Lördagsuppköp

Ett shoppande inlägg.

---

 

Nä här finns inga korkade människor.

Lördag och hur är vädret? Kallt och kasst. En liten sovmorgon blev det innan dan sparkade igång. I morse hade jag två tjejer med mig i sängen – Fästmön och Marina. Fast jag måste ju säga att Anna är bäst och roligast. (Det snurrar för övrigt en massa spännande funderingar även i hennes huvud just nu efter beskedet igår kväll.) Den förra (Anna) är liksom mer levande än den senare (Marina). Vi har samma humor och rätt vassa tungor båda två när det gäller. Det är emellertid inget som ska dryftas på den här bloggen, för då blir folk så arga, så arga. Självinsikten är mycket god hos oss själva till skillnad mot hos andra, så skylten är ovan hade kunnat få följa med oss hem när vi var på uppköp, som pappas mostrar sa, denna lördag. För det passar ju bra med uppköp – eller shopping – när solen inte steker, eller hur?

Lördagsmorgonstart!

Förutom att jag har sån vaaansinnig självinsikt känner mig tämligen kärleksfull idag. Till och med mina tomater var hjärtliga. Bara det att det finns grönsaker i huset visar att nåt håller på att hända med mig. Men var lugn. Här finns också choklad och annat smaskens, ty i afton blir det väl så i alla fall att jag bänkar mig och glor på finalen i Eurovision Song Contest, trots allt (får väl blunda eller hålla för örona när det blir outhärdligt).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men nånstans mitt på dan tuffade vi iväg till Stormarknaden med målet att inhandla vin för att täppa till vissa hål i mitt vinskåp. Innan vi kom fram till Systemet hittade vi en ny, rolig affär med köksredskap. Vi skrattade gott och rått åt vissa saker. Den som fattar, h*n fattar. Andra får leva i ovisshet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vin då? Jodå, jag hade ju min hjälpreda med mig och vi vimsade runt med varuvagnen. Två vita och fem röda följde slutligen med oss hem. Ingen enda rosé, trots att somliga nog försökte… De röda på bilden i bildspelet är från vänster Vinistella Appassimento 2014, I Castei Ripasso 2013, Boira’ Sangiovese 2014, Masi Amarone Cosastera 2011 och Z1N Il numero uno zinfandel 2013. Dagens billigaste vin var det vita Les Fumées Blanches (85 kronor), dagens dyraste Masi Amarone Cosastera (289 kronor). Det andra vita vinet, Villa Garros, kostade 95 kronor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eftersom jag hade kvar pengar på ett presentkort och presentpengar följde Pippi Långstrump i form av bokstöd med hem till mina böcker och Calvin Klein (underkläder) till mig själv.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Innan vi for hem tog vi en tur till Brantingstorg för att fika. Det blev en morotskaka för min del, enda sättet jag får i mig morötter som ju är så nyttiga.

Morötter är ju nyttiga.

Några ärenden senare hittade vi hem. Jag har kört en maskin tvätt under tiden jag har skrivit och jag misstänker starkt att min kära har lurat till på soffan. Och det är en blivande Uppsalabo väl unt!

Ha en riktigt go lördag och fortsättning på helgen!!!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nödtorft

Ett inlägg om första halvan av helgen.

---

 

Jag orkade inte tända sällskapsljuset.

En tung vecka ligger bakom mig. Ljusen har varit få. En dag var så svart att jag inte ens ville tända mitt sällskapsljus. Jag åt min kvällsmacka i mörker. Nödtorftig middag, ett par rostade mackor, men det räcker bra för mig. Igår på fredagskvällen orkade jag inte ens rosta mackor. Det blev parmesanringar och After eight – hela kostcirkeln – medan jag tittade på ett par TV-program som jag spelat in under veckan. Andra delen av Gåsmamman var ett av programmen. Det är en realistisk och otäck serie.

Idag fortsatte kampen. Som så många gånger förr spottade jag i nävarna och drog på i 200 knyck. En kort sovmorgon med några kapitel ur min bok på gång och en svart kaffe. Sen var jag redo att skriva åtta specifika ”önskelistor”. Och efter det städade jag.

 

Vårsolen är obarmhärtig.

Det börjar bli ljust utomhus och då tarvas nödtorft av flytande sort. Därför var jag iväg i min skitiga bil och fyllde på ölförrådet. Vårsolen är obarmhärtig och min närvaro på Stormarknaden passerade inte obemärkt. Varför är det så pinsamt att möta nån från jobbet när en drar en varuvagn som endast innehåller en platta öl? Det är ju inte precis så att jag ska dricka upp alla 24 burkarna idag. En platta öl brukar räcka flera månader för mig. Det blir kanske en eller två burkar om helgen.

Jag blundade åt alla andra affärer på Stormarknaden än Systemet (som har fina, nya lokaler men inte en enda hylla där de visar upp inkomna nyheter. Dåligt!). Akademibokhandeln med sin bokrea fick vara ifred för mig – jag har ju nätshoppat några reaböcker. De senaste dagarna har jag också reat ut mitt eget manus. Efterfrågan har varit enorm och kossorna har en efter en flugit över månen.

Nu orkar jag inte skriva mer. Orden tryter och jag lämnar plats för lite bilder. Trots allt vill jag minnas den här dan, hur nödtorftig den än var. Snart blir dagen förhoppningsvis bättre och i kväll ska jag laga mat åt nån.

Första halvan av min helg i bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Har allt gått bra?” ”Jadå!”

Ett relativt inlägg.

---

 

Jag svarade som ett gammalt karbonpapper idag. Allting är ju relativt…

I eftermiddags efter jobbet åkte jag och handlade på Tokerian. Det slog mig då hur… oärliga eller ovilliga vi är att säga sanningen om läget. Vi svarar som gamla karbonpapper. När det blev min tur i scannerkassan frågade tjejen:

Har allt gått bra?

Jag svarade slentrianmässigt:

Jadå!

Men när jag fick avstämning ändrade jag mig och sa:

Nej. Precis allt har gått på tok, till exempel nu när jag skulle handla. 

Och medan tjejen gjorde avstämningen berättade jag:

Först fanns det inga lediga scannrar i entrén. Jag gick in för att leta efter nån personal och fann en tjej som just skulle gå och sätta upp lediga scannrar. Jag följde med henne tillbaka varpå hon nog blev lite stressad och tappade korgen med scannrar. Självklart hjälpte jag till att plocka upp dem innan jag drog mitt kort för att ta en scanner. Men nånting gick fel och min scanner, med mitt förnamn på, satt fast. Tjejen fick gå tillbaka in och hämta ett verktyg innan jag kunde dra mitt kort IGEN. Jag bad tusen gånger om ursäkt.
Sen gick jag in och skulle handla. Naturligtvis scannade jag in ett för litet paket kalkonfilé – vi är fler än en som ska äta det i morgon. I stället för att ta bort det felaktiga paketet lyckades jag scanna in ytterligare ett paket först. På fjärde försöket blev jag av med det felaktiga och fick in det rätta.
Nånstans mellan kalkonen och grönsakerna tappade jag min handlingslapp. Jag backade, hittade den på golvet och plockade upp den. En kille tittade konstigt på mig.
Vid kaffet stod en karl i vägen och när jag närmade mig kassorna höll jag på att bli nermejad av en annan karl med varuvagn.
Och nu när jag kom fram till kassan blev det avstämning…

Sen tystnade jag en stund innan jag fortsatte:

Fast allting är ju relativt och det här är ju egentligen enbart bagateller. Ursäkta, men jag är nog lite trött…

Tjejen log och svarade:

Ja men det är ju fredag och då får man vara lite trött. Gå hem och ta helg nu.

Jag tittade på henne och sa att jag skulle göra just det och att jag hoppades att hon inte jobbade hela helgen.

Nä jag är ledig tre hela dar och det ska bli underbart skönt.

Innan jag önskade henne trevlig helg påminde jag henne om att INTE svara i telefonen om jobbet ringer. Sen gick jag ut till bilen utan fler missöden och tänkte att den som har ett jobb att gå till ändå har det väldigt bra…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Barnpassning

Ett inlägg om små håriga barn och andra ungar.

---

 

Två motvilliga shoppare.

Alltså det här med barn… Jag är ingen barnmänniska, men familjens minsting har jag ju känt sen han var fem. Det är en lång tid i ett barnaliv och vi har också en speciell kontakt. Jag gillar att hänga med Elias. Vi tycker om samma saker, förutom kött och vi har också gemensamma saker vi inte gillar att göra. Shoppa är ett ett exempel på det senare. Idag hade vi emellertid några uppdrag, så efter lunch åkte jag och hämtade Elias för en shoppingtur på Stormarknaden. Vi genomförde alla våra ärenden och det gick bra trots att vi inte var ensamma på Stormarknaden och trots att vi blev genomsvettiga. Det är ju liksom kallt ute och skitvarmt inne i köpcentrumet. (Medan jag har skrivit dessa inledande meningar har jag haft full sjå att freda mig från en kattpojke som frenetiskt sökte min uppmärksamhet och till sist nästan började gnaga på en av sladdarna som går in i datorn. Han la sig bakom skärmen, gned sig mot dess sida, försökte trippa över tangentbordet först också. EFTER att han nästan ätit upp mina tofflor.)

Kattpojken Lucifer, tidigare Cosmos, försökte äta upp Tofflans tofflor i Himlen.

 

För att vi skulle palla shoppingen mutade jag oss med att köpa godis. Mycket godis. En julmust slank ner i varuvagnen också liksom en påse chips till storebror. Men det var inte bara godis i varuvagnen. Där hamnade mat och böcker också. Jag såg ju häromdan att två av böckerna på min inköpslista har kommit ut i Månpocket. Dessa ryckte jag åt mig idag:

Väckelse och Helveteselden, två ruskiga böcker, fick följa med hem.

 

Hemma i Himlen regerar numera familjen Katt, det är bara att inse. Det är två riktiga busungar som härjar runt här och de får till och med igång sin lilla mamma då och då. Nä, det är verkligen inte Elias som behöver barnpassning utan Citrus och Lucifer (the kitten formerly known as Cosmos). De far runt som jehun, klättrar överallt, biter en i tårna, belägrar ens skor och tofflor, gör allt för att lägga beslag på ens mat och sladdar med mera. Hela soffan i vardagsrummet har de tagit till sin. När de är i köket tar de kökssoffan. MEN MAJ GADD SÅ SÖÖÖTA DE ÄR!!!

Citrus är bra söt – när hon sover. Då syndar hon icke. Eller busar…

För att vi skulle få lite matro och få äta våra kycklingspett ifred, Elias och jag, gav jag familjen Katt mat samtidigt på deras matställe i ett hörn på golvet i köket. Slafs, slafs så var det slut på tallriken.

Efter middagen for vi till Morgonen för att utfodra nästa kattfamilj. Där bor kattgubbarna Felix och Maxi tillsammans med Minis äldsta dotter, Citrus och Lucifers storasyster Maja. Maxi var inte så intresserad utan sprang ut, men jag busade lite med Maja och Felix och Elias fick en skön gosestund. Den var så skön att Felix började snarka. Ljudligt…

Hemma i Himlen fann vi hela familjen Katt sovandes på soffan i vardagsrummet. De är för söta när de sover. Helt avslappnade och borta för världen under en stund. Sen är det full fart igen. Tofflan som barnpiga blev inte riktigt vad hon hade tänkt sig…

Elias har fått en laddning chips och vi sitter vid var sin dator. Jag ska glo på Downton Abbey om jag får kläm på hur Fästmöns TV funkar. Och så ska jag läsa och äta choklad och lägga ett och annat ord för maaassor av poäng i båda mina Wordfeudmatcher, det vill säga PÄSA.

Här är några bilder, de flesta på familjen Katt, förstås:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den känslan…

Ett tröttigt inlägg.

---

 

Frukost efter prövning.

I morse vaknade jag med huvudvärk. Sämsta tänkbara dag för det… Men jag åkte iväg, träffade två trevliga och öppna kvinnfölk och sen… kändes det bara bra… Frukost åt jag först när jag kommit hem igen, efter prövningen. Ett par ostmackor. Innan jag åt mobiltelefonerade jag med en Tim. Stämde av. Sa att det kändes bra.

På  eftermiddagen hämtade jag Fästmön från jobbet. Vårt mål var Stormarknaden där Anna skulle storhandla. Och som om jag… anade nånting tog jag en femtedel av min matkassa och köpte en räkbomb åt oss två. Den tänkta soppan på fådd squash och morötter köpta extraextrabilligt lagar jag i morgon i stället.

En femtedel av min matkassa. Men det var den värd!

När ungefär två timmar passerat och vi hasade runt på ICA Kvantum, halade Anna fram sin handlingslapp och mumlade nåt om att hon skulle börja handla det som stod på listan… då höll jag på att smälla av. Men skämt åsido, vagnen var redan fullastad och vi var så gott som klara. Clark Kent* tog oss till Himlen och just som jag stack nyckeln i låset hemma hos Anna… ringde mobilen igen…

Jag är alldeles för trött för att berätta mer just nu. Det jag kan ge dig en vink om är att den känslan jag kände när jag en stund senare kunde ringa min lilla mamma och leverera goda nyheter för en gångs skull… den kan jag inte beskriva i ord här. Därför får du se några bilder av Annas små dunbollar till kattbebisar och så återkommer jag i morgon med en lite fylligare redogörelse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett stort och varmt TACK till dig som höll tummar och tår och hade mig i dina tankar! Det gav utdelning!

To be continued…

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Billy Rödbrun och jag

Ett hyllande inlägg.

---

 

Trött och grinig Toffla på vilstol hos ICA Maxi Gnista.

Jag ska säga dig, att det var TUR att jag vilade ett antal gånger under dagens storhandling på ICA Maxi Gnista. Ja, det fanns strategiskt utplacerade fällbara sitsar och där tog jag igen mig både en och två gånger. Fästmön låtsades inte känna mig. Faktum är, att vi till och med fikade under handlingen. Ändå var vi helt slut när vi nådde kassan. Piggare blev vi inte heller av att ha släpat in alla kassar och plockat in maten. Men jag piggnade till av ett sms från vännen M! (Men by the way, jag kan verkligen rekommendera den här ICA-affären, för man slapp köra varuvagnen som en stridsvagn. Det var bara lite irriterande med några gapande och skuttande barn. Bara lite, som sagt.)

För ett tag sen pratade jag med M om mina böcker och de ”nya” hyllorna jag köpte på Återbruket. M sa då att det stod en Billy Rödbrun i garaget som jag kunde få, om jag ville ha. När jag var där på besök för ett tag sen tittade jag på hyllan – och den var jättefin. Fräck var jag också, jag inte bara tackade och tog emot hyllan gratis, jag bad om hjälp med hemforsling. Och det var det sms:et som kom idag, med frågan om jag var hemma och kunde ta emot Billy Rödbrun nummer tio i mitt hem under kvällen. Anna och jag svängde in till M på vägen från Himlen till New Village. Vi blev utskällda av min fyrbente vän Elliot, när jag meddelade att vi skulle se till att vara hemma.

Vid 17.30-tiden ringde mobilen och då stod M och L med bilen full av Billy Rödbrun bakom bommen. Jag skenade ut och öppnade. De båda makarna bar upp hyllan åt mig. Det enda jag själv behövde bära var hyllplanen. Det gick på ett litet kick! Det var SEN mitt jobb tog vid (och det var därför det var tur att jag vilade så ofta under storhandlingen) – att plocka in böcker och stuva om i befintliga hyllor. Anna bara skakade på huvudet. Hon tycker att jag är en hoarder, en sjuklig samlare, av böcker. Men den nya hyllan står nu på plats i gästrummet, en tavla är nerplockad och det lilla runda pelarbordet är placerad på en tom yta i arbetsrummet.

Det två hyllorna i hallen innehåller numera endast svenska och nordiska deckare. Den nya hyllan i gästrummet innehåller deckare från övriga länder. Lite glest blev det i hyllorna – och det betyder ju att det finns plats för fler böcker… Nedersta hyllplanet i nya hyllan inrymmer just nu olästa böcker som jag fick av vännen A. Och… ja just det… I hyllan i sovrummet finns det ju en att läsa-hög med böcker som sen ska sorteras in… Vilken tur att jag nu har plats för det!

Övriga hyllor får vara som de är för tillfället. Sex hyllor inrymmer övrig skönlitteratur, lyrik, biografier, litteraturvetenskap, journalistik, politik, religion med mera i arbetsrummet och en hylla funkar som vitrinskåp i vardagsrummet.

Stort TACK till M och L för Billy Rödbrun! Jag lovar att ta väl hand om honom!

