Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘höger’

Ett sista kontorshumorinlägg. På ett tag, i alla fall.


 

Det är inte så att jag precis går runt på nån tack- och avskedsturné här i huset. Men en har ju sina favoriter. Därför får en passa på att göra snabbvisiter på kontoren. Idag blev det en titt in till Excelmannen. Och jag måste säga att hans inredning imponerade stort på mig. Den går i stilen

från jul till kul, 

kan en säga. Det började med att jag såg denna lilla julinstallation…

Julsaker och skohorn

En julinstallation inklusive skohorn.


Jag flyttade sedan blicken till höger 
och noterade såväl vin som… kniv!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men Excelmannen har också en mjukare sida. 
Jag noterade en skål med diverse… inklusive sidenblommor (de enda blommor min pappa var allergisk mot).

Skål med sidenblommor och diverse

Lite diverse inklusive sidenblommor.


Typiskt för ett kontor 
är tomma kaffemuggar. Hos Excelmannen finns en snygg… kvintett pappersmuggar.

Fem tomma pappersmuggar

En snygg liten kvintett.


Fast det som gav kontoret det där lilla extra inredningsmässigt 
måste nog ändå sägas vara råttorna – i bröd. Råttfångaren och flöjten är kvar i Hammeln…

En råtta av bröd

En råtta av bröd – och den ÄR från Hammeln!


Nog är Excelmannens kontorsinredning oslagbar??? Eller..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett antikt inlägg.


 

Antikkunnig i UppsalaTorsdagar = AntikrundanIdag var jag förstås extra nyfiken eftersom det var andra delen från inspelningen i Uppsala i augusti förra året. Den däringa gången jag köade i sex timmar och fick två… eller var det tre? minuter med han Schunnesson. Han som hade så bråttom för att det skulle spelas in när han värderade en bok som var med i kvällens program! Då blev jag lite putt eftersom jag tyckte att han var ganska arrogant och halvgrinig. Han hade lagt fram tändare och cigarrett, så i efterhand gissar jag att han bara var röksugen. Och sen skulle han ju värdera framför kameran. I kväll värderade även jag – men hemifrån, i bästefåtöljen och med Antikrundans app. Hur resultatet blev ser du uppe till höger, på diplomet.

Här är några av kvällens prylar som jag tyckte var mest spännande:

  • En snusdosa gjord på sköldpadda värderade jag till 7 500. Experten tyckte att den var lite mer värd, 8 000 – 10 000 kronor.
  • Den ovanliga högrocken från Nymans värderades till mellan 5 000 och   10 000 kronor. Jag tyckte att den var värd lite mer, 15 000 kronor.
  • Vargpälsen att ha i släden var värd 9 000 kronor, ansåg jag. Experten la sig lägre, på 5 000 kronor.
  • Lådspegeln var väldigt vacker och värd 40 000 kronor enligt mig. Men experten värderade den mellan 25 000 och 30 000 kronor.
  • Elfenbenselefanten värderades till 10 000 kronor. Jag var snål och tyckte 8 000 kronor.
  • Den tyska leksaksbilen och motorcykeln värderades till mellan 43 000 och 45 000 kronor. Jag satte värdet till 40 000 kronor.
  • Golvlampan var helt fantastisk tyckte jag och värderade den till 50 000 kronor. Det gjorde experten ungefär också.
  • Bra, Bättre, Bäst visades tre foton av Marilyn Monroe. Jag hade bara rätt på ett, det som var minst värt.
  • Porträttet av Bruno Liljefors värderades till nånstans mellan 80 000 och 100 000 kronor. Jag la mig på 85 000 kronor.
  • Boken, den häftiga, med kopparstick värderade både experten och jag till 150 000 kronor.

Det verkar som om jag håller kunskaperna vid liv eftersom jag fick diplom som Antikkunnig. Nästa torsdag är Antikrundan tillbaka på Läckö slott. Då är jag inte med i bild som jag var i kväll, men väl i bästefåtöljen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nyårsafton 2015.


 

Selfie nyårsafton

Lite mörk på nyårsafton och inget riktigt leende.

Nu kan vi skriva 2016. Kan, ja, men kommer vi ihåg att göra det när vi ska skriva datum nånstans? Det brukar ta några veckor ibland innan det blir rätt.

Det har varit nästan samma nyårsafton som förra året. Mamma är här, vi äter, glor på TV och det smälls utanför. Den här nyårsafton har haft en stor skillnad från sist, dock. Jag har nog aldrig känt mig så ensam – och ändå var varken mamma eller jag ensamma. Humöret är inte det bästa, tålamodet kort, irritationen svår att dölja. Men jag har inte hjärta nog att vara ärlig – varken till höger eller till vänster. Så jag trycker ner efter bästa förmåga och sen blir det som det blir.

För att ändå försöka göra dagen så festlig som möjligt spred jag ut det ätbara. Mamma gillar att sova länge om morgnarna, så jag fick flera timmar först som jag kunde ägna åt att vila öronen och läsa. Folk har så jädra mycket åsikter om Liza Marklund – även jag – men hennes senaste bok är verkligen spännande! Det var inte bara på nyårsaftons morgon jag läste, det blev mer under dan. Nu är jag nästan halvvägs. Frukost, bestående av julknäcke med julkalkon, intogs därför egentligen inte vid frukosttid utan snarare vid lunchtid. Eller typ en timme efter min ordinarie lunchtid när jag jobbar.

Vid 16-tiden åt vi förrätt. Jag gjorde var sin räkmacka och tog ett glas vitt till. Mamma höll sig till Ginger ale. Middagen intog vi vid matsalsbordet nånstans mellan 19 och 19.30. Jag stekte kalkonfilé och hade potatisgratäng till. Det blev visst mat för ett helt kompani. Den matlådan som jag frös in var enorm… Till maten tog jag ett glas Amarone, mamma fick några droppar i ett glas utblandat med mycket vatten. Sen kollade vi en film på TV innan vi intog desserten, minipäron i konjak med grädde. Kaffe och en och annan godisbit har också intagits under kvällen. Magen är synnerligen förvånad och har protesterat mycket.

Tolvslaget på Skansen kollade vi in. Gina Di… Malena Ernman var bäst, fast hon blev inskickad på scenen lite för tidigt. Vi har har varit ganska förskonade från smällare och fyrverkerier. Jag gillar inte sånt, för jag är skotträdd. Det har skjutits en del i området under dan och tidiga kvällen. Därför blev det nästan helt tyst vid 00.30-tiden – folk hade väl helt enkelt slut på ammunition. Annars brukar det kunna pågå ett par timmar till…

Nu börjar klockan närma sig två och jag ska strax lägga ner huvudet på kudden och läsa ett kapitel till innan jag sover. I morgon ska vi äta igen. Då blir det ett smörgåsbord med otillagade saker från julbordet samt resten av den griljerade kalkonen. Gissningsvis äter ”alla andra” pizza.

Jag lämnar dig med några bilder på nyårsaftons mat medan jag önskar dig en god start på 2016!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett surkärringinlägg.


 

Blä inte godkänt ord i Wordfeud strict

Nä, BLÄ är inte nåt godkänt ord i Wordfeud svenska strict (ja, det stavas på engelska) spelplan och borde inte vara det i mitt liv heller.

Så sant som det är sagt i rubriken: nöjd blir en visst aldrig. Bland annat tänker jag då på den förlorade sovmorgonen igår. Jag vaknade före sju och det var totalt omöjligt att somna om. Och så tänker jag på idag när jag vaknade och klockan var närmare tio… Tog visst igen sovmorgonen med besked! Dessutom värker hela kroppen utom vänster ben, fot, halsen, näsan och stjärten. Att släpa med fyra matkassar och minst lika många kassar med julklappar ger träningsvärk och muskelsträckningar. Dessutom har hälsporren i höger fot vaknat till liv och benet värker från knäet upp till höften. Så fint då – NOT! Samtidigt är allting relativt och jag tänker på vännen som halkade och nu ligger med omlindat ben och vilar det så mycket hon bara kan i helgen – för att hon ska kunna jobba. Då tänker jag att jag nog kan stå ut med värken, att magen visserligen är besvärlig men inte såsom den kan vara och dessutom är jag inte förkyld – ta i trä…

Men det är många saker jag inte är nöjd med. Julklappsinköpen igår var väl OK, men det är onekligen… luckor. Inte bra! Jag vet inte vad jag ska handla och jag vet inte när. Nästa helg är vikt för julstädning och julpyntning och helgen därpå kommer ju mamma med riksfärdtjänst.

