Det våras

Ett inlägg om en riktigt bra dag på jobbet.

För en gångs skull ska jag inte gnälla. Jag har haft en riktigt bra dag på jobbet. Då känns det mesta lättare. Det känns nästan som vår i luften.

Vårträdet av förskolebarnens fyra årsträd.

Dagen inleddes med ett morgonmingel. Jag och kollegan K skulle dokumentera det hela – K i bild, jag i text. Det gick smidigt och dessutom var det både intressanta och roliga saker på dagordningen. Sånt gör ju också jobbet bra. Bland annat fick vi se exempel på årsträd som barnen på en av våra förskolor har gjort. Årets alla fyra träd är gjorda av återvunnet material och material som barnen har hittat ute i naturen. Jag gillade förstås mest vårträdet. För nu tycker jag att det är dags med vår! Blev lite orolig ett tag eftersom det var vitt på marken i morse när jag skulle åka, men nu i kväll har det mesta av det vita regnat bort.

Idag var jag inhoppande intranätredaktör och skrev två texter dit som jag också publicerade. Intranätet görs i en nyare version av vårt webbverktyg och bland annat har ett annat sätt att hantera bilder på. Därför kände jag mig lite rostig eftersom jag ju inte har jobbat med detta sedan KS kom tillbaka vid årsskiftet. Men det gick bra och jag är trygg i förvissningen om att KS gör om det h*n inte är nöjd med i såna fall.

Vidare grep jag mig an några bråkande externwebbsidor under dagen. Det finns en jätteduktig användare som tack vare allt strul nästan tappade lusten helt att jobba med detta. Jag lägger ner mycket tid på att peppa och supporta, lirka och trixa. Fast det hjälper ju inte fullt ut när användarens dator krånglar. Vid dagens slut var det hela tillfixat via min dator och jag tror att användaren trots allt var ganska nöjd. Särskilt som jag berömde och berättade att h*n jobbat med nåt av det svåraste i verktyget… Nu kan h*n nästan göra ”allt” annat! Jag tror h*n blev lite glad och stolt, faktiskt…

Yakitorin var otroligt smakrik. Och vacker, som synes.

Lunchen blev supertrevlig eftersom M lockade ut mig och T på en kortpromme. Vi traskade ner till sushistället. Jag är ju inte överförtjust i sushi, så jag tog yakitori i stället. Inte är spetten som på thaistället nära förra jobbet, men hela rätten är rent fantastiskt god och smakrik. Mycket ingefära och starkt så det öppnar alla kanaler i övre luftvägarna.

M och T är båda kloka och jordnära personer. Du vet, såna där människor som man tycker att man kan öppna sig inför och som man tror att man har känt hela livet. Jag träffade dem båda första gången i slutet av november förra året.

Direkt efter lunch hade jag så äntligen ett samtal med min chef om framtiden. En annons på tjänsten ska gå ut de närmaste dagarna och jag är välkommen att söka – precis som alla andra. Men eftersom en rekrytering ofta tar tid blev jag erbjuden en månads förlängning, det vill säga mars ut. Det passar mig perfekt. Det ger mig ytterligare en månads lön och det ger mig ytterligare en månads tid att söka jobb på. Och det värmde dessutom lite i hjärtat när tre av kollegorna på positivt sätt kommenterade förlängningen när chefen informerade om den via e-post!

Resten av dan gick som en dans, i princip. Under morgondagen är det en del pusslande på startsidan med både nya nyheter och nya toppnyhetspuffar som ska ut. Men jag har kollen. Faktiskt.

När jag åkte hem lyssnade jag som vanligt till Niclas Wahlgren på radion. Jag tycker att han är härlig som radiopratare, bland annat för att han är så glad och för att han bjuder så mycket på sig själv. Härom kvällen fick han göra Världens Enklaste Sportquiz via en kollega. Tror han satte två rätt av fem – ungefär i min klass, alltså.

Det var dessutom lite, lite ljust när jag susade E4:an hemåt. Det våras, tro det eller ej…

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista dagen

Ett inlägg om min sista arbetsdag.

Det regnade hela eftermiddagen och kvällen igår. Det blåste också. Jag blev tvungen att stänga fönster och dörrar. Vädret var en perfekt avbild hur det kändes inuti. Men det lättade när jag mobiltelefonerade med Fästmön, för hon får mig alltid på bra humör, hur tufft det än känns eller är.

Sista dagen på femte skrev jag om igår.

Det var en lustig dag igår! Och inte fick jag nån klarhet i saker och ting. Jag har försökt ringa och mejla, men ingen svarar. Folk är ju på semester. Så vart jag ska överlämna saker och ting – som material, nycklar, passerkort, dator, mobil etc – vet jag i skrivande stund inte. Den person prefekt 2 tyckte att jag skulle överlämna till har nämligen semester – även nästa vecka.

Det mest struliga i skrivande stund är datorn som jag hade tänkt deponera på fakulteten idag. ML deklarerade igår att h*n tror att institution 1 har köpt loss den av fakulteten. Det hade ju varit bra om jag blivit informerad om detta, eftersom jag eventuellt ska göra ett jobb för sagda fakultet och har meddelat att jag har en dator… Nu vet jag inte om jag har en dator eller inte… Jag hoppas på svar under dan.

Nu har jag emellertid pratat med personalmänniskan och jag fick hämta mina intyg efter lunch. Hade tänkt luncha ensam med min bok tillsammans med Lena Nyman på Thaistället, men fick sånt trevligt sällskap av varma A idag igen! Vi har bytt mobilnummer! Knäppt, va, sista arbetsdagen…?

Det sista jag gör på jobbet är att mastertömma tjänstemobilen och flytta datorn till femte våningen. Där står den säkrast, tror jag. Troligen lämnar jag resten av mina prylar där också. Nånstans. Jag känner mig ganska frustrerad att det ska bli så här struligt i sista minuten, men när jag har lämnat den här byggnaden är det inte längre mitt problem. Och jag ska inte vända mig om…

Sa hej då till några igår som är i tjänst och det blir väl ytterligare några goodbyes idag. Men jag tänker inte dra ut på eländet utan ge mig iväg så snabbt jag kan. Nån avtackning blir det inte den här gången heller, men det hade jag inte förväntat mig. Jag har ju bara varit visstidsanställd i ett och ett halvt år.

När jag var och hämtade kaffe på förmiddagen föll mina ögon på denna nidbild som nån – inte jag! – hade ritat och lagt på hyllan bredvid kaffemaskinen. På nåt sätt känns det rätt att avsluta med den här, för informationsservicen lär ju bli obefintlig när jag har stängt och låst min dörr.

The preventor of information service – undras vem som avses…

Det är onsdag idag och det är min sista arbetsdag här. För alla andra går livet vidare, för mig tar det stopp. Ett tag. Jag försöker planera in aktiviteter av olika slag – både roliga och användbara, men jag har svårt att upparbeta nåt engagemang just nu. Det går över, jag vet, men jag måste få sörja en stund.

I kväll ska jag fira vår elvaåring, men jag misstänker att födelsedagspresenten från Bokus inte har kommit fram än. Och det är skitdåligt, för den skickades i fredags. Jag hoppas att den är väl värd att vänta på…

Livet är kort. En del liv har knappt börjat, medan andra liv är på väg att ta slut. Så är det bara.

Read Full Post »

Så mycket sista gången…

Ett inlägg om att sluta.

Min dag började i ilska. Ilskan blev till ledsenhet, som blev till saklighet, som blev till glad över omtänksamhet. Sen vändes allt upp-och-ner några gånger. Jag hade ändå ganska bra koll på känslorna och när jag förklarade och berättade ”allt” för en förtrogen kändes det bättre.

Men det förändrar ingenting. Jag tömde mitt ena kontor. Tog ner Nemi-strippen som jag satte upp första dan på det kontoret – för att varna mina korridorgrannar…

Grannarna från helvetet. Typiskt Nemi att gilla.

På morgonen svettades jag ut min ilska genom att rensa, senare släppte jag ut den genom att prata. När lunchen kom var jag rätt tömd. Jag tog min bok och gick till Thaistället – inte för sista gången, men för en av de sista gångerna. Det blir avslutningslunch där för min del på onsdag. Då är det nämligen kycklingspett med stans bästa jordnötssås på menyn. Och nej. Det blir bara jag som går dit. Ensam. Med min bok. Jag vill ha det så.

Kyckling med röd curry var en av dagens idag och den gjorde mig inte mindre svettig.

Idag var det kyckling i röd curry och den var ganska het. Satt och retade mig på en karl som höll på att snora hela tiden vi åt, men mot slutet av måltiden började även min näsa fukta sig. Fast jag snorade inte, utan jag snöt mig diskret med ryggen mot andra gäster.

Annars var det lugnt på Thaistället och det är ett annat skäl till att jag gillar att äta där. De andra lunchställena på jobbet är väldigt sorliga. Men tyvärr… säg den lycka som varar… Det kom in en familj som tycktes styras av de två barnen, båda i cirka sex – sjuårsåldern. Det ena barnet frågade åtta gånger – jag räknade…

Mamma, är inte det här jättestarkt?

Först den åttonde gången svarade mamman:

Det får du fråga henne om!

Gissningsvis menade hon en av kvinnorna som stod bakom disken. Ja, inte konstigt att barn blir gapiga och tjatiga när föräldrarna tar åtta gånger på sig att svara…

På eftermiddagen jobbade jag faktiskt. När kollegan ber så snällt kan man ju inte straffa denn*. Så jag tittade på en text, visade lite bildhantering och hjälpte till med en sida på webben.

Sen skaffade jag mig fyra nya kontakter på LinkedIn – bara så där, hepp! Eller inte riktigt… Jag skickade ut en liten påminnelse till en del som inte har svarat.

Fästmön har haft det riktigt tufft på sitt håll idag på jobbet. Det är märkligt att det finns folk som gästspelar ett kort tag och tror att de kan och vet allt om en verksamhet… Och skäms alla som har delat saker som ni inte har sett helheten av! 

Jag trodde att Anna skulle uppskatta att få bli hämtad och hemkörd och det gjorde hon. Men tack vare att hon inte behövde stressa blev hon kvar och fick ett sista-minuten-uppdrag som drog ut på tiden. Jag ringde hem till Prinskorven för att kolla så att han levde och inte hade svultit ihjäl.

På väg till Himlen svängde vi in till ICA Solen och där hittade jag en påse av nånting som jag tror att vi båda skulle behöva idag…

Choklad i vilken form som helst fungerar som terapi på mig.

Anna skulle ställa sig vid spisen och röra i grytorna direkt och jag åkte hem till mig och packade upp en massa arbetsmaterial som jag inte tänker lämna efter mig. Det är otroligt klibbigt och jag har öppnat flera fönster i lägenheten. Det märks inte.

Nu blir det nog middag, det vill säga jordgubbar och kanske ett par knäckemackor på ballen*. Jag ska läsa ut min bok och laddar sen för att se filmen Pojktanten i kväll på SvT2 klockan 22.15.

I morgon ska jag upp till femte våningen och sitta av min sista dag där. Det är bara hemskt att det ska bli den sista där.

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

En übertrötts dag

Ett inlägg om dagen idag.

Dagen idag blev lite annorlunda till att börja med än vad jag hade tänkt och planerat. Jag fick ett nyhetstips och satte mig att skriva en längre nyhet för institution 1:s externwebb. Sen översatte jag texten och publicerade en engelsk version också. Tjolahopp!

Det blev bara varmare och varmare idag. På fjärde våningen verkar inte AC:n funka – till skillnad från femte våningen där man kan sitta och frysa mitt i högsommaren. Jag gick till Thaistället med min bok på lunchen. Tjuvlyssnade på ett sällskap där jag höll med en av kvinnorna om bland annat detta:

• onepiece (ser inte klokt ut)
• foppatofflor (är skitfula; har man möjligen hemma i trädgården)

Det var skuggigt och skönt under träden. Och det var tur det, för eftermiddagen var vikt åt att sitta i en föreläsningssal och jag ville inte komma dit svettig.

Skönt i skuggan.

Träden har förresten blivit gröna så snabbt. Det är nästan så man missar det när man sitter inomhus hela dagarna. Det gäller att lyfta blicken när man är ute och lunchgår…

Och så grönt…

Jag hann tillbaka i god tid till eftermiddagens begivenhet: S:s disputation. Föreläsningssalen var knökfull och Lille M fick ta in nya stolar. Det var verkligen spännande! S är så duktig och kunnig. Visserligen verkade opponenten väldigt snäll, men det var ändå en hel del svåra frågor och ifrågasättanden som S skulle svara på och bemöta. Det var också kul att träffa på nyblivna pensionären B där! Jag saknar verkligen B!!!

Huvudpersonen S vid pilen syns genom hålet i frigolitplattan som fungerade som kamerastativ, tror jag.

Hur det gick sen vet jag inte. Jag stannade i en och en halv timme. Efteråt sammanträder betygsnämnden och sen lämnar de besked huruvida S har fått doktorsgraden eller inte. Men jag är helt övertygad om att det gick bra. S är inte bara kunnig, hon är också engagerad och har gjort en väldigt bra avhandling – jag har minsann fått ett exemplar.

På fredag är det dags för nästa disputation. Då ska Karin disputera på gubbslem. Karins forskning har fått stor mediahausse på grund av vad den handlar om och att den förknippas med en viss journalist. Jag måste fråga henne i morgon om hon har skickat avhandlingen till Janne som hon tänkte, jag och SD försökte verkligen peppa henne idag att göra det!

På hemvägen stannade jag för att proviantera på Systemet. Det går åt lite för mycket öl när det är varmt. Hemma fanns det sen lakan att vika och lägga in, men först blev jag tvungen att vattna mina krukväxter och balleväxterna*. De senare slokade nåt förfärligt!

Upptäckte att två PUCKOFÖRETAG inte kollar NIX:s mobilregister. De bara ringer och ringer och ringer. Om och om igen. Igår och idag har Positiv Pension ringt på 035-777 07 28 och Baraspara på 011-442 22 96. Om man googlar på dem ser man direkt att det är oseriösa företag. Idioter!

Sen hittade jag ett litet paket med en DVD, Hitchcock, i min postbox. Då blev jag lite gladare igen. (Även om det med paketet kom en räkning, förstås…)

Det ska bli riktigt kul att se den här rullen!

Jag har suttit och skrivit en stund nu, förberett ett och annat inlägg för morgondagen. Mamma ringde som vanligt mitt i flödet, men jag kan ju inte bli arg på henne för det. På ballen** har jag inte kunnat sitta eftersom jag inte orkade med kakafonin runt omkring och dessutom vill jag inte sitta där och prata i telefonen.

Nu ska jag braka ner i fåtöljen och bara sitta en stund innan det är dags för Ice Cream Girls klockan 21. Om jag orkar ta mig dit in, vill säga… Trött eller übertrött? Äh, jag är så trött att jag inte ens orkar drömma om det som kallas semester…

*balleväxter = balkongväxter
**ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagskväll med spett och penna

Ett inlägg om Tofflans fredagskväll, den som nu gått över till natt mot lördag.

Det blev en soft fredagskväll. Elias älskar sin dator och han spelar spel med kompisar och skypar samtidigt. I kväll var det kompisen E han tävlade med. Men först spelade han lite på egen hand. Jag satt på ballen* och läste. Det var varmt samtidigt som det blåste, som tur var. Markisen var nere och skyddade lite grann mot alla pyromaner som härjar i området. I afton var det mansfest mittemot med två rykande grillar, män i förkläden och grabbiga stämmor. Det lektes och glammades. Det låter fortfarande som om männen har ganska trevligt.

Vi intog vår middag på ballen. Elias berättade att han gillar jordnötssås. Så typat när han inte gjorde det sist – nu fick han lite av min sås. Och tanten på Thaistället hade lagt ett extra spett i hans matlåda.

Elias fick fem kycklingspett.

Vi åt strax före klockan 18. Klockan 18 såg platsen mitt emot mig ut så här:

Jaha, så blev man ensam igen, då…

Elias var så snäll och go hela kvällen, men han blev lite ilsk vid ett tillfälle när spelet hängde sig. Och det kan man ju förstå, jag är själv likadan när datorn krånglar. Men med en kexchoklad och lite tålamod gick det över och han kunde spela igen. Under tiden passade jag på att skriva mitt nästa personporträtt för Uppsalanyheter.se Det publiceras vid lunchtid på tisdag i nästa vecka! Håll utkik då, för det är återigen en spännande och färgstark person som kommer till tals!

Det gick att sitta nästan hela kvällen på ballen. Jag kunde på ropen höra hur fotbollsmatchen gick, samtidigt som jag förfasade mig över fru Deskmedul som jag trodde skulle vattna ihjäl sin uteplats. Nån måtta får det väl vara, tycker jag! Nu är säkert hela Fyrisfloden tömd! Vart herr Deskmedul tog vägen vet jag inte. Han försvann. Eller blev till såpbubblor. Vad vet jag.

Framåt kvällen kom så Elias ut och höll mig sällskap. Han hade fått en fin skrivbok av mig idag, med hårda, svarta pärmar och röda hörn. Jag vet ju att han gillar att skriva och att illustrera sina texter, så jag letade fram en packe färgpennor. Jag är så nyfiken på vad han skrev och ritade, men jag har inte tittat. Kanske har han påbörjat sina memoarer eller nån mysteriebok om sina äventyr i New Village…

Här skrivs det nåt spännande, tror jag.

Vid 22-tiden började vi frysa i våra shorts och skymningen kom. Tänk att det gick att sitta så lättklädd där ute hela kvällen!

Skymning i New Village.

Väl inomhus ställdes jag inför ett mysterium. Jag startade Lapdancen – och plötsligt var det Fästmöns bokmärken i min webbläsare!!! Det lustiga var att hon råkade ut för motsvarande hemma hos sig häromdan – när mina bokmärken kom upp. Det tog lite tid att fixa till och jag är inte riktigt nöjd än. Men mest är jag förbryllad! Hur kan det bli så???

Det blev lite sent innan Elias kom i säng, men han måste ju hinna äta chips mellan middag och sänggående också! Själv tog jag några prästostbågar och en öl. Elias drack Sprite light. Nu hör jag en liten gosse som snusar i sovrummet. Tror bestämt att han slocknade som ett ljus…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Installerat i Skokartongen

Ett inlägg i vilket Tofflan är glad. GLAD!

Idag på förmiddagen blev jag tipsad av E mitt emot i korridoren om ett ledigt jobb. Jag fick en stund över på lunchen och skrev ihop en ansökan. Det var ett sånt där irriterande webbformulär, så jag kunde inte bifoga mitt foto. Men tydligen gillade de min ansökan och mitt CV ändå, för det inte lång stund innan de hörde av sig. I nästa vecka på torsdag ska jag bli telefonintervjuad. Det ska ta 45 minuter… Å vad jag är glad!! (Kanske är det fotot som gör att jag har haft rätt mycket otur hittills? Tänkte inte på det…)

Det var en jädra dag på jobbet idag, för att uttrycka mig milt. Min tanke var att sluta kring lunch, men se det gick inte! Halv tre kom jag iväg. Då åkte jag och hämtade kycklingspett från Thaistället – en med sås, en utan – till mig och mitt herrbesök. Hämtade upp Prinskorven i stan där han och hans pappa stod och väntade utanför pappas jobb. På vägen hem hit stannade vi till vid Tokerian för att inhandla smaskens till i kväll. Sånt behövs ju, det är ju helg!

Hemma i Skokartongen krävdes en smärre datainstallation, men sen var Prinskorven ute på nätet. Nu spelar han för fullt!

Han ser lite luttrad ut när det ska fotas, pöjken…

Vi har börjat eftermiddagen med var sin glass. Båda två har fått på sig shortsen. Middagen tänkte jag servera på ballen*. Det blåser ganska mycket just nu, men det är tur, annars skulle det vara outhärdligt varmt!..

Men vi ska faktiskt göra lite annat än bara sitta vid våra datorer i shorts och äta. Om vädret tillåter åker vi in till stan i morgon och kollar loppisen på Vaksala torg. Jag vet inte riktigt hur vädret ska bli och det tycks ju kunna slå om ganska snabbt. Nån mer utflykt blir det förhoppningsvis i helgen, då med bil. Till stan åker vi buss.

Fästmön har hört av sig från Södern. De har anlänt som de ska, men var väldigt trötta. Och det är kanske inte så konstigt när man klev upp runt fyra i morse, eller när det nu var…

En karl med putande rumpa och solbrillor (fast inte på rumpan utan på näsan – på rumpan hade han solbrallor) har sprungit omkring här utanför och satt upp lappar lite här och var. Jag misstänker starkt att det handlar om nån sorts vuxenlek. Fruktansvärt! Inte lär jag komma undan eländet, för nu ska jag slå ner den här på ballen:

Jag känner mig lite kaxig idag. Och jädrigt ironisk…

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken dag..!

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om gårdagen – med allt vad den bjöd på. Den variation som kallas livet.

Onsdagen den 29 maj är nog en dag som går till historien i mitt liv. Det var en sån innehållsrik dag att jag har svårt att sammanfatta den. Men jag ska förstås göra ett försök.

Det var ju min namnsdag igår (hört det förut?). Och faktum är att det var länge sen jag blev så firad och ihågkommen! Först ut var förstås mamma, som skickat kort och trisslotter. Lotterna ligger nu till sig för att, så att säga, växa till storvinster…

Kort och vinstlotter.

Efter mitt inlägg trillade det in massor av grattis, plötsligt, vilket gjorde mig väldigt glad, om än en smula förlägen. Jag var liksom mest Jeannette under mitt första levnadsår. Och det är väldigt, väldigt länge sen det var stenålder här i Sverige. Men TACK alla!!!

Min arbetsdag löpte sen på ganska bra. Jag tog med mig min recensionsbok på gång till Thaistället. Där träffade jag ett par bekanta ansikten, men det var ändå boken som var mitt sällskap. Jag känner att jag skulle vilja fokusera mer på läsningen, men tiden, tiden…

Runt halv fyra ringde min mobil. Namnet på den som ringde lät synnerligen bekant, men jag kunde inte riktigt placera det först. Sen trillade myntet ner. Det var ett riktigt trevligt samtal att få, eftersom det kan innebära… ett jobb för mig, helt enkelt. Vi pratade till och med vissa detaljer. Dock återstår en del att diskutera, men det känns väldigt, väldigt lovande! Därför kommer här ytterligare ett stort TACK till två andra vänner, Den Kloka L och ”Lisbeth”! Den förra tipsade mig, den andra har lobbat. Inom två veckor har jag blivit utlovad nån form av besked/nåt slags erbjudande. Samtalet avslutades.  Därpå följde förstås en mindre chock, och efter denna utbröt en sorts inre glädjeyra. Sen skulle jag, direkt efter mitt ordinarie arbete som slutar klockan 16, ut på ett uppdrag för Uppsalanyheter.se Jag skulle göra en intervju med en person om ett tungt, svårt och jobbigt ämne.

Intervjun gick mycket bra. Jag hamnade i ett underbart hem, träffade en öppen person som verkligen bjöd på sig själv, mötte världens charmtroll i form av en treåring och hamnade i nån form av lugn. När jag reste mig från soffan för att åka till New Village hade det regnat lite.

I postboxen låg ett recensionsex av en barnbok som ser väldigt spännande ut! Den ska jag gripa mig an efter de allvarsamma dagarna i april (- se länken ovan om min recensionsbok på gång!). Jag recenserar faktiskt barnböcker ibland och det är riktigt roligt! Just den här boken handlar emellertid om fotboll, men jag ska försöka att stå ut med detta sportinslag. Ett skäl till det är att boken handlar om en pojke som gillar att skriva listor, vilket påminner mig om en mig närstående person…

Pelé Kaká och Jag står på tur att recenseras! 

Jag kollade bilderna jag hade tagit under intervjun och valde ut två till min artikel. Men innan jag kunde börja skriva ringde jag mamma, som jag visste satt och väntade på att jag skulle höra av mig så hon fick gratta mig. Vi pratade inte särsilt länge, men humöret var bättre än sist där borta (tack och lov!) och på lördag ska hon ut på tipspromenad igen. Det är bra! Hon behöver intellektuell stimulans, utmaningar och socialt umgänge!

Äntligen fick jag så börja skriva! Jag hittade nästan omgående en rubrik – nåt jag brukar ha svårt för. Sen löpte det på av sig själv. Ett första utkast med bilder var klart innan jag kastade mig ut i bilen för åka och hämta hem Fästmön från jobbet. Fipplade lite till med min text, men sen fick Anna läsa igenom den. Anna får alltid läsa igenom mina texter först. Hon granskar dem såväl språkligt som innehållsmässigt och hon kan vara ganska hård. Det är bra, tycker jag.

Strax efter klockan 21 slog jag ner röven i bäste fåtöljen för att glo på Anna Travis på TV4 och för att slafsa i mig namnsdagspajen som Anna hade fixat under dagen. Det var så ljuvligt gott med rabarberpaj och glass att jag tog två, ganska stora bitar. Inte mycket kvar i formen efter det… TACK söta älskling! Du är bäst!!!

Ärligt talat åt jag inte alltihop själv. Bagerskan tog en bit också.

Efter TV-programmet blev det sedvanlig tandtrådning och tandborstning. Och så kollade jag mejlen! Min artikel hade då fakta- och citatgranskats av personen jag hade intervjuat. Jag gjorde därpå några få och små, men viktiga, ändringar innan jag kröp ner i sängen vid 22.30. Anna sov redan när jag släckte en kvart senare.

I morse hittade jag ett fint mejl från Magnus som jag intervjuade i söndags. Det sparar jag såväl i inboxen som i hjärtat för alltid.

Dagen idag har börjat med mejl och webberier. På förmiddagen ska jag på nätverksträff för kommunikatörer. Direkt efter jobbet idag bär det av till redaktionen för att lära mig publiceringsverktyget. Vet du, jag tror att det blir en sån där dag idag igen… En sån där innehållsrik och bra dag, alltså…

Livet är kort.

Read Full Post »

Socialt nätverkande/sociala medier: Foursquare

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om sin nya bekantskap Foursquare.

Tofflan goes sociala medier! Eller nej, goes EVEN MORE sociala medier! Bloggat har jag gjort i fyra år, på Twitter har jag funnits sen… 2010? Nu testar jag Foursquare. (Och nej, på Fejan finns jag inte, bäst att tillägga!)

Tofflan nätverkar numera på Foursquare.

Vad är Foursqare då? Tja, jag reggade mig idag, så jag har knappt hunnit testa. Man kan säga att det är en sorts Gowalla, för den som känner till det. Gowalla köptes ju sedermera upp av Fejan och las ner förra året.

Foursquare skapades 2009 i USA, förstås. Det är en sorts socialt nätverk, baserat på lokalisering. Alltså man anger var man befinner sig i världen. Genom att göra detta kan man såväl få som ge tips om ställen att besöka. En av grundarna, Dennis Crowley, skapade som del av sin avhandling ett liknande nätverk, Dodgeball. Detta köptes av Google 2005 – och las ner fyra år senare.

Idag har Foursquare 20 miljoner användare (siffran är från april 2012). Hälften av användarna finns utanför USA.

Precis som med Twitter, till exempel, kan man använda både dator och smartphone-app när man använder Foursquare. Fast eftersom man använder mobilen kan man lägga in nya ställen genom att använda dess GPS-funktion. När man checkar in i Foursquare eller får en badge, till exempel, kan man alltid pinga detta på Twitter och Fejan – om man vill. Man kan få ganska roliga utmärkelser, till exempel bli Mayor (ungefär borgmästare) på ett ställe om man är den som har checkat in där flest gånger under en viss period.

Några Foursquarebadges.

Men vad ska man ha Foursquare till? Tja, särskilt användbart är det om man säljer varor eller tjänster, skulle jag tro. Det tar inte så mycket tid i anspråk att sköta Foursquare för det egna företaget, men det kan ge ganska bra utdelning. Det kan räcka med att man lägger in några enkla tips, till exempel var man hittar parkeringsplatser, men du kan också lägga in erbjudanden.

Nöjda kunder ju är för det mesta ganska lojala. Foursquare bygger lite på detta att kunderna går in på vissa affärer/ställen – och kommer tillbaka. För på Foursquare kan användarna förstås lämna omdömen. Skriva några rader, gilla eller ogilla, kanske lägga upp en bild. Användarna kan lägga till vänner från sina kontakter på till exempel Fejan eller Twitter och på så vis sprids deras omdömen om affärer, restauranger, gym – tja, kort sagt de ställen användarna besöker och checkar in på.

Jag ska testa att vara Foursquareanvändare ett tag för att kolla om det dels är nånting för mig som privatperson, dels för min arbetsplats. Jag har checkat in två gånger idag på min arbetsplats och jag har dessutom lagt till en ny plats på kartan, Thaistället där jag lunchade. To be continued…

Livet är kort.

Read Full Post »

Celebert besök på jobbet: Ilona Szatmari Waldau

Nej, Tofflan has not gone political blog, but… Idag har hon haft celebert besök av en av Uppsala kommuns politiker, oppositionskommunalrådet Ilona Szatmari Waldau. Det var sju år sen vi sågs sist, så man kan inte säga att vi är best buddies. Däremot är Ilona Szatmari Waldau en politiker vars blogg och debattartiklar jag gärna läser. Hon steg också många pinnhåll i min aktning när hon i vintras levde en natt som hemlös – när nästan alla andra som skulle pröva på detta tillsammans med henne bangade.

Ilona Szatmari Waldau på väg in på ett av mina kontor. Visst ser det ut som om hon skulle kunna jobba här, kanske forska på nån mystisk alg eller mussla eller kanske försurning..?

Dessutom välkomnar jag de flesta lokala politiker att besöka min fina arbetsplats. Jag är nämligen stolt över den och det hus jag jobbar i. Det är för övrigt bra och viktigt att politiker kommer ut i verkligheten och ser hur vi jobbar, tycker jag. Men det är minst lika bra och viktigt för oss att få visa upp vår verksamhet och vårt universitet.

Vi valsade inte omkring på området direkt, utan jag gav en liten guidad tur i huset. Jag berättade om de institutioner som finns här och om laboratorierna. Här var ganska tomt och öde idag och en av forskarna gav oss ett tänkbart skäl:

Det är fredag…

Men det är även så att många barn har påsklov och då måste föräldrarna också ha det. Dessutom var det disputation på en av mina institutioner idag.

Vi beundrade (?) konsten och hängde över räcket för att se på ryggradssoffan. Jag visade båda mina kontor – jag jobbar ju på två institutioner – och vi satt ner en stund i kontoret på institution 2 där jag berättade vad jag jobbar med just nu, främst intern kommunikation där det finns många delar där det finns utrymme för förbättring och förändring.

Efter min föreläsning (jag tyckte att jag babblade non stop) traskade vi ut i vårsolen bort till Thaistället för att äta lunch. Som vanligt blåste det nordliga vindar, men aprilsolen värmde gott.

Aprilsolen värmde gott.

Det blev en trevlig lunch full av intressanta samtalsämnen som politik, förstås, men också språk, personkult (!), profilering, arbetsgivare, sjukdomar och annat. Jag kände att jag träffade en mycket kunnig person som varken privat eller offentligt väjer för att säga sin åsikt – även om det måste vara med en viss diplomati ibland (det ligger ju i partipolitikens natur).

Nåt officiellt politikerbesök var detta inte, men det var likväl både viktigt och trevligt och nånting jag rekommenderar att testa för den som har möjlighet! Bjud in en politiker till ditt jobb, alltså! Jag lovar dig en annorlunda upplevelse! Och grädde på mitt mos – Ilona Szatmari Waldau äter inte mjölkprodukter – blev upptäckten av denna solros, dock inte uppskjuten av nån aprilsol utan en mer konstgjord sol och värme:

En solros har skjutit upp i ett av våra växthus!

Jag hoppas att cykelturen in till stan gick utan problem med nåt löst grus och att valet av eftermiddagens arbetsuppgift blev att skriva en debattartikel, inte läsa tjocka handlingar. Tack för besöket!

Nån mer politiker som vågar sig på ett besök på min fina arbetsplats innan jag slutar här???

Livet är kort.

Read Full Post »

Bita i surt äpple, vacklande och matfrågor

Det är lördag och Fästmön och jag är lediga tillsammans. Vi har diskuterat fram och tillbaka vad vi ska hitta på idag och det lär bli ett stadsbesök eftersom vi har lite diverse ärenden där. Biltvätt och inköp av påsköl får vänta. Det är en solig och fin dag och man vill bara vara utomhus mest. Och att promenera omkring på stan och kanske dyka in i nån affär så där känns helt OK.

Inte vet jag varifrån jag fick mitt jävlar anamma, men jag bröt inte ihop alls igår utan arbetade flitigt med mina uppgifter. Mycket tack vare att Lille M är så bra på att ge återkoppling. Jag önskar att alla hade en sån uppdragsgivare! Dessutom fick jag direkt återkoppling av positivt slag via en av de hårt kämpande forskarna som är lite känd för sitt explosiva sinne – och att inte slösa med beröm. Det tar jag till mig!

Fredagsförmiddagen var jag hungrig nästan hela tiden. Tyvärr var jobbfrukten slut, så jag fick bita i det sura äpplet – och ändå inte. (Roligt, eller hur?!)

Typiskt surt äpple.

Inte har jag fått några som helst svar på mina numera fem mejl till prefekten. Såg inte ens till honom på jobbet förrän igår på väg tillbaka från lunchen. Jag tror att jag måste lämna nån sorts officiellt besked, men frågan är när och till vem. Får fundera vidare, helt enkelt. Anna tyckte att jag skulle räkna lite mer på saker och ting. Så nu vacklar jag igen. Men frågan är om jag kan göra ett bra jobb utifrån de nya premisserna. Min yrkesstolthet säger nej. Mitt inre säger att jag älskar att jobba. Mitt ekonomiska sinne säger att jag kanske skulle gå runt – nästan varje månad. Och mitt slappa ja säger att en eller en och en halv dags ledigt på vardagar kanske är rätt skönt. GAH, jag blir galen, jag kan inte bestämma mig. Än.

Johan och jag lunchade igår och vi pratade om våra respektive planer. Nästa vecka är hans sista arbetsvecka om han nu inte lyckas få ett bra samtal med prefekten ovan. Problemet är att det ju knappt går att få nåt samtal alls – karl’n är ju nästan aldrig på sitt kontor. Den kloka L, som jag ventilerade med i torsdags på Thaistället, tyckte att jag skulle försöka sälja in mig hos prefekt 3. Men denne har visat totalt ointresse hela tiden, så det tar emot. Eventuellt gör jag ett försök nästa vecka. Jag kan ju bara få ett nej.

Sista lunchen tillsammans på jobbet?

Det är så tufft och ledsamt och motigt. Både Johan och jag trivs jättebra. Jag har fått vara på en arbetsplats där man uppskattar min kompetens, men också där människor är snälla. Naturligtvis vet jag inte vad som sägs bakom min rygg, det kanske snackas en del. Men jag har aldrig hört nån säga nånting illa om nån annan där jag är nu. Alla är snälla, vänliga och varma. Det har gjort underverk för såväl självkänsla som självförtroende (jag är inte riktigt säker på skillnaden, men jag vet att den finns) för både Johan och mig. Och vi kanske ska vara nöjda så. Nöjda med att vi har fått uppleva det och att det är nånting vi kan ta med oss i livet. Men samtidig har Johan eventuellt andra möjligheter till en framtid på jobbet än jag har. Och skulle det vara så att det ställs till sin spets då avstår jag mina timmar så får Huset nån som fortsätter att sköta om det.

På eftermiddagen igår gjorde jag 2 x 3 nya sidor på Husets webbplats. Kvar att göra nu är en flik omkring Husets råd. Rådet ska presenteras och sen ska vi dumpa dess protokoll där. Lätt som en plätt. Jag fixar det säkert nästa vecka. Och trots att det är en webbplats inom vårt intranät är den helt öppen för vem som helst – så kanske lägger jag ut länken här så får du se vad jag har roat mig med den senaste tiden på jobbet! Roligt igår, förresten, för det blev rusning ner till Johan och H efter att jag publicerat en av sidorna. Sån rusning att de blev tvungna att beställa mer material… Då har folk både tittat och läst.

Nu ska jag strax in i badrummet och fixa till mig så gott det går innan vi tar bussen (urrrrrrk…) in till stan. Solbrillorna ska med. I kväll lagar jag till god mat, men jag blev lite förskräckt när Anna annonserade i torsdags kväll att hon (med flera i familjen) bestämt sig för att äta nyttigare och försöka gå ner i vikt. Nu är det ett jämrans antecknande av minsta munsbit, mätningar av kroppsdelar, muttranden typ

…tjocka lår… men mindre än sist fast SÅ mycket får jag äta om…

samt en viss skepsis inför kvällens goda, men väldigt onyttiga sås. Igår kväll var vi emellertid hyfsat nyttiga och slängde i oss ett kilo räkor och en flaska torrt vitt vin – tillsammans. Svider gott på läpparna idag, kan jag meddelas.

Hur är livet hos dig idag?

Livet är kort. Det är det alltid.

Read Full Post »