Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘memoarer’

Ett inlägg om Tofflans fredagskväll, den som nu gått över till natt mot lördag.


Det blev en soft fredagskväll.
Elias älskar sin dator och han spelar spel med kompisar och skypar samtidigt. I kväll var det kompisen E han tävlade med. Men först spelade han lite på egen hand. Jag satt på ballen* och läste. Det var varmt samtidigt som det blåste, som tur var. Markisen var nere och skyddade lite grann mot alla pyromaner som härjar i området. I afton var det mansfest mittemot med två rykande grillar, män i förkläden och grabbiga stämmor. Det lektes och glammades. Det låter fortfarande som om männen har ganska trevligt.

Vi intog vår middag på ballen. Elias berättade att han gillar jordnötssås. Så typat när han inte gjorde det sist – nu fick han lite av min sås. Och tanten på Thaistället hade lagt ett extra spett i hans matlåda.

Elias m spett
Elias fick fem kycklingspett.


Vi åt strax före klockan 18.
Klockan 18 såg platsen mitt emot mig ut så här:

Tom stol
Jaha, så blev man ensam igen, då…


Elias var så snäll och go hela kvällen,
men han blev lite ilsk vid ett tillfälle när spelet hängde sig. Och det kan man ju förstå, jag är själv likadan när datorn krånglar. Men med en kexchoklad och lite tålamod gick det över och han kunde spela igen. Under tiden passade jag på att skriva mitt nästa personporträtt för Uppsalanyheter.se Det publiceras vid lunchtid på tisdag i nästa vecka! Håll utkik då, för det är återigen en spännande och färgstark person som kommer till tals!

Det gick att sitta nästan hela kvällen på ballen. Jag kunde på ropen höra hur fotbollsmatchen gick, samtidigt som jag förfasade mig över fru Deskmedul som jag trodde skulle vattna ihjäl sin uteplats. Nån måtta får det väl vara, tycker jag! Nu är säkert hela Fyrisfloden tömd! Vart herr Deskmedul tog vägen vet jag inte. Han försvann. Eller blev till såpbubblor. Vad vet jag.

Framåt kvällen kom så Elias ut och höll mig sällskap. Han hade fått en fin skrivbok av mig idag, med hårda, svarta pärmar och röda hörn. Jag vet ju att han gillar att skriva och att illustrera sina texter, så jag letade fram en packe färgpennor. Jag är så nyfiken på vad han skrev och ritade, men jag har inte tittat. Kanske har han påbörjat sina memoarer eller nån mysteriebok om sina äventyr i New Village…

Elias skriver
Här skrivs det nåt spännande, tror jag.


Vid 22-tiden började vi frysa i våra shorts
och skymningen kom. Tänk att det gick att sitta så lättklädd där ute hela kvällen!

Skymning plan som lämnat spår på himlen
Skymning i New Village.


Väl inomhus ställdes jag inför ett mysterium. 
Jag startade Lapdancen – och plötsligt var det Fästmöns bokmärken i min webbläsare!!! Det lustiga var att hon råkade ut för motsvarande hemma hos sig häromdan – när mina bokmärken kom upp. Det tog lite tid att fixa till och jag är inte riktigt nöjd än. Men mest är jag förbryllad! Hur kan det bli så???

Det blev lite sent innan Elias kom i säng, men han måste ju hinna äta chips mellan middag och sänggående också! Själv tog jag några prästostbågar och en öl. Elias drack Sprite light. Nu hör jag en liten gosse som snusar i sovrummet. Tror bestämt att han slocknade som ett ljus…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Den här boken kom i mina farföräldrars ägo efter att Zarah Leander och farfar vistats på sjukhus samtidigt och dessförinnan nyligen gett ut var sin bok. Men det är inte den enda beröringspunkten dem emellan: Zarah Leanders tredje man, Arne Hülphers, kom från en metodistsläkt precis som farfar! Dessutom var både Arne Hülphers far och farfars far pastorer i Finland. Jag har just läst Zarah. Zarah Leanders memoarer, skrivna av henne själv, men troligen med god hjälp av Jan Gabrielsson, som på titelbladet fått titeln handsekreterare.

Farfar och Zarah bytte böcker med varandra. Den här är förstås signerad av Zarah.


Zarah Leander och farfar
bytte böcker med varandra. Zarah fick farfars bok Karl Hurtig – en livsgärning i Guds rikes tjänst och farfar fick Zarahs memoarer. Naturligtvis ett signerat exemplar med en dedikation som lyder

Till Pastor + Fru Mansfield Hurtig. Zarah Leander

När farmor gick bort 1982 hamnade boken i mina föräldrars ägo, men inte förrän nu har jag läst den. Jag hade tittat på den många gånger hemma hos farmor och farfar där den tronade på en sorts coffee table bland konstböcker och andra vackra bilderböcker. Boken om Zarah stack onekligen ut med sitt omslag med bild på primadonnan själv samt en tecknad stjärna i sjutttiotaliga färgerna orange och cerise

Äntligen har jag läst den här boken! Den har lockat så länge, men först nu blir det av! Boken är alltså självbiografisk. Den beskriver mest Zarah Leanders karriär, även om privatlivet, såsom de tre äkta makarna och barnen, nämns. Men privatlivet kommer i skymundan för karriären – i boken, alltså. Jag kan bara gissa att det till viss del gjorde det även i verkliga livet. Däremot ägnas ett kapitel åt att utförligt beskriva Zarah Leanders kontakter med tyska nazister – och att framföra argumentet att hon var

politisk idiot.

Vidare skildras också hur svårt det var för Zarah Leander att återvända till Sverige efter åren som firad filmstjärna och artist i Tyskland. Särskilt svårt var det förstås att inse att hon var persona non grata vid återkomsten hit. Åren i tysthet på det 39 rum stora slottet Lönö nämns, men inte mer.

Jag hade önskat att boken gav mer om privatlivet. Det känns som om vissa delar är överhoppade och det finns luckor på många år som knappt nämns. Nåt litterärt mästerverk är boken inte heller, men den är helt klart läsvärd och intressant. För tycka vad man vill om Zarah Leander, vill man ”se” en stjärna kan man gott och väl läsa den här boken och ha stor behållning av den!


Livet är kort.

Read Full Post »

Snabbt blev det torsdag igen och dags för Babel. Denna gång behandlade programmet en succéroman om en gammal tant, ett återvändande till barndomen och en debutant som blev mångmiljonär innan boken kom ut.

Första gäst i studion var Sigrid Combüchen som pratade om sin senaste roman Spill. Författarinnan har fått stämpeln ”Svår” på sig. Nåja, hon har bland annat skrivit en bok om Byron. Även Spill är en historisk roman – om en tant…


En roman om en tant.

                                                                                                                                                   Sigrid Combüchen erkänner att hon som alla författare avlyssnar omvärlden. Och att hon tycker att bokens Hedvig har förspillt sitt liv – nåt som huvudpersonen själv inte alls håller med om… Författarinnan är för övrigt nominerad till Augustpriset – igen.

Bob Hanssons trams spolade jag förbi som vanligt. Orka!..

Nästa reportage handlade om Jan Wallentin, debutant med boken Strindbergs stjärna, och kanske mest känd för det enorma förskott han fått på boken. Författaren har tidigare varit nyhetsreporter på Sveriges Television. I ett filmat reportage ser man honom leka lite halvslappt med sitt barn i en rutschkana. Hur stort förskottet är vill han emellertid INTE berätta. Och recensionerna blev väl inte så där väldans positiva. Frågan är dock om inte boken blir en bestseller interantionellt ändå…


En bok som gav författaren ett stort förskott…

                                                                                                                                                    Inbjudna till studion var Anneli Høier, litterär agent,  Hans Rosenfeldt, skådespelare, programledare och författare, samt Expressens kulturchef Karin Olsson för att diskutera hur man gör en bok till en bestseller. Anneli Høier hävdar att Henning Mankell har banat väg för att se Sverige som ett land med bestsellerförfattare. Även Stieg Larssons böcker sägs ha ett finger med i bestsellerspelet internationellt. Karin Olsson tillför inte så mycket mer än att hon skorrande avbryter de andra i studion flera gånger… I ett filmat inslag avslöjar den svenskr litterärr agent Joakim Hansson att han gör cirka tio till 20 miljonaffärer om året – de senaste åren… Kvalitet, spänning, nåt som sticker ut och författarens utseende – det är framgångsreceptet enligt herr Hansson.

Näste man i rutan var författaren Paulo Coelho som skypade om språkets betydelse. Ett enkelt språk är att föredra, eftersom det går tillbaka till det ursprungliga.

Torgny Lindgren guidade till sin barndoms Västerbotten. Lindgren är för övrigt aktuell med sina memoarer Minnen – en bok som handlar om att man faktiskt inte minns och att minnen är väldigt otillförlitliga.


Minnen är väldigt otillförlitliga…

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som kunde ha blivit bestsellers, blev:
Sigrid Combüchen: Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Hans Rosenfeldt: Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson
Anneli Høier: Mærkedage av Jens Smærup Sørensen

Nästa veckas Babel handlar om 1970-talets barnkultur.

Read Full Post »

Vilken är Sveriges viktigaste romanfigur? Finns det liv i yttre rymden? Och vad händer efter döden? Gårdagskvällens Babel  på SvT2 ställde frågorna. Men hittade man svaren i programmet???

Bob Hansson tramsade på i vanliga spår genom hela programmet. Lite mer seriöst blev programmet med reportaget om danske författaren Peter Hoeg, mest känd för romanen Fröken Smillas känsla för snö (1992). Efter succén – inte bara boken, det blev film också av den! – gömde han sig under tio år. Han senaste roman, Elefantskötarnas barn, lyfter också fram barn som hjältar. Rafflande humor och spänning, men väldigt lite blod innehåller den nya boken, enligt programledaren Daniel Sjölin.


En bok med ganska lite blod i.

                                                                                                                                                         Första gäst i studion var Lars Gustafsson – Sveriges mest belästa person, enligt Babelredaktionen. Han drog ner ett antal skrattsalvor genom att dissa sommarpratarprogrammen och människorna i dessa som påstår sig vara så intressanta. Poesi, science fiction och bloggande – det är några av Lars Gustafssons genrer. Och så är han pensionerad professor i filosofi, vilket gör att han måste hålla små föreläsningar på bussen – annars blir han på dåligt humör. Lars Gustafsson är aktuell med tre böcker i höst: Samlade dikter, Tennisspelarna och Om begagnandet av elden. Den senaste är nyskriven av författaren, som skriver för att livet då blir mindre tråkigt… Lars Gustafsson är fantastiskt rolig! Han betraktar sig själv med distans, han driver med sig själv och han är inte rädd att säga vad han tycker. För övrigt gav han ett kort och koncist svar på frågan om meningen med livet:

Livet har ingen mening, du måste själv skapa den.


Lars Gustafsson skriver för att livet då blir mindre tråkigt.

Nästa reportage behandlade Erica Jong, vars 1970-talsroman Rädd att flyga kommer ut i nyutgåva. Dessutom levererar Erica Jong sina memoarer, Förföra demonen. Rädd att flyga inledde en trilogi om Isadora Wing. Böckerna handlade om kvinnors sexualitet – och framför allt kvinnliga sexuella fantasier. Naturligtvis blev Rädd att flyga en kultbok! Erica Jong konstaterar i intervjun om sexualitet och åldrande:

Men är rädda att förlora sina penisar, kvinnor är rädda att förlora sina utseenden.


En av höstens många memoarer, denna av Erica Jong.

                                                                                                                                                               Så var det dags för studiobesök igen! Maria Sveland, aktuell med boken Att springa och Mian Lodalen, lika aktuell med boken Tiger.  Maria Sveland inledde med att nämna sin bok Bitterfittan ett antal gånger samt begreppet Det Knapplösa Knullet. Annars behandlade diskussion mest feminism, feministiska biblar och politik.

 +
Sveland och Lodalens senaste!

                                                                                                                                                        Veckans boktips blev:
Lars Gustafsson: Världen som vilja och föreställning av Arthur Schopenhauer
Maria Sveland: Våtmarker av Charlotte Roche
Mian Lodalen: Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg

Nästa veckas Babel sänds från Bokmässan i Göteborg!

Read Full Post »

Rubriken är också rubrik till en intressant artikel om självbiografier som jag hittade i dagens lokalblaska. Tyvärr ligger inte heller denna intressanta artikel på hemsidan!  Idag kommer till exempel Tony Blairs självbiografi och här hemma kom författaren Kjell Espmarks redan i våras, Morgan Allings alldeles nyss.. Och antalet biografier som ges ut i Sverige i höst är stort… Samtidigt lanseras när som helst tidningen Vi biografi, en tidning som bara ska handla om… biografier…

Men varför har intresset för självbiografier plötsligt blivit så stort? Nog för att förlagen och filmindustrin vet att ”based on a true story” säljer, men ändå… I lokalblaskans artikel filosoferar skribenten John Sjögren över detta. Han misstänker att biografins popularitet kan vara en reaktion mot tidigare uppfattningar om jaget och verkligheten. För John Sjögren menar:

[…] Vad biografin gör är att samla ihop skärvorna från detta splittrade jag och göra det helt och sammansatt igen. Biografin erbjuder, för att parafrasera Lyotard, en jagets stora berättelse. […]

Men ibland sviker ju minnet och då lägger man till eller drar ifrån för att berättelsen ska ge det författaren vill visa. Då blir det myter och fiktioner…

[…] Vi läser dem för att spegla oss, för att fylla ett behov av myt och mening hos oss själva, för att ge form och innehåll åt våra egna liv. För att känna att även jag är en berättelse. I bästa fall baserad på en verklig händelse.

Jag kan ju inte låta bli att dra paralleller till bloggvärlden. I min blogg skriver jag ju mest om mig, en sorts dagbok. Inte egentligen för andras skull, utan för min egen skull. För jag har insett att livet är så förbaskades kort och hur jävligt det än är vill i alla fall jag hänga kvar i det. Och genom att skriva, blogga, fortsätter jag att leva.

Mitt liv ska alltid finnas här. Därmed är inte sagt att det jag skriver är sanningen. Det är MINA sanningar, mina uppfattningar och åsikter. Kom ihåg det. Allt är subjektivt – och behöver inte vara det sanna för alla.

PS Bakom höstens biografier och memoarer märks Käbi Laretei, Erica Jong, Theodor Kallifatides, Leopold Brunner, Torgny Lindgren, Christina Jutterström, Siw Malmkvist, Mikael Wiehe och Cajsa Stina Åkerström. För att nämna några… Intressant är att de allra flesta är män… Har de intressantare liv än kvinnor? Jag undrar…

Read Full Post »

Poesi stod på agendan i säsongens näst sista Babel. Programmet gick på SvT den 27 maj, men jag fick spela in det på min DVD-hårddisk och har inte haft möjlighet att kika på det förrän nu.

Programledaren Daniel Sjölin, nyss uppstigen ur bingen (vem f*n gör inte hans hår???) inledde med att be tittarna att inte stänga av – oavsett hur flummigt programmet blir. Och så erkände han att han haft ett nervöst sammanbrott – på sina medarbetare… Hmmm, kan ju bli ett riktigt intressant program… Vi kikar får vi se!

Bob Hansson och en jury skulle utse en vinnande kärleksdikt som ska läsas för kronprinsessparet. Stackars dem!.. Kronprinsessparet, alltså. Men svenskarna skriver dikter som bara tusan – eller TREtusan – för över tretusen dikter hade kommit in till programmet. Gör folk inget annat än skriver poesi? I vart fall tackade Hovet nej till att få den vinnande dikten uppläst för kronprinsessparet.

Författaren och Svenska Akademien-ledamoten Kjell Espmark var första gäst i studion. Kjell Espmark har skrivit såväl romaner som lyrik. Nu senast blev det memoarboken Minnena ljuger. Ett intressant och seriöst inslag som dessvärre togs ned när badkarsfilosofen Erik Schüldt svamlade ointressant i karet om minnets bedrägeri. Suck, varför, varför, varför dessa tramsiga prylar i ett annars så bra program??? Men… Kjell Espmark tog tillbaka showen genom att läsa en av sina kärleksdikter! Vilken vacker röst…

Så följde ett spännande och annorlunda reportage om den arabiska, kvinnliga poeten Hessah Hilal som vunnit priser för sin poesi. I burka berättade hon om sitt skrivande och sitt liv. Tävlingen gick av stapeln i TV och därför lever hon nu under dödshot. En kvinna på männens arena är nämligen otänkbart i denna kultur. Inbjudna för att diskutera bland annat poesins ställning och betydelse i diktaturer var poeten och kritikern Anna Hallberg samt författaren och journalisten Göran Greider. (Den senare har dykt upp lite nu och då i programmet, är han månne kompis med nån i redaktionen?) Göran Greider hade för övrigt inte bytt kläder sen han i samma program men i en annan konstellation satt och bedömde de 16 finalistdikterna i Bob Hanssons kärleksdiktstävling.


Göran Greider på en bild från Bok- och biblioteksmässan 2008. Han hade samma skjorta i programmet.

                                                                                                                                                    Nästa studiogäst var Helena Granström, poet och matematisk fysiker. Hon kändes betydligt fräschare än Göran Greider. Lätt läspande och med Lidingö-i:n berättade hon om den egentligen inte så konstiga kombinationen poesi – vetenskap. De tre studiogästerna Granström, Greider och Hallberg fick gissa författarna bakom två olika dikter – den ena skriven av en människa, den andra av en dator. Ganska intressant, men också ganska lätt, tyckte jag. Daniel Sjölin presenterade sin version av poesins periodiska system. Lite halvtramsigt men ändå med ett visst mått sanning.

Sen blev det mer trams igen när Daniel Sjölin presenterade hur poesin ser ut i framtiden. Fem olika poesigenrer presenterades. Lätt löjligt.

Veckans boktips blev:
Kjell Espmark: Processen av Franz Kafka
Göran Greider: Gå, mina sånger av Ezra Pound och Kallskänken av Jenny Wrangborg
Anna Hallberg: Låga av Anja Utler

Read Full Post »