Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘pyroman’

Ett inlägg om Tofflans fredagskväll, den som nu gått över till natt mot lördag.


Det blev en soft fredagskväll.
Elias älskar sin dator och han spelar spel med kompisar och skypar samtidigt. I kväll var det kompisen E han tävlade med. Men först spelade han lite på egen hand. Jag satt på ballen* och läste. Det var varmt samtidigt som det blåste, som tur var. Markisen var nere och skyddade lite grann mot alla pyromaner som härjar i området. I afton var det mansfest mittemot med två rykande grillar, män i förkläden och grabbiga stämmor. Det lektes och glammades. Det låter fortfarande som om männen har ganska trevligt.

Vi intog vår middag på ballen. Elias berättade att han gillar jordnötssås. Så typat när han inte gjorde det sist – nu fick han lite av min sås. Och tanten på Thaistället hade lagt ett extra spett i hans matlåda.

Elias m spett
Elias fick fem kycklingspett.


Vi åt strax före klockan 18.
Klockan 18 såg platsen mitt emot mig ut så här:

Tom stol
Jaha, så blev man ensam igen, då…


Elias var så snäll och go hela kvällen,
men han blev lite ilsk vid ett tillfälle när spelet hängde sig. Och det kan man ju förstå, jag är själv likadan när datorn krånglar. Men med en kexchoklad och lite tålamod gick det över och han kunde spela igen. Under tiden passade jag på att skriva mitt nästa personporträtt för Uppsalanyheter.se Det publiceras vid lunchtid på tisdag i nästa vecka! Håll utkik då, för det är återigen en spännande och färgstark person som kommer till tals!

Det gick att sitta nästan hela kvällen på ballen. Jag kunde på ropen höra hur fotbollsmatchen gick, samtidigt som jag förfasade mig över fru Deskmedul som jag trodde skulle vattna ihjäl sin uteplats. Nån måtta får det väl vara, tycker jag! Nu är säkert hela Fyrisfloden tömd! Vart herr Deskmedul tog vägen vet jag inte. Han försvann. Eller blev till såpbubblor. Vad vet jag.

Framåt kvällen kom så Elias ut och höll mig sällskap. Han hade fått en fin skrivbok av mig idag, med hårda, svarta pärmar och röda hörn. Jag vet ju att han gillar att skriva och att illustrera sina texter, så jag letade fram en packe färgpennor. Jag är så nyfiken på vad han skrev och ritade, men jag har inte tittat. Kanske har han påbörjat sina memoarer eller nån mysteriebok om sina äventyr i New Village…

Elias skriver
Här skrivs det nåt spännande, tror jag.


Vid 22-tiden började vi frysa i våra shorts
och skymningen kom. Tänk att det gick att sitta så lättklädd där ute hela kvällen!

Skymning plan som lämnat spår på himlen
Skymning i New Village.


Väl inomhus ställdes jag inför ett mysterium. 
Jag startade Lapdancen – och plötsligt var det Fästmöns bokmärken i min webbläsare!!! Det lustiga var att hon råkade ut för motsvarande hemma hos sig häromdan – när mina bokmärken kom upp. Det tog lite tid att fixa till och jag är inte riktigt nöjd än. Men mest är jag förbryllad! Hur kan det bli så???

Det blev lite sent innan Elias kom i säng, men han måste ju hinna äta chips mellan middag och sänggående också! Själv tog jag några prästostbågar och en öl. Elias drack Sprite light. Nu hör jag en liten gosse som snusar i sovrummet. Tror bestämt att han slocknade som ett ljus…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en spännande bok, skriven en av Tofflans favoritförfattare.


Redan den första boken
jag läste av Anna Jansson gillade jag. Nu har jag läst den fjortonde i serien om polisen Maria Wern, Dans på glödande kol, en ganska nyutkommen bok.

Dans på glödande kol
En pyroman härjar i Visby och i den här boken.


Det härjar en pyroman i Visby.
Det brinner i ett hus och sen brinner det i ett till. En politiker får sin fina bil förstörd av höns (!). Men det är inte allt han får förstört. Och det värsta av allt är att det verkar vara en liten pojke som är pyromanen. En pojke som förlorade sin mamma tack vare… en eldsvåda.

Jag tycker att Maria Wern ska läsas i bokform, inte ses på film eller i TV. För Anna Jansson skriver bra. Och det är det som är grejen med den här långa serien om Maria Wern: böckerna är bra. Alla böcker är förstås inte lika bra, men just denna sista ger jag högsta betyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag köper böcker som jag ger bort. Sen lånar jag dem och läser dem själv. Nåja, det tyder ju på att jag bara ger bort bra böcker, eller? Pojken som slutade gråta fick Fästmön av mig. När hon hade läst den tog jag vid.

Pojken som slutade gråta
En eldig historia.


En pyroman härjar i Hagfors.
Eller handlar det om nånting annat? Vilken är kopplingen mellan mordoffren? Journalisten Magdalena Hansson är i centrum även denna gång och dras in i händelserna. Polisen Petra och hennes kollegor försöker hitta sambandet. Magdalena och Petra kommer på det nästan samtidigt. Men frågan är om det är försent då för… Magdalena… Parallellt med pyromanjakten får vi följa Petras och Magdalenas privatliv. Och några till.

Det är just dessa bihistorier som jag tycker rör till den här annars rätt spännande boken. Bihistorierna tar nästan över och då försvinner ju nästan det spännande i den här deckaren.

Pojken-Boken är för övrigt del två i Ninni Schulmans serie. Del ett, Flickan med snö i håret, var en glad överraskning. Men redan där kände jag att det blev aningen för mycket av andra ingredienser än rena deckarhistorien. Då accepterade jag det eftersom Flickan-Boken var en debut. Nu sänker detta tyvärr betyget på en annars spännande bok.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag är fortfarande väldigt arg. Arg, arg, ARG! Fast jag vet inte varför. Kanske för att jag mötte Vicky Pollards look-alike i kväll? Du vet hon från Little Britain. Fast detta var den lokala Vicky Pollard och hon hade inte sin mamma med sig. Men när jag tänker efter är de rätt lika varandra alla fyra…


Vicky till vänster och Vickys mamma till höger. Inte värt jag ger den några alias, men besök ställen som Tokerian i rondellen så är det inte helt omöjligt att du möter dem öga mot öga. *RYSER*

                                                                                                                                                          Sen måste jag bara klaga på att det stod ett soff-hel***e sönderslaget i delar utanför sophuset häromdan. Hurdana ÄR folk? Antingen slänger man sina trasiga gamla möbler i containern INNE i sophuset eller, om den är full, väntar man tills den töms. Ett tredje alternativ är att åka till nån sopstation med den. Men man lämnar den inte bara utanför, för tänk om det kommer en pyroman som det kliar i tändsticksfingrarna på??? Det finns ju en och annan sån här i närheten, en som dessutom har en fäbless för… soffor.

Och så slutligen: Gräset här på gårdarna runt omkring har vuxit enormt. Det ser för j*vligt ut, helt enkelt, massor av maskrosor. Det har varit knähögt i några dagar. Men så idag var det ”nån” ute med sin lilla åkare för att klippa. Fast såväl åkdon som förare stod mest stilla och blev pillade på respektive pillade… Efter en längre utflykt återvände jag till Trista gatan. Då såg det vid första anblicken så välansat och fint ut. Sen kom jag till husets framsida. Där var gräset med tillhörande maskrosor nu lårhögt! SUCK! Varför betalar vi lön?

Nån mer som vill irritera mig???

Read Full Post »