Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘bromsbelägg’

Så var det dagen för Clark Kents* eh… ska vi säga… starroperation? – ett ingrepp naturligtvis utfört inom den privata vården. I det här fallet Ryds Glas i Boländerna. Ja du kanske minns den spräckta vindrutan. Idag var det dags att lämna in bilen och få rutan utbytt. Till den facila kostnaden av 1 500 kronor. I skrivande stund vet jag inte var jag ska hitta dessa pengar fram till klockan 15. Men jag noterade när jag lämnade in bilen att de helst tar kort. Och på kortet har jag en flertusenkronig kredit sen min tid som högavlönad. Kommer väl till pass nu. Inte väl som uttalas ”väll” utan väääl med långt ä.


Min man.

                                                                                                                                                                    Jag har hittills fått bra service från Ryds, ett företag som mitt försäkringsbolag rekommenderade. Gratis lånebil ingår och jag har kört hem en liten Polo därifrån vars bromsar nyper till vid minsta touch. Detta får mig att undra vad Mekar-Bruden egentligen har gjort med Clark Kents bromssystem… Du anar inte vilken stor lust jag har att hänga ut människan med namn och allt, men jag gör det inte av olika skäl. Ett är väl att jag nånstans tycker synd om en person som jobbar på bilverkstad och som uppenbarligen tror att hon klarar av att byta bromsbelägg… Hur som helst, den lilla Polon är kvick också och jag begriper mig inte riktigt på alla funktioner, men hem kom jag i en bil vars lackade ytor gjorde 100 procent reklam för… Ryds glas. Dessutom fick jag lånebil nummer sex, det tar jag förstås som ett tecken på att man förstår mig!


Grundfärgen på lånebilen är nog vit, men nu är den rätt grön också.

                                                                                                                                                       Fästmön började arbeta på sitt vanliga jobb idag och hennes arbetsdag startade klockan sju. För att hinna med blev hon därför avlämpad redan tjugo i på jobbet, för sen skulle jag ju ta mig ut till Boländerna. Hon slutar redan klockan 13 idag, så vi får en hel eftermiddag och kväll tillsammans. Bilen ska inte hämtas förrän klockan 15, så eventuellt äter vi middag innan dess. Idag blir det rester, det vill säga ostpajen från lördagen. Till den tänker jag göra en god sallad.

Onsdag – fredag börjar Anna klockan sju, vilket innebär tidig uppstigning på morgnarna. För det känns väldigt mycket tidigare än när hon började klockan halv åtta… Två långa dar har hon också, onsdag och torsdag, så jag får väl se till att ha nåt gott till middag klart när hon kommer hem. På fredag slutar hon klockan 13, men då bär det väl diretk iväg för att storhandla eftersom Elias och tjejerna kommer till kvällen.

Nästa vecka blir jag hos Anna i Himlen några dar, men sover sen hemma den 31:a. Den 1 september smäller det nämligen! Innan dess har jag mappen med inläsningsmaterial att ta mig igenom. Det känns inte alls betungande, bara roligt!

Snart dags att vika tvätt från igår och köra igång ett nytt lass. Troligen bli det två maskiner idag, en med tjockis-svart tvätt och en med jeans. Annars har jag betat av bra på min Att-göra-lista, den som ligger på bänken i köket. Kvar att göra är emellertid att sätta en ny vinsats och det gör jag nog nån dag i veckan. Det är inte så betungande mer än för ryggen.

Nu är det dags att kolla om det har hänt nåt lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Sen blir det kanske det där avsnittet av The Killing från i torsdags som jag inte har hunnit se än.

                                                                                                                                                            *Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »

Tofflan är rätt ilsk. Hyfsat arg. Rejält förbannad, skulle jag vilja säga. Jag säger ju ofta

Gratis är gott!

och det klart att det är! Men att betala självkostnadspris är inte alltid så smart. Här kommer en historia ur mitt liv:

I samband med byte av vinterdäck till sommardäck på Clark Kent* uppdagas att framdäcken är helt slut liksom bromsbeläggen bak. Fine! Ekonomiska Tofflan kollar runt och via Fästmön får jag kontakt med en bekant till mig (ja via Facebook, men jag finns ju inte där, så Anna förmedlar kontakten oss emellan eftersom personen ifråga erbjuder däck till bra priser) som jobbar på bilfirma utanför Stockholm, jag har kallat henne Mekar-Bruden här. Fine igen! Hon erbjuder sig att fixa däck och belägg till självkostnadspris och ska inget ha för monteringen. Fine igen igen!

Jag åker dit som överenskommet en kväll i april. Det blir en mycket speciell upplevelse. Alla tänkbara problem uppstår – du kan läsa om dem här! Sen blir det påsk och jag äker ner till mamma i Metropolen Byhålan, som bestämt. På nya framdäck. Fine, fine! Fast bromsarna bak är ju inte bra, men ska åtgärdas ett par dar efter påsk då Mekar-Bruden lovat göra hembesök och fixa det hela i mitt garage. Fine, fine, fine! Så kommer hon tillsammans med sambo och mekar och har sig. Det tar ett par timmar. Bland annat saknas verktyg. Jag tänker att jag kör några dar och om allt är OK sätter jag in en slant som tack för arbetet.

Efter ett tag hör jag ett dunkande ljud från höger sida. Not so fine! Jag försöker sms:a och ringa Mekar-Bruden, men får inte kontakt. Anna kommer på att när hon och Slaktar-Pojkens pappa hade bil lät det på liknande sätt och då var en hjulmutter lös. Jag kollar muttrarna när vi har parkerat – och en mutter är lös. Definitivt inte fine! Får snabb och effektiv hjälp på Lilla Däckverkstan i Förorten!

Men efter ytterligare ett tag låter det konstigt om bilen igen. Terribly unfine! Det gnisslar och skramlar. Jag söker upprepade gånger Mekar-Bruden per sms och telefon utan framgång. Men så messar hon plötsligt en dag och frågar hur det har gått med bilen och jag beskriver då problemet. Eftersom hon samma vecka på fredagen ska in till Uppsala i ett annat ärende lovar hon att ringa runt 15-tiden den dan så att jag ska ta mig till den plats där hon är för att hon ska få testköra bilen och lyssna på olåten. När klockan är 16 messar jag Mekar-Bruden för att höra om hon är på väg. Inget svar. Jag börjar ringa vid 16.30-tiden. Blir avtryckt. Ringer flera gånger fram till klockan 18. Blir avtryckt. Ger upp. NOT FINE!

Gnisslet och skramlet ökar. Jag försöker ringa Mekar-Bruden och skicka sms. Jag blir avtryckt flera gånger och får inga svar på mina sms. Jag tänker att hon är arg på mig, men förstår inte anledningen. Inte fine alls!

En dag när jag ringer och jag trycks av kommer ett sms om att hon är på kurs och inte kan prata. Jag skriver då att jag skulle behöva fråga henne om råd och ber henne ringa upp när hon får en stund över. Hon svarar att hon absolut ska ringa och att hon häromdan kom på att hon hade glömt bort mig den där fredagen. Ingen ursäkt, men okejrå. Nu vet jag. Hon hade glömt och var inte arg. Hur som helst, idag är det två veckor sen och hon har fortfarande inte ringt. Känns inte så fine!

Efter helgen ringer jag Dyra Märkesverkstan och får en tid för bilen idag. Jag åker dit vid sjutiden och åker lånebil hem. Efter en knapp halvtimma hemma ringer mobilen. Jag får veta att det inte räcker med att smörja upp bromsen utan att bromsskivorna måste bytas.

När jag kommer ut till verkstan får jag dessutom veta att Mekar-Bruden har satt vänster belägg på höger sida – och tvärtom. Detta har gjort skivorna alldeles skeva. Och de nya bromsbeläggen är mycket slitna redan och måte bytas… ABSOLUTELY NOT FINE!!! Dessutom är bromsskivorna förskräckligt rostiga och på verkstan undrar man om de inte smörjdes i samband med bytet. Jag frågar vad ett byte kostar och får prisuppgiften 3 337 kronor. Som hittat för en som lever på a-kassa! Jag bokar ny tid och ska få det hela fixat på tisdag i nästa vecka. Jag behöver inte betala för dagens arbete och jag slipper tanka lånebilen nästa vecka.

Samtidigt kan jag inte hålla mig utan berättar att den som har bytt beläggen har jobbat på Dyra Märkesverkstan. Får då till svar att man hoppas att personen inte jobbar kvar, vilket jag kan lugna dem med att h*n inte gör. Fine! tycker de. Och jag håller med.

Av denna erfarenhet har jag lärt mig att det inte alltid är det billigaste som är bäst. Jag är ingen snål person och HADE tänkt betala för arbetet. När jag idag får veta att det så kallade arbetet i stället kommer att kosta mig tusenlappar eftersom delar har blivit felmonterade och förstört andra delar är jag glad att jag inte lämnade en spänn. ALDRIG MER att jag gör så här! Jag trodde att man kunde lita på en person som man är lite bekant med, men tydligen inte. Personligen skulle jag ALDRIG lova att utföra ett arbete som jag känner mig osäker på om jag klarar av.

No, I’m NOT FINE – I’m furious! 👿

                                                                                                                                                               *Clark Kent = min älskade bil-man

Read Full Post »

Idag är till och med jag torsdagstrött. Till och med jag som inte jobbar. Igår fick jag emellertid massor gjort här hemma, vilket var skönt.

Två maskiner tvätt hann jag köra på förmiddagen. Tvättkorgen var överfull… Därpå följde flera telefonsamtal, balkongfix och vinsättning. Vinet började bubbla, det vill säga jäsa, redan igår kväll. Härligt!

Fästmöns mamma hörde inte av sig förrän till kvällen och då kunde jag tyvärr inte ge mig av. Överenskommet sen tidigare var att Mekar-Bruden skulle komma och fixa Clarks* bromsbelägg. Mekar-Bruden med blivande fru dök upp vid 18-tiden och så börjades det skruvas och dona. Som alltid går ju ingenting utan problem. Den här gången var det ett skaft till ett verktyg som saknades, tror jag. Och så hamnade fel bromsbelägg på fel sida – vilket innebär att allt måste göras om. Kan ju meddela att det gick betydligt bättre när de två som INTE jobbade med bilen gick upp i lägenheten och fixade kaffe i stället för att stå och se på den som arbetade… Stort TACK för bra jobb! Nu känns det säkert att köra och frakta familjen i bilen igen!


Men oj! Här skulle det ju vara en bild på Clark och inte på nån annan liten bil…

                                                                                                                                                      Middag blev det strax efter klockan 21 på Max här intill en av rondellerna, inte nåt av mina favoritställen. Jag gillar helt enkelt inte maten där, men igår kväll var jag så hungrig att jag nästan hade kunnat gått ut och grävt i kompostkärlet i soprummet. Nästan.

Hemma igen hade jag ett mejl att skicka iväg. Ringde sen Anna när klockan började närma sig 22. Vi var båda trötta och irriterade. Först krånglade kommentarsfunktionen för Anna. När jag testade från mig, visade det sig att jag hade samma problem. Detta var emellertid snabbt avhjälpt tack vare WordPress supersnabba support (inte helt enkelt ibland att förklara sina problem på engelska, men supporten ger sig aldrig förrän problemen är lösta och svara på mejlet nästan omgående). För min del var det hela fixat på nån halvtimma. Lite värre var att Annas lön hade kommit in på fel konto – INTE på det konto där alla autogiron finns. Det är liksom tomt… Visst är det bra när en bank är effektiv, men detta var i effektivaste laget – ändringarna skulle inte gälla förrän om en månad…

Min kväll avslutades med kvällens avsnitt av Blue bloods som jag spelat in på DVD:n. Detta glodde jag på samtidigt som jag mejlade supporten fram och tillbaka. Ja, man är väl inte en toffla** för inte?!..


Han som var privatdetektiven Magnum på 1980-talet har blivit polischef Frank Reagan 2010 i Blue bloods. (Bilden är lånad från TV4:s hemsida.)

                                                                                                                                                            Nu sitter jag och laddar för morgonens möte. Eller laddar och laddar, jag är mycket orolig och vågar inte ha några förhoppningar. Jag har åter sovit för lite, i natt blev det väl fem timmar högst. Jag ligger och grubblar både natt och dag. Men dags att sluta med det och göra mig i ordning.

                                                                                                                                                                  *Clark = min lille bil
**en toffla = kan ibland vara en bläckfisk och ha många saker på gång samtidigt

Read Full Post »

Min pappa sa alltid att jag var ett typiskt aprilbarn – ömsom regn, ömsom solsken. Och sån har jag varit idag. Hela dagen. Gråt och skratt blandat.

I morsePå förmiddagen fick jag födelsedagssång och hurrarop av min hulda moder som dessutom gav mig massor av paket i vackra papper. Dessa paket som hon kämpat med att slå in kvällen innan. Jag hörde nämligen allehanda icke så vackra ord från mammas sovrum, trots den stängda dörren… Jag fick två böcker som jag verkligen ser fram emot att läsa, Unni Drougges Bluffen och Eva Gabrielssons Millennium, Stieg och jag. Och så fick jag MASSOR av choklad och en peng som går till bilreparation och kanske en middag för mig och Fästmön.

Jag åkte från mamma ungefär 12.45 idag. Det blev så konstigt. Det brukar alltid vara mamma som gråter när jag åker, idag var det jag. Hon såg så liten och skör ut när jag svängde ut från parkeringen. Och hon vill så gärna hjälpa mig när jag har det besvärligt.

Ytterligare tårar fällde jag i bilen när jag tänkte på de rader jag läst på en blogg nånstans, vars skribent ÄLSKAR att läsa gnällbloggar för att h*n tycker att det är så roligt när andra har det svårt… Ja, jag är fullkomligt övertygad om att h*n läser min blogg och njuter av att läsa att jag gråter. H*n är nämligen inte särskilt frisk själv. Det kan man inte vara när man sprider förtal om en människa (= mig) som man aldrig har träffat. Bland annat. Men att vara så OND att man faktiskt skriver att man njuter av att läsa om andras olycka, det var nog det elakaste jag har läst på länge. Å andra sidan är det väl sån man blir när man inte har kärlek i sitt liv.

Faster E, 94 bast, ringde mig i bilen – ja, jag har blåtand – och underhöll mig en lång stund. Hon är för häftig!!! Tyvärr var hon sjuk under påsken, så vi kunde inte träffas.

Resan tog under tre timmar idag, men jag stannade inte. Jag hann gå på toa samt mejla iväg en inscannad kopia av en specifikation och ringa mamma när jag kom hem – sen plingade det på dörren. Utanför stod mina kära Anna, Frida och Elias. Linn kom lite senare, från annat håll.

Anna hade med sig en trerättersmiddag. Jag blev alldeles överväldigad. Ingen har nånsin gjort nåt så här fint för mig. Ingen. Och med Linn kom också en hortensia och paket. Paketen innehöll böcker, Sara Lövestams I havet finns så många stora fiskar och den käre Mats Strandbergs och Sara Bergmark Elfgrens bok Cirkeln (en ungdomsbok för att Anna tycker att jag är så ungdomlig)…


Födelsedagspresenter från Anna och barnen.

                                                                                                                                                      Och av Linn fick jag mer godis och en mugg med den tänkvärda texten

Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home.

Bäst jag passar mig, alltså…

Just när vi skulle sätta oss till bords ringde en av mina allra äldsta vänner Mia. Det var roligt! Allra helst som hon fyllde år igår och hade hittat min lilla present i guldkuvert i sin brevlåda.

Anna hade som sagt förberett en trerättersmiddag och stod vid spisen med grytorna igår kväll. Hon bjöd på en Toast Skagen till förrätt för oss tre myndiga, medan de två omyndiga fick hemmagjorda pizzasnurror. Huvudrätten bestod av Chicken Tikka Masala med naan och ris. Desserten blev en ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.


Ljuvligt god och fyllig kladdkaka med bär och grädde.

                                                                                                                                                    Lillebror och storasyster är för det mesta goda vänner, som här på bilden.


Lillebror och storasyster spexar i köket.

                                                                                                                                                              Men mamma är nog bäst, tycker lillebror.


Mamma vispar grädde och hon är bäst, tycker Elias.

                                                                                                                                                     Frida vill inte vara med på bild och det respekterar jag. Jag är så glad att hon följde med hit i kväll! Och så får jag tacka Johan i förhand för NÄSTA års present, en resa. För då baske mig ska vi ha jobb båda två!!!

Medan barnen vilade en stund efter maten på lite olika håll i mitt hem, tog Anna hand om disken och jag gjorde matlådor.

Så blev det en tur till Tokerian där vi bland annat asgarvade och fantiserade om dessa gigantiska frukter…


De längsta bananerna var säkert 40 centimeter, jag överdriver INTE!

                                                                                                                                                           Vi tyckte att det var tur att Frida inte följde med in i affären för där var fullt av påskkärringar!.. Och som vanligt en massa andra kufar.

Jag skjutsade sen hem kvartetten till Himlen och har nu suttit och läst lite post. Bland annat hade jag fått ett födelsedagskort från en släkting i Finland som vi inte hört av på ganska länge, kul! Jag ringde mamma en snabbis igen och hon lovade att hjälpa mig så mycket hon kan, stackars lilla hon med sin låga pension. Jag skäms! Ja, jag skäms! (Gissar att somliga därborta på andra sidan ån garvar läppen av sig nu.)

Tre räkningar har jag också betalat i kväll. I morgon ska jag ringa några samtal och så blir det till att åka över till Annas snälla mamma som har sett till mina blommor och tagit in min post. Jag har ett litet, litet, paket till henne som tack!

I morgon kväll kommer Mekar-Bruden och ska fixa bromsbeläggen på Clark Kent*. Det känns väldigt bra!

Ett stort TACK igen till alla som har hört av sig – ringt, mejlat, messat och kommenterat här på bloggen! Det värmer ett hjärta som har känt sig väldigt, väldigt ensamt och tomt på vänner ett längre tag.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil-man

Read Full Post »

Lämnade ett grått Uppsala som haft regn under natten vid åttatiden i morse. Det kändes trist att lämna av Fästmön vid jobbet, men i år blir det påsk på olika håll.

Ju längre söderut jag kom desto bättre blev vädret. Och i Metropolen Byhålan var det riktigt kanonväder på eftermiddagen! Mamma bjöd på kaffe och räkmacka när jag anlände. Suveränt gott, för jag hade blivit hungrig. Frukosten hemma bestod endast av en skål fil med müsli.


Här är jag nu!

                                                                                                                                                        Resan tog ungefär tre timmar idag och då höll jag för det mesta hastighetsbegränsningarna. Det var inte särskilt mycket trafik och väglaget var ju det bästa – liksom Clarks sommarsulor fram*. De slitna bromsbeläggen märkte jag inte mycket av. Jag försökte köra mjukt och motorbromsa så ofta jag kunde. Det var väldigt många djur på vägarna. De flesta låg överkörda, främst grävlingar och rävar. På ett ställe pilade en grävling över vägen och då var det tur att vi höll avstånd i bilarna!

Efter den suveräna räkmackan rollade** jag in mamma i bilen och så for vi ner på stan. Mamma hade sina ärenden, jag mina. Bland annat införskaffade jag några påsköl och en liten flaska klart*** till påsken. Blev förtjust över att träffa på detta lokala brännvin, Göta Kanal.


Göta Kanal Brännvin Kaptenens Blend blir det till påskmaten.

                                                                                                                                                              Jag hann också med en promenad längs med vattnet ner till hamnen. Ville bland annat kolla om Bok-Anna hade slagit upp portarna till sitt paradis, men tyvärr tror jag hon vilar till valborg.

Efter stadsbesöket for vi förbi stans kinakrog där vi tänkte äta i morgon. Vi ville bara kolla att det är öppet i morgon och det är det!

Nästa anhalt blev kyrkogården för att kolla läget vid graven. Mamma orkade inte rolla ner för alla slänter så jag gick ensam ner. Stora fågelblaffor på pappas gravsten, en gravlykta med ett slut ljus och en vit ljung som faktisk var fin blev det jag såg. I morgon ska jag upp och göra fint! Efter kyrkorgårdsbesöket åkte vi nämligen och köpte penséer och påskliljor både till graven och till mammas balkong. Kanske hinner jag göra fint på balkongen också under morgondagen eller så använder jag långfredagen till det.

Sista anhalten blev ICA Maxi där vi vimsade omkring och som vanligt inte hittade nånting. Tur att personalen är pratbar och informativ! Det tog evigheter att handla, för mamma skulle verkligen ha mycket…

Vännen FEM hörde av sig under vår underbara shoppingtur och vi bestämde att ses på måndag, annandagen. Jag ska då också ge mig upp till en annan gammal vän som jag råkar veta fyller väldigt jämnt den dagen…

Vi tog en kaffe och kaka på ett fik utanför ICA innan vi for hem med blommor, krukor, jord, blomlåda, fyra kassar och lite annat smått och gott… Då hade vi varit ute i ungefär fyra timmar…

Jag vilade en stund och åkte sen upp till Nattkröken för att hämta middag. Det visade sig att min kompis ägaren drabbats av sjukdom, den där trista sorten som heter cancer. En yngre generation, en systerson, hade tagit över och han var precis lika trevlig som sin morbror! Jag bad honom framföra en hälsning från

Uppsalatjejen som alltid köper kycklingburgare.

Ja jag VET. Min kost är ensidig. Men till skillnad från Uppsalaportionerna är de i Metropolen Byhålan GIGANTISKA. Om jag skulle bo här skulle jag bli riktigt fet på en vecka. (Eh, ja just det… Jag ska ju vara här ungefär en vecka…)


Portionerna i Byhålan är gigantiska.

                                                                                                                                                            Efter maten tog vi en liten promenad ner till sjön. Den var alldeles stilla och solen sjönk sakta, sakta och speglade sig i det märkliga monumentet som utgör en sorts mittpunkt. Bilden blev inte alls lika fin som det ögat såg.


En stilla sjö om aftonen den 20 april.

                                                                                                                                                       Mamma berättade om vilka hus hon lekt i – ja, några av dem finns faktiskt kvar i området där hon numera bor. Och det är kul, tycker jag, att man inte bara har rivit och byggt nytt.

Men även det nya kan vara fint. Som den här glasskulpturen utanför mammas hus.


Vackert glas utanför mammas hus.

                                                                                                                                                        Nu blir det lite TV tillsammans med mamma, men jag ska ta en surfrunda senare i kväll när TV-rummet har blivit mitt!

                                                                                                                                                      *Clarks sommarsulor fram = min lille bilmans sommardäck fram
** rolla = gå med rollator
***en liten flaska klart = en liten flaska brännvin

Read Full Post »

Stack iväg vid 15.30-tiden, jag och Clark Kent* i det varma aprilvädret. Vägbeskrivningen från Eniro var totalt kass och ursvår att hitta efter utan kartläsare. Men min sedvanliga kartläsare hade en dejt med en ung man, så jag fick klara mig ändå. Jag körde bara lite fel och kom fram dit jag skulle i lagom tid. (Jag AVSKYR att vara sen.)

Mekar-Bruden är på hugget och pratsam som aldrig förr när jag kommer! Men så var det ett bra tag sen vi sågs och det finns en del att avhandla. Vi inleder därför med en kaffe. Och en lååång pratstund.


Inget Max-kaffe, men kaffe ur automat i plastmugg.

                                                                                                                                                           Så struttar vi ner i verkstan, Mekar-Bruden först och jag efter. Jag kör in min lille man i garaget och Mekar-Bruden öppnar motorhuven för att slänga en lite allmän bläng samt börja med att fylla på spolarvätska. Vad händer?

POFF!

Ljuset slocknar!

Så himla bra, dårå, när maskiner och verktyg går på el numera… Dessutom visar det sig att det inte bara är lilla verkstan som slocknar utan hela stan, typ…

Men Mekar-Bruden har emellertid inte fått sitt namn för inte av mig. Hon släpar fram manuella domkraften och börjar jucka loss vänster bakdäck för att få loss bromsbelägget. Jorå, det är totalt utslitet. Sen vi hördes i förra veckan hade en av hennes medarbetare fått i uppdrag att beställa nya bromsbelägg till Clark. Jättebra. Bara det att de nya bromsbeläggen inte passar… De är fel.

Klockan visar nu tio i sex och vi KASTAR oss ut i Mekar-Brudens bil (eller nåja, det var nog en kunds bil…) för att hinna ner till Mekonomen som stänger prick 18. Jorå, vi hinner, men nejrå, de har inte bromsbelägg som passar till min bil…

Under tiden har strömmen kommit tillbaka – alltid något – och Mekar-Bruden försöker sparka liv i sin dator för att beställa bromsbelägg. Det tar ungefär en halvtimma eftersom datorn stängdes av ofrivilligt i och med strömavbrottet.

Ner i verkstan igen. Det utslitna bromsbelägget monteras på igen. Det är åtminstone lite rengjort, kan man säga. Men som sagt, tämligen slut. Nu är det emellertid viktigare att bromsarna tar bättre FRAM, så jag KAN köra ett tag till. Ett tag till. Nu pyser vänster bak när jag bromsar. Men bromsen tar. Ett tag till, ett tag till, som sagt… Mekar-Bruden och jag bokar in den 27 april på kvällen för bromsbeläggbyte. Hemma i mitt garage. Jag säger som det är, jag har inte råd med bensinen. Och Mekar-Bruden är så snäll att hon kan göra sig ett ärende eller två till i Uppsala! Vilken kompis!

Däcken ska åtminstone kunna bytas. Och JA! Det lyckas! De gamla utslitna gummisulorna monteras av med elmaskin och de nya sulorna läggs på mina fälgar, som visar sig tillhöra en Corolla, egentligen. Snygga är de, i vart fall, tycker Mekar-Bruden. Och jag.

När jag rullar ut från verkstan är klockan närmare halv åtta och jag har ätit en kexchoklad. Dessutom envisas min kropp med att släppa ifrån sig blod och jag känner mig matt och trött och slut.

Sommarsulorna där framme är suveräna att köra på! Jag slirar inte. Det känns som om jag flyger fram. Jag spelar en låt på bilstereon och tänker

Den här låten skulle jag kunna köra ihjäl mig till, så vacker är den!

Men jag kör inte ihjäl mig. Jag flyger hem med Clark, jag flyger hela vägen, en annan väg än jag kom. Och jag kommer fram helskinnad, messar min älskling, tvättar bort blod, svarar på två mejl, betalar Mekar-Bruden och svarar i telefonen.

Min personliga tank är nere på rött, blinkande rött. Nu ska jag se om de två kycklingkorvarna i kylen lever. Om så är fallet ska de in i ugnen, grillas och ätas. SEN kan jag kollapsa i fåtöljen och ringa Anna. Sen…

Den här dagen har gjort helt slut på det kontrollfreak som är jag. Helt slut.

                                                                                                                                                         *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Suckande slet jag idag fram ett kilo reklam ur postboxen och en räkning. What else, liksom..? Jo men då! Det låg ett kuvert till i boxen. Slängde ner alltihop i ryggsäcken och åkte ut till Förorten.

Just när jag svänger in till byn ringer mobilen. Det är Mekar-Bruden, en gemensam bekant till Anna och mig. En tjej vi har träffat en enda gång och sen haft lite nätkontakt med enbart. Och vet du vad? Det är nog en av de allra snällaste människor som trampar på denna jord! Hon lovar mig två nya sommardäck och byte av bromsbeläggen för 1 600 spänn – vilket är vad delarna kostar. Arbetet vägrar hon ta betalt för. Dessutom ställer hon upp och fixar det hela på måndag kväll på sin arbetsplats utanför Stockholm. På så vis minskar riskerna att jag ska köra av vägen eller inte kunna bromsa eller bli stoppad och få körförbud när jag åker till mamma på onsdag! Kan jag säga annat än jag blev så glad och så otroligt tacksam?! Pengarna ska jag nog försöka gräva fram och jag får dessutom betala av under flera månader, om jag så önskar! Vilken Mekar-Brud, va’?! Stort och varmt TACK!

Åter till min post. Det vita kuvertet öppnade jag när jag kommit till Himlen och det innehöll detta:


Ett påskkort!

                                                                                                                                                     Men det var inte vilket påskkort som helst utan det innehöll 500 kronor till mig och Anna att sätt lita guldkant på tillvaron med. Avsändare var Påskkärringen, som följer våra bloggar. Kuvertet var poststämplat i Malmö, men ingen av oss har nån aning om vem avsändaren är! Därför, kära Påskkärringen, här kommer ett stort TACK från oss båda! Pengen används troligen under morgondagen till en middag på stan när vi ändå är där och ska klippa oss (födelsedagspresenten från mig till Anna).

Idag har jag insett att det finns goda och snälla människor och att alla inte vill mig ont!

Read Full Post »

Older Posts »