Rusta – för boktokar

Ett boktokigt inlägg.

---

 

Den berömda staken från Rusta.

Ett av stoppen på dagens shoppingtur var Rusta. Detta för att jag jagar yttepyttesmå lampor till en elljusstake jag en gång köpte just där. Jag är faktiskt så himla förtjust i den staken att den står framme året runt. Men som synes på bilden till vänster har staken massor av såna där små glödlampor. Och förr eller senare pajar de. Igår var det dags – hela fyra lampor, dessutom. Hemma i skåpet hade jag förstås bara tre reservlampor kvar – därav Rustaturen.

På Rusta fick vi mycket god hjälp av en synnerligen tålmodig personal som hanterade en synnerligen seg dator. Till sist blev det i alla fall klart att det går att beställa reservlampor från centrallagret till affären. Men minst tio påsar om fem lampor i varje blev affären tvungen att skicka in order om. Jag tecknade mig genast för fyra påsar eftersom de inte var särskilt dyra. Jag vill ju inte riskera att stå utan lampor! Det ser faktiskt skitfult ut just nu när alla lampor utom en lyser. Mitt namn och nummer antecknades och troligen får jag hämta mina reservlampor redan nästa vecka. Utmärkt service!

Naturligtvis flanerade vi igenom affären. Det slog mig genast vilken fin affär Rusta är för oss boktokar! Direkt runt hörnet från glödlamporna salufördes till exempel jättefina boklådor:

Lådor för en boktok.

Naturligtvis skulle jag inte ha böcker i dessa lådor. Jag skulle bara ha lådorna ändå, för att de är snygga. Men med rådande ekonomiska läge fick lådorna förstås vara kvar i affären. Tyvärr.

Så gick vi några steg till och hamnade strax före kassorna bland tapeterna. Vad fann vi där då? Jo, en tapet för en boktok, förstås! Dessa, för endast 199 spänn rullen, skulle jag GÄRNA hänga upp på väggarna i mitt hem:

Å. så snygg!!!

I nästa liv, kanske…

Vad skulle DU vilja ha på DINA väggar hemma – om du fick och kunde byta??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Orange rules!

Ett inlägg om min favoritfärg orange och om nyttigheter. 

Den som har läst min blogg åtminstone då och då har säkert noterat att turkos står lågt på min skala, medan orange ligger i topp bland färgerna jag gillar. Och man kan ju undra varför…

Det första jag tänker på när jag tänker orange är morötter. Morötter gillar jag INTE, men de är ju åtminstone snygga att se på. Morotskaka, däremot, slinker ner så fint, så fint. Och eftersom morötter är nyttiga och innehåller bra ämnen och vitaminer är ju morotskaka också nyttigt. I min värld.

Igår när vi var och köpte sill och bananer slank det även ner tomater i varukorgen. Bärnstenstomater. Vilket vackert namn! De går åt orange till och de är jättegoda.

Bärnstenstomater är jättegoda! Och vilket vackert namn, sen…

Allt som är nyttigt brukar vara äckligt i min värld. Morötter, till exempel. Då hjälper det inte att de är orange till färgen. Grönsaker överhuvudtaget har inte så stor plats i mitt liv som de borde ha. Inte frukt heller. Apelsiner, orange och snygga, tycker jag om, men jag kan inte skala dem. Får rysningar när saften tränger ner under naglarna… Uuuuuuuuuuuuuu… Nej då pressar jag dem heller i min handpress och dricker som juice – vilket min mage inte alltid accepterar. Eller så äter jag dem i fastare form, typ marmelad. Det är ju apelsiner i och såna innehåller C-vitamin. Ergo, marmelad är nyttigt.

Bitter apelsinmarmelad är nyttigt.

Vid dagens frukost kretsade samtalet kring mat, nyttigheter och dieter. Det är mycket därför jag skriver det här inlägget. Och för att tidningar och bokklubbar så här efter sommarsemestrar frossar i litteratur som har med dieter och bantning att göra. Fästmön är duktig när hon sköter sin kosthållning. Vågen har visat sju kilo lättare och i höst tar hon nya tag, det vet jag. Hennes kroniska sjukdom går ju inte att bota, men hennes värden blir mycket bättre.

Själv blir jag bara fetare och fulare. Den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Men jag har ingen lust. Det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet och energi just nu. Dessutom vill jag inte minnas mitt liv som en enda lång bantningskur. Jag gillar att äta gott och då får jag stå mitt kast: fet och ful och för tidig död.

Idag ska vi emellertid äta lite nyttigt till middag. Annas snälla mamma skänkte oss squash från Slottsträdgården. Vi hittade ett recept i senaste Buffé som vi tänkte testa: squash fylld med lök, vitlök, fetaost, tomater och persilja. I receptet stod att det kunde serveras som förrätt. Vi tänker äta det som tillbehör till nåt kallskuret som jag kan äta*, typ kalkon. Så även jag kan vara lite nyttig på riktigt, då och då. Jag förvånar mig själv understundom…

*som jag kan äta = jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, en gammal eftersläpning av min tid som vegetarian

Livet är kort.

Read Full Post »

Den som spar hon har 2: Klappar och presenter

Den som spar hon har, har jag ju redan konstaterat här. Igår hittade jag en påskpuss från förra året. Idag fick jag en julklapp. OCH en födelsedagspresent.

Mamma och jag for ut för att storhandla. Men igår hade vi pratat väldigt mycket om våfflor, så vi bestämde att vi skulle åka och köpa ett järn. Först åkte vi till Elgiganten och där  fanns det järn som antingen var fula (turkosa), svindyra eller skräpbilliga – alltså inget jag ville köpa. I närheten av Elgiganten finns Bauhaus, så vi rollade in där för att se om de möjligen hade nåt. Men det hade de inte. Däremot hittade jag en taklampa till köket. Den jag har gick ju sönder i samband med fönsterbytet. Så det blev en sån här lampa, fast svart, och den fick jag av mamma i julklapp 2012:

Berga heter lampan och det borgar (!) ju för att det ska vara en hållbar pryl. Bergarna är ju ett segt och envist tufft släkte…

Men en lampa kan man  ju inte göra våfflor i. När vi skulle köra ut från parkeringen såg jag att Elon låg vid nästa köpcentrum, så vi åkte dit. På Elon kostade alla våffeljärn minst en hundring mindre än på Elgiganten. Dessutom var alla järn snygga. Jag hittade ett finfint dubbeljärn som passar utmärkt ihop med Fästmöns brödrost. Man måste tänka lite framåt även om somliga har svårt för det ibland.

Ett rött dubbelvåffeljärn.

Våffeljärnet fick jag i förskott till min födelsedag eftersom vi ju inte ses då. Visst har jag väl en snäll mamma?!

På Tokerian köpte vi mat och våffelmix och svindyr hjortronsylt. Och ett påskris, för det ville jag hellre ha än små fjåsiga, gula påskliljor. Gult är ju dessutom som bekant alltid fult. När vi kom hem med riset och alla påsar (ibland är det väldigt praktiskt med en rollator att hänga påsar på…) gjorde jag en ny, fantastisk upptäckt! Jag äger FLER rosa saker än märket och påskharen! Se här på riset:

Svarta fjädrar och… rosa! 

Några våfflor blev det inte idag, emellertid, utan det sparar vi till i morgon när det är lååångfredag och vi måste roas.

Hjärtesnäll mamma jag har!

Livet är kort.

Read Full Post »

Snygga blir fula

Tre studenter i Australien har fått pris för en märklig upptäckt: en visuell effekt som gör vanliga ansikten groteska utan att använda specialeffekter.

Upptäckten skedde lite av en slump. En av studenterna jobbade med ett gäng ansiktsbilder i ett experiment. När ansiktena radades upp bredvid varandra deformerades de när han spelade upp dem efter varandra. Tittade han på ansiktena var för sig såg de helt normala ut. Tillsammans med två andra studenter gjorde han en film. Upptäckten kallar de

flashed face distortion effect

Men det funkar bara om man tittar på en punkt mitt emellan bilderna på ansiktena. Det som händer är att hjärnan tvingas ta in ansiktena med den perifera synen. Vissa distinkta ansiktsdrag, till exempel en stor panna eller käke, blir ännu mer distinkta när bilderna visas snabbt.

Studenterna vann ett andrapris i tävlingen Illusion Contest 2012. I samband med att de fick priset gjorde de en ny video med kändisar. Kolla själv här nedan! Det funkar faktiskt…

Vad man ska ha det här till? Äh, det är ju bara på kul!..

Här kan du läsa om priset på studenternas hemsida!

Read Full Post »