Vecka 19: Åke och Tråke

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Idag är det torsdag och Åke har namnsdag. Den senaste Åke jag lärde känna är en supertrevlig man som är endast nån vecka äldre än jag. Den Tofflianska veckans höjdpunkter hittar du därför under rubriken Åke, medan dalarna finns under Tråke. Det är inte svårare än så här:

Åke

• Bildoktorn botade Clark Kent (Och vi fick som vanligt ett jättebra bemötande hos Bil 3:an! TACK!)
• Vännen Rippe (Som inte tvekade en sekund att låna ut sin bil till mig som bilpendlar. TACK!)
• En bok-present (Fästmöns mamma och hennes L är verkligen snälla! TACK!)
• Bagare och litteratur (Det bästa man kan omge sig med.)
• Bokleverans (Bokpaket är väldigt roligt att få – även om jag fick betala för detta, förstås.)

Tråke

• Ständigt avbruten och avklippt gör mig ilsk
• Min vanliga tur (Ond rygg och trasig bil)
• Snö den 1 maj (Nej!)
• ESC var bättre förr (Ja.)
• Partiledardebatt och hemska nyheter (Vad ska man säga, vad ska man tro?)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad gör man inte för att få upp värmen..?

Ett inlägg om den svåra sjukdomen Förkylning och hur en sjukling försöker bli varm.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Undertråden är Djävulens påfund!

Men eftersom jag är Sjuk idag och ett av symtomen är att jag fryser, bestämde jag mig för en upphettande närkamp med sagda tråd. Det vill säga, jag skulle ge mig på att laga mitt överkast, som var trasigt på två ställen, samt favoritjeansen – med hjälp av symaskinen.

När jag använder min symaskin vet jag att jag blir varm. Jag blir varm för att jag blir så arg och frustrerad.

Särskilt varm blev jag nu emellertid inte idag, men som vanligt ilsk. Och jag tror inte att min gamla syfröken Greta-Lischa Schtener skulle godkänna en sån här lagning! Kolla vecket liksom… Överkastet var nämligen ursprungligen två enkelsängsöverkast. Dessa syddes samman av en betydligt mer sykunnig hand än min på bronsåldern. Med åren har tidens tand gnagt på sömmen så att den hade spruckit. Fast nu är den lagad och sydd. Knöligt sydd. Det blev ett skitfult veck. Men det skiter jag i, för vem f*n ska upp i min säng och närskåda mitt överkast?

När jag ändå var igång passade jag på att laga en kant nedtill också. Där hade tidens tand inte bara gnagt utan tuggat ett rejält hål. Tyget är alldeles mört där, söm (<= = östgötska för ordet som) en säger i Östergyllen. Det blev inte heller så särskilt snyggt, men det blev helt. Och rakt.

Och eftersom symaskinen nu var framsläpad – det i sig höll på att ta livet av mig, själva släpandet, alltså – passade jag på att laga favoritjeansen. Snitsade till det hela genom att göra ett eget, intressant (!) mönster när jag sydde. Nåja, ingen ska glo mig nära i skrevet när jeansen är på, har jag tänkt. (Oh my God! Jag HÖR faktiskt Greta-Lischa vända sig i sin grav…)

Efter allt jobb och slit kan jag inte påstå att jag blev särskilt mycket varmare. Däremot argare och mer frustrerad, förstås. Jag känner mig helt slut i rutan. Blotta tanken på att försöka hasa över till Tokerian för att inhandla nån form av ätbar materia som fixar till sig själv till middag känns övermäktig. Får nog vila en stund. En lååång stund. På kökssoffan. Och begrunda det svinn som man ju faktiskt får räkna med när man syr medelst maskin. Skit samma, nu har jag ett helt överkast och hela favoritjeans! Who cares, liksom?!

Konstaterande: Fyra yrken jag aldrig skulle kunna tänka mig att bli:

1. Gynekolog
2. Barnmorska
3. Tandläkare
4. Syfröken

Livet är kort.

Read Full Post »

En liten promenad

Ett inlägg om en liten promenad för att handla.

Det varma vädret håller i sig, men idag är det lite molningare och blåsigare. Känns ingen skillnad för mig, jag är lika varm som jag alltid är. Jag öppnar typ alla fönster och dörrar som går att öppna för att släppa in luft här hemma – Fästmön, när hon är här, kryper under filten och har ullstrumporna på. Det är så det blir när man går ner i vikt. HA! Vi feta vi fryser inte!

Oavsett sol och värme… vi går mot höst. Det går inte att komma ifrån. Men hösten är min favoritårstid, så jag ser fram emot den. Jag älskar alla vackra färger och att man slipper både svettas eller frysa. (Jorå, jag kan frysa också!) Titta bara på de här ”bären”…

Röda bär av nåt slag på ett träd.

Jag har varit en tur till Tokerian. Det är ju tisdag och då köper Tofflan alltid Expressens TV-tidning för den är bäst. Den vidhängande kvällsblaskan köper jag däremot inte och det är en sport att lyckas undkomma i kassan – för man måste egentligen köpa TV-tidningen tillsammans med blaskan. Jag vill inte läsa blaskan. Jag stoppar inte ner den i varukorgen eller varuvagnen. Det räcker med det jag kan läsa på nätet. Jag vill inte betala för att läsa Expressen.

Idag var det ganska lugnt på Tokerian. Inga jackor som låg slängda över mat eller så, men ett par personalkillar diskuterade sport med höga röster. Nä, idag var det en kund jag blev ilsk på! Det var en kärring – ja, jag kan inte kalla henne annat – som betedde sig illa. Kärring kan man vara redan vid 25, det har inget med ålder att göra. Denna kärring var emellertid lite äldre än så. Först strök hon alldeles för nära mig och jag var rädd att hon skulle sno min plånbok som jag hade i bakfickan. Men i stället lyckades hon smita före en kvinna som ställt sig i en kassakö. Hon bara liksom gled in framför kvinnan. Kvinnan och jag tittade på varandra med ögonbrynen höjda ända bak i nacken. Men ingen sa nåt. Kvinnan hade väl inte bråttom och jag skulle till en annan kassa, scannerkassan. Fast tänk så folk beter sig!!!

Soporna är utgångna till soprummet, men kläderna ligger fortfarande ostrukna och växterna skriker efter vatten. Det gäller att fylla sin dag med väsentligheter… I eftermiddag är jag ute i Himlen och stökar, DET är väsentligt!

Gör du mycket mer än jag idag??? Skriv gärna och berätta! Här, alltså. I en kommentar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskväll med spett och penna

Ett inlägg om Tofflans fredagskväll, den som nu gått över till natt mot lördag.

Det blev en soft fredagskväll. Elias älskar sin dator och han spelar spel med kompisar och skypar samtidigt. I kväll var det kompisen E han tävlade med. Men först spelade han lite på egen hand. Jag satt på ballen* och läste. Det var varmt samtidigt som det blåste, som tur var. Markisen var nere och skyddade lite grann mot alla pyromaner som härjar i området. I afton var det mansfest mittemot med två rykande grillar, män i förkläden och grabbiga stämmor. Det lektes och glammades. Det låter fortfarande som om männen har ganska trevligt.

Vi intog vår middag på ballen. Elias berättade att han gillar jordnötssås. Så typat när han inte gjorde det sist – nu fick han lite av min sås. Och tanten på Thaistället hade lagt ett extra spett i hans matlåda.

Elias fick fem kycklingspett.

Vi åt strax före klockan 18. Klockan 18 såg platsen mitt emot mig ut så här:

Jaha, så blev man ensam igen, då…

Elias var så snäll och go hela kvällen, men han blev lite ilsk vid ett tillfälle när spelet hängde sig. Och det kan man ju förstå, jag är själv likadan när datorn krånglar. Men med en kexchoklad och lite tålamod gick det över och han kunde spela igen. Under tiden passade jag på att skriva mitt nästa personporträtt för Uppsalanyheter.se Det publiceras vid lunchtid på tisdag i nästa vecka! Håll utkik då, för det är återigen en spännande och färgstark person som kommer till tals!

Det gick att sitta nästan hela kvällen på ballen. Jag kunde på ropen höra hur fotbollsmatchen gick, samtidigt som jag förfasade mig över fru Deskmedul som jag trodde skulle vattna ihjäl sin uteplats. Nån måtta får det väl vara, tycker jag! Nu är säkert hela Fyrisfloden tömd! Vart herr Deskmedul tog vägen vet jag inte. Han försvann. Eller blev till såpbubblor. Vad vet jag.

Framåt kvällen kom så Elias ut och höll mig sällskap. Han hade fått en fin skrivbok av mig idag, med hårda, svarta pärmar och röda hörn. Jag vet ju att han gillar att skriva och att illustrera sina texter, så jag letade fram en packe färgpennor. Jag är så nyfiken på vad han skrev och ritade, men jag har inte tittat. Kanske har han påbörjat sina memoarer eller nån mysteriebok om sina äventyr i New Village…

Här skrivs det nåt spännande, tror jag.

Vid 22-tiden började vi frysa i våra shorts och skymningen kom. Tänk att det gick att sitta så lättklädd där ute hela kvällen!

Skymning i New Village.

Väl inomhus ställdes jag inför ett mysterium. Jag startade Lapdancen – och plötsligt var det Fästmöns bokmärken i min webbläsare!!! Det lustiga var att hon råkade ut för motsvarande hemma hos sig häromdan – när mina bokmärken kom upp. Det tog lite tid att fixa till och jag är inte riktigt nöjd än. Men mest är jag förbryllad! Hur kan det bli så???

Det blev lite sent innan Elias kom i säng, men han måste ju hinna äta chips mellan middag och sänggående också! Själv tog jag några prästostbågar och en öl. Elias drack Sprite light. Nu hör jag en liten gosse som snusar i sovrummet. Tror bestämt att han slocknade som ett ljus…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Gratis är gott – men tänk dig för till självkostnadspris…

Tofflan är rätt ilsk. Hyfsat arg. Rejält förbannad, skulle jag vilja säga. Jag säger ju ofta

Gratis är gott!

och det klart att det är! Men att betala självkostnadspris är inte alltid så smart. Här kommer en historia ur mitt liv:

I samband med byte av vinterdäck till sommardäck på Clark Kent* uppdagas att framdäcken är helt slut liksom bromsbeläggen bak. Fine! Ekonomiska Tofflan kollar runt och via Fästmön får jag kontakt med en bekant till mig (ja via Facebook, men jag finns ju inte där, så Anna förmedlar kontakten oss emellan eftersom personen ifråga erbjuder däck till bra priser) som jobbar på bilfirma utanför Stockholm, jag har kallat henne Mekar-Bruden här. Fine igen! Hon erbjuder sig att fixa däck och belägg till självkostnadspris och ska inget ha för monteringen. Fine igen igen!

Jag åker dit som överenskommet en kväll i april. Det blir en mycket speciell upplevelse. Alla tänkbara problem uppstår – du kan läsa om dem här! Sen blir det påsk och jag äker ner till mamma i Metropolen Byhålan, som bestämt. På nya framdäck. Fine, fine! Fast bromsarna bak är ju inte bra, men ska åtgärdas ett par dar efter påsk då Mekar-Bruden lovat göra hembesök och fixa det hela i mitt garage. Fine, fine, fine! Så kommer hon tillsammans med sambo och mekar och har sig. Det tar ett par timmar. Bland annat saknas verktyg. Jag tänker att jag kör några dar och om allt är OK sätter jag in en slant som tack för arbetet.

Efter ett tag hör jag ett dunkande ljud från höger sida. Not so fine! Jag försöker sms:a och ringa Mekar-Bruden, men får inte kontakt. Anna kommer på att när hon och Slaktar-Pojkens pappa hade bil lät det på liknande sätt och då var en hjulmutter lös. Jag kollar muttrarna när vi har parkerat – och en mutter är lös. Definitivt inte fine! Får snabb och effektiv hjälp på Lilla Däckverkstan i Förorten!

Men efter ytterligare ett tag låter det konstigt om bilen igen. Terribly unfine! Det gnisslar och skramlar. Jag söker upprepade gånger Mekar-Bruden per sms och telefon utan framgång. Men så messar hon plötsligt en dag och frågar hur det har gått med bilen och jag beskriver då problemet. Eftersom hon samma vecka på fredagen ska in till Uppsala i ett annat ärende lovar hon att ringa runt 15-tiden den dan så att jag ska ta mig till den plats där hon är för att hon ska få testköra bilen och lyssna på olåten. När klockan är 16 messar jag Mekar-Bruden för att höra om hon är på väg. Inget svar. Jag börjar ringa vid 16.30-tiden. Blir avtryckt. Ringer flera gånger fram till klockan 18. Blir avtryckt. Ger upp. NOT FINE!

Gnisslet och skramlet ökar. Jag försöker ringa Mekar-Bruden och skicka sms. Jag blir avtryckt flera gånger och får inga svar på mina sms. Jag tänker att hon är arg på mig, men förstår inte anledningen. Inte fine alls!

En dag när jag ringer och jag trycks av kommer ett sms om att hon är på kurs och inte kan prata. Jag skriver då att jag skulle behöva fråga henne om råd och ber henne ringa upp när hon får en stund över. Hon svarar att hon absolut ska ringa och att hon häromdan kom på att hon hade glömt bort mig den där fredagen. Ingen ursäkt, men okejrå. Nu vet jag. Hon hade glömt och var inte arg. Hur som helst, idag är det två veckor sen och hon har fortfarande inte ringt. Känns inte så fine!

Efter helgen ringer jag Dyra Märkesverkstan och får en tid för bilen idag. Jag åker dit vid sjutiden och åker lånebil hem. Efter en knapp halvtimma hemma ringer mobilen. Jag får veta att det inte räcker med att smörja upp bromsen utan att bromsskivorna måste bytas.

När jag kommer ut till verkstan får jag dessutom veta att Mekar-Bruden har satt vänster belägg på höger sida – och tvärtom. Detta har gjort skivorna alldeles skeva. Och de nya bromsbeläggen är mycket slitna redan och måte bytas… ABSOLUTELY NOT FINE!!! Dessutom är bromsskivorna förskräckligt rostiga och på verkstan undrar man om de inte smörjdes i samband med bytet. Jag frågar vad ett byte kostar och får prisuppgiften 3 337 kronor. Som hittat för en som lever på a-kassa! Jag bokar ny tid och ska få det hela fixat på tisdag i nästa vecka. Jag behöver inte betala för dagens arbete och jag slipper tanka lånebilen nästa vecka.

Samtidigt kan jag inte hålla mig utan berättar att den som har bytt beläggen har jobbat på Dyra Märkesverkstan. Får då till svar att man hoppas att personen inte jobbar kvar, vilket jag kan lugna dem med att h*n inte gör. Fine! tycker de. Och jag håller med.

Av denna erfarenhet har jag lärt mig att det inte alltid är det billigaste som är bäst. Jag är ingen snål person och HADE tänkt betala för arbetet. När jag idag får veta att det så kallade arbetet i stället kommer att kosta mig tusenlappar eftersom delar har blivit felmonterade och förstört andra delar är jag glad att jag inte lämnade en spänn. ALDRIG MER att jag gör så här! Jag trodde att man kunde lita på en person som man är lite bekant med, men tydligen inte. Personligen skulle jag ALDRIG lova att utföra ett arbete som jag känner mig osäker på om jag klarar av.

No, I’m NOT FINE – I’m furious! 👿

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min älskade bil-man

Read Full Post »