Vad gör vi mot barnen, egentligen?

I ett inlägg som jag la ut i morse länkade jag till ett angeläget och välskrivet inlägg hos Fatou. Det var det där om att barnen alltid är de som drabbas – oavsett vems fel det är – när det gällde familjen som hotas av vräkning. Och jag kan ju säga att jag inte blev mindre beklämd när jag läste om doktorn som nu är misstänkt för barnpornografi.

Enligt lokalblaskan handlar det om en manlig doktor i vars kamera man har hittat bilder på avklädda barn. Mannen greps också när han smygfotograferade barn på en badplats förra sommaren. Det var föräldrar till de badande barnen som larmade polis. Enligt vittnen slängde mannen något ifrån sig. Det visade sig vara ett cigarrettpaket – som innehöll ett minneskort med bilder på barn. Polisen hittade också foton på över 2 000 barn upp till fem år i läkarens kamera. På ett annat minneskort hittades ungefär 7 000 bilder på nakna barn. Mannen är misstänkt för innehav av grovt barnpornografiskt material, men också för ofredande.

Nu vet jag också att man är oskyldig till dess att motsatsen har bevisats, men om uppgifterna i lokalblaskan stämmer är det ju fruktansvärt. Inte blir soppan bättre av att

[…] Mannen arbetar som läkare i Uppsala på en hög position. […]

enligt UNT. Bland mannens patienter finns barn.

Från tidningen har man varit på mannens arbetsplats och där kände ingen till anklagelserna. Eftersom det råder sekretess mellan myndigheter har personalchefen på mannens jobb inte fått veta nåt. Polisen är däremot tvingad av lag att anmäla till socialtjänsten om det finns risk att barn far illa. Enligt UNT har polisen också gjort detta, men anmälan gäller enbart läkarens egna barn. Inga andra eventuella barn… Socialtjänsten har nämligen ingen rätt att lämna ut såna här uppgifter till den anmäldes arbetsplats.

Nu vet vi ju som sagt inte om den här läkaren är skyldig eller inte, även om mycket pekar på att han är det. Det enda som kan hända medan utredningen om brott pågår är att han blir tillfälligt avstängd från sitt arbete. Självklart hoppas jag att han blir det eftersom misstankarna är grava och bevisningen ju verkar väldigt stark.

Rejält beklämd blir jag och undrar vad vi gör mot barnen, egentligen. Vad utsätter vi dem för? Skulle du vilja låta ditt barn behandlas av en läkare som är misstänkt för innehav av barnpornografi och ofredande?

Det är alltid barnen som drabbas när det gäller vuxnas märkliga beteenden och ageranden. Ibland har jag undrat varför vissa föräldrar skaffar barn, när de som uppenbart inte är intresserade av dem. Jag hör och ser på nära håll och genom skrikorgierna från barn nummer två kan jag inte låta bli att undra. Barn nummer ett skrek nämligen likadant – tills barn nummer två kom till familjen. Vad är det för fel – på föräldrarna? Funderar jag…

Du tycker säkert att det är lätt för mig att ha åsikter om barn, jag som inga har. Men du ska veta att det är ett medvetet val. Jag träffade aldrig nån i livet som jag verkligen ville skaffa barn med. Och när jag blev äldre och visare insåg jag vilket otroligt och framför allt livslångt ansvar det är att ha barn. Det ansvaret har jag aldrig varit varken mogen eller redo för.  Jag skulle ha varit en förskräcklig förälder! Säkert väldigt sträng och krävande. Inte alls snäll. Däremot skulle jag förstås aldrig slå mitt – eller nån annans – barn. Mer än så kan jag inte säga. Det är ett val jag har gjort och jag är övertygad om att det är ett korrekt val – även om det kan nypa till i hjärtat ibland, det erkänner till och med hårdhudade jag.

Så det är en evinnerlig tur att jag fick fyra bonusbarn på äldre dar, barn som nu är eller är på väg att bli vuxna. Kanske hade det blivit gemensamma barn och Fästmön och jag hade träffats när vi var yngre. Men nu blev det inte så och jag är nöjd ändå. Jag känner mig ändå så där lagom träffad av texten på den här muggen som jag fikar i på jobbet, en mugg jag fick av en av de fyra till en födelsedag härom året…

”Be nice to your kids. They’ll choose your nursing home”…

Livet är kort.

Read Full Post »

Hare hänt nåt?

Ja, den frågan ställer vi oss lite till mans – och kvinns! – då och då. Jag har spanat runt i media och hittat följande mer eller mindre intressanta nyheter, eller vad man nu ska kalla det ibland…

• Dagens Nyheter toppar, nästan, med en nyhet om en bigamist som blev ertappad på Fejan. Betydligt längre ner ligger nyheten om att     140 000 svenskar utan jobb inte får a-kassa. Ja, ja, skandal som skandal, eller hur tänker man..?
• Framtidens medarbetare har i undersökningen Career Index talat om var de helst vill jobba. Det handlar om ekonomi-, IT- och juridikstuderande. Gott samarbete och ett spännande innehåll i jobbet värderas högst. Google och Vinge ligger i topp bland arbetsgivarna.
• Doktor Åsas man är misstänkt för mordbrand. Och nu talar doktor Åsa ut. I kvällspressen. Kan det bli snaskigare? Doktor Åsa har ju för övrigt figurerat tidigare i kvällspressen. Då handlade det om att doktor Åsa hade släppt ut sin hund i ett friluftsreservat. Nu är anklagelserna lite värre. Fast inte mot doktor Åsa själv, dårå, utan mot hennes man. Orka…
• Propranolol – piller som kan dämpa rasism. Det sägs i vart fall att denna betablockerar kan minska undermedveten rasism. Men de brittiska forskarna menar att det är för tidigt att dra några slutsatser av studien. Och det känns ju klokt. Men ändå hoppfullt!

Read Full Post »

Det var hårdare förr!

Det var hårdare förr.  Om du kallade din granne slamsäck på 1600-talet kunde du få böta!

Slamsäck är ett annat ord för hora. Idag säger var och varannan människa hora till nån. Vad jag förstår är det ett lika vanligt tillmäle som

bög

Och vad man tycker om bög som epitet har ju Christer Sandelin gjort klart. Amen Christer! ÄR du bög egentligen eller bara homofob? Du reagerar som ett skolexempel på smygbög! Dina barn hade antagligen inte brytt sig om inte du hade gjort det.

Men åter till muntliga förolämpningar. Erik Falk är språkforskare och har skrivit avhandlingen Verbala förolämpningar i 1630-talets Uppsala. Den skulle jag utan tvekan vilja läsa, jag som tycker att var och varannan är pucko.

För övrigt var det skillnad på skit och pannkaka redan på 1600-talet:

[…] Stadsborna uppfattade skällsorden som ogrundade anklagelser medan man på universitetet betraktade förolämpningarna som allmänna kränkningar. Det kan bero på sociala skillnader mellan kulturerna […]

Jag kallar aldrig nån nåt skällsord utan att ha grund för mina anklagelser. Ordet slamsäck – eller nån synonym till det – skulle jag emellertid aldrig använda. Humorlös, bajsnödig och En riktig röv är ju faktiskt sånt vi alla kan vara. Utom jag, dårå, som alltid är rolig, nyskiten och sötrumpad.

Read Full Post »

Vem heter Klemens???

Vem heter Klemens? Jag bara undrar. För om jag kände nån som heter just Klemens skulle jag gratulera honom på namnsdagen. Det är ett sånt ovanligt namn och jag tänker att jag borde känna en Klemens. Men det gör jag alltså inte.

En lång och välbehövlig dusch blev det när jag kom hem till lyan i Nyby. Mitt hår har blivit så kasst. Det blir flottigt och läskigt efter bara nån dag. Irriterande. För mitt hår är nåt jag alltid har varit ganska glad över. Annars finns det inte mycket att yvas över vad gäller mitt utseende…

Skulle behöva ett hatt när håret är hemskt. Frissan Mona tog den här bilden för några år sen. Det är hon som brukar göra underverk med mitt hår. Det ska hon göra i december igen, tack och lov.

                                                                                                                                                       Läser och läser och tittar och fattar ingenting. Ja det handlar om Den Stora Skandalen. Den som inte alls är nåt skämt vid fikabordet utan allvarliga anklagelser om nåt som finns svart på vitt. Det blir inte lätt att ta sig ur härvan – inte ens om man har rent mjöl i påsen. Tro mig, jag om nån vet. Jag får fortfarande frågor om vad jag har gjort. Jag har inte gjort nåt. Men jag kan inte bevisa motsatsen. Och inte var det direkt nån som stod upp för mig när jag behövde. Så är det. Inget att älta.

Jag har varit och hämtat ett paket och gjort smärre paket av det hela. Mer säger jag inte. Det blir kristallklart för de inblandade vad det handlar om – så småningom.

Clark Kents* bensinmätare fick tics när jag lämnat av Fästmön vid jobbet i morse. Nu har han fått sig lite till livs så att ticsen slutade. Men jisses, vad stor han börjar bli i aptiten.

Och så fick jag beröm för ett inlägg och sen togs det tillbaka. Som vanligt (harkel…) var jag ”oskyldig”. Jag hade läst en artikel på lokalblaskans hemsida och refererade den. Drog slutsatser efter den. Det borde jag kanske inte ha gjort, men i såna fall innehåller artikeln på lokalblaskans hemsida fel. Man ska inte skjuta budbäraren, man ska inte skjuta nån, men om det är fel i tidningen bör man påpeka det för tidningen. Inte gå på en läsare som har åsikter baserade på en felaktig artikel.

Nu ska jag äta frukost och läsa ovan nämnda lokalblaska fast i pappersform. Nästa ärende på dagordningen blir att gå ut i förrådet och rafsa fram några stakar och sånt. För du har väl inte glömt att det är första advent på söndag???

Så här såg en av mina stakar ut förra året på första advent. Jag tror inte den skiljer sig så mycket utseendemässigt i år.

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »