Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tillbehör’

Ett antikt inlägg.


 

Antikkunig i JärvsöJärvsö… Då finns det väl inte en käft som inte tänker på en viss Barbro, eller? Men faktum är att det inte fanns ett enda spår av henne i Antikrundan därifrån. Programmet sändes igår kväll och eftersom jag var upptagen då med att fira en 25-åring spelade jag in det på DVD-hårddisken. Jättekul att det trots detta gick att amatörvärdera via appen!

De här prylarna tyckte jag var häftigast i Järvsö:

  • Det stora tennfatet, som en gång funnits på gården varifrån programmet sändes, värderas till nånstans mellan 100 och 1 000 kronor av experten. Det tyckte jag var för lite och värderade det till 1 500 kronor.
  • Bordet grät Knut Knutson över och det var otroligt vackert. Knutte värderade det till 150 000 kronor, jag tyckte 200 000 kronor.
  • Dockskåpsstolen var jättehäftig, men inte var den värd 1 300 kronor som jag ansåg. Expertisen värderade den till endast 150 kronor.
  • Nån vändbänk hade jag aldrig sett förut. Den som var med i Järvsö värderades till mellan 50 000 och 60 000 kronor. Jag la mig för lågt, bara 45 000 kronor.
  • Fickur finns det gott om i min släkt och jag tycker att de är fina. Det i Järvsö värderade både experten och jag till 20 000 kronor.
  • Chaneldräkten med tillbehör värderade Expert-Anette till 40 000 kronor. Jag la mig högre, på 65 000 kronor.
  • Silverskeden var otroligt fin. Den värderades till 75 000 kronor av experten, medan jag tyckte att den var värd 85 000 kronor.
  • Trähinken kom i sällskap med en liten tjej. Jag värderade den till 15 000 kronor, experten till 20 000 kronor.
  • Den renoverade tavlan värderade både experten och jag till cirka 80 000 kronor.

Nästa vecka visar Antikrundan fina saker i Varberg. Kanske är de lättare att värdera än Järvsösakerna. Nåja, jag fick i alla fall diplom som antikkunnig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett smått sugande och sörplande inlägg.


 

Synsam

Jag gick till Synsam i Stormarknaden igen.

Tänk, nu är det ett dygn sen jag jobbade! Helgerna går så fort… Jag åkte lite tidigare från jobbet igår, för jag hade en dejt med en optiker. I höstas var jag ju hos Synsam på Stormarknaden (tack vare en viss Karl-Bertil!). Jag provade synen och optikern kom fram till att jag behövde betydligt starkare linser än jag hade haft. Och läsglasögon. Linser nätshoppade jag som vanligt för det är billigare. Plötsligt såg jag på långt håll… Men… jag såg inte på nära håll. Jag såg inte att läsa böcker eller sms eller Wordfeud… En bunt billiga läsglasögon inköptes från diverse ställen. Huvudvärken jag hade dragits med ett längre tag försvann så småningom, även om det tog en god stund att vänja sig. Men nu för ett par veckor sen kom den tillbaka. Jag kollade upp möjligheten att få terminalglasögon via jobbet och det var jag berättigad till. Min arbetsgivare betalar glasen samt bågar upp till 390 kronor. Så igår kollade jag synen igen med fokus på datorarbete och manusläsning bredvid. Jag hittade ett par enkla bågar för prick 390 kronor. Om en och en halv vecka, ungefär, får jag sms om att jag kan hämta mina nya brillor. Det ska bli skönt! Ögonen får nämligen jobba hårt om dagarna.

Påse från Partyland

Påsen från Partyland innehöll kräftservetter och en svindyr kräftlöpare i plast.

Och när jag kom ut från optikern, med min partypåse innehållandes kräftservetter och en svindyr kräftlöpare i plast i handen… vem står utanför att väntar på mig om inte Fästmön? Jag blev varm i hela kroppen när jag såg de där busiga ögonen! Vi åkte tillsammans hem till New Village för att ha kräftskiva. Jag hade förberett hemma med kräfttallrikar, kräftljusstakar och kräftknivar samt ställt fram snapsglasen av tenn som jag fick en gång när jag gifte mig. I kylen låg en flarra Östgöta sädes på kylning, medan kräftorna hade tinats där över natten samt på diskbänken under dan.

Nu tycker inte jag att det är särskilt konstigt att ha kräftskiva i januari, men det gör visst ”alla andra”. Ibland har folk en sån trist attityd, bara. Det som passar för mig kanske inte passar för dig. Till min kräftskiva var endast en gäst inbjuden – Anna. Vi sög och sörplade på de röda djuren. Rostade lite bröd till och mumsade på ostar som luktade som om bäst före-datumet var satt nån gång förra seklet. Jag tog en öl och Anna ett glas vitt. Fem snapsvisor och lika många snapsar tog vi. Inte blev vi uppkäftiga för det, bara varma och trötta… Jag orkade gå ut med kräftskalen till soprummet och vi kollade Shetland på TV, men sen var det tack och god natt!

Här är några bilder från igår:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett rätt katastrofalt inlägg, men positivt ändå.


 

Det brukar sägas att 

när fan blir gammal blir han religiös.

Kanske händer det nåt med gamla Tofflor också när de blir äldre – de blir i vart fall sentimentala. Igår besökte jag ju Den Bästa Arbetsplatsen. Idag har jag promenerat i Minnenas Kvarter. Jag har konstaterat att Matteus och Arne är kvar, men den juckande taxen och hans matte huserar inte längre i affären vid busshållplatsen – där säljs numera serietidningar. Den kärleken jag hade då är sen länge slut, föremålet för min tidigare heta låga är lyckligt (hoppas jag!) nygift och hon bor inte kvar i kvarteret. Men det var en fördel för mig att hon hade bott där och det ska jag berätta lite om nu.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Låt oss emellertid börja i Uppsala.
Där stod jag i morse på perrongen och väntade och väntade och väntade på tåg som slutligen kom, mycket försenat. Under tiden roade jag mig med att studera en lyftkran. Jag kunde se kranföraren åka i nån sorts sele ut på själva kranarmen. Det var riktigt läskigt att titta på. En kan inte vara höjdrädd om en har ett sånt jobb. Tack och lov skedde det ingen katastrof med kranföraren – den inledande katastrofen var ju den nerrivna tågledningen igår på seneftermiddagen. Stackars alla människor som försökte ta sig till och från sina jobb! När ska det bli ordning med tågen i Sverige, ijenjklien???

Lyftkran

Denna kran och dess förare underhöll mig under en lång väntan.


Tåget kom, ja. 
Det gick i hyfsat normal hastighet bitvis, vissa sträckor kröp det fram och sen kom stunderna när det stod helt stilla. Jag försökte meddela mig med nån jag skulle träffa. Senare fick jag veta att mitt meddelande aldrig nådde fram.

Vid ankomsten flög jag fram till slutdestinationen. Och det var där detta med Minnenas Kvarter var bra, för jag hittade ju rätt på en gång. Behövde inte irra på tvärgator. Jag nådde mitt mål med åtta minuters marginal. Sen hann jag toalettera, tvätta av mig resdammet, dricka en bägare vatten och sitta ner i fyra minuter. I made it!

Vad som sen hände får du inte veta.

 Svamprisotto

Dagens lunch, svamprisotto med tillbehör, var suveränt god.

Efteråt strosade jag i lugnare takt upp till Odenplan där vännen Inger satt och väntade på mig. Vi besteg en smärre höjd, i krokar jag befann mig för typ en och en halv vecka sen senast. Fast upp till Observatorielunden… Det var nog… tio år sen (?) jag sist var där. Inger bjöd på underbart god vegetarisk lunch på Kafé Himlavalvet. En vänlig dam upplät sittplatser åt oss i skuggen, så vi kunde avnjuta lunchen utomhus. Och där satt vi väl en timme eller två och pratade om livet och döden och det däremellan. Ingen av oss skonas från nåt. Det är bara att inse. Likaså att den som gör andra illa ganska ofta får smaka på karma. Nån ängel har jag aldrig utgett mig för att vara, jag är människa, med fel och brister – och jag njuter när dumheter straffar sig. Sån är jag, det vill säga elak och snart straffad tillräckligt för egen del.

Tofflan och Inger

Dubbelhakorna är bara mina och Ingers pussar går till hennes barn. Grabbarna i bakgrunden er blot til lyst.

Stockholm var hett, Odenplan som en kokande gryta när vi kröp ner i underjorden för att fara hemåt. Jag kom i perfekt tid och tåget gick som det skulle (!). Det var först när jag startade datorn här hemma som jag upptäckte att där jag nyss hade farit fram kommunalt, där hade det skett en krock… För andra gången på fyra dar klarar jag mig från inblandning. Himmelsk intervention eller ren och skär tur för min del..? Jag hoppas att skadorna blev minimala för de tre inblandade fordonen, de fyra personerna och den som fördes till sjukhus.

Spänningen har släppt, stressen och rädslan att inte komma fram i tid är borta. Kvar är en svag huvudvärk. Därför ska jag strax ge mig ut och införskaffa kvällsmat – Mariekexen är ju slut (de blev gårdagens middag).

Ett stort TACK till alla inblandade i min dag idag, till dem som höll tummar, för att jag klarade mig ifrån katastrofer och krockar, blev involverad i spännande samtal och fick en god lunch av och en dito pratstund med goa vännen Inger!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fingervisande inlägg med litterära anspelningar, som vanligt.


 

Fingervisning pågår

Fingervisning pågår!

Det var verkligen TUR att författaren Sofie Sarenbrant inte blev ilsken för att jag la upp bilden här bredvid på Instagram och kallade den Fingervisning pågår! Hon till och med skrattade åt bilden och gillade den. Så nu lånar jag hennes bok igen och kör bilden även på bloggen som illustration till dagens söndagsskola. Sen ska jag läsa boken också, den är riktigt spännande efter cirka en fjärdedel.

Ja, jag skulle ju ha mobiltelefoniutbildning med lilla mamma, numera 80 år. Det var söndagsskolan. Och det gick väl så där. Mamma är nu inne på sin fjärde mobil. Denna gång har jag och Fästmön köpt henne en äkta seniormobil – jag hatar ordet senior, tycker att det är löjligt! – i hopp om att mamma ska använda den, typ ta med sig den när hon går hemifrån ifall hon plötsligt behöver ringa eller nån behöver nå henne.

Doro Phone Easy 624

En seniormobil till mamma.

Motståndet är kompakt från mammas sida. De en gång så flinka flickfingrarna vill inte riktigt hitta snärten på tangenterna. Att detta skulle ha nåt med gamla leder att göra är bullshit – det handlar om min mammas långa naglar. Mamma är ytterst mån om sitt utseende. Jag har till exempel inte sett ett enda grått hårstrå på hennes huvud. Jag har aldrig sett hennes naglar korta och omålade heller…

Jag hoppas att jag har lyckats förmedla hur hon svarar i sin mobil och hur hon ringer. Men man vet inte så noga. Det handlar inte om att mamma är korkad eller dement – hon är ovillig. Vi tragglade ett tag och som belöning (för mamma) åkte vi till ICA Maxi och Ö o B för att handla. Jag börjar allvarligt tro att mamma äter toapapper, för förrådet har nu gått från stort till enormt.

En liten åktur blev det innan vi for hem för att dricka eftermiddagskaffe och skrapa veckans Trisslott. Då var klockan 16.30. Jag tryckte i mig såväl citronmuffin modell gigantisk samt fingerkex antal många. Sen skrapade jag fram en vinst på 60 spänn åt oss. Det blir två nya lotter, har vi bestämt.

Detta bildspel kräver JavaScript.


En stunds läsning i ovan nämnda bok 
blev det för min del innan det var dags för middag. Idag lagade vi mat hemma på riktigt. Vi kokade potatis med dill, ställde fram matjessill med tillbehör och jag tog tre snapsar Svenskt vatten, det vill säga Östgöta sädes, det göttaste brännvinet i världen. Östgöta sädes uttalas för övrigt Öschöta sädes och inte på nåt annat sätt, dumma ståkkhålmare.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter maten blev det äntligen tillfälle att ringa Anna! 
Vi har inte talats vid sen i början av veckan. Det blev en del avrapporteringar och sen berättade jag om ett evenemang som vi eventuellt skulle kunna bevista i sommar. Lite senare började jag kika på olika möjligheter och jag kan avslöja så mycket som att vi planerar en mordresa tack vare en god person vid namn Sven-Bertil. Eller… Sven-Bertil heter nånting annat, men jag vet inte h*ns identitet. Det kanske inte ens är en man..? Oavsett är det en mycket godhjärtad person som tycker att jag ska göra denna ruskiga tripp.

Min kväll avslutades med en promenad ut till sopstationen och sen, utan soppåsar, en promenad längs med vattnet. Trots det trista ljuset fick jag ett par bilder som jag blev ganska nöjd med. Och med dessa bilder avslutar jag det här inlägget för att kunna läsa en stund innan jag släcker. I morgon ska jag inleda dan med byråkrati och administration så att jag kan överleva ett tag till. Men på eftermiddagen ska jag göra nåt roligt igen: träffa vännen FEM!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett till synes dagvillt inlägg.


 

A city full of empty people

Undras om jag är en av dem som avses i den här texten eftersom jag inte har så många blodsband här i stan…

När man är tillsammans med nån som jobbar inom vård och omsorg får man snart lära sig att stuva om bland dagar och helger. Vårdarbetande följer nämligen scheman som struntar i om det är röda dagar eller så. Därför lekte vi lördag igår på onsdagen eftersom Fästmön var ledig. Och eftersom hon är ledig även idag, men jobbar i morgon leker vi midsommarafton idag.

Igår var vädret först ganska OK, det vill säga det var lagom varmt, solen stekte inte och ösregnet höll sig borta. Det var som en dag gjord för att umgås med nära och kära med tillgång till trädgård. Jag har ju inte många såna här i Uppsala blodsbandsmässigt sett, men som bekant snikar jag gärna in mig i Annas familj och släkt. Vi for alltså till hennes snälla mamma och L i Slottet.

På vägen till Slottet stannade vi för Anna hade ett ärende. Jag satt kvar i bilen och läste min post, det vill säga sprättade upp ett kuvert med en räkning samt läste en av mina facktidningar, Journalisten. Faktum är att veckans nummer var så bra att jag läste det en gång till senare OCH sparade det! Jag kunde inte bara konstatera att Jan Gradvall och jag är väldigt lika när jag har mina brillor på mig,  jag läste också ett reportage om ett företag där jag mer än gärna skulle vilja jobba! Att Omni behöver kvinnor framgick av artikeln, så jag sträckte ut en tass via Twitter och funderar nu på att skriva en spontanansökan.

Lika som bär Tofflan och Jan Gradvall

Lika som bär: Jan Gradvall och Tofflan… eller tvärtom. Jag är den som gör en ful min, Jan Gradvall ser normal ut.

 

Blommor i Slottsträdgården

Några färggranna blommor i Slottsträdgården.

Vi fick ingen kontakt i förväg med Slottsfrun och Slottsherrn, men vi for dit i alla fall. Vi tänkte att vi kunde titta på blommor och gå ner till vattnet och glo om ingen var hemma. Men paret var i Slottet. Det blev ett par fina timmar med kaffe utomhus bland fåglalåt och blomdoft. Jag älskar att bara gå omkring och titta i Slottsträdgården på allt som växer och gror och fota, förstås. Blommor är ungefär som böcker för mig – nåt snällt att fly till – och mycket bra humörhöjare och tröstare!

 

Pionknopp i Slottsträdgården

Pionerna hade inte slagit ut än i Slottsträdgården.

Det var väldigt skönt att bara vara utomhus. Jag har numera mina jeansshorts när jag går ut. Jag skiter i att mina håriga, vita smalben, med blåsvarta inslag av åderbråck syns. Om jag aldrig exponerar benen för sol kan de ju aldrig få nån annan färg än sjukligt blåvit. Men himlen mörknade framåt eftermiddagen och vi gav oss iväg hemåt innan regnet kom. För det klart att det regnade igår!

Dagen till ära – det var ju låtsaslördag – plockade jag fram födelsedagsvinet jag fick av Annas snälla mamma till middagen. Jag stekte kalkon och serverade med tillbehör. Till dessert blev det kaffe och så smög sig handen ner i den där julklappschokladasken med belgiska sjöfrukter som jag grävde fram förra veckan.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Idag leker vi midsommarafton. 
Det passar bra för det regnar och Anna ska till Sjukstugan i Backen. Ja inte till akuten, dårå, utan som ledsagare. I eftermiddag/kväll serverar köket i New Village matjessill med färskpotatis, gräddfil och gräslök samt Östgöta sädes i snapsglasen av tenn. Jag tror inte jag kan misslyckas med att koka färskpotatis. Anna ska sno ihop några laxrullar med pepparrotsfyllning. Och medan folk tycks jobba halv dag idag och Anna gästspelar i vården pinnar jag väl över till Tokerian för att köpa svindyra jordgubbar. Är det midsommarafton så är det! (Och i morgon, på den riktiga midsommarafton, jobbar Anna. Men nån har förbarmat sig över mig och bjudit hem mig. Så glad för det!)

Midsommarbukett med lupin och prästkragar

Vi fick en fin midsommarbukett med lupin och prästkragar med oss hem från Slottsträdgården.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tillvaratagande och tillredande inlägg.


 

Ett garanterat bildrikt inlägg!!!


Vad gör man när man vill äta nåt gott
på egen hand – och då menar jag inte naglar – en fredagskväll? Ett tips från mig är att man tager vad man haver. För min del blev det Pasta Diavolo à la Toffolo, en rätt komponerad i afton.

Först hittade jag en gul lök i kylen. Den skalade jag och hackade i smärre bitar.

 Gul lök

En gul lök.

 


Detta tarvade en matlagningsöl. 
Det fanns också i kylen.

Öl

En starköl.


Fram med kokkärlen! 
Olja i pannan och pastavatten i kastrullen.

Olja i pannan

Olja i pannan.


Vilken pasta skulle jag välja?
I köksskåpet fanns snabbmakaroner, penne och gnocchi. Det fick bli en blandning av penne och gnocchi, för dessa pastasorter pastar… nej passar utmärkt till tomatsåsiga rätter.

Pasta penne och gnocchi

Penne eller gnocchi?= Äh, det fick bli lite av båda.


Tidigare på dan 
hade vid utgrävningar i frysen fyndats en kalkonkorv av typen tjock grillkorv med cayenne och chipotle. Denna tinades under dagen och skars sen i skivor.

Kalkonkorv cayenne o chipotle

En kalkonkorv med smak av cayenne och chipotle.


Fortsatta utgrävningar i kylen… Svarta
oliver är aldrig fel i en pastasås.

Svarta oliver på burk

Svarta oliver.


Löken frästes i pannan. 
Lyxkryddan Berberi, som jag haft i min ägo i minst tio år utan att den tappat smaken (äkta vara från Etiopien, nämligen), pudrades över löken i stekpannan. Denna krydda ger en underbar och speciell hetta till maten.

Berberi på löken

Berberi på löken gav en speciell hetta till maten.


Vidare upphittades i kylen
 ett öppnat paket krossade tomater med chili. Paketet hade stått där i cirka två veckor, men ett smakprov visade att tomaterna var helt OK. (Vid det här laget hade jag börjat koka pastan också.)

Öppnat paket krossade tomater med chilli

Ett öppnat paket krossade tomater med chili. Halva paketet var kvar.


Lök och korv fick steka i pannan.
De enda kryddor jag använde förutom berberin var vitlökssalt (för jag hade ingen färsk vitlök hemma), pepparmix och lite paprikakrydda.

Lök och kalkonkorv i stekpannan

Lök och kalkonkorv i stekpannan.


När korven fått färg
hällde jag i de krossade tomaterna. Paketet var ungefär halvfullt. Kryddade lite.

Krossade tomater på lök och kalkonkorv i stekpannan

Krossade tomater på lök och kalkonkorv i stekpannan.


Slutligen hällde jag i
några matskedar svarta oliver.

Svarta oliver i tomater med lök och kalkonkorv

Svarta oliver i tomatsåsen med lök och kalkonkorv.


Tomatsåsen fick småkoka en stund.
Den som vill ha en vegetarisk rätt kan byta ut korven mot broccoli. Det hade jag gjort om jag hade haft broccoli hemma. Den som inte äter pasta får hitta på eget tillbehör.

En liten bit goudaost upphittades i en påse. Inget mögel på den. Den blev pricken över i att riva över maten!

Goudaost och rivhyvel

Goudaost och rivhyvel.


Så där ja!
Fredagsmiddagen är serverad!

Fredagsmiddag Pasta Diavolo à la Toffolo

Fredagsmiddagen Pasta Diavolo à la Toffolo är serverad.


Titta nära!
Bara jättegott, eller hur?

 Pasta Diavolo a la Toffolo

Pasta Diavolo a la Toffolo = jättegott! Och jättehot!..


I glaset Villa Puccini.
Snart sjunger jag italiensk opera! (Mina grannar hatar mig redan, så…)

Villa Puccini

Villa Puccini.

 


Pastan jag hade kokat
blev i mesta laget, så jag frös in en påse – perfekt till en person. Såsen, däremot, var portionsmässigt en och en halv. Därför slukade jag allt. Ett visst svinn blev det ändå, men inte värre än så här:

Pasta i slasken

Ett visst svinn blev det: två gnocchi och två penne.


Vill du gilla det här inlägget finns en Gillaknapp som du ser när du har klickat på rubriken och läst hela inlägget. Fast det är roligare om du lämnar en kommentar. Om du inte orkar det är det OK. 

Tar du disken, eller?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vårvädersinlägg.


 

Regnstänk på bilfönstret

Regndroppar på bilfönstret.

Efter solsken kommer regn, eller hur är det man säger? Här var det solförmörkelse igår ju. Solen försökte sen trägna sig fram, men det gick inte så bra. När jag åkte och hämtade Fästmön hade det regnat lite fint. Det var aningen vitt bland dropparna, även om det huvudsakligen var regn. Medan jag satt i bilen utanför Annas jobb och väntade tyckte jag dropparna bildade ett ganska fint mönster på bilrutorna.

Förortsexpressen for något försenad ut till Himlen först och Morgonen sen. Då hade de där lite OK:iga regndropparna blivit mer fasta. Snö! Fy te rackarns så jag inte ville ha snö! När man har fått smak på krokusar och tussilago vill inte för nåt smör i Småland gå tillbaka till vintern.

Räkor och vitt vin

Räkor och vitt vin – vår standardiserade fredagsmiddag.

Vi hade ätit dåligt båda två på dan, så räkor och vitt vin med tillbehör dukades fram redan vid 17-tiden. Det har blivit lite svårare att hitta på middagar som vi båda kan äta. Därför har räkor kommit att bli vår fredagsmiddag när typ ”alla andra” äter tacos.

Det fanns chardonnay kvar sen förra fredagen när vi faktiskt inte åt räkor utan raclette som jag hade grävt fram ur frysen. Då tyckte jag att chardonnayn inte passade så bra till den feta osten, men igår konstaterade jag att den var perfekt till räkorna. Ett glas var blev det. Och det var ju lite snålt, tyckte vi båda – det var ju trots allt fredag. Så jag öppnade en annan flaska vitt vin, bara för att upptäcka att den smakade skit till räkor. Surt och eländigt, så jag anklagade Anna för att ha busat och klämt ner citron i mitt glas. Nej uff och fy! Drick inte Palazzo Mio Grillo nedan till räkor!

Palazzo Mio Grillo

Palazzo Mio Grillo passade INTE till räkor. Kanske hade det i stället passat bättre till racletteosten förra fredagen?


Kanske var det så att jag föll för 
vinets lustiga namn. Mer troligt är att jag föll för att det stod att det skulle passa till skaldjur. Fel, fel fel!

Vår kväll avslutades med The Team, och en annan rälig groda. Alltså den såg så vidrig ut att nån bara var tvungen att köpa den. Vad tycker du?

Godisgroda

En rälig groda.


Idag vaknade vi upp till rejäl vinter. 
Det måtte ha snöat ännu mer i natt, för gräsmattorna var vita. Men marssolen är, som jag bruka skriva, obarmhärtig och obeveklig. Och stark. Det porlar nu i stuprännorna och runt träden syns åter gräset. På framsidans gräsmatta tronar en kvarglömd grill efter att en granne lagade lunch på den häromdan. Idag är det nog ingen som vill laga lunch utomhus, det soliga vädret till trots.

Grill på snöig gräsmatta

Nån som känner för utomhuslunch idag?


Vi har ingen tanke på utomhuslunch alls idag. 
Vår plan är att göra en liten utflykt i verkligheten och bland annat köpa hem nån grillad pippi till middag – Tokerian har extrapris på såna den här veckan. Det har alldeles nyss levererats två härliga papperskassar med svenska och brittiska deckare från Year Town och snällaste vännen A (”jag haaar så snälla kamrater!” för att citera min fars finländssvenska). En snabb botanisering visade att endast sex böcker ska ges vidare till annan mottagare. Tusen tack!!!

Två bokkassar från A

Två bokkassar med härliga deckare från vännen A.


I morgon har vi födelsedag i familjen
och ska på kalas, tror jag. Men vad har DU för dig i helgen??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag jätteglad!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »