Snabba ryck, sporrar och vaggad till sömns av metal

Ett varierat inlägg.

---

 

Igår slutade Fästmön jobba klockan 16. Jag åkte och hämtade henne och sen började det… storhandlingshelvetet på Tokerian. Alltså vi var inte hemma förrän klockan 20. Fast då hade vi förstås också levererat alla kassar och ställt in mat i kylen i Himlen, hämtat ett paket, tankat och ätit snabbmat också.

Men ändå. Snabba ryck är det inte när vi storhandlar. Anna går omkring med en roman över de varor som ska inhandlas. Jag, som ju är mannen i familjen (<== ironi av det interna slaget), sköter framförandet av fordon, det vill säga varuvagn inne i affären, fullastad bil utanför samt pistolen. Med pistol menar jag scanner. För att roa mig själv ibland låtsas jag att scannern är en vattenpistol som jag riktar mot folk som står i vägen för vår framfart. Anna skäms. Jag utbrister i onomatopoetiska ord, passande en vattenpistol.

Igår tror jag Anna slog rekord. Jag misstänkte starkt att vi hade fått med oss hela affären hem. Det hade vi inte. Det var ett bröd som smet, så det lämnade vi kvar. Nån bärhjälp i Himlen fick vi inte heller. Storbarnen jobbade, de yngre var hos sin pappa. Inte konstigt att vi har aparmar.

Bröd på rymmen på Tokerian.

 

Aparmarna till trots så har jag inga större problem med dessa lemmar. Det är fötterna som är ONDA just nu. Hälsporren på högerfot, som jag trodde jag hade lyckats hålla i skick, dunkar nu med full styrka. Ungefär som Sabaton igår kväll på Vaksala torg, metal, som vaggade mig till sömns tack vare rätt vindriktning. Skillnaden är bara att Sabaton, som lustigt nog i sammanhanget är den del av en rustning som täcker foten, är ljuv musik i mina öron. Hälsporre är a pain in the ass foot. Jag stretchar och gör tåhävningar och rullar med tennisboll i fotvalvet och använder skoinlägg sen 2012. Inget hjälper. Som grädde på moset har jag fått ont i vänsterfoten också, fast på ovansidan. Märkligt. För du ska veta att jag går i rejäla gympadojor, inga fjantiga pumps eller så. (Pumps är fjantiga på mig. På dig kanske de inte är det.)

Därför tänker jag unna mig ett skönt och masserande fotbad i kväll. Jag köpte ett härligt fotbad för fem och ett halv år sen, strax före Katastrofen. Man kan inte påstå att jag har överutnyttjat det. Jag längtar redan… Du som inte har ett fotbad att njuta av kan i stället njuta av fina bilder och en recension av Sabatons konsert igår av Uppsalanyheters utsända. Om du vill.

Men nu måste jag ge mig ut i cyberspace och leta lediga jobb. Idag har de inte precis landat i mitt knä med ilfart idag. Det gjorde däremot skrivartonern från inkClub! Jag beställde toner i onsdags och igår, torsdag, låg en svart toner och en färgtoner i min postbox. Det kallar jag ilfart!

Kan denna vara ett tecken på att det sker ett mirakel i jobbsökeriet idag..?

Dags att pytsa upp en senapsmugg java till sällskap på jobbletarresan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 45: Förlovat och Förlorat

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.

Dags att sammanställa höjdpunkter (förlovat) respektive dalar (förlorat) under den gångna veckan. Fast först en kommande höjdpunkt:

I morgon/På fredag firar vi femårig förlovning, Fästmön och jag! (Hade saker och ting varit annorlunda så hade vi inte bara varit förlovade vid det här laget. Men liv är till för att raseras – och byggas upp på nytt!)

Förlovat

• Anna (Den bästa fästmön som finns, med det största hjärtat och det klokaste sinnet!)
• Modet att nätverka (Jag tränar på att bli bättre!)
• Klara (Nu gången från bloggvän till vän! Fast det gjorde hon redan första gången vi sågs!)
• Kortet från Hvita Frun (Så glad jag blev!!)
• Bil 3:an (Som visserligen hade strulat till det med min verkstadsbokning och lånebil, men som ändå utförde det beställda arbetet – service, däckbyte och bromsfix – samt ordnade lånebil. Det är sånt som gör att kunderna kommer tillbaka!)
• Barn–TV–seriehelg (Det var jätteroligt!)

Förlorat

• P-böter (Klantigt av mig att missa rätt p-automat och dåligt av Europark/Hojab att inte ha tydligare p-automater. Den smälte in i betongen med sin färg…)
• Struligt på bilverkstan (Nej, Bil 3:an, nu får ni nog se över ert bokningssystem!)
• Förföljare (Alla förföljare har satt sina spår. Inte konstigt att jag är överkänslig…)
• Skrivartoner (Som bara tar slut och som är skitdyrt!)
• Att inte glädja sig åt det lilla, riktigt (Att slippa betala elva kronor på a-kassan räcker till mindre än en halvtimmes parkering i stan… Jag har svårt att glädjas åt det.)
• Krav och oro (Ständiga följeslagare, tyvärr.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Men seriöst, a-kassan!..

Ett inlägg om a-kasseavgiften.

Uppdaterat inlägg igen:  Jag svarade på nedanstående att det var bra om det är så att för hög avgift betalas tillbaka automatiskt, men att det inte var så att det skedde automatiskt för två, tre år sen. Då fick jag till svar att h*n har kollat med medlemsregistret som har bekräftat att det justeras i efterhand – men om jag är osäker kan jag ringa och kolla. Eh… nu var det ju h*n som inte förstod min fråga först. Har skickat ytterligare ett meddelande där jag frågar om jag har uppfattat det rätt att det justeras i efterhand. För säkerhets skull.

Vad är det för nötter som sitter och svarar, egentligen? En frågar ju från början för att en inte vet och sen får en först fel svar, sen svar att det är på ett visst sätt – samtidigt som jag blir informerad om att jag kan ringa och kolla. Ungefär som för säkerhets skull Jag mejlade ju för 17 en enkel fråga som bara krävde ett enkelt svar. Varför göra det så svårt???

Uppdaterat inlägg: Efter ytterligare mejlväxling skriver nu a-kassans representant att h*n har missförstått min fråga (!). Korrekt svar på den är att a-kassan justerar i efterhand. Och DET tror jag inte riktigt på…

————————————————

Sen tidigare vet jag att man kan få nedsatt avgift till a-kassan när man är arbetslös. Jag betalar idag, precis som när jag hade en inkomst, 119 kronor i månaden i a-kasseavgift. Det känns… konstigt att betala till a-kassan – och sen få ersättning från den för att jag är arbetslös. Därför mejlade jag för att höra vad som gäller nu.

Jorå, jag kan få nedsatt avgift, från 119 kronor i månaden till 108, fick jag veta. Men… då måste jag fylla i en blankett och skicka in. Eftersom jag har varit ÄRLIG och uppgett att jag då och då skriver blogginlägg mot betalning räknas jag inte som arbetslös en månad som augusti när jag skrev ett (1) inlägg mot betalning. I september skriver jag troligen inte nåt inlägg mot betalning, men jag vet inte än, månaden är inte slut.

Byråkrati för elva spän… Nej tack, behåll min guldpeng, a-kassan!

Tidigare var det bara så att jag själv, när jag skulle betala min räkning till a-kassan, drog av och betalade det lägre beloppet. Sist (2011) var det samma belopp, det vill säga 119 respektive 108 kronor.

Nu måste jag alltså i princip fylla i en blankett, skriva ut den för att kunna signera den, stoppa den i ett kuvert och skicka in med snigelpost varje månad till a-kassan, om det hela ska bli korrekt. Ett frimärke kostar sex (6) kronor och ett kuvert ungefär lika mycket och så skrivartoner och el på detta… Alltså lönar det sig inte.

Men seriöst, a-kassan! Ska ge oss arbetslösa ersättning med en hand och ta tillbaka med den andra? Varför denna byråkrati för elva (11) kronor???

Livet är kort. Och det här är direkt puckat, tycker jag!

Read Full Post »