Siri

Ett inlägg om en bok.

---

 

Som gammal litteraturvetare och toffla har jag ett alldeles särskilt förhållande till August Strindberg. Jag var runt 20 när hans böcker fångade mig. Under studietiden tog jag en särskilt kurs i hans författarskap. Det som är så speciellt med det är nog framför allt att det är så omfattande och så varierande. Dessutom var August Strindberg även en duktig målare och fotograf – och så försökte han göra guld. Men bakom alla gamla stora gubbar fanns ofta en hustru. Jag har just läst ut Lena Einhorns bok Siri, en bok om August Strindbergs första hustru Siri von Essen. Bokfyndet gjorde jag på Myrorna i somras – jag fick en fin, inbunden utgåva för 30 kronor.

 

Det här är en fiktiv roman, men Lena Einhorn har lagt ner mycket jobb på att samla bakgrundsfakta. De brev etc som förekommer i romanen är autentiska. Huvudperson är alltså Siri, egentligen Sigrid, född von Essen. Inledningsvis är hon gift Wrangel när August Strindberg kommer in i hennes liv. Eller i makarna Wrangels liv, ska sägas. August Strindberg blir en nära vän till familjen. Men en dag inser Siri och August att de älskar varandra. Siri lämnar sin bekväma tillvaro som officershustru. Hon blir inte Augusts hustru genast – hon blir skådespelerska först. Men så kommer barnen. Det blir två döttrar och en son tillsammans med August Strindberg. Mannen, som jag uppfattar som ytterligare ett barn i familjen i vissa avseenden. Läsaren får följa Siri såväl in i äktenskapet med August Strindberg som ut ur det och in i ett förhållande med en kvinna, något som förstås inte sker helt öppet.

Jag blir inte mindre intresserad av August Strindberg och hans familj efter att ha läst den här boken. Mina känslor och sympatier fortsätter emellertid att vara dubbla eller delade. August Strindberg må ha varit otroligt fascinerande och ett geni, men han kan definitivt inte ha varit lätt att leva med. Lena Einhorn har gjort en roman av yppersta klass om en av hans hustrur.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Aktuellt: Sjukskrivningar utan tak och Posten, finns den än?

Ett försök till aktuellt inlägg.

---

 

Här var jag lite sjuk på sjukhus för några år sen. Idag kan jag inte vara sjuk eftersom jag då förlorar min a-kasseersättning.

Igår läste jag på nätet att det väntas bli förändringar i sjukförsäkringen. Riktigt hett är att den bortre gränsen för sjukskrivning, alltså maxtiden som man får vara sjukskriven, ska tas bort. År 2008 infördes den och sen dess får man inte vara sjukskriven längre än 2,5 år. Partierna tycks komma överens i den utredning och socialförsäkringarna som läggs fram idag.

Hur kommer det sig att man nu backar plötsligt? Med maxgränsen fick bara de som var mycket svårt sjuka – och knappt ens dessa! – vara sjukskrivna längre än 2,5 år. Kritiken har inte varit nådig och kanske har politikerna äntligen lyssnat på den. För den som är för sjuk för att jobba väntar ren fattigdom efter 2,5 år såsom reglerna är nu. Det man vill införa nu är att Försäkringskassan genomför kontroller varje halvår för att utreda den sjukskrivnes arbetsförmåga och behov av rehabilitering. Kontrollerna ska också avgöra huruvida man beviljas sjukersättning eller inte. För den som behöver arbetslivsinriktad rehabilitering ska samarbetet mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen starta tidigare.

Genom de nuvarande reglerna har den som blivit utförsäkrad vanligen gått till Arbetsförmedlingen för att få introduktion till arbetslivet, som det så vackert heter, samt aktivitetsstöd. Efter tre månader kan man ansöka om sjukpenning igen, vilket de flesta av dessa människor gör.

Jag vet alldeles för många som är för sjuka för att arbeta. En del av dem har fått sjukpension, medan andra harvar på som sjukskrivna. Visst ska alla som vill få jobba, men om man inte kan för att man är för sjuk, är det väl bra om man kan få vara sjukskriven? Det finns nämligen många friska som både vill och kan jobba. Sätt in lite insatser för dem i stället och låt de sjuka få vara sjuka. En degenerativ eller kronisk sjukdom blir nämligen inte bättre. En arbetslös person förlorar i värde – såväl eget som i arbetsgivarnas ögon – för varje arbetslös dag som går. Så jag undrar förstås vad som händer med insatser för arbetssökande och a-kassan, som inte har höjts på 13 år? 

Nån idé att lägga nån post på lådan?

Idag läste jag om Posten på lokalblaskans webbplats. Eller PostNord, som den ju heter sen 2009. Själva postverket grundades redan 1636. Sen bolagiseringen 1994 har det blivit allt färre postterminaler. I höstas flyttade delar av Uppsalas terminal till Roserberg. I januari i år stängdes posten i Uppsala.

I förra veckan införde Posten Nord ett nytt arbetssätt för brevbärarna här i stan. Jag är lite fascinerad av detta eftersom det nya innebär att brevbärarna ska åka på två utdelningsrundor varje dag.  Fascinerad är jag för att vi ju här har två ”Posten” – det vill säga PostNord (”Postenposten”) och Bring. Dessutom har väl antalet pappersförsändelser minskat otroligt och mycket ”post” finns att hämta elektroniskt via till exempel e-post. Jag trodde i stället att man redan hade minskat antalet utdelningsrundor här. Nån post från ”Postenposten” kommer till exempel bara tre av veckans fem vardagar. Inte för att jag får mycket post, men det är konstigt att jag aldrig får brev på onsdagar och fredagar…

I lokalblaskan uttalar sig en anonym brevbärare. Han säger att det är mycket lågt i tak hos PostNord. Arbetsmiljön är stressig och det går inte alltid att ta ut rast. Bland annat säger den anonyme brevbäraren:

[…] De pratar om att företaget går med vinst, men vi bryter nästan ihop. […] Det blir ofta fel i sorteringsmaskinerna på postterminalen, och det hinner vi inte alltid justera. När man måste välja mellan att jobba över eller lämna post outdelad är det något som inte stämmer. […]

Vidare rekommenderar han inte PostNord till kunder.

Det är bara att konstatera igen att det är för få människor som jobbar, uppenbarligen, och för många friska som går hemma utan jobb. Ett företag som går med vinst borde ju rimligen kunna nyanställa en och annan. Eller? Var ligger felen i maskinerierna, egentligen???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kärt barn har många… felaktiga namn

Ett inlägg om namn.

---

 

Igår kväll var Fästmön lite törstig efter avslutat arbete. Vi svängde in till ICA Heidan så hon fick köpa sig lunch till idag och nån dricka till gårdagskvällen. Jag stod fascinerad framför coca cola-flaskorna. Det står ju namn och roliga saker på dem.

Naturligtvis fanns det ingen flaska som det stod Tofflan på, men mitt förra nickname fanns…

Gösta fanns och det var jag i ett annat liv!

Ulrika, som jag egentligen heter, fanns inte heller. Dåligt av coca cola, tycker jag. Däremot vet jag med säkerhet att Anna finns. Fast nån sån flarra med det namnet orkade hon som bär namnet inte leta reda på. Så jag fick med mig en helt ny tjej hem:

Eh… Pia..?

I kväll höll vi oss för säkerhets skull till mjölk (jag) och vatten (Pi… Anna). Och nu blir det var sin kaffe. Vi överlevde storhandling, men fick som vanligt aparmar. Idag var det bara fem kassar att bära in i alla fall. Ett barn har ju flyttat hemifrån och ett annat barn ska vara hos sin pojkvän i helgen.

Vad har DU burit på idag??? Nåt roligt/ovanligt smek- eller öknamn, kanske? Skriv gärna en rad och berätta så jag får skratta lite.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stephen Fry kommer ut: Uganda och Hollywood

Ett inlägg om en TV-dokumentär i två delar.

I söndags kväll gick första delen av två av en dokumentär på SvT2. Vi fick följa med brittiske skådisen, författaren och TV-människan Stephen Fry i hans luskande kring varför en del människor här i världen är så förbaskat negativa och hatiska mot HBTQ-människor. I del ett av Stephen Fry kommer ut åkte han till Uganda och Hollywood samt rörde sig i England.

Stephen Fry fascineras av homofober. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Maverick Television.)

