Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘favoritfärg’

Ett inlägg om några män och en kvinna.


 

Jag hade tänkt skriva typ

dessa fantastiska män

eller nåt i den stilen i rubriken. Men grejen är att jag ju inte tycker att männen jag ska skriva om är särskilt fantastiska. Rubriken hade låtit ironisk vad gäller en del av männen.

pippiperuk

Orange Rödhåriga – är de marginaliserade och förringade i samhället?

MEN… Att rödhåriga är lite… speciella… har vi som haft närkontakt med dem fått erfara… bittert, för somliga. (Fast jag skulle snarare kalla dem orangehåriga och orange är ju, som bekant min favoritfärg. Därmed har jag avslöjat att jag har ett kluvet förhållande till orange.) Hur som helst, att just hårfärgen låg bakom planerna på att mörda två brittiska prinsar tycker jag låter helt sjukt! En brittisk rödhårig man planerade att mörda prins Charles och prins Willie… William – så att rödhårige prins Harry kunde bli kung. Skälet är att mordplaneraren känner sig marginaliserad och förringad av samhället som vit, rödhårig man. Samtidigt har han jämfört sig med Anders Behring Breivik… Mannen är nu åtalad för att ha förberett ett terrordåd. Hoppas han stoppas i finkan en lång stund.

En som däremot snart blir fri är den så kallade Hagamannen. Om två månader släpps han, men Umeå, där han härjade, har förbjudit honom att besöka staden och dess kranskommuner. Förbudet gäller hans första år i frihet. Enligt Västerbotten-kuriren anser Kriminalvården att risken är hög att Hagamannen begår sexualbrott igen. Och han släpps alltså fri i sommar… Det finns ju liksom andra kommuner än Umeå där han kan härja. Hur kan man släppa Hagamannen fri om risken är hög för återfall? Det övergår mitt förstånd! (För övrigt finns det en Hagaman i Förorten, men det är en SNÄLL person!)

trosor

Trosmannen är dömd.

En annan brottsling är den så kallade Trosmannen i Metropolen Byhålan. Han stal 50 par trosor och nu har han fått sin dom. Mannen klarar sig undan med villkorligt och 30 dagsböter. Men han ska också betala 500 kronor i skadestånd till en granne för att han stulit ett tiotal trosor av henne. Den milda (?) domen beror på att tingsrätten inte tror på återfall här.


En som inte har fått återfall
men ett visst utfall är 51-årige Steve Easton. Han har lidit av vad han trodde var hösnuva i 44 år. Men häromdan nös han så förskräckligt, uppenbarligen, för ut ur näsan flög en gummipil. Hans mamma berättade att hon tagit sonen till sjukhus som sjuåring för att de trodde att han hade fått i sig nåt. Men eftersom man inte hittade nåt trodde sjukhuset att det var ett misstag. Steve Easton är ganska cool och beskriver hur han känner sig så här:

Jag känner mig inte alls annorlunda. Jag undrar vad mer som kan finnas där uppe?

Äpplen och päron

Äpplen och päron… Men den kvinnliga tjuven hade päronformad kropp.

Kvinnor då? Brukar man inte säga

Kvinnor kan

efter den gamla 80-talskampanjen? Jorå, i alla fall om vi blickar åter till Metropolen Byhålan. I Byhålenytt läser jag rubriken

Tumult när kvinna stal kläder

Fast… när jag läser notisen hittar jag ingenstans i brödtexten att hon stal kläder. Det står att kvinnan försökte stjäla värdesaker ur ett personalrum, inte kläder ute i affären.

För den som planerar att jaga nästan-tjuven beskrivs hon enligt Byhålebladet ha…

[…] lockigt mellanbrunt hår och päronformad kropp […]

Tumult när kvinna stal kläder

”Tumult när kvinna stal kläder” Fast hon stal ju inga kläder, Corren!


Män kan och kvinnor kan
är bara att konstatera.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om spiraltrappor.


 

Spiraltrappa

Spiraltrappa fast på mitt förra jobb.

Den som läser här ibland alt. känner mig vet att jag gillar spännande och gärna otäcka litterära och filmiska upplevelser. Häromdan blev jag påmind om nånting ditåt en spiraltrappa figurerade i en läskig bok jag läste. Tankarna vandrade bort till stenåldern, när jag var barn och vi var på besök hos bekanta till mina föräldrar. De hade just en spiraltrappa. En sån som slingrade sig likt en orm mellan våningarna.

Idag när jag tänker spiraltrappa är det emellertid inte bara läskigheter som passerar min hjärna. Jag har en hemlig dröm… om att köpa min grannes lägenhet! Ja, inte grannen vägg i vägg utan grannen under. Sen skulle jag göra ett hål i mitt golv ner till lägenheten på bottenvåningen och sätta in en spiraltrappa. En ståltrappa, för att få den där lite tuffare och råare stilen.

Stål & Plåt AB har riktigt häftiga spiraltrappor både för utomhusbruk och inomhus. Bland företagets utomhustrappor såg jag förresten en urläcker i min favoritfärg blå… Men även spiraltrapporna för interiörer är urhäftiga. Vid trappslutet skulle jag sen ha en massa stora gröna växter som likt lianer klättrade uppåt. Det har vi faktiskt även på mitt nuvarande jobb, när jag tänker efter. Och dessutom en enorm hibiscus som är nästan 65 år gammal.

Ja, drömma kan man. Och även tänka att spiraltrappor ju inte bara är läskiga utan faktiskt kan vara riktigt snygga i inredningen!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min favoritfärg orange och om nyttigheter. 


Den som har läst min blogg
åtminstone då och då har säkert noterat att turkos står lågt på min skala, medan orange ligger i topp bland färgerna jag gillar. Och man kan ju undra varför…

Det första jag tänker på när jag tänker orange är morötter. Morötter gillar jag INTE, men de är ju åtminstone snygga att se på. Morotskaka, däremot, slinker ner så fint, så fint. Och eftersom morötter är nyttiga och innehåller bra ämnen och vitaminer är ju morotskaka också nyttigt. I min värld.

Igår när vi var och köpte sill och bananer slank det även ner tomater i varukorgen. Bärnstenstomater. Vilket vackert namn! De går åt orange till och de är jättegoda.

Bärnstenstomater

Bärnstenstomater är jättegoda! Och vilket vackert namn, sen…


Allt som är nyttigt
brukar vara äckligt i min värld. Morötter, till exempel. Då hjälper det inte att de är orange till färgen. Grönsaker överhuvudtaget har inte så stor plats i mitt liv som de borde ha. Inte frukt heller. Apelsiner, orange och snygga, tycker jag om, men jag kan inte skala dem. Får rysningar när saften tränger ner under naglarna… Uuuuuuuuuuuuuu… Nej då pressar jag dem heller i min handpress och dricker som juice – vilket min mage inte alltid accepterar. Eller så äter jag dem i fastare form, typ marmelad. Det är ju apelsiner i och såna innehåller C-vitamin. Ergo, marmelad är nyttigt.

Bitter apelsinmarmelad

Bitter apelsinmarmelad är nyttigt.


Vid dagens frukost
kretsade samtalet kring mat, nyttigheter och dieter. Det är mycket därför jag skriver det här inlägget. Och för att tidningar och bokklubbar så här efter sommarsemestrar frossar i litteratur som har med dieter och bantning att göra. Fästmön är duktig när hon sköter sin kosthållning. Vågen har visat sju kilo lättare och i höst tar hon nya tag, det vet jag. Hennes kroniska sjukdom går ju inte att bota, men hennes värden blir mycket bättre.

Själv blir jag bara fetare och fulare. Den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Men jag har ingen lust. Det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet och energi just nu. Dessutom vill jag inte minnas mitt liv som en enda lång bantningskur. Jag gillar att äta gott och då får jag stå mitt kast: fet och ful och för tidig död.

Idag ska vi emellertid äta lite nyttigt till middag. Annas snälla mamma skänkte oss squash från Slottsträdgården. Vi hittade ett recept i senaste Buffé som vi tänkte testa: squash fylld med lök, vitlök, fetaost, tomater och persilja. I receptet stod att det kunde serveras som förrätt. Vi tänker äta det som tillbehör till nåt kallskuret som jag kan äta*, typ kalkon. Så även jag kan vara lite nyttig på riktigt, då och då. Jag förvånar mig själv understundom…


*som jag kan äta = jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, en gammal eftersläpning av min tid som vegetarian


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i serien Saker folk har i sina bilar.


För ett tag sen
hittade jag en blå groda i en bil. Idag har jag satt upp det senaste tillskottet på backspegeln i min egen bil: den fina Bläckisen i min favoritfärg orange.

Bläckis m fl i bilen
Bläckis hänger uppe till stor glädje!


Nu hänger Bläckis ner från backspegeln
tillsammans med Kiss & Bajs, en döskalle, en lila fisk, en gul mini-conversesko samt ett otal numera Wunderbaumgranar och Regnbågsluftfräschare som för länge sen tappat dofterna.

Man kan ju inte annat än bli glad när man ser Bläckis, eller hur? Jag glömde muskelvärk, nysningar, klåda, halsont, mamma och kraven att hitta ett nytt jobb typ NU – för en stund, i alla fall! Tack igen Iréne!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag tillhör de där människorna som inte har nåt emot ordet

mys

men som reagerar på att

mys

alltid ska ha med ätande att göra. Man kan väl mysa utan att äta??? Det viktigaste är väl att man myser, har det gott? Bäst att tillägga – innan nån hugger igen – att det självklart är upp till var och en att bestämma vad ordet står för för just dem. Men för mig behöver ordet inte nödvändigtvis, som sagt, inkludera nåt ätbart.

Därför fick jag lite halvspel när jag skulle använda mitt presentkort från vännen Rippe hos Feskarn i Saluhallen för att beställa en påse mat att hämta hem. Påsjäveln heter

Fredagsmys!

GAH! Men okejrå, tanken är att Fästmön och jag ska mysa OCH äta. Så låt gå – men bara för den här gången! – att vårt mysande inbegriper att äta. Kolla bara så mycket gott den innehåller:

Feskarns fredagsmys v 4 2013

Feskarns fredagsmys vecka fyra i år.


Igår kväll hade jag tisdagsmys
i min ensamhet. Det omfattade inget ätande. Mest för att jag hade så många järn i elden:

  • jag spelade flera spel med flera personer på Ajfånen – samtidigt
  • jag telefonerade med mamma
  • jag såg på TV
  • jag läste
  • jag chattade/messade via mobilen med Anna och kompisar

Alla aktiviteter tillsammans skapade mitt tisdagsmys! Roligast av allt var scenen i ett annars inte så roligt TV-program, Veckans brott, när Leif GW Persson letar efter 69 kossor, iförd en UNDERBART snigg orange mössa! Favoritfarbror i favoritfärg!

Leif GW letar kossor

Leffe letar efter 69 försvunna kossor.


Brottet i sig är inte heller roligt.
Jag menar, tänk att bli av med 69 kossor! Och vad är det för BONDTJYYYVAR som lyckas med det? Det handlar om att forsla flera ton, ju… Polisen tycktes inte ha brytt sig nämnvärt heller.

I kväll blir det lugnare puckar än igår. Jag måste tvätta håret, det är prio ett. Jag har en kvast som står rakt ut på vänster sida bak på huvet, det ser inte klokt ut och det har inte räckt att vattenkamma eländet! Dessutom behöver jag smälta förmiddagens nätverksträff där Henry Sténson fullkomligt sprutade ur sig rubriker och citat! Tänk att får göra ett reportage om den mannen… En del av vad han sa twittrade jag under förmiddagen, ifall du vill kolla eller ifall du undrade vad det var för ord jag spottade ur mig. De var inte mina.

I morgon är det torsdag. Nerförsbacke till helgen. Nerförsbacke tills min älskade kommer till mig.


Livet är kort.

Read Full Post »

Att storhandla är aldrig roligt. Att handla mat är aldrig roligt heller. Att storhandla mat inför en storhelg är… f*n i mig tortyr! 

Idag skulle vi göra alltStorhandla Mat till en Storhelg. Redan när vi anlände blev det stirrigt. Mamma stack iväg innan jag hade hämtat scanner och påsar. Plötsligt var det raketfart in på ICA Maxi.

Mamma hade inte varit på ICA Maxi sen jag var hemma i somras. Och jag är ju som sagt inte på ICA Maxi så ofta. Det betyder att ingen av oss hittar. Det är för övrigt ingen idé att försöka memorera var saker och ting finns, för nästa gång har personalen flyttat om. Påminner starkt om en arbetsplats i mitt före detta liv där man hela tiden omorganiserade för omorganiserandets skull. Man lät ändå alla gamla rävar och hönor som var de verkliga bromsklossarna vara kvar, så inget blev liksom nånsin bättre. ICA Maxi i Metropolen Byhålan påminner mycket om den arbetsplatsen.

En gammal höna.


Åter till Metropolen.
Betänk att mamma och jag hade utfört några ärenden i centrum först. Jag träffade gamla bekantingen AS som jag alltid träffar här eller på Pride. Jag tror alltid att jag inte känner nån här, så jag blir lika förvånad varje gång nån ropar på mig.

I centrum inhandlades två presenter till Petite Moi. Vi ska nämligen fira födelsedag här i morgon, vi har till och med köpt en tårta. En Toblerone-tårta! På ICA Maxi. Och dit styr jag er nu tillbaka i tanken…

Redan när vi anlände till ICA Maxi var jag kissnödig. Du vet så där så det riktigt bubblar i öronen. Men mamma sprang som sagt in i raketfart. Jag ville stanna och titta på ett sniggt duschdraperi, men det hade vi inte tid med. In i smeten, bara.

Smet… Jaa, så kan man ju kalla kärringar som aldrig har kört varuvagnar förr och gubbar som kan konsten att stå i vägen hur och var de än står. Och sen, redan vid frukten, började mamma gaffla om leverpastej.

Leverpastej ska vi ha. Leverpastej måste vi ha. Det äter du väl? Men var är leverpastejen? Var ÄR leverpastejen?

Jag svarade nånting om att jag trodde att den var längre fram, bortom osten. Men i en kvart irrade mamma omkring, hängandes på vagnen och ältandes om leverpastej, jag for som en vante i hennes kölvatten. Till sist kastade hon sig på en gosse som såg ut som han kom direkt från dagis, men han jobbade faktiskt i affären.  Och han sa precis vad jag hade sagt:

Leverpastej finns bortom osten, på höger sida.

Nöjde sig mamma med det? Nej. Vid sillburkarna, som stod före osten, var hon igång igen.

Här finns ju ingen leverpastej. Var ÄR leverpastejen? Va?  Vavava??? Det är skamligt!

Jaa,

tänkte jag,

det är säkert nån som hela tiden flyttar på leverpastejen när vi närmar oss den. Bara för att.

Men jag sa det inte. Mamma var inte på skämthumör.

Till sist nådde vi i alla fall vårt mål och därefter var det verkligen

Tack och hej, leverpastej! 

Vi skulle bara köpa lite Findusmiddagar och lösgodis, sen var vi äntligen klara. Fast… alla andra skulle också

bara

framför allt vad gäller lösgodiset. Folk var som galna! Men vi överlevde! Vi kom helskinnade ut genom kassan och medan mamma rullade in på apoteket kastade jag mig in på en toalett. Jag hann.

När vi kom hem fyllde mamma det här vackra ägget med lösgodis, en trisslott och en peng till mig!


Hemma igen smusslade mamma lite
innan hon överlämnade ett vackert påskägg fullt av leverpastej godis samt en trisslott och en peng. Jag kan säga att jag grävde djupt i ägget innan jag pallade göra nåt annat.

Men jag har fått 

nåt annat gjort

idag också! Jag har jobbat lite. En timma eller knappt två. Övrig tid har jag försökt lossa på det trasiga, fettiga lysröret i köket samt letat efter mammas lila skohorn. Ingetdera var framgångsrikt, möjligen den lilla stundens arbete…

Denna händelserika dag avslutade jag på kyrkogården med att göra fint hos mormor och morfar och pappa. Sen åkte vi till korvkiosken och köpte middag. Det var lite ledsamt att höra att den unge ägarens morbror gått bort i januari. Men, som han sa så klokt:

Det är en del av livet.

Jag hoppas pappa tyckte om penséerna, de mörka blålila var hans favoritfärg…

Penséer till mormor och morfar och pappa.

Read Full Post »

Så har min första semesterdag snart gått till ända. Mörkret som har sänkt sig är nästan kompakt. Det känns som om dan bara har dragit förbi, men lite nyttigt har det blivit gjort ändå.

Jag har försök torka av lite i köket efter att det tillretts julmat där. Men dofterna blir jag inte av med – det stinker doftar sill, lök, stekta kycklingköttbullar… och bajsost, som Elias säger, trots att den är inpackad i två plastpåsar.

Var iväg till Stormarknaden idag för att inhandla gröngöling. Cirkulerade i minst en kvart där innan jag hittade parkeringsplats. Och granförsäljningen var naturligtvis flyttad från stället den var på förra året – till rakt motsatt ställe på andra sidan byggnaden. Jorå, jag svor några gånger. Det var främst kärringar som inte kunde parkera och mammor med småbarn som jag skulle ha kedjat fast vid mig och gubbar som var uppstressade och suckade irriterat när jag betalade min lilla gran som fick mina mentala eder. För lite uppfostrad är jag, trots allt, så jag bara tänkte det mesta. Utom när jag sitter i bilen – då svär och skriker jag alltid högt.


Årets lilla gran i nätat skick på ballen*.

                                                                                                                                                             Granen jag köpte var inte världsastor, men nåt mellanting mellan vanlig rödgran och kungsgran. Trots att den knappt når mig över huvudet kostade den 440 pix.

Jajamens!

som BJ skulle ha sagt.

Här rullar pengarna fritt,

som jag säger och svettas lite.

Granen barrade inte mycket i bilen och jag la den på baksidan av min filt. Filten skakade jag sen av och jag hittade inte många barr i inne i bilen sen! Lyckades fälla passagerarsätet fram på ett smartare sätt och jag hade nog kunnat ta med mig en större gran hem, den hade fått plats. Men när det gäller granar spelar storleken inte nån avgörande roll för mig. Eller jo! Granen ska inte vara för stor, för det är trångt här hemma och den får stå upptryckt i ett hörn. Men det är ju doften som är det viktiga! Nu när sill, lök, kycklingköttbullar och bajsost har trängt bort den underbara doften av mina tre blåa hycanciner hoppas jag att granens intåg – vilket nog sker redan i afton – ska gå segrande ur kampen om att bli min näsas favorit! Det kommer en bild sen, förstås, på mitt

Maaasterpiece!

Efter graninköpet och en mugg java packade jag in mamma och rollator och for till ICA Heidan och handlade. Det hade liksom inte funkat att dra till ICA Kvantum och forcera massorna. På ICA Heidan var det en dragspelande tomte som förföljde mig igen. Jag vet inte vad det är med dragspelande tomtar, men de tycks tro att jag estimerar deras närvaro. Det gör jag… inte.

Hemma igen blev det nyperkolerat kaffe och var sitt pecanwienerbröd. Och så grävde vi lite i chokladasken som jag fick med mig från jobbet – jag och en tjej fick ju en stor sak att dela på.

Kom på att jag glömde visa att jag inte bara fick fikon på gårdagens möte utan också två julklappar från avdelningen. Den ena blir säkert väldigt användbar. Det var en Barry – och då snackar jag inte en av bröderna Gibb – utan en sorts säck som man bär ut granen i när det är tjugondag knut.


Barry tror jag blir användbar i januari!

                                                                                                                                                           Den andra klappen var, för jag vet inte vilken gång i ordning, handdukar med ny logotyp på – det lanseras en ny grafisk profil på jobbet efter nyår. Ja ja, grönt är skönt, men inte min favoritfärg, kan jag väl säga. Handdukar går kanske ändå åt och är en användbar pryl, även om det är en fantasilös julklapp.


Grönt är skönt – men inte min favoritfärg…

                                                                                                                                                        Fästmön saknar jag som 17 och jag tror att det är ömsesidigt. Hon messade en bild för ett tag sen på ett rum hon har storstädat idag. Jag kände inte igen det, men när jag såg datorskärmen som skymtade till höger på bilden insåg jag att det är Slaktar-Pojkens rum. Vilken snäll mamma, va´?.. Som städar sin snart 21-årige sons stia rum…

Om du har orkat läsa ända hit är nog både du och jag värda Nobelpriset… Jag tänker dricka vin i kväll igen, för jag står inte ut annars. Mamma får revbensspjäll, jag grillad kyckling och så några kladdsallader till. Snabbt och enkelt och rätt gott! Vad ska du äta i kväll???

                                                                                                                                                          *ballen = balkongen

Read Full Post »

Older Posts »