Svensken söker kraft och tröst i naturen

Ett inlägg om tröst.

---

 

Även i höstmörkret finns tröst att hämta i naturen, tycker jag. Färgerna är ju underbara då!

Naturen – det är stället där vi svenskar söker kraft och tröst! Det visar en studie gjord vid högskolan i Gävle, enligt en artikel jag läste hos DN på nätet för ett tag sen. Bakom studien står en iransk professor, som, enligt DN, redan när hon kom till Sverige på 1980-talet, förundrades över svenskarnas starka känslor för naturen. Nu har Fereshteh Ahmadi undersökt hur den kulturella bakgrunden påverkar hur människor hanterar allvarliga kriser i livet. Totalt fick fler än  2 400 personer med cancerdiagnos i Sverige svara på en enkät.

Majoriteten av respondenterna, 68 procent, anger att de vänder sig till naturen i första hand för att få tröst. Jämför det med bara 14 procent som vänder sig till kyrkan… Enligt Fereshteh Ahmadi kan man se skillnader mellan olika länder. I USA är det till exempel vanligare att man går till kyrkan vid en kris. Det är också skillnad på var man är uppvuxen – i stan eller på landet.

Uppiggande blommor helt klart!

Intressant läsning var att flera i undersökningen tog upp att vården fokuserar på att bota och rädda liv. Vården hjälper inte patienterna att leva vidare. Människor kan bli fysiskt friska och trots detta kan de må dåligt efter flera år. Att ha trädgårdar runt sjukhusen, fågelsång vid operationer, trädgårdsterapi med mera är förslag som professorn lägger fram i artikeln.

Jag går till mig själv och nickar instämmande. När jag mår skit brukar jag tvinga ut mig. Det finns alltid nån fåglalåt att lyssna till, nåt grönt gräs, nåt vackert träd eller nån väldoftande blomma att fota – och få tröst och hämta kraft ur.

 

 

 

Naturen är verkligen läkande för min del! Är den det för DIG? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan – från Örebro igen

Kvällens Antikrundan gick från Örebro – igen. Jag tittade på en inspelad version av programmet i efterhand tillsammans med Fästmön. Vi är båda mycket undrande över varför man återvänder till samma platser. Det finns ju liksom flera städer i Sverige…

En lite lugnare ”Runda” blev det i afton, men gissningsvis var sms-trafiken tät klockan 20 – 21 mellan öst och väst… 😛

Här är några av föremålen och värderingarna:

• En gul kinesisk vas från sent 1800-tal värderades till mellan 5 000 och 10 000 kronor.
• En rysk emaljbägare som tagits fram till den siste tsarens kröning värderades till 2 000 kronor. Knut Knutson levererade också en läskig historia kring den.
• En saltstol från S:t Petersburg, troligen 1900-tal, värderades till 7 500 kronor.
• En skål av Picasso, inköpt i Frankrike för cirka 50 kronor, värderades till mellan 4 000 och 6 000 kronor.
• En rätt ful ampellampa fick ett värde av 12 000 – 15 000 kronor.
• En lättklädd rosa dam på en porslinstavla hade en rysk sginatur och värderades till mellan 20 000 och 30 000 kronor.
• En skev och ganska hemsk vas från Orrefors betingade ett värde mellan 5 000 och 7 000 kronor.
• Cajsa Warghs kokbok, en sjundeupplaga från 1780, värderades till        2 000 kronor.
• En konstig fransk lampa värderades till mellan 8 000 och 12 000 kronor.
• En otroligt vacker iransk matta, inköpt på 1970-talet för 300 kronor, värderades till mellan 20 000 och 40 000 kronor.
• En minibyrå, kanske för smycken, gjord på 1780-talet värderades till mellan 20 000 och 25 000 kronor.
• En annorlunda smidesljusstake för fem ljus inklusive stump värderades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.

Under programmet gjordes också ett besök på Carl-Jan Granqvists kokboksmuseum. Vilka böcker och vilka värden!

Nästa vecka sänds Antikrundan från Sigtuna.

Read Full Post »