Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘vitlök’

Ett inlägg om vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Tre har jag provat och i helgen och häromdan var det dags för den fjärde italienaren. Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om vin nummer fyra, kanske kan det vara ett tips för dig som vill provat nåt nytt i helgen.

 

Fem italienska viner Grande Alberone inringad

Fem italienare – och nu har jag smakat även på den inringade!

 

Grande Alberone

Grande Alberone provade jag till både ostbågar och vällagrade och smakrika ostar.

Grande Alberone var ett av de tre billigare vinerna av dem på bilden. Men för de 99 kronor flaskan kostade kan en få bra viner. Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinet och dess karaktär:

Kryddig smak med tydlig rostad fatkaraktär och liten sötma, inslag av plommon, choklad, kaffe, kardemumma och körsbär. Serveras vid cirka 18°C till rätter av lamm- eller nötkött eller till lagrade hårdostar.

 

 

 

 

Ostbågar och Grande Alberone

Nej det var ingen höjdare.

På min förra arbetsplats hade nån talat sig varm för kombon rödvin-ostbågar. Eftersom jag gillar båda bestämde jag mig för att prova. Men fy så besviken jag blev! Ändå bör noteras att jag åt prästostbågar. Nej, det smakade inget vidare. Jag håller mig till öl när det är ostbågstajm nästa gång.

I tisdags kväll plockade jag fram några bitar Cambozola Finesse med vitlök och den egoistiska ekologiska grönmögelosten Blå kornblomst och serverade mig ett glas Grande Alberone till. Och se då blev det fullträff! Det här vinet ska definitivt drickas till smakrika och vällagrade ostar. Det var helt ljuvligt

 

Grande Alberone får högt omdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

Här kan du läsa om…

det första vinet av de fem, Conero Riserva 2012

det andra vinet av de fem, Epicuro Zinfandel 2014

det tredje vinet av de fem, Villa Righetti Amarone  2012

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett vin.


 

Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om dessa ljuva dofter och smaker så att även du får njuta – i fantasin.

Fem italienska viner Conero riserva 2012 inringad

Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!

 

Conero Riserva 2012

Conero Riserva var lördagens vin.

Conero Riserva (2012) kostade 99 kronor. Enligt Systembolaget på webben säljs numera endast 2013, men jag fick tag i en tidigare årgång, alltså. Vinet är ganska fylligt och strävt och Montepulciano-druvan är en av mina favoriter. Vinet har…

Fruktig, något kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, korinter, plommon, kakao och nougat. Serveras vid cirka 18°C till smakrika, gärna grillade rätter av lamm- eller nötkött.

Vi drack vinet till en salt Västerbottenpaj. Vidare hade vi färska grönsaker och tzatziki. Den som hade gjort tzatzikin hade inte precis sprungit förbi med vitlöken, utan pressat i rejält. Trots vinets chokladiga ton passade det alldeles utmärkt till vår mat. Det var inte för tungt och lagom smakrikt tillsammans med såväl den salta osten som vitlökssåsen.

Conero Riserva (2012) får högsta Toffelomdöme.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om inre och yttre väder och om nyttigheter.


 

Vita moln på blå himmel

Solen skiner här fast det regnar.

Igår blev det en riktigt solig dag. Det blev definitivt inte nån soppdag, vilket det i stället är idag. Under den gångna natten har jag hört regnet smattra hårt och ihållande mot tak och fönster. Det brukar söva mig, men som du kanske förstår är det en massa saker som snurrar i skallen just nu. Och på tal om skallen har den fortsatt att göra ont. Jag tvingade mig kvar i sängen till halv nio i morse. Sen blev jag tvungen att gå upp och ta en tablett.

Regn på fönstret

Idag är det regn här, men här inne är det soligt.

Det var bra att jag klev upp, för du som har gissat rätt – jag kanske inte var så tydlig i förra inlägget, även om många fick veta på annat sätt – förstår att jag har en del att fixa nu. Det första jag gjorde var att beställa en skattsedel. Sen behövde jag kontakta referenter, för strax före klockan nio ringde Tim och kom på att han inte hade fått några såna av mig. Jag har en lista som jag mejlade över, men ville ändå höra av mig till några av personerna på den. Vidare är det inbokade saker som måste bokas om och hur jag ska göra med skrivkursen vet jag ännu inte.

Det var/är många som hörde/hör av sig igår och idag. Tänk så lätt det är att göra det när det handlar om roliga saker och så svårt det är att göra det när nån har det tufft. Igår kväll, när jag försökte landa i upplevelserna, gick mobilen varm. Så nu skriver jag lite mer och berättar vad det är som har hänt så att fler får ta del av det samtidigt. Det blir så jobbigt att skriva samma sak till flera olika personer. Dessutom behöver min mobil vara laddad och tillgänglig för inkommande samtal. Till exempel från en viss handläggare, som fick mejl igår, men som varken har svarat på det eller ringt.

Den här bloggen håller på att dö. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar. Tyvärr har bloggen också fortfarande oönskade och ovälkomna besökare, så jag tänker inte skriva några närmare detaljer. Skälet till detta är att det finns troll som har förtalat mig till personer i mitt yrkesnätverk. Som tur är består kommunikatörsnätverket av människor som har hjärnor och som kan bilda sig en egen uppfattning om mina kompetenser. Dessutom känner de flesta mig, de flesta har träffat mig och majoriteten har jobbat ihop med mig.

Men… bloggen har också välkomna läsare och det är till er jag vänder mig nu, eftersom jag inte har tid och ork att skriva till var och en separat. Igår förmiddag var jag på intervju här i Uppsala för ett konsultuppdrag som redaktör vid ett statligt verk. Intervjun gick bra, det kändes bra genast. På seneftermiddagen ringde rekryteraren och gratulerade mig – de som intervjuade mig ville ha mig för uppdraget!!! Jag var bästa kandidaten för uppdraget av alla hos totalt tio rekryteringsföretag, fick jag veta. (Jaa, Elisabeth, nu skryter jag.) Uppdraget löper fram till årsskiftet, men det kan finnas möjlighet till förlängning. Jag vill inte gå in närmare på detta här och nu.

Det som händer nu är att rekryteraren kollar referenser och uppdragsgivaren kollar hur snart jag kan träda i tjänst efter överklagningstid och liknande. Troligen åker jag in till Stockholm på måndag och skriver kontrakt och kanske, kanske börjar jag jobba redan på onsdag… Det är så jag måste nypa mig själv, för jag tror inte att det är sant! Inte heller kunde jag i gårdagens inlägg riktigt uttrycka i ord känslan när jag fick ringa mamma och säga att jag har ett, visserligen kort, men nytt jobb. Min lilla mamma, som har lidit och lider kring allt detta!

Jag vill än en gång tacka alla som har hållit tummar och tår! Jag tror att ni kan släppa nu, för jag har muntligen blivit lovad uppdraget och jag tror inte mina referenter sabbar mina chanser.

 

Pumpor och squashar

Höstnyttigheter till en soppa, kanske?


Idag är det definitivt en soppdag.
 Vi festade på räkbomb och Loka citron igår kväll, idag blir det bara nyttigheter. Av solen syns inte en ynka stråle, men jag njuter av regnet, mörkret och blåsten, som du vet. Jag har rivit ur sängarna och ska bädda rent, jag ska tvätta lakan och koka soppa innan jag skjutsar Fästmön till jobbet till klockan 14. Anna får med sig sin soppa att äta på en rast – om hon nu får nån sån. Rast, alltså.

Soppan jag ska göra idag blir en riktig vitaminkick. Samtidigt är den väldigt billig. Huvudingrediens är nämligen squash och jag fick/tog två stora såna från Slottsträdgården och Annas snälla mamma. Vidare ska det vara lök och vitlök och morötter i. Morötterna kostar bara tre kronor kilot på Tokerian just nu och alla andra ingredienser hade jag redan hemma, förutom persilja. Eftersom jag nu nästan har rabblat hela soppan kanske du vill ha receptet? Det har jag publicerat här en gång tidigare, så här är länken till Tofflans squash- och morotssoppa!

Och nu ska Tofflan hasa iväg till spisen för att laga nyttigheter!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett sörplande inlägg.


 

Kräftljus

Kräftljusen stod naturligtvis på bordet.

Kräftor ska det vara så här års. Det har jag ätit i augusti sen barnsben. Ja, jag har naturligtvis aldrig ätit med mina ben, jag gör som alla andra: använder munnen. Ett kilo kinesiska jumbokräftor från ICA:s sortiment smockade vi i oss igår. Särskilt jumbo var kräftorna inte. De flesta var ganska små, även om det fanns såna med stora klor. Smaken var god, lagom sälta. Färgen var vackert röd och färgade våra läppar åt orange, den sniggaste färgen.

Men inte blir man mätt på kräftor allena. Fästmön snodde ihop en ljuvlig Västerbottenpaj à la LCHF. Tillsammans med gräddfil, rom (orange, of course!) och hackad rödlök (den hade jag hackat!) blev den vår förrätt. Underbart god! Receptet är förstås hemligt.

Dryck till kräftorna blev Östgöta sädes till oss båda, en starköl till mig och ett vitt, lätt mousserande vin till Anna. Vi drack nog inte snaps för varje snapsvisa som stod på servetten, men vi visksjöng till varje snaps. Skälet till den blyga sången var att vi hade kräftskiva på ballen*. Till skillnad från andra visar vi hänsyn. Vädret var fram och tillbaka igår. När jag hämtade Anna började det regna, men framåt kvällen blev himlen något ljusare och jag kunde duka på ballen. Vi var lite oroliga att vädret skulle locka ut rökbombare. Tack och lov skedde detta inte!

Jag var duktig kicka och raglade traskade iväg och kastade skalen i soprummet. Anna var duktig kicka och diskade. Framåt 21.30-tiden pep mobilen till. Det var Lucille som undrade om jag var vaken. Jag svarade jakande. Efter några minuter dök hon upp, medförandes fyra inlagda gurkor. Riktigt speciell smak. Vi fick nog höra receptet, men det enda jag minns är att det var vitlök i lagen och väldigt gott. Två gurkor smockade vi oss, två sparade vi. Så där gör en riktig kompis – hör av sig ganska sent en vardagskväll och kommer över med inlagda gurkor! Som tack fick hon en öl, som hon smuttade försiktigt på – det är ju arbetsdag idag för henne.

När Lucille hade hasat över till sig, hällde vi ner oss i soffa respektive bästefåtölj och tittade på Kommissarie Banks, som jag spelat in på DVD-hårddisken tidigare på kvällen. Även om det var spännande var inte bara munnarna svidiga av kräftsalt, ögonen sved också av trötthet. Ögonlocken blev tyngre och tyngre, men vi orkade se slutet innan i alla fall jag somnade på vägen till sängen.

Här är några bilder från vår kräftskiva:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Min morgon idag inleddes vid sju.
Jag har skrivit och administrerat, trots en inte så skön halsbränna. Utanför regnar det lätt. Vår dag är inte inplanerad alls. Det är sånt som Anna behöver dessa sista skälvande semesterdagar innan jobb och ansvar faller på henne igen. För övrigt tycker jag att folk klagar alldeles för mycket på att de måste jobba efter att ha haft betald semester i en månad eller mer. Sluta genast med det! Var lite jävla glada och tacksamma i stället för att ni har jobb!


Och avslutningsvis vill jag förstås ställa den klassiska frågan: kräftor eller surströmming – vad föredrar DU??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snusförnuftigt (?) inlägg.


 

snus

Snus eller snusK?

Maj gadd! Morgonens och dagens snackis såväl lokalt som riks är ett förslag från V om att införa snusförbud inom den organisation som ansvarar för länsinvånarnas vård och hälsa. Det tog inte många minuter innan folk blev ömsom upprörda, ömsom hånade förslaget. Själv tycker jag att det är… nja…

Nej, jag snusar inte. Jag har snusat i min ungdom, på bronsåldern, när jag pluggade. Det berodde på att jag var rökare på den tiden. Men när man satt på föreläsningar var det glest mellan rasterna – därav prillan under läppen. Sen dess har jag blivit både vuxen och slutat med såväl snus under läppen som tröstaren mellan över- och underläpp.

Den som känner mig vet hur illa jag tycker om rök. Det beror på att jag var dum nog att röka i nästan 30 år. När jag låg på gränsen till astma slutade jag. Tyvärr slutade jag försent – jag reagerar på röken genom att få både hosta och svårt att andas. Sen tycker jag att det luktar förfärligt illa.

Snus luktar också illa, tycker jag. Jag skulle aldrig kunna pussa vare sig en snusare eller en rökare, men det har jag gjort förr om åren.

Grillrök, parfym och rengöringsmedel luktar inte illa utan doftar gott. Men jag blir sjuk av dem ändå. Vitlök, curry och stekos smakar rätt OK, men luktar inte gott. Fast jag blir inte sjuk av dessa lukter, bara lätt illamående i deras närhet om det är dålig luftcirkulation – som på bussar.

Det är när jag tänker på lukta, dofta och svårt att andas som jag tycker att snusförbudet är fel. Nån kan tycka att det är rättvist med snusförbud eftersom det sen tidigare finns ett rökförbud, men är nånsin livet allt igenom rättvist? Nej.

Hade V i stället lyft fram att det finns viss forskning som tyder på att snusare oftare än andra får cancer i bukspottkörteln eller lättare drabbas av fetma, förhöjda blodfetter, kranskärlssjukdomar och blodpropp i hjärnan… ja då kanske vi hade köpt ett snusförbud lite lättare. Eller? Visserligen ska väl Organisationen strunta i om jag vill bli sjuk, men om jag kostar Organisationen pengar..? Och hur många är det som tycker att jag har rätt att ta mitt eget liv?

Så jag tycker att ett snusförbud för att snus luktar illa är fel. Vad tycker du?


PS
 Snusare och rökare får gärna sluta slänga sina snuskluttar respektive fimpar på marken.

PS 2 Kan vi bli upprörda över viktigare saker?

 

snusklutt

Snuskluttar kan vara lika äckligt som fimpar att hitta där de inte ska vara. 

 

Här kan du läsa i media om det föreslagna snusförbudet:

UNT

Radio Uppland 

   Mer på Radio Uppland

Svt Uppsala

   Mer på SvT Uppsala

Expressen

   Mer på Expressen

Aftonbladet

  Mer på Aftonbladet

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.


 

Fredagsfika ensam

En ensams fredagsfika.

Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.

Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.

 

 

Hattifnattar

Hattifnattandet tog fart!

 

Running duck

Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.

Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.

Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.

Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.

Vitt vin

Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.

Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.

Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.

Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oktobert inlägg.


 

Lampor

Ingen sol här, bara lampor tända hela dan.

Tänk att vi den kommande helgen går in i november! Året har gått i ett rasande tempo – på flera sätt för min del. Turerna har varit många, det har varit ömsom omtumlande bra, ömsom omtumlande mindre bra. Ändå sitter jag fortfarande här. Vissa dar ifrågasätter jag varför jag fortsätter och hur jag orkar. Kanske är det för att jag ser slutet närma sig? Och så har jag slutat att fråga hur andra orkar, för jag får nästan aldrig frågan tillbaka. Eller så möts min fråga med tystnad. Tystnaden är talande, jag förstår budskapet, vet när jag inte är önskvärd. Men nu råkar jag finnas här och tänker så vara – ett tag till.

Jag skrattade lite åt väderappen i morse. Den visade nämligen sol. Det visade emellertid inte vädret IRL utanför mitt fönster. Det är mörkt och jag har lampor tända hela dan. För en stund sen kom regnet. Men jag har i alla fall en intention att ta en promenad idag och rensa och sortera de senaste dagarnas intryck. Dessutom behöver jag gå ut med diverse soppåsar.

Min dags första vakna timmar har jag gått som på räls och sökt ett par jobb. Bara för att. Bara för att… jag hittade ett par intressanta, men också för att jag måste redovisa sökta jobb i min aktivitetsrapport, grunden för att få ersättning från a-kassan. Rapporten ska jag ägna mig åt en stund i helgen, tyvärr.

svarta oliver

Svarta oliver tas fram på bordet.

Jag tänkte annars försöka ägna mig åt ren och skär epikurism och kärlek i helgen. Inga planer för helgen är fastlagda ännu mer än att jag tänkte servera god mat för en gångs skull. På fredag kokar jag potatis och ställer fram oliver, syltlök, cornichons och pfeferonis till racletten. Osten grillas vid bordet och allt kommer att stinka ost – köket, kylskåpet, våra kläder och Fästmön och jag. Men gott är det när man äter det! Och jag tror att jag har svårt att misslyckas med den här rätten. En flaska chilenskt vitt vin har legat tillräckligt länge på kylning nu, så den serverar jag till.

Till lördagen har jag tänkt laga min kyckling i lergryta, en högst personlig variant av Coq au vin, tror jag bestämt. För pippin tillagas med lök, kantareller, vitlök – och så rödvin, förstås. Men det är kryddningen som gör det – och den är hemlig! Annars är kyckling i lergryta, min version, en ganska billig maträtt – till skillnad från raclette… Måltidsdryck till kycklingen blir innehållet i guldpåsen. Jag tror att det passar alldeles utmärkt! Lergryta är för övrigt en fantastisk och underskattad gryta för matlagning!

lergryta

En fantastisk och mycket underskattad matlagningsgryta.


Skräck och drama
har jag tillräckligt av i livet just nu, men det blir nog ändå en del fiktivt sådant via DVD eller TV. Jag noterade en och annan film som verkar lovande på TV i helgen. Och Tokerian har extrapris på godis, så man behöver inte tugga på naglarna om man blir rädd…

Har DU några planer för helgen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett njutningsfullt inlägg.


 
 

Amarone della Valpolicella 2010

Amarone della Valpolicella 2010 blir det till kvällens ostar.

Det är lite för gott med goda viner… Men både jag och Fästmön är ganska måttliga, trots att det kanske verkar som om vi inte är det. För i kväll ska vi su… dricka vin IGEN. De tre ostarna jag skrev om tidigareCambozola finesse (med vitlök), Baby Bel (cheddar) och Lucifero (gorgonzolaost med chili), ska avnjutas med ett fylligt Amaronevin som jag just har grävt fram ur mitt vinskåp. Flaskan har nog legat där i minst ett par år, kanske tre, till och med. Den var riktigt dammig.

Nu vet jag att man egentligen inte ska ha nåt fylligt och tungt vin till feta ostar. Inte heller ska man servera röda druvor till. Men så gillar jag det och så blir det.

Ibland önskar jag att jag hade rödvinsintresserade kompisar att ha vinprovningar med. Jag tycker att det är kul med de vintips jag får här på bloggen. Ännu roligare skulle det vara om det fanns ett litet gäng som provar viner tillsammans. Det är förstås mysigt när det bara är Anna och jag som avnjuter ett gott vin, men det kommer ju inte in några dryckesförslag då.

Till dagens middag, rotmos och kycklingkorv, drack vi vatten (Anna) respektive mjölk (jag). Det är också två av livets bästa drycker.

Men nu vill jag förstås veta vad DU gillar för drycker och till vad för ätbart! Skriv gärna några tips i en kommentar!

PS Och här får du en del tips om du vill inreda med flaskor!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hushållsligt inlägg.


 

Pojke i porslin s håller för öronen

Hushållsnära oljud är hänsynslöst.

Den lediga fredagen försvann i ett nafs. Vi åt middag ganska sent. Vinflaskan i förra inlägget tömde vi helt. Maten var god. Ja, det hade varit en fin fredagskväll… om vi inte hade lidit av hushållsnära oljud.

Att det låter lite i ett flerfamiljshus en fredagskväll kan jag acceptera. Det är svårare att acceptera att det är oljud framåt småtimmarna. När vi kröp i säng vid ett på natten var det som mest livat. Vi lyckades somna, men Fästmön vaknade nån timme senare – av det hushållsnära oljudet.

Jag tycker att det är dålig stil. Ja, inte att vakna, utan att föra sånt oljud så att man väcker andra. Det är brist på hänsyn eller brist på god uppfostran. Oavsett, vi har en festlokal som ligger precis bredvid huset jag bor i. Den kan man hyra till ett otroligt lågt pris. Den är fullt utrustad med bord och stolar, porslin och köksredskap. Där finns spis, micro, kaffebryggare och diskmaskin sist jag tittade. På baksidan finns en stor, fin murad grill. Varför inte hålla till där om man ska ha många gäster sent? Det är hänsynslöst mot andra som bor i huset och som kanske ska upp och jobba dan därpå, trots att den dan är en lördag.

Och ja. Jag är fullt medveten om att min blogg läses av kreti och pleti, förutom såna som jag gillar. Men om man inte kan ta artiga tillsägelser och lyssnar på skvaller i stället får det bli så här. Förutom att jag har försökt prata med berörd vid tre (3) olika tillfällen har jag också kontaktat bostadsrättsföreningens styrelse. Jag har gjort det jag själv har kunnat alltså för att tala om att jag inte accepterar detta. Varför är det ändå jag som är skurken?

Pelargon nära

Den har blivit avnupen.

När det gäller det egna hushållet har jag hittills idag ägnat mig åt nära tjänster. Fast jag får så väldigt dåligt betalt av mig. Jag får liksom betala för att bo här. Hmpfff… Och så får jag arbeta. Idag har jag slitit lakanen ur sängen för att bädda rent. Nu tvättar min maskin. Vidare har jag tagit itu med en strykhög som bara har växt. Och nupit av ett och annat dött blomblad på pelargonen, så där som gamla tanter gör.

Vi har ätit frukost – jag fixade den, Anna tog disken. Den senare ska iväg och jobba i eftermiddag, men jag ska ordna lite mat innan dess. På dagens matsedel står det rotmos och kycklingkorv stekt i skivor samt kokta grönsaker. När Anna har kommit hem i kväll blir det var sitt glas vin, röda druvor, kex och goda ostar, Cambozola finesse (med vitlök), Baby Bel (cheddar) och Lucifero (gorgon-zolaost med chili). Eftersom jag vanligtvis handlar på Tokerian hade jag väldigt mycket orörda hushållspengar på ICA-kortet (jag har en automatisk överföring av en tusenlapp varje månad). Därför hade jag råd att köpa goda ostar igår så att vi kan lyxa lite i afton.

Nu ska jag bara PLOCKA UNDAN ett och annat som NÅGON har ”glömt” att lägga i tvättkorgen. Vem kan det vara, tro? Inte är det väl hon som alltid rättar till saker och ting..?

Smutsiga strumpor i kökssoffan

Smutsiga strumpor funna i kökssoffan. Dessvärre hittar de inte själva till tvättkorgen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett smaskigt och delvis självutlämnande inlägg. Och lite argt, förstås.


 

wokade skaldjur bok öl

Wokade skaldjur med ris, starköl och en dålig deckare. Och nej. Jag hittade ingen pärla i musselskalen.

Inte heller igår orkade jag laga mat. Jag var sugen på nånting wokat efter att Fästmön hade pratat om det, så jag ringde bort till Thai Wok, som är en del av Food Courten i Gamlis, för att beställa wokade skaldjur med grönsaker och vitlök. Egentligen tycker jag att det är lite löjligt med alla ställen som kallar sig Food court. Jag menar, finns det inget passande svenskt ord för det? Vi befinner oss nämligen i Sverige, inte i USA.

Jag ringde för att göra min avhämtnings-beställning en kvart före klockan sex på kvällen. En man svarade. Jag la fram mitt ärende. Han frågade vad jag ville ha. Och JUST som jag skulle ge mig på att försöka uttala namnet på rätten jag ville äta kommer en tjej in i vårt samtal och liksom börjar om utfrågningen av mig. Jag sa att jag just höll på att beställa mat för avhämtning av en kille. Då svarar tjejen:

Men han har inte riktigt tid med det!..

Säger man så till en kund? Inte enligt mig. Så de fakta att Thai Wok är en del av en Food Court och att jag blev avbruten borde ha gjort att jag la ner projektet. Men jag var hungrig. Och då är mitt fokus ett: föda.

När jag så tog mig bort till stället för att hämta min mat möttes jag av en lugn asiatisk man som räckte mig en påse. Sen kom den nerviga tjejen, troligen hon som kom in i mitt samtal, och skulle ta betalt. Inte nog med att hon hade avbrutit mig, nu kunde hon inte få ut nåt kvitto ur apparaten. Och ett kvitto ville jag ha. Bara för att. Svetten rann – om mig. Tjejen blev nervösare och nervösare, men till sist lyckades hon.

Nu undrar du varför jag så envist ville ha ett kvitto? Jo, när en avhämtningsrätt visar sig kosta 135 kronor – nej, jag ljuger inte! – då vill jag ha möjligheten att åka tillbaka med den om den inte är till belåtenhet.

Fast maten var till belåtenhet, även om jag hellre hade velat ha nudlar än ris. Jag åt upp allt. Den var smakrik och innehöll flera sorters skaldjur. Mest scampi och så tre musslor i skal. Inga pärlor. Det hade jag ju kunna klaga på.

Sippskuf.

Sippskuf.

Jag åt upp min mat, diskade, telefonerade med Anna och läste ut den dåliga deckaren. Sen började jag läsa den allra sista födelsedagsboken jag fick i år. Redan efter några rader i det inledande kapitlet var jag fast. Det här är en bok jag lär älska! För jag kände direkt igen andra människor – men mest av allt mig själv i huvudpersonen.

I det första kapitlet ska han köpa ”data”. Ehum, det var exakt vad nån mig närstående (<== det vill säga jag själv) gjorde för ett tag sen. Nu är jag väl inte lika datorkorkad och arg som personen i boken, men för säkerhets skull hade jag med mig en IT-expert. Och pengar i en ask som det en gång varit knästrumpor av nylon i. Ja, jag är en kuf. Dessutom använder jag aldrig knästrumpor av nylon. Det blev pinsamt i affären när jag skulle betala. Men jag ska förklara: jag har sparat pengar (kontanter) som jag har fått av min mamma till jul och till födelsedag i den här asken, som de första gåvopengarna kom i en gång. Pengarna har jag sparat till oförutsedda utgifter, såsom arbetslöshet. Och så en ny dator. I en ask. Som mamma en gång har haft knästrumpor av nylon i.

Min kväll rundade jag av med sipps* på ballen**. När mörkret hade sänkt sig gjorde lyktorna ingen som helst nytta – jag kunde inte läsa mer i den sista födelsedagsboken. Så jag satt bara där i mörkret och var arg

  • motorcyklister (var det nån jävla tävling här i krokarna igår kväll, eller?)
  • medelålders småfulla män som spelade kubb (en hade en riktig megafonröst)
  • fotbollskillar (som envisas med hårda bollar längs med kortsidan på tennisbanan i stället för långsidan – snart kraschar de nåt fönster! Förresten är det en tennisbana, inte nån jävla fotbollsplan!)
  • herr och fru Deskmedul som bara tvättar (ska man inte spara lite på vatten nu när det är så torrt?)
  • folk som sliter upp luckorna i sina inglasade ballar*** så man hoppar högt
  • småbarn som är uppe sent

Och kände mig ganska ensam. Så jag gick och la mig och läste i skenet från nattduksbordslampan om hur Ove körde bil med släpvagn. Ove, som är bitter och grannarnas skräck. Påminner mig om nån… Sen somnade jag.


*sipps = chips

**ballen = balkongen
***inglasade ballar = inglasade balkonger

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »