Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘häftig’

Ett inlägg om en antik TV-serie.


 

Antikkunnig i Simrishamn2En stunds flykt. Antikrundan var på torsdagskvällen tillbaka i Simrishamn. Jag hängde förstås med dit IGEN. Ja, det kommer så mycket folk med så fina saker att varje inspelningsplats får två program. Detta betyder att vi är tillbaka i Uppsala nästa vecka. Missade du Fästmön och mig då i vimlet förra gången kanske du får en ny chans. Jag har i alla fall sett mig själv på en trailer. (Intresseklubben antecknar, va’?)

 

 

Här är några av de spännande saker som visades vid det andra programmet från Simrishamn:

  • Fågelstatyetten var både annorlunda och häftig. Jag värderade den till 40 000 kronor, Antikrundans expert till mellan 20 000 och 30 000 kronor.
  • Träskulpturerna av Adam och Eva värderade både experten och jag till mellan 30 000 och 40 000 kronor.
  • Tavlan av Karl XV värderade vi till mellan 10 000 och 15 000 kronor.
  • Möbelgruppen i teak värderade vi till 20 000 – 30 000 kronor.
  • Det tunga bordet värderade experten och jag till nånstans mellan 60 000 och 70 000 kronor.
  • Bokstöden i form av nakna kvinnor värderade jag helt korrekt till 5 000 kronor.
  • Porfyrljusstakarna värderade vi till 50 000 kronor.
  • Jag tyckte att jardinjären (”blomkrukan”) var skitsnygg och värderade den till 75 000 kronor. Knutte gillade den också, men satte ett mer realistiskt värde på mellan 10 000 och 15 000 kronor.

Den här gången gick det bättre för mig som amatörvärderare. Jag fick diplom som antikkunnig.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett soligt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: En sak som jag faktiskt ville säga med det här inlägget och som inte riktigt framkommer är hur mycket jag gillar att jobba i stan där jag bor. Pendling kan vara OK, men jag vill göra ett bra jobb lokalt, på nåt sätt. Göra nåt ”här”, inte på nåt annat ställe. Märkligt, för jag jobbar ju på en myndighet som inte enbart ger service lolakt utan även nationellt… Men sån är min känsla.

 

Supermåne

Superstarkt lysande måne fotade jag natten till måndag.

Natten till måndag skulle vi ju få uppleva en superblodmåne. Jorå, jag tittade ut genom vädringsfönstret i sovrummet innan jag hoppade ner under täcket. Månen var verkligen super – stark. Många påverkas av fullmåne och får svårt att sova. Jag känner inte av nåt särskilt. Men jag tyckte att månen var häftigt lysande. Tyvärr fångar inte mobilkameran den häftigheten…

Jorå, jag somnade som en sten. Sen vaknade jag. I vargtimmen. Som ganska jävla vanligt. Ibland tar jag till olika knep för att kunna somna om snabbt, men nu var jag ju nyfiken på om månen hade blivit blodröd. Jag skenade runt till lägenhetens alla fönster. Utan en tråd på kroppen gläppade jag på persiennerna. Men nä. Jag såg ingen blodröd måne – jag såg ingen måne alls. Antagligen var den åt det enda håll jag inte har nåt fönster eller bakom de få träd som står kvar mellan Österleden och nya E4:an…

Nä, i stället gladdes jag på måndagseftermiddagen, när jag kom hem från jobbet, åt att det fortfarande var ljust och solen lyste supergul. Vilken lycka! Jag är borta hela dan och jobbar. Och när jag har slutat för dan är det ännu dag – och supersolgult!

Sol

Supersolgult!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om blommor och ett besök på stans nyaste blomsteraffär.


 

10 Regnbågsros

En tror inte att den är sann, regnbågsrosen, men det är den. Jag har INTE Photoshoppat den, mer än beskurit den.

Att titta på vackra blommor – och fota! – ger en stunds tröst och glädje åt många av oss. Jag var nyfiken på stans nyaste blomsteraffär som nyligen öppnade ganska nära där jag bor. Det var Blomsterlandet som öppnade sin andra affär här i Uppsala.

Blomsterlandet har verkligen blommor i regnbågens alla färger! Jag såg så mycket fint att det sved i ögonen. För hur det än är gav besöket inte enbart tröst och glädje. En hel del sorg vällde upp. Sorg över drömmar som krossats och drömmar som aldrig blev av.

Men jag strosade runt en stund trots allt och tittade på såväl uteblommor som inneblommor, snittblommor som träd. Jisses, om jag hade kunnat ta med mig fota allt! Jag skulle inget köpa mer än möjligen en lila hänglobelia till ballen*. Det fanns några där, men jag tyckte att de kostade lite för mycket för min plånbok så de fick stanna kvar.

Orkidéerna var fantastiska liksom kaktusarna – fast på olika sätt, förstås. De förra är ju mest vackra, medan kaktusar är mest häftiga. Men jag såg en orkidé som såg förbannad ut! Utomhus fanns bland annat magnoliaträd som inte blommade just nu, förstås, men också en liten lund med citronträd, olivträd och kumquatträd. Hur maffigt som helst!

Naturligtvis saluför affären också krukor, redskap, jord med mera. Där säljs också doftljus och – förvånande nog – saft. Saft från mina hemtrakter.

Men ingenting fick följa med mig hem, trots att både saften och regnbågsrosorna lockade enormt. Jo, förresten! Jag tog en gratis broschyr om orkidéskötsel som jag satt och bläddrade i en stund i bilen när jag kommit tillbaka till garaget. Min lilla utflykt varade knappa halvtimmen och jag ville inte riktigt gå hem.


Här är några bilder från min tur till Blomsterlandet. Kanske Encyclopedia BotAnnaecea Belgique, det vill säga VänAnnan i Belgien, kan upplysa mig om den lila blommans namn samt kontrollera så jag inte ljuger om några andra namn?

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att det kan vara osäkert vad som är gratis, men ett gott skratt kostar ju ingenting. 


 

Litteratur till en positivist med norskt ursrprung.

Den rätta boken till min ordvitsande vän med norskt påbrå.

I förra veckan bestämdes det lite hastigt att jag skulle stråla samman med vännerna Ingela och Gunilla här i Uppsala i söndags. Eftersom jag visste att Gunilla hade fyllt år ett par dar före vår träff – och för att hon är en sån god och positiv vän – ville jag försöka hitta en liten present. Det blev ett av ärendena i fredags.

Jag hade bestämt mig för att försöka hitta en bok. Gunilla och jag har väldigt… divergerande intressen. Hon gillar till exempel sport och jag gillar böcker. Det händer att vi driver med varandra och oss själva då och då, för jag avskyr verkligen allt som har med sport och idrott att göra och Gunilla är inte överdrivet förtjust i böcker. Detta till trots har vi roligt när vi ses och vi ser INTE ner på den andra för att den inte gillar samma saker som en själv. Men jag ville ju vara en god vän (sic!) och försöka utöka Gunillas hemmabibliotek. Jag letade och letade efter ”rätt” bok. En lång stund höll jag i en mycket djup och seriös bok som har stor betydelse i mitt eget liv. Fast nej. Det är ju det här att vi är så olika, Gunilla och jag. Boken har stor betydelse i mitt liv. Jag la tillbaka boken.

En av de sista anhalterna i fredags innan vi for hem och tog helg, Fästmön och jag, var Återbruket. Du vet, stället där jag kraschade glasdörrar så killen i kassan PRUTADE på de två bokhyllorna jag köpte. Där hittade jag nu också den perfekta boken: Norgehistorier. Perfekt därför att Gunilla är en ordvitsare OCH har norskt påbrå. Framme vid kassan hos Återbruket finns en korg med diverse böcker som är gratis. Jag stod och rev en stund i den men hittade inget jag ville ha. Därför vände jag mig till tjejen i kassan för att betala boken som skulle bli en födelsedagspresent till Gunilla.

Nej, nej, den är gratis!

svarade hon.

Va? Är det säkert?

sa jag.

Jorå, försäkrade tjejen i kassan, varpå jag tackade och Anna och jag lämnade butiken. När vi kom ut sa Anna:

Hon trodde nog att du hade valt boken till Gunilla i den där gratiskorgen!

Alla böcker gratis på Återbruket

ALLA böcker gratis på Återbruket just nu…

Självklart var det så! Trodde jag… Men… igår tittade vi in på Återbruket en stund och då såg vi – här och var – RÖDA skyltar där det stod att ALLA böcker är gratis… Typat, när jag hade gått och fnissat åt och skämts lite över att jag hade lurat en loppis. Så eh ja… Även en kommunikatör kan missa väsentliga skyltar… Nu vet du, Gunilla, ifall du läser det här inlägget, hur fruktansvärt svindyr din present var!!!

Det här med skyltning är förresten inte alltid så… lätt. Ibland är skyltningen så minimal att man inte hittar, ibland är den så… total att man liksom… blir tyst över övertydligheten. Som skyltningen på Social Ekonomi Uppsala

Skylt på Social ekonomi Uppsala

Eh… ja… Vi kände oss både välinformerade och välkomna. Ingen risk att vi gick vilse i affären.


Skyltning är ju ett sätt att kommunicera
med kunder, rabattkuponger är ett annat. Idag med posten fick jag en kupong från stans nyaste ICA Maxi. Om jag tolkar texten rätt skulle jag i princip kunna åka dit, fylla en kasse med varor för 100 kronor, lämna fram kupongen i kassan – och enbart betala för kassen. Eller? Hur tolkar du texten? Tänk på att kommunikation är svårt…

Rabattkupong ICA Maxi Gnista

Rabatt 100 kronor när du handlar för minst 100 kronor, innebär..?


Ett ställe där det inte är gratis är Motalabron. 
Jag tycker ärligt talat att det är skit, på ren svenska. Vill man leda bort trafiken från Metropolens lilla trånga centrum, över vattnet, söderut ska man väl inte ta betalt för det?! Men det vill Trafikverket. Och Motalabron är häftig att köra på. Därför kostade mamma och jag på oss att åka på bron tur och retur när vi skulle besöka vännerna i Aska i påskas. Enligt skyltar skulle räkning komma med posten. Det var den 5 april vi korsade bron. Jag kan inte påstå att jag har väntat och längtat efter räkningen. Jag glömde bort den. Men så idag hittade den vägen ner i min postbox. Räkningen på infrastrukturavgiften – ja, det heter så! – för färden över bron var på… tio kronor. Alltså, det måste ha varit så mycket dyrare än en guldpeng att ta fram räkningen, skriva ut den, stoppa den i ett kuvert och skicka den med snigelpost till mig…

Infrastrukturavgift 10 kr

Infrastrukturavgift på 10 kronor för vår resa fram och tillbaka över Motalabron på påskdagen.


Man skulle i detta sammanhang kunna ha sagt

Det var bättre förr!

Men faktum är att det inte var det. För till och med på 1700-talet fick Byhåleborna betala broavgift för att färdas på den då befintliga bron över kanalen, Storbron. Utveckling? Nja…

some things never change.

Bara broarna och deras ägare…

Bropeng Storbron

Kopia av en bropeng från 1787.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan funderar över fullmånar och måndagar.


 

Fullmåne

Photoshoppad fullmåne fotad genom sovrumsfönstret igår kväll.

Månen var full i natt. Den är så häftig, månen, men se att fota den och försöka få en bra bild går inte. I alla fall inte med min iPhone 5-kamera… Så jag får photoshoppa lite. Bilden här intill tog jag genom mitt sovrumsfönster när jag skulle förbereda sänggåendet igår kväll.

Det är många som säger att de påverkas av fullmånen på det viset att de får svårt att sova. Jag påverkas visst – ibland. Inte i natt, dock. Det var väl ilskan och kroppsarbetet som tog ut sin rätt. Men hur som helst slutade dagen bra – jag fick ett mejl som ger mig ett litet, litet hopp inför framtiden. Och även om jag inte tror på mirakel, så…

Idag är det måndag – och det har en del människor också svårt för. Själv kan jag bara längta efter att måndag innebär arbetsdag. Men så länge den inte gör det får jag försöka fylla min måndag – och alla andra vardagar – med annat. Min dag inleds som vanligt med skriverier. Idag var det också lite rapportering som skulle göras. Vissa dar är hjärtat med i skriverierna. En sån morgon var det inte idag.

Min agenda idag är ganska tom och det är inte riktigt bra. Då blir jag rastlös och orolig. Men jag har en hög med strykning att ta tag i och det är alltid något. Vädret är tveksamt än så länge. Det är väl för att jag gjorde fint på ballen* igår eftermiddag… Sen kommer säkert en massa fina dagar – och en massa grillrök med dem så att jag inte kan sitta där heller. Det är såna dar jag önskar att jag hade pengar till inglasning och en rejäl golvfläkt. Min balle blir nämligen riktigt växthusvarm när solen ligger på under eftermiddagar och kvällar. Då vill jag helst ha alla fönster och dörrar öppna ut till baksidan, men det går ju inte när folk grillar och röker. Jaa… mest av allt önskar jag mig ett hus i skogen ibland… Ett hus där det gärna får vara både fullmåne och måndag hela veckan.

Veckan i övrigt innehåller en del nyttiga och roliga saker. Skönast blir att få håret fixat på onsdag eftermiddag, roligast blir helgen när vännen FEM kommer hit.

Hur ser DIN måndag ut??? Och DIN vecka??? Ska du göra nåt roligt/jobbigt/spännande/tråkigt? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett deppo-inlägg.


 

Korta stunder går det att låtsas att allt är

som vanligt.

Eller i alla fall

rätt OK.

Glasögonbågar

Jag gillar bågen överst med träskalmar och den näst längst ner i orange.

Som idag. Fästmön är ledig och vi hade diverse ärenden att åka på. Bland annat kollade vi in glasögonbågar och priser på Stormarknaden, där det numera finns två optiker: Synoptik och Specsavers. Naturligtvis har de olika rabattsystem med mera, men vi fick bra service på båda ställena. Nu är det upp till Anna att bestämma sig vart hon vill gå. Det är besvärligt när man inte ser ordentligt och om man som Anna har ett jobb där man till exempel måste dela medicin är det ju en klar fördel för alla inblandade att hon ser bra så det blir rätt. Fast precis som med tandläkaren är det ju nåt kroppen behöver, men nåt som får plånboken att svida.

Själv behöver jag beställa nya linser snart, för mina är på väg att ta slut. Jag skulle också behöva gå till optikern och kolla synen och fixa nya brillor. Det har jag absolut inte råd med så länge jag bara får a-kassa. Men titta kan man ju. Jag såg två väldigt häftiga bågar som jag skulle kunna tänka mig: en med skalmar av trä och en i sniggt orange.

Monster

Så här kände jag mig inuti.

Så skulle vi sitta ner en stund och vila fötterna och jag gjorde misstaget att kolla mejlen på mobilen. Jag hade på ett par timmar fått tre nej på jobb jag har sökt hos en och samma arbetsgivare här i Uppsala. Det var väldigt svårt att bita ihop sen när jag skulle in på ICA Kvantum och köpa bröd, mjölk och toapapper. Men det gick. Det är bara att blinka bort tårarna och ta nya tag. Med tårar får man inget nytt jobb.

Jag har blivit ganska bra på att bita ihop. Jag kan säga till Anna att jag blir eller är jätteledsen. Några tårar släpper jag inte fram. Inte förrän jag är ensam. Jag kunde till och med bita ihop och låta snudd på glättig – eller i alla fall normal – när jag telefonerade med mamma nyss. Det är en viss konst, ska jag säga.

Det är korta stunder som jag kan glädjas – men dessa stunder är inte att förakta! I postboxen hittade jag tre räkningar på månadsavgifter för mitt hem samt en bensinräkning. Jag gläds åt att månadsavgiften (”hyran”) inte har höjts och att bensinräkningen var på endast 500 kronor. När jag pendlade låg den på cirka 2 000 kronor i månaden eller över. Och 500 spänn är ju bättre än 2 000.

I kväll blir det varma mackor med norsk makrill och Västerbottenost till middag. Anna är ute på en promenad i det vackra vädret. Jag sitter en kort stund (nåja…) vid datorn, som nu har en fungerande bredbandslina.

Vad händer hos dig i kväll? Är allt som vanligt, är det OK eller har du en kort stund av nåt ovanligt för dig? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Den innersta kretsenIbland är de bästa filmerna man ser såna man kanske inte hade tänkt att se. Eller planerat att se genom att markera i TV-tidningen. Igår kväll började Fästmön och jag titta på Den innersta kretsen (2006) som gick på SvT1. Jag fastnade rejält!

Filmen börjar vid andra världskrigets slut och fortsätter fram till det kalla kriget. Edward är en begåvad student som tidigt rekryteras till först FBI, sedan CIA. Naturligtvis är det inte bara häftigt och spännande. Tillvaron består av många uppoffringar, framför allt på det personliga och privata planet. I jakten på en läcka får Edward möta svek, men också sorg, besvikelse och rentav rädsla.

Det här är en riktigt bra spionthriller! Jag sitter klistrad de två timmar och 40 minuter – utan reklampaus – den pågår. Skådespeleriet är på topp. I huvudrollen som Edward ser vi Matt Damon, men även Robert de Niro (som också regisserade filmen!), Alec Baldwin, William Hurt och Angelina Jolie med flera medverkar.

Toffelomdömet för denna spännande film blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »