Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘homofob’

Ett lördagsmorgonsinlägg.


 

Morgonsurf i sovrumsmörkret

Morgonsurf i sovrumsmörkret.

Det är baske mig tji sova när man kan! I morse vaknade vi båda två runt sjutiden – av en skata som levde rövare utanför sovrummet. Ja inne i sovrummet låg ju ursprungligen två skator och sov. Jag lyckades slumra till en stund, men sen gapade en vuxen i huset på ett barn, vilket fick till följd att barnet började gallskrika. Då gav jag upp. Varken fåglar, fän eller mittemellan människor följer några regler i och utanför det här huset, så… Fästmön ligger och morgonsurfar i bädden, jag klev upp till Storebror för där sitter gamla, stela tanter som jag bäst när de ska skriva.

adminskorpion

Administrationsskorpionen i egen hög person. Det är h*n som bestämmer här. Ijenklien.

Administrationsskorpionen har gjort mig uppmärksam på att nån envisas med att försöka lämna kommentarer på min blogg. Envishet och ihärdighet är ju i och för sig bra egenskaper. Men det som gäller för att kommentarer ska bli publicerade här är bland annat att man följer vissa grundregler (och märk alltså att det är jag som är bloggägare, jag bestämmer!):

  • inga homofoba eller rasistiska kommentarer publiceras
  • man får vara anonym utåt sett, men då ska man lämna en fungerande och äkta e-postadress i kontaktformuläret
  • den som kommenterar ska hålla sig till ämnet
  • påhopp på min person gällande annat än de åsikter jag skriver här (till exempel mitt utseende, min sexuella läggning etc) innebär tvärstopp
  • slutligen har Administrationsskorpionen total rätt att vägra publicera kommentarer som är alltför oförskämda, på ren svenska

Annars är det ju lördag idag och den regel som gäller för oss är ledighetsregeln. Vädret är bättre idag än igår, men det ser ut att blåsa som 17. Vi har inga konkreta planer för dagen eller morgondagen, även om det finns vissa tankar om dessa dagars agendor, såsom besök på vår favoritloppis på landet. Det är skönt att inte ha för många måsten och inplanerade saker, tycker jag. Det bästa är att kunna låta dagsformen styra vad man gör. Och ett par veckor till kan jag bestämma själv, sen blir jag livegen. Att vara arbetslös är fan värre än att sitta inne eller ha fotboja, tror jag. För det ser ut som om man är fri – och man kan känna sig fri korta stunder. Men man är, som sagt, i själva verket livegen.

Decilitermått i diskstället

Hade Nån varit uppe och bakat scones till frukost? Nej, inte då!

Nu börjar det dra sig mot frukost. Vi köpte med oss thaimat hem igår, men den har nog passerat genom systemet och påfyllning krävs. Jag trodde Nån hade varit en duktig fästmö och bakat scones på morgonen. Men Nån hade bara använt decilitermåttet som vattenglas till sin medicin… Ja, ja, själv följer jag ju vissa regler och använder andra bägare när jag dricker… Ehum…

 
 
 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett höjande och sänkande inlägg.


 

Torsdag och som vanligt presenterar Tofflan den gångna, Tofflianska veckans toppar och dalar. Och det är faktiskt inte svårare än så här:

Ägg


Skägg

  • Snurrig doktor som skriver fel på intyg (Rätt hade varit bättre…)
  • Min rygg (Som hindrar mig från att jobba de futtiga veckor jag har kvar…)
  • System i olag och gapande grannar (Lika irriterande båda två!)
  • Jordkockor och homofober (Mitt i skiten, liksom…)
  • Folk som talar om för mig hur jag ska vara (Jag är vuxen.)
  • Folk som kommenterar mina blogginlägg på Twitter (På Twitter puffar jag bara för mina blogginlägg. Alla som läser min blogg finns inte på Twitter, men det är justast om alla kan läsa eventuella kommenterar. Det är inte mycket svårare att kommentera på bloggen än på Twitter. Första gången måste man fylla i några rader om sig själv så att administrationsskorpionen vet att det inte är spam. Därefter är det hur lätt som helst.)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok. Och lite om ett TV-program.


För ett tag sen
tittade jag på Stephen Fry på TV. Han verkade så himla sympatisk när han for runt i världen och träffade såväl homofober som homosexuella som var mer eller mindre förföljda. Därför blev jag extra glad när Stephen Frys bok The Fry Chronicles hittade vägen ner i min postbox, via den snälla Smärtsysterns försorg. TACK! Och nu har jag, understundom, ägnat en stund här, en stund där åt att läsa den här självbiografiska boken – och njutit varje sekund. För se Stephen Fry skriver så förbaskades roligt!

The Fry Chronicles

The Fry Chronicles – en självbiografi.


Stephen Fry berättar,
på lysande prosa, om några år efter fängelsevistelsen för kreditkortsbedrägeri fram till åren av begynnande berömmelse. Att han är homosexuell är inget han skyltar med, men alla vet det ändå. Det är först på senare år han är mera öppen. Det jag inte heller visste var att han är jude. Samtidigt borde jag ha fattat det bums genom hans sätt att skriva, för han är otroligt

witty.

På svenska finns ingen riktigt bra översättning mer än

kvick

och det säger inte så mycket som det engelska ordet, tycker jag. Den här

wittyness

är också väldigt typisk för judiska skribenter. En sorts humor som är underbart rolig och där skribenten ofta har stor självinsikt, särskilt om sina tillkortakommanden.

I Stephen Frys självbiografi får vi läsare en stor balja roligheter och självinsikter, men också allvarligheter. Jag gillar särskilt att läsa om när författaren försöker sluta röka med Zyban, den medicin som blev min räddning, när han berättar om sin ovanliga allergi och när han beskriver hur en person plockar bort ett pubeshår från tungan.

YES! Den här självbiografin har det mesta, så betyget är givet! Dessutom tycker jag att DU ska läsa den.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-dokumentär i två delar.


I söndags kväll
gick första delen av två av en dokumentär på SvT2. Vi fick följa med brittiske skådisen, författaren och TV-människan Stephen Fry i hans luskande kring varför en del människor här i världen är så förbaskat negativa och hatiska mot HBTQ-människor. I del ett av Stephen Fry kommer ut åkte han till Uganda och Hollywood samt rörde sig i England.

Stephen Fry

Stephen Fry fascineras av homofober. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Maverick Television.)


I den här första delen,
som vi såg först i kväll, fredag, via DVD-hårddisken, reflekterar Stephen Fry över hur mycket som har hänt under hans egen livstid för homosexuella och i uppfattningen av homosexuella. I sitt eget hemland träffar han bland annat en ung iranier som söker asyl. I Iran är det nämligen dödsstraff för homosexualitet. Men The Home Office kräver att den unge mannen ska bevisa sin homosexualitet – och så länge han inte kan eller vill göra det får han igen asyl… Men hallå! Hur ska han bevisa detta???

Stephen Fry är uppenbarligen fascinerad av homofober. Och även om de personer av den arten vi möter i TV-programmet är rabiata framstår de faktiskt som en aning… knäppa också. Värst av alla är nog pastorn från Uganda som är totalt fixerad av könsorgan och anus. Jag kunde inte låta bli att skratta för han var så… tokig.

I Hollywood träffar han bland annat en läkare som säger sig ha en metod att bota homosexualitet. När Stepehn Fry säger att läkare själv ser ganska bögig ut blir det väldigt tyst… Utom hemma hos oss, för vi skrattar igen, Fästmön och jag.

Nästa söndag får den som vill och kan följa med Stephen Fry till Brasilien och Ryssland. Programmet börjar klockan 20 och håller på en timme. För säkerhets skull har jag ställt DVD:n eftersom vi ska äta julbord. Den andra och avslutande delen vill jag nämligen inte missa. Det här är både intressant och engagerande, men också såväl upprörande som rentav roligt.

Högsta Toffelbetyg förstås!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om veckans nya fråga.


Just hemkommen från Stockholm Pride 2013
kan Tofflan inte låta bli att undra om Pride behövs. Vad tycker du?

Du kan inte kommentera det här inlägget, men som vanligt kan du göra det inne i omröstningen. Observera dock att rent homofoba kommentarer tas bort och redovisas inte.

Stort TACK på förhand för ditt svar!


Livet är kort. 

Read Full Post »

I morse vaknade jag 6.40. Inte av måsarna, men av ljuset. Och att jag hade ont, förstås. Denna strålande sommarmorgon ser ut att bli till en ny het sommardag när man borde ligga på playan, men man sitter i en bil. Jisses, hur överlevde man före AC:n???

En soluppgång från mars.


Idag är det som sagt resdag.
Mamma höll på att packa av och till igår. Då och då kom hon av sig för att hon kom på nåt hon inte fick glömma – och sen glömde hon bort vad hon höll på med. Jag tror att min närvaro här snurrar till det för henne. Och jag saknar fortfarande min kloke far som hade en förmåga att dämpa henne när det bar iväg, så att säga. Den förmågan har inte jag. Jag blir otålig och jag störs av att min evigt unga mamma håller på att bli gammal.

När jag inte kunde somna om i morse låg jag och funderade på det här med att blogga. Bloggen har ju varit – och är – ett sätt för mig att överleva. I stället för att gå upp i limningen av ångest har jag fläkt ut mig här. Jag har blivit mer restriktiv med utfläkningen på sista tiden. Mina innersta tankar blottar jag delvis i låsta inlägg. Skälet är inte att jag är rädd för att stå för mina känslor – jag står för det jag skriver här eftersom det är mina känslor. Inte fakta utan känslor och åsikter. Jag är rädd för kritik, för de flesta av oss kan inte ge konstruktiv kritik utan är bara elaka. Och jag irriteras av att en del människor tror att de har nån sorts rättighet att kommentera och skriva vad som helst till mig här. Så är det inte! Att kommentera mina inlägg är ingen rättighet utan en möjlighet jag har valt att ge de flesta. De som missbrukar den möjligheten blockeras från att kommentera. Hittills har det varit två homofober och tre personer varav den ena kallade mina andra läsare för idioter. Den kommentaren har jag för övrigt tagit bort, jag minns inte riktigt, men jag tror att jag blev väldigt arg. En annan av de avstängda var helt klart från en sekt och ville bedriva propaganda för den på min blogg. Inte OK för mig! En tredje gick över en gräns jag har, trots minst tre försök från min sida där jag bad personen i fråga att inte skriva vissa saker till mig.

Kritik är svårt att ta ibland, det svåraste är när den egna personen blir angripen om man skriver om sig själv och sina känslor. En gång kände jag det som att två läsare gaddade ihop sig och hoppade på mig här angående min ekonomi. Jag tyckte att jag berättade alldeles för öppet och för mycket och ändå var det som om de två inte ville förstå vad jag sa. Då valde jag att sätta punkt i diskussionen genom att stänga av kommentarsfunktionen. Ingen av dem är blockerade, men vi har inte hörts av sen dess. Jag har slutat följa en av dem. Så blir det ibland. Man inser att man inte har nåt gemensamt med vissa människor – eller helt enkelt inte gillar det de skriver eller dem som personer. Varför ska man följa dem då? Och varför följa dem som skriver sånt man inte gillar?

Idag är det årsdagen av det hemska på Utøya. Sänd en tanke.

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag kan inte låta bli att höja på ögonbrynen, dem jag alltså inte rivit av mig med silvertejp än. (Hett internt modetips i familjen.) Uttrycket

Ja se karlar…

är det som dyker upp i skallen när jag läser om Marcus Birros tjolahopp i Dagen . Men hallå! Om du skriver nånting så provocerande, Marcus Birro, då får du räkna med att alla inte håller med. Ställ undan den där tjurige lille pojken och ägna dig åt att skriva böcker och krönikor som inte är homofoba. För det är du jäkligt bra på! (Och oavsett vad jag tycker om dina åsikter, Marcus Birro, så läser jag din senaste bok just nu och tänker recensera den för det verk den är, inte för vad jag tycker om dig! Lita på det!)

Daniel Grahn, ansvarig utgivare på Dagen, försvarar Marcus Birro och menar att tidningen inte tänker ge vika för näthatet. Han skriver bland annat :

[…] Som ansvarig utgivare menar jag att det skulle vara ett förfärligt nederlag om ”näthatet” tvingar oss att förlora Birro. […]Att förlora Birro i Dagen, innan vi ens hunnit börja jobba ihop, är otänkbart. […]Vi svenskar vill gärna vara toleranta och vidsynta, men när det kommer till en kändis som tror på Gud, ja då krymper respekten till ett knappnålshuvud. Skrämmande! […] På 24 timmar har Marcus Birro lyckats skapa mer rabalder än jag personligen lyckats med på tio år. […]

För mig handlar protesterna mot Marcus Birro inte om näthat utan det är just protester mot hans åsikter. Att ansvarig utgivare för Dagen eldar på Marcus Birro och börjar ta upp näthat förstår jag inte. Om Marcus Birro tillåts ha åsikter ska väl ”alla andra” tillåtas ha det också. Eller..? Sluta att göra skillnad på skit (media, bloggare med flera) och pannkaka (kändisar). För övrigt kan jag inte låta bli att undra om Daniel Grahn är släkt med Bo Grahn som ständigt och jämt försöker skriva homofoba kommentarer på min blogg..? Såna kommentarer publiceras inte, för det är Näthat med stort N.

Sen kan jag ju inte hjälpa att skriva ett par rader om Håkan Ljugholt, f’låt Juholt. Media med flera är rätt taskiga mot honom just nu, men ärligt talat, är det inte dags för lite självinsikt och lämna partiledarposten? Till och med partiorganet (mer eller mindre) Pravda rapporterar att man diskuterar Juholts framtid. Det kan inte vara möjligt att nån har nåt förtroende kvar för en person som flera gånger bevisligen inte har talat sanning.

Read Full Post »

Older Posts »