Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘kleta’

Varning! Ett inlägg om bajsattacker och annat skitsnack.


 

Bajsboken

Bajsboken rekommenderas för dem som inte blivit av med sin fixering vid kiss och bajs.

Idag höll jag på att sätta morgonkaffet i vrångstrupen när jag surfade runt bland media på nätet. Jag hamnade på Metros webbplats och där fanns en centralt placerad artikel om… bajsattacker. I ingressen talas det om

bajsincidenter

som de senaste månaderna har inträffat söder om stan. Jag tycker att kiss & bajshumor kan vara rätt kul ibland, men även jag har gränser. Tvärtemot vad somliga tror.

Vad är det då för incidenter och attacker? Bland annat har det kletats avföring i trapphus, gårdshus och på lägenhetsdörrar i Skarpnäck, en kvinna i Kärrtorp har blivit bajsattackerad av en man på cykel, i Bagarmossen har det kastats bajs bland annat på fönster och i brevlådor med mera. Och denna bajsfixering tycks smitta av sig ända ner till Småland (trodde de var så snåla där att de grinar när de skiter..? 😉 ) där en kvinna trakasserat en pizzeria genom hon upprepade gånger har ringt och beställt pizza – med avföring.

Vi går väl alla igenom kiss- och bajsfaser i livet, men vanligen när vi är barn. Och visst händer det att jag, trots att jag är vuxen, kan skratta både en och två gånger åt en viss typ av skitsnack (framför allt sånt som sprids om mig själv på nätet). Men dessa bajsincidenter och dito attacker ovan är ju bara vidriga! UFF! Jag tänkte nästan lägga ut en svart bak här till dem som attackerar andra människor med skit, tills jag insåg hur det skulle tolkas. I stället rekommenderar jag de fixerade att läsa Pernilla Stalfelts Bajsboken. Den botar kiss- och bajshumor efter ett tag.

Vill du läsa om de olika bajsincidenterna hittar du länkarna i Metroartikeln och inte här! Men ett äckligt och samtidigt läsvärt inlägg om att det finns en törst efter nåt som inte är perfekt och snyggt kan du läsa här!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om just det rubriken säger: saknad. Eller avsaknad av densamma.

 

shoppingmonster

Min sovpartner.

Det är måndag, som jag deklarerade tidigt i morse med dagens första inlägg. Jag klev upp strax före alarmet gick igång. Hade sovit ganska bra trots att jag sov ihop med ett morrande monster. Min fästmö är i vanliga fall varken morrande eller nåt monster, men nu är hon väldigt förkyld och låter därefter – även när hon sover. Efter tvagning och inkletning av antiinflammatorisk gel la jag mig på köksgolvet och gjorde rörelserna före frukost. Det gick hyfsat bra att köra bil till jobbet, med tanke på ryggen. Men ryggen har gjort väldigt ont av och till. Jag har försökt hitta bra arbetssställningar, men inte funnit nån som är optimal. Inte ens att stå går riktigt bra.

När jag anlände till jobbet uppstod ingen klang- och jubelmusik och ingen röd matta rullades ut. Det hade jag inte förväntat mig heller. Jag blev glad att åtminstone en av kollegorna frågade hur jag mår. En annan blev visst mest irriterad på att jag stönar av smärta då och då och föreslog framåt lunch att jag kanske skulle åka hem. Men nu när jag ändå är här jobbar jag på.

På skrivbordet låg ett kuvert vars innehåll jag blev lite besviken på. Men, men, man kan inte få allt och ytterligare en månadslön tackar jag inte nej till. Ett litet jourtillägg hade förstås inte skadat med tanke på att jag har fått förfrågningar om att jobba utanför ordinarie arbetstid, på kvällstid, helg, semester och när jag har ryggskott.

En av damerna i huset vinkade glatt åt mig och vänlige KÅ ropade att h*n tyckte det var roligt att se mig igen. Tänk att nån har märkt att man har varit borta och dessutom saknat mig! DET gjorde mig i alla fall glad!

blåtand till iPhone

Denna har jag saknat!

Nåt som jag har saknat sen jag började här är, förutom en del saker jag inte kan skriva helt öppet om, är en blåtand till tjänstemobilen. Just idag lämnar vi våra fasta telefoner och går över till en-bart mobiler på jobbet. Jag har dock bara haft mobil sen jag började här, men fasta telefonnumret är vidarekopplat till mobilen. En iPhone blir ganska snabbt varm när man pratar i den, så örat har känts smått kokande när jag har jobbtelefonerat ibland. Men med övergången idag kom ockås ett par tillbehör som jag blev glad över: dels en blåtand med liten mick, dels en laddningsdocka. Mycket saknade och användbara prylar!

Så klart att det har hänt en del i och omkring kexfabriken/besticklådan under veckan jag har varit borta. Den som är intresserad av det kan förstås läsa på företagets webbplats eller i lokal media. Jag har fixat ut tre nyheter och ett pressmeddelande idag samt fotat lite, läst inkommen e-post etc. Jobbets Twitterkonto har fått ytterligare följare den gångna veckan trots att jag var borta och ingen annan twittrade ut ett skit. Idag uppmuntrade jag ytterligare elva pers att följa, så antalet blir 1 000 jämnt. IT-teknikern har jag bestämt träff med i morgon eftermiddag strax innan jag går på möte. Han får greja bäst han vill med min dator som inte riktigt uppför sig. På fredag ser jag fram emot en spännande träff av ett annat slag. Sist den personen och jag träffades var på en 40-årsfest (inte min egen, dock).

I kväll ska jag fixa kycklingchorizo till min sjukling och fortsätta kurera min rygg med rörelser och gel. Naturligtvis glömde jag gelen hemma. En kollega på en annan avdelning rekommenderade naprapat, jag har ingen aning om vad en sån kan göra. Tycker att naprapati låter lite… läskigt… Inget jag har saknat förrän nu, kanske..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning! Detta inlägg innehåller snusk, men tro det eller ej, det är inte sponsrat av Milda margarin!

                                                                                                                                                      Efter behövlig dusch och hårtvätt – ja, jag har jobbat mig svettig den här veckan – blev det ett hastigt stopp på Tokerian för inköp av dasspapper innan jag landade i Himlen. Fästmön fick komma ut och möta vid parkeringen, för Clark Kent* var fullpackad såväl bak som… längst bak. Jädra människa som fyller år i morgon! Det blir rejäla paket till henni!

Anna var gullig nog att spara mat till mig. Jag goffade grillad kyckling, potatisklyftor och hot béasås. Mums! Resten av bandet, minus Frida som åter är på resande fot, hade redan ätit.

Efter maten bläddrade Anna bland gamla recept, för födelsedagsbarnet vill minsann ha hembakat i morgon.


Detta är ett gammalt recept, för jag såg att kaffet bara kostade 24:90…

                                                                                                                                                     Pärmen var också gammal, den var jättegammal – från Annas gymnasietid.


En jättegammal pärm, ända från Annas gymnasietid.

                                                                                                                                                    Medan Anna bestämde sig för vad hon skulle kleta ihop tog jag en stämningsfull bild på Annas julerier. På ballen** hänger en lykta som lyser så grant och innanför dörren en gigantisk stjärna i papper. Ja, det är riktigt vackert, trots att det är julprylar.


Stämning!

                                                                                                                                                      Nu står Anna och stryker julgardiner, medan jag bara sitter i kökssoffan och skriver. Linn och Elias ser på Idiot Idomin Idol och Johan kom nyss ut och visade ett foto på en k*k som han styckat idag. I den här familjen får man inte vara kackelmagad! Men jag blev lite besviken, för jag trodde tjurar hade större. Fast den var tömd på blod, fick jag veta. Lång var den, visserligen, men riktigt spinkig. Kan kossorna verkligen vilja ha sån? Nej, det kan jag väl aldrig tro! Lika lite som jag vill… se Idol…

Ett paket margarin låg framme på bänken i köket och jag måste säga att jag upptäckte nåt jag aldrig sett på det förut: hoppsagubbar! Har du sett dem???


Röda hoppsagubbar på margarinet!

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min smutsgris till man
**ballen = balkongen

Read Full Post »

Detta inlägg är dedicerat till Kloppan, som ofta påminner mig om mitt ursprung.

Nääääääää, nu var det ett halvår sen jag skrev om östgötska ord och uttryck! Dags för en liten språklektion.

Idag ska vi tala om verbet balta. Att balta betyder att söla, kladda, kleta, spilla. Det är alltså nånting negativt och ofta nåt en förälder säger stönande till sitt kladdande barn, typ:

Måste du balta så!

Balta är nåt man kan göra med verktyg som sked – eller varför inte tårtgaffel. Nej, det var dumt! Med tårtgaffel kan man INTE balta!

Baltar gör emellertid den som inte riktigt förstår bättre, alltså vanligen en minderårig. Så som du förstår var det OTROOOOLIGT länge sen jag fick skäll av mamma för att jag baltade… 😳

Read Full Post »