Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ingen lust’

Ett vardagligt inlägg.


 

Det går mot slutet av veckan. Just den här veckan innebär det trevligheter för min del. Det kan jag behöva efter riktigt tuffa dagar där jag tvingades ta itu med olika mindre roliga saker. Morgonens första timmar har jag ägnat åt sedvanliga bestyr. Nu sitter jag och väntar på hantverkare. De kan komma när som helst idag från klockan åtta. Det är inte första gången de aviserar en sån ankomst, kanske blir det inte sista gången heller. Men av tre (3) utlovade ankomster har man dykt upp en (1) gång. Så jag väntar med spänning denna fjärde gång.

Under tiden tänkte jag städa lite, ta rätt på tvätt och fundera ut middagsmat. Igår var jag och handlade på ett riktigt delikatesställe – men gårdagens middag blev en fiskgratäng för 14 kronor på extrapris. Den smakade mycket, men inte fisk. Man får det man betalar för – i vissa fall. Inte i detta. Jag lagar aldrig mat från grunden – helt enkelt för att jag inte har kunskaperna eller lusten.

Fiskgratäng Skagen

Fiskgratäng Skagen – man får det man betalar för (14 kronor), men inte var det nån fisk i denna.


Det snöar lite igen 
och det är nån eller ett par minusgrader. Jag har ingen större lust att ge mig ut och tänker inte göra det heller. Det finns en del att pyssla med här inne.

Vad håller du på med idag och vad serverar du på middagsbordet??? Skriv gärna några rader och inspirera mig! (Eller hänger du på min nya blogg dagarna i ända och har svårt att slita dig? 😉

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om livet. Men mest om döden.


 

Min hand

Min vänsterhand med den brutna livslinjen.

I morse vaknade jag 6.44 av att det kliade i högerörat. Jag vaknar alltid av att det kliar i högerörat, men det var betydligt bättre att vakna av det 6.44 än 5.18 som igår. Klådan i sig må vara irriterande. Fast i och med att den finns vet jag att jag fortfarande lever. Just nu funderar jag mycket på livet och det där andra. Döden, vill säga. Och det faktum att jag har en bruten livslinje.

Så sent som igår pratade vi också om döden. Jag vet att jag inte blir särskilt gammal innan jag sluter mina ögon för gott. Det liv jag har levt, framför allt som rökare i nästan 30, har satt sina spår – trots att jag snart firar tioårsjubileum som rökfri.

Jag är inte rädd för döden, men just nu är jag inne i en period när den får mig att gråta. Mycket. Jag gråter varje dag över döden för att den är så definitiv. För att man kanske inte hinner säga eller göra det där man hade velat innan… Det är inte så att jag tror att jag ska dö i morgon, nu är jag ledsen över andra i min omgivning som gått bort. Det finns faktiskt såna som jag som snart inte har nån nära levande familj som jag har blodsband med kvar i livet. Det gör mig ledsen.

För min personliga del känns det värre att bli gammal än att dö. Därför är kanske min vetskap om att jag inte ska bli gammal snarare ett önsketänkande än ett faktum. Att bli gammal i Sverige nu för tiden är inte roligt. Du får inte den hjälp du behöver. Och behöver du hjälp får du betala för den, trots att du betalar skatt –högre skatt än de som jobbar, faktiskt! – till samhället. Jag är ganska less på att se dessa pengar försvinna ner i direktörers fickor i stället för att pengarna används för dem som behöver. Det har jag sett på nära håll. Det är skamligt vilka löner somliga har… Och då menar jag åt båda hållen…

I somras (ja, för nu känns det som höst!) läste jag flera böcker som handlade om döden. Ove-boken, till exempel, och Blå koral. Den senare grät jag mig igenom på vissa ställen. Jag visste redan när en av personerna hade blivit gravid att det skulle sluta med en katastrof. Eller flera. För livet hänger ju ihop med döden. Det blev så… tydligt just i boken.

Paprikaskörd

Min paprikaskörd igår – två små frukter. Men ändå en skörd!

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om döden. Att vi vågar, att vi inte blundar. Att vi också vågar bry oss om dem som drabbas av den när de inte är beredda (vem är egentligen nånsin beredd på döden?). Det är nämligen inte farligt att nån sörjer, det är högst normalt. Det är när sorgen tar överhand under alltför lång tid som det kan vara farligt för den sörjande. Därför är det viktigt att vi runt omkring finns där under hela resan.

Igår skördade jag några ynkliga små paprikor. Till och med då tänkte jag på döden, men mest på livet. För även om min skörd blev mager, så blev det ändå en skörd! Två små röda frukter, som jag ska skiva och lägga på macka. En tredje hänger kvar på krukväxten för att mogna lite till.

Idag har jag inte skördat nånting. Men jag har letat och hittat ett skribentjobb som skulle vara toppen att kombinera med författarskap. Poängställningen är annars ett poäng minus plus minus noll just nu – dan är emellertid inte slut än.

Himlen är lika blå som den var igår på dan, vinden blåser bara fyra sekundmeter idag jämfört med nio igår. Jag vet att jag borde gå ut, men jag har ingen lust, har inget mål. Möjligen att halta över till Tokerian för att köpa bröd till soppan som blir min middag framåt kvällen.

Vad har du för mål den här dagen? Och då tänker jag på andra mål än mellanmål. Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om mening.


 

sista balkongblommorna

Flytta härifrån eller göra fint på balkongen?

Jag är på väg att tappa lusten och glädjen helt. Tro mig, jag gör allt för att pigga upp mig själv. Jag är också snäll mot mig själv och tvingar mig inte att göra saker jag tycker är jobbiga eller svåra eller som känns oöverstigliga. Jag försöker dumpa energislukare och hålla kontakten med energi-givare. Men jag har liksom börjat stänga ner butiken.

Om jag kommer på nåt jag vill göra, för en kort stund, ersätts de tankarna snart med orden

Inte ska väl jag..?

och

Vad är det för mening med det?

Kort sagt: det mesta känns meningslöst just nu. Jag har inte ens lust att köpa och lägga trall till min balkong. Vad är det för mening med det? Inte ska väl jag, jag får väl snart flytta härifrån. Ja, det senare både oroar mig och får mig samtidigt att tänka att det kanske skulle vara bra att flytta. Det var länge sen jag trivdes här där jag bor. Framför allt har jag svårt för alla (o)ljud som grannarna åstadkommer och deras rökande och grillande. Och om man säger nåt negativt om grannarna, ligger man risigt till, om nåt… Men vart ska jag flytta? Ingen vill väl ha en hyresgäst utan försörjning?

En gång hade jag en vän. Ja, jag vill tro att h*n var min vän trots att vi var kollegor. H*n berättade att h*n ofta brukade åka till ett grannland och köpa porslin. H*n samlade på en viss servis. Men sen kom kriget och min vän med familj fick ge sig av på dan, endast med det de hade på kroppen. Min vän sa till mig:

Det är därför jag inte är intresserad av heminredning och att köpa grejor till hemmet längre. I morgon kanske jag får lämna allt.

Nu är det skillnad på krig och att stå utan försörjning. Men om man måste lämna allt, vad är det för mening då..?

En som vågar lämna är en chef på mitt jobb. I veckan kom ett mejl att h*n lämnar sitt chefsuppdrag i sommar, men arbetar kvar med ordinarie uppgifter. Det tycker jag är modigt och insiktsfullt. Om man känner att man inte klarar av eller orkar med en uppgift – eller ens vill utföra den! – ska man lämna över den till nån som kan, så att man i stället ägnar sig åt sånt man är bra på. Jag önskar att fler hade den självinsikten.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg, bara.


Det varnas för kraftiga vindar.
Orkan, till och med. Fast kanske inte just här där jag bor. Hoppas jag. I skrivande stund blåser det lite grann, men vindarna är ljumma. Jag har varit på promenad. Nog ser det lite mörkt och tungt ut här, alltid…

Mörk himmel mellan husen

Mörkt och tungt mellan husen.


Det är svårt att klura ut nya vägar
att gå. Ett tag funderade jag på att promenera in till stan. Men vad ska jag göra där? Tog mig i stället till ICA Heidan där jag laddade på mitt busskort. I morgon ska jag ju ”åka kommunalt”.

Mörk himmel hus och höstlöv

Svårt att hitta nya vägar.


Jag vill gärna ha ett mål
för mina promenader – i alla fall de dagar det tar emot att komma ut. Idag tog det emot. Hade ingen större lust, helt enkelt. Men jag var ute i knappt en timme och gick nästan fyra kilometer (tog en liten omväg hem). Nu känns det förstås skönt. Jag blir varm och känner mig lite nöjd med mig själv för omväxlings skull.

Medan tvättmaskinen jobbar med tjockis-svart tvätt ska jag fundera lite över morgondagen, typ läsa på och plocka fram kläder. Skodon får morgondagens väder bestämma. Det blir i vart fall inte tofflor.

Det känns verkligen som om det drar ihop sig till nåt. Som lugnet före stormen. Eller är jag påverkad av andras oro???

Solen

Lugnet före stormen, tro?


Är du lugn eller orolig just nu??? Bara undrar.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min favoritfärg orange och om nyttigheter. 


Den som har läst min blogg
åtminstone då och då har säkert noterat att turkos står lågt på min skala, medan orange ligger i topp bland färgerna jag gillar. Och man kan ju undra varför…

Det första jag tänker på när jag tänker orange är morötter. Morötter gillar jag INTE, men de är ju åtminstone snygga att se på. Morotskaka, däremot, slinker ner så fint, så fint. Och eftersom morötter är nyttiga och innehåller bra ämnen och vitaminer är ju morotskaka också nyttigt. I min värld.

Igår när vi var och köpte sill och bananer slank det även ner tomater i varukorgen. Bärnstenstomater. Vilket vackert namn! De går åt orange till och de är jättegoda.

Bärnstenstomater

Bärnstenstomater är jättegoda! Och vilket vackert namn, sen…


Allt som är nyttigt
brukar vara äckligt i min värld. Morötter, till exempel. Då hjälper det inte att de är orange till färgen. Grönsaker överhuvudtaget har inte så stor plats i mitt liv som de borde ha. Inte frukt heller. Apelsiner, orange och snygga, tycker jag om, men jag kan inte skala dem. Får rysningar när saften tränger ner under naglarna… Uuuuuuuuuuuuuu… Nej då pressar jag dem heller i min handpress och dricker som juice – vilket min mage inte alltid accepterar. Eller så äter jag dem i fastare form, typ marmelad. Det är ju apelsiner i och såna innehåller C-vitamin. Ergo, marmelad är nyttigt.

Bitter apelsinmarmelad

Bitter apelsinmarmelad är nyttigt.


Vid dagens frukost
kretsade samtalet kring mat, nyttigheter och dieter. Det är mycket därför jag skriver det här inlägget. Och för att tidningar och bokklubbar så här efter sommarsemestrar frossar i litteratur som har med dieter och bantning att göra. Fästmön är duktig när hon sköter sin kosthållning. Vågen har visat sju kilo lättare och i höst tar hon nya tag, det vet jag. Hennes kroniska sjukdom går ju inte att bota, men hennes värden blir mycket bättre.

Själv blir jag bara fetare och fulare. Den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Men jag har ingen lust. Det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet och energi just nu. Dessutom vill jag inte minnas mitt liv som en enda lång bantningskur. Jag gillar att äta gott och då får jag stå mitt kast: fet och ful och för tidig död.

Idag ska vi emellertid äta lite nyttigt till middag. Annas snälla mamma skänkte oss squash från Slottsträdgården. Vi hittade ett recept i senaste Buffé som vi tänkte testa: squash fylld med lök, vitlök, fetaost, tomater och persilja. I receptet stod att det kunde serveras som förrätt. Vi tänker äta det som tillbehör till nåt kallskuret som jag kan äta*, typ kalkon. Så även jag kan vara lite nyttig på riktigt, då och då. Jag förvånar mig själv understundom…


*som jag kan äta = jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, en gammal eftersläpning av min tid som vegetarian


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens lilla utflykt och om pengar.


UFF! I morse var jag trött
och ville inte gå upp. Men det handlar inte om ovilja att skjutsa Fästmön till jobbet – vad gör man inte för en puss? – utan för att jag ska på en utflykt till vården på förmiddagen. Jag har ingen lust att ha nån kontakt med vården – inte som patient, i alla fall.  Fast ibland måste man.

Från sjuksängen 2

Från sjuksängen en gång hösten 2010.


Har dammsugit nätet lite,
men än så länge inte hittat ett enda jobb att söka idag. Och igår fann jag bara ett, inte tre som tanken är. Det kanske börjar mattas av? Jag får ändå lov att säga att 21 sökta jobb på elva vardagar är hyfsat OK. Jag ger mig ju lite utrymme de dagar jag har varit iväg till Arbetsförnedringen eller haft jobbmöten av olika slag. En dag jobbade jag till och med en timme med ett skrivuppdrag den här veckan. En liten lön på typ 400 pix efter skatt och får jag från Blogvertiser (får totalt ut för tre uppdrag, varav två är gjorda när jag ännu var anställd på mitt förra jobb.) Kanske blir det några kronor från min förra arbetsgivare också, jag hade innestående semesterdagar och lite andra ersättningar att få. För från a-kassan kommer det väl inget. Gissningsvis blir min inkomst 600 kronor i augusti. Det är en skillnad på några sköna tusenlappar, det, jämfört med vad jag brukar få. Tjolahopp! Jag är därför glad att jag har ett frikort att vifta med idag så jag slipper gå 150 kronor back! Och så tycker jag att du som har jobb ska sluta gnälla så mycket om det!!! Du får i alla fall en inkomst, tänk på det.

Dags att hoppa in i duschen. Mamma har lärt mig att man ska vara hel och ren när man ska till doktorn.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens utflykt bort från hemmet.


Klockan var över lunchtid
när jag åt frukost. På ballen*! Det är nämligen morgonsol på framsidan och därmed i köket. Vid 16-tiden rundar solen mitt hus och når ballen. Det går inte att sitta där när det är såna här heta dagar annat än före klockan 16 och efter klockan 21. Men mitt på dan var det perfekt att äta frukost där! Innan dess telefonerade jag med Fästmön. Idag skulle jag behöva lite styrka från henne, fast det fick jag delvis via iPhonen.

Söndagsfrukost på balkongen

Söndagsfrukost på ballen.


Lite senare ringde jag mamma
för att höra läget. Där var det dåligt väder, så hon satt inne. Mamma påminde mig om ett inköp jag hade lovat att göra åt henne, men som jag förstås har glömt bort! Vilken tur att mammas minne funkar när mitt inte gör det…

Jag hade inte tänkt ge mig ut på nån utflykt från hemmet idag. Jag har visserligen tvättat mig och borstat tänderna och satt på mig nån sorts kläder, men inga linser. Går omkring i brillor som är svettkladdiga. Lite rastlöst blev det att sitta här och läsa och spela Wordfeud, så jag bestämde mig för att ta en tur över rondellen.

Först landade jag hos Arge Kaj. Det var där jag hade ett ärende till mamma. Det var inte för att gå på vernissage… Turkos är aldrig fint, som nedan är det skitfultförjävligtfruktansvärtkräksvarning!

Turkos tavla

Turkos tavla. Man kan undra om det var extrapris på turkos hos färghandlaren… Och Arge Kaj kan verkligen konsten (!) att visa upp sin… konst…


Men det var lakan jag skulle köpa.
Dra-på-lakan. Jag köpte ett till mamma till födelsedagen, för Anna hade köpt till nåt av barnen och tyckte att de var bra. Hon kan vara ganska kritisk, mamma, så jag vågade inte köpa mer än ett. Och det var bra! Eftersom hon har en hissanordning i sin säng behöver hon lakan som ligger stilla. Fast det ska vara rätt bredd och resår på rätta ställena för att det ska funka. Nu blev det två stycken vackert himmelsblå, det fanns inte så många olika färger att välja mellan.

Dra-på-lakan till mamma

Två himmelsblå dra-på-lakan till mamma. 


Det blev en snabbis in på Tokerian
också. Bara till förbutiken, dock, för jag skulle bara lämna in ett vinstlöst Lotto att förlängas till nästa lördag.

Passade på att fota dagens tokiga på affären, varuskåp som har varit trasiga hur länge som helst. Ska se hur länge lapparna sitter kvar och rapportera…

Trasiga skåp

Trasiga skåp på Tokerian. Undrar hur länge…


Nu har jag inte lust att göra nånting.
Det är svettigt och klibbigt och jag mår illa. Alltså måste jag dricka vatten. Dagens middag blir jordgubbar från i torsdags och mjölk. Jag skulle ha köpte nåt salt, men jag hade inte ork eller lust att gå in bland maten.

I kväll ska jag glo på Miss Marple på TV, annars sitter jag väl och glor i nån bok eller in i nån vägg. Händer det nåt mera sköj hos dig??? Skriv gärna en kommentar och berätta!


*ballen = balkongen


Livet är kort. Ibland kan det kvetta…

Read Full Post »

Older Posts »