Här kan du se några bilder från påfyllnings- och omstuvningsarbetet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I kväll klockan 21 tänker jag med gott samvete se säsongsstarten av Morden i Midsomer.Vad har DU gjort idag, dårå???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sänkta hastigheter, utlandsboende och trakasserier

Ett inlägg om sånt som händer lokalt, mest.

---

 

Snart blir det 30 i alla bostadsområden i Uppsala.

Häromdan – och ganska ofta – gick det att läsa här på bloggen om hur svårt såväl folk som fä har att följa trafikregler. Alltså det är jag som tycker att andra har problem. Själv är jag förstås ofelbar – NOT! Igår, när vi var ute på tur, märkte jag att hastighetsmätaren plötsligt stod på över 100 på en 90-väg. Inte bra! Jag lättade genast på gasen, men misstänker starkt att jag snart får post hem med ett foto på mig själv och ett inbetalningskort. Men sänka hastigheten lär jag få göra konstant framöver, för snart ska det sänkas hastigheter inne i Uppsala och utanför. Först ut är Svartbäcken, som till viss del redan har fått sänkta hastigheter. I höst är det Förortens tur.

Vad tycker jag om att hålla 30 eller 40 i stället för 50? Jorå, det går väl an. Problemet är att man då får köra på låg växel, vilket inte är så miljövänligt och dessutom innebär högre bränslekostnader för mig. Det blir 40 på större stadsgator och 30 i alla bostadsområden.

Gossen hade tröttnat på sin kickbike och sprang rakt ut på gatan i stället medan mamman cyklade.

Principiellt är det bra att det är lägre hastigheter där eftersom det är mycket folk som rör sig på dessa ställen. Men jag vidhåller att gatan inte är nån lekplats för barn och att det är föräldrars skyldighet att lära sina barn det. Häromdan, i ett område där det redan är 30, sprang en liten pojke ut framför min bil. Det var tur att jag höll lägre fart än 30. I hans sällskap var en cyklande mamma som i ena handen höll en kickbike som gossen uppenbarligen tröttnat på att framföra. Jag såg på hennes läppar att hon sa till barnet att vara försiktigt för här kunde det komma bilar – varpå pojken, utan att se sig för, sprang rakt ut i gatan och korsade den. Det hade kunnat bli barnets död, det. En klok mamma hade lett sin cykel, promenerat med det lilla barnet och hängt kickbiken på cykeln. Men den här mamman kanske inte var rädd om sitt barn..?

Den enda sol vi ser i Sverige för tillfället är ICA Solens skylt.

Det finns folk som tycker att Sverige daltar med sin befolkning med alla sina lagar och regler. En stor del av dessa människor tillhör säkerligen de cirka sju procent av svenskarna som är utlandsboende. En ny studie visar nämligen att över 660 000 svenskar bor i utlandet. Flest svenskar bor det i USA, Storbritannien, Spanien och Norge. Skälen till att dessa svenskar bosätter sig utomlands är nog inte främst sänkta hastigheter utan klimatet rent vädermässigt samt skatterna, förstås. Jag tror aldrig jag hör så mycket klagomål på Sverige som från utlandssvenskarna. Men i vissa sammanhang tycks det vara sämre att bo utomlands, till exempel när det gäller sånt som vård och skola. Många utlandsboende kommer därför till Sverige när de ska laga sina kroppar eller tänder. Men se skatt betalar de gissningsvis minimalt här. Samtidigt ses man som utvandrad om man har bott utomlands i över ett år. Då tycker jag att man kan sköta även sin hälsa där – där man bor, alltså, och inte komma till Sverige och förlänga vårdköerna.

Snuskgubbar är intet nytt i organisationen.

På tal om vårdköer kan man inte låta bli att undra vad de som jobbar inom den lokala organisationen med ansvar för länsinvånarnas vård och hälsa sysslar med. Igår såg jag på nätet att en chef sextrakasserade en ung kvinna på Fejan. Trakasserierna hade nämligen skett på arbetstid, en tid när man rimligtvis borde ha arbetat. Jag var förstås övertygad om att det var min gamle bekanting som var igång igen, han som blev petad från sin förra tjänst för just trakasserier av kvinnliga medarbetare, såna som han ser till att enbart anställa (manliga medarbetare ses troligen som hot mot den egna personen). Men lokalblaskan lyckades avslöja att det rörde sig om en chef på Landstingsservice som använt mycket grovt och kränkande språk på sociala medier till en ung, visstidsanställd kvinna. För detta fick mannen en skriftlig varning. Min gamle bekanting, däremot, sitter fortfarande kvar på en hög position med en skamligt generös lön som vi skattebetalare är med och betalar. Nej, nån rättvisa finns det inte, det vet vi ju.

Trots mitt dundrande ovan började den här dan faktiskt med lite sol. Det är molnigare nu, så det blir perfekt att åka till stans nyaste ICA Maxi och storhandla med Fästmön. Det är aldrig roligt att storhandla, men det känns lite bättre när det inte är jag som betalar. Jag bara kör bilen dit och varuvagnen på plats och bär lite matkassar. Man kan faktiskt ta motorvägen större delen av vägen till affären och då får jag köra 110. Än så länge…

Hoppas DU får en bra dag! Som vanligt blir jag glad för några rader i en kommentar om vad DU har för dig!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det går mot slutet

Ett inlägg om veckan, månaden och lite annat.

---

 

Världen största ögon. Bilden är nästan sex år gammal…

Nu ska vi inte göra några snabba tolkningar av rubriken. Det den avser är att det går mot såväl slutet på veckan som slutet på månaden. Tänk, snart är det juni och dags för skolavslutning! Förra året kunde jag inte delta i skolavslutningen eftersom jag jobbade. I år tänker jag vara med – om jag får. Och tro inte att det har nåt att göra med den traditionsenliga jordgubbstårtan som Fästmön gör, neheeej da! Jag har försökt vara med vid yngste bonussonens samtliga skolavslutningar och det är en rörande tillställning – om än jobbigt att stå rakt upp och ner så länge för mina onda fötter och i antingen stekande sol eller hällande regn. Nej, skolavslutningen är inget jag missar om jag inte är tvungen att vara på annat ställe. För rätt som det är är lillskrutten stor. Det går fort.

Idag har jag namnsdag. Inte för att jag känner mig som nån Jeannette, precis… Den enda som uppmärksammar det nu för tiden är min lilla mamma. Två namnsdagskort hade hon dessutom skickat – bara för att hon tyckte att hon skrev så fult (”glasögonen åkte av hela tiden”) i det första kortet. Lilla mamma då! På söndag är det Mors dag och mamma får sitta ensam. Men hon har i alla fall en ny och fungerande perkolator – som jag vet ALLT om vid det här laget. Den blev en förtida present, fast det låg också ett inslaget paket att öppna på söndag i påsen som snälla FEM vidarebefordrade åt mig.

Två namnsdagskort sprättade jag upp idag från lilla mamma.

 

Skrivbordsstolen från A och J, tillfixad, är till salu för 1 500 kronor på Helping Hand… Den lämnade FEM och jag in när vi var där i början av maj.

Vänner ja… De är en folkgrupp i sig. Den som har läst mitt lösenskyddade inlägg från igår kan se ett exempel. Jag förde en sms-dialog med vännen A igår eftermiddag medan jag fnulade runt på Helping Hand och hon hade råkat hamna på en sightseeingtur per tåg i Mellansverige tack vare (nej, inte på grund av!) en nedriven kontaktledning eller va 17 det nu berodde på den här gången. Det var nämligen så att jag och FEM lämnade in en skrivbordsstol där den där helgen när FEM var på besök här. Stolen hade jag fått av A och hennes man, men vi fick inte ordning på ryggstödet – trots att vi totalt var en fem personer som försökte… (Hade kunnat bli ett separat blogginlägg!) I övrigt var stolen jättefin och vi fick ett stort TACK när vi lämnade den. Att det blev just Helping Hand hade att göra med att FEM ju köpte en bästefåtölj där till sin sambo och vi behövde få plats för den i hennes bil. Och igår såg jag den blåa stolen som vi hade lämnat. Uppenbarligen hade nån med ingenjörsutbildning varit på den, för ryggstödet såg helt OK ut. Men prislappen… Jag baxnade!!! Och naturligtvis tog jag en bild och skickade över till min turistande vän A. Jag kan bara föreställa mig hennes fågelholksmin när hon tog emot bilden på mobilen…

I övrigt såg jag en del fint och fult på Helping Hand. Smartaste grejen var nog det kombinerade lilla nyckelskåpet/spegeln som säljs för 65 kronor. Naturligtvis inget som följde med hem till mig, jag har både nyckelskåp och spegel i min hall. Men ett litet tips för den som inte har nåt! Idag, fredag, har Helping Hand stängt, men på lördag är det öppet igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I eftermiddag åker Anna hem till Himlen för att vara mamma på heltid i två veckor igen. Jag skjutsar hem henne, förstås. Hela bilen är full av grejor, trots att vi redan varit ute en vända till Himlen med saker. Vi storhandlade i onsdags och körde då även ut och packade in de fem matkassarna. Storhandling är aldrig roligt, men i onsdags var det nog värre än värst. De första 20 minuterna terroriserades vi kunder av ett meddelande på först svenska, sen engelska, som upprepades hela tiden. Det handlade om att ett brandlarm hade gått i byggnaden, men att det skulle undersökas innan kunder och personal behövde agera på nåt visst sätt. Tänk om vi hade varit nästan färdiga – och så hade vi fått lämna vagnen med alla kassarna och springa ut!.. Nej, jag vill inte ens föreställa mig och jag är glad att det uppenbarligen var ett falsklarm eller nåt test.

För egen del ska jag hasa över till Tokerian och köpa mig nån ordentlig mat till i kväll. Det blev varm korv boogie till middag igår. Tanken var att det skulle bli korv med bröd, men det fanns bara ett bröd kvar till de tre ganska så små kycklingkorvarna. Nä, det var inte särskilt mättande för en som hade hållit på med kroppsarbete och jagat skruvar under eftermiddagen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag hoppas att du får en fin helg! Själv förenar jag mig med familjen under morgondagen. Till dess ska jag skriva och skriva och skriva lite. Och försöka läsa ut min bok på gång! Jag är alldeles i slutet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppgifter – utdelade och självpåtagna

Ett inlägg om uppgifter.

---

 

Det var kyligt i morse. Typ en eller en och en halv minusgrad. Men det finns inte mycket snö kvar här, bara en och annan hög. Detta trots att det kom nedfarande ett antal flingor igår. I morse fick vi i alla fall pälsa på oss när vi hasade till garaget. Soluppgången var vacker och som en eldsvåda. En stackars hundrastande man hukade medan vi tog en och annan bild. Såna är vi! Men för att vi inte ska vara alltför Bill & Bulliga (ja, det är Fästmön som är Bill, jag är Bullig) fick Anna skicka upp sin bild till Instagram, medan jag lägger ut min här:

Soluppgången var som en eldsvåda denna marsmorgon.

Så värst mycket sömn blev det inte i natt för varken Anna eller mig. Vid läggdags var vi båda klarvakna trots att vi inte hade druckit kaffe senare än på eftermiddagen. Vi var väl helt enkelt övertrötta. En stor del av dagen gick nämligen åt till att storhandla på Stormarknaden. Anna ska hem till sitt i morgon och även om hon numera endast har grabbarna hemmaboende behövs det ju lite mat och annat som, så att säga, går åt.

Fingerkexen ser rätt slöa ut på bilden på paketet. Jag har inte tänkt på det tidigare.

Den som känner mig vet att storhandling inte står överst min lista över aktiviteter som jag tycker är roliga att göra. Anna vet det, så hon tilldelar mig uppgifter för att jag inte ska bete mig och skämma ut oss i affären. Igår fick jag sköta både vägning av grönsaker och scannern – förutom framförseln av stridsvagnen varuvagnen. Men jag hann med att tramsa mig lite i alla fall. Bland annat tog jag bilder på vaktelägg (fick associationer till sparvar), nätad rödlök och kex som såg halvslöa ut. Äggen och löken kan du se på Instagram (@tofflisen), men de slöa fingerkexen måste jag bara visa upp här på bloggen! Jag blev så full i skratt!

Det är gött mä körv så det åt vi till middag. Sen satt vi båda två och skrev och skrev och skrev – med avbrott för När livet vänder. Det blev en halvtimme full av känslor. Kanske var det därför vi hade svårt att sova senare. Eller också berodde det på de texter vi skrev. För min del ballade texterna ur totalt mot slutet. Humor är ett sätt att hantera det som är svårt, i alla fall för min del. Det kommer ett prov på denna humor här på bloggen lite senare idag!!!

Ett grönt paket med ett litterärt loppisfynd postade jag i morse till vinnaren FEM. Du som också vill pröva din lycka att vinna nåt har fortfarande chansen på det unika armbandet med mitt mobilnummer! Klicka här för att komma till tävlingen!

Nu ska jag läsa UppsalaTidningen och dricka lite mer kaffe. Vad ska du göra??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mammaarbete och barnarbete

Ett arbetsfördelat inlägg.

---

 

En del snö har vi fått. Och snökristaller på sovrumsfönstret. Hade kameran i iPhonen varit bra kanske det hade blivit en fin bild. 😦

Idag var det liksom tvunget att ge sig ut för att handla. Och inte bara till Tokerian utan till Stormarknaden. Kallaste jävla dan hittills, tror jag. Men mitt på dan var det väl runt en tolv minusgrader ”bara”. Värmen i elementen inomhus kommer och går, känns det som. Vilken tur att jag kunde åka och värma mig bland shoppare i det alldeles för stora Grisskärt Gränby centrum! (ironi==^). Man går lätt vilse där. Vill de jäklas riktigt med en byter affärerna platser med varandra också under natten så får vi som har ett par, tre ärenden som vi trodde var enkla och snabbt avklarade slita vårt hår och skrika fula ord inombords.

Mammaarbete.

Naturligtvis var jag inte ensam i köpcentrumet en sån här dag. Pengarna tycks bränna i folks fickor. Vem talar nu om svenskarnas dåliga ekonomi? Eller trösthandlar de? Jag lämnade mamma hemma, för hade jag haft henne att hålla reda på också vet jag inte hur det hade gått. Nu hade jag bara mig själv och en varuvagn. Mamma satte jag i arbete i stället. Hon fick diska frukostdisken och skriva julhälsningar i de julklappsböcker jag fick av henne:

1. I maktens skugga
2. Tjockare än vatten
3. Jordstorm

Jag fick hela tio böcker i julklapp och nu har jag svårt att bestämma mig vilken ordning jag ska läsa dem. Tror bestämt att jag ska läsa ett par böcker jag har lånat av andra först…

Nya tandborsten på laddning. Notera den exklusiva asken för borsthuvudena.

Varken disk eller shopping roar mig, men jag hade fått en julklappspeng av mamma också och den var avsedd för en ny uppladdnings-bar tandborste. Jag har två såna och båda är kassa – den ena har jag haft i många år och den börjar helt enkelt ta slut; den andra köpte jag på Clas Ohlson (underförstått: den räcker till typ fyra borstningar fast den ska hålla för 14 innan den måste laddas igen). Jag hade tur och hittade en tandborste, som jag tror är bra, på Kronans Droghandel. Det var inte den dyraste, men inte den billigaste sorten heller. Fast lite lyxig tycker jag nog att den ser ut där den står på laddning på bänken i köket i sitt ställ där man också kan förvara borsthuvuden. Det kom nämligen tre olika borsthuvuden till den, för tre olika slags borstning. Och så kan man köra tandborsten på två olika varvtal, beroende på om man vill borsta eller polera, typ. Ja jisses vad de hittar på!

Bilen startade så fint och det gjorde även min grannes bil, tanten som erbjöd min gran skjuts på sin rollator.  Jag var lite ängslig eftersom det har blivit så kallt och jag inte har kört bil sen i tisdags.

Falcon julbrygd var den sista julölen och den drack jag igår. Jag köper alltid två flaskor julöl per juldag – och alla är de olika sorter. Godast är mumman och den drack jag på julafton.

Tre kassar följde med mig hem. Det mesta var mat till nyårsafton. Då äter vi potatisgratäng och kalkonfilé. I kväll blir det pulled turkey och potatisklyftor. Julölen tog slut igår och det var bra, det, för mörk öl dricker jag bara till jul- och påskmat. Det var skönt att slippa gå till Systemet (<== näe, till och med den undersidan är grisskär! Hemskt!), men i kväll drar jag upp en flaska rött och gott och tar mig ett glas för värmens skull.

Middagen ska jag, barnet, försöka servera i bra tid så vi inte missar kvällens höjdpunkter på TV: säsongsstarten av Stjärnorna på Slottet, där det är Helena Bergströms dag, samt Downton Abbey julspecial, båda på SvT1.

Vad håller DU på med idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »