Posted in Epikuréiskt, Personligt, tagged alkohol, choklad, chokladig ton, Conero Riserva 2012, doft, druva, favorit, färska grönsaker, fruktig, fylligt, grillad rätt, inte för tungt, italienare, italienskt, kakao, korinter, kryddig smak, lagom smakrikt, lammkött, ljuv, mat, mörka körsbär, Montepulciano, nötkött, nougat, plommon, rödvin, rött, rostad, salt, smak, Systembolaget, tzatziki, Västerbottenpaj, vitlök on 20 mars 2016|
Ett inlägg om ett vin.
Vin. Jag ÄLSKAR vin. Men det ska vara rött, fylligt och helst italienskt. För ett tag sen tog jag med mig fem italienare hem från Systembolaget i Stormarknaden. (Ja, jag betalade självklart för vinerna!) Nu tänkte jag förmedla mina åsikter om dessa ljuva dofter och smaker så att även du får njuta – i fantasin.
Fem italienare – och vi tittar närmare på den inringade!
Conero Riserva var lördagens vin.
Conero Riserva (2012) kostade 99 kronor. Enligt Systembolaget på webben säljs numera endast 2013, men jag fick tag i en tidigare årgång, alltså. Vinet är ganska fylligt och strävt och Montepulciano-druvan är en av mina favoriter. Vinet har…
Fruktig, något kryddig smak med rostad fatkaraktär, inslag av mörka körsbär, choklad, korinter, plommon, kakao och nougat. Serveras vid cirka 18°C till smakrika, gärna grillade rätter av lamm- eller nötkött.
Vi drack vinet till en salt Västerbottenpaj. Vidare hade vi färska grönsaker och tzatziki. Den som hade gjort tzatzikin hade inte precis sprungit förbi med vitlöken, utan pressat i rejält. Trots vinets chokladiga ton passade det alldeles utmärkt till vår mat. Det var inte för tungt och lagom smakrikt tillsammans med såväl den salta osten som vitlökssåsen.
Conero Riserva (2012) får högsta Toffelomdöme.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, TV, Vänner, tagged 2011, 98-åring, anfalla, arbetsrum, Arne Dahl, ärenden, ögon, böja nacke, beställa linser, bil, billigare, Billy rödbrun, blåst, bota, cykel, dammlager, dammråttearmé, dator, dänga, den verkliga världen, detalj, digitalt, dosa, DVD, e-legitimation, ekonomi, född på våren, födelsedag, fika, Fortitude, foto, fulltecknad, fylla i, gamnacke, glas, glasögon, glädje, glo ensam, ha råd, hålla sig för skratt, höst, humor, input, inspelning, inte roligt att höra, internet, jobb, Jordskott, kalasa, kamrat, knopp, krypa ihop, kväll, läsa, låtsas inte se, linser, ljuv, locka, mamma, mästerkockar, minusgrad, mobilt bank-ID, mobiltelefoni, morgonskrovlig, Motala, nätshopping, omväxlande, ont i nacken, optiker, pappa, påsk, påskdagar, plastkort, räta ut ryggraden, regn, rena kläder, resa bort, ryggskott, sanning, säker, se optimalt, sitta stilla, sjö, skotta snö, skratta, skriva, skrivbordsstol, sladd, slagdänga, slantar, snabbare, snö, sommardäck, stämma, storhandling, styrka, svindyr, synkontroll, tack, text, tillsammans, trasig, tvätt, vår, våren, vila, vinter, Wordfeud on 23 mars 2015|
2 Comments »
Ett regnigt inlägg.
… och med den kärlekeeeen…
Så fortsätter den gamla dängan jag påbörjade i rubriken. Du ser! Det är inte bara min Fästmö som kan en massa gamla slagdängor, även jag kan en och annan. Men du ska vara glad att du inte hör min stämma sjunga låten. Min stämma är nämligen sällan ljuv. För tillfället är den fortfarande morgonskrovlig trots att jag har varit uppe ett tag. Kanske beror det på att jag skrattade lite – och fick glädjen att locka en och annan vän att skratta redan före klockan åtta i morse. Utan att gå in på detaljer kan jag bara säga att vi mästerkockar måste hålla oss samman.
I övrigt kan man lätt hålla sig för skratt när man vaknar upp till detta:
Det regnar idag…
Natten till söndagen hade vi nästan sju grader kallt här och snö (vinter); idag är det regn och blåst (höst). Det är alltså vår. Vi som är födda på våren, typ Annas pappa, Anna och jag själv, får ofta höra att våra humör är som våren (lika omväxlande)… Det är inte roligt att höra. Fast det kanske ligger en och annan sanning i det… Ehum… ja…
För ett år sen fick jag ryggskott på Annas pappas födelsedag. I år klarade jag mig, men fick i stället väldigt ont i nacken. Det kan bero på att jag…
- läser för mycket (böjer nacken för att se texten)
- spelar för mycket Wordfeud på mobilen (böjer nacken för att se texten)
- sitter för mycket vid datorn (böjer nacken för att se vad jag skriver eller läser)
Igår försökte jag därför vila en aning från allt och i stället mest ägna mig åt att kalasa. Det känns ingen större skillnad i nacken idag. Nä, jag skulle behöva gå till optikern och göra en synkontroll och kanske skaffa bättre linser och brillor. Det skulle helt klart bota en del av gamnacken. Vidare behöver jag, till mitt arbetsrum, inte bara en ny Billy rödbrun utan också en ny, hög skrivbordsstol – den jag har är trasig. En ny stol skulle göra att jag finge räta ut ryggraden lite bättre när jag sitter vid datorn och inte som nu, krypa ihop. Men, men, detta är exempel på saker jag inte har ekonomi till. Däremot måste jag försöka skrapa ihop lite slantar till en vanlig linsbeställning. Jag köper alltid på nätet och det är så mycket billigare än att köpa hos optikern. Jag skulle behöva kolla synen för jag ser inte optimalt med de styrkor jag har just nu (olika styrkor på ögonen, dessutom). Fast det får vänta. Till sen. När jag har råd, nån gång.
Mina svindyra glasögon väl en sju, åtta år på gamnacken och skulle behöva lite andra styrkor i glasen.
Det händer inte mycket här. Jag har fyllt i ett kort digitalt, nåt som alltid brukar krångla tack vare e-legitimationen. Idag använde jag mobilt bank-ID och det gick betydligt snabbare. Dessutom behövde jag varken dosa och sladd eller plastkort. Det jag emellertid stilla undrar är hur säkert detta är…
Anna börjar jobba i eftermiddag och jobbar kväll ända till klockan 21. Det betyder att vi missar Jordskott, så jag har ställt DVD:n på inspelning så får vi titta efteråt. Det är roligare att titta tillsammans. Det var också roligare att se både Arne Dahl och Fortitude med Anna igår kväll än att glo ensam. Jag klarade nästan av att sitta stilla under Fortitude, men bara nästan.
Men TV är för kvällen. Resten av dan, då? Tja, dammlagret jag försöker låtsas att jag inte ser, anfaller mig snart i form av dammråttearméer. Dessutom borde jag köra en eller ett par maskiner tvätt – jag ska ju resa bort till påsk och behöver lite rena kläder. Påskdagarna börjar för övrigt bli fulltecknade med storhandling och andra ärenden åt mamma, fika hos nyblivna 98-åringen och träff med en eller två kamrater som bor i eller i närheten av Metropolen Byhålan. Och så ska jag ut och skena längs sjön och fota en massa. Våren brukar ligga några steg före nere i södern än här, nämligen…
Knoppar fotade i Metropolen Byhålan påsken 2011.
Vad händer hos DIG idag??? Fixar du iordning din cykel, byter till sommardäck på bilen eller skottar du snö? Skriv gärna några rader och berätta – jag behöver input från den verkliga världen, tack!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Personligt, Trams, tagged 2000-talet, 80-tal, Aftonbladet, allergisk emot, älska, bandare, blå, blekskärt, docka, England, färger, fungera, furu, furuinferno, gammal, geometriska figurer, golv, Hamburgertelefon, Härligt hemma, hårtork, hem, humor, ihopkopplad, inredningsdetaljer, kök, klädesplagg, klockradio, leva, ljuv, Luxor, märke, modernare, neon, nostalgisk, OKEJ-poster, pastellfärger, pelarbord, porslinspierrot, prylar, rosa, samla, seriös, skåp, skivspelare, sparsamt, spegelvägg, teknikprylar, telefon, telefoni, vardagsrum, vinjett, vinylskivor, visuell kontakt on 05 februari 2015|
20 Comments »
Ett nostalgiskt (nåja…) inlägg.
Under vinjetten Härligt hemma hittade jag på Aftonbladets webbplats elva inredningsdetaljer som bara var med på 1980-talet. Maj gadd vilka prylar och färger, framför allt! Nog kände jag igen en hel del…
- Pastellfärgerna. Jepp, jag hade pastellfärgat i mitt vardagsrum, med blekskärt/rosa (ja, det är sant!). Och så hade jag pastellfärgade teknikprylar såsom telefoner, klockradio och hårtork. Idag är det endast den sistnämnda som lever!
- OKEJ-postern. Nja, såna var jag för gammal och seriös för.
- Furuinfernot. Nepp – inte då men nu! Jag älskar nämligen furu och har furu i köket, i vissa golv och i ett par skåp sen början av 2000-talet.
- Geometriska figurer. Nää, såna var jag allergisk emot redan då.
- Bandaren. Nån sån hade jag faktiskt inte.
- Skivspelaren. Självklart! Den är av märket Luxor och den har jag kvar, numera ihopkopplad med en modernare anläggning. Fungerar hur bra som helst att spela vinylskivor på.
- Porslinspierroten. Uuu ja! Jag började samla på dessa dockor när jag bodde i England. En fyra stycken har jag nog kvar i min ägo. Nånstans. I skrivande stund har jag endast visuell kontakt med en av dem.
- Neon. Ja det fanns i mitt hem, men ganska sparsamt. Möjligen på nåt klädesplagg.
- Spegelvägg. Icke!
- Pelarbord. Nej.
- Hamburgertelefonen. Nej. Men jag hade en rosa och en blå – pastellfärger, förstås!
Och nu när jag har bekänt mina 80-talsinredningslaster vill jag förstås veta hur du hade det hemma hos dig! Skriv gärna en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Ironi, Krämpor, Musik, Personligt, tagged aparmar, arbeta, överutnyttja, bärhjälp, beställa, bröd, cyberspace, dunka, färgtoner, fjantig, fot, fotbad, foto, fotvalv, full styrka, fullastad bil, hälsporre, hålla i skick, högerfot, hela affären, hem, ilfart, inkClub, java, jobbsökeri, kaffe, kasse, Katastrofen, konsert, kyl, landa i mitt knä, lämna kvar, längta, låtsas, lediga jobb, lem, leta, leverera, ljuv, mannen, massera, mat, metal, mirakel, nätshopping, njuta av, ond, onomatopoetiska ord, onsdag, ovansidan, paket, pappa, pistol, postbox, pumps, pytsa upp, rätt vindriktning, recension, rejäla gympadojor, rikta, roman, rulla med tennisboll, rustning, Sabaton, sömn, scanner, senapsmugg, shopping, skämmas, skönt, skoinlägg, skrivartoner, slår rekord, smita, snabba ryck, snabbmat, stå i vägen, storhandling, stretcha, svart toner, tanka, täcka foten, tåhävning, tecken, torsdag, unna mig, Uppsalanyheter, vaggad, Vaksala torg, val, vara, varuvagn, vattenpistol, vänsterfot, Willys on 22 augusti 2014|
4 Comments »
Ett varierat inlägg.
Igår slutade Fästmön jobba klockan 16. Jag åkte och hämtade henne och sen började det… storhandlingshelvetet på Tokerian. Alltså vi var inte hemma förrän klockan 20. Fast då hade vi förstås också levererat alla kassar och ställt in mat i kylen i Himlen, hämtat ett paket, tankat och ätit snabbmat också.
