Jakten på Kapten Klänning

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det handlar om sexuella övergrepp. Igen. Jag tycks ha snöat in på det litterärt. I morse läste jag ut Jakten på Kapten Klänning, skriven av polisen Jonas Trolle. Jonas Trolle var den som ledde spaningarna i jakten på en annan polis, Göran Lindberg.

Det börjar med ett mord 2009 i en förort till Stockholm. Offret visar sig ha haft vissa sexuella böjelser av rå natur. Ett av hans egna offer säger att en av männen som var med på våldsamt gruppsex var en högt uppsatt polis, en polis hon läst en artikel om. Det visar sig vara ingen mindre än Göran Lindberg, förre länspolismästaren i Uppsala län, förre rektorn för Polishögskolan och föreläsare och förkämpe för jämställdhet. En man som arbetar mot sexism. Jonas Trolle är polisen som leder spaningarna på Göran Lindberg. Hemliga spaningar, som så småningom leder till ett gripande. I juni 2010 döms Göran Lindbergs till fängelse för bland annat grov våldtäkt och koppleri. Han släpps villkorligt i januari 2014 efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff. Det är omkring den tiden Jonas Trolles bok kommer ut.

Av en händelse hittade jag den här boken på ett av jobbets små bibliotek. Det är en otäck historia, men det värsta av allt är ju att den är sann. Vissa kapitel skildrar mycket obehagliga sexscener, baserade på ett vittnes eller ett offers utsaga.

Nån djupare litteratur är detta inte. Jag hade gärna velat veta lite mer om vad som kan driva en polis och jämställdhetsivrare till att begå såna här förnedrande våldshandlingar mot unga kvinnor. För mig som utomstående läsare känns det som om nånting har hänt, nånting som har förändrat den här polisen och gjort honom kriminell och farlig. Jonas Trolles tanke med boken är naturligtvis inte att gå in på det. Han berättar historien ur sin, polisens, synvinkel, inför, under och efter gripandet av en annan polis. Ibland tycker jag att tonen är ganska kall. Jag hänger upp mig på att en alkoholiserad person omnämns som ”en fylla” i boken. Och jag förstår inte varför Trolle blandar in sin hustrus graviditet i boken. Gissningsvis är det för att beskriva en del av kontrasterna i livet. För mig känns det bara fel.

Toffelomdömet blir medel.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Halloween, Allhelgona, helg

Ett helginlägg.

---

 

En Jack O’Lantern från 2012.

Idag blev jag ofrivilligt och mycket motvilligt ledig från jobbet. Det visade sig att myndigheten jag jobbar på stänger efter en halv dag. Vi konsulter får inte vistas i lokalerna när reception och vaktmästeri är stängda. Det finns olika skäl till detta och ett är förstås säkerhet. Plötsligt fick jag därför fyra timmars ledigt. Det låter ju jätteskönt, men jag hade planerat för att jobba och ledigheten blev inte ett faktum förrän sent igår. Jag hade tänkt ägna eftermiddagen åt att kämpa ikapp med mina lay outer. Så blev det inte. Tyvärr går jag därmed också miste om fyra timmars lön. Livet som konsult är bra på vissa sätt, mindre bra på andra.

Men fyra timmars plötslig ledighet måste ju användas till nåt vettigt. Jag åkte hem och ställde mig vid strykbrädan. Det låter jättetrist och hade jag inte varit så hård på mig själv skulle jag ha vräkt mig i soffan med en bunke godis och en bok. Jag strök, alltså. Och funderade över det här med Halloween och Allhelgona.

Många, även jag, uttrycker att det här med Halloween är så himla amerikanskt. Vi undrar varför vi adopterar skit-traditioner. Hade inte Thanksgiving, till exempel, varit trevligare? Och varför ska vi ha Halloween när vi ju samma helg har Allhelgona? Jag läste en artikel i Svenska Dagbladet i morse om Halloween och Allhelgona och kom bland annat fram till att den förra inte alls är allt igenom amerikansk.

• Halloween kommer från en gammal keltisk högtid, från uråldrig förkristen tid. När kristendomen kom försökte katolska kyrkan göra helgen kristen.
• År 731 införde katolska kyrkan Allhelgona till minne av sina helgon. Syftet var att försöka konkurrera ut den keltiska Samhain, som firades när skörden var över och vintern på gång.
• Men det folkliga Halloweenfirandet fortsatte. På 1000-talet gjorde kyrkan ett nytt försöka att kristna helgen och införde Alla själars dag, som firades till minne av de döda.
• Sen kom reformationen på 1500-talet och då avskaffades Alla själars dag i Sverige.
• År 1772 avskaffades allhelgonadagen som helgdag
• År 1983 återkom dagen, men kallades då söndagen efter alla helgons dag.
• På 1840-talet tog irländare och skottar med sig Halloween till Amerika. Där utvecklades traditionen under 1900-talet till att klä ut sig och gå runt och tigga godis.
• på 1950-talet uppstod den svenska traditionen att tända ljus på gravar. År 1953 infördes Alla helgons dag. Den infaller den dag som är lördag mellan den 31 oktober och den 6 november.
• I början av 1990-talet började svensk handel att införa Halloween. Sen har det rullat på.

För egen del tänker jag fira lite både och. Nåt godis ska jag inte tigga, men köpa och äta och i morgon ska jag och Fästmön åka till nån kyrkogård och titta hur vackert det är när alla ljus lyser. Och så ska jag tänka på alla de kära som inte längre finns hos mig här på jorden, men som är nära ändå.

Ha en fin helg!

Ljus i Minneslunden vid Vaksala kyrka 2013.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Unga självmord

Ett allvarligt inlägg.

---

 

Jag skrev ganska nyss att jag tyckte att Twitter har blivit så deprimerande. Med det menade jag att där verkar vara så fullt av ensamma och kontaktsökande människor. Människor som favoritmarkerar allt en skriver, till exempel, eller som sitter och glor på samma TV-program dag ut och dag in och klagar på det hela jävla tiden. (Prövat att titta på nåt annat? Eller stänga av och läsa en bok?)

Inte är väl jag själv så himla munter alla gånger heller. Men att twittra och blogga om det riktigt svåra gör jag inte längre. Och nu är det bara åtta procents utrymme kvar på den här bloggen. Jag längtar efter slutet.

Snart är det slut.

I stället läser jag – artiklar och böcker och diverse. Nu vill jag lyfta fram en riktigt bra reportageserie som lokalblaskan har, Unga självmord. Den tar upp nåt som är svårt, svart och deprimerande på riktigt. Det är viktigt att vi vågar prata om såväl döden som självmord. Men reportageserien tar också upp ett självmords konsekvenser och vad vi kan göra för att förhindra självmord. Det är viktigt att våga fråga och att våga lägga sig i.

Läs inte den här reportageserien ”sen”. Det kan nämligen vara försent då. Läs den nu. En dag kan det vara ditt ord som hindrar nån från att avsluta sitt liv.

Till reportageserien Unga självmord

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bokens dag i lokalblaskans regi den 16 november 2015

Ett litterärt inlägg.

---

 

Även i år firas Bokens dag. Här i Uppsala håller lokalblaskan i nån sorts arrangemang. En artikel i morse utlovade

genrebredd

den 16 november på Stadsteatern.

Bredden består av de sex författarna Peter Englund, Carin Gerhardsen, Jonas Hassen Khemiri, Karin Johannisson, Alma Kirlic och David Lagercrantz. Peter Englund känner jag till, Carin Gerhardsens deckare har jag läst och gillar mycket, Karin Johannisson har jag haft som lärare när jag pluggade idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. David Lagercrantz har jag hört prata i Babbel Babel. Han kan prata mycket. Men de andra två är för mig okända.

Så jaa… Det kanske verkligen är genrebredd som bjuds i år. Konferencier är lokalblaskans kulturkickachef Kristina Lindquist.

Men jag firar nog Bokens dag som jag brukar, genom att läsa en bok här hemma. Det går bra. Men ska DU fira Bokens dag på nåt sätt???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Övervakad

Ett inlägg om svenska myndigheters effektivitet, övervakning och sånt.

---

 

Efter en morgon med dålig sömn skuttade jag ändå ur sängen. Även idag är det en del småfixande som behövs, men förhoppningsvis slipper jag telefonköa!

Det första jag gjorde var att kontrollera att mitt a-kassekort, som jag fyllde i och registrerade igår, blivit färdigbehandlat hos myndigheten Akassan Vision. Ja kors i taket, det hade det! Men jag har nog aldrig varit med om att en sån behandling av 14 kryss har tagit ett helt dygn, 24 timmar… Nä, effektiviteten är inte på topp, precis…

SJ är ingen myndighet men ett statligt företag. En kan ha åsikter om dess effektivitet, men på nätet är det smidigt att köpa biljett, i alla fall. Jag loggade in, fyllde i tiden jag vill resa med tåg till Stockholm i morgon, mina uppgifter och sen fick jag bekräftelse via mejl att köpet var gjort. (Nån returbiljett har jag inte köpt än, för jag vet ju inte hur lång tid kontraktsskrivningen tar. Klockan 15 ska jag vara där, vilket innebär att jag måste åka med 13.11-tåget så jag hinner ta tunnelbanan och leta mig fram till kontoret.) Men… jag kanske inte ska jubla över SJ för tidigt – nån sms-biljett har jag inte fått ännu och det var en stund sen jag köpte den…

Hoppas jag får följa med på tåget i morgon…

Jag började kolla lite nyheter på nätet så snart jag hade köpt min tågbiljett. Det första jag läste är en artikel om att svenska myndigheter lämnar ut mina surfvanor. Det är Dagens Nyheter som har gjort en undersökning som visar att det finns utländska bolag som kartlägger besökare på svenska sjukhus och myndigheters webbplatser. Spårningsfunktioner finns också på till exempel privata bloggar som denna, e-handelssajter med mera. Och syftet är förstås ett: att rikta reklam så att du ska lockas att nätshoppa. Landsting och kommuner, Bolagsverket, polisen, Skatteverket, Kristdemokraterna och Kronofogdemyndigheten är exempel på andra som har spårning. Men det blir nästan ironiskt när jag läser om detta hos Omni och under den korta artikeln hittar en annons från Bokus med tre böcker som jag nyligen har läst om – hos Bokus… Inte bara ironiskt, ganska skrämmande också, faktiskt, även om jag inte har nåt att dölja. Snacka om att ens surfvanor är kartlagda.

De har tre böckerna fanns i annonsen från Bokus under artikeln från Omni. Och det är inte första gången det här händer…

Jag utgår från att det också syns att jag beställde en skattsedel från Skatteverket i förra veckan. Det vore ju bra om de slutade kolla mina surfvanor och skickade över skattsedeln med snigelposten i stället… Nä, fort går det inte när det är nåt Den Lilla Människan vill ha från en myndighet.

En applåd vill jag ändå dela ut. I förrförra veckan skrev jag om våra nya sedlar här på bloggen. Sen dess har det trillat in en broschyr med bra information om sedelbytet från Sveriges Riksbank. Där finns bland annat en sida med både viktiga datum och bilder. Den som vill kolla digitalt kan förstås surfa in på Riksbankens webbplats, men också ladda ner en gratis-app.

Så här ser de nya sedlarna ut. Några av dem börjar komma ut i oktober.

Nu ska jag sätta mig med mina egna sedlar eller snarare mina hushållsräkenskaper. Förhoppningsvis kan jag betala mina räkningar den här månaden också, trots a-kassans fina lilla avdrag om 300 kronor för att jag råkade ”jobba” två timmar i augusti. Det sved lite att veta att min dagersättning från a-kassan har gått upp till 910 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar) från och med den 7 september. Jag har haft 680 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar). När det äntligen går att leva på a-kassan är det dags att säga ajöss till den för min del. Men ärligt… jag vill självklart mycket hellre jobba och få en lön!

Jag ska förresten också ringa bilverkstan och boka en tid för service framöver samt be dem ta fram offert på fyra nya vintertofflor till Clark Kent* så att vi kan ta oss fram lagligt i vinter. Det bör jag ha råd med när jag får lön framöver.

*vintertofflor till Clark Kent = dubbfria vinterdäck till min lille bil

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Solig septembermåndag

Ett inlägg om diverse olika saker som upptar mig just nu.

---

 

I morse vaknade jag till en solig septembermåndag efter att ha tillbringat natten med mina grannar – i drömmen, vill säga. Eller nja, solig… Det var ju inte soligt när jag vaknade, klockan 6.05, mest grått. Men morgonen blev solig sen. Det kändes konstigt att inte skutta ur sängen för att starta datorn och sätta sig framför skärmen. I stället låg jag och läste till klockan var över åtta. Nu tänker jag emellertid inte vara overksam hela den här härliga höstmåndagen!

Det börjar bli höst! (Den här bilden tog jag emellertid för två år sen vid 4H-gården här i Uppsala.)

Dagens första uppgift krävde datorstart. Jag skulle rapportera två veckors arbetslöshet till a-kassan. Själva rapporteringen gick hur bra som helst, men mitt kassakort behandlas visst fortfarande, för jag kan inte spara ner en PDF-kopia än. Antingen har det blivit nåt fel eller också krånglar systemet. Det är tur att det inte är jag som krånglar, för då skulle jag väl straffas direkt av a-kassan. Dessa ständiga hot om utebliven ersättning, de futtiga korvörena det handlar om, har satt sina spår i mig och gjort mig rädd trots min kaxighet i ord.

Jag läste ut den första delen i Maj-trilogin i morse. Egentligen ville jag börja med del två direkt, men en bok för recension trillade ju in hos kulturredaktionen i fredags så den måste gå före. Sen är det alltid extra roligt att få läsa nåt av en lokal författare (Ulf Broberg har bott i Uppsala nästan lika länge som jag – med betoning på nästan!). Recensionen kommer som vanligt hos UppsalaNyheter, men en version av den kan förstås läsas även här på bloggen. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar.

Denna är nu påbörjad!

På dagens agenda står, förutom att vänta på att a-kassan ska behandla mitt kassakort, strykning och balleinpackning* för vintern. Visserligen regnade det ju i helgen, men jag tror att trallen är så torr att det funkar. Nu gäller det att få till presenningen, bara. Det var inte det lättaste förra året, minns jag… Strykningen blir nog det första jag tar tag i. På så vis kanske jag kan vänta tills solen kommer runt huset till ballen**. Temperaturen på baksidan är bara tio grader i skrivande stund.

Det har dykt upp en massa intressanta annonser över lediga tjänster, men jag tänkte nog styra mitt jobbsökeri till en dag/kväll i veckan. Under de kommande månaderna tänker jag också bara söka jobb som jag verkligen, VERKLIGEN vill ha och inga andra.

Nu blir det en tur ut i media på webben. Jag har noterat att det bland annat diskuteras en eventuell blockering av tidningsläsare på nätet, läsare som blockerar annonser. Ja, det finns ju inte mer irriterande än annonser som ploppar upp på skärmen när en försöker läsa en artikel. Samtidigt måste ju våra tidningar överleva och journalister få lön. Kanske kan vi läsare emellertid i och med detta ställa lite krav på att journalisterna kan stava och klarar basal grammatik..?

Och alldeles nyss fick jag samtal om att det blir kontraktsskrivning i Stockholm på onsdag och jobbstart på torsdag… Då blir det lite bråttom med en massa saker, så inte lär jag ha tid att sitta här och läsa några webbtidningar, inte…

Kontraktsskrivning på onsdag, jobbstart på torsdag.

*balleinpackning = täckning av balkong och balkongmöbler med presenning
**ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ladda batterierna rätt!

Ett laddat inlägg.

---

 

Min första tjänstemobil var en sån här Motorola Microtac.

Igår i DN läste jag en intressant artikel om batterier. Jag läste den med stort intresse eftersom jag är så himla trött på att ladda min iPhone, nåt jag får göra minst två gånger om dan. Ja, lite är det ju beroende på hur mycket jag använder mobilen, förstås, men som de flesta andra använder jag min mobil väldigt mycket. När jag fick min första tjänstemobil i början av 1990-talet höll batterierna laddning lika kort tid som idag. En tänker att om det är nåt mobiltillverkarna borde förbättra så är det batteritiden… Fast det gör de ju inte. De vill ju hellre att en köper en ny mobil, som går att använda till ännu mer – och som därmed laddar ur ännu fortare…

I tidernas begynnelse var det viktigt att en laddade ur mobilen och andra uppladdningsbara saker. Det berodde på den sortens batterier som vi använde då. Men idag är det faktiskt tvärtom: enligt DN-artikeln får en längst livslängd om laddningsnivån aldrig går under 60 procent.

Min nuvarande mobil, en iPhone 5, behöver laddas lika ofta som min första Motorola…

Jag hittar bra råd i artikeln och lyfter fram några eftersom jag använder flera uppladdningsbara prylar, till exempel tandborstar:

• Batterier laddas ur även när de inte används. Underhållsladda därför då och då.
• Ladda aldrig ett kallt batteri – låt det få rumstemperatur först. Men förvara batterier som inte används i kylen.
• Låt inte mobilen eller datorn ligga i solen. Det försämrar livslängden.
• Se till att få rätt batteri till rätt produkt. Våga fråga i affären!
• Laddaren ska kunna känna av när batteriet är fulladdat så att det inte överladdas.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens citat den 3 september 2015

Ett citerande inlägg.

---

 

Det är inga ungar ute om eftermiddagarna och kvällarna och gungar.

Dagens citat hittar jag i UppsalaTidningen (<== lika trist webbplats som dess ägare lokalblaskan). Det är Susanne Limström, kvartersvärd på Uppsalahem, som säger följande apropå att Uppsalahem, tillsammans med hyresgäster, har samlat bostadsområdet Tuna backars historia i en bok:

[…] Vi fick höra att vaktmästaren gick runt till alla och önskade god jul, men samtidigt kom med pekpinnar om exempelvis hur man skulle piska mattorna på rätt sätt. Och att gungorna låstes fast klockan åtta på kvällen för att ingen skulle bli störd. Alla dörrar var olåsta och ungarna sprang ut och in hur som helst, […]

Det där med hänsyn kunde de uppenbarligen stava till förr i tiden. Fast klockan åtta på kvällen… Samtidigt, idag sitter alla ungar en och en vid sina datorer och umgås i cyberspace efter skolan. Det är ingen unge ute om eftermiddagarna och kvällarna.

Tyvärr är det bara de boende i Tuna backar som har fått boken av Uppsalahem. Andra får köpa boken, vars titel inte nämns i artikeln.

Fakta: 

• Efter andra världskriget var det bostadsbrist.
• Tuna backar blev ett modernt byggprojekt och en förebild för resten av Sverige.
• Gunnar Leche var stadsarkitekt här i Uppsala.
• Gårdarna byggdes mot sydväst så att det gick att njuta av eftermiddagens sol och ljus och Fyrisån.
• Det byggdes totalt 628 lägenheter för 2 000 personer i olika storlekar. Tanken var att människor från olika samhällsklasser skulle kunna bo i samma bostadsområde.

Källa: UppsalaTidningen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Second hand – loppis – antikt – retro – vintage… vad heter det..?

Ett inlägg om butiksnamn – och fina grejor, förstås.

---

 

Sex stycken fina, djupa och engelska efterrättstallrikar finns bland annat på Social Ekonomi Uppsala för 20 kronor styck.

Det blev en miniloppisrunda igår framåt kvällningen. Jag skulle kolla in Uppsalas nyaste antik-, retro- och vintageaffär på Hjalmar Brantingsgatan 4 A. Butiken är så ny att den inte ens har nåt namn än! Och det går inte att hitta på nåt namn till den heller via Instagram för att placera den på kartan, för den möjligheten är numera borttagen (att hitta på egna platser). Men… vi börjar väl med first things first…

På vägen mellan Toffelhemmet och den nya butiken, i Fyra mackarnas hörn vid Shellmacken, ligger secondhandaffären med det helt omöjliga namnet Social Ekonomi Uppsala. De är inte så bra på att stava på sin webbplats, men de gör en god insats genom att ge arbetslösa en vettig sysselsättning med fokus på individens förutsättningar.

Här finns en del riktigt fina grejor, men en kan också göra fynd vad gäller vardagsporslin. Och böcker, förstås. Ja jag erkänner, jag köpte en bok idag för hela fem kronor. Det ska bli riktigt spännande att läsa journalisten Britt-Marie Citrons Sölve & Co som handlar om den så kallade Motalaskandalen vid mitten av 1990-talet.

Dagens fynd var skandalöst billigt, fem kronor.

Men huvudmålet idag var ju den nyöppnade lilla butiken runt hörnet från Soul food och ett övergångsställe, nästan, från Vaksala torg. Kanske butiken inte är så liten egentligen, men den är… belamrad! Här finns ett mindre rum med kläder och ett större rum med möbler och prylar. Detta är definitivt ingen loppis utan här säljs kvalitetssaker. Jag såg allt från snygga burkar och en och annan leksak till lampor, skålar, perstorpsbord och teakhyllor, Uppsala Ekeby-keramik med mera. Charlotta Johansson och Ilona Szatmari Waldau. som driver butiken, har ännu inte kommit riktigt iordning. En gick med hjärtat lite i halsgropen under premiärbesöket, rädd att riva ner nåt. Alltså, det är inget ställe där du ska bära ryggsäck på dig!

Här är några bilder från mitt besök idag i den namnlösa butiken:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite längre fram, men ändå inom en snar framtid, hoppas jag kunna göra ett längre inlägg här på bloggen och eventuellt också en artikel på en lokal webbtidning om Uppsalas nyaste stjärna bland retro- och vintagebutikerna. Men… nu behövs lite hjälp! Butiken har inget namn! Har du nåt förslag går det alldeles utmärkt att lämna det i en kommentar här på bloggen så för jag det vidare. Butiksägarna har egna idéer kring namn, så några namnförslag behöver de inte!

Vill du gå till den namnlösa butiken och kika på egen hand på vad som finns eller kanske få inspiration till namn på butiken är den alltid öppen onsdagar och torsdagar klockan 15 – 18 och lördagar klockan 10 – 15, men den kan vara öppen även andra tider!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Read and weep – eller gråt och bli glad

Ett smått fundersamt inlägg om gråt av olika slag.

---

 

Att gråta är hemskt, men efter ett tag tycker jag att det känns bättre.

I morse läste jag en TT-artikel om att en faktiskt mår bättre när en har gråtit. I alla fall om en ska tro på holländska forskare som har gjort en studie på 60 lättrörda personer. Deltagarna fick se två sorgliga filmer och gradera sitt humör före samt tre gånger efteråt. Resultaten visade att knappt hälften grät och förstås mådde sämre direkt efter filmvisningen. Efter 20 minuter låg humöret på samma nivå som innan. Och efter en och en halv timme mådde de till och med bättre. Vad det beror på utredde inte forskarna. Men kanske kan det vara så att det helt enkelt är bra att gråta..? Personligen avskyr jag att gråta, samtidigt som jag vet att jag faktiskt mår bättre efteråt. Vad tycker DU om att gråta???

Den här bloggen låg på en hedrande åttonde plats idag strax före lunch.

Att ligga i topp är inte alltid en välsignelse. Men Uppsala kommun har hamnat på tionde plats på en lista över hur bra kommunerna är på att nå sina användare på Fejan. Men Enköpings kommun är faktiskt bättre och hamnar på andra plats, nåt som nämns liksom i andra hand i lokalblaskan. Hur kunde Uppsala kommun hamna på tionde plats? Analysföretaget Smampion (vars webbplats inte bedöms som säker av mitt antivirusprogram…) bevakade landets 172 kommuner på Fejan under sommaren och kollade vilka som växer mest (flest följare?), är mest aktiva och engagerar flest följare. Kommunen får gott betyg vad gäller responsivitet (att de svarar), men också för att följarnas frågor hanteras tydligt och trevligt. Det är ju bra. Att Uppsala kommun är bra på Facebook. Men alla finns ju inte på Fejan. Hur står det till i verkliga livet? En sån som jag undrar hur många ÅR det ska ta innan yngsta bonusdottern får svar på sitt ärende, som gått från anmälan till Skolinspeketionen via klander av kommunen från Skolinspektionen till ett skadeståndskrav. Nu har det gått över ett år… Men Enköpings kommun då? Jo, kommunen står för många informationsrika inlägg, inläggen är positiva och varje inlägg delas av minst tio personer (kommunanställda?). Positivism är ju bra, har en hört. Därför delar jag (!) en skärmdump av en annan topplista där den här bloggen ligger på åttonde plats. (Jag tog skärmdumpen idag klockan 11.42.) Det tycker jag är rätt bra med tanke på att jag varken har barn eller sjukdom, är nån fena på matlagning (totalt ointresserad, dessutom) eller skriver om inredning. Vad tycker DU om topplistor??? Skratt eller gråt??? Sött eller salt???

En tand kvar i käften… Jaa, snart är en där…

En fråga som har fått mig att gråta av ilska ibland är varför tandvård inte ingår i högkostnadsskyddet för sjukvård. Är inte tänderna en del av kroppen, kanske? Visst, en del får dåliga tänder för att de inte sköter om dem. Men det finns rätt många människor som inte sköter om resten av sin kropp heller och får fetma, magsår, KOL, hjärtinfarkt med flera sjukdomar som behandlas och omfattas av högkostnadsskydd. Wictor Deverot Hasselmark är bara 21 år, studerande och till på köpet sosse. Detta till trots har han skrivit en väldigt bra artikel på DN Åsikt där han menar att tandvården bör likställas med sjukvården och tillämpa samma högkostnadsskydd. Ja, Wictor Deverot Hasselmark har fyllt 20 och efter en har gjort det är tandvården inte längre gratis. Och tandvård är dyrt! Visserligen finns det idag även ett högkostnadstak för tandvård, men det är ändå patienten som får betala mest. Eftersom Wictor Deverot Hasselmark studerar blir det väldigt dyrt för honom när han ska laga tre visdomständer. Lika dyrt som det blir för mig som har a-kassa. En jämförelse visar att studerande har lika mycket i studiemedel per månad som en arbetssökande med a-kassa. Och för den som jobbar och har lön – men den har ju lite mer att röra sig med. Tandvård har under många år varit på väg att bli en klassfråga IGEN. Det har jag tänkt och känt under ganska lång tid nu. För jag behöver åtgärda flera tänder – och då snackar jag inte tandblekning! – men har inte råd med det. Så vad tycker DU??? Är tänderna en del av kroppen och om du tycker det, bör de som sådana inrymmas i högkostnadsskyddet för hälso- och sjukvård???

Nu har jag gett dig lite att fundera på medan jag gör annat. Svara gärna på mina frågor i texten i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »