Ett svårt fall av påssjuka

Ett inlägg i vilket Tofflan slår rekord. I shopping.

---

 

Missunnsamma kan sluta läsa nu – och se upp för nålar…

Ja jisses anoga! Vad säger du om sex (6)… TIMMAR PÅ STAN??? Det är baske mig rekord för en Toffla! Och inte en enda gång gnällde eller pipplade hon. I stället blev hon ett svårt fall av påssjuka. Jag, som egentligen mest skulle köpa mig en ny jobbväska och kanske, kanske en plånbok, slog på stort idag och satte sprätt på ett par tusenlappar. Minst! Och nu vet jag att vissa kärringar (ja, det är bara kärringar som är missunnsamma, aldrig några karlar!) tycker att detta är förskräckligt skrytigt, men faktum är att jag fick en generös födelsedagspeng av min mamma och jag köpte bara nödvändiga saker. Eller i vart fall saker som skulle ersätta andra saker som har varit trasiga i några år eller är slut. Så du som läser och bara känner dig negativt inställd – sluta genast läsa. Och passa dig så inte en och annan nål hamnar i min voodoodocka, den som numera sitter på min nya jobbväska!

Ett svårt fall av påssjuka var det… Eller vad tycks om detta slutresultat:

Påssjuka…

Men vi börjar från början… Fästmön och jag tog bussarna in till stan där vi strålade samman i en korsning. Min resa gick bra, jag blev bara irriterad på folk som konstant och högt snackar i sina mobiler. Vi inledde med att besöka Sandys på Vaksalagatan. Och detta besök var det flera syften med: dels ta en fika och lägga upp planerna för dagen, dels hälsa på bossen. Rent och fräscht och gott kaffe var det på Sandys. Som en riktigt fin bonus – förutom kramarna från bossen (som kanske inte alla får..?) – kan gästerna ladda sina mobiler – olika laddsladdar erbjöds i en liten laddstation. Utmärkt service! Eftersom vi kom direkt från frukostborden, i princip, mäktade vi inte med nåt tilltugg till kaffet idag, men nästa gång… DÅ!

Detta bildspel kräver JavaScript.

När shoppingplanen så var uppgjord skred vi till verket. Och faktiskt var det inte bara jag som bar hem påsar, även Anna gjorde det. Hon fick bland annat en urban minimizer och det får du googla på. Själv fick jag min allra första Ingmar Bergman/tvåhundralapp på Twilfit när jag köpte svindyra underkläder från Calvin Klein! Jag blev så uppspelt att bilden blev oskarp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi fortsatte sen till bland annat Lindex där vi tittade på… BabyHattar?! Det är väl det BH står för???

BabyHattar?!

Mellan underklädesbutikerna hoppade jag in lite här och var för att kika på jobbväska och plånbok. Plånbok slog jag till på på fel ställe – lite senare under eftermiddagen hittade vi samma plånbok till 20 procents rabatt… Nåja, en kan inte alltid göra lysande affärer. Och mellan skenandet i affärer behövde vi fylla på med energi. Vi gick till min vän Greken på Storken där vi åt fräscht och gott och så nyttigt att min mage naturligtvis protesterade. (Ja, ja, du ska få ostbågar och öl sen, lille vän!). Men jag kan som vanligt inte räkna och vid bordet undrade jag vem som skulle joina oss och nyttja den tredje gaffeln…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Resten av eftermiddagen sprang vi in och ut i affärer. Medan Anna provade kläder, strosade jag runt… bland underkläder, förstås, och rodnade… På The Body Shop köpte jag mig efterlängtade body butter, men jag vägrade betala för en påse. Den enda affären vi var till idag som skulle ta betalt för en liten jävla påse till min burk. Dåligt, The Body Shop!

The Body Shop ville ta betalt för en påse till den lilla runda burken! HA! Jag betalar inte för att gå runt och göra reklam för den affärskedjan, så det blev påsfritt där. Kanelkaramellerna från Barkleys och tuggummina köpte jag på en livsmedelsaffär. 

Innan vi skildes åt vid Centralen, bjuckade Anna på en sista fika hos Coffeehouse by George. Där hade de varken brickor till fikat eller möbeltassar till fåtöljerna, men OK, mazarinen var god. Före avslutningsfikat hade vi hunnit med en shoppingtur inne på Akademibokhandeln. Där satte jag sprätt på presentkortet från NK* och Marcus mamma, men faktum är att jag har 41 spänn kvar. Och det räcker ju nästan till ytterligare en pocketbok…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klockan hade passerat 16 när jag låste upp ytterdörren hemma i New Village. När jag låste den hade klockan inte ens slagit tio. Jag slog helt enkelt världsrekord i shopping idag – eller i alla fall personligt bästa.

Sen vidtog bara roligheter. Jag började med att tömma min trasiga gamla plånbok och fylla den nya. I min gamla hittade jag ett helt plockepinnspel. JA, JAG ÄR TANDPETSFETISCHIST!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa rolighet bestod i att tömma min trasiga necessär från Lacoste, en röd och grann sak som jag fick en gång när jag köpte parfym. Nu har dess dragkedja varit trasig i några år och jag tyckte att jag kunde kosta på mig en ny necessär med hel och fungerande dragkedja så att alla grejor stannar kvar inuti utan att trilla ut hela tiden. Den nya necessären var liksom plånboken från Björn Borg. Fasen så sportig jag känner mig! (Moahahahahaahaaaaaa, det där var ironi! Jag har aldrig ens hållit i ett tennisracket!)

Den undre necessären ersattes av den övre.

Därefter blev det dags för jobbväskbyte. Då insåg jag att jag inte bara är tandpetsfetischist, jag är rätt mycket pennfetischist också. För varför skulle jag annars ha en gedigen samling pennor, de flesta dessutom icke fungerande, i min gamla jobbväska..? Och vid det här laget kan du säkert gissa vilket märke det blev på jobbväskan…

Jajamens!

som Bosse J. sa, Björn Borg. Precis som den gamla, trasiga…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu känner jag mig rätt trött och ska vila och bläddra lite i min nyinköpta litteratur. Självklart har jag messat NK och tackat för de fyra pocketböckerna. Kanske sätter jag mig och funderar ut vilken bok jag ska köpa för slanten som blev över på presentkortet… Sen blir det Maria Wern klockan 21 – då slipper en tänka så mycket. Hjärnan har fått mycket motion idag och har många intryck att bearbeta…

Om du har orkat läsa ända hit orkar du säkert skriva några rader i en kommentar om vad DU har gjort idag. Tror jag..?

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: När ens hjärta vill brista

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Slut i rutan – och nåt nytt

Ett TV-inriktat inlägg.

---

 

Idag på eftermiddagen plingade det på min ytterdörr. Jag glodde först i tittögat som den kärring jag är, men öppnade sen trots att jag gissade att det var säljare som stod utanför. Konstig tid för naseri, eftermiddagen, förresten. Fast det finns ju dumma människor som jag som faktiskt är hemma.

Två småpojkar, knappt torra bakom öronen, tittade på mig och undrade om jag hade tid. Jag svarade att jag inte ville prata med dem om de ville försöka sälja nåt till mig. Då svarade pojken som förde talan:

Vi kommer från Com Hem och vill prata med dig om den förändrade prisbilden.

Då bad jag dem gå. Jag är tvångskund hos Com Hem via min bostadsrättsförening. Com Hem har försökt lura på oss ett baspaket bestående av åtta kanaler som man har fått välja själv ur ett visst utbud. Detta är än så länge gratis, men det var den prisbilden som nu skulle förändras. Sist jag fick besök av en dörrförsäljare från Com Hem både svor han åt mig och himlade med ögonen för att jag inte var intresserad av detta paket. Skälet till att jag tackade nej var att jag gissade att man ville skapa ett behov – och sen så småningom ta betalt för det. Jag hade uppenbarligen rätt. Det räcker bra med de 17 kanaler jag har ändå som tvångskund. Jag tittar kanske på fyra, fem stycken av dem bara, nämligen.

I kväll ska jag för en gångs skull inte titta på Veckans brott klockan 21 i SvT1. Jag ska i stället se den sista delen av serien Mordet. Det har varit en mycket sorglig serie där vi tittare har fått följa fem autentiska mordfall, berättade ur offrets synvinkel. Naturligtvis har det varit skådespelare som agerat i de dramatiserade scener som har visats upp, men verkliga närstående har också fått prata till oss i rutan. Riktigt bra TV-program har detta varit. Den enda kritik jag har mot serien är att samtliga fem mordoffer som porträtterades var unga människor. Även lite äldre människor mördas, TV3! Det kan tyckas grymt att unga människors liv ändas i förtid – och det är det. Men det är lika grymt när en människa, som har levt lite längre, får sitt liv släckt av nån annan. En variation hade varit bättre, tycker jag.

Samtidigt som Mordet startar en brittisk kriminalserie i tre delar i TV4, Hustrumördaren. Våld och mord inom familjen är vanligt förekommande. Detta på TV4 är dock fiktivt, men jag spelar in för att titta senare.

Värdshuset i Deckarna där författarna träffas. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ytterligare en bra serie avslutas i morgon kväll. Det är SvT:s Deckarna som jag brukar skriva om efter varje avsnitt eftersom sex olika deckarförfattare porträtteras. I morgon är det Katarina Wennstams tur. Det har varit väldigt intressant och underhållande att få en glimt av hur författarna jobbar och lite grann också varför de skriver såsom de gör. Min största kritik mot programmet har varit Krister Henrikssons smygande i buskarna. Bort med Krille och in med sex nya deckarförfattare snarast! Jag föreslår till exempel… Karin Wahlberg, Viveca Sten, Kristina Appelqvist, Michael Hjorth, Hans Rosenfeldt och Johan Theorin.

För den som vill se ännu mer brittisk kriminalserie visar SvT1 Fortitude klockan 22 på söndag, direkt efter den andra och avslutande delen av Arne Dahl: En midsommarnattsdröm. Fortitude är ett arktiskt samhälle där våldsamma brott är okända – tills nu. Totalt blir det tolv delar, vilket jag tycker är liiite för många delar. Tror jag. Innan jag ens har sett den första…

Några av karaktärerna i Fortitude som börjar på söndag. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 37: Höst och Host

Ett inlägg om den Tofflianska gångna veckans bra prylar och mindre bra prylar.

Torsdag och jag sover troligtvis när det här inlägget trycks ut. Men du som är vaken kanske läser vad jag tycker har varit kanonbra (höst) respektive inte fullt så bra (host) under veckan som gått. Det är inte svårare än så här:

Höst 

• Hållplats Sverige – jag, Almina (En förträfflig debut av Anna Nilsson Spets och en spännande första del av en ungdomstrilogi.)
• Vänliga ord om min person och kompetens (Just när jag behövde dem som mest! Tack, Berit!)
• Turbo Snake (Tänk, mitt vatten sjunker så bra nu!)
• En helg att se fram emot i oktober (Det har Fästmön och jag nu fått!)
• Vår dag – sexårs (En dag för bara Anna och mig)
• En dag på vift (Gav mig nya och bra erfarenheter som jag tar med mig in i framtiden.)

Host

• Teknikens värld (Ytterligare ett företag som skickar reklam-sms fast det är förbjudet. Jag har anmält, förstås!)
• WordPress (Som har bestämt att det är OK att de godtyckligt stoppar in annonser mellan mina inlägg här på bloggen då och då. Jag kan tyvärr inget göra åt detta och jag får inte heller betalt för det. Oönskad reklam bland mina ord och bilder, alltså!)
• Kärringar som tränger sig före andra i kassakön (Nej, det är faktiskt inte OK att ignorera andra människor så!)
• Företags oförmåga att ta emot felanmälningar (Vems felet är? Vet inte. Jag har bara gjort några felanmälningar.)
• Företag som ändrar leveransdatum tre gånger (Nej, Let’s Deal, jag är inte imponerad av er oförmåga att leverera till utsatta datum!)

Livet är kort.

Read Full Post »

En liten promenad

Ett inlägg om en liten promenad för att handla.

Det varma vädret håller i sig, men idag är det lite molningare och blåsigare. Känns ingen skillnad för mig, jag är lika varm som jag alltid är. Jag öppnar typ alla fönster och dörrar som går att öppna för att släppa in luft här hemma – Fästmön, när hon är här, kryper under filten och har ullstrumporna på. Det är så det blir när man går ner i vikt. HA! Vi feta vi fryser inte!

Oavsett sol och värme… vi går mot höst. Det går inte att komma ifrån. Men hösten är min favoritårstid, så jag ser fram emot den. Jag älskar alla vackra färger och att man slipper både svettas eller frysa. (Jorå, jag kan frysa också!) Titta bara på de här ”bären”…

Röda bär av nåt slag på ett träd.

Jag har varit en tur till Tokerian. Det är ju tisdag och då köper Tofflan alltid Expressens TV-tidning för den är bäst. Den vidhängande kvällsblaskan köper jag däremot inte och det är en sport att lyckas undkomma i kassan – för man måste egentligen köpa TV-tidningen tillsammans med blaskan. Jag vill inte läsa blaskan. Jag stoppar inte ner den i varukorgen eller varuvagnen. Det räcker med det jag kan läsa på nätet. Jag vill inte betala för att läsa Expressen.

Idag var det ganska lugnt på Tokerian. Inga jackor som låg slängda över mat eller så, men ett par personalkillar diskuterade sport med höga röster. Nä, idag var det en kund jag blev ilsk på! Det var en kärring – ja, jag kan inte kalla henne annat – som betedde sig illa. Kärring kan man vara redan vid 25, det har inget med ålder att göra. Denna kärring var emellertid lite äldre än så. Först strök hon alldeles för nära mig och jag var rädd att hon skulle sno min plånbok som jag hade i bakfickan. Men i stället lyckades hon smita före en kvinna som ställt sig i en kassakö. Hon bara liksom gled in framför kvinnan. Kvinnan och jag tittade på varandra med ögonbrynen höjda ända bak i nacken. Men ingen sa nåt. Kvinnan hade väl inte bråttom och jag skulle till en annan kassa, scannerkassan. Fast tänk så folk beter sig!!!

Soporna är utgångna till soprummet, men kläderna ligger fortfarande ostrukna och växterna skriker efter vatten. Det gäller att fylla sin dag med väsentligheter… I eftermiddag är jag ute i Himlen och stökar, DET är väsentligt!

Gör du mycket mer än jag idag??? Skriv gärna och berätta! Här, alltså. I en kommentar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Är du förbannad på nån just nu?

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar resultaten i den senaste veckans omröstning/fråga.

Den gångna veckan har vi varit förbannade lite till mans, tror jag. Hur som helst, Tofflan undrade om du är förbannad på nån just nu.

Så här fördelade sig de 21 inkomna svaren:

42,86 procent (nio personer) svarade: Nej, inte ett dugg arg är jag på nån!

33,33 procent (sju personer) svarade: Ja, jag är skitförbannad!

19,04 procent (fyra personer) svarade: Mja, lite småarg är jag allt.

4,76 procent (en person) svarade: Other [anonyma kommentarer]: fkvvmvdmelceeokmjc

Tofflan kommenterade:

Jag är skitförbannad på den där personen i Nynäshamn som har förföljt mig i cyberspace i fyra år, tror jag att det är. Vilken förebild är h*n för sina barn och barnbarn? De skulle nog skämmas ihjäl om de visste! Men nu när TV har hört av sig till mig kanske det blir annat ljud i skällan. Tänk så pinsamt att bli outad i TV! Eller också har människan helt enkelt ingen skam i kroppen. Man kan ju undra…

Caroline kommenterade:

Ja, jag är så in i h*lv*t* skitförbannad på en människa som gör livet mycket svårt för en mycket närstående person till mig. Är så arg att jag får hjärtklappning när jag tänker på det och det är inte hälsosamt alls… får hjärnsläpp av elaka människor som förtrycker och utnyttjar andra i beroendesituation. Men jag har laddat med lagtexter, myndigheter man kan ”ta hjälp av” (som jag naturligtvis vänligt ska upplysa om) och dokumentation = man ska inte reta upp den här kärringen!! Det är länge sedan jag var så här arg, med åren har jag slipats av och blivit mer diplomatisk. Ska verkligen försöka vara det nu också, det biter mycket hårdare om allt framläggs i en lugn och kall ton 😀

Stort TACK till dig som svarade – på ett eller annat sätt! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsrast

Igår var det lördag. Ledig lördag. Därför tog vi många raster och pauser. Efter att ha tråkhandlat på Tokerian samt avlämnat varorna hos mig, tog vi bussen in till stan. Vi var inte ensamma. Det var till och med råttor på stan…

Första stoppet blev Röda Rummets antikvariat. Inte heller där var vi ensamma. Alla som var där inne pratade dessutom högt och kors och tvärs över lokalen. Nästan alla. Andra åt mat eller rökte. UFF! Men vi fyndade där för en billig penning, både Fästmön och jag. Jag hittade en inbunden bok i fint skick för endast 90 kronor.

Några steg till och vi hamnade hos Myrorna. Kläder och sånt köper jag inte där, men Myrorna inne i stan har en fin bokavdelning. Dock var pocketböckerna inte sorterade i bokstavsordning, vilket var irriterande. Där gjorde jag emellertid ytterligare två fynd, en inbunden bok och en pocketbok för 20 kronor styck. Sen shoppade vi faktiskt inget mer, är bäst att tillägga, eftersom det är så många som har synpunkter på att vi gör av med våra egna pengar.

Dagens antikvariatsfynd för 90 + 20 + 20 kronor. En värdelös påse för en krona vägrade jag emellertid att köpa hos Myrorna. Dessutom insåg jag att kärringen tog 30 spänn för Kjell Eriksson-boken – trots att den var prismärkt 20 kronor. Men en tia kan jag efterskänka.

Redan nu gjorde sig hälen påmind, så jag haltade och Anna gick till min vän Greken på Storken för att vila. Där var… vi inte ensamma, som sagt… Men Anna hittade en bordsände där vi klämde oss ner för att fika – mandeltårta med grädde för min del, semla för Anna.

Kafferast på Storken. Vi tycks ha hål i läpparna så slabbiga som muggarna är… 😳

Under kafferasten diskuterade vi middagen. Beslutet blev att inta Kinamat på restaurang, för vem vill åka med stinky take away-påsar på bussen? Inte vi. Sen gick vi till Åhléns och tittade på mörkläggningsgardiner, glas och roliga skrivböcker.

En rolig (?) skrivbok.

På väg till restaurangen passerade vi genom Granit. Affären ska stänga och vissa varor utbjöds till mellan 50 och 70 procents rabatt. Fast där var rätt urplockat. Fult, tråkigt och dyrt var kvar.

Vi slank in på Akademibokhandeln, som var bra mycket trevligare när den hette LundeQ. Där såg vi fler fina skrivböcker. Jag fastnade för en söt tomtegroda, men vad ska jag med julkort till i slutet av januari?

En söt tomtegroda, men vad ska jag med en sån till i januari? Den fick bo kvar på Akademibokhandeln bland alla andra julkort.

Vid 17-tiden angjorde vi China Garden. Där var vi… inte ensamma, men vi fick ett bra bord. Vi satt bredvid varandra i soffan så att vi kunde kommentera ordentligt. Vi inledde med en vätskepaus/-kontroll.

Vätskepaus/-kontroll.

Buffé ville vi inte äta för då äter man alltid för mycket. Vi valde därför två till priset nedsatta (bäst att tala om detta eftersom det är många, som sagt, som har synpunkter på vad jag lägger mina pengar på) kycklingrätter. De var både smakrika och goda.

Min kyckling simmade i röd currysås. Som synes åt jag upp det mesta.

Dagens lyx – och här kan jag erkänna att jag slösade lite med mina egna pengar – blev var sin dessert, friterade bananer med glass.

Dagens lyx.

Eftersom vi var två personer tog vi var sin dessert.

Friterade bananer och glass på andra ledden. 

Vid det här laget hade jag rejält ont i hälen trots alla pauser. Så ursäkta mig om uppmärksamheten gled från Anna till våra bordsgrannar, varav av en tycktes frysa om huvudet. (Iförd mössa under hela måltiden. Vad säger M. Ribbing om detta, tro?)

Under kaffekvarten gled uppmärksamheten iväg på våra bordsgrannar.

Vi var hemma i god tid till Stjärnorna på Slottet. Till dessa inmundigade vi var sin starköl samt cheddarostbågar. Bågarna var OK, men smakade mest salt. VAR I H-E ÄR CHILIBÅGARNA??? En film såg vi också innan vi hoppade i säng.

Idag är det söndag och vilodag. Jag ska snaaart in i duschen och därefter blir det en tur till IKEA där jag ska titta på tyg till min kökssoffa samt rullgardin alternativt mörkläggningsgardiner till sovrummet. Vi får se hur mycket hälen pallar.

Vad händer hos dig idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Hopptimism!

Det finns dagar när jag bara vill spy på alla som är så där äckligt positiva. F*n, livet är en kamp och det är framför allt inte rättvist, varför ska man då försöka vara så glad som möjligt? VA???

Nä, det är få som kallar mig positiv, även om två (2) av varandra tämligen oberoende personer på jobbet har kallat mig det. Men lite optimistisk försöker jag ändå vara. Eller snarare HOPPTIMISTISK! 

Det går liksom inte att vara sur och odräglig 24 timmar om dygnet när man har ett sånt kanonkul jobb som jag har. Eller den knäpproliga Fästmön finns vid min sida och skojar till livet. Eller den snälla mamma eller de omtänksamma (blogg)vänner som bryr sig? TACK till er alla för det ni gör för mig – på era personliga sätt!!!

Offerkoftan ligger en bra bit härifrån. Jag ser den, men jag tänker INTE ta på mig den. (Jag har för övrigt växt ur den, jag är ju tjock som en flodhäst numera!) I stället fokuserar jag på Hopptimisten, den lille orange gubben som jag fick i julklapp av min kära.

Hopptimisten!

Jag tror att det bor lite av min pappa i Hopptimisten. För man kan inte låta bli att skratta åt gubben – och det kunde man inte åt min pappa heller. Det var många gånger som jag var fullständigt gaaalen på pappa, för han kunde också reta gallfeber på mig. Men till sist fick han mig alltid att skratta. Och ja, jag saknar honom fortfarande. I slutet av juli är det sex år sen han drunknade.

Det har ju inte varit världens bästa dag för mig idag. En omtumlande dag, när jag har fått tänka och känna efter, kan man väl sammanfatta. Det är ju inte helt fel ibland, men det får inte bli grubblerier eller ältande, inte mer. Nä, jag är ju med Hopptimisten!

När jag var hos doktorn glömde jag att försöka berätta om mina onda fötter. Och idag på eftermiddagen började min oopererade axel att göra ont. Nej vet du, jag tror inte vi människor ska hållas vid liv i 100 år eller mer. Våra kroppar är inte gjorda för det – eller snarare, sjukvården är inte dimensionerad för utbyte av reservdelar för alla oss gamla.

Anna och jag strålade samman på ICA Heidan när vi hade slutat våra respektive jobb. Där inhandlade vi var sin bunke sallad från affärens ljuvliga buffé. Fast vi höll på att få med oss dressing som var flera dar för gammal! Usch… Dessutom var det en kärring – ja, jag kan inte säga annat! – som SMACKADE i mitt öra. Hon tyckte uppenbarligen att Anna och jag stod i vägen för hennes framfart. Men i stället för att smacka kan man ju säga nånting. Jag har för f*n inte ögon i nacken. För övrigt stank hela människan askkopp och det gjorde ju att jag kände ännu mer antipati. Usch-usch! (Som du ser är jag inte mindre elak trots att jag har kommit ut som Hopptimist! Kvinnor med temperament…)

Hemma i New Village råkade jag på en blotterska vid garaget. Jag skrattade så att jag höll på att köra in i väggen. Sen tog jag med mig blotterskan hem till ballen*. Där intog vi vår kvällsvard, men det blev kallt så vi gick in. Jag har telefonerat med mamma och försiktigt ordat om att kanske, kanske kan jag hämta hit henne en vecka i juli. Om det går som jag hoppas får jag dessutom en vuxenvecka semester med Anna innan dess och Pridedagarna efter. Om jag vågar vara Hopptimist…

*ballen = balkongen

Read Full Post »

Dofter av divergerande slag

Så har min första semesterdag snart gått till ända. Mörkret som har sänkt sig är nästan kompakt. Det känns som om dan bara har dragit förbi, men lite nyttigt har det blivit gjort ändå.

Jag har försök torka av lite i köket efter att det tillretts julmat där. Men dofterna blir jag inte av med – det stinker doftar sill, lök, stekta kycklingköttbullar… och bajsost, som Elias säger, trots att den är inpackad i två plastpåsar.

Var iväg till Stormarknaden idag för att inhandla gröngöling. Cirkulerade i minst en kvart där innan jag hittade parkeringsplats. Och granförsäljningen var naturligtvis flyttad från stället den var på förra året – till rakt motsatt ställe på andra sidan byggnaden. Jorå, jag svor några gånger. Det var främst kärringar som inte kunde parkera och mammor med småbarn som jag skulle ha kedjat fast vid mig och gubbar som var uppstressade och suckade irriterat när jag betalade min lilla gran som fick mina mentala eder. För lite uppfostrad är jag, trots allt, så jag bara tänkte det mesta. Utom när jag sitter i bilen – då svär och skriker jag alltid högt.

Årets lilla gran i nätat skick på ballen*.

                                                                                                                                                             Granen jag köpte var inte världsastor, men nåt mellanting mellan vanlig rödgran och kungsgran. Trots att den knappt når mig över huvudet kostade den 440 pix.

Jajamens!

som BJ skulle ha sagt.

Här rullar pengarna fritt,

som jag säger och svettas lite.

Granen barrade inte mycket i bilen och jag la den på baksidan av min filt. Filten skakade jag sen av och jag hittade inte många barr i inne i bilen sen! Lyckades fälla passagerarsätet fram på ett smartare sätt och jag hade nog kunnat ta med mig en större gran hem, den hade fått plats. Men när det gäller granar spelar storleken inte nån avgörande roll för mig. Eller jo! Granen ska inte vara för stor, för det är trångt här hemma och den får stå upptryckt i ett hörn. Men det är ju doften som är det viktiga! Nu när sill, lök, kycklingköttbullar och bajsost har trängt bort den underbara doften av mina tre blåa hycanciner hoppas jag att granens intåg – vilket nog sker redan i afton – ska gå segrande ur kampen om att bli min näsas favorit! Det kommer en bild sen, förstås, på mitt

Maaasterpiece!

Efter graninköpet och en mugg java packade jag in mamma och rollator och for till ICA Heidan och handlade. Det hade liksom inte funkat att dra till ICA Kvantum och forcera massorna. På ICA Heidan var det en dragspelande tomte som förföljde mig igen. Jag vet inte vad det är med dragspelande tomtar, men de tycks tro att jag estimerar deras närvaro. Det gör jag… inte.

Hemma igen blev det nyperkolerat kaffe och var sitt pecanwienerbröd. Och så grävde vi lite i chokladasken som jag fick med mig från jobbet – jag och en tjej fick ju en stor sak att dela på.

Kom på att jag glömde visa att jag inte bara fick fikon på gårdagens möte utan också två julklappar från avdelningen. Den ena blir säkert väldigt användbar. Det var en Barry – och då snackar jag inte en av bröderna Gibb – utan en sorts säck som man bär ut granen i när det är tjugondag knut.

Barry tror jag blir användbar i januari!

                                                                                                                                                           Den andra klappen var, för jag vet inte vilken gång i ordning, handdukar med ny logotyp på – det lanseras en ny grafisk profil på jobbet efter nyår. Ja ja, grönt är skönt, men inte min favoritfärg, kan jag väl säga. Handdukar går kanske ändå åt och är en användbar pryl, även om det är en fantasilös julklapp.

Grönt är skönt – men inte min favoritfärg…

                                                                                                                                                        Fästmön saknar jag som 17 och jag tror att det är ömsesidigt. Hon messade en bild för ett tag sen på ett rum hon har storstädat idag. Jag kände inte igen det, men när jag såg datorskärmen som skymtade till höger på bilden insåg jag att det är Slaktar-Pojkens rum. Vilken snäll mamma, va´?.. Som städar sin snart 21-årige sons stia rum…

Om du har orkat läsa ända hit är nog både du och jag värda Nobelpriset… Jag tänker dricka vin i kväll igen, för jag står inte ut annars. Mamma får revbensspjäll, jag grillad kyckling och så några kladdsallader till. Snabbt och enkelt och rätt gott! Vad ska du äta i kväll???

                                                                                                                                                          *ballen = balkongen

Read Full Post »

En promenad bland… spöken

När vi fräschat upp oss lite blev det så dags att ladda för lördagskvällens höjdpunkt: Spökvandring i Gamla Stan.  Vi packade på oss dubbla tröjor, vantar med mera… och sen tog vi lite varmt, irländskt kaffe på Järntorget.

Varmt irländskt kaffe!

                                                                                                                                                    Spökvandringen ska jag inte avslöja för mycket av, men vi hade en duktig och medryckande guide på vår tur. Däremot tyckte varken Anna eller jag att vandringen handlade så mycket om spöken. I stället blev det mest en historielektion kring Gamla Stan – vilket var nog så intressant!

Vår medryckande guide på spökvandringen.

                                                                                                                                                 Tyvärr var en del personer i vår grupp på lyset. Det var INTE vi, trots att vi intagit alkohol. Vad är det för mening att gå spökpromenad om man är full, liksom? En kärring väste dessutom kommentarer om mig och utbytte menande blickar med sin berusade kamrater. Vad är det som är så intressant med mig? Jag är varken snygg eller berömd! Titta på det här fina trädet så får du se nåt snyggt i stället!

Ett vackert träd i mörkret.

                                                                                                                                                           Hela spökvandringen tog 90 minuter. Vi hade just fått veta att vårt hotell, Lady Hamilton, har ett eget spöke, när en unge i sjuårsåldern ÄNTLIGEN blev kissnödig så den medföljande vuxna personen samt ett något äldre barn fick avlägsna sig med mindre barnet. Spökvandringarna i Gamla Stan är nämligen inget för yngre barn. Det blir för kallt och för tråkigt. För oss äldre blev det kallt men intressant. Gruppen var också något för stor, tyckte både Anna och jag, så det var bra att två barn och en vuxen försvann.

Turen kostade 200 kronor per skalle. Det finns också möjlighet att köpa till ett middagspaket. Vi valde dock att gå till vår favoritrestaurang Michelangelo och äta pasta och dricka rödvin.

Vi drack ett rött vin från Sicilien, Cariddi. Mycket gott!

                                                                                                                                                              Vi var ganska frusna efter promenaden och maten och vinet gjorde oss trötta, så vi strosade hemåt när restaurangen stängde vid 22.30-tiden. Lagom tid för två nöjda tanter!

Min frusna kära!

Read Full Post »