Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rysningar’

Ett sjukt inlägg. Igen.


 

Färskpressad apelsinjuice

Apelsinjuice pressad av Toffelhand.

Nä det är synd att säga att jag är frisk. Hela förmiddagen tillbringade jag i sängen. Sen gjorde jag en C-vitamingrogg och fick plötsligt lite krafter att fixa frukost. Men ägget luktade disktrasa och lemon curden smakade rengöringsmedel. Färskpressad apelsin var det bästa!

Jag har faktiskt en apelsinfobi och det är lika bra att jag bekänner den när jag ändå är igång: jag hatar att skala apelsiner. Blotta tanken på att få apelsinsaften under naglarna ger mig rysningar ända från lilltån upp till hårvirveln i mitt bakhuvud. Det sägs att min morfar var likadan. Det är OK att ärva såna egenskaper. (Synd bara att jag inte ärvde morfars slanka lekamen OCKSÅ…)

För en tio år sen var manuella citruspressar på modet. En av billighetsaffärerna sålde såna till ett bra pris och då slog jag till. Och tänk, pressen har hållit i ett decennium. Fast Fästmön påminner mig då och då om att hon ALDRIG har sett mig använda den (vi har varit tillsammans sen hösten 2007…). Kanske är därför den har hållit så bra.

PAUS FÖR ATT JAG NÖS SÅ HÅRT ATT JAG BET MIG I ENA KINDEN SÅ BLODVITE UPPSTOD.

Idag kom citruspressen väl till pass. Jag köpte ett och ett halvt kilo apelsiner till extrapris åt Anna när hon var ämlig här hos mig. Men igår åkte hon hem till sig att det låg sex apelsiner kvar i skålen. Jag är en snål jävel så att kasta frukten gick bara inte an. Det var då jag mindes min citruspress! För ett högt glas, som det på bilden, gick det åt tre apelsiner. Jag delar dem med kniv på mitten, lägger in en halva åt gången i pressen och drar spaken neråt för att pressa ur saften. Det blev en riktig hälsogrogg!

Groggen gjorde mig piggelin och jag bestämde mig för att i första hand försöka halka över till soprummet med fyra soppåsar och i andra hand, om jag orkade, halka över till Tokerian. Jag klarade tvåan! Men sen var jag bra slut. Lite yr i mössan var jag säkert inne i affären, för jag sprang (nåja…) runt och letade efter saker jag inte hittade. Jag lyckades i alla fall få med mig mat hem. Mat, som bara behöver värmas i ugn respektive micro. Sån matlagning gillar jag!

Inne på Tokerian kalvsvettades jag som en gris (jag vet att det heter kallsvettas, men det är roligare att skriva kalvsvettas). Det har jag fortsatt med sen dess, så lite feber kanske jag allt har. Det är perfekt att skylla på för att få sjunka ner i bästefåtöljen med en bra bok från att-läsa-högen. Och godisdesperat som jag var lyckades utgrävningarna av mitt köksskåp ge utdelning i form av en chokladask som jag fick i julklapp förra året. Bäst före-datumet var visserligen i somras, men det är inget fel på chokladen, jag lovar.

Fyrväktaren och Merci

Sjukdomsvinst.


Nej, nu känner jag mig lite klen igen. 
Bäst att hasa tillbaka till fåtöljen och snaska, läsa och vila en stund. Det kallas för sjukdomsvinst.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om blommor och två tanter.


 

Grön pelargon

En pelargon från Lucille som ska få blomma i mitt köksfönster i vår.

Det har väl inte undgått nån att jag gillar blommor? Jag fotar rätt ofta blommor, såväl utomhus som dem jag har i krukor här hemma. Och så äger jag ju ganska många blommor/krukväxter också. Lite för många, tycker en del (inga namn nämnda), lite för… fula, tycker andra.

Till den senare kategorin hör min goa granne Lucille, hon som egentligen heter nåt annat. Hon brukar hota med utrensningar så snart hon får tillfälle, kanske när jag är bortrest och hon är blomvakt. Fast jag reser ju inte bort så ofta.

Idag hade Lucille omplanteringsdag av krukväxter. Det vill säga krukväxter hon har haft på sin balle*. Omplantering av mina krukväxter har stått på min att-göra-lista nästan lika länge som putsa fönster. Det blir liksom aldrig gjort. Det är… tråkigt. När det gäller fönstren är det mest hanteringen av skitlånga gardinstänger som är problemet. När det gäller krukväxterna är det att man blir skitig. Eftersom jag nu har packat in min balle har jag inte heller nån vettig stans att hålla på. Jord under naglarna = rysningar. Jag är egentligen inte rädd för att bli smutsig, det är mest äckligt att få nåt under naglarna. Nu vore det ganska svårt för min del, eftersom jag klipper naglarna så snart den övre, vita kanten har blivit en millimeter. De är kortkorta sen mina dagar som pianoklinkande liten kicka, typ. (Annars slog pianotanten en på fingrarna med sin taktpinne.)

Två rosa pelargoner

Två rosa pelargoner som står tätt, tätt på fönsterbrädan.

Men jag blev riktigt sporrad av Lucille. Så kanske jag köper hem en säck jord och tar tag i omplan-teringarna. Och utrensningarna – innan Lucille gör det. Fast jag tror att hon har lagt om strategi. I stället för att rensa ut har den snälla människan idag försett mig med tre kraftiga exemplar pelargoner. Dessa får mina egna växter att se… mer utrensnings-bara ut… Smart drag, måste jag säga! Jag fick en pelargon som ska blomma först i vår i mitt köksfönster och så fick jag två i olika rosa nyanser.

En intressant pratstund vid mitt köksbord blev det också. Jag är så glad att det finns goa grannar! Såna man kan skratta med, svära åt och skoja med utan att de svarar bakom ryggen. Såna som har lite vett, helt enkelt. Och såna som är blomtanter, precis som jag…

 

*balle = balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min favoritfärg orange och om nyttigheter. 


Den som har läst min blogg
åtminstone då och då har säkert noterat att turkos står lågt på min skala, medan orange ligger i topp bland färgerna jag gillar. Och man kan ju undra varför…

Det första jag tänker på när jag tänker orange är morötter. Morötter gillar jag INTE, men de är ju åtminstone snygga att se på. Morotskaka, däremot, slinker ner så fint, så fint. Och eftersom morötter är nyttiga och innehåller bra ämnen och vitaminer är ju morotskaka också nyttigt. I min värld.

Igår när vi var och köpte sill och bananer slank det även ner tomater i varukorgen. Bärnstenstomater. Vilket vackert namn! De går åt orange till och de är jättegoda.

Bärnstenstomater

Bärnstenstomater är jättegoda! Och vilket vackert namn, sen…


Allt som är nyttigt
brukar vara äckligt i min värld. Morötter, till exempel. Då hjälper det inte att de är orange till färgen. Grönsaker överhuvudtaget har inte så stor plats i mitt liv som de borde ha. Inte frukt heller. Apelsiner, orange och snygga, tycker jag om, men jag kan inte skala dem. Får rysningar när saften tränger ner under naglarna… Uuuuuuuuuuuuuu… Nej då pressar jag dem heller i min handpress och dricker som juice – vilket min mage inte alltid accepterar. Eller så äter jag dem i fastare form, typ marmelad. Det är ju apelsiner i och såna innehåller C-vitamin. Ergo, marmelad är nyttigt.

Bitter apelsinmarmelad

Bitter apelsinmarmelad är nyttigt.


Vid dagens frukost
kretsade samtalet kring mat, nyttigheter och dieter. Det är mycket därför jag skriver det här inlägget. Och för att tidningar och bokklubbar så här efter sommarsemestrar frossar i litteratur som har med dieter och bantning att göra. Fästmön är duktig när hon sköter sin kosthållning. Vågen har visat sju kilo lättare och i höst tar hon nya tag, det vet jag. Hennes kroniska sjukdom går ju inte att bota, men hennes värden blir mycket bättre.

Själv blir jag bara fetare och fulare. Den enda som kan göra nåt åt det är jag själv. Men jag har ingen lust. Det är så mycket annat som kräver min uppmärksamhet och energi just nu. Dessutom vill jag inte minnas mitt liv som en enda lång bantningskur. Jag gillar att äta gott och då får jag stå mitt kast: fet och ful och för tidig död.

Idag ska vi emellertid äta lite nyttigt till middag. Annas snälla mamma skänkte oss squash från Slottsträdgården. Vi hittade ett recept i senaste Buffé som vi tänkte testa: squash fylld med lök, vitlök, fetaost, tomater och persilja. I receptet stod att det kunde serveras som förrätt. Vi tänker äta det som tillbehör till nåt kallskuret som jag kan äta*, typ kalkon. Så även jag kan vara lite nyttig på riktigt, då och då. Jag förvånar mig själv understundom…


*som jag kan äta = jag äter inget annat kött än kyckling och kalkon, en gammal eftersläpning av min tid som vegetarian


Livet är kort.

Read Full Post »

Gårdagskvällen blev inte riktigt som jag hade tänkt. Siktet var inställt på att se När livet vänder. I stället satt jag i bilen och frös utanför Fästmöns jobb. Anna har ju ett sånt jobb där man inte alltid kan gå ifrån exakt det klockslag ens arbetsdag är slut. Nu finns det säkert en del som jobbar med människor som gör det. Men jag är faktiskt stolt över att Anna inte gör det. Att hon inte lämnar människor i akut nöd i sticket bara för att klockan säger att arbetsdagen är slut.

Jag satt i bilen och läste, i stället. Och spelade Ordjakten och Quizkampen på Ajfånen medan jag väntade. Jag spelar inte alls lika mycket som tidigare, men jag har alltid ett Wordfeud på gång med Anna. Det känns inte som om tiden räcker till för att spela som jag gjorde förut. Det blir slöseri med min lediga kvällstid (även om det är kunskaps- och ordspel som ju är rätt vettiga!) – och den tiden är begränsad. Men hur som helst, det gick ingen nöd på mig i bilen – förutom att jag frös lite då. Tyvärr hann vi inte hem till 20.30, men jag ska försöka hinna titta i kväll. I kväll är jag klok nog att spela in Antikrundan så kan jag titta i morgon, fredag, kväll.

OrdjaktenquizkampenWordfeud
Spelgalen ibland.


I morse vaknade jag en halvtimma före alarmet.
Det var ingen idé att ligga kvar och snurra i sängen så jag klev upp. Hade en svag huvudvärk som nu har gått över i ett mer idogt bultande bakom pannan samt illamående. Smart att jag glömde ta en tablett innan jag stack hemifrån. Får hoppa upp till femte våningen och kolla om nån har en Ipren att skänka. När jag får sån här huvudvärk är Ipren det enda som hjälper. Och jag tar en tablett, inte fler. Jag har letat igenom facken i min jobbväska och där fanns bland annat knappnålar, magsårsmedicin, mobilladdare, tuggumin, en kam, solbrillor och flera usb-stickor. Men inga Ipren…

Idag på förmiddagen ska jag och min uppdragsgivare gå igenom den webbplats jag har skapat de senaste veckorna. Den är långt ifrån färdig, men jag är ändå rätt stolt att kunna presentera en struktur, flera undersidor som är klara samt en webbplats där samtliga svenska sidor har en engelsk speglingssida. Detta trots allt teknikstrul som har varit och som har berott på den mänskliga faktorn (INTE jag själv, dock!). Detta strul som gjorde att arbetet endast kunde pågå i tanken under totalt sett mer än en arbetsvecka. Jag tror att mycket av min huvudvärk beror på all spänning som har varit dessa veckor…

Dagarna springer på. Jag har just grattat en bloggvän på namnsdagen – det är Camilla. I morgon har Siv namnsdag. Det namnet har alltid sänt rysningar genom mig, eftersom det var en Siv som var skittaskig mot min pappa en gång. Samtidigt är jag glad att hon var det så att jag fick min mamma till mamma i stället! Nej, mer värt att uppmärksamma än morgondagens namnsdagsbarn är att ju är Internationella kvinnodagen. Själv firar jag den genom att bjucka Johan på lunch. Ska DU fira kvinnodagen på nåt sätt???


Livet är kort.

Read Full Post »

Vanor har vi alla. Och till viss del den negativa varianten, ovanor. Fast inte så många, dårå, eller hur? Eller??? Så här under semestertid har jag skaffat mig såväl det ena som det andra. Det är till exempel väldigt roligt att vara uppe länge om kvällarna. Men se det funkar ju inte nästa vecka när jag ska börja kliva upp klockan 6.10 på morgnarna igen… Typisk ovana för mig, det där att vara uppe för länge… Tror jag tar igen det från när jag var barn. Då var det läggdags när det var läggdags, det vill säga rätt tidigt. Inget snack om saken.

Igår var jag emellertid så slut redan klockan 23. Det var som om orken bara rann av mig. Ont lite här och lite där. Jag fick släpa mig i säng. Fästmön var nog också trött, för vi gick och la oss och somnade strax. Anna läste inte ens innan hon släckte, jag kämpade mig igenom typ fyra sidor eller nåt i min bok på gång.

Lite mycket alkohol har det i ärlighetens namn också blivit. Ja inte mycket varje gång, utan lite varje dag. Men å andra sidan har vi börjat estimera en ny dryck som är betydligt mer hälsosam – färskpressad apelsinjuice. Juice som man köper i affären har ofta diverse saker tillsatt och Anna, som är diabetiker, ska ju undvika socker. När vi pressar vår juice själva får vi bara det naturliga fruktsockret.

Verktyget för juicen, det vill säga apelsinpressen. 


Jag har en fobi
mot att få skala apelsiner för hand. Blotta tanken på att få fruktsaften under naglarna ger mig svåra rysningar. Då är detta med apelsinpressning ett suveränt alternativ! För apelsiner är ju så himla nyttiga!!! Och visst ser de läckra ut?

Läckra frukter, apelsiner, eller hur?


Till ett normalt dricksglas
går det åt ungefär två apelsiner. Använder man större glas får man pressa fler. Och själva pressen är inte dyr. Jag köpte den på nån billighetsaffär för några år sen för typ 149 kronor.

Detta var alltså en ny vana vi har skaffat oss. Men ibland är det roligt att hitta på nya, irriterande vanor. I morse, innan vi hade klivit upp, kom jag på den briljanta idén att säga varje mening fyra gånger – fast byta ordförljd varje gång. Snacka om träning för hjärncellen – och tröttsamt för omgivningens öron…

Irriterande vanor kan orsaka öronvärk.


Vid frukostbordet
är vi annars väldiga vanemänniskor. Jag vill ha det rostade brödet till yoghurten, medan Anna vill äta yoghurten först och SEN ta sitt bröd. Men idag bröt hon denna vana och knyckte mitt andra bröd innan jag hann protestera.

När vi är hemma hos mig läser vi lokalblaskan på morgonen. Anna tar alltid Kulturdelen först, jag får del ett. Skälet till detta är att jag läser slarvigare snabbare än Anna. Kulturdelen, som består till övervägande delen av sport, läser jag ut på rekordtid. Även kulturnyheterna. Men nu ser jag fram emot en förändring eftersom Lisa Irenius är tillbaka igen, THANK GOD! Hon skulle nog behöva röra om lite i redaktionsgrytan, för övrigt, men jag är ju inte den som bara så där ger oombedda råd. Jag är bara en stor jävla egoist och åsiktsmaskin, enligt vissa som är felfria – i alla fall enligt dem själva. De ljuger så bra. bra.

När vi sitter där och läser var sin UNT-del och den ena sörplar yoghurt med alla hasselnötterna från müslin i, den andra smaskar rostat bröd och slafsar med yoghurt med enbart havre och russin i från müslin (det var ju nån som tog alla goda nötter) … Då brukar Anna städa min nacke. Min nacke blir nämligen dammig. Fråga mig inte varför, men den blir det. Anna skyller på mina halsband. Inte vet jag. Jag är tacksam att hon dammtorkar den innan jag, så att säga, våttorkar den.

Några av mina halsband som enligt Anna orsakar dammet i min nacke.

 


Tror det handlar om mitt hår.
Att dammet liksom kommer därifrån. Inte vet jag. På tal om hår har jag världens fulaste frisyr idag, med pannlugg och skit. Ser ut som jag lever på 1980-talet. Snart måste jag nog ta fram locktången och pageböja håret. USCH!

Nej, vet du vad… Nu pladdrar jag. Och det ska jag sluta med. Jag ska hoppa in i badrummet och våttorka nacken och fixa håret så att Anna slutar skratta så där hysteriskt! Sen åker vi och handlar innan vi far ut till Förorten.


Livet är kort. 

Read Full Post »

Det blev lite TV i kväll. Fästmön och jag bänkade oss klockan 21 framför första delen av Hinsehäxan som gick på SvT1.


Lilly och Lennart.


Hinsehäxan handlar om Lillemor Östlin
och hennes liv och leverne. Första delen utspelar sig på 1960-talet. Lillemor jobbar på Televerket. Hon är gift och har två små flickor. Tyvärr verkar mannen vara en slarver och hon kommer efter med hyran. För att få ihop pengar akut börjar hon prostituera sig. Så småningom hamnar Lillemor på glamorösa Ambassadeur, ett av Stockholms inneställen. Hon träffar också Lennart, sedermera justitieminister Geijer.

Jag tycker att den här första delen av två är alldeles utmärkt. Det är fart och fläkt samtidigt som man verkligen ser hur lätt det var att mista fotfästet i livet redan då. Ett snedsteg och HEPP! så var Barnavårdsnämnden framme, ungefär. (Jorå, jag minns fortfarande rysningarna jag förnam som barn när den institutionens namn nämndes. Att jag sen trodde att Barnvagnscentralen var samma, är en roligare historia. När vi flyttade tillbaka till Metropolen Byhålan efter några år i Småland fanns det nämligen en affär med det namnet i stan. Och det visade sig vara… en leksaksaffär…)

För Lillemor är livet allt annat än en lek. Ganska snart ser man hur det går utför, även om den här första delen ändå visar en ganska dräglig tillvaro för Lillemor.

Den här TV-serien är baserad på Lillemor Östlins liv, ett liv hon har skildrat i boken med samma namn som TV-serien, Hinsehäxan (2005). Lillemor Östlin är den kvinna som suttit längst sammanlagd tid i fängelse i Sverige. Hur mycket sanning det är i TV-serien går ju förstås aldrig att säga. Men det är här bra TV! Mycket bra! Tidsepoken, 1960-talet, är alldeles lysande skildrad dessutom! Högsta betyg för första delen.

Read Full Post »

En dag med möten blir det idag. Såna är vissa dar. Morgonmöte, som vanligt, eftermiddagsmöte då och då. Folk frågar mig om framtiden. Jag svarar att vi har diskuterat den, att det finns önskemål. Men än har jag inte sett några papper eller kontrakt.

För övrigt väntar jag på några forskartexter som ännu ej är klara. Det fattas tre. Fru Chef har 33 fortfarande hos sig för granskning sen onsdag i förra veckan. Jag har inte fått nån som helst signal om läget där, så jag väntar med spänning.

Förslag till utformning av åtta utbildningssidor blev klart i fredags. Tror uppdragsgivaren var förvånad över att det gick så fort. Vi ska stråla samman endera dan och göra dem klara samt köpa bilder. Kanske nån gång under denna dag, till och med.

Det är fortfarande roligt och stimulerande att vara här, men nu kände jag för första gången på nästan två månader att helgen var lite för kort. En dag till hade jag gärna haft. En dag till att göra allt och inget. I lördags gick jag ett snabbvarv med lilla dammsugaren, till exempel. Men det var ett hafsjobb. Det knastrar under Tofflans tofflor och det är ett ljud som ger mig rysningar liknande dem när bestick skrapar mot porslin eller kritor gnisslar mot en griffeltavla. Finns det för resten fortfarande nån svarta tavla i skolan?


Finns fortfarande svarta tavlan i våra skolor?

                                                                                                                                                                              Grå och kall dag, runt noll i temperatur. Jag längtar tills Clark Kent* får vintertofflorna på så jag kan känna mig lite säkrare på vägarna. Funderar på att ge honom en dusch och en invändig storstädning i helgen som kommer när Fästmön jobbar tråkpass klockan 12 till 21 båda dagarna. Anna jobbar för övrigt tråkpass nästa hela veckan hon är hos mig, det vill säga kvällar. Hon jobbar när jag är ledig och tvärt om. Vi får försöka hitta på nåt måndag eller tisdag kväll. Vi ses för lite!

                                                                                                                                                                                   *Clark Kent = min smutsige lille bilman

Read Full Post »