Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘jättegod’

Ett gott inlägg.


 

Det är söndag. Jag är vuxen. Jag kan äta godis alla dar i veckan om jag vill. Naturligtvis borde jag inte. Men jag kan. Godis är gott. Att säga att jag älskar godis är inte nån lögn.

Choklad, förresten, lanserades som en hälsoprodukt när den kom till Sverige. Det lärde jag mig för länge sen under ett besök i Gamla Linköping där Cloetta hade (har?) ett litet museum. En av Cloettas – och Sveriges! – mest kända chokladbitar är Kexchoklad. Den är jättegod, tycker jag, men den är svår att äta utan att skräpa ner. Smulor överallt, du vet.

sexchoklad

Eh… oj då… Det blev visst fel bild…

Om tre år fyller Kexchoklad 80 år. Den har förändrats en del genom åren. På 1970-talet, till exempel, kom nya smaker och storlekar. I mitten av 1970-talet fördubblades försäljningen av Kexchoklad. Reklamen för chokladen har gått från slalom (”Slalomåkare faller för läckra kex!”) till 1990-talets klassiska

Go’ och gla’, Kexchokla’!

En gång användes Kexchoklad till och med som muta. År 2004 hade en fånge vid anstalten i Västerås med sig för mycket mat tillbaka efter en permis. En ost och en låda Kexchoklad gjorde att pliten såg åt ett annat håll. Detta ledde senare till att pliten dömdes för mutbrott.

En annan klassiker är Ahlgrens bilar. Ofta när jag ger mig ut på långresa med Clark Kent* har jag med mig en påse bilar i handskfacket. När jag blir trött får jag en sockerkick utan att bli alltför törstig. Men vilka var Ahlgrens, ijenklien???

Ahlgrens bilar

Ahlgrens bilar – alltid i min bil på långresa!

Bröderna Fredrik och Adolf Ahlgren startade företaget Ahlgrens i Gävle redan 1885. Från början gjorde de färg, tapeter, skokräm, parfym, tvättmedel och bläck. Men 1953 började de göra sina bilar. De hade tänkt göra nåt liknande marshmallows, men skumbitarna blev för små. Nån tyckte att bitarna såg ut som sportbilen Bugatti. Ahlgrens bilar var födda!

Originalbilarna var vita, röda och gröna. Kioskerna sålde dem i lösvikt – för ett öre styck. Det minns inte jag, fast… jag föddes ju lite senare än 1953. De vita bilarna har alltid varit mina favoriter. Smakerna varierar idag – det finns sura, salta, sursockrade med flera. Jag tycker att originalsmaken är bäst. Ahlgrens bilar har också gjorts i andra former än bilar, till exempel julgranar, rymdskepp, rattar, Volvo V70 med mera. Lustigt nog görs Ahlgrens bilar idag i Ljungsbro, där Cloetta finns. Oavsett hur, vad och var gäller fortfarande reklamen för Ahlgrens bilar:

Den är Sveriges mest köpta bil – det finns bara ett sätt att stoppa den – i munnen!

Hallonlakritsskalle

Hallonlakritsskalle är en favorit i min lösgodispåse.

En godisbit som alltid hamnar i påsen när jag köper lösgodis är hallonlakritsskallen. Den är en ganska ny godis jämfört med Kexchoklad och Ahlgrens bilar, bara 14 år. Den som är vegetarian kan inte äta hallonlakritsskalle, för den innehåller ett animaliskt färgämne. Så det är tur att det var ganska länge sen jag käkade rent vegetariskt. Förutom färg innehåller en skalle 46 kcal och 11 gram kolhydrater, men inget fett eller protein.

Hallonlakrits finns även som glögg och mineralvatten. Det låter däremot inte så gott, tycker jag. Förra året utsågs hallonlakritsskallen till Sveriges bästa lösgodis i Hemmakvälls idolgodis-tävling.


Så… vilket är DITT favoritgodis??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett för-julklapps-inlägg.


 

Kökshanddukar jul och ängelservetter

Tre fina och juliga kökshanddukar samt ett paket servetter med änglar på har jag fått.

Min gäst anlände på eftermiddagen efter en ganska lång resa om Strängnäs. Vi har ätit både smörgås och saffranskaka, den senare från ICA Solen (jättegod!). Nu packas det upp och jag passar på att sitta en stund vid datorn.

Det har ännu inte hänt nåt med värmen, det vill säga elementen är fortfarande ganska kalla. I gästrummet har temperaturen stigit till 19,4 grader. Troligen beror det inte på att nån har justerat nåt – elementen är som sagt kalla. Det är nog den som packar upp som avger värme.

Jag hostar som f*n och när jag får fram lite röst är den knarrig. Ingen risk att jag ska sjunga nån aria, med andra ord. Min gäst har gjort illa sin fot, så en av oss haltar, den andra kraxar och hostar nästan så hon spyr.

Men snäll har jag visst varit, för jag har redan fått julklappar i form av tre jättefina kökshanddukar och ett paket änglaservetter!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett fritt inlägg.


 

Det är fri fredag idag för somliga (läs: Fästmön). Andra (läs: undertecknad) måste harva på och söka jobb som vanligt. Men det har jag gjort nu på morgonen, med viss framgång. Det har blivit betydligt glesare med lediga jobb inom min bransch. Jag får leta längre och längre från Uppsala där jag bor. Tanken på att pendla lockar inte alls – jag vet vad det gör för mitt redan minimala sociala liv. Fast om valet står mellan ett jobb eller att vara arbetslös blir förstås jobbet mitt val. Jag behöver en inkomst, helt enkelt!

Sibyllamåltid

Min Sibyllamåltid: kycklingburgare med strips och ekologisk mellanmjölk.

Tills vidare tränar jag på att leva snålt. Det är faktiskt ganska utmanande och lite roligt. Roligt, därför att jag måste hitta vägar att klara ekonomin. Vägar, som man knappt behöver tänka på när man får en lön varje månad. Det är i princip slut med uteätningar, för sånt är ren lyx i tillvaron. Fast igår gjorde vi ett undantag: vi åt på Sibylla i Librobäck. Skälet var att jag hade fått rabatt-kuponger. Som den tant jag är låter jag inte såna förfalla utan använder dem – om det är nåt jag vill ha. Och igår ville jag prova Sibylla.

Det enda på menyn som jag kunde äta var förstås en kycklingburgare. Jag fick en hel meny – burgare med bröd och grönt – och dessvärre gris i form av bacon – strips och dryck (för min del ekologisk mellanmjölk). Anna valde nån pepprig 90-gramsburgare som var god, men i hetaste laget. Min kycklingburgare var också jättegod – förutom bitarna av gris. Därför är det bra om varje mål beskrivs ordentligt i menyerna, tycker jag. Det känns liksom inte trevligt att behöva spotta ut mat vid bordet…

Förutom grisbitarna smakade maten bra. Lokalen var fräsch och det sprang unga pojkar och svabbade golv och torkade bord och stolar hela tiden. Det var rent. Efter hand ramlade det in ganska mycket folk, men det var ändå ingen lång väntan på maten. Matgästerna var av blandade sorter – allt från tjocka tanter med rabattkuponger via barnfamiljer till kroppsarbetare iförda sina icke helt rena arbetskläder.

Det sammanlagda Toffel-omdömet är att måltiden var väl värd de 49 kronorna. Det som drar ner omdömet är att det inte framgår i menyerna vad som finns mellan bröna, så att säga, på burgarna. Men… nästa gång vet jag och kan säga till om minus bacon. Hit åker jag definitivt igen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 

PS Sibylla i Librobäck var ju inte som Sibylla förr – en kiosk med genomskinliga, värdelösa plastgafflar som alltid gick av och flottiga, feta pommes frites… Därmed inte sagt att det var bättre förr…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min favoritfärg orange och om nyttigheter. 


Den som har läst min blogg
åtminstone då och då har säkert noterat att turkos står lågt på min skala, medan orange ligger i topp bland färgerna jag gillar. Och man kan ju undra varför…

Det första jag tänker på när jag tänker orange är morötter. Morötter gillar jag INTE, men de är ju åtminstone snygga att se på. Morotskaka, däremot, slinker ner så fint, så fint. Och eftersom morötter är nyttiga och innehåller bra ämnen och vitaminer är ju morotskaka också nyttigt. I min värld.

Igår när vi var och köpte sill och bananer slank det även ner tomater i varukorgen. Bärnstenstomater. Vilket vackert namn! De går åt orange till och de är jättegoda.

Bärnstenstomater

Bärnstenstomater är jättegoda! Och vilket vackert namn, sen…


Allt som är nyttigt
brukar vara äckligt i min värld. Morötter, till exempel. Då hjälper det inte att de är orange till färgen. Grönsaker överhuvudtaget har inte så stor plats i mitt liv som de borde ha. Inte frukt heller. Apelsiner, orange och snygga, tycker jag om, men jag kan inte skala dem. Får rysningar när saften tränger ner under naglarna… Uuuuuuuuuuuuuu… Nej då pressar jag dem heller i min handpress och dricker som juice – vilket min mage inte alltid accepterar. Eller så äter jag dem i fastare form, typ marmelad. Det är ju apelsiner i och såna innehåller C-vitamin. Ergo, marmelad är nyttigt.

Bitter apelsinmarmelad

Bitter apelsinmarmelad är nyttigt.


Vid dagens frukost
kretsade samtalet kring mat, nyttigheter och dieter. Det är mycket därför jag skriver det här inlägget. Och för att tidningar och bokklubbar så här efter sommarsemestrar frossar i litteratur som har med dieter och bantning att göra. Fästmön är duktig när hon sköter sin kosthållning. Vågen har visat sju kilo lättare och i höst tar hon nya tag, det vet jag. Hennes kroniska sjukdom går ju inte att bota, men hennes värden blir mycket bättre.

Själv blir jag bara fetare och fulare. Den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Men jag har ingen lust. Det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet och energi just nu. Dessutom vill jag inte minnas mitt liv som en enda lång bantningskur. Jag gillar att äta gott och då får jag stå mitt kast: fet och ful och för tidig död.

Idag ska vi emellertid äta lite nyttigt till middag. Annas snälla mamma skänkte oss squash från Slottsträdgården. Vi hittade ett recept i senaste Buffé som vi tänkte testa: squash fylld med lök, vitlök, fetaost, tomater och persilja. I receptet stod att det kunde serveras som förrätt. Vi tänker äta det som tillbehör till nåt kallskuret som jag kan äta*, typ kalkon. Så även jag kan vara lite nyttig på riktigt, då och då. Jag förvånar mig själv understundom…


*som jag kan äta = jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, en gammal eftersläpning av min tid som vegetarian


Livet är kort.

Read Full Post »

För lite mer än ett år sen bytte jag arbetsplats. Som avtackningspresent från avdelningen fick jag fem middagar för fyra personer via ett så kallat matkassseföretag, numera uppköpt av Mathem. Och i januari i år, bara nån vecka innan presentkortet löpte ut, fick jag skägget ur bRÖVlådan brevlådan och beställde. En trevlig ung man levererade två fulla matkassar hem till mig en kväll.

Matkassar från Mathem

Två matkassar från Mathem levererades en januarikväll hem till mig.


Nu har vi lagat alla fem middagarna
och nedan har jag samlat länkarna till dem. Recepten finns med i respektive inlägg. Två rätter lagade Fästmön ensam hemma hos sig, tre rätter lagade vi tillsammans hemma hos mig.

Men vad tyckte jag då, vad blir det för samlat intryck?

  • Alla rätter var jättegoda!
  • Matvarorna var fräscha, men en del varor blev liggande lite för länge och fick ersättas av nya.
  • Recepten var ganska enkla, men det stod inte alltid såna saker som är urviktiga för Novisen vid Spisen (= mig) som vilken nivå ugnsgallret ska stå på.
  • Alla rätter utom kycklingrätten gick snabbt att laga, även om de tog längre tid än vad som var angett i recepten.
  • Eftersom rätterna var snabblagade passar de utmärkt till vardagar när man vanligen är trött efter jobbet och inte har så mycket ork eller tid eller lust till matlagning (jag talar om mig själv, hur andra känner kan jag naturligtvis inte veta).
  • Portionerna, däremot, var små. De hade inte räckt till två vuxna och två tonårsbarn, möjligen till två vuxna och två små barn. OK, vi kanske tar större portioner än andra, men man vill ju också bli mätt.
  • Det gäller att man inte är nån vitlökshatare, för det var vitlök i samtliga recept. Jag gillar vitlök, men det kändes liiite tjatigt.
  • Normalpriset för fem middagar för fyra personer enligt Mathem är 768 kronor. Det tycker jag är högt. Jag skulle nog kunna handla varor och ingredienser till betydligt lägre pris. Fast då finge jag förstås inte kassarna hemlevererade.

Det sammanlagda Toffelbetyget blir inte det högsta, men högt! Till Kommunikationsavdelningen blir TACKet emellertid både högt och stort!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Här är länkarna till alla recepten:

Chili con carne med guacamole och nachochips

Broccolifritters med fetaostdipp och sallad

Parmesangratinerad torsk

Lax med sötpotatisrösti och mangosalsa

Allt-i-ett-kyckling i ugn och Baba Ganoush


Livet är kort. Ibland är det gott. Att leva.

Read Full Post »

Fredag idag, ifall nån har missat det. Och efter att ha hämtat mitt nya leg (presskortet), där jag ser ännu mer ihoptryckt ut på bilden än det föregående halkade jag vidare till Feskarn i Saluhallen för att hämta Fredagsmys på påse. Därefter hämtade jag Fästmön i Förorten och sen bullade vi upp…

Fredagsmys från Feskarn

Veckans Fredagsmys från Feskarn.


Varje vecka innehåller Fredagsmyspåsen
från Feskarn (usch, det där ordet… det är lika gräsligt som Onepiece…) olika saker. Denna fredag fanns följande i påsen:

  • färska Smögenräkor
  • aioli
  • laxmousse i tunnbrödstimbal
  • ceviche med hummer, helgeflundra och pilgrimsmusslor
  • bröd
  • smulpaj med hallon och mörk choklad

Priset per person är 185 kronor,  så det blev 30 kronor över på presentkortet jag utnyttjade, det jag hade fått i födelsdagspresent av vännen Rippe. I stället för att efterskänka det kompletterade jag påsen med två bitar laxrulle.

Drycken till maten hade vi köpt sen tidigare. Det var en fransman som hade legat på kylning länge och väl. Den passade utmärkt till maten!

Muscadet sèvre et main

Muscadet sèvre et main. 


Vad tyckte vi då?
Båda gillade vi Smögenräkorna. De var mindre än de räkor vi vanligen köper och mörkare till färgen samt smakade saltare. Dessutom var de stickiga! Väldigt stickiga!

Aiolin var underbart god och nu stinker vi vitlök så det måste vara ett moln över New Village!

Laxmoussen var mäktig, tyckte Anna, bara jättegod, tyckte jag.

Cevichen var INTE god. Ingen av oss gillade den. Den hade alldeles för konstiga smakblandningar.

Laxrullarna var också mäktiga, tyckte Anna, och goda, tyckte jag. Irriterande nog var de väldigt olika i storlek – och två så olika bitar stoppar man väl inte med i en påse till en och samma kund?! Jo det gjorde Feskarn.

Brödet var jättegott och behövdes – för det var sannerligen inte mycket mat. En storätare skulle inte bli mätt på Fredagsmys från Feskarn.

Smulpajen levererades i portionsglas och liksom laxrullarna skilde det rejält på portionerna. Dåligt!  Min paj var torr och bestod inte av många hallon. Tur att jag hade vin kvar att skölja ner den med!

Smulpaj m hallon o mörk choklad

Jag fick hälla på extra mycket chokladkaviar på min paj för att den skulle bli lika stor som Annas. 


Till pajen medföljde
en burk chokladkaviar och den var riktigt rolig!

Chokladkaviar

Chokladkaviar!


Trots att jag är mannen i huset
(jag kör bil och jag har inte mens) var jag för klen för att öppna burken. Tur att min älskling är så stark och vältränad! (Man undrar om hon tar i med hårdhandskarna på äldreboendet eller om hon är lika snäll som hon är hemma… DET DÄR VAR ETT SKÄMT! Anna är nog väldigt omtyckt och jag vet att hon har varsamma händer när man är krasslig. Jag vet.)

Chokladkaviarkulor

Kulorna såg ut som torkad råttskit. Men de smakade inte skit!


Vårt sammantagna omdöme
om Fredagsmys från Feskarn blev… sisådär. Vi blev inte särskilt upphetsade. Det var små portioner och cevichen var en riktig besvikelse. Räkorna köper jag gärna igen liksom laxmoussen!

Slutbetyget blev medel och då känner jag att vi är lite snälla.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Nu ska vi komma ihåg
att innehållet i Fredagsmyspåsarna skiljer sig åt från vecka till vecka. Kanske är det nånting som vi gillar bättre nån annan gång. Fast nu dröjer det ett tag innan vi provar igen. För det kostar ju trots allt en del och kvällens påse kunde vi som sagt köpa tack vare Rippe! Det var roligt att testa!


Livet är kort.

Read Full Post »