Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘aggressiv’

Ett inlägg om en bok.


 

När blodsbanden bristerRedan när jag såg titeln på boken När blodsbanden brister kände jag obehag. Och inte blev obehaget mindre under tiden jag läste Hanna Svenssons bok. Undertiteln till den är nämligen En sann berättelse. Det är den springande punkten i det hela, nämligen. Är detta en sann berättelse? Hanna Svensson är i vart fall en pseudonym. Jag fick boken i ett grönt paket från vännen FEM i februari och det tackar jag för!

Hanna och Peter träffas ganska sent i livet, hon är närmare 40, han cirka tio år äldre. Men de gifter sig snabbt, får barn snabbt – och separerar när barnet, Lukas, är två år. Separationen blir inte nån trevlig historia. Dessutom uppfattar Hanna att Lukas mår dåligt när han har varit hos sin pappa. Så småningom kommer det fram att Peter har förgripit sig sexuellt på sin son. Det blir vårdnadstvist och rättegångar, men när domen kommer orkar ”Hanna” inte läsa den… Orkar inte..?

Jag har mycket svårt för den här typen av böcker som utger sig för att vara sanna. Tittar jag på insidan av pocketbokens pärm i slutet står det emellertid att den är

[…] baserad på en sann historia […]

Det är en ganska stor skillnad jämfört med förstasidans undertitel En sann berättelse. Och jag blir tidigt i berättelsen misstänksam. Det är mammans, ”Hannas”, berättelse jag som läsare får ta del av. Det är alltså ”Hannas” sanning jag blir serverad. Den är mycket ensidig: ”Peter” är aggressiv, han har alkoholproblem och han har utsatt sonen för incest.

Det är många saker i boken jag reagerar på och därför ifrågasätter jag starkt att detta är en sann berättelse. Jag kan köpa att den är baserad på verkliga händelser, men vems sanning ger den? Jo, mammans, ”Hannas”. Om det föreligger misstanke om att ett barn far illa på nåt sätt bör det utredas snarast. Det märkliga är att jag tycker att detta inte görs. Eller så har jag bara ”Hannas” ord för att det inte görs…

Jag kan inte hjälpa det, men jag undrar hur det gick för ”Hanna”, ”Peter” och ”Lukas”. Min åsikt är att ett barn behöver båda sina föräldrar. Om det finns minsta misstanke att ena föräldern gör barnet illa ska det utredas bums. Det ska inte ta flera år, som i den här boken. Och inte ens när den slutgiltiga domen kommer grundar den sig på ordentligt utredningsarbete.

Jag köper inte rakt av att den här ensidigt berättade historien är sann, det är ju i princip endast en persons berättelse. Boken är skriven 2004 i juni och är alltså ganska precis elva år gammal. Förhoppningsvis sköts ärenden av den här typen mer effektivt nu för tiden. Om inte, är det förfärligt.

Det är omöjligt att ge boken ett omdöme eftersom jag inte kan vara säker på att den är vad den utger sig för att vara.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett idiotiskt inlägg igen.


 

Ja hej, det är Idioten! Eller megamuppen eller fuckidioten. Uppenbarligen får man kalla mig vad som helst i sociala medier när man inte har nån ansvarig utgivare.  Jag tar det med ro. Jag är van. Men det var lite intressant att se det misstag som begicks i natt, även om det ledde mig fram till det jag redan anade.

För övrigt vidhåller jag att vissa cancerformer går att bota – annars skulle ju en del bloggare inte kunna fortsätta vara så aggressiva – eller ens skriva. Och jag håller fast vid att tumörer är tumörer även om de är godartade – vilket man kanske inte vet förrän de är helt analyserade. Det jag avsåg med min uppmärksammade och omskrivna tweet var att beskriva hur jobbigt och tungt det är att få dåliga besked på fredag eftermiddag. Jag skrev inte att det är tyngre att få nej på sökta jobb än att få cancerbesked. (Jag fick för övrigt flera dåliga besked och nej igår, vilket inte framgick av min tweet.) Och det spelar ingen roll vad dessa dåliga besked handlar om – de förstör ens helg och ger en så mycket oro som mal fram till dess att det är måndag och man kan ta itu med saker och ting. Därför önskar jag ingen dåliga besked en fredag.

Jag vill tacka för det stöd jag har fått på annat sätt än via bloggen och twitter. Vad jag förstår är människor rädda för repressalier och förföljelser och alla vågar inte skriva så att vem som helst kan läsa. Jag själv har varit förföljd i snart fem år. Det är min känsla och den kan ingen ta ifrån mig. Sen vet jag att det skrattas åt den, att jag förtalas, att det pratas om mig bakom ryggen och i sociala medier…

Min blogg är en öppen blogg där alla kan läsa. Men att få kommentera är en rättighet som jag som bloggägare tilldelar respektive läsare. En grundförutsättning för att kommentarer publiceras här är att avsändaren inte använder falska kontaktuppgifter. En annan förutsättning är att innehållet i kommentarerna ska vara nånting mer än påhopp på min person. Jag är nämligen trött på ständiga attacker på min person. Alla kan inte älska mig. Men jag kan inte älska alla heller.

Det är gott att på annat sätt än via sociala medier – IRL, telefon, sms, mejl med mera – få höra, till exempel…

[…] Det är din känsla. […] H*n får raljera över allt men ingen annan får ha en avvikande åsikt. […]

Och…

[…] Det är inget du ska ta åt dig av, du är ingen idiot alls! […]

Och…

[…] Jag såg det och förstod direkt vem h*n åsyftade. […]

Och…

[…] Jag blir egentligen inte förvånad för h*n har visat vilken person h*n är för länge sedan. […] 

Och…

[…] H*n läser det så att det ska passa h*ns syften. […]

Och…

[…] H*n är en liten skit som lever på att få terrorisera andra människor, jag tror att h*n är otroligt osäker och måste dölja vem h*n är, en patetisk liten person. […]

Och…

[…] Att inte låta andra personer få ”äga” sina känslor och uttrycka dom i sin blogg eller twittra… ja du något står inte rätt till hos h*n. […]

Nu får man ta konsekvenserna av detta. För övrigt är min känsla fortfarande min. Den kan varken A, B, eller C ta ifrån mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Nja, det är det väl inte. Men ibland kan man undra… Jag har snurrat runt i media och hittat några måndagsexemplar med mera. Häng med om du vill – det är helt frivilligt!

  • Pensionssparare skräms av PPM-rådgivare. Det är jag den första att skriva under på! Och skälet till att vi sparare skräms är att de som ringer är så otroligt säljiga. En del tycker till och med att de är aggressiva. Men det är ju inte bra! Själv blir jag mest irriterad på att de ringer min pensionerade (!) mobil…
  • Toyota störst igen. Ja, ja, ja! Det var ju bara väntat! Toyota är den största biltillverkaren igen! Förra året såldes 9,75 miljoner bilar av märket Toyota. Clark Kent, min lille bilman, är förstås… en Toyota!
  • Bordell betalades med kommunkort. Jaha! Dags igen! Denna gång en kombinerad bordell- och kontokortshärva. Skolpersonal från Storuman misstänks ha betalat bordellbesök – som inleddes med ett besök på en strippklubb – med kommunens kontokort – under ett skolläger i Alperna. Men hallå! Är inte detta rätt… 1990-tal?
  • Anmäls för sjukhus-tv.Centrum för rättvisa JO-anmäler tolv av de läns- eller regionorganisationer som ansvarar för befolkningens hälso- och sjukvård. Enligt centrumet har dessa kränkt patienternas rättigheter när de har lämnat ut vårduppgifter i program på TV. Allvarligaste kränkningen har, enligt centrumet, skett här i Uppsala kring en svårt sjuk person som avled två dagar efter inspelningen. Dessutom läses journalen upp inför TV-kamerorna. Jajamens! Integritet. Patientsäkerhet. Sekretess. Hur var det nu med det???
  • Uppsala riskerar mest. Ovanstående organisation, alltså den som anmäls för kränkning, är i ytterligare ett blåsväder. Det handlar om en modell för skatteplanering som man är med i. Genom avtal med amerikanska riskkapitalister riskerar den lokala organisationen just nu 130 miljoner kronor genom tåg. En bank äger tågen. Banken leasar tågen till ett företag som i sin tur hyr ut. Åtta av tågen trafikeras av lokaltrafiken här. Organisationen har gått i borgen och dessutom tagit på sig betalningsansvaret gentemot de amerikanska investerarna. Låter det snurrigt? Men det handlar ju bara om våra skattepengar…
  • Vem är militärens hemlige bloggare? Wiseman kallas han och han läses av såväl politiker och försvarsanställda som journalister och ÖB. I mer än fem år har Wiseman bloggat och han är uppenbarligen kunnig på området försvarsfrågor. Anonyma bloggare är emellertid allt mer ovanliga – enligt journalisten och experten på sociala medier, Sofia Mirjamsdotter a k a Mymlan!


Livet är kort. Jag menar blott…

Read Full Post »

Idag läste jag en tänkvärd krönika i Proffice nyhetsbrev Dagens Möjligheter, med rubriken Skilj på person och prestation. Det är Elaine Breske Hirscher som skriver om hur viktigt det är att respektera andras åsikter, men också vikten av att hantera en konflikt under uppsegling privat, med den det berör.

Elaine Breske Hirscher menar att det ibland kan vara svårt att respektera andras rätt till åsikter. Vr och en har rätt till sin åsikt och det går ju faktiskt inte att säga till nån med avvikande åsikt att den har fel. Personen har helt enkelt en annan åsikt än man själv. Att komma överens om att man tycker olika i en fråga är inte alltid så lätt. Ofta blir det personangrepp i stället för att man diskuterar sakfrågan. I stället för att tala MED varandra talar man OM varandra – och då hamnar man kanske nånstans mitt emellan två sanningar, enligt Elaine Breske Hirscher.

Men i en konflikt är det viktigt att komma ihåg att skilja på person och prestation. Och dessutom, enligt Elaine Breske Hirscher:

[…] inse att konflikten är en gemensam konflikt att lösa och den skall i första hand alltid lösas av de som är inblandade i konflikten. […]

Sen kommer det riktigt väsentliga, enligt mig (du kanske är av en annan åsikt?), i Elaine Breske Hirschers krönika:

[…] Den som först börjar blanda in andra genom att gå runt och pådyvla sin sanning till andra bidrar tyvärr bara till att fördjupa konflikten samtidigt som hon eller han förringar sig själv. Det säger alltid mer om den som far med osanning än den som osanningen handlar om. Lätt att glömma bort i sin iver att skaffa sig medhåll. Tyvärr är det ett effektivt sätt att skapa än större konflikter som blir allt svårare att lösa, även om det går. […]

Vidare menar Elaine Breske Hirscher att

[…] Om du reagerar extremt dramatiskt beror det oftast på att motparten förmedlar sanningar som du känner med dig är sanna men som du har svårt att erkänna för sanna och i stället för att erkänna att det faktiskt är så, att det ligger något i det som sägs, slår du bakut och blir aggressiv, hotfull och döv för vad som faktiskt sägs och målar upp en fantasibild av verkligheten som till viss del är sann men som till stor del är falsk. […]

Oj oj, nu blev det mycket att tänka på här… Jag kan känna att jag slår bakut när jag upplever mig trängd. Ibland försöker jag ta reda på att jag verkligen har uppfattat saker och ting på korrekt sätt och mina frågor har då upplevts av somliga som sårande. I själva verket handlar det om att jag är trög.

Sen delar jag inte helt och hållet Elaine Breske Hirschers åsikt att man blir aggressiv och hotfull när man inser att motparens sanningar är sanna. Däremot vet jag att jag kan upplevas som påstridig och grinig när jag inte lyckas förmedla det jag menar, när mottagaren inte uppfattar min information/åsikt korrekt. Det omvända, alltså. Sånt är ju generellt sett ganska frustrerande, tycker jag!

Jag vet att en del personer ibland känner sig utpekade av mig här på bloggen. Först och främst har jag inte för vana att hänga ut nån – längre. Det gjorde jag på sätt och vis först, när jag började blogga, även om jag aldrig angav några namn. Det jag egentligen gör är att jag samlar ett antal intryck och sen skriver jag om det här, ofta generellt. Det blir ett sätt att ventilera mina egna tankar och funderingar utan att nån pekas ut. Det kan ju vara flera personer som har avvikande åsikter än jag i en fråga, eller flera personer vars agerande jag inte riktigt begriper eller uppskattar. Men jag jobbar ständigt på att bli bättre att prata med berörd person, inte kontakta en tredje person. Då kan man i alla fall komma fram till att vi har olika åsikter i en fråga… Därmed inte sagt att konflikter och hantering av olika åsikter är nånting lätt…

Vad har du för åsikter om olika åsikter och konflikthantering???


Livet är kort. Det är definitivt inte lätt.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg:
Idag, den 13 augusti, fick jag äntligen svar via mejl från Fortum. Det är Mattias Kullervik på Fortum som verkligen har ansträngt sig för att reda ut frågan. Skälet till att Fortums säljare har ringt mig är att jag påstås ha deltagit i en tävling om biljetter till semifinalen i fotbolls-EM. Alla som känner mig VET att jag avskyr sport och jag förstår att nån har gjort sig rolig på min bekostnad genom att delta i tävlingen i mitt namn. Jag skulle nämligen aldrig delta i en sån här tävling. Vidare har den som tävlat i mitt namn angett att det är OK att jag blir kontaktad av Fortum.

Nu hör det till saken att hushållselen hos mig ingår i min månadsavgift. Det är bostadsrättsföreningens styrelse som sköter upphandlingen av elleverantör. Jag skulle därför ALDRIG heller lämna ett medgivande om att ett företag som säljer el får kontakta mig.

Om detta upprepas, det vill säga att man använder mina personuppgifter för att delta i tävlingar, gör jag en anmälan om detta. Det är nämligen hur lätt som helst att lokalisera den som gör sånt här. SKÄMS!

—————————————————


Du kanske minns att
jag skrev om Fortum som ringde mig ett antal gånger? Fortums säljare medgav att h*n inte hade kollat med NIX när jag frågade. Skälet var, enligt säljaren, att det inte går eftersom man använder en typ av automatuppringning.

Fortum kollar inte NIX, enligt en säljare. Men det gör de visst, enligt kundservice. Hur är det egentligen?


Det gick nån dag,
sen lämnade Alexandra Hempel vid Fortums kundservice en kommentar till mitt inlägg. Hon menade att Fortum visst kollar NIX innan de ringer och påstod, i princip, att jag måste ha lämnat mina personuppgifter nånstans – då slipper nämligen företagen kolla med NIX. Jag lämnar ALDRIG mitt telefonnummer och ytterst sällan några som helst uppgifter om min person.

Vidare skrev Alexandra Hempel så här:

Mejla oss ditt telefonnummer som du blev uppringd på så kan vi undersöka varifrån det är köpt och samtidigt spärra det mot framtida kontakt.

Det gjorde jag samma dag, den 31 juli. Har jag fått nåt svar? Tja, vad tror du? Nej, naturligtvis inte. Däremot hoppas jag att Fortum åtminstone har strukit mig från sin att-ringa-lista.

Självklart får Fortum en svart bak för detta. Jag tycker att det är uruselt beteende och om jag nån gång behöver köpa el, så blir det garanterat inte från Fortum!

En svart bak till Fortum som dels inte kollar NIX, dels påstår att de ska lämna besked.


Och så till ett annat ”företag” s
om har gjort mig grymt besviken! Grymt därför att det inte är ett företag i sig utan en hjälporganisation som sorterar under FN. Jag talar om UNICEF och deras påprackare. Deras efterhängsna och påträngande gatuförsäljare har nu gjort att jag aldrig i mitt liv ska skänka en enda spänn till organisationen.

UNICEF sorterar under FN.


UNICEF:s gatupåprackare i Stockhom
var hemska. Ett gäng samlades kring vårt hotell i Stockholm. De kastade sig på folk och man hade svårt att freda sig för att de kom alldeles för nära. Värst var en kille i gröna skor som under loppet av en timme antastade oss tre gånger.

Jag förstår inte hur UNICEF kan tro att man vill skänka nånting när säljarna beter sig på det här snudd på aggressiva sättet! Det får ju motsatt effekt, man vill verkligen inte ge nånting. Jag hade gärna tagit emot information från nån som uppträdde lugnt och sansat och trevligt. Sen hade jag gått hem och läst om organisationen och slutligen bestämt mig. Men på gatan, liksom per telefon eller mobil, köper jag ingenting.

Nej, det blir ytterligare en svart bak. Och jag tycker att UNICEF, som ändå är en FN-organisation, ska skämmas rejält.

UNICEF ska skämmas för sina påträngande gatuförsäljare. Detta beteende förväntar man sig inte av en organisation som sorterar under FN.


Livet är kort.

Read Full Post »

OBS! Jag har en MYCKET bra chef idag, men jag har sannerligen erfarenhet av destruktiva chefer.


Personal- och ledarskapsfrågor
intresserar mig! Det sägs ofta i verksamhetsberättelser

Personalen är vår viktigaste resurs.

Men det är inte lika ofta en organisation eller ett företag agerar på det viset…

[…] En destruktiv ledare får snabbare resultat men de långsiktiga konsekvenserna för arbetsplatsen eller organisationen blir negativa […] 

Det säger Maria Fors Brandebo, forskningsassistent och doktorand i psykologi vid Försvarshögskolan, i en artikel i Svenska Dagbladet Näringsliv. Hon menar att när vi talar om destruktiva chefer lyfter vi gärna fram de uppenbara psykopaterna, alltså de aggressiva eller de ständigt kritiserande cheferna. Men den hyggliga chefen och den populära chefen kan också vara väldigt destruktiv. [Tell me about it…]

När Maria Fors Brandebo frågar anställda vad de tycker karakteriserar en detruktiv chef svarar de bland annat:

[…] Psykopat, maktmissbrukare, någon med kontrollbehov, en lynnig och obalanserad person, en person med låg självkänsla, eller någon som favoriserar vissa anställda. […]

Men så behöver det inte vara. En destruktiv chef kan vara den vi minst anar – och ganska populär. En destruktiv ledare når ofta bra resultat, men på lång sikt kan h*n vara skadlig för organisationen eller företaget:

[…] man tappar medarbetare, det blir sjukskrivningar och andra negativa konsekvenser […]

Den närmaste chefen har stor inverkan på medarbetarnas motivation. Samtidigt måste positiva händelser vara minst fem gånger starkare än de negativa för att upplevas som just positiva…

Det här är definitionen som Försvarshögskolans forskare använder på ett destruktivt ledarskap enligt de norska forskarna Einarsen, Aasland och Skogstad:

En ledares systematiska och upprepade beteende, det ska inte vara en engångsföreteelseen ledare som kränker eller bryter mot eller överträder organisationens legitima intressen genom att underminera eller sabotera organisationens mål, resurser, uppgifter, effektivitet eller motivation, välmående eller arbetstillfredställelse hos underställda 
De underställda blir omotiverade av beteendet och upplever orättvisa. 

Här är fem beteenden som karakteriserar ett destruktivt ledarskap:

1.Arrogant, orättvis
-fördummar underställda
-uppträder arrogant
-behandlar personer olika
-är otrevlig

2. Hot, bestraffningar, överkrav
-visar aggressiva tendenser
-straffar underställda som gör fel eller inte når uppsatta mål
-använder sig av hot för att få sin vilja igenom
-ställer orimliga krav

3. Ego-inriktad, falsk
-tar åt sig äran av underställdas arbete
-sätter sina egna behov framför gruppens
-litar inte på sina underställda
-håller inte sina löften

4. Passiv, feg
-vågar inte konfrontera andra
-visar sig inte bland underställda
-visar inte engagemang
-tar inte tag i saker

5. Osäker, otydlig, rörig
-är osäker i sin roll
-är dålig på att strukturera och planera
-ger otydliga instruktioner
-uppträder förvirrat

Konsekvenserna av ett destruktivt ledarskap blir…

frustration
likgiltighet
förstörda karriärer
bortkastade resurser
skamkänslor
depressioner
sjukskrivningar
…och företaget får dåligt rykte som arbetsgivare

Read Full Post »

Older Posts »