På väg att skrumpna?

Ett undrande inlägg.

---

 

Det var en märklig dag igår. Jag gick inte utanför min dörr – jo, fast bara ner till postboxen. Jag pratade inte med nån. Jag öppnade alltså inte käften, uttalade inte ett ord med min röst. Det du! Men jag hade kontakt med människor via mejl och cyberspace, så helt utan mänsklig kontakt var jag inte. Ändå är det märkligt. Ingen att prata med. Ingen, på en hel dag. 

Är jag på väg att skrumpna precis som dessa druvor jag kastade igår?

 

Vissa dar är jag bara fruktansvärt ensam. För det mesta har jag inga problem med ensamheten, men ibland… Ibland skrämmer den mig otroligt mycket. Att inte ha ett jobb att gå till varje dag gör sitt till i detta. Du som har det tänker nog inte ens på det. Du går till ditt jobb, du kanske inte umgås jättemycket med dina kollegor, men du småpratar säkerligen några gånger om dan. Minst. Här småpratas inte alls vissa dar. Här pratas överhuvudtaget inte. Sverige, 2014.

Igår skrev jag det näst sista kapitlet i min bok och idag skrev jag det sista. Ska jag drabbas av den stora tomheten nu? Nej då, det finns massor att gå igenom, redigera, skriva om, dra ifrån och lägga till. Men även mina skrivna ord får vila ett tag.

Ute i världen blev det tågkaos igen. Ytterligare nån nerriven ledning orsakade stopp i tågtrafiken nånstans mellan Stockholm och Uppsala. Argast var folket som satt förväntansfulla på tåget på väg till Bokmässan. Ärligt talat kan jag bli smått nipprig på alla som Twittrar om mässan – flera dar i förväg. Den öppnar liksom idag. Ska jag behöva tillfälligt avfölja Twittermänniskor eller vad? Ja, jag är jädrigt avundsjuk att jag inte heller i år kan vara på Bokmässan. Jädrigt avundsjuk!!!

Snällhet stavas bubbelbad med massage för fötterna, bland annat.

Jag var lite snäll mot mig igår i alla fall. Dels för att jag kände mig så ensam och utanför, dels för att jag hade jobbat så hårt. När ingen annan klappar en på huvudet och säger att man har varit duktig får man göra det själv. Jag vispade ihop våffelsmet (nej, absolut inte från grunden utan från pulver!) och glufsade i mig en massa smaskiga våfflor med hjortronsylt som fanns i kylen och sprejgrädde som fanns hos Tokerian i tisdags. Och sen tände jag äppeldoftande värmeljus och fyllde i hett vatten och parfymerat salt i fotbadet. Satt och njöt en god stund av såväl varma bubblor som fotmassage. DET kändes lyxigt! Resten av kvällen läste jag och glodde på läskigheter på TV. En ny kanal, FOX, hade plötsligt dykt upp utan att jag har ändrat nån inställning. Gissar att det är Com Hems sätt att skapa nya behov hos oss som är anslutna utan egen förskyllan genom vår bostadsrättsförenings avtal.

Det var först nu på morgonen jag läste det ofattbara och hemska som skedde igår kväll, runt tiden när jag med sköna fötter gick till sängs. Två tonåringar har dött, troligen genom att den ena har skjutit den andra först och därefter sig själv. Vad är det för värld vi lever i? Är den helt på väg att skrumpna när vi inte ens kan ta hand om våra unga – förutom att vi struntar i vår gamla och våra arbetslösa? Sverige, 2014, som sagt…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snabba ryck, sporrar och vaggad till sömns av metal

Ett varierat inlägg.

---

 

Igår slutade Fästmön jobba klockan 16. Jag åkte och hämtade henne och sen började det… storhandlingshelvetet på Tokerian. Alltså vi var inte hemma förrän klockan 20. Fast då hade vi förstås också levererat alla kassar och ställt in mat i kylen i Himlen, hämtat ett paket, tankat och ätit snabbmat också.

Men ändå. Snabba ryck är det inte när vi storhandlar. Anna går omkring med en roman över de varor som ska inhandlas. Jag, som ju är mannen i familjen (<== ironi av det interna slaget), sköter framförandet av fordon, det vill säga varuvagn inne i affären, fullastad bil utanför samt pistolen. Med pistol menar jag scanner. För att roa mig själv ibland låtsas jag att scannern är en vattenpistol som jag riktar mot folk som står i vägen för vår framfart. Anna skäms. Jag utbrister i onomatopoetiska ord, passande en vattenpistol.

Igår tror jag Anna slog rekord. Jag misstänkte starkt att vi hade fått med oss hela affären hem. Det hade vi inte. Det var ett bröd som smet, så det lämnade vi kvar. Nån bärhjälp i Himlen fick vi inte heller. Storbarnen jobbade, de yngre var hos sin pappa. Inte konstigt att vi har aparmar.

Bröd på rymmen på Tokerian.

 

Aparmarna till trots så har jag inga större problem med dessa lemmar. Det är fötterna som är ONDA just nu. Hälsporren på högerfot, som jag trodde jag hade lyckats hålla i skick, dunkar nu med full styrka. Ungefär som Sabaton igår kväll på Vaksala torg, metal, som vaggade mig till sömns tack vare rätt vindriktning. Skillnaden är bara att Sabaton, som lustigt nog i sammanhanget är den del av en rustning som täcker foten, är ljuv musik i mina öron. Hälsporre är a pain in the ass foot. Jag stretchar och gör tåhävningar och rullar med tennisboll i fotvalvet och använder skoinlägg sen 2012. Inget hjälper. Som grädde på moset har jag fått ont i vänsterfoten också, fast på ovansidan. Märkligt. För du ska veta att jag går i rejäla gympadojor, inga fjantiga pumps eller så. (Pumps är fjantiga på mig. På dig kanske de inte är det.)

Därför tänker jag unna mig ett skönt och masserande fotbad i kväll. Jag köpte ett härligt fotbad för fem och ett halv år sen, strax före Katastrofen. Man kan inte påstå att jag har överutnyttjat det. Jag längtar redan… Du som inte har ett fotbad att njuta av kan i stället njuta av fina bilder och en recension av Sabatons konsert igår av Uppsalanyheters utsända. Om du vill.

Men nu måste jag ge mig ut i cyberspace och leta lediga jobb. Idag har de inte precis landat i mitt knä med ilfart idag. Det gjorde däremot skrivartonern från inkClub! Jag beställde toner i onsdags och igår, torsdag, låg en svart toner och en färgtoner i min postbox. Det kallar jag ilfart!

Kan denna vara ett tecken på att det sker ett mirakel i jobbsökeriet idag..?

Dags att pytsa upp en senapsmugg java till sällskap på jobbletarresan.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsfriskus

Ett inlägg där jag tar i lite.

Äh, inte har jag blivit nån friskus på gamla dar, heller! Men det är skönt att skena ut och gå. Jag mår så mycket bättre av ljus, frisk luft och framför allt: hemifrånkommandet.

Med tjejen på Runkeeper som sällskap gick jag ungefär tre och en halv kilometer idag. Och så slog jag nytt hastighetsrekord i genomsnitt – trots att jag stannade och tog hela elva bilder! Ändå gick jag snabbaste kilometern på sämre tid än igår, fast de övriga på bättre tider. Det berodde mycket på att ingen av fötterna gjorde särskilt ont idag. Underbart! Igår kväll hade jag ganska ont och satt och masserade fötterna. I kväll blir det nog massage i fotbadet! Det är mina fötter sannerligen värda. I övrigt brände jag en halv chokladkaka, ungefär i kalorier. Det är bra, det, inför kvällen.

Dagen är ganska grå och trist. Tänkte först gå utan solbrillor, men tog med dem. De åkte av och på. Först var det rätt mörkt…

Mörkt längs vägen jag gick.

Idag hade jag ett mål och jag hade en helt utstakad väg att gå. Faktum är att den kändes förvånansvärt kort. Jag gick både lite nya vägar och lite gamla. Gamla vägar, som jag en gång kände så väl. För så där en 30 år sen…

Tur att det finns vissa som lyser upp vägen!

Vädret var som sagt omväxlande. Nästan ända fram till mitt mål var det soligt.

Här är solen på väg bakom molnen.

När jag kom ut efter förrättat ärende hopade sig molnen ovanför Guds hus. Ett tecken?

Mörka moln ovanför Guds hus.

Sen kom regnet. Inte hårt, inte kallt, men lite lagom svalkande. Och vått. Jag drog upp luvan och kände mig som Döden i Det sjunde inseglet…

Lite trist var det att gå ensam idag. Hade kunnat tänka mig sällskap, för en gångs skull. Kände mig… en aning hängig…

Även denna var lite hängig.

Men alla vägar bär till Rom, sägs det. Mina vägar bär hemåt igen.

Vart bär dessa?..

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar Apolosophyprodukter: Vård av fötter

Ett fotvårdande inlägg.

För ett bra tag sen kom ett fint paket från Charlotte på Apoteket Hjärtat med en massa fotvårdsprodukter. Jag är både systematisk och snål sparsam och tar god tid på mig att prova saker och ting. Men i kväll var det dags för massage i mitt fotbad. Då passade jag på att testa Fotbadsalt och Fotvårdssalva från Apolosophy.

Här ska vårdas fötter!

Mitt fotbad både bubblar och ger massage, men är väldigt högljutt. Därför pallar jag inte att sitta alltför länge. Men tillräckligt länge för att testa saltet.

Saltet doftade väldigt starkt. Hela fotbadet blev blått inuti och det gick inte att få bort all färg, tyvärr. Förutom det kändes saltet skönt att ha i. Fötterna blev riktigt frotterade av saltet.

Apolosophys fotbadsalt får högt Toffelbetyg!

Fotsalvan då? Ja, den testade jag förstås inte i fotbadet utan efteråt. Jag blev besviken! Salvan är ännu rinnigare än fotkrämen (som ju är tämligen rinnig). Salvan känns inte särskilt mycket fetare än krämen. Den är oparfyrmerad, men doftar eukalyptus. Mycket… Det luktade väldigt mycket gammal tant i vardagsrummet där jag satt. Och så gammal tant är jag inte riktigt än.

Apolosophys fotvårdssalva får medelbetyg. Och då är jag lite snäll.

Vill du kolla och lyssna på min skrikiga röst  (var ju tvungen att överrösta fotbadet, men det gick så där…) när jag bubblar och masserar mina fötter? Här nedan finns en fin film. Notera att jag på ett ställe gör ett avslöjande om mina ben.

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagspromenad med bil

Ett inlägg om vår söndagspromenad.

Igår var vi ju ute från klockan tolv tills en bit in på kvällen. Vi gick väldigt, väldigt mycket. Därför är fötterna – framför allt min vänstra, den med hälsporren – väldig ond idag. Det ska bli fotbad med massage efter middagen, ska bara vänta på att middagen lagar sig först. Äh, bara skojar!

Det otroligt vackra vädret håller i sig, men med onda fötter är det inte så skönt att gå. Vi skuttade därför iväg på söndagspromenad med Clark Kent* efter att jag hade telefonerat med min mor (som är mycket duktigare än jag och går promenader varje dag, numera).

Den otäcka reklamfilmen till trots åkte vi till Ö&B. Där såg jag ett och annat spöke, men inget som kunde skrämma mig.

Spöken i klunga.

Anledningen var att jag skulle köpa rengöringsmedel och tvättmedel, nåt jag inte hann med att titta på sist jag var där. Men som vanligt hamnade det mest en massa annat i varuvagnen…

En gigantisk Toblerone.

Det var riktigt pinsamt, för naturligtvis kom en Grann-Katta med make förbi, så jag hade inte en chans att gömma den gigantiska Tobleronen mina varor… Men sen hittade jag ett fantastiskt fint diskmedel som är orange! Eller brandgult, som man faktiskt sa när jag var liten!!! Det hamnade förstås i varuvagnen tillsammans med Tobleronen.

Brandgul YES hamnade självklart i varuvagnen.

Sen fick ju då Fästmön för sig att leka optiker…

VirrpAnna provar brillor.

Det var idiotiskt, för det satt ett fodral på alla brillor så det såg ut som om de hade solskärm. Jaa, hon såg faktiskt inte riktigt… klok ut…

Anna såg faktiskt inte riktigt klok ut med det där fodralet i pannan…

Ja till sist hade vi flamsat oss igenom affären och for till nästa för att köpa lite som jag glömde köpa i fredags. Men mjölken står kvar i affären, så jag får väl dricka vin till maten idag (Anna dricker inte mjölk.)

Vi märker båda två att vi tappar ord och mitt närminne är ju som det är. Kanske dags att köpa en ny skalle..?

Ett nytt huvud bland skallemixen, kanske?

Nu ska jag laga söndagsmiddag bestående av kyckling i söt och stark sås samt ris. Eftersom det var finväder igår tycktes hela gården ha grillat. Det stank gris i de delar av lägenheten där jag hade råkat lämna fönstren öppna. Nu är det utvädrat, tack och lov. Här äts baske mig ingen grismuskel! USCH!

Vad ska du äta eller vad har du ätit idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar för som du vet är jag nyfiken på allt!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort. Och mitt blir allt kortare för varje fin bild på Anna jag lägger ut…

Read Full Post »

Tofflan testar: Apolosophy fotspray

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en produkt hon har testat.

Häromdan kom ju ett spännande paket från Apoteket Hjärtat och Charlotte. Igår testade jag den första av fotvårdsprodukterna i Hjärtats Apolosophyserie, fotsprayen.

En oparfyrmerad fotspray.

Det var väldigt svårt att läsa på flaskan hur man ska använda fotsprayen. Flaskan är genomskinlig och texten mikroskopisk. Men jag lyckades se att sprayen ska användas på rena fötter. Därför testade jag den direkt efter midsommarduschen igår och innan vi skulle traska iväg för att nicka pick. I vanliga fall brukar jag smörja fötterna med fotcrème.

Första känslan var en underbar svalka. Jag sprayade lite så där lagom. Nu lider inte jag av enorm fotsvett – varken lukt eller fukt – men… Jag gillar att gå mycket och nu när hälen börjar bli bättre ska också gåendet öka. Fotsprayen blir säkert skön att använda efter långpromenader med efterföljande dusch eller fotbad, just för att kyla ner fötterna och svalka av dem.

Apolosophys fotspray får en Toffla i avdrag för att det nästan inte går att läsa instruktionerna på flaskan. I övrigt, en toppenspray!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar: Vårtfri?

Uppdaterat inlägg!!!
Intrycken efter första användningen är följande:

• nej, det gjorde inte ont att dutta på!
• det luktade inte illa
• det var skitsvårt att läsa den mikroskopiska texten på instruktionsbladet
• hur länge räcker de bipackade topzen, tro..?

Förtroendet för vården hos mig är, som du kanske har uppfattat, inte så stort. Och för resten tycker jag inte att man ska springa till doktorn så fort en fis vänder sig i magen. Det räcker med att jag har varit där nyss och väntar på en viss behandling.

Nä, en Toffla kan reda sig själv. Det går fortare och är oftast billigare. Jag egenvårdsbehandlar till exempel min onda häl. Håravfallet struntar jag, det är säkert nån biverkning eller nåt symtom, men nu har jag accepterat faktum: jag har en fotvårta. Det jag trodde var nåt skit jag trampat in i foten är högst troligt en vårta. Den är liten, men gör skitont. Fredag kväll passar bra för behandling, tycker jag, så jag stannade vid apoteket Hjärtat på Tokerian och inhandlade medlet Vårtfri.

Vårtfri? Tja, vi får se.

Redan förpackningen irriterar mig eftersom den bland annat har texten

Trött på vårtor?

Ja, vem är inte det? Eller trött och trött… Vårtor är väl nåt man inte vill ha, liksom. Ont gör de och fula är de. Och smittsamma…

Vårtfri kostar en miljon… närå, men 289 kronor. Svindyrt, med andra ord.

Men ingen har hittills returnerat det!

sa apoteksmänniskan.

Nä, skulle tro att vårtmedel och underlivssalva är sånt som man kanske inte gärna vill ”byta”… (Inte heller en använd, men trasig kondom som lett till en oönskad graviditet… Men man borde – få lämna in ungen! JAG SKÄMTAR! RÅTT!)

Hur som helst, behandlingen med Vårtfri går till så att man blöter foten, i det här fallet, genom fotbad eller dusch och sen när vårtan är mjuk ska man topsa den. Detta ska upprepas en gång i veckan. Man ska INTE fila vårtan, men man kan pilla på den. (Hoppas den inte hoppar till mina fingrar då…) Bäst av allt: det gör inte ont! Sägs det… Du som har gjort en kryobehandling nån gång vet att det gör för%¤#”&/= ont. Den behandlingen går ut på att man förfryser vårtan… Brrr, nej inte skönt.

Så nu ska jag strax in i duschen och tvaga hår och kropp – och premiärtopsa vårta. Eftersom detta förfarande ska upprepas en gång i veckan ska jag också regelbundet rapportera resultaten här för att se om Vårtfri är värd de nästan 300 kronorna.

To be continued…

Read Full Post »

Konstigt om nätterna och dagarna

Jag sover och sover och sover. Det känns som om nätterna är för korta. Vi kollade  på TV till klockan 23 igår – Melodifestivalens fjärde deltävling och Kommissarie Banks. Det var knappt så jag kunde hålla mig vaken. Och i ”morse” klev jag motvilligt ur sängen – när Fästmön berättade att klockan var tio.

Trött, trött, trött…

Det är dåligt med orken idag. Jag pallar knappt att stå på benen, vill bara sätta mig eller helst lägga mig ner. Inte sova, men ligga. Det känns så konstigt. Jag försöker sitta vid datorn så att jag inte ska känna mig helt klen, men det är jobbigt. Det tar väl några dar innan medicinen verkar, jag började ju inte med den förrän torsdag kväll och det är bara söndag idag.

Anna känner sig inte heller på topp. Jag sparkade igång hennes fotbad med olja i, en julklapp från Linn senaste julen. Tror det var lite skönt för de torra fötterna att få massage med vatten och olja. Annas fotbad är mycket lugnare än. Mitt skvätter som värsta fontänen och jag måste ha massor av handdukar under och runt omkring. Men även mina fötter skulle må bra av lite massage med olja…

I natt hade jag en sån konstig dröm. Jag var i Metropolen Byhålan och körde omkring med Clark Kent*. Vid ett trafikljus kom en dam i päls och knackade på rutan. Jag stannade motorn och öppnade dörren, trodde hon ville fråga om vägen. Av nån anledning var min bil högerstyrd och hon hoppade in i bilen på passagerarsätet. Hon hade två taxar och en av dem bet i mitt byxben.

Kör nu!

sa hon.

Och jag körde, men undrade:

Vart ska vi, vad vill du?

Strax stannade vi igen, varpå hon kastades sig ur bilen. Kvar lämnade hon sin päls, sin vita och turkosa (urrrk…) mobil och två taxar… Jag kliade mig i huvet och kände mig förvirrad. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Det blev till att styra kosan mot polisstationen. Sen avbröts drömmen och jag vaknade till och var genomsvett. Nån som vågar sig på en tolkning???

Det är en strålande fin dag idag, sol och blå himmel. Men jag känner mig bara konstig och orkar inte ge mig ut. Ska försöka åka iväg en sväng med Anna till ICA Solen, jag behöver handla lite förnödenheter. Jag har telefonerat med mamma och hon är ute efter en plastmatta att ha i hallen. Nån som har nåt förslag på var man kan inhandla såna? Anna tror att det går att skicka efter, men det funkar ju inte eftersom jag och mamma bor 30 mil från varandra och behöver mattan nu – rollatorn är snöig, blöt och grusig när hon kommer in.

 

*Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »

Rapport från ett trist liv, typ…

Gårdagskvällen blev seg. Jag hade ganska ont i lårkan och hade både svårt att sitta still och att vila. Var knappt utanför dörren igår – jo, jag gick till soprummet och på vägen upp vittjade jag postboxen. Sen var jag inne och segade resten av dan. Kan man ha ett tristare liv, typ?

På kvällen glodde jag på ett CSI New York-avsnitt på Kanal 5 efter att jag hade pratat med Fästmön igen, men jag hade svårt att koncentrera mig. Tog sen fram fotbadet och körde igång såväl massage som bubblor. Tänkte att det kanske skulle få igång cirkulationen så att benet skulle kännas bättre. Det gjorde det inte, men fötterna njöt. Smorde sen in fötterna med min vanliga fotcrème från CCS.

Natten blev mindre bra. Jag slumrade/sov en till två timmar och vaknade sen. Antagligen för att jag kom emot ett ömt ställe. Vaknade runt klockan åtta i morse för då tycker tydligen vissa småbarnsföräldrar att det är OK att släppa ut sina telningar. Strax därpå började sommarjobbarna gå loss på ogräs och buskar vid tennisbanan på baksidan med en mega-trimmer. Då gav jag liksom upp. Jag hade satt larmet på mobilen till nio eftersom jag ska åka till Grannbyn och hämta Slaktar-Pojken och hans dator idag mellan elva och tolv nån gång, så jag skulle ju strax upp.

Lårkan, ja… Svullnaden känns mindre, men inflammationen har ju spridit sig neråt benet. Tog ett måttband och mätte och fick hela korven till en längd av 28 centimeter – det framgår lite dåligt av bilden, men…

Kanske på väg att ge med sig nu? Bara det inte fortsätter att sprida sig neråt benet…

                                                                                                                                                                 Som igår är det ondast vid början respektive vid slutet. Där känns det också som om det är knutor. Jag hoppas min doktor hör av sig idag, för jag skulle vilja diskutera åkomman i sig, vad den kommer av och om det inte finns nån smärtlindring – varken salvan eller gelen har ju lindrat smärtan, direkt.

Idag ska jag som sagt hämta Johan och skjutsa hem honom. Det innebär att jag får träffa Anna, Frida och Elias också hemma hos dem. Mysigt! Ska också ta med en kasse med kläder till Anna från hennes lådor här. Linn jobbar på sitt andra sommarjobb den här veckan och nästa. Jag tror minsann jag ska gå till henne och höra om inte hon kan bli min bank. 😉 På tal om bank så mejlade jag INTE Personliga Göran igår, tänkte att jag försöker ta tag i doktorn och onda lårkan i första hand. Men men, kanske slänger jag iväg några rader idag.

Åker nog på att tanka när jag är ute och kör också. Bensinmätaren tickar stadigt neråt – det blir tredje tankningen den här perioden. Tycker att jag nyss har betalat en räkning på tre tankningar, men det var FÖRRA perioden. Suck…

Dagen är grå och rätt trist. Det ser ut som om vi kan vänta regn och luften är klibbig som om det vore åska på gång. Detta trots att jag tyckte att jag såg en sol i lokalblaskans väderrapport… Tycker synd om Anna som har fått det här semestervädret…

Read Full Post »