Efter en shoppingresa som gårdagens hade jag bestämt mig för att slå på stort och laga mat. Jag brukar laga mat en eller två gånger i veckan. Det får räcka. Jag avskyr verkligen matlagning. En kycklingfilé skulle stekas, potatisklyftor med inslag av pommes värmas i ugn och ärtor kokas. <== Ja titta! Grönsaker till maten!  Till detta korkade jag upp en flaska vin och så tog jag fram goda ostar och fikonmarmelad, en ostbricka lagom för en person att ha till senare. HA! Kycklingfilén kändes inte OK och potatisportionen var för stor, så hälften av maten åkte i sophinken. Tyvärr. Jag brukar aldrig slänga mat, men det här var oätligt. Sås (köpt färdig) och ärtor var det enda som slank ner utan att jag mådde illa. Vidare hade köpt lite lösgodis. Det var inte gott, det heller. I vart fall inte igår. Men kanske i kväll? Den lilla ostbrickan för en får bli söndagsmiddag, för nåt nytt försök vid spisen orkar jag inte med idag.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Inte ens vinet
kunde jag trösta mig med, för det visade sig vara ett spanskt, billigt vin och jag köper bara italienska viner. Jag måste ha fått en total blackout när jag inhandlade detta! Vinet var pepprigt, tunt och utan kvardröjande eftersmak. Det enda som hände var att jag blev lite varm. Det var ju bra i sig, för här i hemmet är det kyligt. Elementen är iskalla och rumstemperaturen varierar mellan 18 och 19 grader. Igår satt en lapp på porten att BRF-styrelsen letar efter läckande element och kunde vi kolla. Jag kollade, mina var torra, men kalla. Tänkte nästan messa ordföranden om det att här minsann finns vatten i radiatorerna men ingen värme. Fast jag orkar inte bråka igen. Jag blev påmind om just bråk igår när jag observerade ett och annat pucko som skulle handla på samma ställe som jag. Men… jag är glad och tacksam för att jag har tak över huvudet – ett tag till vet jag att jag kan ha det, i alla fall.

Söndagen den andra advent är lika grå, regnig och blåsig som gårdagen. Inte ens vädret är bra… Jag har rivit ur sängen och tvättar nu lakan och ska bädda rent innan det blir frukost, om jag nu får ner nåt. Därefter slänger jag in mig i duschen. Jag hade tänkt skrota omkring här hemma idag och greja med diverse, men jag måste ut en tur på seneftermiddagen. Bilen måste tankas och Fästmön behövde hjälp med att få hem kattsand. Förhoppningsvis får jag en puss eller två och det ser jag fram emot, i alla fall.

Mamma fick ett samtal igår och ska få ett även idag. Det blir lite längre samtal på helgerna och kortare i veckorna och jag vet att hon sitter mycket ensam. Det gladde mig i alla fall att hon har tagit kontakt med en gammal väninna som nyligen blivit änka och som bor i samma område. Förhoppningsvis kan de två träffas då och då, kanske fika och eventuellt promenera om det är väder för det. Själv träffade jag också en kompis igår och fick lite irriterande nyheter. Jag träffade också en kollega som skulle inhandla nåt drickbart till en fest h*n skulle till på kvällen. Hoppas han inte valde Campos de Luz, bara…

Jag läste nåt kapitel i min bok på gång i sängen innan jag rusade upp med mitt dåliga samvete. Tänk att ”alla” tycks skriva om tofflor… Ulrika Kärnborg är inget undantag, alltså… Hon skriver dessutom om tofflor i kombo med svällande bakdel… Vad menas???

Eller är det tofflor

”[…] Eller är det tofflor? […]”

 
Ha en fin andra advent! Jag hoppas att den inte är lika sur som jag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett kroppsligt inlägg.


 

Nej, fötter och tår är inte vackra. Inte på vuxna människor. Och framför allt inte om de är håriga. Mina fötter är inte håriga, men det är mina stortår. Titta på egen risk och sätt inte morgonkaffet i halsen…

Hårig tå

Hårig högertå.

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vackert inlägg.


 

Visst är den vacker??? Det finns inga ord för Uppsalakulans skönhet där den hänger i mitt sovrumsfönster med vintersolen som studsar på den från höger. Tack älskling!

Uppsalakulan

Skönhet!

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Rogue assassinVarken komedier eller actionrullar står högst på min lista på filmer jag vill se. Men härom natten gjorde jag ett undantag eftersom jag bara hostade och hostade och hostade (det var liksom ingen idé att försöka sova). TV6 visade den amerikanska actionfilmen Rogue assassin (War) (2007) och jag slöglodde från bästefåtöljen.

Handlingen är ganska enkel: En FBI-agent, Jack Crawford, mister sin partner när denne mördas av yrkesmördaren Rogue. Jack drivs av hämndbegär, vilket kostar honom hans äktenskap. Rogue försvinner, men dyker upp igen efter tre år. Då är han inblandad i ett gangsterkrig i San Fransciso. Huvuden rullar till höger och vänster och rakt fram. Jack letar som besatt efter Rogue för en slutlig uppgörelse.

Gillar du gillar slagsmål, skottlossning, knivar, kendo, judo etc samt mycket blod är det här filmen för dig. Jag finner inget större nöje i att se folk ta livet av varandra. Människor dör som flugor – inte på grund av några direkta skäl mer än att de är i vägen, typ. Jag stod knappt ut att se filmen till slutet, men eftersom jag ändå var vaken et etc.

Toffelomdömet blir lägsta möjliga!

halv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »