Råddande korkad, men nöjd med sänkt framtidsribba

Ett inlägg med viss självinsikt.

---

 

Ett sanningens ord! Citatet sitter på en kollegas anslagstavla.

Jag tuffar på. Det är inte alla dar allt flyter som floden i jobbet, men jag gör mitt bästa. Igår påbörjade jag en del översättnings-arbeten av webbtexter. Det är roligt, om än svårt, framför allt när det gäller terminologi. Ibland är det nästan enklare på engelska. Men, som sagt, jag gör mitt bästa och jag försöka få resultat. Översättningsarbetet är nåt jag ska göra när det blir en stund över. Ofta kan jag vila lite i det – utan att för den skull säga att mina översättningar blir perfekta!

På eftermiddagen skulle jag sen ta tag i en produkt som varit lite av en långbänk. När jag började titta på den förstod jag. Jag kände mig… korkad och fattade inget. Och detta skulle jag text- och språkgranska…Till sist sprang jag runt hörnet till chefen. Vi tittade tillsammans och jag fick direktiv om hur jag skulle hantera materialet. Jag känner mig lyckligt lottad som har en chef som fattar beslut. Det är inte alltid en har varit bortskämd med det i arbetslivet.

Kollegan H har ingen chefsposition, men är ett geni vad gäller sudoku evil-varianten.

På tal om chefer har jag noterat att Sjukstugan i Backens nya högsta chef är utsedd. Inte särskilt förvånande blev det en i kompisgänget direktörer. Denna person är för tillfället chef för en annan verksamhet inom Kolossen, en verksamhet inom vilken jag en gång i tiden byggde upp kommunikationen lite mer organiserat. Jag minns att jag fick ett lönepåslag om 1 000 kronor för att jag åtog mig detta. Det var enormt mycket pengar på den tiden. Den nuvarande chefen för verksamheten, som alltså snart går vidare – och faktiskt tillbaka till! – Sjukstugan i Backen, har jag aldrig jobbat med. När h*n tillträdde hade jag fått ett annat uppdrag i Kolossen. Men att denna utsågs till chef gjorde att många förvånade ögonbryn höjdes, minns jag. H*ns kommentar i lokalblaskan om sina meriter i frågan blev klassisk. Den löd ungefär:

jag har en mak* som jobbar inom verksamheten

Inte visste jag att släktskap genom gifte utgjorde meriter att användas i yrkeslivet… Och nu flyger denna person vidare till ännu högre höjder – tillbaka till sina kompisar, vill säga. Jag håller mina ögonbryn sänkta, om du förstår vad jag menar.

Jag är fortfarande enormt frusen och igår var jag övertygad om att jag skulle åka på nåt virus. Men i morse vaknade frisk som en nötkärna (nåja…). På eftermiddagen kom frossan igen. Jag blir inte klok på det här. Men lite frossa, vad är det i jämförelse med familjens riktiga sjukling som idag har kommit ur sjuksängen?! Det kom ett litet livstecken idag på förmiddagen och jag har även fått andra rapporter som visar att det finns hopp. Senare i veckan tänkte jag titta in på besök, jag låter de närmaste komma först.

Efter jobbet idag svepte jag in på Tokerian för att handla frukostmat och lite annat till veckan. Nu ska jag förbereda mig inför morgondagens prövning – nåt jag både bävar för och ser fram emot. Efter att ha råddat ett tag i ett visst träsk inser jag att jag har sänkt framtidsribban. Så länge en överlever och tillvaron är så bra som den är idag är jag nöjd, trots att det inte varar för evigt. Men vad varar för evigt..? Jag är glad och tacksam för det som är just nu. Hur det blir i morgon vet jag inte.

Några större planer för veckans fria tid har jag inte mer än på söndag. Då ska jag träffa en vän som nyligen blev mycket äldre än jag. Nästa vecka ska jag försöka träffa Elliot och hans mormor, det var alltför länge sen.

Och så ett par påminnelser:

1. i kväll är det säsongsstart för Veckans brott på SvT 1
2. natten mellan lördag och söndag blir det vintertid. Då ställer vi tillbaka klockorna en timme. Den som har många ur hemma kan ju börja redan nu…

Nästa måndag ska min bil få nya vinterdäck. Vad som gäller på däckfronten kan du läsa här. Men sunt förnuft är aldrig fel – byt när det behövs! Jag ser fram emot de nya däcken jag ska köpa även om det svider i plånboken. Det har ju varit minusgrader och halt flera morgnar nu i oktober. Därför blev jag väldigt förvånad när jag kom hem och träffade den här ”sommarkompisen” i mitt gästrum:

Fjäriln’ vingad syns i gästrummet…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagsmorgon

Ett  fredagsmorgoninlägg.

---

 

Jag vill också höra till nånstans!

Det här är nog veckans bästa dag, tycker många. Själv tycker jag att det är en svår dag när det känns extra mycket att jag inte hör till nånstans. Därför gäller det att aktivera sig och inte fundera så mycket över detta. Jag inledde dagen med att på Twitter gratulera vår ärkebiskop till en fin utmärkelse för mångfald och öppenhet, bland annat. Därefter sökte jag dagens jobb. Bland annat hittade ett riktigt spännande jobb här i Uppsala. Det vore riktigt roligt om jag fick möjlighet att få visa vad jag går för på den tjänsten. Drömma kan man ju…

Min fredag fortsätter med en dejt med Fästmön på förmiddagen. Vi har var sina ärenden och eftersom Anna är ledig passar det bra att stråla samman för att utföra dem. Mitt är att hitta en present och jag har åtminstone några idéer nu. I eftermiddag har Anna ett viktigt möte i Förorten, så jag har lovat att skjutsa dit henne. Jag hoppas att vi hinner med alla de ärenden vi har tänkt!

Torsdagsmiddag bestående av thaisoppa, ostmacka, mjölk och litteratur.

Igår skrev jag att det var lite svettigt här. Egentligen var jag frusen. Det är ingen ordning med matrutinerna när jag är ensam. Framåt kvällen började jag frysa rejält – tills jag kom på att jag kanske skulle fixa middag. I stället för de tänkta nudlarna med frysta grönsaker blev det het thaisoppa med macka och mjölk. Och till sällskap den tegelsten jag plöjer just nu. Det är verkligen en hemlig historia, precis som titeln säger… Jag är väldigt glad över att några av mina kollegor på min förra arbetsplats introducerade mig i somras för författaren! Faktum är att jag har även hennes andra roman i min att läsa-hög. Den tredje var en present från kollegorna och den har jag redan läst. Men det går bra att läsa böckerna separat, för de hänger inte ihop på nåt sätt.

För att förekomma eventuell frossa framåt aftonen idag har jag med spretiga bokstäver skrivit ett note to self på en pissgul lapp om att jag ska ta fram mat ur frysen. Lappen har jag satt på en av mina svarta köksbänkar. Bra färg-kontraster där, för skumögda jag. Köket serverar därför spaghetti med nästan ett år gammal tonfisksås. Jag tror inte att det är något fel på maten och jag är verkligen sugen på just tonfisksås.

I eftermiddag ska jag ge mig på att försöka ladda ner Office Home & Student 2013. Jag fick ett tjockt kuvert innehållande en produktnyckel och enkla instruktioner. Det fixar jag, jag vet, men Den Hånfulle griper tag i mina magnerver, klämmer till och säger

Är du verkligen säker på det? Tänk om det bara blir problem?

Då darrar Den Lilla Självkänslan inuti och jag svarar med pipig röst:

Nej, det är jag inte. Jaa… vad gör jag då?

Såna där dialoger är till för att jobbas bort. Men många års innötande har satt sina spår och det är en kamp. Hela tiden.

Vad utkämpar du för kamper idag? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar! Men som vanligt nyper administrationsskorpionen till och publicerar inga oförskämda kommentarer. Det är nog med såna nu.

Administrationsskorpionen i egen hög person.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Annika Bengtzon: En plats i solen

Ett inlägg om en film. 

Vad jag förstår är En plats i solen (2012) den film som avslutar Peter Flinths regisserande av Liza Marklunds filmatiserade böcker. Jag försökte hålla mig vaken när TV4 visade filmen i kväll, men slumrade av och till i bästefåtöljen. Frågan är om det var för att filmen var tråkig eller för att jag är sjuk? Ryggen värkte ganska bra och febern gjorde att jag hoppade av frossa i fåtöljen.

Den här gången utspelar sig handlingen i Spanien. En svensk familj har hittats mördad i sin lyxvilla – förutom den tonåriga dottern, som är försvunnen. Annika Bengtzon reser dit i egenskap av journalist. Men som vanligt träffar hon en polis och ”hjälper till” – för från mord hoppar handlingen till knarksmuggling. Och mitt upp i allt dyker Annikas ex-man upp.

Låter det rörigt? Ja, det är rörigt. Så rörigt att jag tappar ganska stort intresse ganska snabbt. Det känns som om ingen av filmens berättelser avslutas. Nej, det här var mest en sömnig historia. Två tofflor är ett snällt omdöme.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 3: Belgiska sjöfrukter och Svenska rövlukter

Ett inlägg om den gångna, Tofflianska veckan.

Torsdag morgon och dags för en tillbakablick på veckan som varit. Och då menar jag de Tofflianska höjdpunkterna (Belgiska sjöfrukter) och dalarna (Svenska rövlukter). Svårare än så här är det i alla fall inte:

Belgiska sjöfrukter

• Frossa (Ibland måste man unna sig lite.)
• Världens bästa te, i världens finaste burk, skänkt av världens mest älskliga Fästmö (Anna rules!)
• Liv & Ingmar (En fin dokumentär!)
• Fjärilseffekten (En riktigt bra bok. TACK, FEM!)
• Antikrundans app (Lite glapp, men kul!)

Svenska rövlukter

• Tvättex (Som gång på gång ringer mig och vill sälja saker. Nu har jag anmält företaget.)
• Postkodlotteriet (Försökte nya tricks men backade, tack och lov.)
• Snö och kyla (Jag vill emigrera.)
• Besvikelse (Varje nej gör så ont.)
• Hälsporre igen – fast i andra foten (Faaan…)

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällsfrossa

Ett inlägg om att unna sig.

Fy te rackarns vilken dag! Det var lansering av e-tjänster och naturligtvis fungerade ingenting. Först. Tills brandväggen forcerades. Alltid lär man sig nåt. Och att få verifierat ända från Kiruna att saker och ting sen fungerade var en väldigt skön känsla.

Det var jordens bilköer på väg till jobbet i morse. Vissa partier av sträckan gick i ungefär 20 – 30 km. Så jag kom fram sent också. Det var väl redan då den här dan började bli mindre bra. Vad som var lite bra, i alla fall, var ljuset i morse. Med betoning på lite, dårå…

Januarimorgon. Notera det ljusblå på himlen! Det vita i drivor är snö-helvete.

Lunchen blev det inte mycket med på grund av teknikstrulet. Så nu när jag har landat hemma ska jag frossa i rostat bröd med Boxholms chiliost på.

Boxholms chiliost frossar jag på i kväll.

I kväll är det bara skit på TV. Eller i vart fall inget jag vill se. Och på torsdag är det två intressanta program, Antikrundan och filmen Boy A (som går alldeles för sent för mig, så jag får spela in). Varför är det så? Varför inte sprida ut lite?

Nä, jag får väl äta lite praliner och njuta av Antik-tidningen som låg i postboxen idag. Och kanske min bok på gång…

Julklappschoklad, i form av Belgiska sjöfrukter, från mamma passar fint en kväll som denna.

Inte konstigt att byxan sprack idag…

Byxan sprack…

Ha en go tisdagskväll! Det tänker jag ha, så slut i rutan som jag är…

Livet är kort.

Read Full Post »

Igår kväll och idag

Ett inlägg om gårdagskvällen och dagen idag.

Det blev en bra kväll igår. Jag lagade mat som fick godkänt av Elias och det var det viktigaste! Det är verkligen gott och lätt att göra Chicken Tikka Masala! Elias lät mig ensam ta hand om matlagningen. Han var lite tveksam till om jag klarade av att göra det lika gott som hans mamma, men det gjorde jag! HA! Grabben höll mig i alla fall sällskap när jag stod vid spisen.

Elias höll mig sällskap medan jag lagade mat.

Anna jobbade till klockan 21 och vi åkte och hämtade henne. Vi hade nallat lite på lördagsgodiset före, men det fanns ganska mycket kvar till henne också. Och så blev det lite gorgozola, kex, druvor och ett glas rött till oss vuxna när vi bänkade oss framför TV:n.

Godis är gott!

 
Det var två bra program igår kväll, Downton Abbey och The Kennedys, båda på SvT 1. Vad gäller Downton är vi nu halvvägs i alla avsnitten den här säsongen – det är fyra kvar. Halvvägs är vi också i visningen av The Kennedys, men där återstår två avsnitt. Ett går i kväll, de sista på måndag kväll. Jag får spela in på DVD-hårddisken, för det är lite för sent för mig att vara uppe så länge nu när jag ska jobba (Har du hört det förut??? Att jag ska jobba, alltså?)

Det var inte roligt att skjutsa tillbaka Anna till jobbet, men tvunget. Jag handlade lite på Tokerian på vägen hem. Lämnade också in Lottot och det visade sig att mamma och jag hade vunnit hela 60 kronor att dela på! Extra roligt var det att träffa H från förra jobbet med sin partner D i kassan! Både Elias och jag har nu duschat och tvättat håret. Elias har fått pannkakor till lunch.

Nyduschad Elias äter pannkakor till lunch.

 

Nu ska vi strax göra oss redo för en tur in till stan. Det blir nog ett besök på Upplandsmuseet, där det är gratis entré. Sen ska vi frossa i kinamat! Stackars Anna fick bara med sig en grillad kycklinghalva till lunch. Vi kanske får ta hem en doggybag till henne…

Vad händer hos dig idag??? Glöm inte bort att berätta, för jag är ju nyfiken!

Livet är kort och vissa dagar är det väldigt, väldigt gott.

Read Full Post »

Nya kostråd med fokus på matvanorna

Ett inlägg om de nya kostråd/näringsrekommendationer Livsmedelsverket inför och om reklamfilmer. Igen.

En nordisk expertgrupp har jobbat med att ta fram näringsrekommendationer. I fokus har gruppen haft frågan:

Vad ska man äta för att hålla sig frisk?

En sund och bra frågeställning, tycker jag, som även applåderar helhetstänket i gruppens arbete. Det gäller att se på våra vanor, våra matvanor, genom hela livet. Från det att vi blir ammade till dess vi är på väg lämna in, så att säga. Livsmedelsverket vill nu införa dessa nya kostråd.

Det är inga revolutionerande råd expertgruppen levererar i sina slutsatser. Det handlar om att vi bör äta mer grönsaker, frukt, bär, fisk, oljor, fullkorn. Det handlar också om att vi bör äta mindre av läsk, godis, vitt mjöl, rött kött, chark och smör.

Mera grönsaker!

Det här med att äta nyttigt i veckorna och sen frossa i helgen är INTE bra, enligt experterna. Det handlar om att äta bra mat hela tiden. Och motionera. Jag kan bara ytterligare hålla med! Det är verkligen inte klokt så vi frossar på helgerna ibland!

Samtidigt vet jag hur svårt det är att tänka om och tänka vettigt. Man tycker att man späker sig i veckorna och vill unna sig nåt gott/koppla av/belöna sig till helgen.

TV-reklamen är en riktig skurk i det här sammanhanget! För även om reklamen om fredagsmys visas alla dar utom strax före eller på fredagar, märkligt nog, går vi på den! Vi köper fredagsmys i form av nåt ätbart, ofta kompletterat med nåt drickbart av typen läsk eller alkohol. Detta trots att mys i sig inte behöver vara lika med nånting att stoppa i våra omättliga käftar…

En margarinproducent har tagit efter fredagsmysreklamen, för övrigt. Jag tänker på den där reklamfilmen där det gång på gång sägs att pannkakor är torsdagsmat. Den visas för övrigt också EFTER torsdagen. Varför då?

Frågan är om vi är så korkade att vi går på det där med smörgåskex som pratar eller om vi funderar på varför en doktor gör pizzor… Vi borde vara smartare än så, för de flesta av oss vet ju att det inte finns nåt Vitamininstitut i Schweiz. Men kanske är dessa filmer coolare? roligare? än filmen med mannen som tycker att det är speciellt häftigt att stå i ett ärtfält…

Nä, jag gillar lagom. Lagom är bäst. Varierat. Definitivt inte fanatiskt åt nåt håll. Så mår vi nog bättre. Vad tror du???

Livet är kort.

Read Full Post »

Orange rules!

Ett inlägg om min favoritfärg orange och om nyttigheter. 

Den som har läst min blogg åtminstone då och då har säkert noterat att turkos står lågt på min skala, medan orange ligger i topp bland färgerna jag gillar. Och man kan ju undra varför…

Det första jag tänker på när jag tänker orange är morötter. Morötter gillar jag INTE, men de är ju åtminstone snygga att se på. Morotskaka, däremot, slinker ner så fint, så fint. Och eftersom morötter är nyttiga och innehåller bra ämnen och vitaminer är ju morotskaka också nyttigt. I min värld.

Igår när vi var och köpte sill och bananer slank det även ner tomater i varukorgen. Bärnstenstomater. Vilket vackert namn! De går åt orange till och de är jättegoda.

Bärnstenstomater är jättegoda! Och vilket vackert namn, sen…

Allt som är nyttigt brukar vara äckligt i min värld. Morötter, till exempel. Då hjälper det inte att de är orange till färgen. Grönsaker överhuvudtaget har inte så stor plats i mitt liv som de borde ha. Inte frukt heller. Apelsiner, orange och snygga, tycker jag om, men jag kan inte skala dem. Får rysningar när saften tränger ner under naglarna… Uuuuuuuuuuuuuu… Nej då pressar jag dem heller i min handpress och dricker som juice – vilket min mage inte alltid accepterar. Eller så äter jag dem i fastare form, typ marmelad. Det är ju apelsiner i och såna innehåller C-vitamin. Ergo, marmelad är nyttigt.

Bitter apelsinmarmelad är nyttigt.

Vid dagens frukost kretsade samtalet kring mat, nyttigheter och dieter. Det är mycket därför jag skriver det här inlägget. Och för att tidningar och bokklubbar så här efter sommarsemestrar frossar i litteratur som har med dieter och bantning att göra. Fästmön är duktig när hon sköter sin kosthållning. Vågen har visat sju kilo lättare och i höst tar hon nya tag, det vet jag. Hennes kroniska sjukdom går ju inte att bota, men hennes värden blir mycket bättre.

Själv blir jag bara fetare och fulare. Den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Men jag har ingen lust. Det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet och energi just nu. Dessutom vill jag inte minnas mitt liv som en enda lång bantningskur. Jag gillar att äta gott och då får jag stå mitt kast: fet och ful och för tidig död.

Idag ska vi emellertid äta lite nyttigt till middag. Annas snälla mamma skänkte oss squash från Slottsträdgården. Vi hittade ett recept i senaste Buffé som vi tänkte testa: squash fylld med lök, vitlök, fetaost, tomater och persilja. I receptet stod att det kunde serveras som förrätt. Vi tänker äta det som tillbehör till nåt kallskuret som jag kan äta*, typ kalkon. Så även jag kan vara lite nyttig på riktigt, då och då. Jag förvånar mig själv understundom…

*som jag kan äta = jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, en gammal eftersläpning av min tid som vegetarian

Livet är kort.

Read Full Post »

Inget kalas utan kras!

Ett inlägg om hur Tofflan slungar smör, bland annat.

Framåt kvällningen igår var det så äntligen dags för sommarens andra kräftskiva. Eftersom det var lugnt och skönt och varmt ute kunde vi sitta på ballen*. Och det var nog tur, det, med tanke på vad jag så småningom skulle kasta omkring…

Som vanligt frossade vi på ett kilo ICA:s jumbokräftor. Gårdagens var röda och vackra, men de kunde har varit lite saltare och skalen var jättehårda.

Gårdagens skaldjur.

Kvällens tillbehör var brungräddat Leksandsknäcke, svindyrt surdegsknäcke, smör och brännvinsost. Dryck: starköl och Östgöta sädes.

Anna äter kräftor med stor inlevelse.

Kräftor är gott, men kletigt. Det går åt massor av servetter, ändå är man kletig – liksom allt man råkar ta i. Det luktar kräftor om allt efteråt. Man kan tvätta händerna hur många gånger som helst. Trots det sitter lukten kvar. För efter att man har ätit kräftor går doften över i lukt, tycker jag…

Två kräftstjärtar.

Jag brukar skala kräftor och äta allt utom stjärtarna. Dessa sparar jag till sist, när alla andra på kräftskivan tycker att det börjar bli väldigt jobbigt att skala, samtidigt som folk ändå inte är riktigt mätta. Det brukar reta en del. Fast å andra sidan kan jag ju reta folk med min blotta uppsyn ibland, så…

Efter kalaset skulle bror Duktig syster Hurtig bära in allt i köket samt gå ut med kräftskalen. Det är då olyckan är framme! (Notera tempusbytet för spänningens skull!) Smöret har blivit till soppa ute i värmen. Det gliiider ur handen och

PLOFFS!

så landar det på tröskeln!!! Ja, vi fick oss ett gott skratt och jag fick lite extrajobb med att torka bort det feta. Och vilken tur att det var på balkongen och inte inomhus…

Idag ska vi nog äta lite fastare föda, men vi vet inte vad. Det blir en inspirationstur till Tokerian senare. Vad ska du äta till söndagsmiddag??? 

*ballen = balkongen

Livet är kort.

Read Full Post »

Långfredagslunk

Hur ska jag sammanfatta den här dagen då? Jo, jag har haft en bra dag med god blandning av nytta, nöje och umgänge med mamma. Men jag kan fortfarande inte vänja mig vid att mamma pratar hela tiden, jag orkar inte med alla ljud och jag ska villigt erkänna att jag inte låtsas höra alltid. Är jag hemsk? Antagligen. 😳

Men som sagt, jag har fått bra och nödvändiga saker gjorda, jag har haft trevligt, jag har ätit gott. I kväll tvingade jag mig att sitta i fåtöljen och läsa medan mamma såg Let’s dance. Det gick ganska bra, faktiskt, för Lärjungen är en väldigt spännande bok, en riktig bladvändare. Dessutom fann jag mig plötsligt spela tre Wordfeudmatcher – en med Fästmön, en med Jerry och en med en för mig okänd person. Samtliga matcher har varit/är bra och spännande. Jag brukar annars tycka att det blir jobbigt och stressande att ha fler än en match igång, men idag har det gått finfint.

Trots att vi har ätit ganska duktigt idag, har det ändå slunkit ner lite godis. Det har minskat både i korgen från Den Hjärtegoda L och i påskägget jag fick av Anna…

Fast jag har plockat ur några Mozartkulor ur korgen och lagt i ett annat ägg. Men annars har vi ätit rätt duktigt…

Och ja just det, vi har ju också tagit en och annan bit ur chokladasken mamma hade med sig. Till protokollet vill jag dock ha fört att vi har ätit under TVÅ dagar. Det vanliga godiset vi har köpt till oss själva – jag köpte bilar, kexchoklad och mjölkchoklad – har vi inte rört. Än. Ja, vi är godisråttor, mamma och jag, jag vet.

Nu ska jag göra mitt bästa för att klå Jerry i Wordfeud och sen läsa en stund till. I morgon är det påskafton och då ska vi frossa i påskmat såsom kokt ägg, sill, ägghalvor med grejs på, lax, Jansson och färskpotatis. Knäckebröd… Goda ostar… Påsköl, snaps… Men vi ska också ta en promenad om vädret tillåter det. Neråt landet, har jag hört, är det snöoväder.

Vad händer hos dig på påskafton???

Livet är kort.

Read Full Post »