Fällan

Ett inlägg om en bok.

---

 

Författaren Unni Drougge är ganska… speciell. Kontroversiell, i många sammanhang. Självutlämnande, framför allt. Trilogin om skandaljournalisten Berit Hård kan en läsa på många sätt. Jag har i vart fall läst ut den tredje och avslutande delen, Fällan.

Den här gången får Sveriges populäraste bloggerska ansiktet förstört när hon ska göra en skönhetsbehandling. Men först är hon på en fest där Berit Hård blir barnmorska när Kissie föder sin dotter. Katastroferna lär inte vänta på sig. Inte nog med att Kissies ansikte är förstört – nån kidnappar hennes nyfödda dotter. Och av nån anledning dras Berit Hård in i det hela igen. På uppdrag av en vän far hon ner till Thailand. Men frågan är om hon inte själv har gått i en fälla. Det tror i vart fall hennes nye kille Benke.

Berit Hård är en underbar antihjältinna! Jag älskar den småfeta, halvgamla journalisten. Hon som lever på snabbmat och drar hem karlar på snabbligg. Men trots att hon rör sig i en värld full av både alkohol och droger är hon klarsynt och har som både drivkraft och mål att göra ett bra jobb. Dessutom är jag säker på att hon har lånat ett och annat drag av sin författare.

Och så bara älskar jag humorn i Berit Hård-böckerna. Den är rå och drastisk. I Fällan får vi läsare till exempel prov på hur obildade bloggerskor skriver (de stavar till exempel inte så bra) och om vad. Jag viker mig dubbel i skrattkramp flera gånger.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Två små kickor skulle gå en gång… på mordvandring uti Skoga…

Ett Maria Langskt inlägg. Och rätt Toffliskt, förstås. Och jädrigt långt…

---

 

Kära nån så full av nya, härliga intryck jag är! Igår, torsdag, bar det av till Skoga, jag menar Nora, för att mordvandra i Maria Langs fotspår. (Mer om mordvandringen längre ner i texten!) Fästmön och jag tuffade dit i Clark Kent*, för det finns ingen el i järnvågsspåren i Nora. Ungefär 23 mil enkel resa var en alldeles lagom biltur. Jag skrek och tjöt av spänning i bilen när vi anlände, för det här hade jag sett fram emot. Stort TACK till Sven-Bertil som gjorde det möjligt för oss att åka tack vare en budget på 2 000 kronor!

Tre små gummor blev i vår version av visan Två små kickor.

Två små (nåja…) kickor skulle alltså en gång på mordvandring uti Nora. Jag hade längtat över ett år efter detta och plötsligt blev det möjligt tack vare att det finns snälla människor. Men mer om mordvandringen kommer längre ner. Vi tar saker i tur och ordning…

Vi körde alldeles lagligt fort på nånstans mellan två timmar och två och en halv. Nora centrum är litet och det är bra skyltat ner till järnvägen där vi hade bokat boende. (Mer om boendet längre ner i texten!) Man kan parkera gratis i två timmar med p-skiva. Vi som skulle bo på vandrarhemmet hade särskild, gratis och tidsobegränsad parkering.

När vi hade parkerat såg jag en spännande tågvagn som vi genast besökte. Där håller Maria Langs systerson Ove Hoffner till. Han har en loppisavdelning och en deckaravdelning som vi tittade närmare på.

Hungriga med toalettbehov sökte vi oss till närmaste restaurang, även den intill såväl vandrarhem som Ove Hoffners vagn. Tyvärr. Det var ett stort misstag. Jag betalade två luncher med mitt betalkort, men uppenbarligen krånglade kortapparaten eller kassan. Ägaren (?) var mycket otrevlig och skällde i princip ut mig inför övriga gäster för att jag hade en dålig attityd gentemot honom. Uttrycket att kunden/gästen alltid har rätt köper kanske inte jag heller rakt av, men ägaren gjorde det definitivt inte. (Idag sa han att han efter mig tvingades smöra för en kund i Gant-tröja för att jag hade haft så dålig attityd. Själv hade jag bara en LaCoste på mig igår…) Han ville nämligen att jag skulle prova igen. Sa han först. Senare ändrade han sig och sa att han menade att jag skulle sätta in kortet så att han kunde betala tillbaka mina 150 kronor och så att jag kunde betala på nytt. Eh?

Jag snabbkollade mitt konto och 150 kronor var och är fortfarande reserverade för restaurangen. Ändå stod det att köp ej medgavs på kvittot – som jag aldrig fick. Ärlig som jag är lämnade jag mitt visitkort med telefonnummer och ägaren skulle återkomma. Det gjorde han idag och jag gick genast dit eftersom vi var på väg att åka. Inga pengar från mig hade kommit in idag mitt på dan, det vill säga han visade mig att dagskassan inte stämde. Jag visade från min mobil mitt konton och att de 150 kronorna är reserverade. Det slutade med att han ska ringa mig igen nästa vecka så vi får lösa detta. Jag hade god lust att ge honom 150 kronor kontant idag, för jag orkar inte med sånt här tjafs, men tyvärr hade jag bara en femhundring. I min ilska Twittrade jag ut en varning igår och det var några som hörde av sig att sa att de varit med om liknande på restaurang På Spåret. Det bästa, enligt mig, är att inte gå dit. Eller gå dit och ät för maten var jättegod, men betala för 17 kontant! To be continued…

Aningen stukade gick vi upp till centrum. Där strosade vi i loppisar och second hand-affärer och några vanliga affärer också. Missa inte Nora Diversehandel vid torget eller Blå skåpet längre ner på Kungsgatan, till exempel, om du är i Nora. På Blå skåpet skrämde jag för övrigt en liten tant – det var inte meningen! – så hon höll på att skita (på sig) i det blå skåpet, så att säga… Fika intog vi på Da Capo, som vi hittade i ett hörn. Det var ett mycket trevligt kafé, med fin inredning. Dessutom var personalen vänlig. (Mer om Da Capo längre ner i texten!) En tur in till Sandbergs blev det också. Där blev somliga alldeles betagna i alla fina burkar… Vår lilla rundvandring på egen hand i Nora avslutades med en Noraglass med hasselnötsmak som vi intog på strandpromenaden (Mer om Noraglass längre ner i texten!) Innan vi checkade in på vandrarhemmet checkade vi in Stationshuset där Turistbyrån finns – och en massa roliga gamla saker.

Vi shoppade faktiskt inget mer än ett vykort till mamma och en Maria Lang-bok till mig idag, den ena av de två ungdomsdeckarna som fattades i min samling.

Här kommer några bilder från våra egna rundturer i Nora igår och idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mordvandring i Nora

Huvudsyftet med vår tripp var ju inte att shoppa utan att delta i mordvandringen. Vandringen hölls av Ove Hoffner som berättade om sin moster Maria Lang och showade en aning. Cirka en timme tog promenaden och vi fick bland annat se huset från utsidan där Maria Lang bodde och där hon hade sin skrivarlya samt hennes byst vid strandpromenaden. Den hundralapp promenaden kostade var en väl spenderad peng! Ove Hoffner spelade upp små scener och man kunde nästan se hans moster framför sig. Det här var jätteroligt och detta vill jag göra igen!

Jag vill naturligtvis inte avslöja för mycket, men här är några bilder från mordvandringen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Boende: STF Vandrarhem i Nora

Den här trippen skulle hållas inom en viss budget. Men den skulle också vara trevlig. Och trevligt och annorlunda var det verkligen att bo på STF:s Vandrarhem i Nora – på ett tåg. Vi delade alltså kupé. Kupén var trång och liten och väldigt varm, men hade fin utsikt ut mot Norasjön. Tanken var att en skulle ligga i överslafen, den andra i underslafen. Ingen av oss ville ligga i överslafen, så vi låg skavfötters i underslafen. Inte helt optimalt. Ett sällskapsrum med intilliggande kök för egen lättare matlagning fanns ombord på tåget. I sällskapsrummet kunde man glo på TV, men de flesta som sökte sig dit gjorde det för att ladda sina mobiler och kameror. Lite fler eluttag ombord vore faktiskt inte helt fel! Sällskapsrummet var trevligt arrangerat med gamla tågfåtöljer och bord. Köket var fräscht och rent. Man kunde köpa frukost för en billig penning, men vi avstod. Lakan fanns att hyra, vi hade med oss lakan och handdukar. Dusch fanns i en annan byggnad, men flera toaletter fanns nära vår kupé. Damen som förestår vandrarhemmet i år och nästa var mycket vänlig och bjöd på en kopp kaffe och en pratstund i morse när jag var piggelin (nåja…) och Anna behövde sova lite till. Bland annat fick jag veta att här inte går några tåg, men att Noraborna önskar el i sina spår så man kan tåga mellan Nora och Örebro.

Jag rekommenderar verkligen det här STF-boendet! Det var spännande och annorlunda och passar såväl barnfamilj som tant!

Som vanligt vill jag inte avslöja för mycket, men här är några bilder kring vårt boende:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äta i Nora

Det finns gott om kaféer och restauranger i Nora, trots att stan är så liten. Man kan till exempel äta frukost på lite olika ställen, men man kan också äta allt från snabbmat och lunch till fina middagar. Vi fikade och åt frukost på Café Da Capo. Det var gott, bra priser, fin inredning och trevlig personal. Kort sagt, ett ställe vi återvände till. Middag intog vi på Maria Langs krog. Där var få gäster, men vi fick fin mat och god service.

Här är några bilder från våra ätliga äventyr i Nora:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Budget

Vi hade en budget på 2 000 kronor. Den hade vi hållit om vi hade ätit billigare middag och enklare frukost samt skippat glass och fika. Men vi ville unna oss lite.

Lunch två personer 150:-

Boende två personer 460:- (Hade kostat 360:- om vi var STF-medlemmar)

Mordvandring två personer 200:-

Tvårättersmiddag två personer 700:-

Frukost två personer 180:- (Hade kostat 100:- om vi ätit på vandrarhemmet)

Bensin Uppsala-Nora-Uppsala 300:-

Totalt: 1 990:-

Vi köpte också gofika och glass igår och för detta tillkom ungefär 250 kronor.

Jag är mycket nöjd med Noratrippen och tackar alla inblandade utom ägaren (?) till På Spåret, som jag lär få fortsätta dras med, tyvärr, och som lade sordin på stämningen. Förutom detta skulle jag gärna åka tillbaka till Nora igen och stanna längre!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rubriksättaren har överansträngt sig

Ett skrattande inlägg.

---

 

Man kanske inte ska skratta åt döden. Och det är ju inte döden i sig jag skrattar åt när jag läser Aftonbladet. Rubriksättaren måtte ha överansträngt sig, eller hur? För är det nån som tvivlar på att vi alla, oavsett ålder, måste dö?

PS Ät inte snabbmat! Du kan dö.

---

Livet är kort.

Read Full Post »

En mugg kaffe och lite så

Ett väldoftande inlägg.

---

 

En senapsmugg med kaffe är en fin belöning.

Det finns väl inget som doftar så härligt som nyperkolerat kaffe? Det skulle möjligen vara nykokt kaffe eller nybryggt, dårå. Igår när jag kom hem från min söndagspromenad slog doften emot mig när jag klev in genom ytterdörren. Underbart! En senapsmugg* (!) med kaffe blir inte enbart belöningen efter en promenad utan också efter morgonens administration och hushållssysslor. En Toffla behöver nämligen ha lite morötter på sin krokiga stig, inte enbart piska sig. Nu äter jag inte morötter, så de får anta formen av kaffe.

Dagen jag vaknade till idag är en kylig en. Termometern visade nära sex minusgrader. Nu har kvicksilvret stigit till minus tre. Dessvärre behöver jag ge mig ut i kylan, men inte förrän till kvällen och dessutom i ett roligt ärende: jag ska hämta äldste bonussonen och åka och byta en födelsedagspresent som han fick. Det är alltid roligt att träffa Johan på egen hand. Extra roligt blir det också när det inte är jag själv som behöver prova kläder utan andra! Sån är jag – det vill säga totalt ointresserad av kläder och mode. Johan är emellertid likadan, så det kan bli en intressant stund i kväll. Det är skönt att han inte är fyra år utan ett par decennier äldre.

Jag trodde att jag hade rensat Annas kakfat, men…

Innan jag träffar Johan borde jag försöka äta middag och tanka bilen – i den ordningen. Men jag hade tänkt våfflor idag och det funkar inte. Det tar nämligen för lång tid att fixa våfflor och framför allt att äta dem. Efteråt är jag så däst och fyrkantig att jag knappt orkar gå från bordet till diskbänken. Än mindre åka till Stormarknaden och byta ett klädesplagg. Nåja, det finns väl alltid nån snabbmat att tillgå om så skulle vara. Sen har jag hört att kakfaten hos Fästmön inte är helt rensade än, trots att jag gjorde mitt bästa i lördags. Kanske kan bli nån liten godbit där om det hinns med – jag måste vara hemma igen till klockan 21. Vill inte missa premiäravsnittet av Jordskott, nämligen, på SvT 1.

Jag hade en skön vilohelg, vilket behövdes. Den passerade förvånansvärt snabbt också, vilket mina ensamma helger inte brukar göra. Kanske var det för att jag fyllde den med en och annan mugg kaffe och lite så. Viss nytta gjorde jag, för jag lät min tvättmaskin jobba ett par gånger. Med hjälp av herr Muskel lekte jag sen rörmokare i handfatet i badrummet. Jag får anse mig vara nöjd med resultatet.

Nu visar mina klockor snart halv tio. Solen tittar fram och jag har hela dan på mig att..? Men vad ska DU göra idag??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag alltid!

* Jag dricker alltid kaffe i en brun mugg från Höganäs, en mugg som det var Apotekssenap i till jul ett år. På bakluckeloppis hittade jag sen ett antal likadana muggar för en tia. Kommer du till mig på fika är risken stor att du också blir bjuden på kaffe ur en före detta senapsmugg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad äter du vanligen för snabbmat?

Ett redovisande inlägg.

---

 

Den gångna veckans fråga handlade om mat. Tofflan undrade vad du vanligen äter för snabbmat.

Så här fördelade sig de 28 inkomna svaren:

25 procent (sju personer) svarade: Korv med bröd.

21 procent (sex personer) svarade: Nån fryst rätt, typ Findus eller Dafgårds. 

18 procent (fem personer) svarade: Eh… jag äter aldrig snabbmat. 

18 procent (fem personer) svarade: Other:
Pizza, kebab, hämtmat från nåt ställe, men inte hamburgerkedja då.
Ägg!
omelett el gröt
Om det kunde finnas en matvagn här ändå.. Annars äter jag allting på din lista.
Mat som går snabbt att laga ex. omelett, sallad, något baserat på gryn ex gröt

Sju procent (två personer) svarade: Mat från nån hamburgerkedja. 

Sju procent (två personer) svarade: Snabbmakaroner.

Fyra procent (en person) svarade: Smaksatta nudlar i påse. 

Ingen svarade: Langos eller wok från en matvagn på hjul.

Inna kommenterade:

För mig är ägg världens bästa snabbmat. Äggröra, stekt ägg, omelett, scrambled egg, kokt ägg. Jag som älskar grönsaker gör ofta omelett med grönsaker. Sallad och stekt ägg är jättegott. Kokt ägg är perfekt att ha som mellanmål.
Jag äter sällan ”skräpmat” det blir burger king när vi är på resade fot typ.

Tofflan kommenterade:

Ägg är verkligen kanon eftersom man ju kan variera dem så mycket. Dessvärre reagerar min mage på ägg ibland, så jag kan periodvis inte äta äggmat.
Burger King har godast strips! 😛

Stort TACK till dig som klickade och kommenterade. En ny fråga finns som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrar: Vad äter du vanligen för snabbmat?

Ett undrande inlägg.

---

 

Nån mästare i köket är jag INTE. Det blir ganska ofta snabbmat, framför allt när jag är ensam. Så precis som när det gäller bredbandsleverantörer vill jag ha tips på snabbmat. Därför undrar Tofflan den här veckan vad du vanligen äter för snabbmat.

Det här inlägget går inte att kommentera, men du kan skriva ett eget svarsalternativ inne i själva omröstningen. Och kommentera där går också bra. Frågan hittar du som vanligt i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

Stort TACK på förhand för ditt klick!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snabba ryck, sporrar och vaggad till sömns av metal

Ett varierat inlägg.

---

 

Igår slutade Fästmön jobba klockan 16. Jag åkte och hämtade henne och sen började det… storhandlingshelvetet på Tokerian. Alltså vi var inte hemma förrän klockan 20. Fast då hade vi förstås också levererat alla kassar och ställt in mat i kylen i Himlen, hämtat ett paket, tankat och ätit snabbmat också.

Men ändå. Snabba ryck är det inte när vi storhandlar. Anna går omkring med en roman över de varor som ska inhandlas. Jag, som ju är mannen i familjen (<== ironi av det interna slaget), sköter framförandet av fordon, det vill säga varuvagn inne i affären, fullastad bil utanför samt pistolen. Med pistol menar jag scanner. För att roa mig själv ibland låtsas jag att scannern är en vattenpistol som jag riktar mot folk som står i vägen för vår framfart. Anna skäms. Jag utbrister i onomatopoetiska ord, passande en vattenpistol.

Igår tror jag Anna slog rekord. Jag misstänkte starkt att vi hade fått med oss hela affären hem. Det hade vi inte. Det var ett bröd som smet, så det lämnade vi kvar. Nån bärhjälp i Himlen fick vi inte heller. Storbarnen jobbade, de yngre var hos sin pappa. Inte konstigt att vi har aparmar.

Bröd på rymmen på Tokerian.

 

Aparmarna till trots så har jag inga större problem med dessa lemmar. Det är fötterna som är ONDA just nu. Hälsporren på högerfot, som jag trodde jag hade lyckats hålla i skick, dunkar nu med full styrka. Ungefär som Sabaton igår kväll på Vaksala torg, metal, som vaggade mig till sömns tack vare rätt vindriktning. Skillnaden är bara att Sabaton, som lustigt nog i sammanhanget är den del av en rustning som täcker foten, är ljuv musik i mina öron. Hälsporre är a pain in the ass foot. Jag stretchar och gör tåhävningar och rullar med tennisboll i fotvalvet och använder skoinlägg sen 2012. Inget hjälper. Som grädde på moset har jag fått ont i vänsterfoten också, fast på ovansidan. Märkligt. För du ska veta att jag går i rejäla gympadojor, inga fjantiga pumps eller så. (Pumps är fjantiga på mig. På dig kanske de inte är det.)

Därför tänker jag unna mig ett skönt och masserande fotbad i kväll. Jag köpte ett härligt fotbad för fem och ett halv år sen, strax före Katastrofen. Man kan inte påstå att jag har överutnyttjat det. Jag längtar redan… Du som inte har ett fotbad att njuta av kan i stället njuta av fina bilder och en recension av Sabatons konsert igår av Uppsalanyheters utsända. Om du vill.

Men nu måste jag ge mig ut i cyberspace och leta lediga jobb. Idag har de inte precis landat i mitt knä med ilfart idag. Det gjorde däremot skrivartonern från inkClub! Jag beställde toner i onsdags och igår, torsdag, låg en svart toner och en färgtoner i min postbox. Det kallar jag ilfart!

Kan denna vara ett tecken på att det sker ett mirakel i jobbsökeriet idag..?

Dags att pytsa upp en senapsmugg java till sällskap på jobbletarresan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svettigt om örona…

Ett hett inlägg.

---

 

En underbart god vän just nu.

Hettan fortsätter. Det gäller att hitta sätt att klara den så att man mår bra. Understundom kan jag bli riktigt överhettad och matt. Det gäller att dricka vatten, söka skugga och avsvalkning. Inte överanstränga sig. Blir det för mycket av det goda slänger jag mig på sängen, under takfläkten i sovrummet. Det är det enda som hjälper då. Att duscha hjälper mest för stunden.

När vi hade hämtat oss, Fästmön och jag, från nattens dåliga sömn – den som inte enbart berodde på hettan utan mest på hänsynslösa grannar – tog vi bilen över till Tokerian.  Det är ljuvligt svalt och skönt där inne, så för en gångs skull estimerade jag att storhandla. Eller Anna storhandlade, jag köpte en kasse med snabbmat. Som tur var kom Frida ut och mötte oss i Himlen när alla kassar och väskor skulle bäras in! Jag for sen vidare hem till mitt – under fint sällskap av Agnetha Fältskog med senaste CD:n A i bilstereon.

Jag är skitsur.

Hemma hos mig försökte jag få tag i nån i bostadsrätts-föreningens styrelse, för nu tänker jag klaga formellt på mina störande grannar. Efter tre vänliga försök att be dem visa hänsyn är mitt tålamod slut. Men styrelsen verkar vara på semester – och det är dem väl unt i värmen! Samtidigt är jag trött på att folk alltid gör som de vill, skitsamma i regler. Det här att det ska vara tyst i huset klockan 23 kan man kanske tänja på under fredags- och lördagskvällar, men baske mig inte en söndags-kväll. Jag hoppas att de lugnar sig med grillandet också nu när det är sån hög brandrisk och vanligt eldningsförbud utomhus. Jag läser om skogsbränder både här och där… Det är liksom inte så långt härifrån. Därför vore det lite bra om nån i styrelsen kunde ge dem lite hett om örona, så att säga. Det tråkiga i det hela är att flera omkringboende också blir störda, men som vanligt är det jag som agerar. Jag tar liksom ingen skit längre, det slutade jag med sen jag skilde mig 1999. BAH!

Men jag ringde min sister också. Vi uppdaterade varandra en aning samt enades om att ta det gemensamma efternamnet Vreesig. Och att försöka ses snart här i Uppsala. Kanske denna vecka, mer troligt nästa  dock. Idag blev det inte många jobb sökta (fanns inga passande), så nu ska jag fokusera på onsdagens intervju i stället och förbereda mig ordentligt inför den.

I morgon träffar jag eventuellt Kommunalrådet, om värmen så tillåter. Annars blir det nästa vecka det också.

Vad gör DU i värmen??? Och har DU några nedkylningstips? Skriv gärna några rader – om du orkar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Man har inte mer spännande än man gör sig

Ett vänskapligt inlägg.

---

 

Inte alla vill dinera på linnedukar. Men det här vinet skulle passa mig, jag känner mig lite arrogant idag.

Nä, man har verkligen inte mer spännande än man gör sig. Eller vad det nu heter. Tänk bara det faktum att två av tre korvkiosker i Metropolen Byhålan var stängda denna julisöndag. Två av tre! Det är ju för höge Farao turister i stan. Var äter alla dessa? Inte 17 vill alla dinera på linnedukar…

Hur som helst vi fick mat, mamma och jag, men det var med nöd och näppe. Och jag blev ju lite orolig att FEM och jag inte skulle hitta nånstans där vi kunde fika. Vi hade fått 100 spänn av mamma att fika för och denna peng ville vi ju sätta sprätt på.

Nere i hamnen hade vi tur och hittade en restaurang vid Motormuseet där man, förutom mat, också serverade kaffe. EN chokladboll med kokos fanns det kvar. Den delade vi systerligt på och det räckte faktiskt alldeles utmärkt. Men håll med om att det är märkligt att det knappt finns snabbmat och nästan inte ens fikabröd i denna Östergötlands sjöstad där det ska vara högsäsong för turismen just nu?!

Delad chokladboll är dubbelt med kokos? Eller nej. Men det räckte bra med var sin halva.

FEM!

Vi var fräcka nog att sätta oss på den fina restaurangen med linnedukar. Där var det livat. Två sällskap med barn ”underhöll” (nåja…) resten av gästerna. Jag fattar fortfarande inte varför barn skriker när de pratar. Och hur föräldrarna står ut. Men de senare ignorerar de förra genom att bara prata med andra vuxna eller i mobilen.

Jag hade väldigt svårt att höra vad FEM sa eftersom det var ett sånt hallå i restaurangen. Synd det, för vi pratade om så intressanta saker. Men när vi hade fikat klart tog vi en liten promenad i environgerna och då kunde vi höra varandra.

Nära parkeringen såg jag en björnstaty som jag bara blev tvungen att fotografera. Maj gadd, vilken liten snorrkas den björnen hade! Inget alls för Gunilla i Dalarna!!!

Den snorrkasen var mikroskopisk!

 

Motala kyrka – tornet.

Vi gick upp mot kyrkan och hon stod där som hon gjort i hela mitt liv och långt före det. Motala har en väldigt fin liten kyrka. Alldeles vit utanpå och med ett häftigt torn. Jag har fotat den hundra gånger, men inte kunde jag passera den idag utan att ta en bild! Vi studerade gravstenar och förundrades över att de fortfarande finns kvar. Och undrade samtidigt vilka personerna bakom namnen och datumen på stenarna och korsen egentligen hade varit… Fascinerande! Nån präst såg vi förresten inte och det var vi glada över (insatta förstår vad jag menar).

Vi kunde ju inte skiljas åt utan att ta en selfie. Eller två. Vi tog faktiskt två! På den ena är ju somligas dubbelhaka förfärlig, men bilden visar ju sanningen. Inte mycket att göra nåt åt… Fast jag kan ju banta. Den som är ful kan ju… plastikoperera sig. Det är lite mer kostsamt, dock än att banta.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sen skildes vi åt, för FEM hade en dejt med ett visst sportevenemang. Själv tänker jag kanske läsa eller nåt. En surfrunda hos mina kickor och pluttar blir det också. Men avslutningsvis vill jag visa att Metropolen faktiskt har ett Rumphus! Det var som tusan…

I morgon far jag norröver igen, hem till mitt. Jag saknar min älskade och mitt hem, där jag gör som jag vill. Nästan. Man har ju inte mer spännande än man gör sig i alla fall. Fast särskilt spännande är jag förstås inte…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jessica revival och Rocky road

Ett inlägg om musik och kakor.

Ett TV-program som man kanske inte tror att en Toffla ska gilla, men som en Toffla faktiskt gillar, är Fest hos Bagge Wahlgren. Jag tycker att Laila och Niclas, med efternamnen Bagge respektive Wahlgren, verkar vara både underhållande och lättsamma. Såna där människor som verkligen passar att vara värdpar på fester och middagar. I TV-programmet bjuder de in var sin gäst som de lagar mat och leker tramsiga lekar med. Och som grädde på moset dyker alltid en artist upp och river av en låt, för det mesta på Bagge Wahlgrens hustak…

Igår var det en artist som det har varit ganska tyst om ett bra tag. En tjej som har en gudomlig röst och vars låtar jag störtgillade i slutet på 1990-talet. Men hon tillhörde ett annat liv. Ett liv jag hade då. Många av låtarna förknippade jag med jobbiga händelser. Jag har inte lyssnat särskilt mycket på CD-skivorna jag har.

Dino – CD:n som bland annat innehåller To be able to love. Mitt exemplar är för övrigt signerat av artisten också!

Så plötsligt poppade hon upp i TV-rutan igår kväll, drack skumpa med Laila och Niclas och deras gäster Lars-Åke och Josephine – Jesscia Folker. Kvinnan med den gudomliga rösten, som jag sist hörde typ 1999. I morse följde hon med ut i bilen. Eller det vill säga CD:n Dino, som släpptes år 2000. Det året jag funderade på om jag nånsin skulle kunna älska igen. Nu är det 2013 och jag vet att jag kan älska igen, mer än jag nånsin har älskat älskar jag – Anna. Och det gjorde inte alls ont att lyssna till Jessica till och från jobbet. Inte ett dugg. Det var som att återse återhöra en god vän.

______________________

Över halva veckan är gjord och jag längtar som tusan efter helgen – trots att jag har massor att göra då. Jag ska köpa julmat, kanske ytterligare ett par klappar och så ska frysen frostas av och hemmet julpyntas. Däremellan vill jag åka ut till Himlen och träffa Anna och ”barnen”.

Det har varit tuffa dagar och det kommer tuffa dagar – på flera sätt och på olika håll. Men i kväll fick jag faktiskt ett telefonsamtal från nån som gjorde mig ledsen igår. Nån som faktiskt bad om ursäkt. Det blev jag glad för.

Anna och jag åt middag på en nyöppnad restaurang här i närheten där man säljer snabbmat. På vägen tillbaka stannade vi till på Tokerian och köpte med oss nåt gott hem – Rocky road-kakor. Du vet såna där kakor med minimashmallows på, såna som ser ut som öronproppar.

Rocky road – kaka med öronproppar på.

Vi hade sån tur att det var extrapris på tre (3) Rocky road-kakor. Dessutom fanns det bara en kanelbulle kvar. Så med oss hem följde tre kakor och en bulle. Dessa delades nogsamt och förtärdes till kaffe. Nu kommer skiten nästan ut genom öronen. Lätt illamående, alltså… (Understatement of the day.)

Nu ska jag göra dagens surfrunda hos mina Kickor & Pluttar innan jag joinar min darling igen. Och snart är det dessutom läggdags. Vart tar tiden vägen..?

Livet är kort. 

Read Full Post »