Ta betalt för gammal… korv

Ett irriterat inlägg.

---

 

Nånstans mitt på dan blev jag tvungen att gå några ärenden till affärerna i rondellen. Bland annat köpte jag kopieringspapper till min skrivare. Ja, inte för att jag kopierar utan för att jag har vissa system när jag skriver bok och när jag skriver ansökningar som kräver utskrifter. Det är inte bara färgpatroner till skrivaren som går åt då utan vanligt, hederligt papper. Det blev en bunt om 500 papper för 49 kronor på MM-affären. Före mig i kassakön skenade en yngre kvinna fram och tillbaka. Hon gick och hämtade en vara från sminkavdelningen. Men du ska inte tro att hon la tillbaka varan – också den från sminkavdelningen – som hon INTE skulle ha! Nej, den lämnade hon kvar på platsen där man ställer varukorgar medan man lassar på bandet i kassan. Kassapersonalen och jag bara tittade på varandra. Jag sträckte fram den icke köpta varan till personalen och sa nåt i stil med att

det är väl bäst att du lägger undan den här så inte nån ställer en tung varukorg på den så den går sönder…

Hur lata är folk, egentligen? Man kan ju undra…

På apoteket var det knökfullt med folk. Det är visserligen bara ett litet apotek, men välbesökt. Jag inhandlade mina varor och passade i samma veva på att äntligen bli medlem. För hur det nu är så gör jag merparten av mina apoteksinköp vid det här apoteket. Varför då inte dra nytta av rabatter och erbjudanden?

Sen steppade jag förstås in på Tokerian. Som vanligt jagade jag extrapriser. Jag har då god nytta av affärskedjans app, men jag kan tänka mig att somliga blir irriterade på mig för att jag stannar och fipplar med min iPhone. Nu försöker jag ställa mig och varuvagnen åt sidan, fast man kan ju ge sig på att det alltid är nån som ska tränga sig fram. Idag hittade jag kycklingfärs till ett jättebra pris för ett halvkilospaket samt mjölk till halva priset på grund av kort datum. Därför unnade jag mig och Fästmön ett paket kalkonsalami. Men det var tur att jag tittade ordentligt på bäst före-datumet. Jag tror nämligen att man kan bli lite sjuk av fågelmat som passerat detta datum med nästan två och en halv vecka… Det känns konstigt att Tokerian vill ta betalt för gammal korv, med betoning på gammal.

Det här paketet köpte jag inte.

Hemma på min gata igen fortsatte jag med mitt skrivande. Idag har jag jobbat stenhårt och skrivit om ett halvår av mitt liv, ett av de bästa halvåren på senare år. En maskin tvätt har jag också kört och den blev nyss klar för hängning.

Anna har inte hört av sig och det regnar inte ute, så jag gissar att hon följer sin intention att promenera hem från jobbet. På Annas jobb är det lite tufft läge nu, med många som är höstförkylda och en del vakanser. Därför blir det nog inte möjligt för henne att byta bort de fyra kvällstimmarna på lördag. Det innebär att det inte blir nån Kulturnatt för vår del i år. Men vi överlever nog det också.

I kväll serverar New Village-köket stekt kycklingkorv med snabbmakaroner, fantasifullt och bra. Vad serveras i DITT kök???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 37: Höst och Host

Ett inlägg om den Tofflianska gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.

Torsdag och jag sover troligtvis när det här inlägget trycks ut. Men du som är vaken kanske läser vad jag tycker har varit kanonbra (höst) respektive inte fullt så bra (host) under veckan som gått. Det är inte svårare än så här:

Höst 

• Hållplats Sverige – jag, Almina (En förträfflig debut av Anna Nilsson Spets och en spännande första del av en ungdomstrilogi.)
• Vänliga ord om min person och kompetens (Just när jag behövde dem som mest! Tack, Berit!)
• Turbo Snake (Tänk, mitt vatten sjunker så bra nu!)
• En helg att se fram emot i oktober (Det har Fästmön och jag nu fått!)
• Vår dag – sexårs (En dag för bara Anna och mig)
• En dag på vift (Gav mig nya och bra erfarenheter som jag tar med mig in i framtiden.)

Host

• Teknikens värld (Ytterligare ett företag som skickar reklam-sms fast det är förbjudet. Jag har anmält, förstås!)
• WordPress (Som har bestämt att det är OK att de godtyckligt stoppar in annonser mellan mina inlägg här på bloggen då och då. Jag kan tyvärr inget göra åt detta och jag får inte heller betalt för det. Oönskad reklam bland mina ord och bilder, alltså!)
• Kärringar som tränger sig före andra i kassakön (Nej, det är faktiskt inte OK att ignorera andra människor så!)
• Företags oförmåga att ta emot felanmälningar (Vems felet är? Vet inte. Jag har bara gjort några felanmälningar.)
• Företag som ändrar leveransdatum tre gånger (Nej, Let’s Deal, jag är inte imponerad av er oförmåga att leverera till utsatta datum!)

Livet är kort.

Read Full Post »

En liten promenad

Ett inlägg om en liten promenad för att handla.

Det varma vädret håller i sig, men idag är det lite molningare och blåsigare. Känns ingen skillnad för mig, jag är lika varm som jag alltid är. Jag öppnar typ alla fönster och dörrar som går att öppna för att släppa in luft här hemma – Fästmön, när hon är här, kryper under filten och har ullstrumporna på. Det är så det blir när man går ner i vikt. HA! Vi feta vi fryser inte!

Oavsett sol och värme… vi går mot höst. Det går inte att komma ifrån. Men hösten är min favoritårstid, så jag ser fram emot den. Jag älskar alla vackra färger och att man slipper både svettas eller frysa. (Jorå, jag kan frysa också!) Titta bara på de här ”bären”…

Röda bär av nåt slag på ett träd.

Jag har varit en tur till Tokerian. Det är ju tisdag och då köper Tofflan alltid Expressens TV-tidning för den är bäst. Den vidhängande kvällsblaskan köper jag däremot inte och det är en sport att lyckas undkomma i kassan – för man måste egentligen köpa TV-tidningen tillsammans med blaskan. Jag vill inte läsa blaskan. Jag stoppar inte ner den i varukorgen eller varuvagnen. Det räcker med det jag kan läsa på nätet. Jag vill inte betala för att läsa Expressen.

Idag var det ganska lugnt på Tokerian. Inga jackor som låg slängda över mat eller så, men ett par personalkillar diskuterade sport med höga röster. Nä, idag var det en kund jag blev ilsk på! Det var en kärring – ja, jag kan inte kalla henne annat – som betedde sig illa. Kärring kan man vara redan vid 25, det har inget med ålder att göra. Denna kärring var emellertid lite äldre än så. Först strök hon alldeles för nära mig och jag var rädd att hon skulle sno min plånbok som jag hade i bakfickan. Men i stället lyckades hon smita före en kvinna som ställt sig i en kassakö. Hon bara liksom gled in framför kvinnan. Kvinnan och jag tittade på varandra med ögonbrynen höjda ända bak i nacken. Men ingen sa nåt. Kvinnan hade väl inte bråttom och jag skulle till en annan kassa, scannerkassan. Fast tänk så folk beter sig!!!

Soporna är utgångna till soprummet, men kläderna ligger fortfarande ostrukna och växterna skriker efter vatten. Det gäller att fylla sin dag med väsentligheter… I eftermiddag är jag ute i Himlen och stökar, DET är väsentligt!

Gör du mycket mer än jag idag??? Skriv gärna och berätta! Här, alltså. I en kommentar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Surt

Dan började så bra och fortsatte med en solig lunch. Jag fick en del småpyssel gjort och på seneftermiddagen levererad ML en fiiin kontorsblå anslagstavla! Och som den muminmamma jag är – ibland – hade jag faktiskt knappnålar i min jobbväska så jag kunde ganska omgående sätta upp lösa lappar som låg och skräpade på skrivbordet.

På eftermiddag kom också ergonomkillen och jag fick lämna ifrån mig det underbara trådlösa tangentbord jag har lånat alldeles för länge, liksom fotstödet. Däremot behöll jag mattan, den med knoppror på – allt för att mina onda fötter ska palla ståendet. Sen sprang jag till S och vi beställde ett nytt trådlöst tangentbord som var mycket billigare än det jag hade lånat. Hoppas att det är lika bra också…

Klockan var ganska prick 16 när jag lämnade byggnaden – för att komma ut i ett ösregn. Snacka om sur överraskning! Messade Fästmön och frågade om nåt skulle handlas på vägen, men fick inte svar förrän jag satt i bilkö och då ville/kunde jag inte kolla sms:et. Anna låg på soffan när jag kom och hade så ont i huvudet att hon mådde illa, så jag åkte och köpte Ipren – trots att tabletten har blivit så tråkig för att tillverkaren vägrar använda den blåa lilla gubben i reklamen för tabletten!!! 

När stod i kassaakön såg jag Gamlingen stå och packa i varor. Jag spände min blåa blick i Gamlingen och Gamlingen måtte ha känt av den eftersom Gamlingens egen blick var sänkt. Sänkt ner i påsen, vägrade möta min. Inte en enda gång till Gamlingen upp på mig. Själv vek jag inte en enda jädra millimeter med min. Vi har gjort varandra mycket illa båda två – jag är inte utan skuld – men till skillnad från Gamlingen hade jag inte misskött mina uppgifter. Det var väl därför Gamlingen blev sparkad – snett uppåt. Själv fick jag gå och jag minns ett sista, otroligt hånfullt mejl från Gamlingen. Det kändes oerhört skönt att inte vika med blicken och att jag klarade av att hålla mitt huvud högt. Men det tog på krafterna och jag kände mig rejält sänkt efteråt. Eller sur, dårå, om du så vill…

Vi åt god tomatsoppa med nån sorts örtklimp samt baguette innan vi tuffade iväg, Anna, Elias och jag till Elias skola där det var Öppet hus med bland annat vernissage och teater. Uppenbarligen gillade Elias ordet vernissage för han sa det flera gånger och jag håller med om att det är ett underbart ord.

Resten av gänget mötte upp på skolan. Först gick vi en runda i klassrummet. Där var det som sagt vernissage av olika konstverk. Ett verk som jag fastnade för var en adjektivinstallation. Barnen hade skrivit adjektiv och målat orden som de känslor de var.

En adjektivinstallation.

Några andra verk som visades var en sorts Picassokopior. De var så färggranna och fina att jag köpte ett vykort. Det ska jag sätta upp på min nya anslagstavla på jobbet!

Elias har gjort den längst ner till vänster. Vill du se en bättre version av bilden, kolla in Annas inlägg!

Efter vernissagen blev det fika i matsalen. Där var trångt som vanligt och en idiot karl vägrade dra in stolen så jag fick sätta mig längst bort från alla. Som straff fick han Annas rumpa på sig,  för han flyttade sig inte ens när vi skulle gå.

Jag träffade en del trevligt känt folk på skolan, bland annat A, P, Mi och Mo. Kändes kul att jag inte är bortglömd! Det händer nämligen så ofta nu för tiden att folk

inte känner igen

mig…

Teatern visades i en annan skola. Barnen hade verkligen lagt ner mycket arbete på pjäsen. Elias hade gjort kulisser, men han kom inte ihåg vilken han hade gjort. Tyvärr var det lite svårt att höra vad skådespelarna sa, annars var det en bra föreställning.

Innan jag åkte hem till mitt skjutsade jag hem Anna och barnen till sitt samt åkte och tankade. Bensinpriset har nu sjunkit under 15 kronor litern, jippiii! Nu hoppas jag bara att strejken på bilprovningen snart upphör så att jag inte får körförbud om några veckor…

I morgon kommer Anna till mig och vi har bestämt oss för räkor och vitt vin. Det innebär att jag måste till mitt favoritställe NOT! och handla efter jobbet i morgon. Gissar att vi får äta inomhus och inte på ballen*, för regnet verkar hålla i sig.

Det har ösregnat i flera timmar och hela jag var genomsur när jag kom in, såväl till kropp och klädsel som till sinnet. Men det känns ändå som om jag vann en seger idag. Det är väl bara så att vissa segrar inte alltid är… glada segrar. Äh, svårt att förklara. Jag försöker bara göra mitt bästa. För det mesta.

Det kan vara jag på bilden med regnkrulligt hår, tjock mage och blåställ. Bilden är tagen på väg till matsalen i Elias skola.

Härom natten drömde jag att gjorde om hela hemsidan för min nya institution. Natten som var drömde jag att jag hade tappat bort min mobiltelefon. I natt hoppas jag att jag får sova drömlöst…

*ballen = balkongen

Read Full Post »