Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘landet’

Ett inlägg om en somrig bok.


 

MarielundI början av sommaren noterade jag i media en nyutkommen bok med lokal anknytning. Boken har ett härligt sommartema och heter också Marielund. Sommardröm vid Uppsala. Historisk litteratur kring Uppsala är inte särskilt ovanlig och den här boken är faktiskt inget undantag. Den berättar, i text och bild, på sätt och vis det tidiga 1900-talets historia när vårt land går från fattigt bondeland till industrialismen och en borgarklass, som har det lite bättre ställt, växer fram.

Från staden Uppsala flyttar borgarna ut till sommarbostäderna i Marielund. Där insuper man frisk luft och lantliv, man promenerar, ror, simmar, spelar sällskapsspel, ägnar sig åt högläsning med mera. Uppsala är ingen stor stad – år 1920 var antalet invånare runt 23 000 – så umgänget i staden blev i princip detsamma både i staden och på landet.

Närmare naturen var det som gällde när stadens industrier släppte ut föroreningar. Snickarglädjen är stor, men man flyttar också hela byggnader, bland annat från Dalarna, som var Sveriges dåtida mall. Boken ger emellertid mer historia längre bakåt i tiden. Kanske var Marielund rentav en helig plats på vikingatiden.

Redan när jag öppnar den gröna påsen som boken levereras i blir jag glad. Detta är en vacker bok och den doftar alldeles nytryckt. Föreningen Marielunds vänners redaktionsgrupp har gjort en fin bok vad gäller text och bild, men också utseendemässigt. Det röda bokmärkesbandet signalerar Kvalitet med stort K. Bokens huvudredaktör Jonas Pertoft är en synnerligen duktig formgivare, något han visar prov på här.

Innehållet mer specifikt då? Det jag gillar mycket är att man som läsare lockas in i historien kring en plats, en byggnad etc och att finns tydliga referenser till var man kan läsa mer på andra håll. Texterna är välskrivna, ofta baserade på samtal och intervjuer med Marielundsbor och alldeles lagom långa. Dessutom är sidorna i boken rikt smyckade med fina illustrationer. De flesta färgbilderna är tagna av Åke E:son Lindman.

Jag lär mig saker när jag läser den här boken också, till exempel att man faktiskt från Marielund kunde ta tåget ända till Paris, hur Lennakatten fick sitt namn, att Uppsala har världens äldsta simsällskap och att det i Sverige fanns något som hette lokaltid som gjorde att tidsskillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. Vidare läser jag med stor behållning om arkitektur, natur, sjön, föreningsliv, trädgårdar och järnvägen. Extra kul är Stellan Skarsgårds lilla minnesruta över somrarna i Marielund. Jag kan stå ut med de små korrekturfelen, men jag hade kanske önskat att de inte fanns alls.

Det här är en perfekt presentbok, kanske till och med en julklapp? Tänk att bläddra i denna sommarbok på julaftons kväll, medan snöstormen viner utanför husknuten…

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Boken finns att köpa
på bland annat Studentbokhandeln i Uppsala, Marielunds station, Upplandsmuseet och i Fjällnora. Här kan du beställa boken från Föreningen Marielunds vänner.


Tack Föreningen Marielunds vänner genom Jonas Pertoft för recensionsexemplaret!

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om tröst.


 

Gatlykta och höstträd

Även i höstmörkret finns tröst att hämta i naturen, tycker jag. Färgerna är ju underbara då!

Naturen – det är stället där vi svenskar söker kraft och tröst! Det visar en studie gjord vid högskolan i Gävle, enligt en artikel jag läste hos DN på nätet för ett tag sen. Bakom studien står en iransk professor, som, enligt DN, redan när hon kom till Sverige på 1980-talet, förundrades över svenskarnas starka känslor för naturen. Nu har Fereshteh Ahmadi undersökt hur den kulturella bakgrunden påverkar hur människor hanterar allvarliga kriser i livet. Totalt fick fler än  2 400 personer med cancerdiagnos i Sverige svara på en enkät.

Majoriteten av respondenterna, 68 procent, anger att de vänder sig till naturen i första hand för att få tröst. Jämför det med bara 14 procent som vänder sig till kyrkan… Enligt Fereshteh Ahmadi kan man se skillnader mellan olika länder. I USA är det till exempel vanligare att man går till kyrkan vid en kris. Det är också skillnad på var man är uppvuxen – i stan eller på landet.

Röda blommor

Uppiggande blommor helt klart!

Intressant läsning var att flera i undersökningen tog upp att vården fokuserar på att bota och rädda liv. Vården hjälper inte patienterna att leva vidare. Människor kan bli fysiskt friska och trots detta kan de må dåligt efter flera år. Att ha trädgårdar runt sjukhusen, fågelsång vid operationer, trädgårdsterapi med mera är förslag som professorn lägger fram i artikeln.

Jag går till mig själv och nickar instämmande. När jag mår skit brukar jag tvinga ut mig. Det finns alltid nån fåglalåt att lyssna till, nåt grönt gräs, nåt vackert träd eller nån väldoftande blomma att fota – och få tröst och hämta kraft ur.

 

 

 

Naturen är verkligen läkande för min del! Är den det för DIG? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

På tur bland Mumin, prickiga blusar, randiga tischor, second hand och… vispar

Ett inlägg om en måndagsutflykt.


 

Idag var det perfekt väder för en tur ut på landet igen. Denna gång styrde vi kosan söderut, mot Örsundsbro. Huvudmålet var Iittalaoutleten där. Och med mig i bilen hade jag Fästmön. Hon Anna, du vet. Fast frågan är vem av dem…

Lilla och Stora Anna

Stora Anna och Lilla Anna. Eller tvärtom… En av dem följde med på dagens utflykt.


Vi färdades cirka två mil
 och det är en alldeles lagom tur, tycker jag. Örsundsbro är litet och det är lätt att hitta till outleten. Den ligger i ett industriområde tillsammans med en inredningsaffär, en färghandel, folktandvården, en urhäftig second hand-affär med mera. Där var inte så många andra kunder när vi anlände, men antalet utökades snabbt. En nyanställd personal var übertrevlig, annars var där inget att klaga på. Fina grejor att se på, mest porslin och glas och väldigt mycket Mumintroll. Kastruller och pannor, köksredskap och dito till trädgården fanns också. Vissa prylar såldes som sekunda varor för väldigt bra priser, andra var reade och några var definitivt inte rea. Som den där supervackra, röda skålen som kostade 745 kronor… Den fick naturligtvis stå kvar i affären! Den enda som fick följa med mig hem var Lilla My, på en liten rosa ask som jag inte kunde motstå. Lilla My är ju min favorit för hon är alltid arg.

Intill outleten finns en kläd- och inredningsaffär som heter Var Dags Rum. Ja, den namnet avstavas så fruktansvärt. Kvinnan som arbetade där pratade högt i telefonen hela tiden, men medan Anna var och pudrade näsan passade jag på att prata lite med kvinnan. Hon var väldigt trevlig! Till sist messade Anna och undrade var jag höll hus…

Här är några bilder på lite prylar vi såg på Iittala outlet och Var Dags Rum:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter en glasspaus
och efter att ha observerat ett litet drama där en pojke bestämt hävdade att han var svettig i rumpan och INTE hade kissat på sig traskade vi in på områdets second hand-affär, My Corner Second Hand. Där fanns väldigt många fina prylar. Bland annat noterade vi en hel del Upsala-Ekeby, massor av fina gamla plåtburkar och två underbara, gröna fåtöljer (1 200 kronor för båda). Allt fick tyvärr vara kvar i affären, men hit åker jag gärna igen när jag har pengar!!! Annars var jag nog rätt pinsam, för jag började tipsa ägarinnan om hur hon skulle sköta sin marknadsföring… Fast hon blev inte arg utan lät faktiskt lite tacksam.

Här är några bilder på en del prylar hos My Corner Second Hand:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så blev vi förstås fikasugna.
Inte hade vi nån lust att åka hem, för vädret var hyfsat och det var trevligt att vara på tur. Därför stannade vi vid… ICA Maxi i Stenhagen. Där finns nämligen ett bra fik. Fast först beundrade vi en gammal fin Volvo duett på parkeringen. Efter kaffe och Vasaloppsbulle för min del hoppade vi in på ICA för att köpa nåt till middag. Och så blev det en present till mamma och en pocketbok till mig. Vem kan stå emot när en sprajtans ny pocket bara kostar 49 kronor på sommarrea? Vidare tittade vi på trosor med rosor, upptäckte ett fruktansvärt stavfel och såg en visp som skulle passa en viss man på Morgonen. Men inget sånt köptes. Vi for hem till New Village, jag med värkande fötter och en höft. Det är hög tid för mig att banta, vilket jag inte vill.

Här är några bilder från vår tur på ICA Maxi Stenhagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


I morgon är det tisdag
och Anna är ledig även då. Vår eftermiddag ska ägnas åt storhandling, eftersom Anna blir mamma på heltid igen på fredag. Vi tänker testa stans andra ICA Maxi i morgon, det i Gnistarondellen. Ingen av oss har varit där, så antingen går det bra eller så blir jag lika galen som jag blir på Kvantum. Den som överlever får se…

Vad har DU haft för dig idag och vad händer hos DIG i morgon??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om årsdagar.


 

Vid lunchtid for vi ut på landet. Det var faktiskt lite soligt då och vi var dessutom aningen uppklädda. Skälet till vår utflykt och klädsel var att vi ju skulle fira en 60-åring. Egentligen infaller Dagen i morgon, men firades idag. Inget att tjafsa om.

Ölburk med text Inget tjafs

Inget tjafs ens på ölburken.


Vi inledde med sång
och för det blev vi bjudna på kött och potatissallad och sallad med olika sorters dryck till. Jag körde bil och drack därför bubbelvatten utan alkohol men med smak av citron. Somliga drack både öl och vin och nån tog en likör till kaffet…Själv mumsade jag i mig en enorm bit tårta som H hade gjort (totalt sex stycken…). Den var så god att det bara smälte i munnen.

Tårta

Den smälte i munnen…


Det var trevligt 
vid bordet där jag satt. Mina närmaste bordskamrater var Fästmön, H och Annas snälla mamma med man. Lite senare kom farbror Bosse (min blivande svärfar, fast han nog inte vet om det) och ett och annat barn och barnbarn till jubilaren. Nyaste barnbarnet var för övrigt bara 20 dagar ungt…

Men man ska inte sitta för länge när det är öppet hus. Vi for tillbaka till stan efter ett par timmar. Tog vägen om Gamla Uppsala och loppisen intill Mjödstugan. Jag såg en helt underbar kinesisk svart träask där, fast 150 kronor avgjorde att den fick vara kvar. I uthuset såg vi ett och annat. Jag kunde inte låta bli att undra över priserna på några gamla vinflaskor med innehållet kvar. Kom mig dock inte för att fråga, för jag skulle ju inte handla nåt.

Ch Timberlay 1959

En flaska Chateau Timberlay årgång 1959 var till salu.


Vidare såg jag en och annan fantastisk ljuskrona 
och en trattgrammofon med en tratt så turkos att jag nästan började gråta.

Tratt

Tratten på grammonfonen var turkos. Ljuset i uthuset var för dåligt för att bilden skulle bli riktigt bra.


Sen for vi vidare till Black Brook först, 
därefter till Tokerian. Hittade middagsmat till i morgon för nästan halva priset. En godisbunke fick följa med i påsen. Anna bjöd på kycklingburgare och jag var lite hungrig eftersom jag ju inte åt köttet som serverades på kalaset.

Om sju år blir jag 60. Det låter gammalt, men T, som vi firade, är som en pojke fast farfar – och morfar – han är. Jag känner mig ändå äldre än de flesta. De senaste sex åren har tärt. Men jag tackar i alla fall WordPress för den fina badgen, trofén. Idag har jag bloggat här i sex år…

Trofé på sexårsdagen hos WordPress

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett långkört inlägg.


 

Det blev en lång dag idag och slut är den inte ännu. Efter en värknatt och diverse plock på förmiddagen gav jag mig iväg runt lunchtid. Jag visste ju att storhandling väntade vid ankomsten och ville försöka hinna med den innan mörkrets inbrott. Men när jag hade en tredjedel kvar av resan blev jag nödd och tvungen att stanna för output och input. Det senare blev i form av en plastad ostmacka och kaffe. Hela 51 spänn ville kassörskan ha för detta. Jag hade en femtiolapp och en femhundring i plånkan, men ingen enkrona. Du ska inte tro att hon bjuckade på spännen. Det blev till att knäcka femhundringen. Och just som jag slagit ner rö… min bakre del för att fika insåg jag att jag hade glömt min medicin så fint i dosetten hemma i Uppsala.

Plastad macka o kaffe

Plastad macka med ost och kaffe till för 51 spänn.


Vad gjorde vi före elektronikens genombrott? 
Idag var jag överlycklig att det finns nåt som heter e-recept. Efter ankomsten slängde jag i mig en kopp kaffe till, tog mammas storhandlingslapp och styrde kosan mot lasarettsapoteket i Metropolen Byhålan. En mycket vänlig tjej lät mig plocka ut tre mediciner, trots att jag hade tagit ut så sent som förra veckan. Men hon gjorde en anteckning om att jag glömt mina mediciner och sen var det inte mer med det! Toppen, toppen, nu slipper jag kräkas, till exempel. Det var jag mest rädd för eftersom det är vad som händer efter ett dygn utan den ena medicinen.

Korvkioskmeny

Jag fick leta upp en ny korvkiosk idag eftersom Nattkröken hade blivit wokkiosk.

På min shoppingtur blev jag och Clark Kent* observerade av vännen M, medan jag missade vännen FEM på lasarettet med några minuter, tror jag. Båda vill ses och jag ska försöka få till det hela. Men på påskdagen blir det en tur ut på landet för att hälsa på vännen I – vars nya och närmaste granne är FEM:s äldste son. Notera att vännen I och FEM inte känner varandra. Vilken liten värld det är! Jag ska ringa vännen på landsbygden under morgondagen för vägbeskrivning så att mamma och jag inte kör vilse. Ja, för mamma följer med, om hon orkar.

ICA Maxi var jag inte ensam. Där var värre än värst och inte hittar jag i butiken heller. Så vi glömmer detta trauma. Hem med tre kassar och en apotekspåse, en kopp kaffe och sen iväg till korvkiosken för att inhandla onsdagsmat av äkta byhåletyp.

Nu har vi ätit och jag fått kolla mejl och sitta och skriva ett helt blogginlägg. Vi ska naturligtvis se på När livet vänder klockan 20. Jag är så tacksam att jag kom fram helskinnad – särskilt med tanke på vad kvällens program handlar om.

Mammas och min kväll ska avslutas med en promenad nere vid sjön. Clark får vänta här hemma. Han har just i kväll kört 10 000 mil.

Tiotusen mil

Clark har just kört tiotusen mil.


*Clark Kent = min duktige lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett redovisande inlägg.


 

Förra söndagen var det val till EU-parlamentet. Den här bloggen, som inte ger sig ut för att vara politisk, är ändå självklart intresserad av det som är aktuellt just nu. Därför undrade Tofflan om du röstade i EU-valet.

Så här fördelade sig de 31 inkomna svaren:

52 procent (16 personer) svarade: Ja. Jag gick på valdagen och röstade. 

32 procent (tio personer) svarade: Självklart! Jag förtidsröstade. 

16 procent (fem personer) svarade: Nej. 

Intressant att se att valdeltagandet bland Tofflans läsare låg på 84 procent, vilket är nästan dubbelt så många som på vissa orter i landet.

Stort TACK för din medverkan! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter en ganska frustrerande arbetsdag satte jag mig ner och tittade på den andra delen av När livet vänder, den del jag hade kvar att se.

Inger
Hemlös, narkoman och HIV-smittad. Sen vände Ingers liv. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Inger kommer från en rätt vanlig familj
utan några som helst sociala problem. Men i ungdomen började hon med mellanöl och hasch för att så småningom landa i ett heroinmissbruk. Som hemlös befann hon sig så långt ner som en människa kan befinna sig. Hon var nära att frysa ihjäl och det var först då hon förstod sagan om flickan med svavelstickorna.

Så småningom hamnade hon i häktet, HIV-testades och fick veta att hon var smittad. Trots allt detta vände livet för Inger. Och det var tack vare kärleken.

Inger sitter i sitt kök i ett falurött hus på landet och berättar sitt livs historia för Anja Kontor. Hon berättar om sina drömmar och sin längtan, om tiden längst ner på samhällets botten och om hur hon fick kraft att bryta med sitt gamla liv. Ytterligare en stark historia om ett livsöde så olikt mitt eget. Och faktiskt… efter att ha lyssnat på Inger så känns min dåliga arbetsdag rätt mycket som… en piss i havet, på ren svenska.

Titta på Inger på SvT Play!


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »