#sommarochsol

Ett somrigt inlägg.

---

 

Hashtag sommar och sol.

Jaha. Så kom den då, sommaren. Äntligen, tycker en del, Joråvars, tycker jag. Jag tål inte solen så bra och vad den medför i form av överhettning, soleksem, svårt att andas av grillrök etc. Nä, jag är en typisk höstmänniska som älskar regn och höstens vackra färger. Under sommaren lider jag mest. Kanske vore det skillnad om jag fortfarande bodde vid vatten som när jag var barn. Fyrisfloden räknar jag inte som nåt vatten och ska jag ta mig till Mälaren får jag åka bil. I Metropolen Byhålan är det alltid typ tio minuter till Vättern.

Men det har varit skönt att sitta på Fästmöns balle* uppe i Himlen. Lite höjd medför friska vindar i kombination med sol och då blir det uthärdligt. Och även om ”alla” grillade var det ingen som gjorde det precis under vår balkong utan på avstånd. Vi kunde eftermiddagsfika där ute igår med kaffe, jordgubbar och glass. Anna var så söt och skötte hela middagsarbetet själv så jag kunde bara sitta och njuta av en kall öl och en god bok – och grannens musik, tyvärr. Jag tror inte att folk inser hur väl det hörs när musiken ekar mellan husväggarna. Eller också gör de det och struntar i att andra blir medhörande. Det var ju inte riktigt min musiksmak, men tack och lov var det inte dansbandsmusik i alla fall.

Jag grillade mina blekfeta ben också.

Vi grillade också på kvällen, men Anna har en elgrill och den lilla rök som blir från elgrillar tål jag bra. Middagen fick vi inta inomhus, för fem personer får inte riktigt plats på Annas balle. Efteråt blev det soffhäng och Indian summers, prat och softning.

En rejäl sovmorgon tog vi idag. Jag sover alltid mycket bättre hos Anna, trots att jag vaknade av hundskall och lekande barn. Vi intog en sen frukost på ballen, med jordgubbar och ägg och starkt, gott kaffe. Sen hade barnen på gården vattenkrig och då var det inte så rofyllt. Det blev en liten tur till ICA Solen innan jag for hem till mitt.

Här hemma blir det bara jag ett tag framöver. Ganska länge, faktiskt. Jag och min dator och mobilen… Jag har i alla fall torkat av mina ballemöbler** och svabbat balltrallegolvet***. Kanske kan jag sitta där och läsa en stund, möjligen äta om det inte blir för hett och ingen röker eller grillar nedanför. Sånt vet man aldrig. Behöver DU nåt bra att läsa kan du delta i min utlottning av sommarläsning i form av en deckare!

Ett annat tecken på att det är sommar är att den årliga Almedalsveckan kör igång. Då får man lust att avfölja somliga på Twitter, mest för att man inte är DÄR där det händer utan HÄR där typ inget händer… Får väl hålla kontakten med några lokalpolitrucker om jag vill uppdatera mig. Dessa är i Almedalen, enligt SvT Uppsala.

Jag hoppas att du har haft en bra helg. Det har jag. Det är så skönt att bara få vara. Det enda irriterande som har skett är att jag har fått en gigantisk finne i nacken, som ett skitstort, rött stoppljus… Och nej. Du får inte se nån bild på den, du får se några trevliga bilder i stället:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och vad har DU gjort, dårå??? Skriv gärna några rader och berätta!

*Fästmöns balle = Annas balkong
**mina ballemöbler = mina balkongmöbler
***balltrallegolvet = trätrallen på balkonggolvet

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Oktoberdag med fest

Ett rätt typiskt oktoberinlägg.

---

 

Helt nattsvart är det inte.

Om två dagar är vi i mitten av oktober. Det sägs att tiden flyger iväg när man har roligt. Inte vet jag om jag har roligt i mitt liv just nu, precis. Det mesta kretsar kring avsaknaden av jobb, inkomst och det därmed förknippade sociala samman-hanget. Jag har snart varit arbetslös i tre och en halv månad. Det finns inget kul med det alls, kan jag meddela. Men jag försöker tänka positivt, hitta vettiga jobb att söka och så försöker jag förstås hitta meningsfull sysselsättning på annat sätt. Dessvärre har jag inte hittat nåt sätt som kan betala mina räkningar. Helt nattsvart ser det ändå inte ut. Jag har ett bra liv jämfört med många andra. Och på den privata sidan har jag sammanhang eftersom jag hör ihop med mamma, Fästmön & co. Det finns människor som varken har jobb eller familj. Hur lätt är det att fortsätta leva då?

Höstträd i vackra färger muntrar upp, liksom böcker. Det här trädet står på baksidan av mitt hus.

Mamma gav mig en peng i förra veckan. Den ska jag använda till mat och till bilservicen nästa månad. Det är inte roligt att vara över 50 år och behöva ta emot pengar från sin gamla mamma… Men igår kväll hade jag också behov av att muntra upp mig lite och gjorde en beställning från Bokus. Ja, jag veeet att jag inte borde, men jag köpte tre pocketar och en inbunden reakbok. Den ena ska jag ge bort i julklapp, de tre andra behåller jag själv. Inga dyra böcker alls. Reaboken kostade bara 29 kronor, de båda pocketböckerna 42 respektive 47 kronor.

Min förmiddag har avlöpt som vanligt. Jag har dessutom vikt torr och ren tvätt som en galning. Det gäller att vara både bläckfisk och ha aparmar vid hanteringen av underlakan till dubbelsäng… Strykhögen jag tog itu med igår har ersatts med en ny, betydligt tråkigare (t-shirtar mest). Men den sparar jag till senare i veckan.

I eftermiddag åker jag och hämtar Anna från jobbet. Kanske gör jag ett postärende i samma veva också. Därefter åker vi ut till Himlen där vi ska fira en blivande 20-åring. Den egentliga högtidsdagen är på onsdag, men det funkar bäst för alla inblandade att fira idag. Äldsta bonusdottern är ju på besök från Norrland just nu, men lämnar oss i morgon. Det ska bli kul att träffas i kväll! Kanske följer Anna med hem till New Village redan i afton eller också dyker hon upp i morgon. Hon är ju egentligen ”barnfri” den här veckan, men på fredag åker hon hem till Himlen igen. Det blir mycket åkande och farande för henne. Jag förbannar en viss del i mitt liv som gör att vi inte kan bo i samma hem!

På fredag blir jag alltså ensam igen, men har ändå nåt roligt att se fram emot just den dan: jag ska luncha med ”Lisbeth”! Vi ska träffas på en av restaurangerna på campus vid min förrförra arbetsplats och det ska bli såååå kul! Det gäller att se till att tillvaron inte är nattsvart utan också innehåller såväl stora som små fester. Att träffa ”Lisbeth” är alltid festligt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En liten promenad

Ett inlägg om en liten promenad för att handla.

Det varma vädret håller i sig, men idag är det lite molningare och blåsigare. Känns ingen skillnad för mig, jag är lika varm som jag alltid är. Jag öppnar typ alla fönster och dörrar som går att öppna för att släppa in luft här hemma – Fästmön, när hon är här, kryper under filten och har ullstrumporna på. Det är så det blir när man går ner i vikt. HA! Vi feta vi fryser inte!

Oavsett sol och värme… vi går mot höst. Det går inte att komma ifrån. Men hösten är min favoritårstid, så jag ser fram emot den. Jag älskar alla vackra färger och att man slipper både svettas eller frysa. (Jorå, jag kan frysa också!) Titta bara på de här ”bären”…

Röda bär av nåt slag på ett träd.

Jag har varit en tur till Tokerian. Det är ju tisdag och då köper Tofflan alltid Expressens TV-tidning för den är bäst. Den vidhängande kvällsblaskan köper jag däremot inte och det är en sport att lyckas undkomma i kassan – för man måste egentligen köpa TV-tidningen tillsammans med blaskan. Jag vill inte läsa blaskan. Jag stoppar inte ner den i varukorgen eller varuvagnen. Det räcker med det jag kan läsa på nätet. Jag vill inte betala för att läsa Expressen.

Idag var det ganska lugnt på Tokerian. Inga jackor som låg slängda över mat eller så, men ett par personalkillar diskuterade sport med höga röster. Nä, idag var det en kund jag blev ilsk på! Det var en kärring – ja, jag kan inte kalla henne annat – som betedde sig illa. Kärring kan man vara redan vid 25, det har inget med ålder att göra. Denna kärring var emellertid lite äldre än så. Först strök hon alldeles för nära mig och jag var rädd att hon skulle sno min plånbok som jag hade i bakfickan. Men i stället lyckades hon smita före en kvinna som ställt sig i en kassakö. Hon bara liksom gled in framför kvinnan. Kvinnan och jag tittade på varandra med ögonbrynen höjda ända bak i nacken. Men ingen sa nåt. Kvinnan hade väl inte bråttom och jag skulle till en annan kassa, scannerkassan. Fast tänk så folk beter sig!!!

Soporna är utgångna till soprummet, men kläderna ligger fortfarande ostrukna och växterna skriker efter vatten. Det gäller att fylla sin dag med väsentligheter… I eftermiddag är jag ute i Himlen och stökar, DET är väsentligt!

Gör du mycket mer än jag idag??? Skriv gärna och berätta! Här, alltså. I en kommentar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lite ljusare

Jo tackar som frågar, idag känns det lite bättre. Det brukar hjälpa att grina en stund och sen sova på saken. Hälen är rätt OK idag på morgonen. Jag har gått ett par svängar i korridorerna här på jobbet för att känna efter. Men riktigt solig känns inte sinnesstämningen. Jag känner mig ledsen, ledsen djupt inuti. Försöker slå bort såna där tankar om sorgligt och en oviss framtid, men de har liksom slagit klorna i mig.

Novemberträd.

Det är inte så att jag påverkas av årstiden. Jag har det nog svårare på våren när man ska och måste så mycket. Hösten är min favoritårstid. I år kan jag tyvärr inte njuta av den. Jag kan till exempel inte vara ute och fota alla vackra färger. Livet liksom passerar utanför mina fönster. Och tittar solen fram under dagtid på jobbet, måste jag dra för min egentillverkade wellpappgardin – annars ser jag inte vad det står på datorskärmen.

Sist jag hade riktigt deppiga tankar fick jag ett mejl från vännen K. Rakt på sak frågade K. Nu finns K inte kvar här och kanske är det just det som sänker mig. Begravningen är ju på fredag och jag ska åka dit med två vänner. Det sista jag kan göra för att hedra K:s minne. Men du ska veta att jag förbannar mig själv för att jag inte var mer lyhörd! Och framför allt för att mitt sms kom två dagar försent…

Under förmiddagen hoppas jag att min lap top på institution 1 blir klar för trädlöst nätverk. Jag trodde att den var det, men det visade sig att S inte hade gjort nödvändiga installationer. Lite oroande, eftersom jag ska på en kurs i eftermiddag och behöver ha med mig datorn. Den stationära är ju liksom inte ens släpbar…

I kväll måste jag städa av i badrummet och i duschrummet/toan innan jag städar av mig själv med dusch och hårtvätt. Jag orkade inte det igår. Framför allt orkade jag inte stå i duschen. I kväll måste jag orka.

Varför känns det som om jag inte har nånting att se fram emot? Det måste jag ändra på! Min pappa sa alltid att jag skulle komma ihåg hur mycket jag har att vara tacksam över – tak över huvudet, arbete, nån som älskar mig, en familj. Ingenting i livet är fast utom de fakta att du själv är den enda du med bestämdhet vet att du ska leva hela livet med och att du ska dö. Men jag försöker verkligen vara just tacksam och jag försöker se framåt med tillförsikt. (Jag lyckas inte alltid.) Problemet är bara att det är så gott som omöjligt att planera nånting – av olika skäl. Läste på Twitter att en person jag följer opererades igår, en liknande operation som jag själv väntar på. Kanske var den personens tillstånd mer akut, vi gjorde biopsin ungefär samtidigt. Kanske får jag en kallelse snart…

Livet är kort.

Read Full Post »

Nej!

Varning för lite skitnack!

Nej, jag var inte hungrig och jag skulle inte ha nån middag…

Min middag. 

Jag skulle ju dela ut ett pris. Eller rättare sagt Mie skulle få bjuda mig på öl för att hon vann en tävling kring lådan på toa på jobbet. (Den med skit i.) Men lite plockmat slank ner ändå. (Dock inte i lådan på toa på jobbet…)

Och Mie var inte ett dugg trevlig, inte Mats heller. Nehej då! ÄH FAN, JAG BARA SKOJAR!!!

En trevlig Mie. Naturligtvis tog jag bilden när hon minst anade det! 

Bloggvännen Mie har tappat sitt förled och blivit vän. Men faktum är att vi faktiskt kände varandra utan att vi visste om det innan – jag känner i alla fall Mies pappa, för vi har jobbat ihop. Small world…

Det var såå kul att ses och det lär bli snart igen om inget trist inträffar. Förhoppningsvis joinar Fästmön och Den däringa Kullan då också.

Trött, men mätt och glad haltade jag iväg till Stadshuset där jag tog fel buss hem med flit. Skönt att promenera, trots häleländet, med bara månen som sällskap i höstmörkret.

Med månen som sällskap. 

Så vackra färger, så jävla irriterande skitdålig Ajfånkamera… Men ändå…

Rena natta.

Nu ska jag strax borsta tand och sen skutta i säng. Orken är definitivt slut. Så ock en synnerligen bra kväll. Tack, M n’ M! (Jag var alltså ironisk i början av inlägget.)

PS Sa jag det att jag VERKLIGEN har en andedräkt som en kompost efter ädelost och tonfiskrullar med mera???

Livet är kort.

Read Full Post »

Höstpromenad med Ajfån

En härlig höstdag och jag gjorde som jag hade tänkt: tog en omväg till Tokerian och testade kameran i Ajfånen.

Det var många vackra färger som mötte mig redan vid garagen.

Höstfärger vid garaget.

Sen behövde jag bara ta några steg till så hittade jag fler färger.

Kolla löven mot den blåa himlen…

Flyttade kameran lite för att fota ur en annan vinkel – och råkade få med en mopedist i bildens nederkant. Lät denn* vara kvar bara för att det såg kul ut.

Höstträd med förbipasserande mopedist.

Och så en klassiker…

Fotografens skugga.

Höjde blicken för att fånga trädets krona från insidan, underifrån.

Under trädet.

Därpå stegade haltade jag över gatan och in mot skogspartiet. Kollade läget vid näckrosdammen. Där fanns några änder, men fy te rackarns, dammen ser ut som en dypöl! Och folk verkar inte ta reda på saker och ting efter sig ute i naturen…

Kvarglömd läsk.

Inne på skogsstigen var ljuset ganska dåligt. Men bilden på barrträdet ur grodperspektiv blev ganska läcker ändå. Jag kände mig rätt liten…

Grodperspektiv…

Och så var jag ju tvungen att testa motljusfoto! Den här bilden blev rätt OK.

Härlig höstsol…

Inne på Tokerian hände inget särskilt konstigt. Men jag var nöjd över att ha pallat att gå en promenad utan att vilja amputera hälen, så jag belönade mig en Vit choklad och en vit gladiolus!

Vit gladiolus, en favorit bland blommorna! Och äntligen en hyfsad närbild!

Och snart har jag spelat klart mitt allra första parti Wordfeud med BB! Strax blir det läsning i bäste fåtöljen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vilken är din favoritårstid?

Den gångna veckan kan man väl bara konstatera att hösten är här. I måndags kväll kunde Lisa och jag sitta ute och dricka öl, de senaste dagarna har det regnat 24 timmar om dygnet. Årstidsväxlingarna förnöjer, tycker jag, och varje årstid har sin charm. Men Tofflan undrade i veckan vilken din favoritårstid är.

Så här fördelade sig de 29 inkomna svaren:

48,28 procent (14 personer) svarade: Hösten! Å, alla vackra färger, svampskogen och härliga promenader. 

34,48 procent (tio personer) svarade: Sommaren! Underbart att kunna gå ut utan ytterkläder. 

13,79 procent (fyra personer) svarade: Våren, det är så häftigt när knoppar brister! 

3,35 procent (en person) svarade: Vintern, för det är så kul att busa i snön! 

Och så var vi två som kommenterade våra svar:
Donk skrev: Självklart vontern, men inte för att busa i snön.
Vintern är trivsamt måttlig med sol och värme. Varje sommar funderar jag på att flytta till Svalbard…

Jag skrev: Å jag älskar hösten! Färgerna är så vackra och jag gillar att fota naturen då. Och även om naturen på sätt och vis dör, vet man ju att det alltid, alltid kommer en vår. Sen.

Stort TACK till dig som klickade ett svar! Jag hoppas att du kollar in vad Tofflan undrar den här veckan, som vanligt finns min undran i högerspalten.

Livet är kort.

Read Full Post »

Det regnar blött

Oj vad det regnar! Det ser ut som om det har regnat hela natten! En del tidningar skriker ut att hösten har kommit. Det känns väl inte direkt otroligt. De här vissna planterade blommorna mötte mig i morse och nog talar de sitt tydliga språk…

Visset!

Men jag är helt klart en höstmänniska och ser fram emot alla vackra färger i naturen som väntar. Nature, som förbereder sig för vintern. Och forskarna säger att hösttecknen är lika viktiga som vårtecknen.

Igår ringde vännen CL, som jag bad om lite hjälp. Nu har jag fått ett tips på en person som kan titta på såren på Clark Kent*, den där fula repan som blev till nån gång i vintras. CL hade själv fått ordning på en lättare repa och det såg väldigt bra ut. Känns skönt när man kan rekommendera inte bara bra ställen utan också kunniga yrkespersoner! Man litar ju på sina vänners omdömen. Så nån ny Mekar-Brud lär det inte vara.

Idag under dagen filar jag på en nyhet om ett snabbväxande och användbart träd samt några webbsidor om stora froskningsprojekt. Jag delar kontor med M idag och förra veckan blev det så dålig luft här när vi var två. AC:n verkar inte riktigt funka som den ska.

Fästmön jobbar kväll, som vanligt. Jag hoppas att det inte fortsätter att regna när hon ska gå till bussen. Bussen tar henne nämligen inte ända fram till jobbet och dessutom kan hon inte ta vår vanliga buss in till stan utan en annan. Och till den hållplatsen är det längre att gå. Det kan bli blött…

Blött…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflans Kulturnatt i Uppsala 2011: Från Kitty till… Kitty

Plötsligt fann vi oss… barnfria! Och Fästmön ledig från jobbet! Det stämde inte, men både Elias och Frida skulle träffa kompisar och sova över! (Storasyskonen är ju myndiga, så de räknas inte som barn längre.) Vi åkte och lämnade Elias hos kompisen, mellanlandade på ICA Solen för att handla åt Slaktar-Pojken, svårt sjuk i förkylning, samt Linn, som skulle få hem en middagsgäst, och packade ryggsäck med brillor, tröjor och blodsockerapparat. Och så marscherade vi mot busshållplatsen för att ta bussen in till Kulturnatten i Uppsala 2011. Vi var visst inte de enda som studerade tidtabellen…

När går bussen???

                                                                                                                                                            Vårt första mål var att gå till Akademihotellet, gamla UBBO, för att kolla in Kitty Lindstens underbara tavlor. Först fick vi en promenad som bara bar uppför och uppför. För att stanna och få flämta lite fotade jag denna sten utanför Gustavianum, eller vid universitetsparken.

En runsten i universitetsparken.

                                                                                                                                                             Nästa stopp blev vid ett läckert staket som jag nog inte skulle våga klättra över i rädsla för att få ett spjut på… fel ställe…

Ett sånt här spjut vill jag inte riskera att få på fel ställe…

                                                                                                                                                             Man brukar säga:

Sådan herre, sådan hund.

Om Kitty och hennes tavlor säger man:

Sådan Kitty, sådan konst.

Kittys tavlor är verkligen lika färgsprakande som konstnären själv!

Kitty vid en av sina favorittavlor, den med katterna, förstås.

                                                                                                                                                         Kitty målar inte bara på duk utan på till exempel träbitar och tegelpannor. Men det konstverk som blev Annas och min gemensamma favorit var denna tavla:

Vår favorittavla!

                                                                                                                                                               Vi tittade runt lite och satt ner och pratade en stund med Kitty och Monica den Halta som tagit sig dit per limousine taxi. Ett mysigt par som verkligen kompletterar varandra!

Nästa anhalt blev Uppsala slott dit vi inte flåsade uppför backen för att se Elisabeth Ohlson Wallins fotoutställning Heteronorm och etnonorm. På väg uppför slottsbacken blev det förstås ytterligare stopp för fotografering.

Silhuetten av Domkyrkan.

                                                                                                                                                       Slottet är läckert rosa till färgen och fasaden renoverades för några år sen.

Norra tornet är ännu vackrare inuti med bland annat urhäftiga takmålningar. I mitt förra liv var jag ofta där på 1980- och 1990-talen som tjänsteman vid fullmäktigesammanträden.

                                                                                                                                                        Elisabeth Ohlson Wallins utställning bestod av tio jättefoton som både var chockerande och tänkvärda – som hennes bilder allt som oftast är. Anna, däremot, blev nog mest chockad över att ha blivit erbjuden såväl kondomer som glidmedel av några ungdomar utanför utställningslokalen.

Tror de att jag är torr, eller?

Ehum… Vi inhandlade var sin affisch à tio kronor och jag tror att båda affischerna överlevde Kulturnatten utan att klämmas i min ryggsäck!

På slottsgården var ljuset enormt vackert och det blev mer fotografering.

En häftig fontän.

                                                                                                                                                              En annorlunda kontrast bildade den här palmen och Gunillaklockan i bakgrunden:

Kontraster.

                                                                                                                                                              Så blev det dagsför Kickorna att få i sig lite mat och dryck för att orka med mer kultur. Vi hoppade in på Thai village i Forumgallerian efter att vi växlat några ord med Annas gamla kompis, som vi höll på att bara springa förbi. Det var ganska fullt inne på restaurangen, men vi fick ett bord för två – intill Annas före detta grannar… Liten värld! Trevliga var de, i alla fall och det blev lagom med prat till maten.

Grön curry på tigerräkor. Lite hett och gott!

                                                                                                                                                                 Efter god mat och var sin öl stegade vi tillbaka upp på gågatan och forcerade folkmassorna. Jag tycker folkmassor är jobbiga, så det var bra träning. Vi sökte oss upp mot Stadsbiblioteket där det fanns flera intressanta bokbord. Tyvärr började det mörkna och man såg väldigt dåligt vilka titlar som bjöds ut. Anna köpte en fin och intressant fotobok, jag fastnade för denna, men köpte den inte:

Kickan skulle ha varit boken för oss, eftersom vårt interna samlingsnamn är Kickorna.

                                                                                                                                                         Anna hittade en bok om stjärtar som hon tänkte köpa åt mig, men hon gjorde det inte.

Vi flanerade över ån och betraktade de vackra färgerna och speglingarna av kulörta lampor från en av restaurangarna vid åkanten. Så halkade vi in i bland stånd och en utställning med indiska influenser. Utställningen begrep vi inte så mycket av, tyvärr.

I ett hus intill, däremot, visade George Lulich underbara bilder från Uppsala. Lägg namnet på minnet, för bilderna var verkligen fina!

Nästa stopp blev Upplandsmuseet där vi hade hoppats få stråla samman med sysslingen. Men klockan hade sprungit på och han hade lämnat etablissemanget. Utställningen (O)mänskligt var emellertid kvar och den tittade vi på förstås. Det var ingen utställning man gick oberörd ifrån…

De vita böckerna hjälpte till att illustrera vad som hänt genom tiderna…

                                                                                                                                                        Slutligen passerade vi några godisstånd på väg till bussen ut till Förorten. Jag köpte en kaka hasselnötsbräck i vit choklad och har faktiskt inte provsmakat den än. Men som du ser på bilden var det omöjligt att passera utan att handla nåt…

Omöjligt att passera!

                                                                                                                                                                Sista anhalten innan bussen blev ett stånd där man sålde remmar med syntetisk smak. Men i alla fall. Jag kan inte låta bli. Det blev kola, salt lakrits, melon och coca cola.

Och slutligen hittade jag den här lilla Hello Kitty-kameran som får avsluta detta inlägg. Jag behöver ju ersätta min tejpade mobilkamera och kanske kan denna godiskamera vara nåt…

Kan denna ersätta min tejpade mobilkamera?

                                                                                                                                                            Tack för att du följde med mig på Kulturnatten via bloggen. Och du som var i Uppsala, var du nere på stan och tittade på nåt???

Read Full Post »

Sandpapper, hängighet och hunger

Det är INTE skönt att vara Tofflan idag, inte! Nehej! Förutom att ögonen svider (ja, jag vet att man inte ska ha linser när man är förkyld, men mina skitsnigga och svindyra glasögon har inte tillräcklig styrka!) och musklerna värker ligger det ett sandpapper av grövsta kaliber i halsen. Det känns verkligen som det. Som ett sandpapper som gnaver varje gång man sväljer.

Så idag blir det lugna puckar. Jag ska försöka vila lite på förmiddagen, för i eftermiddag sen bär det av till utvecklingssamtal, det allra första för Frida i nya skolan. Det vill säga jag ska inte med och samtala, jag ska bara skjutsa. Hämtar Fästmön efter jobbet 13.30. Nästa stopp på vägen blir Jerrys jobb klockan 14.15. Under tiden de är på samtal sitter jag i bilen och läser med filten omkring mig.

Eftersom Anna har fått TVÅ (2) paket – det ena måste hämtas – skjutsar vi ut dem till Förorten. På så vis kan Jerry hämta Elias i skaplig tid från fritids och Anna och jag kan äta soppa (fjärtsoppa?)  tillsammans med Slaktar-Pojken. Vi ska väl komplettera nåt också till hushållet så att han inte svälter ihjäl till söndag när vi återvänder. Tänkte köpa nåt riktigt nyttigt från den här hyllan i affären.

Närå Johan, du behöver inte vara orolig. Jag bara fotade dem för att de har så vackra färger!

                                                                                                                                                              På tal om att svälta ihjäl så undrar jag om Anna är rädd för det… Hon hade rejäl lunchmat med pastasallad med sig igår till jobbet och sen kokade jag ju min vitaminkickande soppa igår kväll. Det värsta var att soppan kickade igång nånting annat också. Utan att bli alltför… plump..? äcklisch..? kan jag meddela att det INTE var roligt att LYFTA på täckena. Då kanske du förstår vad som skedde där under. I vart fall blev jag förvånad när jag lyfte blicken från boken igår kväll och upptäckte… en matlåda ovanpå en av sovrumsgarderoberna!

Jag undrar om Anna tror att hon ska svälta ihjäl under natten?

                                                                                                                                                     Förutom soppan ska du veta att vi firade Kanelballens Kanelbullens Dag igår några dagar i efterskott. När vi stegade in på ICA Heidan för att köpa mjölk och grovt bröd till den übernyttiga soppan doftade det nämligen starkt och härligt av kanel. Och bullarna bara låg där och var alldeles varma…

De små nyttiga livskvalitetshöjande kakorna hade jag inhandlat tidigare på dan, men kanelbullarna, som var varma, kunde vi inte motstå att inhandla på ICA Heidan.

                                                                                                                                                                Anna var mer intresserad av att sitta vid datorn och greja än att fika, så detta kanske förklarar matlådan i sovrummet? Hon sparade ifall hon skulle bli sugen mitt i natten?

Mer intresserad av att datorisera än fika? Eller kanske bara, som det står på t-shirten, BLYG?

Read Full Post »