Söndagsgodis

Ett gott inlägg.

---

 

Det är söndag. Jag är vuxen. Jag kan äta godis alla dar i veckan om jag vill. Naturligtvis borde jag inte. Men jag kan. Godis är gott. Att säga att jag älskar godis är inte nån lögn.

Choklad, förresten, lanserades som en hälsoprodukt när den kom till Sverige. Det lärde jag mig för länge sen under ett besök i Gamla Linköping där Cloetta hade (har?) ett litet museum. En av Cloettas – och Sveriges! – mest kända chokladbitar är Kexchoklad. Den är jättegod, tycker jag, men den är svår att äta utan att skräpa ner. Smulor överallt, du vet.

Eh… oj då… Det blev visst fel bild…

Om tre år fyller Kexchoklad 80 år. Den har förändrats en del genom åren. På 1970-talet, till exempel, kom nya smaker och storlekar. I mitten av 1970-talet fördubblades försäljningen av Kexchoklad. Reklamen för chokladen har gått från slalom (”Slalomåkare faller för läckra kex!”) till 1990-talets klassiska

Go’ och gla’, Kexchokla’!

En gång användes Kexchoklad till och med som muta. År 2004 hade en fånge vid anstalten i Västerås med sig för mycket mat tillbaka efter en permis. En ost och en låda Kexchoklad gjorde att pliten såg åt ett annat håll. Detta ledde senare till att pliten dömdes för mutbrott.

En annan klassiker är Ahlgrens bilar. Ofta när jag ger mig ut på långresa med Clark Kent* har jag med mig en påse bilar i handskfacket. När jag blir trött får jag en sockerkick utan att bli alltför törstig. Men vilka var Ahlgrens, ijenklien???

Ahlgrens bilar – alltid i min bil på långresa!

Bröderna Fredrik och Adolf Ahlgren startade företaget Ahlgrens i Gävle redan 1885. Från början gjorde de färg, tapeter, skokräm, parfym, tvättmedel och bläck. Men 1953 började de göra sina bilar. De hade tänkt göra nåt liknande marshmallows, men skumbitarna blev för små. Nån tyckte att bitarna såg ut som sportbilen Bugatti. Ahlgrens bilar var födda!

Originalbilarna var vita, röda och gröna. Kioskerna sålde dem i lösvikt – för ett öre styck. Det minns inte jag, fast… jag föddes ju lite senare än 1953. De vita bilarna har alltid varit mina favoriter. Smakerna varierar idag – det finns sura, salta, sursockrade med flera. Jag tycker att originalsmaken är bäst. Ahlgrens bilar har också gjorts i andra former än bilar, till exempel julgranar, rymdskepp, rattar, Volvo V70 med mera. Lustigt nog görs Ahlgrens bilar idag i Ljungsbro, där Cloetta finns. Oavsett hur, vad och var gäller fortfarande reklamen för Ahlgrens bilar:

Den är Sveriges mest köpta bil – det finns bara ett sätt att stoppa den – i munnen!

Hallonlakritsskalle är en favorit i min lösgodispåse.

En godisbit som alltid hamnar i påsen när jag köper lösgodis är hallonlakritsskallen. Den är en ganska ny godis jämfört med Kexchoklad och Ahlgrens bilar, bara 14 år. Den som är vegetarian kan inte äta hallonlakritsskalle, för den innehåller ett animaliskt färgämne. Så det är tur att det var ganska länge sen jag käkade rent vegetariskt. Förutom färg innehåller en skalle 46 kcal och 11 gram kolhydrater, men inget fett eller protein.

Hallonlakrits finns även som glögg och mineralvatten. Det låter däremot inte så gott, tycker jag. Förra året utsågs hallonlakritsskallen till Sveriges bästa lösgodis i Hemmakvälls idolgodis-tävling.

Så… vilket är DITT favoritgodis??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan testar: Att rengöra en tvättmaskin

Ett renligt inlägg.

---

 

Rengöringstabletter för tvättmaskin. Att förpackningen är lätt att öppna, som det står i det gula fältet längst ner, är dock en lögn.

En tvättmaskin är en sak som gör smutsiga kläder rena. Men fy 17 så vidrisch min tvättmaskin har varit! Länge! Rester av tvättmedel och sköljmedel i kombination med kalken från det überhårda vatten vi har här i Uppsala är inte alls bra för tvättmaskiner. Jag har länge tänkt göra rent den, men att skrubba med svamp har inte funkat. Igår hittade jag på Rusta, för ett par tior, rengörings-tabletter från Torqwell av märket Cleanosan för tvättmaskin. Jag köpte ett paket med två tabletter och beslutade mig för att testa. Det kunde i vart fall inte bli värre… (Men att rengöra maskinen en gång i månaden, som rekommenderas på förpackningen, känns lite överdrivet!)

Jag började med att tömma tvättmaskinen på smutstvätt som låg i trumman och väntade på att bli tvättad. Ja, det är ett oskick jag har att sortera viss tvätt i tvättunnan, annan direkt ner i tvättmaskinen för nästa maskin på gång. Men så gör jag och hur andra gör skiter jag i.

Steg ett: Ta ur eventuell smutstvätt ur tvättmaskinen!

Sen var det dags att ge sig på förpackningen, den som enligt framsidan skulle vara enkel att öppna och stänga. HA! Möjligen om man är ingenjör (<== Titta! Jag stavade rätt, va?!)

Att försöka klippa upp förpackningen var… en prövning…

Till slut lyckades jag överlista förpackningshelvetet. Jag tog ut EN av rengöringstabletterna, för det räcker ju till en rengöring. (Nu har jag en tablett kvar. Vad ska jag göra med den? Nä, inte stoppa den i munnen, i alla fall.) Jag tog av foliepappret. Det var lätt och krävde ingen examen.

Rengöringstablett med folie. Folien gick lätt att ta av.

Den lilla tabletten utan folie la jag sen i tvättrumman. Den såg rätt ensam ut och jag fick känslan av att det skulle komma att skramla…

En ensam liten rengöringstablett i tvättrumman…

Därefter ställde jag vredet på tvättmaskinen på 60 grader. En timme på detta gradantal skulle man köra maskinen.

Vredet inställt på 60 grader.

En timme en lördagsmorgon… Vad göra? Självklart krypa ner i sängen igen med en bok med den passande titeln Medan min sköna sover och en mugg kaffe på nattduksbordet.

Medan tabletten verkade kröp jag ner i sängen och läste och drack kaffe.

Grannarna drog möbler på golven (?) och min tvättmaskin skramlade på. Till sist var den klar. Men hur blev resultatet? Tja, min maskin var mest smutsig utanpå trumman och det jag såg när jag öppnade locket efter rengöringen var inte imponerande!

Nä! Tvättrumman var fortfarande smutsig på utsidan efter rengöringen.

Nåja, jag hoppas att tabletten gjorde nytta på insidan av maskinen och i rör och slangar, som det stod att den skulle göra. Jag tog fram en grön disksvamp, blötte den med lite vatten och började skrubba utsidan på trumman. Och faktiskt behövde jag inte alls skrubba särskilt hårt…

Jag blötte en svamp och skrubbade trumman på utsidan, men inte särskilt hårt.

Det rengöringstabletten hade gjort på tvättrummans utsida var åtminstone att lossa på smutsen. Smutsen satt inte särskilt hårt längre (tidigare var den omöjlig att få bort med handkraft!) och jag skrubbade lite med den gröna sidan på svampen, gnussade lite med den gula sidan och sist torkade jag av med en trasa. Titta så blankt och fint resultatet blev! Den som är skarpögd ser till och med spegelbilden av min vinkande hand i tvättrumman!

Spegelblankt! Vid pilen min vinkande hand.

Jag tycker nog att den här rengöringstabletten är OK. Helt klart lär jag använda även tablett nummer två om ett tag för att rengöra maskinen igen. Men varje månad känns lite för ofta – så mycket tvättar inte jag att det behövs. Nu var min maskin extremt smutsigt efter flera års tvättande utan rengöring.

Sammanfattningsvis: Jag är nöjd med resultatet även om jag fick gnussa lite efteråt. Ett par tior var den här tvättmaskinsrengöringen helt klart värd.

Toffelomdömet blir högt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Städdag, utelåsta och utestängd

Ett synnerligen divergerande inlägg.

---

 

Jag städar idag.

Ja jag städar idag. Och bäddar rent. Och tvättar. Det är därför jag sitter framför datorn och förvärrar min gamnacke. Närå, jag ska ta tag i hushållsgöromålen. Eller jag har i alla fall börjat genom att riva ur sängkläder, slänga dem i tvättmaskinen, hälla på tvättmedel och trycka på en knapp. Nu tumlar lakan och örngott runt i maskinen. Under tiden kan jag blogga lite eftersom dagens övriga administration i princip är avklarad. Ett och annat mejl av seriöst slag ska iväg, bara.

Igår började jag packa inför min påskresa. Träffade Lucilles utelåsta dotter på eftermiddagen som meddelade att de inte heller är hemma i påsk. Plan B trädde i kraft. Fräck som jag är kontaktade jag en annan granne, C. Inte visste jag att C hade varit svårt sjuk. Vi brukar träffas vid garagen innan vi åker till våra jobb eller efteråt. Men nu har ju ingen av oss åkt varken till eller från nåt jobb på ett tag. Tänk så lite man vet om varandra, trots att vi bor så nära… Snälla C lovade i alla fall att ta hand om mitt hem. Det är skönt att ha nån som gör det även om jag bara ska vara borta i några dar.

På kvällen igår fick jag via SvT:s webbplats veta att Antikrundan ska spelas in här i Uppsala den 22 augusti. Själva rundan hålls inne i Uppsala Konsert & Kongress, men eftersom inspelningsdagen är en lördag misstänker jag starkt att man även besöker loppisstånden på Vaksala torg vid vilket Uppsala Konsert & Kongress ligger. Jag funderar starkt på att ta mig dit med en gammal bok eller en gammal tidning…

Tacka vet jag doktor Britt-Maries doktorsväska. Där får man garanterat svar på ALLT.

Medan tvättmaskinen jobbar åt mig passar jag på att läsa lite nyheter på webben. Jag läser bland annat i UppsalaNyheter att patienter från och med igår kan kommentera det som står i de egna journalerna om de är anslutna till e-tjänsten. Fast vårdpersonalen är inte på nåt sätt skyldig att leta efter kommentarer, än mindre besvara dem ifall de är frågor eller påståenden. Sån jäkla meningslös tjänst! Varför ska man kommentera om man inte är säker på att nån ens läser? 

I världen utanför min bubbla sker det som vanligt otäcka saker. Jag vågar knappt gå ut längre, men när jag har gjort det har jag inte hittills varit rädd för att bli utelåst som grannflickan. Men flygolyckan i alperna berodde kanske på att piloten blev utelåst från cockpit. Fy så hemskt! Nästan 150 personer dog. Dörren till cockpit kan bara öppnas inifrån. Det är en säkerhetsåtgärd efter den 11 september-dåden.

Från Svenska Dagbladets webbplats är jag emellertid utestängd. Jag testade en gratisprenumeration i vintras och det var ju roligt och OK. Nu kommer jag inte ens in och kan läsa artiklar på nätet. Tidigare räckte det med att tömma cacheminnet på datorn så fick man en ny läsperiod. Nä, nu åker SvD bort från min dagliga surflista!

Jag hör att tvättmaskinen har jobbat färdigt. Dags för mig att göra ett handtag också, det vill säga hänga tvätt. Sen ska jag läsa en riktig papperstidning. Idag är det ju torsdag. Förutom Antikrundan i kväll betyder torsdag att UppsalaTidningen har avlämnats i postboxen.

Du som inte får UppsalaTidningen kanske vill roa dig med att lära dig lite teckenspråk. Jag satt igår kväll och sökte på några tecken i min teckenspråksapp och hittade då självtester som man kan göra i appen. Man får se tio tecken spelas upp samt fyra förslag på vad varje tecken betyder. Första gången fick jag åtta rätt av tio, andra och tredje gångerna fick jag nio rätt vardera gång. Kul och lärorikt!

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

DM-nämnden: Uppsala Kemteknik ska informeras om reglerna

Ett inlägg om en DM-anmälan.

---

 

Uppsala Kemteknik: Ring mig inte!

Den 2 september i år blev jag uppringd av företaget Uppsala Kemteknik på min mobil. Eftersom jag väntade annat samtal svarade jag, trots att det stod

okänt nummer

på displayen. Det var en man som ringde från Uppsala Kemteknik*, talade han om. Eftersom jag hade sökt många nya jobb vid den tiden började riva i min hög med ansökningar, jag trodde att han ringde om en anställning. Tills han började prata om tvättmedel. Jag upplyste då mannen om att jag har NIX på min mobiltelefon varpå han frågade om jag hade haft det länge. Det hade jag. Detta skulle han anteckna, sa han.

Nåt mer samtal från företaget har jag inte fått. Men det spelar ingen roll – jag anmäler alla såna här oönskade samtal till DM-nämnden eftersom jag varken är eller har varit kund vid företaget i fråga eller gett mitt medgivande att bli kontaktad av företaget. Jag vill slippa såna här oönskade samtal och det är liksom därför jag har samtliga mina telefoner NIX:ade.

Igår kom ett mejl från DM-nämnden. Där står bland annat:

[…] DM-nämnden har, i enlighet med SWEDMAs och Kontaktas (f.d. SCCF) branschöverenskommelse, en fastställd praxis att det som huvudregel inte är tillåtet att i försäljnings-, marknadsförings- eller insamlingssyfte ringa till privatpersoner som har låtit registrera sitt fasta telefonnummer i spärregistret NIX-Telefon. […] 

Det som händer nu är att DM-nämnden ska ta kontakt med Uppsala Kemteknik och informera om reglerna och att företaget har brutit mot dem. Vad som sen händer vet jag inte, jag är bara glad om Uppsala Kemteknik inte ringer mig igen.

To be continued..?

*När man googlar på Uppsala Kemteknik kommer man bland annat till företaget Hencall Marketing Group OCH företaget Kemteknik Scandinavien AB (med webbadress http://www.washclean.se/)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tvätt är inte alltid lätt

Ett rent inlägg.

---

 

Om det är nåt program på SvT som jag verkligen gillar är det Sveriges städmästare. Dels är programmet roligt, för deltagarna är ena riktiga städnördar (det gäller att se det lite med glimten i ögat om man kan det). Dels får jag en del praktiska tips. Som det här med bananflugefällan. Fällan, som jag sen kompletterade med Agnetas söta. Sen visade det ju sig att det inte var bananflugor utan nåt annat sorts flygfä, men fällan funkar även på dessa.

Oombett råd: Klä upp dig i högklackat och klänning när du ska ner till tvättstugan. Tänk så mycket roligare det blir då!

 

I varje program brukar de tävlande få en fläck att brottas med. Den ena värre än den andra. Själv klarar jag möjligen av färskt blod, tuggummi, stearin… i alla falla sisådär. Häromdan hittade jag i alla fall i Aftonbladet av alla tidningar, nio bra tvättips. Eller misstag man gör när man tvättar… För det är inte alltid lätt att tvätta.

Här kommer åtta av misstagen, som jag har gjort om till positiva tips i stället, i sammandrag:

1. Gnugga inte på en fläck, det gör den bara värre! Dutta hellre på den försiktigt med en ren vit trasa.
2. Använd inte för mycket tvättmedel!
3. Behandla svarta kläder annorlunda än andra – tvätta dem ut och in och torktumla dem inte, så håller de färgen längre.
4. Använd inte sköljmedel till handdukar. Sköljmedel gör att frottén absorberar vatten sämre.
5. Överfyll inte tvättmaskinen! Då tvättar den inte ordentligt och kläderna kan lukta konstigt.
6. Dra upp blixtlås. Då fastnar dessa inte i andra kläder och gör hål i dem.
7. Knäpp inte skjortor! Knäppta skjortknappar kan göra att knapparna ramlar av i tumultet inne i maskinen.
8. Packa inte torktumlaren för hårt. Det tar för lång tid att torka tvätten och den blir mycket skrynklig.

Så! Ner i tvättstugan nu!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan talar ut: Saker jag inte gillar att öppna

Ett självutlämnande inlägg.

---

 

Serien Tofflan talar ut kan tyckas ha inletts för många år sen, men utan nån titel. Från och med idag har den fått en titel och jag ska härmed bjucka på mina tillkortakommanden och sånt som jag har svårt för. Jag har så många gånger fått höra hur dålig jag är och hur många fel jag har att jag känner att jag måste ta bladet från munnen och själv bekänna en del av dessa. För jag tycker att det har gått lite för långt när man till och med attackerar min mormor, som har varit död i 43 år. Så den här bekännelsen, mormor Svea, är till dig:

Jag gillar inte att öppna vissa saker!!!

Det handlar främst om saker i hem och hushåll. Till exempel… att öppna en ny påse kaffe, vilket i och för sig doftar underbart. Men att fylla på kaffe i kaffeburken… UFF! Kaffekornen kommer ju överallt utom i burken och sen krasmar det äckligt under tofflan när Tofflan hasar sig fram i köket.

Eller att öppna en mjölpåse och göra liknande! Det slår väl aldrig fel att hälften av mjölet hamnar på mig och större delen av den andra halvan på golvet. Som bonus får jag svårt att andas också, eftersom jag lyckas dra ner mjölet i luftrören.

För att inte tala om att öppna alla refillförpackningar i mjukplast, typ flytande tvål och dito tvättmedel. Det är ju baske mig omöjligt att hälla över skiten tvålen och tvättmedlet i tvålpump respektive flaska i hårdplast! När man har hällt i en minut inser man att precis allting har runnit utanför…

Men… det värsta av allt… och nu hörs väl en rejäl trumvirvel… det är att…

öppna en ny ost!

Fy f***n på ren svenska! Idag är nämligen många ostar plastfilmade så tajt att ingen luft finns mellan förpackning och ost. Bara att hitta ett ställe att sticka in kniven för att få upp den fastsvetsade plasten kan ta en bra stund. Sen ska man sticka och skära och ta med händerna på osten, som vid det här laget har blivit SVETTIG! Nog för att jag gillar ost, men jag vill helst äta den, inte ta i den!!! Fast hantera ostbiten måste man ju, för att bland annat skära av en del av duk och vax som sitter på bakkanten. Då smular man ner överallt också – särskilt som jag gillar långlagrade ostar som i sig är smuliga. Vid min hantering blir de dessutom svettsmuliga.

Men problem och svårigheter är till för att övervinnas. Eftersom jag inte har ett jobb och kan köpa terapi, som jag har blivit rekommenderad eftersom det är så många och stora fel på mig enligt en del sagofigurer, får jag helt enkelt KBT:a mig själv: jag utsätter mig! 

Och si! Varde ljus – och det vart det! Nu ska jag avnjuta min Västerbottenost på en frukostmacka, lagom till lunch.

En öppnad ost, redo att skivas.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Uppringd av Uppsala kemteknik trots NIX

Ett anmälande inlägg.

---

 

Idag på förmiddagen ringde ett okänt nummer på min mobil. Eftersom jag är arbetssökande ökade både puls och hjärtslag. Jag tänkte:

NU är det nån som ringer och vill träffa mig för en intervju!

Högen med sökta jobb 2014.

Det var en man i andra änden och han berättade att han ringde från Uppsala kemteknik. Jag började genast rafsa i min hög med sökta jobb, den som senast idag har kompletterats med ytterligare tre sen igår. Mannen var trevlig, pratade om vädret etc och hoppades att han inte störde. Men när han frågade om jag kände till företaget blev jag ställd. Han började berätta om tvättmedel. Det var uppenbarligen inte nån som ville anställa mig utan nån som ville pracka på mig sälja nånting till mig.

Jag avbröt därför försäljningssvadan (den kommer, förr eller senare, efter allt det trevliga inledande) och frågade rakt på sak om han ville sälja nånting. Han svarade jakande. Jag upplyste då om att jag har NIX på min mobil, varpå han kontrade med att fråga om jag har haft det länge. Jag svarade ja. Då skulle han

anteckna det.

Inte nog med att jag blev besviken, jag blev störd i det arbete jag utförde (jobbsökeri). Och så blev jag arg. Arg för att säljare gång på gång ringer, på såväl fasta telefonen som mobilen, trots att jag har NIXat båda telefonnumren.

Alla såna här oönskade samtal från telefonsäljare anmäler jag till DM-nämnden via deras enkla anmälningsformulär. För att kunna göra en anmälan måste du dock ha företagets adress. När jag sökte på Uppsala kemteknik fanns det inget företag som heter så, men jag hamnade på Kemteknik Scandinavian AB:s webbplats. Eftersom de produkter som visas där var samma som säljaren försökte få mig intresserad av gissar jag att jag säljaren tillhörde detta företag.

Det händer egentligen inte så mycket. DM-nämnden prövar ett anmält ärende. Resultatet publiceras på DM-nämndens webbplats. Många anmälningar är naturligtvis inte bra för ett företag. Därför är mitt råd till dig som har NIX:at dina telefoner att anmäla alla företag vars säljare ringer dig. Vi som inte vill bli uppringda av säljare måste få slippa det.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Nytta och vila

Ett rätt trött inlägg.

---

 

Jag använder inte klädnypor när jag hänger tvätt, men jag har ingen lust att lägga ut en bild på mina underkläder. Därför får nyporna illustrera tvätthängning.

Den här dagen började så bra. Jag hade inte jätteont i ryggen när jag vaknade, men allt eftersom timmarna gick och trots medicin slog det onda till. Igen. Jag blir så besviken, frustrerad, irriterad och framför allt trött. Att tvätta, till exempel, är ju inte särskilt jobbigt i moderna tider. Glöm klappträn och iskallt vatten. Man slänger ju bara smutstvätten i en maskin, häller i tvättmedel, trycker på en knapp och så fixar maskinen resten. Det enda man som tvätterska behöver göra är att hänga tvätten. Det tog mig en och en halv timme i tre omgångar att hänga upp en maskin rena underkläder och strumpor. Mycket irriterande! 

Det är verkligen strålande väder idag och jag hade gett mig den på att ta en liten promenad. Jag tog mig med nöd och näppe runt de närmaste husen här… För övrigt var det riktigt ruggigt att passera stället där sju skott avlossades klockan 4.16 förra veckan. Där låg blommor och ljus. På en bänk vid en lekplats nära satt en person som såg ut att samla sig för att gå fram till platsen och lägga ner sin blomma. Usch, det var faktiskt rentav fruktansvärt att passera, när jag tänker efter…

Hemma igen var jag helt slut. La mig först en stund på köksgolvet, därefter ovanpå gästsängen. Plötsligt var jag borta för världen en halvtimme. Det är en fördel med att vara sjukskriven – jag kan vila när jag behöver. Och uppenbarligen behövde jag vila just då.

Det hördes inte vad jag sa i denna idag.

Sen ringde jag mamma och då blev jag trött igen. Idag hörde hon inte vad jag sa i luren, så både hon och jag skrek. Mest hon. Jag försökte hålla luren en bit från örat. I ett svagt ögonblick lovade jag att ringa i morgon kväll igen.

Men då ska ju jag till frissan!

sa mamma.

Nej, du ska till frissan på eftermiddagen, nästan samma tid som jag ska till naprapaten,

svarade jag.

Jag försöker att inte bli irriterad, men jag mår inte så bra nu, jag är trött, har ont och tålamodet är… kort… När mamma sen inte förstod att det kostar att ringa (!) från min mobil (även om det är billigare från mobilen än att ringa från den fasta telefonen på dagtid), kände jag att det var dags att säga hej då. Innan jag sa nåt ironiskt i stil med

Tror du att jag ringer från en leksakstelefon, eller?

Vid 16-tiden hasade jag nerför trappan för att vittja postboxen.  Ett korrekt ifyllt läkarintyg hade kommit tillsammans med en räkning från a-kassan. Jag scannade in intyget och mejlade min chef.

Eftersom jag nu ändå satt vid datorn passade jag på att betala a-kasseavgiften för de tre kommande månaderna. Den var sänkt igen med hela nio kronor. Wow… Fick också ett mejl från a-kassan om att jag hade ett oläst meddelande i min a-kasse-inbox, så jag loggade in och läste det. Rena turen att jag kom ihåg lösenordet. Förresten var det dags att byta, så det gjorde jag. Från och med min födelsedag ska a-kassan införa nåt som heter, fantasifullt nog, Mina sidor. Då räcker det inte med lösenord, då ska man ha e-legitimation också. Det är jättebra med säkerhet, men fan vad det krånglar till saker och ting av praktiska skäl för mig.

Banan – del av min middag idag.

Jag blev trött igen. Min ork är noll och intet. Jag har ont i ryggen och ner i ljumskarna. Idag blir det ingen matlagning som igår (kycklingchorizo grillad i ugnen) utan nyponsoppa och en banan.

För övrigt längtar jag efter min fästmö. Men det dröjer nästan två dygn tills vi ses.

Dagen kan summeras enligt rubriken: nytta och vila. Lite av det första, mer av det andra. Ändå inte tillräckligt av nåt…

Och BTW… Thanks, Kev, for entertaining me with Status Quo via Twitter!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och så blev det onsdag…

Ett inlägg om arbetsdag nummer tre.

Min tredje arbetsdag har nu passerat. Jag står fortfarande på benen. Och idag har jag fått ”jobba” – i alla fall lite grann. Det är mycket som Per ska hinna med att berätta om och lära ut innan han slutar. Dessutom pågår ju det sedvanliga arbetet för hans del, alltså uppdrag han måste slutföra. Per, som jag ju vet läser min blogg, kan få sola sig lite i glansen av mitt beröm – han är väldigt pedagogisk och lugn när han ska demonstrera. Och så är han rätt snäll när jag ställer dumma frågor…

Per har nog ätit många pepparkakor för han är snäll.

Rosten från höstens icke-jobb är inget som sitter permanent, tack och lov. Jag får bort det mesta genom att skrapa lite med min teoretiska nagel. Självkänslan och självförtroendet, däremot, tarvar en del arbete. Jag tror fortfarande att jag inte kan nånting, medan mitt förnuft – och mina fingrar när de löper över tangentbordet! – säger mig

Det kan jag visst, det!

Eftersom jag inte finns på Fejan kan jag inte jobba med arbetsplatsens Facebookkonto. Webbformulär i webbverktyget kan jag inte heller, men jag ska försöka förkovra mig. Trots min ålder är jag utvecklingsbar. Och sen när det gäller resten kan jag faktiskt en hel del – trots att jag inte själv tror det just nu. Det enda jag inte kan är ju verksamheten som sådan. Men det kommer med tiden.

Som lite bonus hängde jag med när Per skulle internutbilda två personer från en annan avdelning i webbverktyget. Då plockade jag upp en och annan intressant grej. Dessutom hittade jag en antik pryl på en av ”elevernas” kontor…

Antikvitet.

Det som ställer till lite praktiska problem är att man i externwebben och internwebben jobbar i olika versioner av webbverktyget. Inte helt logiskt, men extranätet ska ju fräschas upp, troligen under nästa år. Vidare har webbplatserna olika sätt att ladda upp bilder, vilket jag håller på att lära mig… Inte heller helt logiskt, och lite problematiskt när man är ny. Det gick åt många muggar kaffe idag för att hålla mig alert, kan jag meddela. Men det var skönt att få göra en del verkligt arbete idag.

Det gick åt ganska mycket kaffe idag.

Borrningarna i huset har fortsatt idag av och till. Ur den aspekten är arbetsmiljön inte särskilt optimal… I övrigt gillar jag min arbetsplats ur ergonomisk synpunkt. Det höj- och sänkbara bordet är mindre och behändigare än det på min förra arbetsplats. Datorn och jag kommer bra överens, fast skärmen är ju lite liten, förstås. Skrivbordsstolen är bekväm för ryggen. Möjligen skulle jag behöva en trådlös mus. Om jag nu ska önska nånting… Bäst av allt: arbetsplatsen går i snigga färgen tjockis-svart!

__________________________

I natt skuttade jag upp flera gånger på grund av kramp i benen. Jag klev därför ur sängen en halvtimme tidigare än vanligt. Hade intentionen att kanske hinna tanka, men det gjorde jag i kväll efter jobbet i stället. Jag rev i alla fall ur de lakan som tvättas nu i kväll. Känner mig som värsta tvättmedelsmissbrukaren. Det är väl vad de tror om mig på Tokerian, så ofta som jag köper tvättmedel…

Jag har redan märkt att jag inte har så mycket tid till hemmaprylar som jag har haft tidigare! Nu klagar jag inte, jag föredrar att jobba framför att gå utan arbete. Men just nu när vi närmar oss årets sista storhelger är det ganska mycket att fixa och tänka på.

Färdtjänsthandläggaren bemötte mamma bra och det var både mamma och jag glada för.

När jag pratade med mamma igår fick jag veta att hon har blivit beviljad riksfärdtjänst. Hon kommer till mig med taxi från dörr till dörr lördagen före jul och stannar till lördagen före trettonhelgen. Och det blir två veckor, inte tre, som Fästmön påpekade för mig häromdan. Men Anna vet ju att jag lider av sporadisk dyskalkyli, så… Mamma var för övrigt så glad över bemötandet hon fått av handläggaren av färdtjänsten och jag slängde faktiskt iväg ett mejl till kvinnan ifråga igår kväll. Har lite dåligt samvete eftersom jag klagade rätt mycket på dem i somras. Men då var det ju inte handläggaren som hade klantat sig utan kommunen ifråga som fattat beslut om att införa nya regler mitt i sommaren – när ingen fanns på plats att möta allmänhetens frågor, typ.

Tyvärr får jag klaga på lite annat. Det låg en faktura i min postbox på min förra tjänstemobil för en kommande abonnemangsperiod samt trafikavgift för oktober och november. Jag slutade liksom på det jobbet den 31 juli… Försökte ringa en före detta kollega, men h*n hade förstås gått för dan. Jag hoppas h*n svarar på mitt mejl i morgon och ringer upp!!!

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagspromenad med bil

Ett inlägg om vår söndagspromenad.

Igår var vi ju ute från klockan tolv tills en bit in på kvällen. Vi gick väldigt, väldigt mycket. Därför är fötterna – framför allt min vänstra, den med hälsporren – väldig ond idag. Det ska bli fotbad med massage efter middagen, ska bara vänta på att middagen lagar sig först. Äh, bara skojar!

Det otroligt vackra vädret håller i sig, men med onda fötter är det inte så skönt att gå. Vi skuttade därför iväg på söndagspromenad med Clark Kent* efter att jag hade telefonerat med min mor (som är mycket duktigare än jag och går promenader varje dag, numera).

Den otäcka reklamfilmen till trots åkte vi till Ö&B. Där såg jag ett och annat spöke, men inget som kunde skrämma mig.

Spöken i klunga.

Anledningen var att jag skulle köpa rengöringsmedel och tvättmedel, nåt jag inte hann med att titta på sist jag var där. Men som vanligt hamnade det mest en massa annat i varuvagnen…

En gigantisk Toblerone.

Det var riktigt pinsamt, för naturligtvis kom en Grann-Katta med make förbi, så jag hade inte en chans att gömma den gigantiska Tobleronen mina varor… Men sen hittade jag ett fantastiskt fint diskmedel som är orange! Eller brandgult, som man faktiskt sa när jag var liten!!! Det hamnade förstås i varuvagnen tillsammans med Tobleronen.

Brandgul YES hamnade självklart i varuvagnen.

Sen fick ju då Fästmön för sig att leka optiker…

VirrpAnna provar brillor.

Det var idiotiskt, för det satt ett fodral på alla brillor så det såg ut som om de hade solskärm. Jaa, hon såg faktiskt inte riktigt… klok ut…

Anna såg faktiskt inte riktigt klok ut med det där fodralet i pannan…

Ja till sist hade vi flamsat oss igenom affären och for till nästa för att köpa lite som jag glömde köpa i fredags. Men mjölken står kvar i affären, så jag får väl dricka vin till maten idag (Anna dricker inte mjölk.)

Vi märker båda två att vi tappar ord och mitt närminne är ju som det är. Kanske dags att köpa en ny skalle..?

Ett nytt huvud bland skallemixen, kanske?

Nu ska jag laga söndagsmiddag bestående av kyckling i söt och stark sås samt ris. Eftersom det var finväder igår tycktes hela gården ha grillat. Det stank gris i de delar av lägenheten där jag hade råkat lämna fönstren öppna. Nu är det utvädrat, tack och lov. Här äts baske mig ingen grismuskel! USCH!

Vad ska du äta eller vad har du ätit idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar för som du vet är jag nyfiken på allt!

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort. Och mitt blir allt kortare för varje fin bild på Anna jag lägger ut…

Read Full Post »