Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged bli bättre på, dagens citat, det perfekta, done is better than perfect, driva eget-dag, förnuftigt, Frida Boisen, ha gjort, Kajsa Asp Jonsson, kraft, OK, ord, skryta, sociala medier, tips, tolka, tweet, Twitter, visa on 26 mars 2015|
Ett citerande inlägg.
Dagens citat hittade jag redan för några dar sen. Jag såg en tweet av Kajsa Asp Jonsson där hon i sin tur citerar Frida Boisen, tror jag. Det är ett av tio tips om kraften i sociala medier under nån driva eget-dag.
Done is better than perfect.
Tänkvärda ord. Som jag tolkar det menar hon att det är helt OK att skryta med nåt man verkligen har gjort än att visa det perfekta. Låter förnuftigt. Det ska jag bli bättre på.
Eller hur tolkar du orden???
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged "Barnflickan", anställd, anstiftan till mord, arbete, arbetsplats, älskarinna, åtalad, åtgärder, överklaga, barn, bättre, chef, chefer, chefsåklagare, dator, dålig luft, dålig mottagning, dömas till vård, fack, farlig, förhindra brott, filma, flerfamiljshus, fri, frisläppt, fru, gå på toa, golv, gråtande barn, ha sista ordet, häktningstid, hålla koll, Helge Fossmo, heta, information, inget att dölja, inspektion, Inspektionen för vård och omsorg, It, IT-upphandling, IVO, jobb, kameraövervakning, kexfabrik, klättra ut, klippa håret, Knutby, kommunpolitiker, kommunstyrelsen, kontorslandskap, kritiserats, larm, läkare, långhårig, lösas nära, ledning, livstidsstraff, lokalt, lyssna, make, mamma, mörda, mördare, mordförsök, mot pojkens vilja, Motala, ny politisk majoritet, nybygge, offentligt rum, pastor, patient, personal, polis, prata med bebisröst, prata ostört, problem, Psykiatrins hus, rättegång, rättspsykiatrisk vård, rövarkula, reagera, riva upp beslut, rycka ut snabbt, samtal, Sara Svensson, sekretess, skrika på hjälp, sladd, slugt, son, spinka, straff, streaming, svårt att beskriva, Sveriges Radio, synd, syndernas förlåtelse, telefoni, tidsbestämt straff, tillträdande ordförande, tjänst, tokigt, trapphus, trångt, tysta rum, undersökning, Uppsala, Uppsala kommun, ute, utföra dåden, utredning, Vadstena, val, villkorligt frigiven, visa on 22 oktober 2014|
Ett omvärldsspanande inlägg.
Här sitter jag i min rövarkula och där ute händer det minsann saker. Alldeles nyss läste jag att Helge Fossmo, du vet pastorn i Knutby, har fått sitt livstidsstraff tidsbestämt till 24 år. Helge Fossmo blev dömd 2004 för anstiftan till mord och mordförsök på sin fru och på sin älskarinnas make. Den som utförde dåden var den så kallade Barnflickan, Sara Svensson (hon heter säkert nåt annat nu). Sara Svensson hamnade i rättspsykiatrisk vård i Stöllestan efter att ha pratat med bebisröst på rättegången (jo, jag lyssnade) och är redan fri sen länge. Helge Fossmo blev för övrigt även åtalad för att ha mördat sin första fru 1999, men frikändes. Pastorn har suttit i minst tio år (häktningstiden räknas väl in också). Om han avtjänar två tredjedelar av sitt straff innebär detta att han kan bli villkorligt frigiven 2020. Nog tror jag på syndernas förlåtelse, men i vissa fall tycker jag nog att synderna ska ta lite längre tid att förlåta. Inget av detta kännas bra: en mördare som döms till vård och en som bett mördaren utföra dåden blir frisläppt inom en snar framtid… Det är tokigt, i mina ögon. Och chefsåklagarens. Han har nämligen överklagat.
På mitt förra jobb satt jag i kontorslandskap, kan man säga. Eller vi var sex personer i ett och samma rum, det var trångt, dålig luft och fullt av farliga sladdar på golvet. Att prata ostört i telefonen var omöjligt. Man försökte klättra ut till trapphuset för att prata, men där var mottagningen så dålig att samtalen ofta bröts. Fast jag jobbade i en gammal kexfabrik. Psykiatrins Hus i Uppsala är ett nybygge som ofta har kritiserats. Den här gången kommer kritiken från facket och gäller hotad sekretess eftersom läkarna sitter i kontorslandskap. Facket har anmält det hela till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Det som gäller för sekretess är att bara de som jobbar med en viss patient ska ha tillgång till information om sagda patient. Som det är nu ska därför sån information hanteras i så kallade tysta rum. Fast såna finns det inte så gott om och dessutom är rummen ofta inte utrustade med datorer heller, enligt facket. Ledningen säger sig ha utfört ett antal åtgärder för att det ska bli bättre och välkomnar IVO:s inspektion och utredning. Det är tokigt med kontorslandskap, men slugt med en inspektion och utredning i det här fallet, tycker jag.
När vi nu ändå är på jobbet… Jag läste om en undersökning som Sveriges Radio har gjort om chefer som filmar för att hålla koll på personalen. Allt fler ansöker om kameraövervakning på arbetsplatser. Kamerorna ska användas för att förhindra brott, men SR:s undersökning visar alltså att cheferna spinkar på sina anställda i stället. Det är ju inte så roligt om man går på toa, till exempel, och chefen kollar på via streamad film. Men har man inget att dölja, så… Äh, kameraövervakning ska användas för att bekämpa brott, anser jag, inte för att kontrollera vad den egna personalen har för sig. Tokigt, alltså.
I det offentliga lokala rummet beslutade våra kommunpolitiker att IT för Uppsala kommun ska upphandlas. Men efter valet blev det en ny politisk majoritet. Och enligt den tillträdande ordföranden i kommunstyrelsen ska man riva upp beslutet om IT-upphandlingen. Idag använder de flesta av oss datorer även i tjänsten. Det är många problem som kan uppstå. De ska lösas nära, är min uppfattning. Ibland kan det nämligen vara svårt att ens beskriva sitt problem för en IT-person utan att visa. Det var ett slugt beslut att riva upp ett tokigt beslut, enligt mig.
I Metropolen Byhålan reagerar polisen snabbt ibland. Igår kväll larmades polisen till ett flerfamiljshus där ett gråtande barn hörts skrika på hjälp. Vid framkomsten kunde farbror Blå emellertid konstatera att det var en mamma som klippte håret på en liten son som uppenbarligen hellre ville vara långhårig. Visserligen synd om klippningen gjordes mot pojkens vilja, men man får väl ändå säga att mamma har sista ordet så länge barnet är runt fem år. Att polisen snabbt ryckte ut på larmet var lika slugt!
Livet är kort.
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, tagged alternativ lösning, arbeta operativt, arbete, arbetsliv, att-göra-lista, äldreboenden, överlämning, balkong, barn, be om en rekommendation, besvikelser, bigarråer, bigarråträd, bittert, dator, demonstrera, drömmar, en bra dag, enstaka personer, fastna i funderingar, föreställa dig, förväg, Finland, fira i förskott, fruktträd, Grankulla, grav, gränser, ha det tufft, högläsa, höst, humor, Hurtigs barnhem, i sista minuten, idé, ingen lyssnade, inläsning, instruktioner, inte fast anställd, inte fungera, intressanta lediga tjänster, kall vind, kandidatbank, kiss- och bajshumor, klättra på väggarna, korv, krypa närmare, läsa, lång dag, långvarigt, leta, luktblogg, lunchtid, lust, mage, mamma, mejl, moll, mulen himmel, namnsdag, nöjd, nuvarande tillstånd, ordinarie personal, pappa, pappas farfar, papper, pärm, på is, påhittig, peka, perfekt, pipeline, problem, profil, regnbåge, salut, söka jobb, semester, slösurfa, smidig, Solna, solsken, städa, städdag, taltidning för synskadade, tanka, tid, tongångar, trädgård, tråkjobb, tur, uppdatera, varning, välja ut, visa, volontärbasis, vräka i mig on 03 juli 2014| 6 Comments »
Ett inlägg om att få tiden att gå, bland annat. Med kiss- och bajshumorvarning!
En liter smackade jag i mig.
Jorå. Det gick att sitta en liten stund på ballen* igår kväll i alla fall. Jag kunde äta upp mina korvar för 4:75 och jag kunde vräka i mig en hel liter bigarråer samtidigt som jag läste. Fråga mig inte hur min mage blev sen. Även om detta inte är nån luktblogg kan du kanske föreställa dig. Men fy te rackarns så gott det var!
Hemma hos mamma och pappa i trädgården fanns ursprungligen flera fruktträd, bland annat ett bigarråträd. Det brukade ge frukt lagom till min namnsdag, som infaller i morgon. Man kan alltså säga att jag firade lite i förskott. Med bigarråer – och därpå följande… saluter.
Jag hade en bra dag igår. Jag fick det jag föresatt mig att göra gjort. Då blir jag nöjd. Klättrade inte heller på några väggar. Än. Men jag känner att det kryper närmare. Vid lunchtid igår var jag egentligen klar med det jag hade på min att-göra-lista.
Vad gör man resten av dan då för att få tiden att gå? Det finns gränser för hur länge man orkar sitta och slösurfa, städa och så vidare… Därför gäller det att vara lite påhittig. Om detta nuvarande tillstånd visar sig bli långvarigt har jag en liten idé för hösten. Förutom att jobba på min bok, som ju inte är nåt litet, tänkte jag kolla möjligheten att på volontärbasis åka och läsa för dem som bor på äldreboenden. Eller kanske ett specifikt äldreboende skulle räcka till att börja med. Jag har ju, i mitt förrförrförrförra arbetsliv, bland annat jobbat med inläsning av en taltidning för synskadade. Då borde jag kunna högläsa böcker också.
Vidare finns ju barnhemmet i Grankulla i Finland nånstans i bakhuvudet. Hurtigs barnhem, grundat av min pappas farfar och fortfarande fullt av barn som har det tufft… Pappas farfar, vars grav finns i Solna av alla ställen…
Regnbågen syntes över taken igår kväll. Ovanför den har jag lagt mina drömmar, lite på is…
Den här dagen började för min del redan före klockan sex. Det tycker jag är liiite tidigt när man inte ska upp, iväg och/eller jobba. För det är lätt att dagen blir för lång och ännu lättare att fastna i funderingar som inte leder nån vart. För ungefär ett år sen la jag mina drömmar på is nånstans ovanför regnbågen. De ligger kvar där, jag orkar inte med fler besvikelser just nu.
Litet bittert kändes det allt när jag igår eftermiddag upptäckte att det hade trillat in ett mejl från mitt förra jobb. Ärendet gällde nånting som jag ofta under de senaste två månaderna påtalat inte har fungerat. Jag hittade i stället en alternativ lösning som funkade hyfsat. Instruktioner för detta finns nedskrivna. Jag har varken tid eller lust att komma och peka var exakt på det första pappret i pärmen det står. Jag hade hur mycket tid som helst, nästan, att visa och demonstrera för någon. Men se överlämningen skulle ske i sista minuten, till nån som inte arbetar operativt. Då blir det problem, det visste jag i förväg. Det bittra då? Tja, att ingen lyssnade på mig medan det fanns tid. Och kanske något att man väljer ut enstaka personer, som inte är fast anställda, att göra tråkjobben. Och alla andra jobb som måste göras när den ordinarie personalen är på semester. Hur tänkte man, egentligen? Inte alls, tror jag.
NU börjar mina tongångar gå mot moll och det kan jag inte tillåta. Jag har sökt dagens tre jobb. Det har gått smidigt, för två av dem hade jag i pipeline, så jag behövde bara leta upp ett till. Värre blir det i morgon. Då har jag inga intressanta lediga tjänster som jag ska söka. Men jag hittar kanske några under dan, för jag sitter ju, som sagt, en hel del av tiden vid datorn. Jag har också uppdaterat min profil i en kandidatbank samt bett om en rekommendation.
Jag har tur idag. Det är nämligen städdag i mitt hem – eller ska bli. Jag har inte börjat än. Dagen började med solsken, men har nu gått över i mulen himmel och kall vind. Perfekt – för mig!
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Posted in Krämpor, Personligt, tagged arbete, arg, avbruten, avklippt, avspisad, överlämnat, banka, be om ursäkt, bil, bra väglag, bråck, det vanlig i tillvaron, enkel grej, fårskinn, fräsa, fräsa som en katt, frustrerad, ilsken, introducera nyanställd, kan inte styra, Kia, klippa, kontroll, kylig natt, mage, må illa, medicin, omgivning, ond rygg, operation, otrevlig, partaj, rap, rumpa, sätesvärmare, sittlappar, skalle, småkräks, snäll, solig, stå ut med, svar på en fråga, svart, ta mig i kragen, tack, tungan rätt i mun, uppäten, värk, visa on 06 maj 2014|
Ett lite frustrerat inlägg.
Avklippningstillbehör.
Ständigt avklippt blir jag idag. Avbruten. Klippt. Jag försöker introducera en nyanställd. Det fungerar inte så bra när vi blir avbrutna. Jag skulle visa en enkel grej som ändå kräver att man har tungan rätt i mun. I vanliga fall skulle det ta mellan fem och tio minuter. Nu blev vi avbrutna tre gånger. Inte bra. Frustrerande. Jag blir ilsken. Jag, som så sent som i morse pratade om hur ilsken jag blir när somliga inte bara kan svara på en fråga utan att vara otrevlig. Jag fräste mot en av de snälla. Inte bra. Jag bad om ursäkt, men ändå. Inte bra.
Ytterligare tillägg till frustrationen är att det jag nu ska jobba med i ungefär två månader som vanligt inte är riktigt överlämnat. Inte till mig, i alla fall. Då blir folk arga – för att det inte är gjort. Men det är liiite svårt för mig att göra nånting som jag inte vet skulle ha blivit gjort.
Äh, det är det här vanliga i tillvaron. Frustration. Kan inte styra. Känner mig uppäten. Avspisad i vissa fall. Fräser själv som en katt. Jag ska försöka ta mig i kragen.
Ryggen är bara lite ond idag. Hittade sätesvärmaren i Kian i morse och den var kanon. I min egen bil fungerar den inte, så jag kör med fårskinn och sittlappar under rumpa och bakom rygg. Nä, idag var det skallen. Den bankade som om jag hade varit på partaj igår. Den bankade så hårt att jag mådde illa. blev tvungen att ta en tablett – vilket får till följd att magen reagerar. Även här känner jag frustrationen och ilskan. Men magen är ju som den är. Den hålls under kontroll med medicin den också och nån operation är inte aktuell om inte bråcket blir outhärdligt. Rapningar och småkräks och lite värk har jag – och omgivningen – lärt mig/sig att stå ut med.
Det är soligt idag, i alla fall. Alltid något. Nätterna är kyliga, men väglaget är bra. Kia tog mig säkert till jobbet även idag. Det är jag tacksam för.
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, Familj, Film, Personligt, Vänner, tagged annonser, basfunktioner, betala bort, betalversion, bevace.se, bildspel, blogg, blogga, byta bild, dator, design, driva företag, ersätta, evenemang, fönster, finansiera, fixa, form, foto, funktion, gratisvariant, handstil, hänga, högerspalt, header, hjälp på traven, inlägg, inloggad, irritera, konto, lära mig, locka, mål, målgrupp, nöjd, omröstning, ord, privatperson, rörliga bilder, rolig, säsongsbetonad, snygg förpackning, sparka igång, Stockholm, syfte, ta bort, ta hjälp utifrån, tema, text, Tofflan undrar, trivas, uppdatera, utveckla, visa, webbformulär, webbyrå, widgetar, WordPress, YouTube on 14 januari 2014| 4 Comments »
Ett inlägg om WordPress. Och om man vill utveckla det man har där.
Om fyra månader är det fem år sen jag började blogga. Fem år… Time flies. Och särskilt när man har roligt. Min blogg blev snabbt ett ställe för mig där jag kan hänga – med eller utan vänner. Ett ställe där alla mina ord kan trilla ut, i en snygg förpackning. (Detta även om orden inte alltid är så snyggt sammanställda eller så snygga var för sig…)
Det var Anna som sparkade igång mig. Hon satte ner mig vid datorn, hjälpte mig att skapa ett WordPress-konto och visade mig basfunktionerna. Sen dess har jag lärt mig en hel del – och förhoppningsvis utvecklat en del på min blogg också.
Min WordPress-blogg är ett ställe där jag presenterar mina ord i lite snyggare förpackning. Den som har sett min handstil förstår.
Jag har alltså en gratisvariant av WordPress. Det går att göra väldigt mycket med en sån, men kanske inte allt som går att fixa med en betalversion. Det som också avgör hur mycket du kan göra med formen, designen, på en WordPress-blogg är det tema man väljer. En del teman utvecklas, andra kommer till och några tas bort – eller ersätts av liknande teman men med flera funktioner.
Nu ska det här inte bli ett inlägg om hur man fixar en bra blogg. Var och en gör på sitt sätt. Det beror lite på bloggens syfte och mål. Kanske har du särskilda målgrupper i fokus. Du kanske driver ett företag och behöver få lite hjälp på traven, kanske nånting mera skräddarsytt inom WordPress. Bevace.se kan vara ett exempel på sån hjälp. Bevace är en webbyrå i Stockholm som är specialiserad på WordPress utveckling.
Men, som sagt, vi som bloggar mest som privatpersoner kan göra en hel del själv. Bara nåt sånt enkelt som att byta bild i headern gör jag då och då. Min bild är säsongsbetonad. Vidare kan jag lägga in omröstningar, som jag kallar Tofflan undrar… där jag byter fråga varje vecka. Och bilder kan jag lägga in i inlägg, ibland som bildspel om jag vill visa många bilder från ett särskilt evenemang. Rörliga bilder, filmer, kan jag lägga in via YouTube. Den som har betalversion kan lägga in filmer direkt, utan att gå via YouTube.
Webbformulär ska också gå att skapa i gratisversionen, men det är nånting jag inte har gett mig på än. Olika teman har dessutom olika widgetar, små ”fönster” som lätt kan visas och uppdateras. Allt det jag har i högerspalten är widgetar, så dessa kan vara allt från bilder till texter.
Jag trivs verkligen på WordPress, även om jag irriterar mig lite på de annonser som förekommer mellan vissa inlägg. Det är annonser som enbart den som inte är inloggad själv som användare på WordPress ser. Men dessa ligger där för att kunna finansiera gratisversionen. Vill jag slippa dem kan jag betala bort dem.
I övrigt är jag mycket nöjd med WordPress och tänker nog stanna kvar här. Och vem vet… Kanske tar jag hjälp utifrån om jag vill utveckla designen. Det lockar faktiskt lite ibland.
Livet är kort.
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Trams, tagged accepterad, ägare, bett, Bibbi Katt, blodvite, huggtänder, humor, husdjur, katt, kärvänliga klor, klor, litteratur, lustigt ord, mellanhand, nafsa, prata, skriva, stava, synopsis, tänder, ute på vift, visa on 27 augusti 2013| 4 Comments »
Ett inlägg om en katt och hennes husdjur. Och synopsis, förstås…
Synopsis är ett lustigt ord. Just saying…
Jag har varit ute på vift i eftermiddag och träffat Bibbi Katt. Hon visade mig alla sina tänder och när hennes nafsande gick över i rena bett uppstod blodvite!
Bibbi Katt med huggtanden synlig.
Damen hade till och med klorna ute idag. Men det var kärvänliga klor och bett! Jag känner mig helt accepterad av Miss Bibbi.
Bibbi Katt med klorna ute.
Eller… kanske var det så att hon tyckte att jag pratade alldeles för mycket med min Nästanbror?
En Magnus och hans ägare Bibbi.
Och nu… åter till synopsis. Det ska jag skriva. Nu. Just nu. Det ska överlämnas av mellanhand under morgondagen. Inte vet jag om jag kan skriva nåt synpi… cyn… sofis… sykfall… SYNOPSIS men jag har i alla fall lärt mig stava till det. Nu. Tror jag… Wish me luck!
Livet är kort. Scribo alioquin moriar.
Posted in Diskutabelt, Personligt, tagged aktuell, arbete, arbetsgivare, arbetsrelaterade bloggare, äventyr, överväga, bild, blogg, CIO Magazine, enskilda intervjuer, erbjuda, Facebook, falla i fällan, företag, försäljning, foto, Foursquare, Google, Google Analyticsm krångligt, Gowalla, gratis, grupparbeten, hitta, hotell, Husbygge, identifiera syfte, information, inlägg, inredgning, Instagram, institution, interagera, kanal, kläder, kommunikation, kommunikationsplan, konsumentorienterad, kund, kundsupport, kundundersökning, Linkedin, mätare, mål, målgruppsanalys, Meltwater, mobiltelefoni, mobilvänlig, nätverk, omvärld, passa, personal, Pinterest, plan, privatkund, prova, sidfot, skrivbordsprodukt, småpeta, social mediestrategi, sociala medier, spåna vidare, statisk, statistik, strategi, surfa, tack, testa, tid och pengar, tips, Twitter, underlätta, upplevelser, utvärdera, utveckla, val, varumärke, vegetativ existens, visa, visa var man själv befinner sig, webbanalys, webbansvarig, webbplast, webbplats, YouTube on 17 maj 2013|
Ett inlägg i vilket Tofflan spånar om vad hon SKULLE kunna göra härnäst på jobbet.
I våras byggde jag ju ett hus. Eller… mer korrekt: jag byggde en webbplats om Huset jag jobbar i och för dess personal. En webbplats är ju ingen statisk kanal för information, men arbetsgivaren har ännu inte bestämt sig för vem som ska vara ansvarig för just den webbplatsen. Mitt uppdrag ”Webbplats Huset” upphörde den 1 mars, men jag står fortfarande kvar på sidorna som webbansvarig. Och ja, jag erkänner, jag går in och småpetar ibland och gör lite saker så att webbplatsens sidor känns aktuella.
Toffelfingret småpetar lite här och var på webben…
Naturligtvis tycker jag att Husets webbplats ska ha en webbansvarig. Jag skulle gärna fortsätta ha det ansvaret, men då måste arbetsgivaren erbjuda mig nånting jag kan överväga. Dessutom skulle jag vilja fortsätta utveckla och fundera mer kring om och hur vi ska använda oss av sociala medier. Idag använder vi nästan inte sociala medier alls i jobbet, förutom ett par, tre arbetsrelaterade bloggar (existenser som tycks vara tämligen vegetativa, i alla fall ett par av dem).
För institution 1 jobbade jag ju fram en kommunikationsplan. (Ja, det var ingen skrivbordsprodukt utan jag jobbade bland annat med enskilda intervjuer, grupparbeten med mera.) Nästa steg som vore intressant att ta är att göra en plan för hur vi ska använda sociala medier. En strategi, helt enkelt. Jag hittade ett intressant inlägg med fem tips om hur man bygger en sån social mediestrategi och jag tänkte jag skulle kika närmare på tipsen. Vid första anblicken är de inte långt borta från några av punkterna i en kommunikationsplan, för övrigt. Tack för detta, Meltwater!!!
Vid första anblicken…
Fem bra tips, om än ganska självklara, men samtidigt tips som gör det lätt att spåna vidare – mot en social mediestrategi…
Livet är kort.
Posted in Personligt, tagged avsky, över, bita fast, dur, försnilla, flera års tid, framtid, gut feeling, hälsa rart, hån, helg, hot, insinuationer, iskyla, le, människor, möte, missköta mig, moll, nämna, olust, oro, orolig, positiva vibbar, rädsla, sanning, seneftermiddag, smöret smälte i munnen, stå för mina åsikter, supa, ta ansvar, utveckla, värna om, vågar inte tro, visa on 18 mars 2013| 14 Comments »
Helgen har gått i orons tecken, även om jag har försökt att inte visa nånting för nån. Eller knappt nämnt det. Men det är så att ett viktigt möte väntar på seneftermiddagen idag, ett möte om framtiden. Jag känner en olust och en oro djupt inuti, en sån där som anglosaxarna skulle kalla
gut feeling.
Jag tror aldrig jag vänjer vid dåliga besked av det här slaget. Aldrig. Och nu ser jag att jag är på väg att ta ut nåt i förskott, vilket förstås är dumt. Vänta och se. Vänta ända till runt 15.30 idag…
Människor gör mig orolig också och det är nånting jag inte gillar. En person som har avskytt mig i flera års tid vände sig plötsligt om i helgen, log och hälsade så rart, men jag är inte säker på att
Efter år av hån, hot, iskyla och liknande vågar jag knappt tro på nån. Jag känner hur insinuationer biter fast i mig – ett uns av sanning i dem? – eller bara en rädsla för att inte orka fortsätta stå för mina åsikter och den person jag är..?
Är det över snart?
Nej, den här dan borde ha börjat bättre, jag behöver alla positiva vibbar jag kan. Eller också är det helt enkelt så att det som börjar i moll slutar i dur? När ska det bli min tur, jag som inte missköter mig, skolkar, super, försnillar, utan tar ansvar, utvecklar, värnar om..?
Livet är kort.
Posted in Diskutabelt, Personligt, Vänner, tagged agerande, arbetstid, återkomma, öga mot öga, belägg, berörd person, bevis, bitter, blogg, dålig återkoppling, droppe, elak, enkelt val, följa, fotobok, Fuji, gnälla, hata, heder, jobba med, kantig, larvig, låtsas-kaxig, löna sig, lite speciell, livet, material, mejl, mobbning, nöjd, påtala direkt, personligt ansvar, plump, rabatt, rejäl bakläxa, självcentrerad, snällt och juste, sned, superresultat, tack, underlåta, uppfostra vuxna människor, utfall, vara rak, visa on 06 november 2012| 16 Comments »
Idag är jag lite nöjd med mig själv, men också med andra människor! Att det lönar sig att vara rak kan ibland vara svårt att inse. Dessutom gäller det att vara rak utan att vara plump och elak. Jag gillar att vara rak, men inser att jag ofta uppfattas som elak för den skull. Det här är nåt jag jobbar med och som jag antagligen får jobba med hela livet.
Jag är inte bara rak, jag kan vara lite sned också…
Men jag är också lite grann som Lisbeth! Precis som hon vill jag vara lite speciell. Det går inte att uppfostra andra vuxna människor, men jag vill inte ta vilket beteende mot min person som helst. Det räckte med den mobbning som pågick under många, många år. Inte konstigt att man blir kantig och låtsas-kaxig… och elak, enligt några. Det tar emellertid inte bort mitt personliga ansvar för hur jag beter mig.
Först vill jag tacka Fuji! Även om ni inte kunde svara på mina frågor till fullo gjorde ni ert bästa. Dessutom, när droppen med mejlet om 50 procent kom och jag påtalade för er i ett mejl (även här på bloggen!..) att det var riktigt dumt, i princip, då gjorde ni nåt snällt och juste: idag fick jag ett mejl om att jag får den 50-procentiga rabatten på mina fotoböcker trots att erbjudandet om detta kom ett par timmar efter att jag hade skickat in min beställning. Detta var mycket bra gjort av Fuji! Heder! Därmed inte sagt att jag lär göra några fler fotoböcker hos er. Så blir det troligen inte.
Nästa grej som bekräftade för mig att det är bra att vara rak var det faktum att jag inte sprang omkring och gnällde om dålig återkoppling på jobbet – jag påtalade direkt, först i mejl, sen öga mot öga i eftermiddag med berörd person. Jag gav en rejäl bakläxa, kunde visa på att jag hade gjort det jag skulle göra, men att andra hade underlåtit att göra det de hade till uppgift. Det fanns faktiska ”bevis” för detta, så jag hade belägg för det jag sa. Och faktum är att det gav ett superresultat! Vid 18-tiden i afton trillade det in ett mejl med en del av det material jag behöver för att kunna arbeta vidare på en sak. (Nu har jag inte lusläst mejlet, det gör jag på arbetstid i morgon, men det verkar väldigt lovande!)
Jag är väldigt nöjd med både mitt agerande och utfallet. Nu finns det med all säkerhet somliga som tycker att det här inlägget är larvigt och självcentrerat. Och ja! Det är i alla fall självcentrerat – det är skrivet på min blogg. Min. Jag tvingar ingen att läsa här. Jag skulle själv aldrig återkomma och läsa blogginlägg hos nån annan, än mindre följa nån bloggare, som skrev saker jag tycker är larviga eller som jag inte gillar. Ett rätt enkelt val. Men föredrar man att hata och vara bitter, så kan jag ju inte göra nåt åt det. Jag uppfostrar inte andra vuxna människor, jag talar bara om vad jag känner och tycker och hur jag gör.
Livet är kort.
En numera rätt tjock (tant) propagandaminister som sett bättre år. Bitsk och elak och hård mot de hårda, men from som ett lamm mot de snälla. Älskar sin Anna gränslöst, kopiöst, sanslöst, men tveklöst.
Du får gärna citera mig, men ange källa. Bilder från bloggen får du INTE knycka. Den här bloggen är avslutad. Vill du kontakta mig ändå eller köpa en bild? Skriv en kommentar vid det inlägget så kontaktar jag dig!
Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
| M | T | O | T | F | L | S |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1 | 2 | 3 | 4 | |||
| 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
| 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
| 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
| 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | ||
Twingly-länkare
Powered byIP2Location.com
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 