Vänligen Lars Lerin: Nino Ramsby

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Onsdagsfavoriten på TV är utan tvekan Lars Lerin. I kväll mötte han artisten, fotografen och konstnären Nino Ramsby. Nog var det ytterligare ett omaka par människor som strålade samman i Vänligen Lars Lerin. Men jag visste ju att de bland annat haft en utställning tillsammans i somras på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm. Var det grunden till en ny vänskap?

I kväll mötte Lars Lerin en annan konstnär. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Glittrande ögon och många skratt. Så skulle jag vilja sammanfatta kvällens möte. För även om svåra saker som depression och könsbyte dryftades var detta möte det gladaste av Lars Lerins vänskapsmöten hittills. Det kändes verkligen som om det var två vänner som träffades – och ändå var ju de tu inte bekanta tidigare. Nino Ramsby lockade fram saker hos Lars Lerin som tidigare bara antytts, så där som en riktig god vän kan göra.

Jag smittades verkligen av glädjen i det här mötet! Inte kunde jag hålla tillbaka skrattet i min ensamhet, heller, när Lars Lerin sa att det fick vara bra som det är nu med könstillhörigheten, han skulle inte kunna byta kön.

Dä skulle ju bli en Gudrun Schyman av mig, vet du, och dä går ju inte!

sa han, ungefär.

Kvällens program får högsta Toffelomdöme. Nästa gång möter Lars Lerin Christer Sjögren.

Här kan du läsa om när Lars Lerin mötte…

Anni-Frid Lyngstad

Mikael Persbrandt

Leif GW Persson

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sex jobbmyter

Ett inlägg om jobb och myter.

---

 

Här är Fästmöns och min påbörjade 100-lista. Den har egentligen inget alls med inläggets lista att göra, även om arbete är grunden till mycket i tillvaron…

Jag får då och då ett väldigt bra nyhetsbrev i min inbox – det från Proffice. Just detta nyhetsbrev tycker jag är lysande, för det tar upp saker kring jobbsökeri som jag är intresserad av. Allt i nyhetsbrevet är inte relevant och intressant för mig förstås, men jag hittar alltid en godbit. Häromdan såg jag en spännande artikel om jobbmyter som en inte ska gå på. Den läste jag med intresse! Här kommer några reflektioner.

Att det finns en del myter om arbetslivet vet vi som har jobbat ett tag. Forbes, en amerikansk tidskrift som är känd för sina listor över miljardärer och företag, har också tagit fram en lista över myter kring arbetslivet. Det handlar om sex myter som forskning har motbevisat.

1. Åtta timmars arbetsdag leder till högre produktivitet
   Nja, det är faktiskt så att kortare arbetsdagar gör anställda mer produktiva. Det finns undersökningar som visar att de som tar 17 minuters paus för varje 52 minuter de arbetar får mest gjort under en arbetsdag. Går jag till mig själv och det jag gör idag kan jag tycka att 17 minuters rast per 52 arbetade minuter låter lite mycket. MEN… det jag gör kräver ofta koncentration och efter ett tag blir jag trött och tappar koncentrationen och gör fel. Då brukar jag faktiskt ta en mikropaus och gå och hämta vatten, gå och kasta vatteneller bara springa runt i nån korridor ett par minuter. Det funkar!
2. Pengar är bästa motivationen
   Nej, forskningen är entydig: högre lön gör dig inte lyckligare. Jag är nöjd bara jag får arbeta och får en lön jag kan leva på. Det är inte nåt mål för mig att vara högavlönad igen, för jag vet att jag kan klara mig på en tredjedel av vad jag har i lön idag – även om det var tufft. För mig är intressanta arbetsuppgifter och snälla kollegor viktigare. Och en lyhörd chef!
3. Kasta dig in i nya uppdrag och ge allt från start för att lyckas
   Det här är ganska vanligt. Och ja. När en kommer till en ny arbetsplats vill en ju visa att en kan, att en är kompetent. Men det är inte fel att stanna upp, reflektera och fråga… Lite ödmjukhet, alltså.
4. Högpresterare blir bra ledare
   Jorå, visst är det skillnad på chefer och ledare – alla är inte både och. En chef som inte kan konsten att motivera sina medarbetare lär få ta emot uppsägningar. Här håller jag helt med!
5. Distansarbete ger sämre engagemang
   Många företag tror att anställda producerar mindre på distans, men forskning motbevisar detta. Dessutom visar forskningen att de anställda blir mer engagerade. Jag tycker att distansarbete är OK när en har hög arbetsbelastning eller behöver sitta mycket koncentrerat med nåt. Men jag vet också många som sätter i system att distansarbeta fredagar och måndagar… Ibland måste en vara på jobba även dessa dar…
6. Gör vad du älskar så behöver du aldrig jobba mer
   Forskning visar att det inte blir nån skillnad i vad du presterar vare sig du älskar vad du gör eller tvärtom. Däremot sägs den som tänker osjälviskt – vad kan jag göra för att andra människor ska uppskatta det? – göra skillnad.

Här kan du läsa hela listan hos Forbes. Och sen får du gärna skriva om dina tankar kring detta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Allt i allo – och bokhyllningar till max

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar om alla titlar hon kan sätta upp på sitt CV.

---

 

Två dar jobbar Fästmön kvällar, igår och idag. Medan hon snusade igår klev jag upp en hel kvart över sju. Maken till sovmorgon! Sen jobbade jag vid datorn ett par, tre timmar innan jag fixade till mig. Anna fixade frukost i stället och vi avnjöt svenska jordgubbar, inhandlade för 15 kronor litern på ICA Maxi Gnista i tisdags! Bra pris, men vi tyckte nog båda två att bären faktiskt inte smakade så mycket…

Innan Anna skulle jobba var hon tvungen att jobba. Hemifrån. Så då jobbade jag lite också. Hemifrån. Först var jag husmor och strök en rätt stor hög med tvätt. Därefter var jag paketinslagare och slog in en present till mamma. Sen hängde jag om några tavlor – sånt som behövde göras i samband med att jag blev sambo med Billy Den tionde Rödbrun.

Och sen… sen när Anna var skjutsad till jobbet började jag förstås greja med mina bokhyllor igen, förvånansvärt nog. Jag gjorde bland annat ett hyllplan för biografier och självbiografier. Här frotterar sig Blondie med Bang, Mao med Marilyn Monroe och så är förstås Anne Frank där, men även Bin Ladin och Stephen Fry, prinsessan Diana, Kennedys, Olof Palme, Martin Luther King, Lena Nyman, Maj Fant, Zarah Leander, Rickard Engfors, Kristian Gidlund, Käbi Laretei… och nu har jag säkert glömt nån. Du får kolla på bilden i stället!

Biografier och självbiografier har fått ett eget hyllplan.

Jag har naturligtvis stuvat om i övriga hyllor för att få plats. Jag grejar lite hela tiden. Ändrar, tar bort, flyttar om. Det blir aldrig färdigt, men det gör mig inget – grunden är ordning och den är jag nöjd med. Jag är verkligen en organisatör! Hyllorna i arbetsrummet är ganska fulla just nu, medan hyllorna i hallen har tomma hyllplan liksom den i gästrummet. Mitt coffee table i vardagsrummet var belamrat av böcker jag har recenserat samt mina fotoböcker och ett par böcker om pin up-reklambilder. Dessa har nu fått nya hem i nån av mina nio bokhyllor – ytterligare en Billy Rödbrun är ju vitrinskåp, remember? Det är roligt att ha nåt att göra med händerna och när jag håller på med böckerna går dagen fortare.

Mamma fick ett samtal på 45 minuter också. Man kan säga att födelsedagsplanen är spikad nu, även om själva bokningen av dagen inte är gjord än.

Idag är det torsdag och jag borde städa av inne badrummet och duschrummet/toan när Anna jobbar. Men du gissar säkert vad jag gör så snart jag får en stund över… Faktum är att jag bara grejar med böcker nu för tiden. Det känns inte som om jag har haft nån rejäl lässtund de senaste dagarna. Kanske ska ta mig en sån, så här på torsdagen… Då kan jag ju lägga till läsare på mitt CV också. Eller kanske räcker det om jag bara skriver… allt i allo..?

Och nu… Ta-daaaaa! Här kommer ett bildspel av biblioteket i New Village:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Lösenordsskyddad: Bara för dig med personligt lösenord: Korn av sanningar

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Lösenord:

Read Full Post »

Oktoberliv

Ett oktobert inlägg.

---

 

Ingen sol här, bara lampor tända hela dan.

Tänk att vi den kommande helgen går in i november! Året har gått i ett rasande tempo – på flera sätt för min del. Turerna har varit många, det har varit ömsom omtumlande bra, ömsom omtumlande mindre bra. Ändå sitter jag fortfarande här. Vissa dar ifrågasätter jag varför jag fortsätter och hur jag orkar. Kanske är det för att jag ser slutet närma sig? Och så har jag slutat att fråga hur andra orkar, för jag får nästan aldrig frågan tillbaka. Eller så möts min fråga med tystnad. Tystnaden är talande, jag förstår budskapet, vet när jag inte är önskvärd. Men nu råkar jag finnas här och tänker så vara – ett tag till.

Jag skrattade lite åt väderappen i morse. Den visade nämligen sol. Det visade emellertid inte vädret IRL utanför mitt fönster. Det är mörkt och jag har lampor tända hela dan. För en stund sen kom regnet. Men jag har i alla fall en intention att ta en promenad idag och rensa och sortera de senaste dagarnas intryck. Dessutom behöver jag gå ut med diverse soppåsar.

Min dags första vakna timmar har jag gått som på räls och sökt ett par jobb. Bara för att. Bara för att… jag hittade ett par intressanta, men också för att jag måste redovisa sökta jobb i min aktivitetsrapport, grunden för att få ersättning från a-kassan. Rapporten ska jag ägna mig åt en stund i helgen, tyvärr.

Svarta oliver tas fram på bordet.

Jag tänkte annars försöka ägna mig åt ren och skär epikurism och kärlek i helgen. Inga planer för helgen är fastlagda ännu mer än att jag tänkte servera god mat för en gångs skull. På fredag kokar jag potatis och ställer fram oliver, syltlök, cornichons och pfeferonis till racletten. Osten grillas vid bordet och allt kommer att stinka ost – köket, kylskåpet, våra kläder och Fästmön och jag. Men gott är det när man äter det! Och jag tror att jag har svårt att misslyckas med den här rätten. En flaska chilenskt vitt vin har legat tillräckligt länge på kylning nu, så den serverar jag till.

Till lördagen har jag tänkt laga min kyckling i lergryta, en högst personlig variant av Coq au vin, tror jag bestämt. För pippin tillagas med lök, kantareller, vitlök – och så rödvin, förstås. Men det är kryddningen som gör det – och den är hemlig! Annars är kyckling i lergryta, min version, en ganska billig maträtt – till skillnad från raclette… Måltidsdryck till kycklingen blir innehållet i guldpåsen. Jag tror att det passar alldeles utmärkt! Lergryta är för övrigt en fantastisk och underskattad gryta för matlagning!

En fantastisk och mycket underskattad matlagningsgryta.

Skräck och drama har jag tillräckligt av i livet just nu, men det blir nog ändå en del fiktivt sådant via DVD eller TV. Jag noterade en och annan film som verkar lovande på TV i helgen. Och Tokerian har extrapris på godis, så man behöver inte tugga på naglarna om man blir rädd…

Har DU några planer för helgen??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Högar med ord

Ett inlägg om det skrivna ordet.

---

 

Jisses så många ord jag har skrivit den senaste tiden! Inte behåller jag dem för mig själv heller, jag skickar dem vidare. Jag när nån sorts förhoppning om att nån ska nappa och välja just mig för det jag kan. Det är svårt att hålla modet uppe när det bara kommer nej, nej och nej till svar. Men skam den som ger sig! I högen nedan ligger över 200 ansökningar. Det räcker med att en enda av dem når fram till nån som säger ja. En.

Sökta jobbhögen nu på morgonen den 14 oktober 2014.

Jag har skickat iväg andra ord också. Jag är van vid att få nej och misstänker starkt att detta svar trillar in även här. Men självklart när jag en förhoppning även i detta fall. Samtidigt känns det OK att ha fått ihop det jag har fått ihop, även om det bara skulle vara för mig själv. Kanske kan jag gå vidare nu, också utan några svar från ett visst håll. Jag tror inte ens att jag skulle ta chansen om det fanns möjlighet till en konfrontation och en frågor-och-svar-stund. Ärligt talat skulle jag inte stå ut en sekund i somligas närvaro. Men det klart… Vissa dar undrar jag vad h*n gör med alla sina pengar och bostäder och bilar. Och lite avundsjuk är jag på sätt och vis. Mest för att jag inte har kunnat ge min familj det h*n har kunnat – h*n tog ju ifrån mig grunden.

Fast pengar är inte allt. Framför allt ger det ingen garanterad lycka. Och jag har en bestämd känsla av att det inte är så lyckat som en del tycks vilja visa upp. Varför skulle det annars finnas ett visst intresse för yngre, kvinnliga förmågor? Beats me.

Idag lägger jag ingen lök på laxen, men jag ska servera extrapris-lax med potatis och sås i afton. Fästmön tillbringar dagen med sin äldsta dotter och dimper sedan ner här. Anna höll hög hastighet hela dan igår, så jag tänkte att hon skulle få slippa att stå i nåt kök idag. Bara sitta, i stället.

Och själv sitter jag i mitt arbetsrum och fantiserar om hur jag ska få plats med ännu fler ord här. Ord i tryckt form. Jag behöver minst två bokhyllor till för att få ordning på torpet! Men var ska jag ha dem? Jag går och viker lakan och bäddar medan jag funderar.

En del av mina böcker. Det finns flera lika överfulla hyllor längs en annan vägg i rummet.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Iliaden

Ett inlägg om en bok.

---

 

Som gammal latinare (humanistisk linje, halvklassisk variant) kändes det inte bra att inte ha läst varken Iliaden eller Odysséen. Därför blev jag glad när Fästmön och jag var på loppistur till Emmaus i juni och jag hittade båda böckerna för 35 kronor styck. Jag hade tidigare bara läst delar av var och en, nu bespetsade jag mig på en upplevelse.

Detta är en klassiker! Och den handlar om gudar och krigare i Grekland och Troja. Gudarna är ovanligt mänskliga, vilket i mina ögon gör det minst sagt farligt eftersom de har en sån makt. Krigarna gillar att slåss och de sätter ära högt. Det är också mycket ära och prestige i det som Iliaden handlar om: den så gott som odödlige krigaren Achilleus är förbannad för en annan man har snott hans krigsbyte, en kvinna.

Iliaden är ursprungligen skriven på hexameter, ett versmått. Det är också så jag tidigare har läst delar av den. Denna utgåva jag nu hade köpt var på prosa. Det var den första svenska (så gott som) hela översättningen och den var gjord med en dansk översättning som grund.

Alltså ärligt… Jag är besviken. Nästan 500 sidor och allt det handlar om, i princip, är karlar som slåss och har ihjäl varandra. I slutet skildras en skändning av ett lika ganska detaljerat och utdraget, dessutom. Och allt detta för att två karlar är förbannade på varandra.

Kanske hade Iliaden varit bättre på hexameter. I denna utgåva är det bara en fruktansvärd krigs- och våldsskildring. Det är nästan tur att illustrationerna är färglösa och intetsägande.

Toffelomdömet för denna utgåva av Iliaden blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litet hus i skogen

Ett inlägg om en husdröm. Eller ett drömhus.

Ibland får man tillåta sig att drömma. Du vet, alla de där gångerna jag önskar att de omkringboende vore… lite tystare. Eller att jag själv kunde få låta lite mer än jag gör.

Jag har bott hela mitt vuxna liv i lägenhet. Först i studentlägenheter, sen i en bostadsrätt. I en bostadsrätt kan man göra en hel del förändringar, men inte helt. Lägenheten är ju som den är…

Som barn bodde jag i hus mellan sju års ålder och upp till 18, när jag blev myndig. När Anna och jag träffades bodde hon i hus. Vår gemensamma dröm är kanske att en gång få ett enda boende tillsammans, kanske ett litet hus i skogen.

Till skillnad från mig är Anna händig, men att bygga ett hus från grunden klarar nog ingen av oss. Tänk den som vann på Lotto och kunde lägga vinsten på en totalentreprenad hos till exempel Trivselhus… Jag tycker bara namnet på företaget låter så… gott!

Ett gult hus som jag bodde i en gång.

Tänk att få se sina drömmar gå i uppfyllelse… Tänk att få det där köket jag har sett i mina drömmar…  Tänk att få vara med och planera sitt eget hus…

För min del behöver det inte vara nåt stort hus, det skulle räcka med ett litet hus i skogen. Fast Anna har ju fyra barn och det vore ju roligt om det fanns plats även för dem – av och till.

Öppen planlösning är jag allergisk emot. Jag tycker att det är viktigt att var och en har en dörr att stänga om sig, att var och en har ett ställe som de kan kalla sitt eget. Men ”barnen” börjar ju bli stora nu och med tre unga vuxna står det väl inte på förrän de flyttar hemifrån.

Så ett lagom hus skulle räcka bra. Ett litet hus i skogen. Med dörrar. Och en köksträdgård utanför.

Livet är kort.

Read Full Post »

Så levde de lyckliga del sju

I kväll gick näst sista delen av SvT:s dokumentärserie om livet efter bröllopet, Så levde de lyckliga. Jag tycker att det har varit en bra serie, även om vissa avsnitt har varit bättre än andra.

Barn igen, dårå…

Som vanligt handlade det om barn. Och kriser. Johanna och Peter var med i en bröllopstidning. Hon designade smycket hon bar under vigseln. Han friade med en handduk under knäet eftersom han inte ville smutsa ner sina vita byxor. Men när de fick barn föddes den lilla flickan alldeles för tidigt…

Annika och Johan var paret som inte alls var ett par först. När de träffades var Johan nyseparerad, men Annika blev kär direkt i honom. Efter ett tag flyttade de ihop – fast de var inte ihop. Så träffade Johan en tjej. Och sen…

Lotta och Per träffades via nätet. Pers frieri var mycket genomtänkt och romantiskt. Men ett halvår efter vigseln kom krisen – tillsammans med arbetslösheten.

Det är fortfarande en bra serie, detta, men jag känner att varje avsnitt är lite likadant. Ett par träffas, de gifter sig, nån sorts kris uppstår och före eller efter den får de barn. Allas historier verkar sluta lyckligt och jag undrar om det är så i verkligheten. Samtidigt vore det kanske svårt att få par som det inte har gått så bra för att ställa upp i en TV-dokumentär.

Lite grann tycker jag att serien befäster gamla föreställningar om äktenskapet som grund och förutsättning för familj. Dessutom är det inte alla par som väljer att skaffa barn och det är lite tråkigt att inte fler såna par syns i serien.

Men jag gillar den här serien just därför att den visar upp ganska vanliga människor och att kriser kan drabba vem som helst, även vanliga dödliga.

Kvällens program får högt betyg, men inte högsta.

Read Full Post »

Det var hårdare förr!

Det var hårdare förr.  Om du kallade din granne slamsäck på 1600-talet kunde du få böta!

Slamsäck är ett annat ord för hora. Idag säger var och varannan människa hora till nån. Vad jag förstår är det ett lika vanligt tillmäle som

bög

Och vad man tycker om bög som epitet har ju Christer Sandelin gjort klart. Amen Christer! ÄR du bög egentligen eller bara homofob? Du reagerar som ett skolexempel på smygbög! Dina barn hade antagligen inte brytt sig om inte du hade gjort det.

Men åter till muntliga förolämpningar. Erik Falk är språkforskare och har skrivit avhandlingen Verbala förolämpningar i 1630-talets Uppsala. Den skulle jag utan tvekan vilja läsa, jag som tycker att var och varannan är pucko.

För övrigt var det skillnad på skit och pannkaka redan på 1600-talet:

[…] Stadsborna uppfattade skällsorden som ogrundade anklagelser medan man på universitetet betraktade förolämpningarna som allmänna kränkningar. Det kan bero på sociala skillnader mellan kulturerna […]

Jag kallar aldrig nån nåt skällsord utan att ha grund för mina anklagelser. Ordet slamsäck – eller nån synonym till det – skulle jag emellertid aldrig använda. Humorlös, bajsnödig och En riktig röv är ju faktiskt sånt vi alla kan vara. Utom jag, dårå, som alltid är rolig, nyskiten och sötrumpad.

Read Full Post »