Min lördag: tankar, sopkaos och ett rent helvete

Ett lördagsinlägg.

---

 

Solig morgon.

Jag brukar alltid tänka att jag ska dö till Schuberts Ave Maria. Det kan jag naturligtvis varken veta eller bestämma. Men i december, när jag spelar min jul-cd med Peter Jöback i bilen, är jag övertygad om att det blir så. Nu är det en ny månad och snart också en månad sen det var jul. Kanske jag lever ett tag till.

När jag dammar brukar jag fundera över högt och lågt. Idag dammade jag, men var jag mer i nuet – och ändå inte! – när jag drog med dammtrasan över de inramade fotona på min ursprungliga familj: farmor, farfar, mormor, morfar, pappa och mamma. Det finns en enda av dem kvar här på jorden (och henne telefonerade jag med i torsdags kväll). Sen är det jag. Och efter mig… ingen. En känsla av sorg smög sig in och borrade ner sig nånstans i mitt bröst. Det blev lite tungt. Samtidigt vet jag att det finns människor som jublar över det faktum att det tar slut med mig. Men det kan också finnas en och annan som känner annorledes… (Och så blev jag påmind om att ta tag i återhämtningen av våra släktporträtt som är deponerad hos en lurendrejare.)

Anna Jansson, en försvunnen ung man och en mugg kaffe var med mig i sängen i morse.

Min lördag… Först vaknade jag strax före halv sju, men lyckades somna om för det var tyst i huset. Vid åtta-tiden tyckte nån i byggnaden att det var helt OK att starta både en tvättmaskin och gräla. Jag skuttade därför upp och fixade kaffe. Kaffet höll mig varm i sängen medan jag läste ungefär 100 sidor ur min bok på gång. Det är Anna Jansson sextonde Maria Wern-deckare och jag måste säga att titeln är väldigt passande. Men märkligt nog inleds boken med en pojke som försvinner från en färja – precis som Shetland igår… Så sammanträffanden existerar…

Det var otroligt vackert väder idag, men dan började kallt. Jag fick ha en liten syjunta här på morgonen, för jag upptäckte att det drog en aning om vänster stortå. Det fixade jag till snabbt och inte snyggt. Greta-Lischa Schterner*, min gamla schyfröken, jag menar tekschtillärarinna, skulle inte ha godkänt min sömnad.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Det behövdes uppenbarligen dammsugas här idag…

På dagens agenda stod som sagt städning. Det är inte så världsaroligt längre när en bara har två dar i veckan att städa på. Men det går. Allting går ju – utom tennsoldater och små barn. Jag körde igång ett maraton med klassisk musik – mina fem cd-skivor Classical Collection. Då slapp jag höra vad andra i huset har för sig. Dock noterade jag en avfärd. Jag hoppas att den blir av det längre slaget för jag orkar inte försöka somna till en tvättmaskins entoniga brummande en natt till.

Nu har huset fått lyssna till vacker musik hela dan. Hoppas det får människor att lugna ner sig och dämpa sig ett tag. Min städning är nästan färdig. Dammningen är klar, liksom dammsugningen. Det behövdes, kan jag meddela…

Jag har pausat för att äta frukost, tvätta mig, stoppa in ögona (det vill säga linserna) och rafsa ihop soppåsarna. Jag har ett eget lite sopberg här. Eller sopkaos, som är det senaste kaoset media skriker ut om. (Sopkaos är det alltså i Stockholm.)

Sopkaos i New Village osså.

Jag måste ge mig ut, tyvärr. Det är inte bara sopkaoset jag ska bringa ordning i, jag måste ordna nån middag dessutom. Det blir köpepizza idag har jag bestämt. Eftersom jag är ensam straffas jag och får inte hemkörning av pizza om jag inte betalar (extra) för det. Därför har jag bestämt att jag åker och hämtar hem den själv. Men än så länge är det lite tidigt, så jag får väl ställa mig vid strykbrädan en stund och även dra några tag med en fuktig trasa i badrummet och i duschrummet-toan.

I kväll blir det tänd ljuskrona igen. Fem stearinljus får inte upp värmen, men det var i alla fall mysigt att tända dem igår. Repris i afton, alltså. Och kronan sitter i taket i vardagsrummet, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag inte, som bekant. Förutom pizza och ljuskrona blir det Stjärnorna på Slottet klockan 20. Och ett och annat kapitel i min bok, förstås. Har DU lust att berätta vad DU har haft för dig idag så gör gärna det i en kommentar.

Ljuskronan sitter i taket, inte på mitt huvud. Nåt ljushuvud är jag som som bekant inte.

*Greta-Lischa Schterner = hon hette självklart nånting heeelt annat.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jag knappar in

Knappt ett inlägg.

---

 

Orkar jag sy in denna retsamma smiley i skinnjackan, tro?

Vilken dag! Här sitter jag hemma vid datorn efter arbetsdagens slut och är så trött att det bara snurrar i skallen. Det är väl hjärncellen som far runt, överstimulerad till max. Huvudet värker och nacken är trött. Men det är en skön trötthet och jag njuter av att kunna säga att jag har kämpat hårt idag, jag har klivit över en tröskel, besegrat mitt motstånd och… jaa, varit utvecklingsbar. Frågan är om krafterna räcker till för att sy i en knapp i min skinnjacka, en knapp jag hittade på hallgolvet häromdan och som behövs för att kunna sätta pälskragen på plats när det är dags… Det är tveksamt. Jag tycker att knappen ser ut som en retsam smiley/emoji.

Söder om helvetet i sängen i morse.

Min kropp är fortfarande inställd på sommartid. I morse vaknade jag en timme innan jag skulle. Men i stället för att klaga över det tog jag tillfället i akt och ägnade mig åt min bok på gång. Det är faktiskt en bok jag fick till födelsedagen, för över ett halvår sen. Nu äntligen läser jag deckaren jag fick av vännen FEM! Det blev kanske trekvarts läsning i sängen och det kändes nästan som helg.

När jag så äntligen klev upp för att göra mig redo för arbetet fick jag njuta en stund av fullmånen mellan husen. Det har varit oerhört vackra kvällar och morgnar de senaste dagarna och fullmånen har lyst så gott som varje kväll, tycker jag. Den här gången har jag inte påverkats så mycket, utan jag har sovit bra. Jag är kvällstrött och kryper ganska tidigt i säng om kvällarna. Ofta läser jag en stund, tills ögonlocken blir för tunga. På morgnarna vaknar jag tidigt och det beror säkert på att jag har gått och lagt mig tidigt och liksom sovit färdigt. Jag känner mig väldigt utvilad varje morgon och sover gott om nätterna. Det är jag så glad och tacksam över!

Månen i morse.

 

Kollegans tålamod var lika ändlöst som den här källarkorridoren…

Min bästaste kollega har lagt ner så mycket tid på mig idag att konsultarvodet borde höjas flera snäpp. Precis allt som kan har krånglat och som grädde på moset hängde sig datorn. Ja, som du förstår hade jag inte sparat nånting… Men tack vare min tålmodiga och envisa kollega – jag själv bara gnällde – kunde jag äntligen komma igång och jobba med min första formgivning av en trycksak sen typ 1999. Ärligt talat var lusten låg, men nu efter arbetsdagen kan jag konstatera att jag tyckte att det var ganska roligt, trots allt strul.

Innan jag får herrbesök (med mormor) i kväll ska jag äta en macka och försöka orka med att sy i den där knappen innan jag tappar den. Men jag vet knappt om jag orkar det… Jag är glad att jag har knappat in det jag har gjort hittills idag och att jag har knappat in på arbetsbördan. Lite, i alla fall, betoning på lite.

Vad har DU haft för dig idag??? Skriv en rad i en kommentar så blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tomtar lite här och var

Ett tomtigt inlägg.

---

 

Jag har visst varit ett snällt monster..?

Det finns visst tomtar lite här och var. Jag har varit ute i Förorten och snaskat gofika, pussats, kramats och överlämnat tre påsar med julklappar till familjen. Det var visst ett bra byte jag gjorde, för jag fick lika många påsar med mig hem – och jag är ju bara en. Men som vi sa till Elias är det inte alltid antalet som räknas utan innehållet. Jag känner mig överväldigad i alla fall av klappar från Fästmön, Jerry och Annas snälla mamma och L. Tyvärr missade jag en klapp från yngsta bonusdottern. Jag får se det som att den som spar hon har. Väldigt snäll måtte jag ha varit i år – om man ser till alla klappar jag har fått… Det är så jag skäms lite för jag har inte kunnat köpa lika många/lika mycket till alla som förr om åren. Nån risk att nån i familjen blir utan är det emellertid inte.

Vacker juldekoration hos Anna.

Rösten är svajig och hostan envis, men jag kunde i alla fall skjutsa min kära för att hämta två paket. På vägen tillbaka stannade vi till hos Tomten på Morgonen. Där fick jag med mig en påse klappar, men vi hade inte tid att språkas nån längre stund – media var på ingående. Jajamens, här umgås man med mediekändisar. Det vore lite kul om min gratisprenumeration, som jag skickade in för en vecka sen, på lokalblaskan kommer igång snart. Idag kom i alla fall Svenska Dagbladet, men den har jag inte hunnit läsa än!

Medan paketen sen slogs in fick jag en pratstund med Elias på hans rum. Och så såg jag en väldigt snygg regnbågskudde som han har sytt. Tyvärr missade jag att ta nån bild, så du får se en av Annas fina juldekorationer i stället.

När mormor och L kom serverade Anna gofika i form av hembakad pepparkaka med nötter och gott i. Jag fick även provsmaka de brända saffransskorporna. Inte ett dugg fel på smaken där!

Mammas julköttbullar.

Hemma i New Village hade mamma stekt köttbullar på ett halvt kilo kycklingfärs. Vi provsmakade var sin och de var så där supergoda som bara mammas köttbullar kan var! Eller Annas pappas. Hans köttbullar är också mumsigast i hela världen.

Men nån värme har inte kommit. Jag ringde idag igen om detta och då påstod vice ordföranden att jag har 21 grader i lägenheten.

Du måste skämta, kom upp och känn på elementen!

svarade jag då.

Sen medgav han att det har varit lite problem med vissa lägenheter på min gata… Han skulle ner i nån undercentral och kolla och kanske höja ett snäpp. Jag bad honom slå en signal när han hade gjort det, men han har inte ringt än (typ fem timmar efter vi talades vid) och som sagt, elementen är forfarande kalla eller mycket svagt ljumma.

Idag låg det lite post i boxen, bland annat julkort från Anna och barnen och mammakusinen B. Och så låg där en fin julklapp till Anna och mig från Den Hjärtegoda som just nu är i Wien och firar jul.

TACK ALLA FÖR ALLT IDAG!!!

Nu ska jag strax göra middag (micra Västerbottenpaj) och därefter väntar klädsel av gröngöling. Jag är så trött av infektionen att jag inte vet hur jag ska klara av det senare, men det måste gå – vi kan ju inte ha en naken julgran!

Har DU klätt granen än???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Före och efter: Hål och tugga

Ett sytt inlägg.

---

 

I morse deklarerade jag ju här på bloggen att jag skulle ägna mig åt diverse hushållssysslor. Jag är en kvinna som står för mina ord – även om jag också kan ändra uppfattning. Därför är strykhögen nu hanterad, vikt/galgad och inlagd/inhängd. Så var det det där med synjuntan… Så här såg det ut före, hålmässigt sett:

Före: hål i strumpan och trasig grytlapp. Notera även mina proffsiga sytillbehör!

Med mina tiokronorsbrillor framför kontaktlinserna klarade jag till och med av att trä in tråden i synålen. Jag blev riktigt impad av mig själv! Sen skred jag till verket. Och resultatet… tja… Schyfröken Schterner schkulle inte godkänna min sömnad, men jag är nöjd. Hålet i strumpan är borta och grytlappens stoppnings lilla utflykt är avslutad. Fast det ser ju ut som nån hungrig har tagit en tugga på grytlappen. Det skulle inte jag göra om jag var du – med tanke på mina kokkunskaper…

Efter: inget hål i strumpan, men en tugga i grytlappen.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad gör man inte för att få upp värmen..?

Ett inlägg om den svåra sjukdomen Förkylning och hur en sjukling försöker bli varm.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Undertråden är Djävulens påfund!

Men eftersom jag är Sjuk idag och ett av symtomen är att jag fryser, bestämde jag mig för en upphettande närkamp med sagda tråd. Det vill säga, jag skulle ge mig på att laga mitt överkast, som var trasigt på två ställen, samt favoritjeansen – med hjälp av symaskinen.

När jag använder min symaskin vet jag att jag blir varm. Jag blir varm för att jag blir så arg och frustrerad.

Särskilt varm blev jag nu emellertid inte idag, men som vanligt ilsk. Och jag tror inte att min gamla syfröken Greta-Lischa Schtener skulle godkänna en sån här lagning! Kolla vecket liksom… Överkastet var nämligen ursprungligen två enkelsängsöverkast. Dessa syddes samman av en betydligt mer sykunnig hand än min på bronsåldern. Med åren har tidens tand gnagt på sömmen så att den hade spruckit. Fast nu är den lagad och sydd. Knöligt sydd. Det blev ett skitfult veck. Men det skiter jag i, för vem f*n ska upp i min säng och närskåda mitt överkast?

När jag ändå var igång passade jag på att laga en kant nedtill också. Där hade tidens tand inte bara gnagt utan tuggat ett rejält hål. Tyget är alldeles mört där, söm (<= = östgötska för ordet som) en säger i Östergyllen. Det blev inte heller så särskilt snyggt, men det blev helt. Och rakt.

Och eftersom symaskinen nu var framsläpad – det i sig höll på att ta livet av mig, själva släpandet, alltså – passade jag på att laga favoritjeansen. Snitsade till det hela genom att göra ett eget, intressant (!) mönster när jag sydde. Nåja, ingen ska glo mig nära i skrevet när jeansen är på, har jag tänkt. (Oh my God! Jag HÖR faktiskt Greta-Lischa vända sig i sin grav…)

Efter allt jobb och slit kan jag inte påstå att jag blev särskilt mycket varmare. Däremot argare och mer frustrerad, förstås. Jag känner mig helt slut i rutan. Blotta tanken på att försöka hasa över till Tokerian för att inhandla nån form av ätbar materia som fixar till sig själv till middag känns övermäktig. Får nog vila en stund. En lååång stund. På kökssoffan. Och begrunda det svinn som man ju faktiskt får räkna med när man syr medelst maskin. Skit samma, nu har jag ett helt överkast och hela favoritjeans! Who cares, liksom?!

Konstaterande: Fyra yrken jag aldrig skulle kunna tänka mig att bli:

1. Gynekolog
2. Barnmorska
3. Tandläkare
4. Syfröken

Livet är kort.

Read Full Post »

Att göra det själv

Sitter och funderar lite på att göra som killen på akuten i en ort norröver. Han tröttnade på att vänta på hjälp, tog saken i egna händer och sydde sitt eget sår. Ibland känns det lite så. Jag gillar verkligen inte att jag ska träffa en doktor som inte är min. Han hade ju för övrigt aldrig tidigare sett en kärlväggsinflammation på benet – och du, han var från stenåldern. Doktorn, alltså. Sen läste han innantill i min journal och skrev ut en liten tub salva. När jag kom till apoteket visade det sig att

1. de små tuberna av salvan var slut
2. salvan är receptfri

Så jag fick helt enkelt en stor tub. Och det var bra, för den är snart slut…

Receptfri salva som har hjälp sisådär.

                                                                                                                                                           Nu har ju just den här salvan bara hjälpt sisådär. Jag tycker att jag borde vara helt besvärsfri efter två och en halv veckas smörjande, först med Ipren Gel och sen med Hirudiod. Förra gången, i maj 2009, var jag helt OK efter två veckor.

Eftersom jag har fått en knöl i nacken – som tyvärr inte är nån hjärna och troligen inte nåt farligt heller – vill jag att man kanske tar ett par prover. Snabbsänka vore ju inte helt fel. För knölen i nacken kan vara en svullen lymfkörtel och det tyder ju på att man har ”nåt skit” i kroppen.

Fast om jag tröttnar, då tar jag nog fram sågen. Benet är allt annat än vackert och när det gör ont kan jag lika gärna ta bort det. Fast då kanske jag blir polisanmäld som mannen ovan. Men å andra sidan sparar jag 140 pix… Värt att fundera över…

Nej, jag gillar INTE att gå till doktorn, märks det? Och nu ska jag åka om nån timma. Till akuten vägrar jag att åka, där blir man ju bara sämre eller får vänta i evighet. Amen.

Inte är jag på nåt bra humör idag, inte…

Read Full Post »

Söndagsutflykt till Ulva kvarn

Regnet höll sig borta – även om molnen hopade sig – så Fästmön, Elias och jag hoppade in i bilen och styrde kosan mot Ulva kvarn och dess bakluckeloppis. Fast först stannade vi till för att överlämna ett verktyg till Linn så att hon kunde ”meka” lite. Tofflan har nämligen ALLT! I sin bil…

Jag fotade en del, så jag låter mest bilderna tala för sig själva!

Elias skuttade före både Anna och mig till loppisen. Notera molnen…

                                                                                                                                               Det fanns massor att titta på! Bakluckeloppis är verkligen just det som får plats i bakluckan på en bil… Anna gjorde flera fynd – assietter, en glasskål och ett vinställ. Jag såg några roliga böcker som jag aldrig hört talas om.

Anna-böckerna! Nån som har hört talas om dem???

                                                                                                                                                         När vi botaniserat färdigt tog vi bron över ån mot hantverksbyn.

Ulva kvarn skymtar mellan blad och grenar.

                                                                                                                                                  Man hade huggit ner en del träd.

Det var ganska stubbat här och var, men trots det var grönskan överväldigande.

                                                                                                                                              Det blev en fika, förstås.

Elias var mycket nöjd med den gamla kartboken han fyndade för 20 pix, en glass och en cola.

                                                                                                                                                 Vi tog kaffe och kladdkaka.

Det var gott med nåt sött, men kakan var i mäktigaste laget…

                                                                                                                                                      Jag gillar kladdkaka med grädde, men den här hade jag nästan lite svårt att få i mig…

Detta blev nästan lite för mycket, även för en chokladälskare som Tofflan…

                                                                                                                                                    Efter fikat strosade vi i några av hantverksbodarna, men Elias hade spring i benen och ville ner och kika på vattnet.

Den här jättetrappan sprang Elias nerför. Och sen lite uppför igen. Vi traskade långsamt efter…

                                                                                                                                        Noterade ett och annat som stack upp…

En fallossymbol? Nej, en del av den gamla ugnen.

                                                                                                                                      Kvarnhuset var lika vitt som vanligt.

Idag betraktade vi bara Ulva kvarn från utsidan.

                                                                                                                                        Vattenfallet var lika häftigt som vanligt.

Anna skymtar vid fallet där hon försöker få till en bra bild. Hon lyckas säkert bättre än jag som inte vågade mig fram ordentligt.

                                                                                                                                                  Mitt i vattnet såg jag ett märkligt stenröse.

Konstigt med ett stenröse mitt i vattnet…

                                                                                                                                               Elias såg också nåt spännande ute i vattnet, men jag har ingen aning om vad…

Den gröna pojken smälte bra in i miljön.

                                                                                                                                                Vattnet var verkligen spegelblankt på sina ställen. Notera att molnen hopar sig…

Vattnet fungerade som en spegel.

                                                                                                                                          Molnen hopade sig som sagt och vi traskade mot bilparkeringen.

Otroligt grönt!!!

                                                                                                                                             När vi precis nådde fram till bilen kom den första åskknallen och vi skuttade raskt in och körde hem mot Himlen i Förorten igen. Vi hann knappt komma innanför dörren innan en kompis till Elias ringde och ville leka, så Anna följde Elias dit i ösregnet. 

Under tiden jag har softat vid datorn har Elias flitiga mamma lagat kläder och börjat packa inför kvällens avfärd.

Read Full Post »

Snurrigt

På väg för att hämta Fästmön. Först ser jag en kille lugnt promenera på fel sida av vägen. Gatan är hårt trafikerad. Samtidigt möter jag en cyklist – som kör på fel sida OCKSÅ.  Och ovanpå det kommer ett gäng i hög fart på rollerblades – på gatan. Suck…

Rondellen vid mormor och Scandic blev rondell idag. Det går att köra runt. Jag ser en man förvillande lik en åldrad Skitstövel.

Aha! Det är så demensen kommer att se ut…

tänker jag.

I bilen utanför Annas jobb ser jag en joggerska med bruna ben och alldeles rund rumpa passera. Hon har rosa sockar och är så där kvinnlig som jag aldrig blev.

Ur byggnaden kommer hela tiden personal som ser ut som tusen Annor – på håll. Alla har de samma uniform, i samma färger. En pojke cyklar förbi. Så lik lille Uffe Nyfiken!

Anna är sen, så jag tar tillfället i akt och läser.

Vi åker och handlar lite bröd och Anna hämtar ut ett paket. Jag parkerar lite snett vid affären. Anna vill, men kan inte rätta till bilen! 😆

I Förorten tar bensinen slut. Jag tankar innan vi hämtar Elias.

Hemma förevisar Elias en del av skolårets verk, bland annat en fladdermus och ett antal arbetsböcker.

Elias ser lite ledsen ut, men det var han inte alls. Han hade sytt en sån fin fladdermus, med täta och fina stygn. Imponerande!

                                                                                                                                                    Idag är vi bara fyra till middag, så vi får plats att äta vår korv på ballen*. Elias vill inte äta sin korv på tvären, så Anna får grilla den på längden och lägga den i ett bröd i stället till honom. Hon måste vara uthungrad och jag får dåligt samvete för att jag inte har fixat maten…

Barnens pappa ringer och behöver barnpass en kväll nästa vecka. Anna plockar undan och jag fixar kaffe. Vi dricker det och läser i blåsten på ballen. Jag berättar om ett jobb jag funderar på att söka. Men det är sista ansökningsdag i morgon och jag vet inte om jag pallar ett nej till. Samtidigt räds jag den där parkbänken som tycks komma allt närmare…

Detta snurrade ovanför mitt huvud på ballen.

                                                                                                                                              *ballen = balkongen

Read Full Post »

Utdraget. Del 65

Det svåraste och det som gjorde det hela oöverstigligt för E var att han belades med skuld. En fruktansvärd skuld. Ändå kunde han inte klart redogöra för vad den bestod av, bara att den låg över hans axlar som en tung och fuktig mantel. Det var inte bara D som bidragit till tyngden. Där fanns också bidrag från en och annan vän, före detta älskad, ett par släktingar och till med någon enstaka kollega.

Alla sydde de stenar i E:s mantel. Han bar den med sänkt blick, mot slutet krummade sig hans rygg av tyngden. Och jag kunde vid det tillfället bara stå bredvid och se på. De som HADE kunnat agera lyfte inte ett finger. Idag undrar jag hur tunga DERAS mantlar är…

Emellertid har jag passat mig för att bete mig lika illa. Jag syr inte in stenar i några mantlar, jag agerar. Skoningslös och med den sårades rätt till ögat för ögat, tanden för tanden. För jag har passerat de sju gånger 70 gångerna jag kan förlåta för länge sen.

Read Full Post »

Med livet nätt och jämnt i behåll…

Dagen igår var full av en massa olika ”faser” för min del. Mitten och eftermiddagen blev av nån anledning tunga. Detta trots att jag hade haft ett bra telefonsamtal med mamma – dåliga sådana brukar ta ner mig rejält. Mamma var vid gott mod och hon kämpar på. Orkar mer än man tror att hon ska göra. Nu var hon orolig för flyttfirmans faktura verkar ha varit ute på vift och landade först på onsdagskvällen i hennes brevlåda. Och den ska vara betald senaste måndag. Jag sa att den korta tiden nog hade att göra med firmans konkurs och återbildande, men mamma var livrädd att få betalningsanmärkning… Lilla mamma, hon postade räkningen med betalningsordern så snart hon bara kunde!..

Den gula brevlådan har svalt betalningsorder och räkning, så inte blir det nån anmärkning!

                                                                                                                                                             Tog en tur till Tokerian igår eftermiddag, men jag var inte riktigt på humör, så det blev ingen rapport. Fast jag kan väl säga att jag retade mig rent allmänt på folk som antingen stod i vägen för min framfart eller som ”rejsade” genom affären med risk för frontalkrockar…

När Fästmön kom hem från stan hade hon med sig YTTERLIGARE en födelsedagspresent till mig! Det var en jätterolig musmatta, gjord på ett foto av oss. Fast jag fick inte lägga ut bilden här, för vi ser alldeles för fläppa ut. Tar i stället en annan bild på oss:

Här ser vi lite mer normala (nåja, allting är relativt…) ut än vi gör på musmattan jag fick! Anna fotade oss en kväll i april.

                                                                                                                                                         Vi tog en eftermiddagsfika med pecanwienerbröd som jag hade köpt, så när det blev dags för middag ett par timmar senare var vi inte så hungriga. Det blev korv med bröd och lite potatissallad, viktväktar-chorizo för Anna, kalkonknakare för mig.

Anna ringde Frida för att kolla läget och medan jag försökte avlyssna samtalet satt jag och SYDDE – lagade ett par hål på ett par relativt nya trosor. Jag lyckades nämligen klippa bort tvättrådslappen alldeles för tätt intill sömmen och då blev det hål…

Kvällen ägnade vi åt datorerna och TV:n. Ett inlägg om Babel finns här nedan. Senare på kvällen såg vi ett dubbelavsnitt av TV4:s serie Kvinnor som mördar.

Jag tror att min älskling blev mycket inspirerad av kvinnorna, för hon höll på att ha ihjäl mig innan läggdags. Så här gick det till:

Jag vimsade in och ut ur badrummet vid tandborstningen. Anna var till synes försvunnen och jag gissade att hon var på toa. Sista gången jag klev in i badrummet var det släckt där. Jag tände lampan och tre sekunder senare skrek jag! Anna stod där inne i ett hörn och lurpassade på mig! Vi skrattade så vi tjöt, jag kan ju bara FÖRESTÄLLA mig hur rädd och rolig jag såg ut.

Notera att detta beteende är nedärvt från Annas pappa. Han är en mycket känd skrämmare på landet där han bor!!!

Jag blev nog så rädd att jag blev man från cirka 1970!..

                                                                                                                                                          Idag är det fredag – äntligen!  – säger en del. Jag säger ingenting, inte Anna heller. Nu väntar nämligen ett tredagarsarbetspass för Anna, med start klockan 16 idag. Och för mig väntar ingenting, förstås. Jag ska handla lite nödtorft när jag har skjutsat henne till jobbet och så ska jag försöka hitta till Siw och köpa korkar, hättor och etiketter till mitt rödvin som snart ska tappas upp. Och så ska jag väl ta itu med strykhögen som har vuxit till sig sen igår  på gästsängen med ett antal jeans…

Read Full Post »