Men ändå. Snabba ryck är det inte när vi storhandlar. Anna går omkring med en roman över de varor som ska inhandlas. Jag, som ju är mannen i familjen (<== ironi av det interna slaget), sköter framförandet av fordon, det vill säga varuvagn inne i affären, fullastad bil utanför samt pistolen. Med pistol menar jag scanner. För att roa mig själv ibland låtsas jag att scannern är en vattenpistol som jag riktar mot folk som står i vägen för vår framfart. Anna skäms. Jag utbrister i onomatopoetiska ord, passande en vattenpistol.
Igår tror jag Anna slog rekord. Jag misstänkte starkt att vi hade fått med oss hela affären hem. Det hade vi inte. Det var ett bröd som smet, så det lämnade vi kvar. Nån bärhjälp i Himlen fick vi inte heller. Storbarnen jobbade, de yngre var hos sin pappa. Inte konstigt att vi har aparmar.
Bröd på rymmen på Tokerian.
Aparmarna till trots så har jag inga större problem med dessa lemmar. Det är fötterna som är ONDA just nu. Hälsporren på högerfot, som jag trodde jag hade lyckats hålla i skick, dunkar nu med full styrka. Ungefär som Sabaton igår kväll på Vaksala torg, metal, som vaggade mig till sömns tack vare rätt vindriktning. Skillnaden är bara att Sabaton, som lustigt nog i sammanhanget är den del av en rustning som täcker foten, är ljuv musik i mina öron. Hälsporre är a pain in the ass foot. Jag stretchar och gör tåhävningar och rullar med tennisboll i fotvalvet och använder skoinlägg sen 2012. Inget hjälper. Som grädde på moset har jag fått ont i vänsterfoten också, fast på ovansidan. Märkligt. För du ska veta att jag går i rejäla gympadojor, inga fjantiga pumps eller så. (Pumps är fjantiga på mig. På dig kanske de inte är det.)
Därför tänker jag unna mig ett skönt och masserande fotbad i kväll. Jag köpte ett härligt fotbad för fem och ett halv år sen, strax före Katastrofen. Man kan inte påstå att jag har överutnyttjat det. Jag längtar redan… Du som inte har ett fotbad att njuta av kan i stället njuta av fina bilder och en recension av Sabatons konsert igår av Uppsalanyheters utsända. Om du vill.
Men nu måste jag ge mig ut i cyberspace och leta lediga jobb. Idag har de inte precis landat i mitt knä med ilfart idag. Det gjorde däremot skrivartonern från inkClub! Jag beställde toner i onsdags och igår, torsdag, låg en svart toner och en färgtoner i min postbox. Det kallar jag ilfart!
Kan denna vara ett tecken på att det sker ett mirakel i jobbsökeriet idag..?
Dags att pytsa upp en senapsmugg java till sällskap på jobbletarresan.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Musik, Personligt, Trams, tagged arbete, beige sandaler, Bella Notte, blad-ut, bredbent, brun, dragspel, ge hals, greppa, gympadojor, händer, humor, IKEA, kritvita gaddar, le, ljuv, natt, nöjd, nyinköpt, plast, skoförvaring, skor, svart, tjocka fötter, underbar, vända, vibrato, vitlökspress on 21 augusti 2013|
10 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan frågar sig vad hon har köpt.
Jag kom hem från IKEA med TVÅ (2) saker idag: en vitlökspress och en skoförvaringsgrunka. Men den senare såg mera ut som ett dragspel…
Dragspel?
Jag rev ur det ur plasten, greppade det med båda händerna, ställde mig bredbent och blad-ut, öppnade käften med kritvita gaddar (nåja..) och gav hals med ursniggt vibrato:
Å, vilken natt, vilken underbar natt, denna ljuuuuuva bella notte…
Det fick Fästmön att le. Då blev jag nöjd!
Sen när hon hade åkt till jobbet, vände jag på dragspelet och hängde upp det i en av mina garderober. Fyllde det med mina skor. Insåg… att jag äger ett par beige sandaler, ett par nyinköpta bruna skor (inte använda än) och resten – svarta (förutom gympadojorna, dårå). Och jag har inte ens tjocka fötter…
Skoförvaring! Så bra det blev för 39 kronor.
Livet är kort.
59.858564
17.638927
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 