En provsmakning av julen…

Ett juligt inlägg.

---

 

Världens finaste gran!

Dan före dopparedan… Ja, den började ju inte så bra med enorm trötthet och diverse krämpor. Sen, i detta Landet Lagom, uttryckte jag en åsikt som uppenbarligen inte var comme il faut i Metropolen Byhålan av alla ställen. Då fick jag höra att jag var en ordbajsare. Men så för bövelen, läs inte det jag skriver då! Jag tvingar ingen till det, men jag har all rätt att ha åsikter och jag har all rätt att uttrycka dem. Det är faktiskt så att vi inte kan älska alla, varken jag eller nån annan, vilket vi båda bevisade.

Arbetsdagen började i ett hetsigt tempo, men framåt eftermiddagen nådde jag målet för dagen och då ville jag mest gå hem. Både NK* och jag är emellertid plikttrogna och stannade tills vår arbetsdag var slut, det vill säga klockan 16.30. Då tog vi julledigt. NK skulle ha Lilla Julafton med svägerskor, svärmor med flera hemma och jag skulle hem och gå ut med sopor och… klä granen! Som alla år blev den förstås Världens finaste gröngöling gran när den var utspökad klädd.

Men som du kanske kan ana på bilden finns där ännu inga klappar under granen. Jag fick min julklapp från min uppdragsgivare hemlevererad idag – en fin grillpanna i gjutjärn. Samtidigt läste jag om min arbetsgivares policy för julklappar. I stället för att ge kunder och konsulter klappar väljer företaget att skänka pengar, en del av sin vinst, till sitt skolprojekt i Zambia. I år går pengarna till ett datorcenter med nya möbler och luftkonditionering samt en extra lärare. Vidare bjuds ett hundratal barn i byar kring Livingstone på en julfest där det bland annat ska delas ut skolböcker. Det tycker jag känns verkligen bra! Här kan du läsa mer och se en liten film!

Här i New Village har vi provsmakat lite på vår jul, mamma och jag. Efter granklädningen blev det julknäcke med kalkon på. Mamma griljerade en kalkon i stället för en skinka, eftersom jag inte äter griskött. Till dessert blev det kaffe och ytterligare en provsmakning – av julgodis. Fästmöns knäck och kola blev med beröm godkända. Och jag slog på stort och tog en konjak ur flaskan som var min pappas. Ja jisses så jag super! Pappa gick bort sommaren 2006 och det finns flera flaskor med alkoholhaltiga drycker kvar som har varit hans.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och medan jag har ordbajsat/skrivit detta har det faktiskt blivit julafton. Jag hör just nu att tomten är utanför min sovrumsdörr och jag tror att h*n har lämnat en strumpa med klappar. Så jag är bortskämd. Jag får julklappar även i år. I eftermiddags kom dessutom NK med ett litet spännande paket som jag misstänker inte innehåller parfym. Nån som vill gissa på innehållet???

En julklapp från NK.

Nu är det dags att sussa lite så jag orkar upp till julfreden i Åbo som utlyses på SvT klockan 10.55. Den borde en och annan titta på, förutom jag själv, dårå…

Jag önskar dig en riktigt god jul! En fredlig sådan, förstås.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Pappersvändning – the true story

Ett pappersvändande inlägg.

---

 

Ibland överträffar verkligheten fiktionen. Jag piskade mig till att göra en rejäl pappersvändning idag, eftersom morfars skrivbord, på vilket en enorm hög papper låg, hotade med att kollapsa. Den enorma högen fördes under ett visst stånkande till köksbordet av utrymmesskäl och av ergonomiska skäl. Jag behövde plats för att vända papper till flera högar och jag behövde göra det stående, i en bra arbetsställning. Men ett hem är inte ett kontor, kan jag och ryggen med mera konstatera.

En enorm pappershög fördes till köksbordet för att vändas till två högar.

Verkligheten, ja… Att få svart på vitt på aktuellt läge kan vara otroligt jobbigt. Men det finns alltid såna som har det värre. Grekerna, till exempel.

Tre Uppsalahögar: en ”Nej!”, en snart före detta enorm och en ”Hopp”.

De två nybildade högarna stod för ”Nej!” respektive ”Hopp”. Ett tag rådde ganska stort kaos bland papperen. Men snart började de två nya högarna bli rätt prydliga.

Två rätt prydliga högar på väg att bildas.

Medan jag stod där och vände papper funderade jag över det här med att svara. Alla mina papper har nämligen inte fått svar på sitt innehåll. Vissa företag är sämre än andra på att svara. Att det ska vara så svårt…

Till sist var den enorma högen försvunnen och ersatt av två prydliga högar med papper (och en liten hög med ett par kuvert). Dessvärre är ”Nej!”-högen högre än Hoppets hög. Realism.

Två högar med papper. Den vänstra är dessvärre ”Nej!”-högen. Hoppets hög, den högra, är betydligt lägre.

Eftersom det krävs att jag alltid måste kunna bevisa att jag inte fuskar, sparar jag samtliga papper. Men ”Nej!”-högen har flyttats till ett hyllplan i mina nyrensande och omstuvade bokhyllor. Hoppets hög bildar en inte lika enorm hög som tidigare på skrivbordet.

”Nej!”-högen fick plats ovanpå en gammal ”Nej!”-hög på ett hyllplan. Clownen i gult tittar på med tårarna rinnande ner för porslinsansiktet.

Sen plingade det på dörren. Utanför stod en postflicka i små shorts med ett XL-paket till mig. Vad kan det innehålla för spännande? Om jag inte gissar fel innehåller det gratisjobb för min del, förhoppningsvis ett kärt sådant.

Spännande? Troligen gratisjobb, men det kan ju vara nog så kärt.

 

Nu ska jag gripa mig an nästa vändningsprojekt. Synd att jag inte får lön för det. Jag är en jävel på att vända papper, sortera och framför allt strukturera.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mina två liv del tre

Ett inlägg om sista delen i en TV-serie.

---

Den sista delen av Mina två liv inleds med att Ann Heberlein berättar om drama, uppbrott och sin längtan efter kärlek. Men hennes kärleksrelationer har alla gått åt skogen – kanske på grund av hennes bipolära sjukdom. Som tittare ser man den djupa sorgen i hennes ögon när hon pratar om detta. I nästa stund raljerar hon om sitt kärleksliv under en föreläsning, från vilken vi får se klipp. Den avslutande delen av serien handlar om relationer, kärlek och närståendes roller.

Mina två liv har varit en dokumentärserie i tre delar om livet med bipolär sjukdom.

Elin och Fredrik är ett par. De träffades när Fredrik var djupt deprimerad. Han säger att Elin är hans liv och att hon har räddat livet på honom den gången han stod med bältet runt halsen och inte kunde lita på sig själv. Men både Elin och Fredrik har diagnosen bipolär sjukdom. I mycket är det en styrka att båda har sjukdomen, därför att de förstår varandra. I annat kan ens mående dra med den andras. Att Elin dessutom är läkare kan ha både för- och nackdelar.

När Lars och Christina hade blivit ett par förstod Christina ganska snart att allt inte var OK med Lars. Han sov för lite, han blev manisk och gjorde helt galna saker. Ändå följde hon med honom till Kenya och ändå skaffade de barn tillsammans. Deras förhållande höll i sju år.

Lars beskriver mycket konkret hur symtomen kryper på honom:

Omgivningen blir kallare och svartvit. Men när jag är manisk tänker jag mycket fortare än alla andra. Jag blir till sist rädd för mig själv och allt mer paranoid.

Christina bar Lars under förhållandet, kan man säga. Hon skyddade honom och hon bromsade hans vilda framfart ibland. Hon blev, enligt sig själv, den tråkiga.

Jag blev ganska fyrkantig. Ibland bromsade jag trots att det inte behövdes, trots att Lars hade bra idéer.

Lars och Christina träffar varandra tillsammans med Ann Heberlein hemma hos Christina. De pratar om hur de hade kunnat göra saker och ting annorlunda. Lars kände mycket skam och skuld inför sin sjukdom och ville att den skulle hållas hemlig. För Christina blev detta förstås väldigt tungt, eftersom hon var ensam med vetskapen. De enas om att de skulle ha varit mer öppna om de hade varit ett par idag.

Det här har varit en mycket givande och intressant serie, om än svår, jobbig och tung. Den ger glimtar av en tuff sjukdom, men samtidigt också till viss del hopp. En psykisk sjukdom behöver nämligen inte betyda att man är galen. Och DET tycker jag de här tre avsnitten har bevisat.

Toffelomdömet för hela serien blir det högsta.

Här kan du läsa vad jag skrev om den första delen.

Här kan du läsa vad jag skrev om den andra delen.

Du kan se alla avsnitt på SvT Play 30 dagar efter säsongens slut.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösen: Ödsligt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Senaste varningen: Mjölk är livsfarligt!

Ett inlägg om mjölkens faror.

---

 

Jag älskar mjölk!

Det varnas ju rätt som det är för vissa dieter och vissa livsmedel. Såna varningar ska man ta på allvar – men man ska förstås också tolka forskningsresultat på ett sansat sätt, är min uppfattning. Jag tror att en bra och balanserad kost är det bästa, det vill säga lite av allt. Fast det kan ju vara rätt svårt om man har fäblesser för olika smaker och saker man kan stoppa i munnen.

Jag älskar mjölk. Det är den dryck jag helst väljer till mina måltider på vardagar, i alla fall. (Vin är rätt gott också, men det får vara måtta på intaget!) Naturligtvis blir jag helt chockad när jag läser på nätet att mjölk inte alls ger nåt skydd mot frakturer, som man länge hävdat, utan i stället kan vara rent livsfarligt! Under flera år har nästan 110 000 män och kvinnor från tre län har deltagit i undersökningen som nu har presenterats i British Medical Journal.

Vi är väl många som har hört att mjölk är bra för skelettet och mot benskörhet. Men resultaten av den nya undersökningen visar att det faktiskt är tvärtom! Bland kvinnor som drack tre glas mjölk om dan var frakturer till och med vanligare än bland dem som drack högst ett glas per dag. Bland männen var frakturer lika vanliga hos storkonsumenter som lågkonsumenter av mjölk.

Men det läskiga är att forskarna dessutom har kommit fram till att dödligheten ökar rent generellt med ett högre intag av mjölk! Bland kvinnorna var dödligheten till och med nästan fördubblad. Ost och yoghurt, däremot, visar ingen koppling till varken frakturer eller dödlighet. Hur kan det komma sig?

Det kan vara så att mjölk ju innehåller höga halter av laktos. Detta kan brytas ner till galaktos, nåt som har visat sig ha samband med för tidigt åldrande och död. Dessutom har storkonsumenterna av mjölk visat sig ha förhöjda halter av vissa ämnen i blodet, ämnen som orsakar till exempel inflammation.

Nu ska forskarna rota mer i detta och göra nya studier innan det faktiskt går att eventuellt bevisa att mjölk är skadligt. Och det tycker jag är bra, för jag älskar ju som sagt mjölk och vill gärna fortsätta dricka det till maten.

Vad dricker DU helst till maten???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är bevisat!

Ett bevisande inlägg.

Nu är det bevisat! Jag har svart på vitt: barn kan vara vassa i käften. Se bara detta fynd, tandkräm på ICA Solen, för vassa små käftar. Ryyyyyyyser!

För vassa små käftar.

Undras om nästa produkt är kloklippare för ungar… Eller kanske öronvaxuppsamlare för barn som vill börja jobba hos Mme Tussauds..?

Livet är kort. Och underligt. Barn är helt klart… läskiga.

Read Full Post »

Stephen Fry kommer ut: Uganda och Hollywood

Ett inlägg om en TV-dokumentär i två delar.

I söndags kväll gick första delen av två av en dokumentär på SvT2. Vi fick följa med brittiske skådisen, författaren och TV-människan Stephen Fry i hans luskande kring varför en del människor här i världen är så förbaskat negativa och hatiska mot HBTQ-människor. I del ett av Stephen Fry kommer ut åkte han till Uganda och Hollywood samt rörde sig i England.

Stephen Fry fascineras av homofober. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Maverick Television.)

I den här första delen, som vi såg först i kväll, fredag, via DVD-hårddisken, reflekterar Stephen Fry över hur mycket som har hänt under hans egen livstid för homosexuella och i uppfattningen av homosexuella. I sitt eget hemland träffar han bland annat en ung iranier som söker asyl. I Iran är det nämligen dödsstraff för homosexualitet. Men The Home Office kräver att den unge mannen ska bevisa sin homosexualitet – och så länge han inte kan eller vill göra det får han igen asyl… Men hallå! Hur ska han bevisa detta???

Stephen Fry är uppenbarligen fascinerad av homofober. Och även om de personer av den arten vi möter i TV-programmet är rabiata framstår de faktiskt som en aning… knäppa också. Värst av alla är nog pastorn från Uganda som är totalt fixerad av könsorgan och anus. Jag kunde inte låta bli att skratta för han var så… tokig.

I Hollywood träffar han bland annat en läkare som säger sig ha en metod att bota homosexualitet. När Stepehn Fry säger att läkare själv ser ganska bögig ut blir det väldigt tyst… Utom hemma hos oss, för vi skrattar igen, Fästmön och jag.

Nästa söndag får den som vill och kan följa med Stephen Fry till Brasilien och Ryssland. Programmet börjar klockan 20 och håller på en timme. För säkerhets skull har jag ställt DVD:n eftersom vi ska äta julbord. Den andra och avslutande delen vill jag nämligen inte missa. Det här är både intressant och engagerande, men också såväl upprörande som rentav roligt.

Högsta Toffelbetyg förstås!

Livet är kort.

Read Full Post »

På spaning i den omvärld som trots allt finns…

Ett inlägg om en tur bland nyheter på webben.

Varje morgon, efter jobbansökningarna, brukar jag ta en nyhetsrunda på nätet. Idag får du äran att hänga med – om du vill.

En kunglig sån här är på gång.

Prinsessan Madeleine är på smällen gravid. Gammal skåpmat. Det hade jag med i dagens första inlägg här! HA! Tänk om det hade stått att Tofflan var på smällen. Då hade du inte missat det…

Tågstopp efter olycka. Så var det det här med tågen igen. Men idag är jag lite förvånad och fattar nada. En lastbil har vält i järnvägsviadukten på Gamla Uppsalagatan i Uppsala. Detta orsakar… tågstopp. Jag trodde att lastbilar gick på vägen, inte på räls… Som på räls går ju förstås inte ens tågen nu för tiden. Klockan 7.45 inträffade olyckan (inga personskador!). Olyckan har orsakat tågstopp tågtrafiken norrut. Sen var det naturligtvis också ett signalfel i Skyttorp…

19 åring anhållen för dropförsök i Morgongåva. Eh… Vad är ett dropförsök???  Jisses så illa de utbildade journalisterna stavar på nätet! Denna gång hos Radio Uppland.

Solen är en stark, en.

Jättelik solkatt smälte Jaguar. En nybyggd skyskrapa i London har orsakat stora problem. Huset har en ovanlig form och detta gör att det reflekterar ljus sex gånger mer intensivt än på andra ställen i stan. Under en timme lyckades den stora solkatten smälta ner delar av en Jaguar som var parkerad utanför…

Microsoft köper Nokia. Troligen. Avtalet beräknas bli klar under de tre första månaderna nästa år. Priset? Runt 47 miljarder. Du som vet vad jag tycker om Stormoguler fattar vad jag tycker om detta.

Unga har tydligen sparkapital…

Unga lever inte för stunden. Nordea har låtit göra en undersökning som visar att unga (åldrarna 18 – 29 år) ofta har ett sparkapital på 100 000 kronor i genomsnitt. Hur rimmar detta med den höga arbetslösheten??? För är man ung och arbetslös kan man definitivt inte spara en enda krona. Nu fattar jag inget…

Blottat kön var inte ofredande. Dålig gylf? En man har åtalats sedan flera personer sett hans kön på stan. Bland annat på Skattekontoret i Sundsvall. Men rätten kan inte bevisa om det var ofredande eller helt enkelt en dålig gylf. Och den enda som VET är ju mannen själv…

Trafikplats länk mellan stan och Varamon. Vi pratar om Jätten i Metropolen Byhålan. Jätten, där lilla Tofflan åkte skidor och pulka som barn. Nu ska här byggas… ett hamburgerhak. Vaffan..?

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Eslöv

Igår var det torsdag och då kommer inte bara Tofflans hiss- och disslista utan Antikrundan. Men jag var ju inte hemma igår kväll, så jag fick se en inspelad version av Rundan från Eslöv.

En brosch i form av en slända visade sig vara nånting …i hästväg… (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Bland föremålen från Eslöv tyckte jag att dessa var lite speciella:

• En kvinna med underbar finlandssvensk dialekt medförde broschen ovan. Den fina sländan visade sig vara rysk och bestå av bland annat diamanter. Den gjordes runt 1900. Värdet sattes till hela 50 000 kronor.
• En man kom med en elfenbenskrabba, gjord ungefär 1940. Eftersom man inte får handla med elfenbensföremål gjorda från och med 1947 gäller det att kunna bevisa att den är gjord före detta år. Hos Jordbruksverket får man tillstånd att sälja. Värdet skulle vara cirka       15 000 – 20 000 kronor.
• Ett dopfat tillverkat på 1600-talet värderades till mellan 8 000 och       10 000 kronor.
• En kvinna kom med ett underbart glasbord med havsmotiv. Bordet hade till och med belysning. Bordet värderades till cirka 5 000 – 6 000 kronor. Lågt kan tyckas, men jag tror att det stiger. Både ovanligt och vackert.
• En kvinna kom med en massa Wiwen Nilsson-silversmycken. En ring värderades till bland annat 9 000 kronor. Ett armband värderades till cirka 6 0 00 – 7 000 kronor. En prinsesskrona värderades till cirka 9 000 kronor. Ett halsband skulle kunna vara värt 19 000 kronor.
• En kvinna kom med en öltunna i keramik som målats av Isaac Grünewald. Föremålet är lite svårvärderat, men skulle kunna vara värt mellan 20 000 och 25 000 kronor.
• En kvinna kom med en häftig möbel, en sorts sekretär med ett litet överskåp. Möbeln gjordes troligen under 1800-talets senare hälft och värderades till 12 000 kronor.
• En man kom med två nummer av en tidning som grundats av Andy Warhol. Båda var signerade. Tidningarna värderades till mellan 6 000 och 12 000 kronor.
• En kvinna kom med en stor Gauguin-tavla. Trodde hon. Kvinnans föräldrar hade köpt tavlan på 1950-talet för cirka 20 000 kronor. Värdet idag sattes till 10 000 – 12 000 kronor.
• En kvinna kom med en djuphavsfiskerulle från 1920-talet för riktigt stora firrar. Den visade sig vara en av en upplaga om 45 stycken – och dessutom oanvänd… Vid en auktion utomlands skulle hon kunna få mellan 40 000 och 60 000 kronor.
• En mycket blond kvinna kom med en man och ett stort skåp i alrot. Svensk rokoko från cirka 1760, troligen. Skåpet värderades till cirka     30 000 kronor. Både kvinnan och mannen blev besvikna över värdet. Paret hade också med sig ett miniatyrskåp i alrot och ek. Troligen är skåpet från närmare år 1800. Skåpet värderades till mellan 15 000 och 18 000 kronor.
• En kvinna kom med ett blått jadesmycke med rosenstenar. Smycket gjordes cirka 1900 och var prytt med en elefant. Smycket värderades till mins 25 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Linköping igen. 

Livet är kort.

Read Full Post »

Födelsedagar, nattugglor och en långnäsa

Min gamla kompis Mias födelsedag, det vill säga idag, är varm och solig – åtminstone här i Uppsala. Enligt en av mina skrivbordsgadgetar på datorn är det soligt även i Metropolen Byhålan. Det låter bra! Jag hoppas att Mia får en bra dag och jag ska försöka komma ihåg att ringa i kväll. Ett kort ska vara på väg, också… Notera, läsare, att jag skrev

gamla 

i början. Mia är nämligen exakt ett år och en dag äldre än jag. Det var ganska roligt när vi var unga att få käka tårta två dar i rad. Sen var det ytterligare kompisar som fyllde runt omkring oss också. Bara FEM höll sig undan till december.

Idag är det lite webberier på tapeten på jobbet och så ska jag försöka sätta mig in i ett verktyg som gör att man kan dela filer och dokument, oerhört praktiskt när man till exempel jobbar i projekt men även som lärare – elever. Vidare förbereder jag för några dars ledighet, det är alltid lite att fixa då.

Det blev inte så mycket tid igår kväll, men jag hann packa och tvätta och det var viktigast. Mina tisdagsprogram på TV hann jag också se. Sen fick jag lite dåligt samvete gentemot mamma för att jag inte hade tid orkade att prata med henne när jag kom hem halv sju, så jag ringde upp strax före klockan 22. Mamma är en nattuggla och hade inte gått och lagt sig.

Ikväll är det lite diverse som måste göras, bland annat måste jag prata med lägenhetsvakten om vattning så att mina krukväxter inte är mer eller mindre döda när vi kommer hem på söndag. Klockan 21 åker jag och hämtar Fästmön med väska från jobbet.

Idag var följande notis införd i lokalblaskan och jag vill förklara varför:

En notis som är en långnäsa.

Den här födelsdagsnotisen är i mångt och mycket en långnäsa. Det är en långnäsa till alla som önskade att det skulle gå dåligt för mig, att jag skulle tvingas flytta från min hem när min ekonomi gick åt skogen, att jag aldrig skulle få jobb igen och att jag inte skulle överleva den här krisen.

Långnäsa – som i gigantisk Toffelkran!

Nu har jag bevisat, framför allt för mig själv, att det går bättre för mig, att jag ännu inte har tvingats flytta, att min ekonomi inte är åt skogen, att jag har fått jobb (visserligen tidsbegränsat, men ändå!) och att jag har överlevt. Det måste reta gallfeber på alla som hoppades på motsatsen. Det har varit en tuff och lång resa som inte på långa vägar är över än. Men det har varit – och är! – en lärorik resa:

1. Det jag lärde mig den hårda vägen när jag som 18-åring flyttade till södra England var att den enda jag kan lita på i den här världen är jag själv. Därför måste jag ha en bra relation med mig själv, för det är också den enda jag garanterat vet att jag ska leva med resten av mitt liv. Detta glömde jag under några år. Genom det jag har varit med om har jag blivit påmind igen om detta och jag har insett att det faktiskt är sant.
2. Jag har också lärt mig att aldrig ta nåt eller nån förgivet/n. Det finns alltid så kallade vänner som hugger dig i ryggen, men det finns också riktiga, goda vänner. Den senare gruppen är emellertid liten – dock naggande god. Det finns också folk som tycks göda sig på att ständigt visa vilken makt de har genom att rycka undan mattan under folks fötter, genom att trycka ner dem och tala om hur värdelösa de är, att de inte jobbar tillräckligt många timmar övertid (!) och sånt (ett exempel från verkligheten).
3. Det finns människor som älskar mig. Detta var den svåraste lärdomen. Min gamla mamma har stöttat mig genom inte bara den här krisen utan genom snart 50 år. Det har varit ett hårt arbete, kan jag meddela, för Tofflan har inte alltid valt de enkla vägarna här i livet. Och så är det Anna. Den mest älskade Anna som kunde ha lämnat mig tusen och åter tusen gånger om. För jag har varit – och är! – skitsvår att leva med. I krisens akuta skede var det hon som höll mig vid liv 24 timmar och dygnet och som fanns där när ögonen förblindades av tårar och jag skrek ut mina frågor som aldrig får några svar. För livet är ju, som bekant, inte rättvist. Det är denna lågmälda kvinna, som aldrig, aldrig beklagat sig över nånting, som troget har stått vid min sida – utan några ord eller löften. Hon bara finns. För mig -och för en massa andra som inte alltid vet att uppskatta henne. Och jag finns för henne. Jag älskar dig, Anna du!
4. Och sen är det det här med ödmjukhet liksom tilliten, att våga lita på människor igen. Det är lätt att tro att alla vill en ont, men med mitt förnuft vet jag att det naturligtvis inte är så. Sen gäller det för mig att verkligen inse och fatta det också. Jag är inte där än, men jag jobbar på det.

PS Jag tänker fortfarande INTE låta nån sätta sig på mig!

Read Full Post »