Svensken söker kraft och tröst i naturen

Ett inlägg om tröst.

---

 

Även i höstmörkret finns tröst att hämta i naturen, tycker jag. Färgerna är ju underbara då!

Naturen – det är stället där vi svenskar söker kraft och tröst! Det visar en studie gjord vid högskolan i Gävle, enligt en artikel jag läste hos DN på nätet för ett tag sen. Bakom studien står en iransk professor, som, enligt DN, redan när hon kom till Sverige på 1980-talet, förundrades över svenskarnas starka känslor för naturen. Nu har Fereshteh Ahmadi undersökt hur den kulturella bakgrunden påverkar hur människor hanterar allvarliga kriser i livet. Totalt fick fler än  2 400 personer med cancerdiagnos i Sverige svara på en enkät.

Majoriteten av respondenterna, 68 procent, anger att de vänder sig till naturen i första hand för att få tröst. Jämför det med bara 14 procent som vänder sig till kyrkan… Enligt Fereshteh Ahmadi kan man se skillnader mellan olika länder. I USA är det till exempel vanligare att man går till kyrkan vid en kris. Det är också skillnad på var man är uppvuxen – i stan eller på landet.

Uppiggande blommor helt klart!

Intressant läsning var att flera i undersökningen tog upp att vården fokuserar på att bota och rädda liv. Vården hjälper inte patienterna att leva vidare. Människor kan bli fysiskt friska och trots detta kan de må dåligt efter flera år. Att ha trädgårdar runt sjukhusen, fågelsång vid operationer, trädgårdsterapi med mera är förslag som professorn lägger fram i artikeln.

Jag går till mig själv och nickar instämmande. När jag mår skit brukar jag tvinga ut mig. Det finns alltid nån fåglalåt att lyssna till, nåt grönt gräs, nåt vackert träd eller nån väldoftande blomma att fota – och få tröst och hämta kraft ur.

 

 

 

Naturen är verkligen läkande för min del! Är den det för DIG? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hat

Ett inlägg om en bok.

---

 

I mars fyndade jag en inbunden bok på Röda Korset för endast 20 kronor. Det var en bok jag inte ens visste fanns, för jag trodde att jag hade läst Inger Jalakas samtliga böcker om polisen Margareta Nordin. Men Hat, som kom ut redan 2009, hade jag missat. I natt läste jag ut boken.

Titeln på boken är verkligen den rätta! För mellan dess pärmar ryms mycket att av den varan. Vi får följa en skötsam ung kille på helt fel vägar. Rasism och bögknackeri och sexuella trakasserier på jobbet. Och så mitt i allt poliserna Margareta och Camilla som är ett par. Ett ganska omaka par.

Det är svårt att beskriva handlingen i den här boken – det händer så mycket i den. Skrämmande och sorgliga saker, starka känslor. Handlingen utspelar sig i Göteborg, men boken avslutas under Pride i Stockholm. Lite grann ler jag när jag läser om en Golden lady. Men sen tar det otäcka över.

Jag gillar Inger Jalakas sätt att skriva. Språket är direkt och det känns som om jag är med i vissa skeenden. Givetvis var jag på Pride 2009 och det påverkar mig naturligtvis. Det är synd att Inger Jalakas inte har fått så mycket uppmärksamhet. Hon skriver riktigt bra böcker, nämligen. Hennes deckare är otroligt realistiska.

Det jag inte gillar med Hat är slutet. För jag vill läsa fortsättningen! Men boken kom som sagt ut 2009 och det är sex år sen… Det verkar inte troligt att det kommer nån fortsättning. Suck!

Toffelomdömet blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Falling in love

Ett inlägg om en film.

För 30 år sen kom filmen Falling in love. Jag har sett den fyra, fem gånger. För flera år sen köpte jag den på DVD, men filmen har legat orörd i en hylla. Fram till igår, nyårsafton. Med bara skräp på TV föreslog jag mamma att vi skulle se denna gamla film, en av de bästa kärleksfilmer jag vet.

Frank och Molly blir kära.

Historien är ganska enkel, snudd på banal. Frank och Molly ägnar sig åt att köpa julklappar i sista minuten. De möts på bokhandeln Rizzoli’s och råkar av misstag få med sig fel bokpaket. På julafton får därför Mollys man en bok om trädgårdsskötsel och Fransk fru en bok om segling. Några månader senare möts Frank och Molly på pendeltåget. Sen är det kört. Trots att de är gifta på var sitt håll faller de handlöst och blir kära i varandra.

Jaa, banalt så det skriker om det! För övrigt hade den här filmen inte kunnat göras idag, eftersom det finns mobiltelefoner. År 1984 fanns inte den kommunikationskanalen utan man fick lita till slumpen – eller våghalsigt chansa. Ämnet som filmen skildrar är emellertid klassiskt: vad händer när två människor, gifta på var sitt håll, förälskar sig?

Jag älskar den här filmen – fortfarande! Den är så oskyldig, mitt i de val Frank och Molly tvingas göra på grund av de starka känslor de båda upplever.

Så trots avsaknaden av mobiltelefoner, men med inslag av axelvaddar håller den här filmen fortfarande, 30 år senare. Och det är sant, det Frank säger:

Gifta människor måste också äta.

Naturligtvis blir det högsta Toffelbetyg! Meryl Streep och Robert de Niro är fantastiska i den här filmen.

Livet är kort.

Read Full Post »

En doft (?) av curry, fötter och spa

Alltså ända sen vi var och Storhandlade igår kväll, jag och Fästmön, har jag känt hur en doft av curry har omgett mig. Jag trodde först det var curry från nån sås på kycklingburgaren jag åt, men den såsen är vit och innehåller inte en gnutta curry. Jag har tvättat och skrubbat högerhanden – för det är därifrån lukten kom, enligt min jättekran mitt väderkorn. Nu är det morgonen därpå – och jag stinker fortfarande curry. Jag har tvättat mig MÅNGA gånger sen igår kväll.

Boven i doft-lukt-stink-dramat!

Slutligen upptäckte jag en liten, liten fläck på ena ärmmudden till min jacka. Den måste jag ha fått när jag plockade åt mig en flaska med mangorajasås från varuhyllan! Så morgonen inleddes med liten paniktvätt i handfatet av stinky jacket… Jag ska tvätta den i kväll, men tills vidare får det duga. Fläcken är borta, fast det stinker fortfarande curry om jackärmen…

Noterade du hur jag gick från dofta via lukta
till stinka i de inledande raderna???

För den som inte har upptäckt det än kan jag berätta att det är fredag idag. Jag har bara en intervju inbokad idag, klockan 14. Resten av dan ska jag fortsätta jobba med våra sidor på intranätet. Jag gjorde några smärre justeringar tidigt i morse. Det var också en del mejl att besvara i inboxen, många av dem rörde intranätet. Det är kul och spännande att folk är så engagerade här!!! Inte som på ett visst annat ställe i mitt förra arbetsliv där intranät sågs som nåt tråkigt, onödigt och svårt. För övrigt telefonerade jag igår med en vän som fortfarande jobbar inom organisationen. Där verkar vara sig likt. And I will say no more but… organisationen sliter ut dem som vill åstadkomma nåt och behåller surdegarna i brist på kompetens. För de som kan drar till andra ställen där de uppskattas. Jag kan inte se det på annat sätt.

En trevlig lunch blev det med kollegan L på fakulteten igår också! Jag är så glad för L:s skull att det blir en utbytestripp till the UK i sommar! Kanske ska skicka med min fina ring som en maskot?

Titta så fin!!!

Ikväll ska jag ha spa-kväll. Först blir det dusch och hårtvätt. Sen ska jag fixa med mina fötter som blir ganska trötta av att jag står och jobbar hela dagarna. Fotmassagebadet, som jag köpte precis innan Katastrofen inträffade, har länge stått oanvänt. Det var så ironiskt, jag köpte det för att jag var trött i fötterna på grund av jobbet… Fyra dar senare hade jag inget jobb längre. Idag rör sig Odjuret  fritt, har tagits tillbaka i nåd/på nåder..? Allt tycks vara glömt, ingen ser nåt. Själv försöker jag glömma och gå vidare, men sen jag mötte dess kalla blick häromdan har jag känt ett stort obehag. Den som har gjort fel får gå fri, medan den/de oskyldig(a) straffas… Mitt obehag är så enormt att jag nästan blir rädd för mig själva och mina starka känslor. Det som skiljer mig och Odjuret åt är att jag faktiskt har en del självinsikt (även om alla inte tror det). Jag förstår inte hur man kan möta människor, såväl i privatlivet som i arbetslivet, och se dem i ögonen och säga

Mitt samvete är rent!

när man har både horn och bockfot…

Read Full Post »

Månpocketsläpp i februari

Månpockets nyhetsbrev landade i inboxen idag vid lunchtid. Och som vanligt har jag gjort ett urval av de titlar jag tycker verkar spännande. Dessa kommer alltså ut i pocket i dagarna:

De imperfekta av Tom Rachman
En amerikansk miljonär startar efter kriget en engelskspråkig tidning i Rom. Nu, femtio år senare, tycks medarbetarnas personliga draman mycket viktigare än dem som döljs bakom tidningens rubriker. Genom en rad skarpa porträtt av de olika medarbetarna växer berättelsen om en klassisk tidnings uppgång och fall fram. En tidning som visar sig vara en hel värld, där man slåss för sitt liv, där man drabbas av kärlek, där man förråder och förråds, där karriärer börjar och slutar. En debutroman!

Inkräktaren av Håkan Östlundh
Familjefoton med utstuckna ögon. Skrämmande brev utan avsändare. De nyblivna Fåröborna Henrik Kjellander och Malin Andersson står som levande frågetecken inför hoten som drabbat dem och deras barn. Vem vill göra dem illa? Fredrik Broman och hans kollegor vid Visbypolisen tar saken på största allvar, men kan inte utesluta att alltihop är ett osmakligt skämt. När hoten trappas upp och parets dotter försvinner skingras alla tvivel. Det här är på allvar. Dessutom är det bara början … Detta är den femte delen i serien om polisen Fredrik Broman.

Isak & Billy av Kristofer Folkhammar ”Love is a battlefield. De går genom köket. Isak och Billy. Tak och väggar. Stol, bänk och köksbord. Två killar, ett pronomen. Han kysser honom. Han diskar ur en bunke åt honom. Han hade tänkt sig ett helt fantastiskt långt, gott liv.”
Isak & Billy är berättelsen om Isak, som står handlingsförlamad och ångestfylld inför världen, och om Billy som klarar allt med sina vältränade muskler och sin provocerande energi. På detta kärlekens slagfält är manskroppen lika åtrådd som irriterande, omväxlande oövervinnerlig och självförstörande.
Den här boken har stått på min önskelista länge, men häromdan damp den ner i postboxen, ju!!!

Från de döda av Mark Billingham 
För tio år sedan var det på alla löpsedlar, mordet på Alan Langford, en av gangsterbossarna i London. Han hittades mördad i sin Jaguar, händerna var fastlåsta vid ratten, sedan hade mördaren tänt på. Misstankarna gick snabbt i en bestämd riktning. Hustrun Donna Langford, som hatade och fruktade sin make, hade lejt en man för det delikata uppdraget att grilla Langford. Mannen greps och erkände mordet. Fallet var löst. Inga tveksamheter. Inte förrän nu. Kriminalkommissarie Tom Thorne får en obehaglig påminnelse om det gamla fallet när han en dag söks upp av Anna Carpenter, ung och ambitiös privatdetektiv.

P.S. av Björn af KleenBjörn af Kleen slog igenom med sitt redan klassiska reportage om den svenska adeln. Det väckte starka känslor, här kommer berättelsen om det dramatiska efterspelet. Vem äger de ord en reporter fångar upp? Men livet som reporter började långt tidigare, i en intensiv längtan bort från en småstad i södra Dalarna. Därifrån går en slingrig väg till litteraturen, till krogarnas Stockholm och vidare till en strand i Colombia där Paradise Hotel ligger. Den här boken följer honom på den vägen och Björn af Kleen rör sig hela tiden mellan högt och lågt, i verkligheten och i kulturen. Sociala rörelser, kulturella rörelser. Thomas Mann och James Ellroy, Martina Lowden och Elin Kling, Rödeby och Stureplan, fina Riche och sunkiga Dovas. Man känner alltid igen honom, både utanför Lappens korvkiosk i Hedemora och i stadsjeep med friherre Nordenfalk på Blekhem.

De ickesynliga av Fredrik Härén 
När journaliststudenten Alexandra intervjuar barn om deras låtsasvänner börjar underliga saker hända. Barnen beskriver vita människor som finns i deras närhet och som föräldrarna inte kan se. En teckning gjord av en mentalpatient visar en känd men ändå märklig värld, som både skrämmer och lockar henne.
Det blir upptakten till en berättelse om en värld som de flesta av oss inte visste fanns. En värld så otrolig, men samtidigt så vacker att man, när man bjuds in i den, lockas att tro att den är sann.

Read Full Post »