Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘söm’

Ett inlägg om den svåra sjukdomen Förkylning och hur en sjukling försöker bli varm.


Jag har sagt det förut
och jag säger det igen:

Undertråden är Djävulens påfund!

Men eftersom jag är Sjuk idag och ett av symtomen är att jag fryser, bestämde jag mig för en upphettande närkamp med sagda tråd. Det vill säga, jag skulle ge mig på att laga mitt överkast, som var trasigt på två ställen, samt favoritjeansen – med hjälp av symaskinen.

När jag använder min symaskin vet jag att jag blir varm. Jag blir varm för att jag blir så arg och frustrerad.

Lagat överkast i sömmenSärskilt varm blev jag nu emellertid inte idag, men som vanligt ilsk. Och jag tror inte att min gamla syfröken Greta-Lischa Schtener skulle godkänna en sån här lagning! Kolla vecket liksom… Överkastet var nämligen ursprungligen två enkelsängsöverkast. Dessa syddes samman av en betydligt mer sykunnig hand än min på bronsåldern. Med åren har tidens tand gnagt på sömmen så att den hade spruckit. Fast nu är den lagad och sydd. Knöligt sydd. Det blev ett skitfult veck. Men det skiter jag i, för vem f*n ska upp i min säng och närskåda mitt överkast?

Lagat överkast nertillNär jag ändå var igång passade jag på att laga en kant nedtill också. Där hade tidens tand inte bara gnagt utan tuggat ett rejält hål. Tyget är alldeles mört där, söm (<= = östgötska för ordet som) en säger i Östergyllen. Det blev inte heller så särskilt snyggt, men det blev helt. Och rakt.

Lagade jeansOch eftersom symaskinen nu var framsläpad – det i sig höll på att ta livet av mig, själva släpandet, alltså – passade jag på att laga favoritjeansen. Snitsade till det hela genom att göra ett eget, intressant (!) mönster när jag sydde. Nåja, ingen ska glo mig nära i skrevet när jeansen är på, har jag tänkt. (Oh my God! Jag HÖR faktiskt Greta-Lischa vända sig i sin grav…)

TrådtrasselEfter allt jobb och slit kan jag inte påstå att jag blev särskilt mycket varmare. Däremot argare och mer frustrerad, förstås. Jag känner mig helt slut i rutan. Blotta tanken på att försöka hasa över till Tokerian för att inhandla nån form av ätbar materia som fixar till sig själv till middag känns övermäktig. Får nog vila en stund. En lååång stund. På kökssoffan. Och begrunda det svinn som man ju faktiskt får räkna med när man syr medelst maskin. Skit samma, nu har jag ett helt överkast och hela favoritjeans! Who cares, liksom?!

Konstaterande: Fyra yrken jag aldrig skulle kunna tänka mig att bli:

  1. Gynekolog
  2. Barnmorska
  3. Tandläkare
  4. Syfröken


Livet är kort.

Read Full Post »

Efter jobbet åkte jag så till Lager 157 i Uppsala med min trasiga tröja. Kvittot hade jag ju för länge sen kastat men jag kunde ju få ut ett utdrag ur min bank där det stod att jag handlat för en viss summa på affären en viss dag i februari i år. Summan var exakt den som tröjan kostade, såg jag sen i affären.

Den trasiga tröjan.


I affären pratade jag med en tjej i kassan
och förklarade mitt ärende. Hon frågade om jag ville ha en ny, likadan tröja och det ville jag. Fast nu fanns ju förstås inte min storlek, visade det sig. När jag frågade om affären kunde ta hem en tröja i min storlek svarade hon nekande. Det jag kunde få var varor för samma värde som tröjan, det vill säga 400 kronor eller ett tillgodokvitto. Jag strosade runt lite i affären, provade en tråk-blå tröja som satt så att alla bildäcken syntes. Men jag hittade inget för 400 spänn. Pengarna tillbaka skulle jag inte kunna få, sa tjejen i kassan, men hon gick ändå och pratade med sin arbetsledare.

Arbetsledaren erbjöd att hon skulle kolla på övriga Lager 157-affärer om de hade tröjan i min storlek. Sen skulle hon ringa mig. Det var jag nöjd med, för jag är väldigt förtjust i den blåa färgen. På vägen hem stannade Fästmön och jag vid Tokerian för att inhandla lite förnödenheter. Ungefär 40 minuter efter vårt besök på Lager 157 ringde affärens chef. Tyvärr hade hon inte fått tag i tröjan i min storlek, men tre butiker hade ännu inte svarat så hon hade mejlat mig.

Det blev överenskommet att jag ska få besked per mobil i morgon. Tröjan ligger kvar i affären. Så här långt är jag mycket nöjd med bemötandet, men jag misstänker att de inte hittar nån tröja i min storlek och då vill jag faktiskt ha pengarna tillbaka. Jag tycker nämligen att 400 spänn är ganska mycket pengar för en tröja som inte höll den kvalitet jag trodde. Tröjan hade ju dels gått sönder i en söm i fickan, dels börjat tappa konturerna på texten. Och självklart hade jag följt tvättråden.

To be continued…

Read Full Post »