Vi har badat, vi har badat! I sjön!!!

Ett inlägg om lördagens utflykt och om att våga bada.

För ganska precis sju år sen drunknade min pappa. Både han och jag är uppvuxna vid vatten och lärde oss simma tidigt. Det hjälper inte alltid. Det har varit svårt för mig att bada och simma utomhus sen dess (det handlar inte bara om att jag är badkruka). Men idag vågade jag – för andra gången sen pappa gick bort!

Fästmön och jag tog bilen och reste söderut. Enligt Ajfånen var vi i Knivsta, men det var vi INTE! Stället hette Sandviken. Och det var inte heller Sandviken vid Gävle, vi åkte ju åt söder. Ja ja, vi hamnade på en lite strand där vi inte behövde trängas alltför mycket. Där var lagom med folk och barn. Barnen var inte jobbiga alls utan lekte och hade roligt. Idag var det papporna som var jobbiga. En pappa höll en lång föreläsning om Harry Potter, tror jag. Totalt ointressant för mig. En annan pappa blev biten i tån av nånting i vattnet och skuttade upp fortare än kvickt på spinkiga ben, fjolligt kvidandes:

Det var nåt som bet mig, det var nåt som bet mig! Det ÄR nåt där i vattnet!

Sen gick han upp på filten och satte sig och beklagade sig över myggen i stället och att han varken hade långärmat eller byxor med sig.

Men asså, vi var ju ute i naturen! Lite får man väl tåla! Och ja. I vattnet fanns det fiskar. Kanske en och annan kräfta..? I alla fall fanns där ett tag en oxe (= jag) och en vädur (= Anna).

Här är några bilder från vår dag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Livet är kort.

Read Full Post »

Konstigt om nätterna och dagarna

Jag sover och sover och sover. Det känns som om nätterna är för korta. Vi kollade  på TV till klockan 23 igår – Melodifestivalens fjärde deltävling och Kommissarie Banks. Det var knappt så jag kunde hålla mig vaken. Och i ”morse” klev jag motvilligt ur sängen – när Fästmön berättade att klockan var tio.

Trött, trött, trött…

Det är dåligt med orken idag. Jag pallar knappt att stå på benen, vill bara sätta mig eller helst lägga mig ner. Inte sova, men ligga. Det känns så konstigt. Jag försöker sitta vid datorn så att jag inte ska känna mig helt klen, men det är jobbigt. Det tar väl några dar innan medicinen verkar, jag började ju inte med den förrän torsdag kväll och det är bara söndag idag.

Anna känner sig inte heller på topp. Jag sparkade igång hennes fotbad med olja i, en julklapp från Linn senaste julen. Tror det var lite skönt för de torra fötterna att få massage med vatten och olja. Annas fotbad är mycket lugnare än. Mitt skvätter som värsta fontänen och jag måste ha massor av handdukar under och runt omkring. Men även mina fötter skulle må bra av lite massage med olja…

I natt hade jag en sån konstig dröm. Jag var i Metropolen Byhålan och körde omkring med Clark Kent*. Vid ett trafikljus kom en dam i päls och knackade på rutan. Jag stannade motorn och öppnade dörren, trodde hon ville fråga om vägen. Av nån anledning var min bil högerstyrd och hon hoppade in i bilen på passagerarsätet. Hon hade två taxar och en av dem bet i mitt byxben.

Kör nu!

sa hon.

Och jag körde, men undrade:

Vart ska vi, vad vill du?

Strax stannade vi igen, varpå hon kastades sig ur bilen. Kvar lämnade hon sin päls, sin vita och turkosa (urrrk…) mobil och två taxar… Jag kliade mig i huvet och kände mig förvirrad. Visste inte vad jag skulle ta mig till. Det blev till att styra kosan mot polisstationen. Sen avbröts drömmen och jag vaknade till och var genomsvett. Nån som vågar sig på en tolkning???

Det är en strålande fin dag idag, sol och blå himmel. Men jag känner mig bara konstig och orkar inte ge mig ut. Ska försöka åka iväg en sväng med Anna till ICA Solen, jag behöver handla lite förnödenheter. Jag har telefonerat med mamma och hon är ute efter en plastmatta att ha i hallen. Nån som har nåt förslag på var man kan inhandla såna? Anna tror att det går att skicka efter, men det funkar ju inte eftersom jag och mamma bor 30 mil från varandra och behöver mattan nu – rollatorn är snöig, blöt och grusig när hon kommer in.

 

*Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »