Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘veck’

Ett inlägg om en film.


LivstidLivstid är en av Liza Marklunds
senare böcker, även om de förstås alla har kommit ut i snabb takt och inte för alltför länge sen. Men Livstid (2012) är också en film, baserad på boken, förstås. TV4 gör inget undantag denna söndag utan visar ytterligare en Annika Bengtzon-rulle. Jag gör inget undantag heller utan tittar.

Denna gång handlar det om polismord. Julias man David är skjuten och hon själv är misstänkt för mordet. Dessutom är deras lille son försvunnen. Annika Bengtzon kastar sig förstås in i leken och börjar nysta. Inte helt opåverkad av den egna skilsmässan. Men hur kommer det sig att den mördade polisen inte har ett enda veck i sin uniform, det vill säga verkar så juste och genomärlig att inte en människa har nåt ont att säga om honom? Julias bästa kompis, också hon polis precis som Julia och hennes mördade man, ger en annan bild av David.

Jag måste i alla fall var ärlig och erkänna att jag har tappat kollen på handlingarna i böckerna, så jag måste googla. Då minns jag: Annika Bengtzons hus brann ju ner och hennes man träffade en ny kvinna. Det var mycket spännande – i boken. Filmen då?

Ja, även filmen är spännande. Det är som om Annika Bengtzon-filmerna får en nytändning med Livstid. Det är otäckt, bra skådespeleri, realistiskt. Mer sånt!

Toffelbetyget blir högt den här gången.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den svåra sjukdomen Förkylning och hur en sjukling försöker bli varm.


Jag har sagt det förut
och jag säger det igen:

Undertråden är Djävulens påfund!

Men eftersom jag är Sjuk idag och ett av symtomen är att jag fryser, bestämde jag mig för en upphettande närkamp med sagda tråd. Det vill säga, jag skulle ge mig på att laga mitt överkast, som var trasigt på två ställen, samt favoritjeansen – med hjälp av symaskinen.

När jag använder min symaskin vet jag att jag blir varm. Jag blir varm för att jag blir så arg och frustrerad.

Lagat överkast i sömmenSärskilt varm blev jag nu emellertid inte idag, men som vanligt ilsk. Och jag tror inte att min gamla syfröken Greta-Lischa Schtener skulle godkänna en sån här lagning! Kolla vecket liksom… Överkastet var nämligen ursprungligen två enkelsängsöverkast. Dessa syddes samman av en betydligt mer sykunnig hand än min på bronsåldern. Med åren har tidens tand gnagt på sömmen så att den hade spruckit. Fast nu är den lagad och sydd. Knöligt sydd. Det blev ett skitfult veck. Men det skiter jag i, för vem f*n ska upp i min säng och närskåda mitt överkast?

Lagat överkast nertillNär jag ändå var igång passade jag på att laga en kant nedtill också. Där hade tidens tand inte bara gnagt utan tuggat ett rejält hål. Tyget är alldeles mört där, söm (<= = östgötska för ordet som) en säger i Östergyllen. Det blev inte heller så särskilt snyggt, men det blev helt. Och rakt.

Lagade jeansOch eftersom symaskinen nu var framsläpad – det i sig höll på att ta livet av mig, själva släpandet, alltså – passade jag på att laga favoritjeansen. Snitsade till det hela genom att göra ett eget, intressant (!) mönster när jag sydde. Nåja, ingen ska glo mig nära i skrevet när jeansen är på, har jag tänkt. (Oh my God! Jag HÖR faktiskt Greta-Lischa vända sig i sin grav…)

TrådtrasselEfter allt jobb och slit kan jag inte påstå att jag blev särskilt mycket varmare. Däremot argare och mer frustrerad, förstås. Jag känner mig helt slut i rutan. Blotta tanken på att försöka hasa över till Tokerian för att inhandla nån form av ätbar materia som fixar till sig själv till middag känns övermäktig. Får nog vila en stund. En lååång stund. På kökssoffan. Och begrunda det svinn som man ju faktiskt får räkna med när man syr medelst maskin. Skit samma, nu har jag ett helt överkast och hela favoritjeans! Who cares, liksom?!

Konstaterande: Fyra yrken jag aldrig skulle kunna tänka mig att bli:

  1. Gynekolog
  2. Barnmorska
  3. Tandläkare
  4. Syfröken


Livet är kort.

Read Full Post »

Idag städar jag lite. När jag går förbi en spegel kan jag inte låta bli att stanna upp en stund.

Så gammal jag har blivit! De här sista tre åren har jag blivit minst tio, men närmare 20 år äldre i ansiktet. Fårorna är djupa, vecken bittra. Och håret! Det som var min stolthet… Tunt och livlöst, trots besök hos bästa frissan i veckan.


En skugga av den som en gång var jag.

                                                                                                                                                               Nej, jag undrar vad straffet blir för den som har åsamkat mig detta för tidiga åldrande. Detta lidande. Den som är jag. För nånstans, nån gång hade jag säkert ett val. Ett val att ta en annan väg. Men jag var dum och lojal och plikttrogen.

Nu är jag bara dum och gammal i förtid.

Read Full Post »

Dagen är snart förbi. Jag hann inte ens fånga den. Idag var en sån där dag som jag mycket väl hade kunnat hoppa över. Trött och ledsen hela dan, antagligen beroende på att jag behöver lite extra tillskott till mitt taskiga blod som försvinner ur mig som Niagarafallen. Snart lägger jag mig på trappan utanför akuten på Sjukstugan i Backen och skriker:

Snälla! Operera bort skiten!

Men sånt gör ju inte en Toffla, en viss stolthet och hyfs har till och med en sån.

Den Mest Älskade var också trött och ledsen idag och jag vet att det är så mycket i hennes tillvaro som är tungt. Det kändes inte helt OK att åka hem på eftermiddagen idag, men jag hade två stora paket att hämta ut. Dessa behövde sen snabbt förvandlas till smärre paket så att inte mottagarna får veta vad de innehåller förrän den 24 december. Särskilt nyfiken var jag på ett av paketen, men blev bekymrad när jag såg ETT STORT VECK på ena hörnet. Varorna inuti var emellertid helt oskadda! Och faktiskt blev jag mycket nöjd med innehållet, ett resultat av Tofflans Pyssel & Knåp HA*. Men lite snopet blev det sen att av två rätt stora paket blev det bara denna lilla hög:


En liten hög av två stora paket, blev det bara… 😦

                                                                                                                                                    Nåja, det visade sig att två varor inte låg med i ett av paketen, men nu har jag kollat upp och de är på väg.

Sitter vid stordatorn hemma och svär över min trådlösa mus som verkar vara på väg att dö. Tror jag får plugga in en sladdmus tills vidare. Jag har en liten trådlös till leksakslådan**, men jag vill inte hatta med musen fram och tillbaka för då upptäcker jag strax att den är på fel ställe, så att säga (jag glömmer lägga den på rätt ställe).

Jag har inte bestämt mig än hur jag ska hantera ”ärendet” med den före detta kollegan som har bloggat om mig. Alla har ju rätt till sin subjektiva föreställning av ett skeende, men det är irriterande att inte få gå i svaromål när man blir attackerad. Och ännu mer irriterande är det när rena felaktigheter serveras. Hmmm… tål att tänka på…

När jag kom hem mötte jag ett riktigt surmonster, men jag antar att det beror på att jag är den stjärna jag är. (Ibland är det härligt att retas.) Och det kan ju faktiskt inte jag hjälpa. Att jag är så fantastisk, menar jag. (Jag är MYCKET ironisk och inte ett dugg självgod.)

                                                                                                                                                            *HA = HemArbete
**leksakslådan = min lilla dator

Read Full Post »