”Ja det är våååren, det är våååren, som har kommit igen…”

Ett regnigt inlägg.

---

 

… och med den kärlekeeeen…

Så fortsätter den gamla dängan jag påbörjade i rubriken. Du ser! Det är inte bara min Fästmö som kan en massa gamla slagdängor, även jag kan en och annan. Men du ska vara glad att du inte hör min stämma sjunga låten. Min stämma är nämligen sällan ljuv. För tillfället är den fortfarande morgonskrovlig trots att jag har varit uppe ett tag. Kanske beror det på att jag skrattade lite – och fick glädjen att locka en och annan vän att skratta redan före klockan åtta i morse. Utan att gå in på detaljer kan jag bara säga att vi mästerkockar måste hålla oss samman.

I övrigt kan man lätt hålla sig för skratt när man vaknar upp till detta:

Det regnar idag…

Natten till söndagen hade vi nästan sju grader kallt här och snö (vinter); idag är det regn och blåst (höst). Det är alltså vår. Vi som är födda på våren, typ Annas pappa, Anna och jag själv, får ofta höra att våra humör är som våren (lika omväxlande)… Det är inte roligt att höra. Fast det kanske ligger en och annan sanning i det… Ehum… ja…

För ett år sen fick jag ryggskott på Annas pappas födelsedag. I år klarade jag mig, men fick i stället väldigt ont i nacken. Det kan bero på att jag…

• läser för mycket (böjer nacken för att se texten)
• spelar för mycket Wordfeud på mobilen (böjer nacken för att se texten)
• sitter för mycket vid datorn (böjer nacken för att se vad jag skriver eller läser)

Igår försökte jag därför vila en aning från allt och i stället mest ägna mig åt att kalasa. Det känns ingen större skillnad i nacken idag. Nä, jag skulle behöva gå till optikern och göra en synkontroll och kanske skaffa bättre linser och brillor. Det skulle helt klart bota en del av gamnacken. Vidare behöver jag, till mitt arbetsrum, inte bara en ny Billy rödbrun utan också en ny, hög skrivbordsstol – den jag har är trasig. En ny stol skulle göra att jag finge räta ut ryggraden lite bättre när jag sitter vid datorn och inte som nu, krypa ihop. Men, men, detta är exempel på saker jag inte har ekonomi till. Däremot måste jag försöka skrapa ihop lite slantar till en vanlig linsbeställning. Jag köper alltid på nätet och det är så mycket billigare än att köpa hos optikern. Jag skulle behöva kolla synen för jag ser inte optimalt med de styrkor jag har just nu (olika styrkor på ögonen, dessutom). Fast det får vänta. Till sen. När jag har råd, nån gång.

Mina svindyra glasögon väl en sju, åtta år på gamnacken och skulle behöva lite andra styrkor i glasen.

Det händer inte mycket här. Jag har fyllt i ett kort digitalt, nåt som alltid brukar krångla tack vare e-legitimationen. Idag använde jag mobilt bank-ID och det gick betydligt snabbare. Dessutom behövde jag varken dosa och sladd eller plastkort. Det jag emellertid stilla undrar är hur säkert detta är…

Anna börjar jobba i eftermiddag och jobbar kväll ända till klockan 21. Det betyder att vi missar Jordskott, så jag har ställt DVD:n på inspelning så får vi titta efteråt. Det är roligare att titta tillsammans. Det var också roligare att se både Arne Dahl och Fortitude med Anna igår kväll än att glo ensam. Jag klarade nästan av att sitta stilla under Fortitude, men bara nästan.

Men TV är för kvällen. Resten av dan, då? Tja, dammlagret jag försöker låtsas att jag inte ser, anfaller mig snart i form av dammråttearméer. Dessutom borde jag köra en eller ett par maskiner tvätt – jag ska ju resa bort till påsk och behöver lite rena kläder. Påskdagarna börjar för övrigt bli fulltecknade med storhandling och andra ärenden åt mamma, fika hos nyblivna 98-åringen och träff med en eller två kamrater som bor i eller i närheten av Metropolen Byhålan. Och så ska jag ut och skena längs sjön och fota en massa. Våren brukar ligga några steg före nere i södern än här, nämligen…

Knoppar fotade i Metropolen Byhålan påsken 2011.

Vad händer hos DIG idag??? Fixar du iordning din cykel, byter till sommardäck på bilen eller skottar du snö? Skriv gärna några rader och berätta – jag behöver input från den verkliga världen, tack!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytt och gammalt

Ett inlägg med såväl friska vindar som gamla pustar.

---

 

Åhlénshuset i sin nya skrud sett från Dragarbrunnsgatan.

Det tillhör inte vanligheterna att jag åker in till stan. Det blir kanske högst en gång i månaden. Jag har liksom inget där att göra, oftast. Idag skulle jag emellertid träffa F utanför hans jobb. Medan jag väntade på att han skulle avsluta sina arbetsuppgifter och ta lunch passade jag på att kika in i en affär samt fota lite. Nog visste jag att man river fasaden på Åhlénshuset, men att se glashuset i verkligheten var lite av… en chock… Tårtpappersfasaden har plockats ner. Från Dragarbrunnsgatan såg man ett modernt glashus. Och jag vet inte vad jag tycker om det, riktigt. Jag får associationer till psykiatrins glashus, Sjuktugan i Backens skrytbygge där behövande inte får plats och de som vistas där får ännu mer ångest av allt glas…

Äldre bebyggelse på Dragarbrunnsgatan, snett emot Åhlénshuset, ungefär.

I stan var det liv och rörelse. Jag blir snabbt trött när jag vistas där. Folk går på en, cyklister och bilar kör som galningar på Dragarbrunnsgatan trots att det bara är 30 där och lite halvgågata. Utanför de flesta affärer sitter tiggare. Bilar parkerar mitt för utfarter och… Nej, jag tycker i ärlighetens namn att det är ganska skönt att inte tillbringa så mycket tid i centrum. Det gick förresten bra att åka buss ner, men på hemvägen blev jag åksjuk.

Fast mellan ankomst till centrum och hemfärd träffade jag ju två av mina favoritkillar. Som alltid när vi träffas, F och jag, går tiden snabbt. En och en halv timme flög iväg. Jag får alltid sån energi av F och jag blir så stimulerad av hans intelligens. Och så fick jag lite hopp om ljusning. Kanske, kanske kan det bli nåt. F kollar på sitt håll, jag på mitt. Det vore roligt att få brinna för nånting igen. 

Japanska räkor med ris. Det gröna på bilden är viss en ring av purjolök.

Vi åt japanskt. Jag försökte att inte äta så mycket, men blev proppmätt på räkor och ris med tillbehör. F åt biff ur nån märklig låda. Och så babblade vi – om böcker och filmer och tolkningar. I morgon reser F till Spanien. Jag är inte så lite avis på det…

Ytterligare ett par ärenden hade jag på stan. När jag hade följt F tillbaka till hans jobb skuttade jag upp på gågatan och traskade bort till Myrorna. Ryggen kändes av mer och jag blev lite rädd att den skulle börja bråka alldeles för mycket. Peppar, peppar är den hyfsad så länge jag inte vrider mig för konstigt.

Jag träffade äldste bonussonen och fick en pratstund med honom medan han arbetade med DVD-filmer. Nere i bokkällaren hade han satt en praktikant i arbete med att torka hyllor. Rent och fräscht är det verkligen på nyrenoverade Myrorna! Naturligtvis tog jag en sväng bland böckerna, men ingenting fick följa med hem. Jag behöver som sagt inte alltid handla, det är roligt att bara titta.

Det finns både musik och litteratur hos Myrorna i källaren på Kungsängsgatan.

 

Böcker används delvis på ett alternativt sätt i Helping Hands citybutik.

Nästan vägg i vägg med Myrorna har Helping Hand en liten citybutik. Där finns mest kläder och sånt är jag inte så road av. Däremot estimerade jag mycket klädställningarna vars stänger var utsmyckade med böcker. Där kom böcker till nytta på annat än vanligt sätt. Roligt såg det ut, dessutom, detta alternativa användningsområde.

Det börjar närma sig födelsedagar för ett par i familjen, så jag hade ett sånt ärende på stan också. Naturligtvis kan jag inte berätta mer detaljerat om det och inte heller kan jag lägga ut nån bild – man ska inte förstöra en överraskning. Jag är lite nöjd med mitt minne, som för en gångs skull fungerade, så mycket kan jag avslöja.

 

 

 

Det blev nåt litet till mig själv också från en affär. Naturligtvis nåt ätbart av det söta slaget.

Det blev nåt litet och sött till mig själv. Dock inte denna burk. Den fick vara kvar hos Helping Hand. På prislappen stod 15 kronor.

Jag har just avslutat ett telefonsamtal med en nybliven 98-åring. Kristallklar i huvudet berättade hon att hon fick en bok i födelsedagspresent som hon nu ska läsa. Det är en bok jag själv nyligen har läst. Jag blev riktigt glad av att höra hennes pigga stämma och att få veta att hon mår bra.

Ja, en lever ju inte för alltid, men jag är glad så länge jag kan bo hemma. På vintern går jag förstås inte ut, fast prata kan jag!

Förhoppningsvis blir det tillfälle att ses i påsk, om orken och piggheten dröjer kvar. Tänk vilken härlig faster mamma har! En riktig förebild, denna 98-åring, för en som snart blir… 53.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »