Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Slottsträdgård’

Ett uppochnervänt inlägg.


 

Långhårig uppochner

Världen är uppochner och jag är långhårig – ända till tisdag.

Snacka om uppochnervända världen! En och en halv dags jobb, en och en halv dags ledighet, därefter två dars jobb och så två dars ledighet. SEN… kör det igång på allvar! Inte blev det några stordåd utförda under denna arbetsmåndag, men jag gjorde i alla fall två felanmälningar. Den ena gällde mitt passerkort, som inte fungerade, den andra en toalett som heller inte fungerade. Inget av problemen förde emellertid med sig att jag fick åka hem och krypa ner i sängen igen. Närå, jag har jobbat. Mest har jag läst in mig på en del dokument för att förbereda mig inför en viktig sak jag ska författa under min ledighet på onsdag.

På onsdag tänkte jag också börja julavmöblingen. Typ ta bort tomtar. (Troll blir jag ju inte av med hur mycket jag än vill.) Egentligen borde jag angripa Barry Gröngöling först. Skälet upptäcker den som använder hjärncellen och har lika dålig humor som jag när h*n läser hans förnamn. Tro det eller ej, men det var tyst hemma korta stunder igår kväll. Då kunde jag höra hur barren ett efter ett släppte. Och när jag nästan hade somnat igår kväll skrämdes jag halvt ihjäl av dunsen från en julgranskula mot parketten. Som tur var var kulan av billig härkomst – och höll. Jag lyckas nog inte få tag i nån gransäck. Det finns att köpa från ett ställe på nätet, men jag vägrar betala ett totalpris som är tre gånger priset av vad säcken i sig kostar. Nä, då försöker jag konstruera nåt själv. Det får bli en shoppingtur i morgon. Fast först ska jag jobba halv dag och sen åka och lägga skallen i M:s kompetenta händer för att få mitt barr klippt. Där släpps minsann inget frivilligt i barrväg, tyvärr. Snarare har det växt som ogräs. Och det vet ju alla hur envist och svårt att bli av med det kan vara…

Smällkaramell

Smällkaramell på jobbet med kola, karamell eller sockerbit inuti, tro?

Så värst mycket sömn blev det inte den gångna natten, tystnaden i huset till trots. (Ovanligt att ingen spikade eller tvättade i morse…) Det var perfekt att ta en annan väg hem efter jobbet och svänga in hos Annas snälla mamma för middag. Hon är så snäll som inte bara tänker på sin dotter och sina barnbarn utan också på mig! Jag åt en Finduslåda till lunch, men det enda den åstadkom var ett sötsug av det slaget att jag nästan inledde en julgransplundring här på jobbet. I en av växterna i entrén hade nämligen nån muntergök hängt en smällkaramell. Och det vet ju en sån som jag att såna kan innehålla karameller eller kolor – om en har tur. Ibland innehåller de sockerbitar och det är inte lika gott.

Hos Annas snälla mamma och hennes L bjöds vi på såväl lekamlig spis som andlig. Vi bjöds två rätter – den ena en underbar fiskgryta, den andra en dito kyckling. Dessert serverades trots att det ”bara” var en måndag – ljuvlig apfelstrudel med hallon från slottsträdgården, glass och grädde. Allt smakade så bra att jag började smågäspa när jag satte mig i den sköna soffan för att inta kaffe. L plockade fram det förhatliga T:et och hur äldsta bonusdottern och jag än försökte var det bonusdotterns mamma som klarade det.

När vi tackat för oss efter tre timmar (!) skjutsade jag hem min kära och bonusdottern. Den senare far hem till norr tidigt i morgon bitti och skulle packa. Själv har jag uppenbarligen varit mycket snäll, för jag kom hem med en julklapp – från yngsta bonusdottern och hennes kille. Och den ska jag öppna nu när jag har utfört några hushållssysslor.

Julklapp fr F o T

Jag har uppenbarligen varit snäll, för jag fick en julklapp i kväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett frossande och samtidigt magknipande inlägg.


 

Anna på räkfrossa på min balle

Anna på räkfrossa på min balle. Allt ska dokumenteras också. Nu stör jag uppenbarligen mästerfotografen – det syns på hennes blick.

Det är en underdrift att säga att det var lite varmt igår. Men jag klagar inte, det är härligt! Vi hade turen att få vistas en stund i Slottsträdgården. Och så har vi ju ballen*. Den är oerhört het på eftermiddagen och fram till klockan 20. Fästmön och jag inledde därför med var sin liten Ginger Joe och en skål salta nötter. Lite senare, vid 19-tiden, syntes två tämligen lättklädda damer tanter tjejer kladda och smaska med räkor.

Vi hade laddat med ett kilo räkor som jag hade köpt på extrapris häromdan. Räkorna la vi på vanlig formfranska med vallmofrön (fanns i min frys) som vi rostade. Ett par kokta, skivade ägg  och några salladsblad från Slottsträdgården las på mackorna. Lyxartiklarna var limeaioli, saltgurka, dill och citron som toppade det hela. Det var helt perfekt den här heta dan, jag lovar! Se själv…

Räkmacka med dill

Räkor och massor av dill på min macka!

 

 Wildboar's rock

Wildboar’s rock – vildsvinsvin.

Till mackorna intog vi ett tyskt rieslingvin, Wildboar’s rock, som skulle passa till både fisk och skaldjur. Jag tyckte mest att vinet hade en rolig etikett. Det var främsta anledningen till köpet. När det gäller vita viner är jag tämligen kass. Röda viner, däremot, där är jag en fena på att hitta rätt och gott. Amaroneviner och italienska viner överhuvudtaget är mina favoriter. Men till räkor kan man inte dricka rött. Just detta vin fick förresten både mig och Anna att tänka på en viss familjemedlem som en gång var jagad av ett djur såsom det på etiketten… Nu så här efteråt kan man ju skratta gott åt det, men under själva jakten var det nog inte så roligt…

Vildsvinsvinet kostade endast 65 kronor. Det var torrt och lättdrucket. Dessutom kom det i en PET-flaska – som ju går att panta i vilken livsmedelsbutik som helst! Vin i PET-flaska och skruvkork är ju för övrigt perfekt att ha med sig på picknick – inget spill (om man skruvar åt korken ordentligt) och ingen risk för glaskross.

Vi satt på ballen igår kväll tills det var så mörkt att det inte gick att läsa. Då gick vi in och la oss. Jag somnade samma sekund jag la huvudet på kudden. I morse tog till och med jag sovmorgon. Tyckte att jag var lite värd det efter veckans alla tidiga morgnar med jobbsökeri.

Frukost är nu intagen – på ballen, förstås – och jag satte mig vid datorn en stund innan den ska packas ner för avfärd till Himlen. Jag hade fått ett mejl om att jag hade olästa meddelanden på Mina sidor hos a-kassan, så jag blev tvungen att dra fram sladd, dosa och plastkort för att e-legitimera mig in och läsa. Det första meddelandet var ett goddag yxskaft-meddelande igen. Där efterfrågades mitt senaste arbetsgivarintyg. Det som jag alltså postade till a-kassan den 1 juli och som trevliga Lisa igår mycket riktigt hittade, undanstoppat i en mapp (hennes ord, undanstoppat). Det andra meddelandet var en specifikation. Jag får nämligen ersättning för nio dagar utbetald på torsdag i nästa vecka. Det var blev lite mer än vad jag beräknat, hela 4 455 kronor. Men inte heller det räcker till min hyra som ligger på 4 797 kronor. Tur att jag har pengar kvar från junilönen och att jag hoppas få pengar från min förra arbetsgivare för mina innestående semesterdagar nästa eller nästnästa vecka!

Specifikationen skulle gå att spara som PDF, enligt Lisa. Det gick inte. Jag fick göra en skärmdump. Denna ska jag sen skicka in till Bliwa så att jag får ut några extra kronor på inkomstförsäkringen. Men jag ska ringa Bliwa nästa vecka för att höra om det är nåt mer jag behöver skicka in och om jag behöver skicka in nån ny ansökan. Det är säkrast så, jag vill inte att det ska bli fel.

Meddelandena från a-kassan gav mig magknip – det är standard. För på specifikationen stod det att jag har använt fyra deltidsdagar, vilket jag inte har. Jag har använt åtta timmar de senaste åtta månaderna åt att skriva på uppdrag. Åtta timmar… Det är INTE fyra deltidsdagar, det tycker varken jag eller Lisa på a-kassan. Men uppenbarligen systemet. Och det går ju inte precis snabbt att ändra i det. Vi telefonerade ju igår, Lisa och jag, så nästa gång hoppas jag att detta är ändrat. Hoppas kan jag ju alltid. Men magknip får jag definitivt när jag får mejl, meddelanden eller brev från a-kassan. Alltid.

 

*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ledigt inlägg.


 

En sån här dag tror jag i alla fall att kontorsråttor och byråkrater kan förstå varför jag älskar torsdagar. Idag har nämligen såna som vi ledigt från jobbet.

Tjolahopp!

vrålade hon som alltid säger att hon också älskar att jobba… Men det är förstås lite beroende på vad och var…

Grönt kuvert

Grönt kuvert utan frimärke kom fram!

Det är inte bara en ledig dag för mig idag, för övrigt. Det är också min namnsdag. Och redan i förra veckan hittade jag ett grönt, frimärkslöst kuvert i postboxen. Ett kuvert som landat där ända från Metropolen Byhålan i Östergyllen och mammas hand!

Ja, jag heter alltså Jeannette. Det är faktiskt mitt förstanamn och det jag skulle kallas. Till dess att mors och fars öron krullades upp av förskräckelse vid det östgötska uttalet av namnet. Därefter benämndes jag Ulrika, som är mitt andranamn. Två förnamn (av tre) som pastor Farfar gav mig när han döpte mig för snart 52 år sen.

Min intention med den här dagen var att inleda den med sovmorgon. Där fick jag tji DIOWEKT! Jag vaknade till och med en halvtimme tidigare än vad jag gör när jag ska upp och jobba. Fröken Fästmön var Envisa-Lisa idag och ville promenera till jobbet, så efter att jag tittat ut ur sovrummet och in på på toa återvände jag till min sängkammare. Slumrade kanske nån halvtimme innan jag blev klarvaken. Gjorde då en FEM, det vill säga tände sänglampan och läste i ungefär en timme. Och vet du, det kändes faktiskt lika bra som en sovmorgon! Det är en sån lyx att få ligga i sängen och läsa och inte behöva rusa iväg till sitt ostimulerande arbete!

Vackert kort och kaffe

Ett kort till morgonkaffet.

Så småningom klev jag sen ur sängen. När perkolatorn hade morrat klart serverade jag mig den första senapsmuggen kaffe samt sprättade det gröna kuvertet. Inuti låg ett vackert kort.

Mamma är den enda som alltid kommer ihåg mina namnsdagar. Vi har alltid firat namnsdagar i vår familj. Det har blivit nån liten present, kanske en bakelse eller till och med en tårta. Fast inget stort. För det var ju ursprungligen ganska orättvist: pappa hade tre namnsdagar och mamma och jag bara var sin…

På senare år har jag emellertid noterat att mamma har fått svårare att minnas hur jag stavar mitt förstanamn. I dagens kort var en ny variant. Det där är lite lustigt, för när jag var barn var mina föräldrar otroligt noga med att jag skulle stava mina namn rätt. Och mitt förstanamn skulle ha fransk stavning, det vill säga med två n i mitten. Ja jisses…

Peng och trisslott

Peng och trisslott hade mamma lagt inuti kortet.

Inuti det vackra kortet hittade jag en Trisslott och en peng. Pengen lägger jag nog till min sparahög, för nästa vecka lär bilen kosta en hel del om jag ska kunna lösa ut den från verkstan. Men vem vet, Trisslotten kanske bär frodigare frukt..?

Himlen är klarblå idag, men det blåser och termometern på skuggsidan når inte högre upp än till tolv grader i skrivande stund. Efter morgonens firande har jag knåpat ihop ett par jobbansökningar på två jobb jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja ha. Men jag ska ge mig ut sen, för frisk luft och ljus behöver man när man sitter instängd hela dagarna

  • tillsammans med fem andra människor
  • i ett rum utan luftcirkulation
  • med en ljudnivå som får mina öron att krullas upp av liknande förskräckelse som mina föräldrars när de hörde mitt förstanamn uttalas på östgötska

och

  • sladdar att snava på lite här och var

I vart fall bär det av ut när jag har fräschat till mig. Jag måste inhandla middagsmat. I afton serverar köket sill och potatis från Tokerian med gräslök från Annas snälla mammas Slottsträdgård. Och ja. Det blir en liten klar till.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett moderligt inlägg.


 

Röd blomma i Slottsträdgården

Röd blomma i Slottsträdgården.

Nej, jag är ingen morsa. Men jag har en mamma och jag är tillsammans med en mamma – som också har en mamma. Efter Telefonsamtal Grande (+en halvtimme) med min mamma for jag och hämtade Johans, Linns, Fridas och Elias mamma vid jobbet. Vi stack till Slottet för att gratta Annas snälla mamma på Mors dag. Vädret var helt underbart för en eftermiddag i Slottsträdgården, där Hemmets Drottning regerade ensam idag.

Vi fick hemgjord jordgubbstårta och den var så stor att vi anmodades att ta två bitar var. Det gjorde vi förstås. Man ska lyda sin mamma – även om mamman är Annas.

Allium

Allium har jag lärt mig idag att den här blomman heter.

Som vanligt fanns det många vackra blommor att se på. Men jag kan inte gå omkring och fota alla, det verkar så muppigt. Fast jag älskar verkligen blommor… Blomman till höger, fick jag lära mig idag, heter allium. Det är även gräslök – och sådan fick vi med oss hem av Slottsfrun. Hon skickade även med syrener och en knippe rabarber, lagom till en måndagspaj när man kommer hem från arbetet i morgon. Men vart saxen tog vägen, det visste ingen av oss…

Äppelblom mot blå himmel

Äppelblom mot blå himmel.

Himlen var alldeles blå, men idag blåste en svalkande vind. Det var skönt där vi satt under det gigantiska, gröna parasollet och hade det gott. Äppleträdet hade nästan blommat ut för säsongen, men inte helt. Jag älskar verkligen äppelblom också!

Tofflan i gröna shorts skugga

Tofflan i gröna shorts.

Och idag kunde inte ens jag hålla mig utan föll till föga för nåt av det fulaste jag vet: jag visade mig offentligt i shorts. Jag tror att till och med Anna tappade hakan när hon såg det. Mina kritvita ben med blålila åderbråck och knöliga venväggar kan skrämma slag på de flesta. Men idag gick det bara inte att stoppa dessa ben i ett par jeans,utan de hälldes ner i mina gröna shorts.

Starköl i två glas

Starkölen var kall och god. För ingen dricker väl varm sådan?

Men det var ju trots allt Mors dag. Och även om Anna inte är min mamma ville jag att hon skulle firas. Vi stegade därför iväg till Maestro och drack Ginger Joe och starköl och åt fish & chips.

På Maestro var vi inte ensamma, men det var bara två som serverade. Lite dålig planering, tyckte vi, med tanke på att det var just Mors dag och ganska många mödrar var utbjudna. Vi fick vänta länge på såväl mat som dryck, men när det gällde betalningen fick jag till sist nog och stegade in för att göra upp. Två tanter nära ingången kommenterade min ilskna uppsyn med var sitt leende. Jag hade lust att fräsa åt dem. Men om jag roade dem så må det vara hänt.

Mor Anna

Mor Anna så ganska nöjd ut. Här är hon lite halv, dock.

Mor Anna såg ganska nöjd ut när vi traskade hem. Och det var huvudsaken. Nu planerar vi att inta desserten på ballen*. Det vill säga ostarna, kexen, druvorna och var sitt glas rött som vi inte kunde njuta av igår tack vare att somliga partajade.

Framåt kvällen mulnade det på. Vi skyndade oss hem eftersom alla fönster i hela mitt hem stod öppna. Men när vi anlände tittade solen fram igen. Inte ett spår av regn eller åska! Dessutom noterade jag att familjen Talgoxe mumsat gott på ostbitarna jag gav dem i morse.

Mörka moln över träden

Mörka moln över träden.

 
 
 
 

Nu är det dags att duka fram desserten – innan det mulnar på igen. Jag hoppas att du har haft en bra Mors dag och att du har kunnat hänga med nån mamma, inte nödvändigtvis din egen. Man kan låna andras.

 
 
 
 
 
 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett Valborgskt inlägg.


 

Paj sallad o bok till lunch

Min Sista april-lunch.

Idag är det den sista dagen i april månad i år. Tiden bara flyger iväg! Det känns väldigt konstigt att inte vara i Uppsala den här dagen – jag har liksom varit det de senaste 30nånting åren. Men idag är jag på orten där jag jobbar om vardagarna. Och Valborgsmässo-afton klassas som en vardag. I alla fall till största delen. Kexfabriken/Besticklådan, som är min arbetsplats, har idag öppet till klockan 15. Då tänker jag, och de som inte redan har gjort det, försvinna för dagen och inte dyka upp förrän på fredag. För att klara arbetsdagen blev jag emellertid tvungen att inta lunch och för en gångs skull bestod den inte av sill, potatis och nubbe denna Sista april utan sallad och paj. Det kändes väldigt… konstigt.

Ryggen har varit onådig ett par nätter och jag är väldigt trött. Det är ett annat skäl till att jag checkar ut lite tidigare idag. På jobbet är det annars hyfsat lugnt här idag. Vissa är småhysteriska, som vanligt, andra otrevliga, också det som vanligt. Men jag föredrar att tänka på de trevliga och de som kan visa vanlig hyfs och respekt gentemot andra människor. Det finns en hel del såna snälla människor som jobbar här! Idag har till och med två personer lovat att hålla ögon och öron öppna vad gäller nytt jobb för min del. Det gör mig varm om hjärtat!

En kollega jobbar sin sista dag här och det rensas friskt på andra sidan skrivbordet. Vi har haft en stunds sittning med genomgång av vad jag ska ta över från och med fredag. Det känns ganska OK att vara kvar här två månader till och göra sånt samt hjälpa den nya kollegan, som kommer på måndag, tillrätta i början. Vad jag förstår är det en väldigt erfaren person, så det kanske inte behövs så mycket handpåläggning från min sida. Men det är ändå så att man kan behöva lite lotsning in i sin nya tillvaro – även i cyberspace.

Gullvivor

Gullvivor!

Det blev en sedvanlig liten promenad på lunchen och jag blev så glad, för nu är det verkligen vår! Jag såg nämligen gullvivor. Tyvärr kunde jag inte gå ner på knä och fota dem så nära som jag hade velat på grund av ryggen, men här är ett bildbevis!

Fästmön är ledig idag och jag fick just en signal från henne att de mest underliga vårkreationer har siktats på en Tokeria nära mig. Den som ändå kunde dokumentera och visa… Jag har frågat om hon har låtit bli sillnubben, men misstänker starkt att hon har luktat på korken. Skämt åsido, det blir lugna puckar hemma hos oss i kväll. Anna ska jobba och jag tror att hon till och med börjar tidigt. Sill och potatis och gräslök med ett par snapsar blir det i alla fall när jag kommer hem. Och kanske softar vi tillsammans framför en film till dessert. Det känns rätt OK att ha uppnått mogen ålder och inte behöva känna sig tvungen att partaja Sista april…

Nu ska jag avsluta den här fikarasten, som inte blev nån fikarast utan en rast där jag bloggade mest om jobbet. Och för att du ska få nåt lite vackrare att titta på än den ganska misslyckade bilden på gullvivorna får de se några av de tulpaner vi har här i krokarna på jobbet. Tulpaner har jag hört ska vara Annas snälla mammas favoritblommor, så jag lägger ut bilden och tänker på min blivande svärmor som jag hoppas har en bra dag i sin Slottsträdgård tillsammans med sin L.

Naturligtvis önskar jag inte bara dem utan även dig, som har orkat läsa ända hit, en riktigt fin Sista april! Ta det varligt med alkoholen och eldandet!

Tulpaner röda med gul kant

Tulpaner på jobbet.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om kontraster i tillvaron samt viss oordning och en hel del ordning.


När Fästmön är hos mig
blir det ordning på torpet! Hon brukar annars anklaga mig för att vara perfektionist och ha superordning. Detta är emellertid nåt jag har ruckat rejält på den senaste tiden. Framför allt när det gäller mig själv.

Matlagning har aldrig varit min grej, men ett nödvändigt ont. Man måste äta – ibland – för att må bra och orka. Fast det är väldigt mycket lättare att trycka i sig en chokladbit än att ställa sig vid spisen, tycker jag.

Igår blev jag bortskämd av Anna som lagade till sin übergoda thai-torsk med wokgrönsaker. Mitt bidrag till själva iordningsställandet blev kokning av ris och dukning. Alltid något…

Thai-torsk

Thai-torsk på Annas vis.


Även idag ska jag bli bortskämd
– men jag är inte den enda. Hela gänget ramlar in i Himlen för att äta middag på seneftermiddagen och fira Fritzlans födelsedag med tårta och hembakade kakor. Jag klantade till det och bokade in ett möte med en radiojournalist när jag i stället borde ha stått vid Annas sida och hjälpt till. Matlagning och bakning hade hon nog fått sköta själv, men en dammsugare kan jag hantera. Nu blev min insats i det hela enbart att hjälpa till med inköp och att skjutsa ut Anna med alla kassar. Det är tur att det är ordning på Anna när det inte är det på hennes särbo…

Intervjun, ja… Det var alltså inte nån jobbintervju utan en intervju för P4 Radio Uppland. Där jobbar journalisterna med ett större reportage i en angelägen fråga. Mitt bidrag blir nog av den mindre arten, men jag lär höras i etern och synas på webben – med skitigt hår (jag har inte hunnit duscha och tvätta barret än, men det är på gång!). Jag talar om mina egna erfarenheter och om min egen oro, så ingen behöver frukta att jag ska beskriva vare sig pogromer eller utfrysning eller nån annan kränkning. Men vem vet, det kanske kommer nåt om detta framöver. När dagens material sänds är inte klart ännu. Mer info om detta kommer förstås på en blogg nära dig. Snart.

I övrigt var det en intressant upplevelse att få uppleva det jag som kommunikatör i vanliga fall lär ut – att prata i och med media… Det läggs till min egen personliga erfarenhetsbank!

Det är en typisk höstdag idag. Dagen är mörk och lite kylig och solen lyser med sin frånvaro. Naturen går allt mer från grönt via rött till gult.

Höstbuske

Från grönt via rött till gult nu.


Då passar det hur bra som helst
att få äta tårta med sommarens hallon från Annas snälla mammas Slottsträdgård.

Halva dan har gått och det har varit en kontrasternas dag, lika färgrik som busken på bilden ovan. Matinköp, bilkörning, radiointervju, jobbsökeri och hittills bara ett enda nej.

Champagnen i svalen lär bli en riktig årgångsskumpa innan vi får dricka den. Men då kommer den att smaka helt underbart, det är jag övertygad om! Idag firar jag emellertid nån annan, med hallontårta och kycklingburgare, och det är inte alls fy skam. Fast först ska jag se till att bli renhårig… In i duschen med mig!!!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min favoritfärg orange och om nyttigheter. 


Den som har läst min blogg
åtminstone då och då har säkert noterat att turkos står lågt på min skala, medan orange ligger i topp bland färgerna jag gillar. Och man kan ju undra varför…

Det första jag tänker på när jag tänker orange är morötter. Morötter gillar jag INTE, men de är ju åtminstone snygga att se på. Morotskaka, däremot, slinker ner så fint, så fint. Och eftersom morötter är nyttiga och innehåller bra ämnen och vitaminer är ju morotskaka också nyttigt. I min värld.

Igår när vi var och köpte sill och bananer slank det även ner tomater i varukorgen. Bärnstenstomater. Vilket vackert namn! De går åt orange till och de är jättegoda.

Bärnstenstomater

Bärnstenstomater är jättegoda! Och vilket vackert namn, sen…


Allt som är nyttigt
brukar vara äckligt i min värld. Morötter, till exempel. Då hjälper det inte att de är orange till färgen. Grönsaker överhuvudtaget har inte så stor plats i mitt liv som de borde ha. Inte frukt heller. Apelsiner, orange och snygga, tycker jag om, men jag kan inte skala dem. Får rysningar när saften tränger ner under naglarna… Uuuuuuuuuuuuuu… Nej då pressar jag dem heller i min handpress och dricker som juice – vilket min mage inte alltid accepterar. Eller så äter jag dem i fastare form, typ marmelad. Det är ju apelsiner i och såna innehåller C-vitamin. Ergo, marmelad är nyttigt.

Bitter apelsinmarmelad

Bitter apelsinmarmelad är nyttigt.


Vid dagens frukost
kretsade samtalet kring mat, nyttigheter och dieter. Det är mycket därför jag skriver det här inlägget. Och för att tidningar och bokklubbar så här efter sommarsemestrar frossar i litteratur som har med dieter och bantning att göra. Fästmön är duktig när hon sköter sin kosthållning. Vågen har visat sju kilo lättare och i höst tar hon nya tag, det vet jag. Hennes kroniska sjukdom går ju inte att bota, men hennes värden blir mycket bättre.

Själv blir jag bara fetare och fulare. Den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Men jag har ingen lust. Det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet och energi just nu. Dessutom vill jag inte minnas mitt liv som en enda lång bantningskur. Jag gillar att äta gott och då får jag stå mitt kast: fet och ful och för tidig död.

Idag ska vi emellertid äta lite nyttigt till middag. Annas snälla mamma skänkte oss squash från Slottsträdgården. Vi hittade ett recept i senaste Buffé som vi tänkte testa: squash fylld med lök, vitlök, fetaost, tomater och persilja. I receptet stod att det kunde serveras som förrätt. Vi tänker äta det som tillbehör till nåt kallskuret som jag kan äta*, typ kalkon. Så även jag kan vara lite nyttig på riktigt, då och då. Jag förvånar mig själv understundom…


*som jag kan äta = jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, en gammal eftersläpning av min tid som vegetarian


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »