Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘skype’

Ett familjärt inlägg.


 

Min familj och nära släkt är inte precis några klaner, snarare tvärtom. Av min ursprungliga familj återstår min mamma och jag. Därför är det väldigt praktiskt och gott att få låna Fästmöns familj. I helgen blev det oväntat besök av yngsta bonusdottern, så Anna och jag tuffade ut till Morgonen igår för att träffas.

Tommy  Maxi Frida Anna Elias Jerry

Tommy, Maxi, Frida,. Anna, Elias och Jerry – nästan hela bandet. Fotografen, det vill säga jag, var visst yr i mössan, för bilden blev tyvärr oskarp.

 


På köpet fick ju också träffa
yngste bonussonen och hans pappa samt Fridas Tommy. (Äldste bonussonen träffade vi först i Himlen, men han blev så arg på mig så han ville inte följa med. Man kan nästan tro att han har fått temperamentet efter mig – som han inte är köttsligt släkt med…) Jag hade föreslagit att vi skulle skypa med äldsta bonusdottern uppe i norr, men ingen av oss har skype på sin mobil, så Jerry körde Facetime. Det gick bra det med och det var roligt att få se Linn i mobilens display och prata några ord med henne. Sen kanske hennes pappa blir mörkrädd när räkningen kommer, för lite oklart är det vad Facetime kostar…

Syltkaka

Syltkaka som Anna köpte med oss. Munken hann jag inte fota.

Jerry är så duktig med sin diet och för den som följer densamma hade han gjort iordning bär med grädde och nötter. Det var nog bara Elias och jag och möjligen Tommy som smockade i oss munkar med glasyr och syltkakor. Ja va 17, man vill ju inte riskera att bli liten och klen och få gå på Frälsningsarmén.

Idag blir det med all säkerhet påfyllning av kakfaten. Vi har en födelsedag i familjen och tänkte ta oss dit för lite uppvaktning. Det är Annas snälla mamma som fyller år. Just det faktum att hon är så snäll gör att man vill uppvakta henne även om det är en ojämn födelsedag.

Det känns lite i hjärtat när jag vet att min egen lilla mamma sitter ensam i helgen. Samtidigt vet jag att hon har stort nöje och fint sällskap av det sportevenemang som pågår just nu. Ibland föredrar hon sporten framför att umgås med sin dotter per telefon, men ett samtal blir det i alla fall senare idag – veckans Trisslott ska ju skrapas!

I kväll ska vi sno ihop en broccoligratäng. Det blir förstås under Annas ledning, jag står bredvid och är i vägen tittar på och lär mig. Men nu är det dags att tänka på det yttre och hoppa in i duschen. Det går inte att åka på kalas med skitigt hår.

Slutligen bara en bild på hur jag återigen KBT-tränar min katträdsla, för dig som inte kan följa mig på Instagram (@tofflisen). Här ser det ut som om Maxi har tagit över och knäppt en ”självisk”, som vi kallar dessa falska selfies. Maxi i förgrunden, alltså och jag bakom:

Jag o Maxi

Maxi tog en ”självisk”.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett både ensamt och hattifnattigt inlägg.


 

Fredagsfika ensam

En ensams fredagsfika.

Inte vet jag hur din fredag var, men min var tämligen hattifnattig. Först kände jag mig jätteensam under dan, trots att jag hade mycket att göra. Det som kändes mest ledsamt var att sätta sig ner på eftermiddagen till fredagsfika. En bok, en bulle och en trisslott (som visade sig vara en nitlott) i all ära, men det slår inte arbetskamrater som sällskap. Det är en stor lucka i mitt sociala liv just nu. En lucka som gör rätt ont.

Boken jag läser just nu är på sätt och vis också en ensambok. Den handlar om en kvinnlig författares resor. Att resa är nåt jag drömmer om, men nåt som tyvärr inte är möjligt för mig att göra just nu. Och tiden går. Kanske kan jag ha möjlighet att resa när jag är gammal. Frågan är om jag orkar då. Ja, jag är avundsjuk på alla som berättar att de ska Resa. Men jag är inte missunnsam! Res ni! Det är ni säkert värda. Ni har säkert kämpat hårt för att få ihop tid och pengar till er resa. Jag kan läsa om andras resor i stället. Och det är faktiskt inte genomdåligt.

 

 

Hattifnattar

Hattifnattandet tog fart!

 

Running duck

Running duck hette kvällens vita vin. Det passade fint till räkor.

Men sen tog min fredag fart och själva hattifnattandet började! Jag åkte och hämtade Fästmön när hon hade slutat jobba. Vi fnattade ut till Himlen där vi packade ihop yngste bonussonen, hans grejor och Annas väska. En matkasse och en flaska vin följde också med. Vinet intog vi sen till räkorna på kvällen.

Fast innan vi kunde sätta oss till bords skulle barnet till sin fader. Där blev vi ståendes en god stund. Det finns nåt rofyllt i att betrakta en man som lagar mat… Dessutom fick jag KBT-träna min katträdsla. Den som följer mig på Instagram (@tofflisen) vet ju att jag var på pusskalas. Den som INTE följer mig på Instagram kan eventuellt hinna med att se bilderna här intill i högerspalten.

Efter en del hattifnattande anlände vi så till New Village där jag hade förberett för räkfrossa med limeaioli, avocado, citron, kokt ägg, dill och till och med en upptinad bit Brieost. Brieost blir fantastisk god när den har varit fryst! Det är som om smaken kommer fram mycket mer när den har tinat.

Vitt vin

Running duck i glaset rann sen ner fint i struparna tillsammans med räkor, aioli med mera.

Vinet, som Anna hade tagit med, hette Running Duck och var ett torrt sydafrikanskt ekologiskt vin av sauvignon blanc och semillon-druvor. Det passade alldeles utmärkt till räkor och aioli, det senare innehåller en hel del vitlök, vilket kan göra det svårt att hitta ett vitt vin som funkar.

Det blir ordning i mitt liv när Anna kommer hit. Tillvaron får en ram och jag planerar och tänker mycket klarare. Dessutom blir livet mycket roligare! Jag vet inte hur många gånger jag har skrattat sen vi kom hem hit… Idag ska vi emellertid fnatta ut till Morgonen IGEN, för yngsta bonusdottern aviserade att hon och pojkvännen kommer på besök i helgen för att hämta grejor. Det blir en familjeträff idag, som Jerry skriver. Kanske kommer äldste bonussonen också. Den enda vi saknar då är äldsta bonusdottern, men hon har ju liiite långt att åka. Vi kanske får ta med henne en stund via Skype.

Jag hoppas att DU inte hattifnattar för mycket i helgen utan finner den ro och vila du behöver. Men mest av allt hoppas jag att du inte känner dig så ensam som jag gjorde igår. Ha en fin helg!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett icke fejkat inlägg.


 

Idag läste jag i Dagens Nyheter om holländska studenten Zilla van den Born. Zilla van den Born har fått stor uppmärksamhet för att hon har fejkat en drömresa. Men inte nog med det: hon la ut fejkade bilder från resan på Fejan.

Under fem veckor låtsades Zilla van den Born vara i Asien. Det hela var en del av ett arbete i skolan. Det mest uppseendeväckande var kanske dock att hon lyckades lura ”alla” – till och med sina föräldrar. För att förstärka bilderna skickade hon hem souvenirer. Det egna sovrummet pimpades till ett asiatiskt hotellrum så att hon kunde skypa med mamma och pappa. Den ende som visste om det hela var hennes sambo, för annars hade nog projektet varit omöjligt att genomföra rent praktiskt.

En hel del människor blev förstås rätt förbannade när bluffen upptäcktes. Men sen gick kanske en och annan talgdank upp. För syftet med Zilla van den Borns fejkresa var egentligen lite ädelt: hon ville lyfta fram det faktum att det är så lätt att manipulera bilder som sen visas upp i sociala eller andra medier. Hon säger bland annat:

[…] Alla vet att foton på modeller är bearbetade i Photoshop men vi glömmer ofta att även vi som privatpersoner manipulerar verkligheten i våra liv. Det gör vi mestadels i sociala medier, bland annat genom att filtrera vad vi väljer att visa och genom att lägga på filter i Instagram som gör bilderna vackrare […]

Detta är förstås svårt att låta bli att hålla med om. Jag själv bearbetar alltid mina bilder i Photoshop om jag ska använda bilderna på bloggen. Oftast handlar det om att jag beskär mina bilder. Ibland försöker jag förbättra kvaliteten genom att justera färger och kontraster, till exempel om en bild är väldigt mörk.

rosa tunga

Min rosa tunga, naturligtvis en beskuren bild. Men färgen på tungan är INTE pålagd i efterhand i Photoshop.


Nu är det emellertid
inte bara bilder man kan fejka i sociala medier. Jag tycker att väldigt många verkar lyfta fram sina fina och perfekta liv, ofta med gott stöd, förstås, av bilder från resor och andra upplevelser. För min egen del erkänner jag att jag nog berättar lite för mycket om mitt imperfekta liv. Jag ger för många och för nära glimtar från mitt privatliv. Fast detta är ju en personlig blogg, så… Samtidigt vill jag starkt poängtera att jag naturligtvis inte skriver och berättar om allt. Långt därifrån! Det blir ju ett urval, ett urval som jag själv gör. Och det i sig ger ju dig som läser bara en del av sanningen. Eller… en del av min sanning…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Tofflans fredagskväll, den som nu gått över till natt mot lördag.


Det blev en soft fredagskväll.
Elias älskar sin dator och han spelar spel med kompisar och skypar samtidigt. I kväll var det kompisen E han tävlade med. Men först spelade han lite på egen hand. Jag satt på ballen* och läste. Det var varmt samtidigt som det blåste, som tur var. Markisen var nere och skyddade lite grann mot alla pyromaner som härjar i området. I afton var det mansfest mittemot med två rykande grillar, män i förkläden och grabbiga stämmor. Det lektes och glammades. Det låter fortfarande som om männen har ganska trevligt.

Vi intog vår middag på ballen. Elias berättade att han gillar jordnötssås. Så typat när han inte gjorde det sist – nu fick han lite av min sås. Och tanten på Thaistället hade lagt ett extra spett i hans matlåda.

Elias m spett
Elias fick fem kycklingspett.


Vi åt strax före klockan 18.
Klockan 18 såg platsen mitt emot mig ut så här:

Tom stol
Jaha, så blev man ensam igen, då…


Elias var så snäll och go hela kvällen,
men han blev lite ilsk vid ett tillfälle när spelet hängde sig. Och det kan man ju förstå, jag är själv likadan när datorn krånglar. Men med en kexchoklad och lite tålamod gick det över och han kunde spela igen. Under tiden passade jag på att skriva mitt nästa personporträtt för Uppsalanyheter.se Det publiceras vid lunchtid på tisdag i nästa vecka! Håll utkik då, för det är återigen en spännande och färgstark person som kommer till tals!

Det gick att sitta nästan hela kvällen på ballen. Jag kunde på ropen höra hur fotbollsmatchen gick, samtidigt som jag förfasade mig över fru Deskmedul som jag trodde skulle vattna ihjäl sin uteplats. Nån måtta får det väl vara, tycker jag! Nu är säkert hela Fyrisfloden tömd! Vart herr Deskmedul tog vägen vet jag inte. Han försvann. Eller blev till såpbubblor. Vad vet jag.

Framåt kvällen kom så Elias ut och höll mig sällskap. Han hade fått en fin skrivbok av mig idag, med hårda, svarta pärmar och röda hörn. Jag vet ju att han gillar att skriva och att illustrera sina texter, så jag letade fram en packe färgpennor. Jag är så nyfiken på vad han skrev och ritade, men jag har inte tittat. Kanske har han påbörjat sina memoarer eller nån mysteriebok om sina äventyr i New Village…

Elias skriver
Här skrivs det nåt spännande, tror jag.


Vid 22-tiden började vi frysa i våra shorts
och skymningen kom. Tänk att det gick att sitta så lättklädd där ute hela kvällen!

Skymning plan som lämnat spår på himlen
Skymning i New Village.


Väl inomhus ställdes jag inför ett mysterium. 
Jag startade Lapdancen – och plötsligt var det Fästmöns bokmärken i min webbläsare!!! Det lustiga var att hon råkade ut för motsvarande hemma hos sig häromdan – när mina bokmärken kom upp. Det tog lite tid att fixa till och jag är inte riktigt nöjd än. Men mest är jag förbryllad! Hur kan det bli så???

Det blev lite sent innan Elias kom i säng, men han måste ju hinna äta chips mellan middag och sänggående också! Själv tog jag några prästostbågar och en öl. Elias drack Sprite light. Nu hör jag en liten gosse som snusar i sovrummet. Tror bestämt att han slocknade som ett ljus…


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön är en rolig flikka! Hon gillar att retas, hon. Men ha ha LÅNGNÄSA, jag hann till toa! Problemet är bara att det inte är så roligt att vara på toa med mig just nu. Därför lite omvärldsspaning för att se om det snackas skit eller vad där ute också…

  • Inte hett som i helvetet, men i Dalarna slogs ändå värmerekord för säsongen idag. Det var 13,5 grader i Skeppmora, var det nu ligger..? Det förra rekordet på 12,5 grader var från 1878.
  • Kyssen som sprids över hela världen – äntligen kunde soldaten Brandon få kyssa sin pojkvän Dalan. Det är äntligen OK för amerikanska soldater att vara gay… Kolla känslan! Ett underbart foto!!!
  • VAB-reglerna kan ändras. Försäkringskassan gör bra saker också. En sån bra sak är att man går igenom sina krångliga regler. Ett resultat av det kan bli att kravet på att anmäla sjukt barn redan första dan kan försvinna; ett annat att man kanske slipper VAB-intyg. Det vore ju inte helt fel…
  • Kvinnliga chefer stressar dubbelt så mycket som manliga. Detta kan ha att göra med att kvinnor är mer omvårdande både privat och på jobbet. Eh… kom med nåt nytt… Jag trodde att vi var… mer jämställda…

AVBROTT FÖR HOTELLBOKNING TRE NÄTTER OCH FYRA DAR I SLUTET AV APRIL!!! TJOLAHOPP!!! 😆

Read Full Post »

Värmen håller i sig och det är vädligt varmt och skönt. Det blåser ganska bra idag, vilket fläktar härligt. Tanken var att Elias och jag skulle åka till Storvad och bada, men min lingonvecka, den andra på fyra veckor, sätter stopp för det. Jag måste ha en toa nära eftersom jag får springa in en gång i timman. Mest trist för pojken! Vi försökte ringa en kompis till honom som han kunde gå och leka med, men ingen svarade tyvärr.

Skjutsade stackars Fästmön till jobbet i morse. Hon började klockan sju. Det var redan 18 grader vid halv sju och sen måste hon klä om till byxor och skjorta med ärm, härligt!..

Jag blir inte bara irriterad på allt blod som flödar ur mig, jag blir väldigt, väldigt trött också. Så när jag kom tillbaka till Himlen sov Elias fortfarande så jag kröp tillbaka i sängen jag också. Klev inte upp förrän vid tio-tiden. 😳 Elias satt vid sin dator och kollade Hemglassbilens färd. Men frukost åt vi ute på ballen* innan solen gjorde det omöjligt att sitta där.


Min frukostkavaljer!

                                                                                                                                                             Huvudet spränger och solen till trots är jag blek i ansiktet och svart under ögonen. Jag får nog börja sminka mig. Eller i värsta fall inhandla leverpastej idag och trycka i mig så att jag får tillbaka lite blodvärden. Det är inte bara själva värdet som är lågt, jag har ju taskig produktion av röda blodkroppar och de som produceras blir inte tillräckligt stora för att jag ska känna mig pigg. Men jag är glad åt de första dagarna i veckan när jag hade massor av energi och fick massor gjort! Och den här helgen är det ju hänryckningens helg, pingst, och då kanske till och med en arbetslös får vara lite trött. Anna hade en idé om att vi skulle åka till Skansen och gifta oss i helgen för det är tydligen massbröllop där. Men tyvärr jobbar hon ju och jag själv kan inte tänka mig att bära ljusa kläder med risk för gigantiska rödrosa fläckar på onämnbara ställen. (Jag svimmar dessutom av skiten också, åsynen av blod, alltså…)

Grannungarna badar i flertalet pooler, ett annat granngäng grälar, Slaktar-Pojken sitter på sitt rum och skriker åt en kompis via Skype, Elias pendlar mellan Hemglassbilen på datorn i det egna rummet och Rollercoaster på datorn i mammas sovrum. Jag önskar att det gick att sitta på balkongen under parasollet, men skiten lyfter ju bara och min personliga parasollhållerska är ju upptagen med arbete just nu.


En bild från gårdagskvällen.

                                                                                                                                                                     Nej, nu ska jag dyka in på toa igen och sen försöka släpa med mig grabben ut i solen och muta med en glass. Det brukar funka! Och ärligt talat är jag ganska sugen själv!..

                                                                                                                                                              *ballen = balkongen

Read Full Post »

Snabbt blev det torsdag igen och dags för Babel. Denna gång behandlade programmet en succéroman om en gammal tant, ett återvändande till barndomen och en debutant som blev mångmiljonär innan boken kom ut.

Första gäst i studion var Sigrid Combüchen som pratade om sin senaste roman Spill. Författarinnan har fått stämpeln ”Svår” på sig. Nåja, hon har bland annat skrivit en bok om Byron. Även Spill är en historisk roman – om en tant…


En roman om en tant.

                                                                                                                                                   Sigrid Combüchen erkänner att hon som alla författare avlyssnar omvärlden. Och att hon tycker att bokens Hedvig har förspillt sitt liv – nåt som huvudpersonen själv inte alls håller med om… Författarinnan är för övrigt nominerad till Augustpriset – igen.

Bob Hanssons trams spolade jag förbi som vanligt. Orka!..

Nästa reportage handlade om Jan Wallentin, debutant med boken Strindbergs stjärna, och kanske mest känd för det enorma förskott han fått på boken. Författaren har tidigare varit nyhetsreporter på Sveriges Television. I ett filmat reportage ser man honom leka lite halvslappt med sitt barn i en rutschkana. Hur stort förskottet är vill han emellertid INTE berätta. Och recensionerna blev väl inte så där väldans positiva. Frågan är dock om inte boken blir en bestseller interantionellt ändå…


En bok som gav författaren ett stort förskott…

                                                                                                                                                    Inbjudna till studion var Anneli Høier, litterär agent,  Hans Rosenfeldt, skådespelare, programledare och författare, samt Expressens kulturchef Karin Olsson för att diskutera hur man gör en bok till en bestseller. Anneli Høier hävdar att Henning Mankell har banat väg för att se Sverige som ett land med bestsellerförfattare. Även Stieg Larssons böcker sägs ha ett finger med i bestsellerspelet internationellt. Karin Olsson tillför inte så mycket mer än att hon skorrande avbryter de andra i studion flera gånger… I ett filmat inslag avslöjar den svenskr litterärr agent Joakim Hansson att han gör cirka tio till 20 miljonaffärer om året – de senaste åren… Kvalitet, spänning, nåt som sticker ut och författarens utseende – det är framgångsreceptet enligt herr Hansson.

Näste man i rutan var författaren Paulo Coelho som skypade om språkets betydelse. Ett enkelt språk är att föredra, eftersom det går tillbaka till det ursprungliga.

Torgny Lindgren guidade till sin barndoms Västerbotten. Lindgren är för övrigt aktuell med sina memoarer Minnen – en bok som handlar om att man faktiskt inte minns och att minnen är väldigt otillförlitliga.


Minnen är väldigt otillförlitliga…

                                                                                                                                                  Veckans boktips, böcker som kunde ha blivit bestsellers, blev:
Sigrid Combüchen: Norrlands svårmod av Therése Söderlind
Hans Rosenfeldt: Hon går genom tavlan, ut ur bilden av Johanna Nilsson
Anneli Høier: Mærkedage av Jens Smærup Sørensen

Nästa veckas Babel handlar om 1970-talets barnkultur.

Read Full Post »

Det blev trots allt en rolig fredag. Jag menar trots att Lillan blev sjuk. Men en vilokur hemma hos Tofflan gjorde susen, tror jag. Medan Linn sov roade jag mig med att leka Gömma godisskålen.


En vanlig brödburk. Eller..?

                                                                                                                                                           HEPP! Vad hittade jag här för nåt om inte en skål med Bridgeblandning!


Brödburken är en perfekt godisgömma hemma hos mig!

                                                                                                                                                      När Linn hade vaknat till käkade vi var sin mini-pizza. Jag dränkte min i ketchup och ÄNTLIGEN tog den sockerfria ketchupen SLUT! Halleluja!!!


Den sockerfria ketchupen är äntligen slut! Här står tomflaskan med vatten i diskhon.

                                                                                                                                                              Linn och jag åkte och hämtade Anna från jobbet. Hon var tämligen slut efter dagens ”skit-jobb”. Jag stannade vid ICA Solen för att äta gratiskakor köpa läsk. Hann börja suga med Annas dammsugare – som verkligen suger! – innan jag åkte och hämtade Lillskrutten från fritids. PÅ vägen hem plockade vi upp Slaktar-Pojken som varit på en lektion. Anna fortsatte gå med snabeldraken* och påbörjade tårttillverkningen under tiden.

Därpå blev det dags för middag. Födelsedagsbarnet Frida hade beställt hemgjorda hamburgare och potatisklyftor, så Anna ställde sig vid spisen. Till mig gjorde hon burgare på kycklingfärs, supergott! Själv var jag mest i vägen… Nej, nån större nytta gör jag inte i köket, det är bara att inse.

Strax efter klockan 17 plingade Jerry på dörren. Med sig hade han ett paket till Frida som nog blev den mest uppskattade presenten: en Bowiebox med cd-skivor, vinyler, en poster och en massa annat. Av mamma och mig fick Frida för resten en mobil och en DVD-spelare. Anna hade också köpt nån konstig grunka hon önskat sig till håret och jag gav en dubbelfilm, Jurkyrkogården. Storebror gav en chokladask och Linn en spegel till sminkmajan samt MVG-karameller.

Efter maten fixade Anna tårtan medan jag mest var i vägen igen. Sen plingade det på dörren och utanför stod mormor och Lasse. Jag hade efterfrågat den senare eftersom jag börjat betvivla hans fortsatta existens – hade inte sett honom sen Johans student. Paketen från mormor och Lasse innehöll en tröja, t-shirtar och strumpor och så var det visst nån som hittade en mascara bland alla papper… Tyvärr finns inget bildbevis på att de var här, men så här fin blev tårtan!


Hallontårta med grädde, förstås.

                                                                                                                                                         Bakat hade ju Anna och Elias gjort kvällen före, så fikafatet var dignande.


Kolakakor och chokladbollar bakade Elias och hans mamma igår. Bullarna hade mormor bakat. Flarnen överst på kakfatet är de kakor som man kan äta gratis på ICA Solen. Dessa är emellertid inte snodda utan köpta.

                                                                                                                                                                 Strax efter 19-tiden plingelingade det igen och denna gång var det morfar som kom. Jag vet inte vad Frida fick av honom, men jag misstänker starkt choklad och pengar.


Här har morfar så bråttom till fikabordet att han blev alldeles suddig. Anna har tårtspaden i högsta hugg och Jerry ser allmänt fundersam ut.

                                                                                                                                                           Barnen fick sitta vid eget bord i vardagsrummet. Så blir det när vi är så många som vi är!


Barnbordet!

                                                                                                                                                           Så småningom blev det dags för gästerna att dra sig hemåt. Lasse tyckte att jag skulle söka jobb där han jobbar, för han menade att det är många kvinnor som kör buss.

Jerry och flixen hoppade in i Clark Kent** och vi tuffade över till Morgonen. Linn skulle hämta kläder och jag skulle hämta skolkatalogen till Elias. Vad Frida gjorde är oklart. I vart fall fick jag en läcker bild av tjejerna och Felix. Kolla fyrbeningens ögon. Weirdo…


Systrarna O och katten Felix med de läskiga ögonen.

                                                                                                                                                             Ett visst TV-program hade börjat, så Jerry riggade upp sin dator för att kommentera skiten programmet på Twitter och bloggen. Tjejerna och jag åkte hem i en paus och TV-tittandet fortsatte en stund. Fast jag tittade ju inte på programmet utan bara på en söt hund.


Jag tittade inte på Idol, jag tittade på hunden.

                                                                                                                                                               En bra dag går mot sitt slut. Systrarna har slutit fred och samarbetat kring Fridas nya mobil. Det är bra. Man ska inte retas eller dra varandra i håret när man är 16 respektive nästan 18. Frida skulle se film inne hos sig, men somnade, Elias har somnat men nyss tagit en liten sleep walk. Johan skriker fula ord till sina vänner över Skype. Linn har gått in till sig. Anna har lagt sig hos Elias en stund. Och jag, jag sitter i köket och hamrar lätt på min leksaks-dator. Friden sänker sig över Himlen, där Frida har fyllt 16 och Linn har haft namnsdag. Själv har jag ätit kakor och snorat samt fotoduellerat med Jerry. Jag vågar nog inte gå in och kolla om han har lagt ut nån värstingbild på sin blogg. Då lär jag få ikläda mig påse på huvet om jag ska våga visa mig på byn…

                                                                                                                                            *snabeldraken = dammsugaren
**Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Mår man bättre om man skriver? Det var en av frågorna och temana i veckans BabelSvT2. Men som vanligt fanns det flera teman liksom en intressant blandning gäster och reportage.

Bob Hansson slipper vi inte den här gången heller. I höst ska han söka lyckan. Missförstå mig rätt, jag gillar Bob Hansson, men INTE tramsinslag i programmet. Jag orkar inte skriva om eländet… Bara en detalj: det är SÅ NJUTBART att lyssna på Zinat Pirzadehs mjuka brytning – UNDERBART!

Först ut i dagens program var poeten Johannes Anyuru – som just debuterat som romanförfattare. Tre diktsamlingar har det blivit, förra året debut som dramatiker. Och nu alltså också romanförfattare. En nyklippt Anyuru lyckades för det mesta undvika ögonkontakt med programledaren när han försökte förklara hur jobbigt det var att under början av 2000-talet bli så känd. Daniel Sjölin placerade hörlurar på författaren när han överöste den nya romanen med beröm. Fjäskskydd. Jo, jag tackar, jag. Överspänt och fånigt grepp. Neetlitteratur* blir genrebeteckningen. Genren omfattar utanförskap, ofta alkoholmissbruk och är ett manligt tillstånd. Ärligt talat förstår jag inte vad romanen handlar om, men jag är ju varken missbrukare eller manlig…


Johannes Anyuru, neetlitterär debutant. Bilden är lånad från Babels hemsida.

                                                                                                                                                    Babels STJÄRNREPORTAGE handlade om rockstjärnan Patti Smith som gett ut självbiografin Just kids. Boken behandlar åren med fotografen Robert Mapplethorpe.

Så blev det ytterligare en artist i studion, Caroline af Ugglas som tillsammans med terapeuten och poeten UKON (Ulf Karl Olov Nilsson) debuterar i höst med boken Hjälp, vem är jag? Caroline af Ugglas är som vanligt MYCKET i intervjun, UKON är mest konstig. Mannen är otroligt långbent, hans högra lillfinger är krökt, han har sneda, mandelformade ögon. Han ser kort och gott SPÄNNANDE ut! Intervjun fortsätter i ett reportage om terapi – i filmens, TV:ns och litteraturens värld. Intressant!

Så ansluter Marianne Sällström, författare och lärare i terapeutiskt skrivande. Då känns det mer stabilt i studion! Marianne Sällström pratar om skrivandet som terapi, en terapi som forskarna är eniga om är framgångsrik! Poeten och koreanen Ko Un deltar via skype och tycker till om detta.

Veckans boktips blev:
Johannes Anyuru: Aniara av Harry Martinson
UKON: Witz-bomber och foto-sken av Jonas J Magnusson och Cecilia Grönberg
Caroline af Ugglas: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Nästa veckas program innehåller

Triss i ess

enligt Daniel Sjölin. Vi får la se…

                                                                                                                                                   *Neet = Not in Education Employment Training

Read Full Post »

Inspelningsbara DVD-spelare är bra att ha – särskilt när två favoritprogram på TV krockar. Jag har just sett säsongsstarten av litteraturprogrammet BabelSvT 2. Programmet går också i repris både lördag och söndag. Den som vill kan också titta på fantastiska SvT Play.

Programmet inleddes med en intervju av Maja Lundgren. Maja Lundgren, som började sin litterärar bana med att få ett antal fina priser och nomineringar och sen fick etablissemanget, det manliga litterära främst, emot sig på grund av boken Myggor och tigrar från 2007. I Babel berättade hon om sin nya bok, Mäktig tussilago. Jag har inte läst nån annan bok än Pompeji av Maja Lundgren, men den bild man får av henne i studion är inte alls likt den häxa eller galning hon utmålats om. Tror bestämt jag ska ge mig på hennes andra böcker!

Bob Hansson flaggade för vardagspoeter som skriver kärlekspoesi. Detta med anledning av att etablerade poeter tackat nej till att skriva kärleksdikter till kronprinsessan och hennes blivande man till deras bröllop… Bland annat besökte han Teaterhögskolan och fick en lektion i att viska. Roligt, men snudd på tramsigt.


Bob i läskig mössa lärde sig viska på Teaterhögskolan.

                                                                                                                                                            Programmets höjdpunkt var ändå intervjun med Eva Gabrielsson, Stieg Larssons sambo under 32 år. Eva Gabrielsson gör ett tillknäppt intryck framför kameran. Hon ler inte särskilt ofta – MEN hon ler när hon berättar en vardagsanekdot om sin Stieg! Just nu har hon två egna böcker på gång – ingen av dem handlar emellertid om hennes liv med Stieg Larsson utan om hennes liv och framför allt sorg EFTER Stieg Larsson. Man måste verkligen hoppas att den förbaskade arvstvisten får sin upplösning. Bilden jag får av Eva Gabrielsson är inte nån rovlysten, penningtörstande kvinna utan en person som blivit hårt åtgången och som är luttrad av felciteringar och märkliga redigeringar av intervjuer som gett helt annan innebörd till hennes ord. Man kan ju också misstänka, att flera av dem som sagt eller skrivit om såväl Eva Gabrielsson som Stieg Larsson äger ett uns – om inte mer… – avundsjuka…

Elfriede Jelinek skypade nåt totalt obegripligt – jag vet inte om det var lyrik, poesi eller vad. Nån som kan upplysa mig?

Slutligen avrundade Maja Lundgren med ett annorlunda boktips. Missade du Babel igår? Kolla i helgen eller på SvT Play!

Read Full Post »