Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘otur’

Ett oj-är-det-redan-helg-inlägg.


 

Bulle

Dagens gofika blev kanelbulle med pärlsocker på.

Men plötsligt blev det helg. Den här fredagen har gått i ett rasande tempo. När jag kom till jobbet i morse hade jag siktet ställt neråt marint håll. Det hann jag knappt påbörja förrän det flaggades rött för brådisjobb. Jag fick påbörja textgranskningen av en regeringsrapport. Lite pirrigt, men roligt jobb och framför allt, väldigt intressant. För övrigt är rapporten väldigt bra skriven, så jag håller tummarna för att den ger önskat resultat.

Min dag sprang alltså iväg. Det var först vid gofikat på eftermiddagen som jag insåg att jag hade jobbat så intensivt att jag petade i mig varenda sockersmula på bullen. Innan dess hade jag ett bra spontansamtal med min chef på plats. Jag vill ha rak kommunikation och känner att jag får det med den chefen – när h*n är på plats. Som alla chefer är även denna chef ofta ute på vift. Inte alltid en avundsvärd sits, chefstillägg i lön kompenserar faktiskt inte tid i verkliga livet, är min erfarenhet.

Regn

Mörkt och regnigt ute? Så bra! Då blir det legitimt att tända ljus och lägga sig i bästefåtöljen och läsa.

Så tittade jag upp från min granskning och klockan var över halv fem. Dags att åka hem! Det var kolsvart ute och jag hört nåt märkligt, trummande ljud. På väg ut tryckte jag i mig en banan så jag inte skulle tappa koncepterna vid eventuella närkontakter med cyklister. Sen stannade jag till för att fascinerad upptäcka att regnet fullkomligt vräkte ner. Det var det trummande ljudet jag hade hört. Jag hade sällskap ut och sa ursäktande till detta att min fläktrem nog vrålar i falsett när jag startar bilen, men jag har verkstadstid på torsdag. Fast remmen var tyst och Clark Kent* och jag tuffade hem i regnet och klarade oss dessutom från både vattenplaning och bilköer, denna fredagen den trettonde…

En mörk, blöt kväll som i afton gör det helt legitimt att tända ljus och ligga i bästefåtöljen och läsa. Det är inte många sidor kvar i deckaren jag läser just nu. Den ska sen avlösas av mer… litterär litteratur, kan en säga.

Helgen ska jag tillbringa med en av de få killarna i mitt liv. Vi har ett uppdrag att utföra i morgon, men sen ska vi bara lata oss, sitta vid datorerna, läsa och äta nåt gott.

Och nu vill jag förstås veta både om DU har haft otur denna fredagen den trettonde OCH vad du har för dig i helgen!!! Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev ingenting mer än sprit – och ett kärt återseende

Ett inlägg i vilket det mesta blir ingenting, men gamla bekanta strålar samman, en fågel följer med hem och Serbien hyllas. Bland annat.


 

Bakelittelefon

Telefonen var tyst, så det företaget har jag nu slutat vänta på.

Rubriken hänvisar förstås till gårdagen. Det var flera saker som blev ingenting. Jag väntade och väntade och väntade, men nada. I de flesta fall. I ett fall gav det utdelning på bra sätt.

Först väntade jag på ett telefonsamtal. En ivrig person ringde i fredags, vi skulle höras måndags eftermiddag, h*n ringde måndag förmiddag… Och så skulle nån annan ringa måndag eftermiddag. Jag har inte hört ett pip därifrån. Nu är det onsdag och jag kan väl säga att jag har slutat vänta. Det är inte första gången ett företag beter sig på det här sättet och vore jag inte i den ställning jag är skulle jag tala om företagets namn.

Sen skulle Micke Vaktis komma och spola mina rör i badrummet. Han skulle till en annan boende och göra samma sak vid 12.30-tiden. Därefter skulle han komma till mig. Att spola rören brukar ta 20 minuter, en halvtimme. När Micke inte hade kommit vid 14.15-tiden gav jag upp. Jag behövde nämligen gå till Tokerian för att köpa middagsmat.

Brända kycklingfiléer

Jag ville inte servera min hårt arbetande älskling kolbitar, så det skulle bli färdiggrillad kyckling till middag.

Eftersom Fästmön jobbade hårt i tio timmar igår kom vi överens om att jag skulle köpa en färdiggrillad kyckling som bara var att duka fram tillsammans med grönsaker till Anna och potatissallad till mig. Det brukar vara smart att gå till Tokerian efter grillad kyckling på förmiddagen. Men nu satt ju jag och väntade på både telefonsamtal och vaktis. Nä, det är väl inte alltför svårt att lista ut att det inte fanns nån kyckling när jag kom heller?! Ingenting-dag, verkligen! Men den snälla tjejen i kassan ringde och kollade och det visade sig att ett gäng pippifåglar var på väg ut i butiken om jag kunde vänta fem minuter. Det kunde jag.

 

 

Alsolsprit

Jag köpte sprit, alsolsprit.

Jag passade på att gå och köpa sprit. alsolsprit, alltså, på Apoteket Hjärtat. Eftersom jag hade koll på pippiskåpet kände jag att jag hade lite tid att vara social och pratade med farmacevten en stund. Det var ju lite kris och katastrof på våra apotek igår eftersom e-receptfunktionen var utslagen under fyra timmar. Apoteken kunde inte skriva ut recept och kunder kunde inte hämta ut mediciner. Vad orsaken var vet man inte, mer än att det var en flera timmar lång driftstörning hos E-hälsomyndigheten. Nån riktigt stor kris hann det aldrig bli på nåt av apoteken i Uppsala, enligt Radio Uppland, men det var självklart problematiskt för såväl apotekspersonal som kunder. Som vanligt gäller att tekniken är fantastisk – när den fungerar. Jag tänker på vilken tur jag själv hade när jag kom ner till mamma i påsk utan mina mediciner. Då var e-recept toppen och tekniken funkade. Min lilla mamma hade tur som åkte till apoteket i måndags. Däremot hade hon otur nog att inte få hämta ut alla mediciner. Den oro jag orsakar har nämligen gjort att mamma har ätit lite för mycket medicin. (Så kom inte och säg att detta Helvete inte har påverkat och påverkar min familj…)

Pippiskåpet var fortfarande tomt efter min sociala träning inne på apoteket. (Ja, du vet, när en inte har ett jobb att gå till får en göra sitt bästa vad gäller sociala kontakter och verkligen anstränga sig till sitt yttersta att prata med nästan vilket folk som helst. Annars blir en folkskygg och isolerad och mår skit.) Jag satte mig i förbutiken och fipplade lite med mobilen. Efter en stund närmade sig två figurer som hade nåt bekant över sig. Och det var mer än bekant, det var före detta kollegan Lena Lys med make!!! Jag har nog tyckt att jag har skymtat henne smyga omkring inne på Tokerian ett par gånger. Men det är många år sen vi jobbade tillsammans, så jag var inte säker. Nu var det tredje gången gillt – och det blev ett mycket kärt återseende! För just från den arbetsplatsen är vi inte så många kvar – i livet…

Jag kom hem från Tokerian glad – och med en nygrillad kyckling. Sen ringde jag ett samtal och fick veta att jag måste vänta till november angående en grej. Mindre bra. Anna och jag tillbringande kvällen efter kycklingen framför TV:n där vi såg den första semifinalen i Eurovision song contest 2015. Jag blev överförtjust i Serbiens låt, resten lät mest falskt och illa i mina öron. Det var så bedrövligt att jag inte hade lust att varken live-blogga eller skriva om eländet – mer än så här – idag. Och så twittrade jag under sändningen, förstås.

Tång för kastrering av häst

En sån här tång tror jag inte att Micke Vaktis har med sig till mina rör. Den används nämligen för kastrering av hästar.

I morse ringde jag vaktis och han hade naturligtvis blivit försenad igår och ringt på hos mig när jag var på Tokerian. Men idag gör vi ett nytt försök och han har lovat att komma efter sin lunch som slutar klockan 12. Det innebär att jag inte heller idag kan tvätta eller skura badrummet och duschrummet, det får bli i morgon. Jag kanske går ett varv med dammvippa och dammsugare i stället i kväll, när jag har skjutsat ut Anna till Himlen. Hon ska vara mamma på heltid ett dygn, men kommer tillbaka hit i morgon efter jobbet.

Dagens roligaste hittills är att jag har anmält mitt intresse att recensera en bok – om att skriva böcker. Ingen ekonomisk ersättning, tyvärr, men ett kul uppdrag, vore det! Det är tio personer som får var sitt exemplar och jag hoppas bli en av dem. Det gäller att försöka göra lite vettiga saker med alla timmar. Att söka jobb är fortfarande prio ett, men det går inte att göra det hela tiden, 24 timmar om dygnet, sju dar i veckan. Det räcker med att jag lever med oron och ovissheten hela den tiden.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg med en salig blandning, helt enkelt.


 

Är du skrockfull? Tror du att dagen idag innebär en massa otur för dig? Jag vet inte vad jag ska tro, riktigt, men jag har svårt att tro att den här dan skulle vara värre än nån annan. Samtidigt har jag

ritualer

för andra dagar, men inte för fredagar med dagnummer 13. Har du??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

rygg

Ajsan bajsan, det gör ont idag.

En av mina dagsritualer går ut på att alltid sätta högerfoten och dito ben först – utom på fredagar. Igår tog jag emellertid det långa benet före det korta, nåt som tydligen stimulerade hälsporren i högerfoten rejält. Jag har så ont att jag nästan inte kan gå mellan sovrummet och datorn, köket och vardagsrummet. Troligen påverkar häleländet även min rygg, för den började protestera igår kväll. Jag kan ha sträckt mig också. Hur som helst. Idag måste jag tänka på att böja knän och inte sträcka och vrida mig konstigt. Dumma kropp!

Jag sitter och tänker ut en text jag ska skriva. En sån där jobbig text som tyvärr måste skrivas bakom lösen, eftersom jag inte vill att somliga ska läsa den och fortsätta sitt hånande av mig. Häromdan hade jag en dialog med en person. H*n kallade stalkning för

sjuk hobby

och det kan jag bara nicka och hålla med om. I morse, innan jag börjat utföra dagens administration, fann jag dessutom en mycket läsvärd text om hur vi lätt kan vara med och förstöra andra människors liv bara på grund av några förflugna eller misstolkade ord. Texten är skitlång, men jag tycker att DU ska läsa den och begrunda! Här har du länken till New York Times magazine-artikeln!

Idag börjar helgen. Jag hade en sån späckad dag igår, så idag behöver jag vila lite. Tänkte ägna mig åt att läsa, för nu har jag ju jättemånga härliga böcker att läsa, se bara mina att läsa-högar:

Att läsahögar 13 februari 2015

Att läsa-högar den 13 februari 2015,


På översta hyllan på bilden 
ligger en bok jag har lånat samt den sista julkappsboken. Högen till vänster längst ner i bild kommer från vännen Agnetas bokhyllor. Underst i högen till höger ligger de böcker vännen FEM skickade häromdan, i mitten den pocketbok jag köpte igår och överst de två böcker jag fick av vännen I under gårdagen. Jag kan konstatera att jag har snälla vänner och fin familj som förser mig med litterär stimulantia!

Min helg, om den förflyter enligt planerna, går i litteraturens tecken. Men i vilket tecken går DIN? Det får du också gärna berätta om i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett omtumlat inlägg.


 

Grind nr 13

Det gäller att våga sig utanför grindarna. Och innanför…

Vilken fantastisk dag det blev idag! Jag hade inte alls räknat med det, jag trodde det skulle bli tufft och svårt och trångt med tid. Men jag träffade och pratade med flera spännande och intressanta människor. Varma, intresserade. Och då är det faktiskt väldigt lätt att vara öppen själv. Inte se otur och olyckor runt hörnen, utan möjligheter – om man bara vågar sig innanför – och utanför – grindarna.

För några dar sen förtvivlade jag. Jag var på väg till Stället jag egentligen inte vill – för livet ÄR en gåva och det ska man vara rädd om. Så vänder det och det blir det ena med det tredje. Plötsligt har jag flera olika valmöjligheter. Hur 17 ska jag göra nu? Det tål att tänkas på. Rejält.

Jag fick vara uppe bland stjärnorna idag. Och vet du… jag trivdes ganska bra där…

Pegasus

Uppe bland stjärnorna…

 

Guldpåse med dryck

Tala är silver, men tiga är guld…

Men jag är realist. Visst är det trevligt att vara uppe i det blå, fast nere på jorden är det tryggt. Och återseendet var hastigt, men kärt. Det gör mig ont när människor behandlas illa, men det är gott att se att de är starka att klara av det. Starka nog att se hur ynklig jag är också. Att våga säga det, att våga agera det… Det är modigt. Och väldigt, väldigt omtänksamt. Det är det som är skillnaden mellan vänner och bekanta. Ändå har jag så svårt att ta in att en del faktiskt inte är vänner eller ens bekanta, utan fiender. Det gör också väldigt ont. Det gör ont att lära sig den hårda vägen. Samtidigt… den som står kvar… den som vågar min vänskap, den som är lojal… Den som ser mig, som gav mig guda-dryck i guldpåse… jag finner inga ord för den… Tala är silver, men tiga är guld. Jo, ett ord hittar jag: TACK!

Story architecture

Nu ska jag bygga vidare!

Idag har jag verkligen haft en fantastisk dag. Jag är så glad för den, så tacksam att till och med resan gick bra. Nu måste det vända. Eller..? I vart fall ska jag bygga vidare. Sen får vi se var det landar. Troligtvis på jorden. Den som stannar hos mig får se. Men den som vänder sig bort från mig och återkommer i smyg bakom min rygg i syfte att slå mig till marken har gjort sitt val och är inte välkommen. För andra finns jag kvar här… I luften, i träden, bland stjärnorna, när du tänker mig…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


 

Idag är det torsdag och Åke har namnsdag. Den senaste Åke jag lärde känna är en supertrevlig man som är endast nån vecka äldre än jag. Den Tofflianska veckans höjdpunkter hittar du därför under rubriken Åke, medan dalarna finns under Tråke. Det är inte svårare än så här:

Åke


Tråke

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om världen utanför.


Jag noterar ständigt
att det finns en värld utanför mitt arbetsrumsfönster. Idag är det en regnig värld – i alla fall där jag sitter och ser ut. Men det händer andra saker än att det bara regnar. Här är en del av det jag har kollat in och som jag dessutom kommenterar (wow! eller hur?!).

 

Bakelittelefon

Farlig?!

Unga är rädda för telefonen. Ja, det är inte själva manicken i sig som de unga räds. Man ser dem ju ständigt och jämt gå med mobiler i näven och gamnacke över den. Nej, det handlar om det som en telefon ursprungligen användes till – att ringa med – som upplevs… olustigt. Det visar i alla fall resultaten av en brittisk enkät bland 2 500 kontorsanställda i åldrarna 18 till 24 år. Hela 94 procent av dessa föredrar att kommunicera via mejl i stället för att ringa! Och… eh… ja… ibland är det skönt att mejla eller messa, det håller jag med om. Jag är ingen telefonmänniska heller. Men öga mot öga är allra bäst, om än inte alltid möjligt, när det gäller kommunikation.


Hängd man hängs igen.
Men fy så jag studsade när jag läste den rubriken! Enligt Dagens Nyheter handlar det om bödlar i Iran som misslyckades med att hänga en man för narkotikasmuggling. Mannen överlevde, helt enkelt, trots att han dödförklarades efter tolv minuter. Men under natten upptäcktes imma på plasten runt mannens ”lik” i bårhuset. Nu vårdas mannen på sjukhus, men så snart han har återhämtat sig ska han avrättas. FY F*N, säger jag bara, så jäkla grymt och vidrigt!!!

 

Kanelbulle

Kanelbulle till mobilen?

Doftande mobiler. Nu har jag läst nåt som jag knappt tror att det är sant! Men, troligen är det det. Ett japanskt företag är först med att lansera väldoft för mobiltelefoner. Det är helt enkelt en liten glob som man sätter på sin mobil. Globen utsöndrar väldofter i form av lavendel, majssoppa (?!), kanelbulle (underbart!), jordgubbar, curry (?!),  yakiniku (japansk maträtt), för att nämna några av doftpatronerna som kan användas. Man kan tidsinställa dofterna så att de sprejas ut och man kan också göra en inställning så att väldoft sprids varje gång man får en like på Fejan… Maj gadd, is this for real??? I såna fall vill jag ha kanelbulle!


Forskare testar wi-fi under vatten.
Dags för nästa sci-fiupplevelse. Den här gången är det amerikanska forskare som försöker utveckla trådlös kommunikation, wi-fi, under vatten. Ett djuphavsinternet, alltså. Frågan är bara varför. Jo, ett skäl är att ljudvågor är bättre under ytan än radiovågor, som vanligt wi-fi använder. Och undervattens-wi-fi kan vara användbart vid till exempel katastrofer som tsunami och för att övervaka fiskar och djur under vattnet. Nu har jag lärt mig nåt nytt!

 

tomater o sparris

Vegetariskt à la Tofflan. Kan du se vad det ska föreställa?

Vegetarianer lever längre. Jepp! Vilken otur för somliga, för jag är ju nästan vegetarian. Och även såna som jag, som äter mycket lite kött, lever längre än folk som äter kött regelbundet. Det visar en amerikansk studie på 100 000 medlemmar av Sjundedagsadventiserna. För den som äter mycket lite kött minskar risken för cancer och hjärt-kärlsjukdomar. Om man dessutom inte röker och är fysiskt aktiv är det bara plus. Ja se röker gör jag inte längre, det är tio år nästa år, som jag slutade med den olaten. Fysiskt aktiv försöker jag att bli. Fast jag har slarvat med mina promenader nu i två dar, det har jag… 😳 By the way, kanelbullar är vegetariska, va? Och vit choklad och ostbågar, eller hur?

 

Var femte invånare är en häst

En kommunslogan nånstans. Var det härifrån Reinfeldt fick idén?

Reinfeldt är inte det enda djuret. Inte enligt Patrik Lundberg på Aftonbladet, i alla fall. Reinfeldt utnämnde sig själv ju till stridshingst häromdan. Nu har Patrik Lundberg utnämnt The Others. Och Pravda betyder ju Sanningen, eller hur?


”Det kom som en tanke på posten…”
 Prins Carl Philips ord om det där förb. eldskyddet. Men… heter det inte ”det kom som ETT BREV på posten”..? /Vän av Ordning. Hur som helst, Prinsens revansch för Eldskyddsaffären blir… en kollektion sportjackor.


Böter för sms bakom ratten.
 Från och med den 1 december införs en ny regel. Notera regel, inte lag. Enligt… regeln får man inte använda telefon i bilen på ett trafikfarligt sätt. Om man ändå inte kan hålla fingrarna i styr och det leder till en trafikolycka kan man få böta. Ifall man överlever, vill säga.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en snurrig Toffla.


Som vanligt var det skönt
att komma ut och få luft och ljus! Men jag kände mig inte helt OK, så det blev inte mer än 2,5 kilometer idag. Det snurrade ganska rejält, jag kände mig svag och kallsvettig och händer och fötter var liksom avdomnade och tunga. Märkligt! Men kanske är det så att jag har lite många tankar och känslor att sortera nu. Nästan lika många som det här trädets alla färger…

Lönn i olika färger

Lönn i många olika färger.


Det är som att
det som finns inuti också är på väg att skifta färg. Jag menar, när till och med silverpilen går mot gult

Silverpil på väg att gulna

Silverpilen går mot gult.


Jag gick längs en väg
där landskapsarkitekterna verkligen tänkt till! Buskarna skiftar i så granna färger på hösten, man blir helt bedårad, stum…

Höstbuskar i olika färger

Höstbuskar i olika färger är planterade längs vägen.


Passerade ”Pepparkakshuset”
och noterade för första gången att buskarna även har en vacker baksida – vid en damm. Fast jag tror inte att jag skulle vilja bada här, precis…

Damm och höstbuskar baksida

Höstbuskarnas baksida vid en damm.


Många tankar drog i mig.
Är det bra? Är det dåligt? Blir jag utvald? Väljs jag bort igen? Tänk om den här mardrömmen kunde ta slut nån gång…

Höstträd gult och svart

Höstträd i gult och svart.


Jag försöker tänka mjukt
för att kunna landa mjukt. Men rosa är inte min färg.

Buske rosa och gul

Rosa är inte min färg, men busken klär fint i den.


Nej, det är mera explosivt inuti.
Är det min tur nu? Är det min otur?

Höstträd

Explosivt!


Så många frågor.
Tills i slutet på veckan får jag ge mig till tåls. Då får jag svar på en i alla fall. Vinke, vink…

Kalle Anka i ljungen

Vinke, vink…


Livet är kort. Det är förunderligt, märkvärdigt, svårt och en gåva också.

Read Full Post »

Older Posts »