I den här första delen, som vi såg först i kväll, fredag, via DVD-hårddisken, reflekterar Stephen Fry över hur mycket som har hänt under hans egen livstid för homosexuella och i uppfattningen av homosexuella. I sitt eget hemland träffar han bland annat en ung iranier som söker asyl. I Iran är det nämligen dödsstraff för homosexualitet. Men The Home Office kräver att den unge mannen ska bevisa sin homosexualitet – och så länge han inte kan eller vill göra det får han igen asyl… Men hallå! Hur ska han bevisa detta???

Stephen Fry är uppenbarligen fascinerad av homofober. Och även om de personer av den arten vi möter i TV-programmet är rabiata framstår de faktiskt som en aning… knäppa också. Värst av alla är nog pastorn från Uganda som är totalt fixerad av könsorgan och anus. Jag kunde inte låta bli att skratta för han var så… tokig.

I Hollywood träffar han bland annat en läkare som säger sig ha en metod att bota homosexualitet. När Stepehn Fry säger att läkare själv ser ganska bögig ut blir det väldigt tyst… Utom hemma hos oss, för vi skrattar igen, Fästmön och jag.

Nästa söndag får den som vill och kan följa med Stephen Fry till Brasilien och Ryssland. Programmet börjar klockan 20 och håller på en timme. För säkerhets skull har jag ställt DVD:n eftersom vi ska äta julbord. Den andra och avslutande delen vill jag nämligen inte missa. Det här är både intressant och engagerande, men också såväl upprörande som rentav roligt.

Högsta Toffelbetyg förstås!

Livet är kort.

Read Full Post »

Cheaters – riktig skräp-TV

Ett inlägg om ett gräsligt TV-program.

Igår när vi gick och la oss åkte TV:n i sovrummet på. Vi ville se slutet av en polisserie. Men sen låg vi kvar och glodde – som två fågelholkar, både Fästmön och jag. Vi såg Cheaters på TV11. Nåt värre lågvattenprogram har jag nog aldrig sett…

Ett riktigt lågvattenprogram.

Om du tänker dig en blandning av program med programledare som Ricki Lake, Oprah Winfrey, dr Phil och allt vad de nu heter. Och så rör du ihop allting och tar bort den lilla centimeter som möjligen är lite, lite bra. Då har du Cheaters!

Programmet går ut på att en partner misstänker sin partner för att vara otrogen. Cheaters-teamet rycker ut och förföljer och smygfilmar ”den misstänkte”. Därefter spelas filmerna upp förfördelade partnern – ja, för de visar ju inga historier där misstankarna har varit fel, heller! Sist men icke minst äger en konfrontation rum mellan parterna, ofta mellan alla tre. Man inser i förväg att smockan hänger i luften. Ändå görs detta. Och det var inte bara en gång igår kväll jag såg Cheaters programledare flina när han hjälpte till att sära på två tjejer som som slogs… Han går säkert igång på sånt.

Igår visades två par där kvinnan hade misstankar om att mannen hade en affär. Naturligtvis var misstankarna korrekta. En man konfronterades med kvinnan, kameror och Cheatersteamet direkt efter en hockeymatch. Mannen såg ut som en förvuxen bebis, medan kvinnorna slogs.

Den andre mannen konfronterades på en krog han besökte med sitt vänsterprassel. Han försökte ta med sig sin älskarinna in i bilen och skydda henne, men annars agerade han också mest som en jättebebis. Dessutom var bilen den bedragna kvinnans. Så inte nog med att hon slängde in älskarinnan i en betongvägg, hon ringde polisen och anmälde en bilstöld också.

Jag vet inte varför vi fortsatte att glo på sån här skit men jag blev totalt fascinerad av skräpet. Det är väl en sak om man anlitar nån att ta reda på fakta när det gäller misstankar om otro – ifall man inte kan prata och vara ärliga mot varandra. Men att filma och göra TV-program om det, det var nog det värsta jag har sett… USCH, vilken skräp-TV!!! 

Om du nu mot förmodan skulle bli nyfiken kan du glo i kväll klockan 23.50 på TV11.

Betyget blir en halv rosa toffla. Och då är jag väldigt, väldigt givmild.

Livet är kort.

Read Full Post »

Pi-dagen är firad

Igår, den 14 mars, var det Pi-dagen världen över. Eftersom jag lider av dyskalkyli kunde jag inte vara med och fira dagen, men jag är en aning fascinerad, trots allt. Naturligtvis är det ett amerikanskt påfund. Till exempel skrivs ju gårdagens datum 3/14 i USA. Och Pi avrundas ju oftast till 3,14. Pi har med förhållandet omkrets och diameter i en cirkel att göra. Fråga mig inget mer, för jag kan inte förklara. Däremot äter jag gärna paj (pie), såsom Pi uttalas på engelska.

En sån här hade jag behövt. (Knappen går att köpa från Zazzle.)

Jag har aldrig varit nåt mattegeni. I skolan var jag duktig i en massa ämnen, men inte gymnastik och matte. Eller syslöjd. Eller… ja, ja, det gäller att ha självinsikt. Hur som helst, det här med matte har aldrig varit min grej. Det är väl det det handlar om, helt enkelt.

I Uppsala var det en tjej som heter Nemi som kunde flest decimaler på Pi. Lite nördigt, tycker jag, men är förstås ändå impad. Jag såg Nemi rabbla decimaler igår på en lokal TV-sändning. Det var liksom inte klokt så många siffror jag fick mig till livs på en och samma gång.

Nä, jag är bokstavs-/ordmänniska jag, helt klart! Vad föredrar du: siffror och matte eller bokstäver och ord???

Livet är kort.

Read Full Post »

En utflykt bland gamla grejor

Så småningom, när Fästmön hade handlat upp hela Tokerian, typ, kom vi iväg på en liten och ganska oplanerad utflykt.. Clark Kent* körde oss till Emmaus nya ställe i Svista. Vi tänkte kika vad som fanns och kanske ta en fika, för det utlovades kaffe i annonsen. Men det var slut när vi kom och en enda liten kakjävel fanns kvar. Tur att vi hade försett oss med Ahlgrens bilar i bilen – vi ville ju inte riskera att svälta ihjäl.

Ärligt talat blev jag besviken så snart vi klev innanför dörren – och det handlade inte bara om den enda lilla kakjäveln som var kvar. Det luktade GAMMALT, så där på ett väldigt instängt vis. Det fanns en del smått och gott att glo på, men ingen som jag ville ta med mig hem. Jag blev så rädd för ett hiskeligt troll, så jag tappade alldeles köplusten.

Ett hiskeligt troll satt uppe på en hylla.

Inte hittade jag nåt bra i lådan med vinyler heller, men den här LP:n hade nog passat Somligas grannar…

Kramgoa låtar med Vikingarna är nåt för Somligas grannar.

För Andras grannar kunde man tänka sig något ur bibilioteket, en liten handbok till hjälp när man inte kan hantera situationen.

En handbok som Andras grannar kanske kunde ha nytta av.

När jag till sist såg detta fantastiska djur, Skogens konung, med svensk flagga… Då tyckte jag att det var dags att gå därifrån.

Jaa… vad ska man säga…

Affären bredvid har funnits lite längre och den var en ”riktig” antikaffär. Tyvärr har den begränsade öppettider, men idag hade vi tur. Fast vi blev liiite fundersamma. Nån som sålt möbler hade uppenbarligen en fäbless för… rovdjur.

Vad sägs om en rokokobyrå i ormskinn???

Jaa, det var så fascinerade och gräsligt att det nästan var häftigt och snyggt!

Ett leopardmönstrat vitrinskåp.

Förutom detta var stället fullt av riktigt fina saker. Bland annat fanns det många fina skåp och matsalsmöbler som vi nog kunde tänka oss – om vi hade utrymmet.

Jag hittade en lampa som det stod Rippe på, men Rippe hade tyvärr inte möjlighet att åka och köpa den och vår bil var full av matkassar och min rygga och datorväskan. (Ja, vi fick ringa efter Johan när vi skulle få med oss allt från parkeringen.)

En sån här trearmad skulle jag själv kunna tänka mig. 

Just en sån golvlampa skulle jag själv kunna tänka mig. Jag har en enarmad i mitt gästrum. Lampfoten är i björk och kostade 100 kronor! Men jag fick köpa en ny skärm och den gick loss på 300, om inte 400 spänn. Den trearmade lampans skärmar var i hyfsat skick. Begärt pris var 2 200 kronor och det skulle säkert gå att pruta ner detta, i mitt tycke, lite för höga pris.

Mest fascinerad blev jag emellertid av en helt underbar solstol från tidigt 1960-tal. Stolen var i utomordentligt gott skick, utan särskilt mycket skav på färgen. Den hade till och med sitt lilla soltak kvar. Men se prislappen vågade jag inte titta på…

Vilken fining, va?!

Varma och mätta på intryck åkte vi hem till Himlen och softade. Solen lyste in genom katten i fönstret, så Anna har INTE en blåtira i nyllet. Hon är så färggrann ändå, min kära! Och, till skillnad från Vissa, skulle jag aldrig, aldrig slåss.

Den färggranna Annan.

Anna lagade god mat – kyckling och potatisgratäng – och till senare väntar ost, kex, druvor och ytterligare ett glas vin.

Och du… Du har väl inte  – eller ska väl inte – ätit eller druckit nåt gott i kväll, eller???

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »

En pilgrims död

I kväll var det premiär för En pilgrims död, baserad på Leif GW Perssons trilogi Välfärdsstatens fall. Och är det nånting som fascinerat oss svenskar, mig själv inkluderad, är det hur Olof Palmes mördare kunde gå fri. För inte heller jag tror på Christer Pettersson som mördare.

Rolf Lassgård som chef för Rikskrim är behållningen. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Chefen för Rikskriminalpolisen samlar en grupp utredare för att starta en utredning om mordet på Olof Palme. En parallell utredning till den som redan existerar. Deltagarna i gruppen är personligen utvalda av honom själv.

Ärligt talat vet jag inte om det händer så mycket i den här första delen av fyra. Lars Martin Johansson (Rolf Lassgård) sover, Jeanette Eriksson (Helena af Sandeberg) är otrevlig och resten är mest gubbiga. Värst av alla är Bäckström (Claes Malmberg) som vräker ur sig att Olof Palme gick om kring med

en björnfetta på huvet

Nej, det här är otroligt gubbigt och blir det inte bättre nästa gång tänker jag inte se avsnitt tre och fyra – även om jag är intresserad av fallet som sådant.

Nu är jag riktigt snäll och ger det här första avsnittet medelbetyg. Och det är Rolf Lassgårds förtjänst!

Livet är kort.

Read Full Post »

Julilördag i Metropolen Byhålan

Inget regn, ingen åska, inte ett moln. Himlen har varit blå hela dan och det är verkligen varmt i Metropolen Byhålan. En dag som denna skulle man ha legat i Varamon på playan, men det gjorde inte vi. Vi gick på stan.

På Ur & Penn skulle mamma ju inte få byta sin nyinköpta, trasiga klocka eftersom där inte fanns en likadan. Några pengar tillbaka var inte heller aktuellt. Däremot fick hon köpa en ny klocka för hundra spänn. Det tyckte damen i affären var en bra deal, för då ansåg hon att hon hade gått mamma till mötes mer än halvvägs. Jag var med och jag tyckte inte att det var OK. Klockarmbandet var sönder på tre ställen precis intill klockan. Detta hade orsakats av att mamma hade fastnat med armbandsuret i ett skåp. Tyckte damen i affären. Det tyckte inte jag. Men gamla människor vill inte bråka och när mamma hittade en ny, liknande klocka som hon fick köpa för en hundring var hon nöjd. Jag är inte nöjd, men det är mamma som ska ha klockan och inte jag.

Mamma ville titta i klädaffärer, jag gick till Bokia. Där träffade jag en av presentkortsgivarna, lustigt nog, det vill säga mammakusinen K. Roligt sammanträffande! Då fick hon se att jag köpte Åsa Larssons och Johan Theorins senaste för det hon gett mig i 50-årspresent! Jag fick lägga till nästan en hundring och det grämer mig att man inte kunde handla för presentkortet på nätet – då hade det räckt och blivit över, till och med. Nåja, hos Bok-Anna i Hamnen gjorde jag ett Kjell Eriksson-fynd för tio kronor. Dessutom fick jag Annas mobilnummer ifall jag kommer på besök nån gång när hon inte har öppet och jag är boksugen! Där kan vi tala om kundservice!!! Hoppas nån från Ur & Penn läser detta och lär!!!

Dagens bokfynd.

Nere i hamnen luktade det diesel för där var det utställningar av diverse motorer – allt från båtmotorer till lantbruksmaskiner.

En gammal motorcykel från Östergötland. 

Bakom motorerna tronade Hotell Nostalgi upp sig, ett hotell jag är såå nyfiken på! Här skulle jag kunna tänka mig att slagga ett par nätter!

Hotell Nostalgi bakom motorn.

Jag fick bjuda mamma på en rinnande mjukglass med strössel, men hon envisades med att betala tillbaka detta när vi kom hem. Roligt att försöka bjuda henne, dårå…

Mamma äter glass i hamnen. Jag hade fingret för objektivet, delvis, så jag försökte maskera detta med en kul ram. 

Vi spanade på båtar och även om jag aldrig har seglat, är jag fascinerad av dessa båtar med sina otroliga master…

Mastigt!

Därpå svängde vi hem en stund för toapaus innan vi åkte upp till kyrkogården. Jag grävde upp halvvissna penséer och planterade soliga tagetes, allt under mammas övervakande öga och direktiv.

Tagetes till mormor, morfar och pappa.

Pappa fick även en bukett rosa nejlikor eftersom det är årsdagen på tisdag. Tänk att det har gått sex år sen han drunknade, jag fattar det inte! Och jag saknar honom så!! 

Rosa nejlikor till pappa.

Bensinmätaren hade börjat blinka, så vi åkte och tankade. Nästa stopp blev sen Borenshults slussar där vi tog en fika i blåsten. Det tog lite tid, för det var mycket folk och killen i kiosken var ensam. Därför var det liiite svårt att svara mamma när hon undrade hur lång tid det skulle ta. Det verkar som om äldre människor blir lika otåliga som barn…

Mamma äter våffla med grädde och sylt.

Även jag smaskade och njöt av våfflan. Den blev liksom en sen lunch.

Kaffe och våffla med sylt och grädde smakade fint.

Hälen har gjort ont idag – det var väl bara för att jag i min enfald trodde att den höll på att bli bättre – så det var skönt att få sitta ner ett tag. Men jag kunde inte låta bli att gå fram till kanten och kolla när fyra kanoter och en båt slussades!

Slussande kanoter.

Nu har vi just kommit hem och mamma har försökt ta bort en fläck eller två som hon fick på sin rena blus. Färdtjänst är beställd till 18.45. Jag har bestämt mig för att promenera till Restaurang Ming där jag kanske får bjuda min mor på en försenad födelsedagsmiddag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Gnäll, grin och ändå lite fin(t)

En riktig grin- och gnälldag idag. Jag har jätteont i foten och min Alien har gjort sig starkt påmind idag. Flödet är igång efter knappt tio dagars respit. Jag orkar inte… Fast det gör jag. Det måste jag göra.

Vi stack och handlade på Tokerian vid lunchtid. Jag såg en konstig skylt och undrade vad det var. Fick ingen riktig klarhet i det, men jag tror att det är nån sorts bröd. Vad tror du???

S-rosetter, vad är det?

Jag köpte jordgubbar och gammeldags vaniljglass med ut till Himlen. Det blev uppskattat, tror jag. Vi kunde inta det hela med gott kaffe (Fästmön snålar inte med bönorna, enligt insatta källor.) på Annas balle*. Passade på att utnyttja Annas trådlösa nät för att hämta hem miljoner uppdateringar på leksaksdatorn. Vet ju inte hur det blir nu med 3:s mobila nät – uppgift står mot uppgift. Tror jag säger upp skiten från i höst, ärligt talat.

Jordgubbar och gammeldags vaniljglass är gott!

Medan vi satt där och fikade föll ett grönt kryp ner på fönsterblecket – och fastnade i ett spindelnät.

Krypet kom inte loss.

Jag var helt fascinerad, för det var ett märkligt kryp. Men jag är inte hjärtlös, så jag hjälpte faktiskt loss det. Tro det eller ej – jag som är så elak.

Free at last.

Nu väntar tillagning av Kalle Kon och potatisklyftor i New Village. Anna softar med en bok, jag har svårt att softa på grund av smärtor här och var. Som vanligt använder jag bloggen för att pysa.

I afton blir det godisbunke och en film på TV, tror jag. Tänk att jag börjar nog minska mitt godisintag – dagens bunke var bara 14 öre dyrare än Annas. (Det brukar annars handla om flera spänn.)

Vad har du för dig i afton, då???

*Annas balle = Annas balkong

Read Full Post »