Ett nostalgiskt (nåja…) inlägg.
Under vinjetten Härligt hemma hittade jag på Aftonbladets webbplats elva inredningsdetaljer som bara var med på 1980-talet. Maj gadd vilka prylar och färger, framför allt! Nog kände jag igen en hel del…
- Pastellfärgerna. Jepp, jag hade pastellfärgat i mitt vardagsrum, med blekskärt/rosa (ja, det är sant!). Och så hade jag pastellfärgade teknikprylar såsom telefoner, klockradio och hårtork. Idag är det endast den sistnämnda som lever!
- OKEJ-postern. Nja, såna var jag för gammal och seriös för.
- Furuinfernot. Nepp – inte då men nu! Jag älskar nämligen furu och har furu i köket, i vissa golv och i ett par skåp sen början av 2000-talet.
- Geometriska figurer. Nää, såna var jag allergisk emot redan då.
- Bandaren. Nån sån hade jag faktiskt inte.
- Skivspelaren. Självklart! Den är av märket Luxor och den har jag kvar, numera ihopkopplad med en modernare anläggning. Fungerar hur bra som helst att spela vinylskivor på.
- Porslinspierroten. Uuu ja! Jag började samla på dessa dockor när jag bodde i England. En fyra stycken har jag nog kvar i min ägo. Nånstans. I skrivande stund har jag endast visuell kontakt med en av dem.
- Neon. Ja det fanns i mitt hem, men ganska sparsamt. Möjligen på nåt klädesplagg.
- Spegelvägg. Icke!
- Pelarbord. Nej.
- Hamburgertelefonen. Nej. Men jag hade en rosa och en blå – pastellfärger, förstås!
Och nu när jag har bekänt mina 80-talsinredningslaster vill jag förstås veta hur du hade det hemma hos dig! Skriv gärna en kommentar och berätta!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
De glömde ju en av de mest tidstypiska inredningsdetaljerna! Sammetsplanschen-en sån där med svart sammet upphöjt och färg föreställande ngt nedsänkt. Fanns i alla hem jag besökte iaf;-).
Neon och geometriska figurer hade jag mest på kläder. Möblerna var soffor i mönstrat tyg och hela mitt flickrum var mintgrönt med draperade gardiner:-)
Ja den ja!.. 😉
Mintgrönt, maj gadd! Där hade min klockradio platsat, alltså. 😛
Har nog förträngt det årtiondet 😉
Men….kommer ihåg en sån där otroligt knäpp telefon jag hade, en röd sko (pumps) med hög klack (?!)
Fruktansvärt opraktisk sak må jag säga!
Ha dé!/Kram
De där telefonerna kommer jag ihåg! Jag hade en killkompis som hade en sån sko.
Kram!
Var nog, och är, inte så trendig… Inga pastellfärger, inga spegelväggar, ingen furu. Däremot en brun manchestersoffgrupp! Efter den ben run skinnsoffa som jag har fortfarande!! Från 1987 tror jag, något sliten numera, mest p g a kattklor, men fullt duglig!!
Mitt hem är en salig blandning av 1950-2000-tal. Det ” modernaste”, bortsett från sängen är ett skrivbord i gammal stil jag köpte av svärsonen förra året. Gillar gamla saker/möbler, men inte för gamla!
Brunt tillhör nog mera 1970-talet och DET gick mitt gamla flickrum i – tapeter, matta, lampor, lakan… ALLT var brunt! Efter det fick jag en lååång antibrun period, men sen jag lät klä om mina matsalsstolar (som är ärvda från farmors och farfars hem och har varit med i kriget i Finland, minsann!) i brunt skinn gillar jag färgen igen. Tänker ju på choklad, förstås! 😉
I mitt hem nu är det mycket svart i vardagsrummet…
Haha, då var vi ( f d make och jag) sena också, brunt först på 80- talet! Det stämmer rätt bra fortfarande, ”kommer alltid med kvällståget”, vad det än gäller..,
Kram
Jamen jag då, som började gilla brunt och orange på 2000-talet…
Kram!
Pastellfärgerna: Ja, mitt rum fick ljusrosa tapeter i början av 80-talet (innan dess var tapeterna gula och vita…till det ett ”matchande” gräsgrönt golv….)
OKEJ-postern: Absolut! Jag minns speciellt en ”Nord och syd”-affisch som jag hade på dörren!
Furuinfernot: Köksbord i alla fall…
Geometriska figurer: Ja. Hade bl a en stålrörsfåtölj med en dyna som hade rosa ”penselstreck” och blågröna trianglar mot en svart bakgrund.
Bandaren: Ja!
Skivspelaren: Ja! …men den är tyvärr död nu 😦
Porslinspierroten: Nej…men porslinsmasker (och solfjädrar) på väggarna.
Neon: Ja! Neongrönt, neonrosa, neongult… (+neontetror i ett akvarium)
Spegelvägg: Ja!
Pelarbord: Nej!
Hamburgertelefonen: Nej!
Men det må jag säga! Du var ju en riktig 80-talsmupp du! 😛 Underbart!!! (Hade varit kul att se bilder…)
Långt permanenta hår med neonslinger blått eller rosa. Kort mintgrön midjejacka med axelklaffar, vita linnebyxor och myggjagare. Jag kan inte påstå att jag var avvikande från interiören. Väldigt 1986.
Oj oj oj oj!!! Jag vill ju se bilder!!! 😛
Nej- det där stämmer inte på hur det var hos mig- men jag bodde under hela (det förslösade) 80-talet ihop med supermegaexxet,så min tillvaro var brun-brun-beige,brun- oh gudars så deprimerande.Furusäng och furusoffa med brunt överkast repektive beigebrunrandig klädsel. Det enda glädjeämnet var väl den lilla Röda hallmöbeln. Men jag hade rätt mycket mintgröna kläder. Bl.a en jacka från Lindex som jag ännu kan sakna ibland. (hade för det mesta hennarött/mörkrött hår de här åren) En rosa klockradio hade jag men den hängde med sen början av 70-talet. Den saknar jag Också..
Oj vilket beigebrunt 80-tal för din del! Tur att Den Lilla Röda fanns. 😛
Våra klockradior kanske var kusiner, min var dock mintgrön. 😉
Ja, jag fick brunnoja under de åren- jag börjar återhämta mig men endast långsamt och i mycket små doser.
Du får tänka på brunt som i choklad, inte bajs. 😎
Ja just det- vad är en bandare?
De menar en pastellfärgad kassettbandspelare/kassettradio.
Jaha- nej min var svart,med dubbelkassett 🙂 Av mindre bergsprängarmodell.
Och jag hade ingen… 😦