Måste fler körkort dras in?

Ett inlägg om bilkörning och sjukdomar och en viss sorts blinkning.

---

 

Frågan i rubriken är omvandlad från ett påstående i en ledare i Expressen den 7 augusti. De farliga bilister som avses är dementa och synskadade – men äldre. Det är så det står i texten. Visst håller jag med om att en dement bilförare med all säkerhet är minst lika farlig som en bilförare som är påverkad av alkohol eller droger. Och jag tycker inte att man ska få köra bil – eller annat fordon – om man inte ser tillräckligt bra med eller utan hjälpmedel.

Jag har ALLTID kontaktlinser i ögonen eller glasögon på näsan när jag kör bil, trots att jag INTE har det som villkor på mitt körkort…

Varje år får ungefär 25 000 svenskar diagnosen demens, enligt ledarskribenten. Men det var bara 2 500 körkort som drogs in av hälsoskäl. I vårt land behöver man inte, i takt med stigande ålder, genomgå några tester av ens lämplighet som bilförare. Däremot har läkare en plikt att rapportera bilförare, som de anser vara olämpliga bakom ratten/vid styret (jag hoppas att det också gäller MC!!!), till Transportstyrelsen. Av olika skäl görs det troligen inte tillräckligt. Varför? Säkert för att det är svårt för doktorn i sin kontakt med patienten att tala om för den senare att h*n inte funkar som h*n ska längre. Det är… jobbigt. Fast ärligt talat, är det inte svårare att lämna ett dödsbud till närstående i samband med att det har skett en olycka där en dement bilförare varit inblandad..?

I ledaren framgår att dessa dementa

[…] i allmänhet […]

är äldre. Och så avslutas texten med ett stycke i fetstil där skribenten återkommer till åldern:

[…] Det faktum att vi lever allt längre kommer göra att vägarna fylls av bilister som fyllt både 80 och 90 och det i sig är inget som helst problem. Men antalet dementa och på andra sätt medicinskt olämpliga bilförare kommer därmed också att öka och det måste vi göra något åt.

Självklart håller jag med om att vi inte kan ha folk som är dementa eller ser för dåligt bakom ratten! Men demens är en sjukdom som drabbar allt fler längre ner i åldrarna. Sämre syn kan också drabba människor i olika åldrar, inte bara människor som ledarskribenter klassar som äldre.

Bakom ratten ska man vara både medicinskt lämplig och kunna blinka när man svänger, tycker jag.

Varför har vi, helt enkelt, inte hälsokontroller lite oftare och inte bara för att vi har körkort? Vissa sjukdomar kanske till och med kan botas vid tidig upptäckt. Men så klart. Det handlar ju om resurser. Som vanligt! Det finns inte tillräckligt med utbildad sjukvårdspersonal. Hade det funnits det skulle vi inte ha råd att betala deras löner.

Sen borde vi satsa på att utrusta våra nya bilar bättre. Idag har jag nämligen noterat att många bilar är väldigt fina och nya. Men de har ett stort problem: de verkar inte vara utrustade med blinkers!.. Ibland undrar jag om vissa bilförare – inte äldre! – tycker att det är pinsamt att blinka när de ska svänga…

Har DU några tankar kring medicinskt – och andra – olämpliga bilförare??? Skriv några rader i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svensken söker kraft och tröst i naturen

Ett inlägg om tröst.

---

 

Även i höstmörkret finns tröst att hämta i naturen, tycker jag. Färgerna är ju underbara då!

Naturen – det är stället där vi svenskar söker kraft och tröst! Det visar en studie gjord vid högskolan i Gävle, enligt en artikel jag läste hos DN på nätet för ett tag sen. Bakom studien står en iransk professor, som, enligt DN, redan när hon kom till Sverige på 1980-talet, förundrades över svenskarnas starka känslor för naturen. Nu har Fereshteh Ahmadi undersökt hur den kulturella bakgrunden påverkar hur människor hanterar allvarliga kriser i livet. Totalt fick fler än  2 400 personer med cancerdiagnos i Sverige svara på en enkät.

Majoriteten av respondenterna, 68 procent, anger att de vänder sig till naturen i första hand för att få tröst. Jämför det med bara 14 procent som vänder sig till kyrkan… Enligt Fereshteh Ahmadi kan man se skillnader mellan olika länder. I USA är det till exempel vanligare att man går till kyrkan vid en kris. Det är också skillnad på var man är uppvuxen – i stan eller på landet.

Uppiggande blommor helt klart!

Intressant läsning var att flera i undersökningen tog upp att vården fokuserar på att bota och rädda liv. Vården hjälper inte patienterna att leva vidare. Människor kan bli fysiskt friska och trots detta kan de må dåligt efter flera år. Att ha trädgårdar runt sjukhusen, fågelsång vid operationer, trädgårdsterapi med mera är förslag som professorn lägger fram i artikeln.

Jag går till mig själv och nickar instämmande. När jag mår skit brukar jag tvinga ut mig. Det finns alltid nån fåglalåt att lyssna till, nåt grönt gräs, nåt vackert träd eller nån väldoftande blomma att fota – och få tröst och hämta kraft ur.

 

 

 

Naturen är verkligen läkande för min del! Är den det för DIG? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad är det för skitsnack???

Varning! Ett inlägg om bajsattacker och annat skitsnack.

---

 

Bajsboken rekommenderas för dem som inte blivit av med sin fixering vid kiss och bajs.

Idag höll jag på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag surfade runt bland media på nätet. Jag hamnade på Metros webbplats och där fanns en centralt placerad artikel om… bajsattacker. I ingressen talas det om

bajsincidenter

som de senaste månaderna har inträffat söder om stan. Jag tycker att kiss & bajshumor kan vara rätt kul ibland, men även jag har gränser. Tvärtemot vad somliga tror.

Vad är det då för incidenter och attacker? Bland annat har det kletats avföring i trapphus, gårdshus och på lägenhetsdörrar i Skarpnäck, en kvinna i Kärrtorp har blivit bajsattackerad av en man på cykel, i Bagarmossen har det kastats bajs bland annat på fönster och i brevlådor med mera. Och denna bajsfixering tycks smitta av sig ända ner till Småland (trodde de var så snåla där att de grinar när de skiter..? 😉 ) där en kvinna trakasserat en pizzeria genom hon upprepade gånger har ringt och beställt pizza – med avföring.

Vi går väl alla igenom kiss- och bajsfaser i livet, men vanligen när vi är barn. Och visst händer det att jag, trots att jag är vuxen, kan skratta både en och två gånger åt en viss typ av skitsnack (framför allt sånt som sprids om mig själv på nätet). Men dessa bajsincidenter och dito attacker ovan är ju bara vidriga! UFF! Jag tänkte nästan lägga ut en svart bak här till dem som attackerar andra människor med skit, tills jag insåg hur det skulle tolkas. I stället rekommenderar jag de fixerade att läsa Pernilla Stalfelts Bajsboken. Den botar kiss- och bajshumor efter ett tag.

Vill du läsa om de olika bajsincidenterna hittar du länkarna i Metroartikeln och inte här! Men ett äckligt och samtidigt läsvärt inlägg om att det finns en törst efter nåt som inte är perfekt och snyggt kan du läsa här!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Ja det är våååren, det är våååren, som har kommit igen…”

Ett regnigt inlägg.

---

 

… och med den kärlekeeeen…

Så fortsätter den gamla dängan jag påbörjade i rubriken. Du ser! Det är inte bara min Fästmö som kan en massa gamla slagdängor, även jag kan en och annan. Men du ska vara glad att du inte hör min stämma sjunga låten. Min stämma är nämligen sällan ljuv. För tillfället är den fortfarande morgonskrovlig trots att jag har varit uppe ett tag. Kanske beror det på att jag skrattade lite – och fick glädjen att locka en och annan vän att skratta redan före klockan åtta i morse. Utan att gå in på detaljer kan jag bara säga att vi mästerkockar måste hålla oss samman.

I övrigt kan man lätt hålla sig för skratt när man vaknar upp till detta:

Det regnar idag…

Natten till söndagen hade vi nästan sju grader kallt här och snö (vinter); idag är det regn och blåst (höst). Det är alltså vår. Vi som är födda på våren, typ Annas pappa, Anna och jag själv, får ofta höra att våra humör är som våren (lika omväxlande)… Det är inte roligt att höra. Fast det kanske ligger en och annan sanning i det… Ehum… ja…

För ett år sen fick jag ryggskott på Annas pappas födelsedag. I år klarade jag mig, men fick i stället väldigt ont i nacken. Det kan bero på att jag…

• läser för mycket (böjer nacken för att se texten)
• spelar för mycket Wordfeud på mobilen (böjer nacken för att se texten)
• sitter för mycket vid datorn (böjer nacken för att se vad jag skriver eller läser)

Igår försökte jag därför vila en aning från allt och i stället mest ägna mig åt att kalasa. Det känns ingen större skillnad i nacken idag. Nä, jag skulle behöva gå till optikern och göra en synkontroll och kanske skaffa bättre linser och brillor. Det skulle helt klart bota en del av gamnacken. Vidare behöver jag, till mitt arbetsrum, inte bara en ny Billy rödbrun utan också en ny, hög skrivbordsstol – den jag har är trasig. En ny stol skulle göra att jag finge räta ut ryggraden lite bättre när jag sitter vid datorn och inte som nu, krypa ihop. Men, men, detta är exempel på saker jag inte har ekonomi till. Däremot måste jag försöka skrapa ihop lite slantar till en vanlig linsbeställning. Jag köper alltid på nätet och det är så mycket billigare än att köpa hos optikern. Jag skulle behöva kolla synen för jag ser inte optimalt med de styrkor jag har just nu (olika styrkor på ögonen, dessutom). Fast det får vänta. Till sen. När jag har råd, nån gång.

Mina svindyra glasögon väl en sju, åtta år på gamnacken och skulle behöva lite andra styrkor i glasen.

Det händer inte mycket här. Jag har fyllt i ett kort digitalt, nåt som alltid brukar krångla tack vare e-legitimationen. Idag använde jag mobilt bank-ID och det gick betydligt snabbare. Dessutom behövde jag varken dosa och sladd eller plastkort. Det jag emellertid stilla undrar är hur säkert detta är…

Anna börjar jobba i eftermiddag och jobbar kväll ända till klockan 21. Det betyder att vi missar Jordskott, så jag har ställt DVD:n på inspelning så får vi titta efteråt. Det är roligare att titta tillsammans. Det var också roligare att se både Arne Dahl och Fortitude med Anna igår kväll än att glo ensam. Jag klarade nästan av att sitta stilla under Fortitude, men bara nästan.

Men TV är för kvällen. Resten av dan, då? Tja, dammlagret jag försöker låtsas att jag inte ser, anfaller mig snart i form av dammråttearméer. Dessutom borde jag köra en eller ett par maskiner tvätt – jag ska ju resa bort till påsk och behöver lite rena kläder. Påskdagarna börjar för övrigt bli fulltecknade med storhandling och andra ärenden åt mamma, fika hos nyblivna 98-åringen och träff med en eller två kamrater som bor i eller i närheten av Metropolen Byhålan. Och så ska jag ut och skena längs sjön och fota en massa. Våren brukar ligga några steg före nere i södern än här, nämligen…

Knoppar fotade i Metropolen Byhålan påsken 2011.

Vad händer hos DIG idag??? Fixar du iordning din cykel, byter till sommardäck på bilen eller skottar du snö? Skriv gärna några rader och berätta – jag behöver input från den verkliga världen, tack!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Min känsla

Ett idiotiskt inlägg igen.

---

 

Ja hej, det är Idioten! Eller megamuppen eller fuckidioten. Uppenbarligen får man kalla mig vad som helst i sociala medier när man inte har nån ansvarig utgivare.  Jag tar det med ro. Jag är van. Men det var lite intressant att se det misstag som begicks i natt, även om det ledde mig fram till det jag redan anade.

För övrigt vidhåller jag att vissa cancerformer går att bota – annars skulle ju en del bloggare inte kunna fortsätta vara så aggressiva – eller ens skriva. Och jag håller fast vid att tumörer är tumörer även om de är godartade – vilket man kanske inte vet förrän de är helt analyserade. Det jag avsåg med min uppmärksammade och omskrivna tweet var att beskriva hur jobbigt och tungt det är att få dåliga besked på fredag eftermiddag. Jag skrev inte att det är tyngre att få nej på sökta jobb än att få cancerbesked. (Jag fick för övrigt flera dåliga besked och nej igår, vilket inte framgick av min tweet.) Och det spelar ingen roll vad dessa dåliga besked handlar om – de förstör ens helg och ger en så mycket oro som mal fram till dess att det är måndag och man kan ta itu med saker och ting. Därför önskar jag ingen dåliga besked en fredag.

Jag vill tacka för det stöd jag har fått på annat sätt än via bloggen och twitter. Vad jag förstår är människor rädda för repressalier och förföljelser och alla vågar inte skriva så att vem som helst kan läsa. Jag själv har varit förföljd i snart fem år. Det är min känsla och den kan ingen ta ifrån mig. Sen vet jag att det skrattas åt den, att jag förtalas, att det pratas om mig bakom ryggen och i sociala medier…

Min blogg är en öppen blogg där alla kan läsa. Men att få kommentera är en rättighet som jag som bloggägare tilldelar respektive läsare. En grundförutsättning för att kommentarer publiceras här är att avsändaren inte använder falska kontaktuppgifter. En annan förutsättning är att innehållet i kommentarerna ska vara nånting mer än påhopp på min person. Jag är nämligen trött på ständiga attacker på min person. Alla kan inte älska mig. Men jag kan inte älska alla heller.

Det är gott att på annat sätt än via sociala medier – IRL, telefon, sms, mejl med mera – få höra, till exempel…

[…] Det är din känsla. […] H*n får raljera över allt men ingen annan får ha en avvikande åsikt. […]

Och…

[…] Det är inget du ska ta åt dig av, du är ingen idiot alls! […]

Och…

[…] Jag såg det och förstod direkt vem h*n åsyftade. […]

Och…

[…] Jag blir egentligen inte förvånad för h*n har visat vilken person h*n är för länge sedan. […] 

Och…

[…] H*n läser det så att det ska passa h*ns syften. […]

Och…

[…] H*n är en liten skit som lever på att få terrorisera andra människor, jag tror att h*n är otroligt osäker och måste dölja vem h*n är, en patetisk liten person. […]

Och…

[…] Att inte låta andra personer få ”äga” sina känslor och uttrycka dom i sin blogg eller twittra… ja du något står inte rätt till hos h*n. […]

Nu får man ta konsekvenserna av detta. För övrigt är min känsla fortfarande min. Den kan varken A, B, eller C ta ifrån mig.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 19: Åke och Tråke

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Idag är det torsdag och Åke har namnsdag. Den senaste Åke jag lärde känna är en supertrevlig man som är endast nån vecka äldre än jag. Den Tofflianska veckans höjdpunkter hittar du därför under rubriken Åke, medan dalarna finns under Tråke. Det är inte svårare än så här:

Åke

• Bildoktorn botade Clark Kent (Och vi fick som vanligt ett jättebra bemötande hos Bil 3:an! TACK!)
• Vännen Rippe (Som inte tvekade en sekund att låna ut sin bil till mig som bilpendlar. TACK!)
• En bok-present (Fästmöns mamma och hennes L är verkligen snälla! TACK!)
• Bagare och litteratur (Det bästa man kan omge sig med.)
• Bokleverans (Bokpaket är väldigt roligt att få – även om jag fick betala för detta, förstås.)

Tråke

• Ständigt avbruten och avklippt gör mig ilsk
• Min vanliga tur (Ond rygg och trasig bil)
• Snö den 1 maj (Nej!)
• ESC var bättre förr (Ja.)
• Partiledardebatt och hemska nyheter (Vad ska man säga, vad ska man tro?)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stephen Fry kommer ut: Uganda och Hollywood

Ett inlägg om en TV-dokumentär i två delar.

I söndags kväll gick första delen av två av en dokumentär på SvT2. Vi fick följa med brittiske skådisen, författaren och TV-människan Stephen Fry i hans luskande kring varför en del människor här i världen är så förbaskat negativa och hatiska mot HBTQ-människor. I del ett av Stephen Fry kommer ut åkte han till Uganda och Hollywood samt rörde sig i England.

Stephen Fry fascineras av homofober. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Maverick Television.)

I den här första delen, som vi såg först i kväll, fredag, via DVD-hårddisken, reflekterar Stephen Fry över hur mycket som har hänt under hans egen livstid för homosexuella och i uppfattningen av homosexuella. I sitt eget hemland träffar han bland annat en ung iranier som söker asyl. I Iran är det nämligen dödsstraff för homosexualitet. Men The Home Office kräver att den unge mannen ska bevisa sin homosexualitet – och så länge han inte kan eller vill göra det får han igen asyl… Men hallå! Hur ska han bevisa detta???

Stephen Fry är uppenbarligen fascinerad av homofober. Och även om de personer av den arten vi möter i TV-programmet är rabiata framstår de faktiskt som en aning… knäppa också. Värst av alla är nog pastorn från Uganda som är totalt fixerad av könsorgan och anus. Jag kunde inte låta bli att skratta för han var så… tokig.

I Hollywood träffar han bland annat en läkare som säger sig ha en metod att bota homosexualitet. När Stepehn Fry säger att läkare själv ser ganska bögig ut blir det väldigt tyst… Utom hemma hos oss, för vi skrattar igen, Fästmön och jag.

Nästa söndag får den som vill och kan följa med Stephen Fry till Brasilien och Ryssland. Programmet börjar klockan 20 och håller på en timme. För säkerhets skull har jag ställt DVD:n eftersom vi ska äta julbord. Den andra och avslutande delen vill jag nämligen inte missa. Det här är både intressant och engagerande, men också såväl upprörande som rentav roligt.

Högsta Toffelbetyg förstås!

Livet är kort.

Read Full Post »

Orange rules!

Ett inlägg om min favoritfärg orange och om nyttigheter. 

Den som har läst min blogg åtminstone då och då har säkert noterat att turkos står lågt på min skala, medan orange ligger i topp bland färgerna jag gillar. Och man kan ju undra varför…

Det första jag tänker på när jag tänker orange är morötter. Morötter gillar jag INTE, men de är ju åtminstone snygga att se på. Morotskaka, däremot, slinker ner så fint, så fint. Och eftersom morötter är nyttiga och innehåller bra ämnen och vitaminer är ju morotskaka också nyttigt. I min värld.

Igår när vi var och köpte sill och bananer slank det även ner tomater i varukorgen. Bärnstenstomater. Vilket vackert namn! De går åt orange till och de är jättegoda.

Bärnstenstomater är jättegoda! Och vilket vackert namn, sen…

Allt som är nyttigt brukar vara äckligt i min värld. Morötter, till exempel. Då hjälper det inte att de är orange till färgen. Grönsaker överhuvudtaget har inte så stor plats i mitt liv som de borde ha. Inte frukt heller. Apelsiner, orange och snygga, tycker jag om, men jag kan inte skala dem. Får rysningar när saften tränger ner under naglarna… Uuuuuuuuuuuuuu… Nej då pressar jag dem heller i min handpress och dricker som juice – vilket min mage inte alltid accepterar. Eller så äter jag dem i fastare form, typ marmelad. Det är ju apelsiner i och såna innehåller C-vitamin. Ergo, marmelad är nyttigt.

Bitter apelsinmarmelad är nyttigt.

Vid dagens frukost kretsade samtalet kring mat, nyttigheter och dieter. Det är mycket därför jag skriver det här inlägget. Och för att tidningar och bokklubbar så här efter sommarsemestrar frossar i litteratur som har med dieter och bantning att göra. Fästmön är duktig när hon sköter sin kosthållning. Vågen har visat sju kilo lättare och i höst tar hon nya tag, det vet jag. Hennes kroniska sjukdom går ju inte att bota, men hennes värden blir mycket bättre.

Själv blir jag bara fetare och fulare. Den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Men jag har ingen lust. Det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet och energi just nu. Dessutom vill jag inte minnas mitt liv som en enda lång bantningskur. Jag gillar att äta gott och då får jag stå mitt kast: fet och ful och för tidig död.

Idag ska vi emellertid äta lite nyttigt till middag. Annas snälla mamma skänkte oss squash från Slottsträdgården. Vi hittade ett recept i senaste Buffé som vi tänkte testa: squash fylld med lök, vitlök, fetaost, tomater och persilja. I receptet stod att det kunde serveras som förrätt. Vi tänker äta det som tillbehör till nåt kallskuret som jag kan äta*, typ kalkon. Så även jag kan vara lite nyttig på riktigt, då och då. Jag förvånar mig själv understundom…

*som jag kan äta = jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, en gammal eftersläpning av min tid som vegetarian

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning utanför garaget

Ett inlägg där Tofflan omvärldsspanar utanför sitt garage.

Måndagsmorgon it is. Jag har ingen lust att pyssla med hushållsgrejor eller mig själv, så jag kliver ut ur garaget och spanar i omvärlden. Som vanligt genom media i cyberspace. Och som vanligt är det valfritt att hänga med.

 

Vid vatten.

Kommunen avråder från bad i Fjällnora. Jepp, det hade jag snappat upp och därför for vi annorstädes i lördags när vi skulle ut och doppa oss. Det är höga halter av bakterier i vattnet och det kan bero på ett avlopp som läcker ner i sjön. Urrk…

Kökspersonal rasar mot förändringar i kostverksamheten. I slutet av augusti beslutar kommunstyrelsen i Metropolen Byhålan om en ny kostpolicy. På förskolan Rövhå… Rödluvan är personalen upprörd eftersom man anser att man då blir styrd av vad man ska servera. Eh… jaa… och? Det är väl syftet med en policy? Fast det klart… Idag tar personalen emot önskemål från barnen. Annat var det på min tid! Inte för att jag gick på nån förskola (dagis), men mattanterna i skolmatsalen var rena skräcködlorna. Till skillnad från dem på Rödluvan, dårå.

 

Pucko.

Minister jämfördes med orangutang. En del är låga. Andra är lägre än lägst. Italiens integrationsminister har rötter i Kongo. Parlamentsledamoten för Lega Nord och tillika vice ordföranden i senaten, Calderoli, pratade om sin kärlek till djur på det här viset:

Jag älskar djur – björnar och vargar – som alla vet, men när jag ser bilder av Kyenge kan jag inte annat än tänka på – fast jag säger inte att hon är det – dragen hos en orangutang

Hur oförskämd får man vara? Avgå gör inte puckot, men han har klämt ur sig en ursäkt.

J K Rowling skrev deckare. Harry Potters morsa, författaren J K Rowling, har ju som bekant gett sig på andra genrer än barn- och ungdomslitteratur. I våras kom hon ut med… en deckare. Fast under manlig pseudonym. En lysande debut av Robert Galbraith, menade vissa litteraturkritiker. Vilket avslöjande att Robert sen var J K…

 

Ett glas mjölk kan man få året om och det ger garanterat inte baksmälla.

Drink efter diagnos. På cocktailbaren Pharmarium i Gamla Stan i Stockholm finns drinkar för alla sorters åkommor, till exempel baksmälla, förkylning och magont. Enligt barchefen använder man säsongens medicinalväxter. Men kanske är det bäst att dricka med måtta, så slipper man bota baksmälla med en drink…

Få arbetslösa sprang Göteborgsvarvet. Motion är en klassfråga. I alla fall om man analyserar vilka som deltar i maratonlopp: få låginkomsttagare med kort utbildning och arbetslösa. (Nån som har haft tråkigt och ägnat sig åt statistikgranskning..?) Tja, jag har hög utbildning och är snart arbetslös, men se springa, det gör jag aldrig. Inte ens efter bussen.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det var hårdare förr!

Det var hårdare förr.  Om du kallade din granne slamsäck på 1600-talet kunde du få böta!

Slamsäck är ett annat ord för hora. Idag säger var och varannan människa hora till nån. Vad jag förstår är det ett lika vanligt tillmäle som

bög

Och vad man tycker om bög som epitet har ju Christer Sandelin gjort klart. Amen Christer! ÄR du bög egentligen eller bara homofob? Du reagerar som ett skolexempel på smygbög! Dina barn hade antagligen inte brytt sig om inte du hade gjort det.

Men åter till muntliga förolämpningar. Erik Falk är språkforskare och har skrivit avhandlingen Verbala förolämpningar i 1630-talets Uppsala. Den skulle jag utan tvekan vilja läsa, jag som tycker att var och varannan är pucko.

För övrigt var det skillnad på skit och pannkaka redan på 1600-talet:

[…] Stadsborna uppfattade skällsorden som ogrundade anklagelser medan man på universitetet betraktade förolämpningarna som allmänna kränkningar. Det kan bero på sociala skillnader mellan kulturerna […]

Jag kallar aldrig nån nåt skällsord utan att ha grund för mina anklagelser. Ordet slamsäck – eller nån synonym till det – skulle jag emellertid aldrig använda. Humorlös, bajsnödig och En riktig röv är ju faktiskt sånt vi alla kan vara. Utom jag, dårå, som alltid är rolig, nyskiten och sötrumpad.

Read Full Post »