Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘avtal’

Ett blandat inlägg med nåt av det som är på tapeten.


 

Varje dag försöker jag läsa nyheter på nätet. Nån papperstidning har jag inte råd med och inte heller att betala för att läsa vissa låsta artiklar som de stora drakarna har på sina webbplatser. Det är tur att det finns gratissajter. Samtidigt ska en kanske vara på sin vakt och fundera över saker och tings riktighet, källor etc.

Doktorsväska

En kanske ska erbjuda stockholmarna doktor Britt-Maries doktorsväska? Då kan de ägna sig åt egenvård och slipper belasta offentlig och privat vård.

En artikel som jag faktiskt kunde läsa gratis idag hos DN var den om färre närakuter för stockholmarna. Ingressen inleds med att hävda att det ska bli lättare för stockholmarna att få akutvård, nåt som i mina ögon motsägs av den kommande meningen där det informeras att 17 närakuter i Stockholms län ska bli tolv. Nog för att jag då och då lider av dyskalkyli, men hur kan det bli lättare att få vård med färre mottagningar??? Jo, från 2017 ska landstinget bestämma var mottagningarna ska ligga och inte företagen som driver mottagningarna. Det kan göra att det ligger flera mottagningar i ett och samma område, medan andra områden inte har en enda. Landstinget vet bättre än vårdföretagen, alltså. Vårdföretagen vill ju bara tjäna pengar.

En rädd rånar-Toffla

Tofflan är rädd.

Några som dessvärre har blivit fler är anhängarna till ett parti som skrämmer mig så otroligt mycket att jag inte ens vill sätta ut dess namn. Häromdan presenterades en mätning som visade att partiet är Sveriges största parti. Idag läser jag om en annan mätning som visar på samma sak och dessutom att det är det största partiet bland män. Det konstateras vidare att både sossarna och moderaterna tappar väljare. Inte svårt att, trots dyskalkyli, räkna ut vilket parti dessa väljare skulle ge sin röst om det var val idag. Jag tror att både sossar och moderater – och de flesta andra partier också, för den delen – är som jag: rädda. De vill inte diskutera den fråga som uppenbarligen upprör, berör och engagerar dessa förlorade väljare. Men som folkvald politiker borde en väl ha lite större ansvar..? Eller är det så att jag, som enskild individ, måste våga säga öppet vad jag tycker? Med tanke på det som har hänt och händer en mig närstående person är detta inte särskilt lockande…

P-böter

Den här böteslappen som jag fick var dessvärre sann. Men den är sen länge betald. Det blev en dyrbar anställningsintervju…

Falskhet finns det ute i världen, det vet vi. I Stockholm drabbas en del bilägare av falska p-böter på ganska höga belopp. En av dem var Marcus Gårdman. Han blev sur, men tänkte betala sina böter – när han upptäckte att bankgirot inte stämde. I stället polisanmälde han Parkeringsbolaget Sverige, som var betalningsmottagare. En liten googling från min sida (tänk att jag kan googla!<== ironi) visar att bolaget existerar och registrerades i slutet av oktober förra året. Det har två personer i sin styrelse. Men nåt avtal med Stockholms stad har det inte.

Nä, då tror jag mer på Stephen Hawking, som just nu är i Sverige. Igår kväll höll han en föreläsning för allmänheten på Waterfront Congress Hall. Över tusen personer hade tagit sig dit för att höra om svarta hål, vanligen kollapsade stjärnor. De svarta hålen har så stark gravitation att de suger åt sig allt som finns i närheten. Det skulle innebära att i princip all information kan gå förlorad. Den lösning som kan vara möjlig, enligt Stephen Hawking, är om det finns parallella universum. I såna fall skulle en kunna falla in i ett svart hål och komma ut i ett annat universum. De svarta hålen kanske inte är så svarta som vi har trott, alltså…

Hålfabriken

Svarta hål nåt för Hålfabriken..? Nej, det tror jag knappast. Detta är en barnbok. Jag hade ingen bild på nåt svart hål i mitt arkiv.


Men bäst av allt…
Regeringen skrotar Fas 3
med gratisjobb, ibland av förnedrande art, och ska satsa pengar på förhoppningsvis vettiga insatser långtidsarbetslösa! Hoppas det gäller ALLA långtidsarbetslösa och inte bara dem som är under 25…

Vad tror DU??? Skriver gärna några rader i en kommentar om nåt av det ovanstående!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Sin egen doktor

Ett allt annat än pjåskigt inlägg.


 

Uppdaterat inlägg: För ett antal år sen hade vi en egen familjedoktor, doktor Britt-Marie. Det var emellertid inte hon som höll mig sällskap på golvet. Vår doktor Britt-Marie kan du läsa om här!

 



Nä, vården ger jag inte mycket för.
Läkare är väldigt bra på att skriva ut recept och jag är glad att det finns e-recept – med tanke på att jag glömde mina mediciner hemma i påsk när jag gjort en långresa. Men sen… Mina besök i vården är så få som möjligt och för tillfället endast en gång i månaden.

Igår förmiddag gjorde jag nån fånig, men oförsiktig rörelse och vips började ryggen bråka med mig. Jag vet att jag sitter väldigt mycket och det är dåligt för en dålig rygg. Samtidigt behöver fötterna få vila så att hälsporrarna läker ut. Det innebär att jag försöker gå en del korta promenader, men några maratonlopp blir det inte. Igår, när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet mitt på dan, bestämde sig ryggeländet för att motarbeta mig. Hur jag tog mig ur bilen är en gåta och det tog tid, men det gick.

Hemma packade jag upp, skrev ett inlägg på halvstående fot och därefter placerade jag min feta lekamen på köksgolvet, med benen i rät vinkel på en köksstol. Ner kom jag, men det är alltid spännande att se om jag kommer upp. Det vimlar ju inte precis av folk här hemma som kan hjälpa mig till stående läge.

På köksgolvet med en bok

På köksgolvet.


Britt-Marie
höll mig sällskap
på golvet medan jag avlastade ryggen och medan jag gjorde mina övningar, men jag måste säga att det är skönare att sitta och läsa i en kökssoffa än att ligga och läsa på ett köksgolv. Dessutom var jag förbannad, för jag hade ju tänkt putsa fönstren åt framsidan, det vill säga köksfönstren och sovrumsfönstret. Det var inte att tänka på. Jag tröstade mig med lite go-fika som Anna hade skickat med, för jag tog mig upp för egen maskin från det kalla golvet och fikade vid köksbordet. Man är väl civiliserad?!

Eftermiddagsfika

Go-fika på lördagen.


Mamma fick ett samtal 
och yngste bonussonen och jag hade sms-kontakt hela dan och kvällen. När jag telefonerade trampade jag som vanligt omkring här i min enoooorma (NOT!) lägenhet. Men ryggen blev bara värre och värre. Framåt kvällen lagade jag mat – och passade på att hota ryggen med både Paraflex och Tradolan. Jag är en sån som inte tar tabletter om jag inte måste för att överleva. Men när lördagen hade gått över i kväll kände jag mest för att hoppa ut genom ett av mina skitiga fönster på grund av smärtan. Det hade nog varit lite dumt. Eller? 

Lördagsmiddag fiskgratäng och Paraflex

Lördagsmiddagen bestod av micrad fiskgratäng och hot om Paraflex.


Nä, några piller blev det inte. 
Jag skulle ju ut och köra bil vid 21-tiden för att min älskade födelsedagsflicka skulle få vara hemma hos sig 21.30 i stället för 22.30. Det gick nästan bra att köra bil – förutom när jag skulle trampa ner kopplingen. Efter avslutad tur satt jag i bilen utanför garaget en god stund innan jag kunde ta mig ur och öppna porten. Men allting går – utom tennsoldater och små barn. Det fanns ingen hemsjukvård att ringa till, ingen pappa som på starka armar bar in mig. Kan själv. Dessutom är jag min egen doktor, jag. För när solen gick ner gjorde jag en vårdplanering – som jag dessutom följde!

Solnedgång

När solen gick ner gjorde jag en vårdplanering.


Jag har en toppenbra värmande gel 
i min sjukvårdslåda. Den (krämen, alltså, inte lådan!) smorde jag in mig med under kvällen. I stället för att knapra en tablett hällde jag upp en liten skål prästostbågar som jag vräkte i mig och som dessert, ett par bitar Merci ur julklappsasken från yngsta bonusdottern. Detta sköljde jag ner med en berest starköl (den var med mig i Metropolen Byhålan i påsk). Det är nämligen så att jag vet att alkohol tar bort smärtan vid inflammationer. Ja, det är farligt, men mitt förhållande till alkohol är gott och stabilt. Det blev denna enda öl, lite mer värmande kräm och sen sängen. Det gjorde ont att ligga, men jag lyckades till sist hitta en ställning som funkade. När jag somnade visste jag att jag antingen skulle vakna helt handikappad – eller i bättre skick…

Nä. Inte heller idag kan jag putsa några fönster. Tror jag. Tack och lov beror det inte på ryggen utan på vädret! För ryggen är bättre! Jag kunde ta mig ur sängen utan problem, jag kan gå, jag kan sitta lite längre stunder. Det är fortfarande farsartad akrobatik när jag ska ta på mig strumpan på vänsterfoten. Men ryggen är mycket, mycket bättre!

Förra våren gick jag till en naprapat i min desperation över ryggen. Mottagningen höll till i källarlokaler i det som en gång var ett av stans sjukhus. Man kunde bara betala kontant och pengarna försvann ner i ett kuvert i en låda. Inget kvitto, ingen stämpel i högkostnadskortet. Och kvällen före mitt tredje besök ringde nån och berättade att jag inte kunde få komma eftersom naprapaten jag gått hos hastigt hade slutat… Notera, att detta var den ENDA naprapatmottagning som den organisation som har ansvar för länsinvånarnas vård och hälsa hade avtal med 2014! Det finns andra naprapatmottagningar – men bara för den som kan betala en tre gånger mer.

Jag är hur glad som helst att jag är min egen doktor. Med skitiga fönster och regn utanför.

Regn på tennisbanan

Idag regnar det. Tennisbanan blir pool igen.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Ibland är det bra att se över de avtal man har ingått kring varor och tjänster. Jag tänker kolla om jag kan få ett bättre pris på bredband nån annanstans än hos Bredbandsbolaget. Därför undrar Tofflan den här veckan vilken bredbands-leverantör du har. Kanske kan jag få nåt tips eller så.

Frågan med svarsalternativen hittar du som vanligt här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Du får gärna kommentera ditt svar, men gör det inne i omröstningen. Det här inlägget kan du inte kommentera.

TACK på förhand för din medverkan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett undrande inlägg.


 

Det var en märklig dag igår. Jag gick inte utanför min dörr – jo, fast bara ner till postboxen. Jag pratade inte med nån. Jag öppnade alltså inte käften, uttalade inte ett ord med min röst. Det du! Men jag hade kontakt med människor via mejl och cyberspace, så helt utan mänsklig kontakt var jag inte. Ändå är det märkligt. Ingen att prata med. Ingen, på en hel dag. 

Torkade druvor

Är jag på väg att skrumpna precis som dessa druvor jag kastade igår?

 

Vissa dar är jag bara fruktansvärt ensam. För det mesta har jag inga problem med ensamheten, men ibland… Ibland skrämmer den mig otroligt mycket. Att inte ha ett jobb att gå till varje dag gör sitt till i detta. Du som har det tänker nog inte ens på det. Du går till ditt jobb, du kanske inte umgås jättemycket med dina kollegor, men du småpratar säkerligen några gånger om dan. Minst. Här småpratas inte alls vissa dar. Här pratas överhuvudtaget inte. Sverige, 2014.

Igår skrev jag det näst sista kapitlet i min bok och idag skrev jag det sista. Ska jag drabbas av den stora tomheten nu? Nej då, det finns massor att gå igenom, redigera, skriva om, dra ifrån och lägga till. Men även mina skrivna ord får vila ett tag.

Ute i världen blev det tågkaos igen. Ytterligare nån nerriven ledning orsakade stopp i tågtrafiken nånstans mellan Stockholm och Uppsala. Argast var folket som satt förväntansfulla på tåget på väg till Bokmässan. Ärligt talat kan jag bli smått nipprig på alla som Twittrar om mässan – flera dar i förväg. Den öppnar liksom idag. Ska jag behöva tillfälligt avfölja Twittermänniskor eller vad? Ja, jag är jädrigt avundsjuk att jag inte heller i år kan vara på Bokmässan. Jädrigt avundsjuk!!!

Fotmassage med bubblor

Snällhet stavas bubbelbad med massage för fötterna, bland annat.

Jag var lite snäll mot mig igår i alla fall. Dels för att jag kände mig så ensam och utanför, dels för att jag hade jobbat så hårt. När ingen annan klappar en på huvudet och säger att man har varit duktig får man göra det själv. Jag vispade ihop våffelsmet (nej, absolut inte från grunden utan från pulver!) och glufsade i mig en massa smaskiga våfflor med hjortronsylt som fanns i kylen och sprejgrädde som fanns hos Tokerian i tisdags. Och sen tände jag äppeldoftande värmeljus och fyllde i hett vatten och parfymerat salt i fotbadet. Satt och njöt en god stund av såväl varma bubblor som fotmassage. DET kändes lyxigt! Resten av kvällen läste jag och glodde på läskigheter på TV. En ny kanal, FOX, hade plötsligt dykt upp utan att jag har ändrat nån inställning. Gissar att det är Com Hems sätt att skapa nya behov hos oss som är anslutna utan egen förskyllan genom vår bostadsrättsförenings avtal.

Det var först nu på morgonen jag läste det ofattbara och hemska som skedde igår kväll, runt tiden när jag med sköna fötter gick till sängs. Två tonåringar har dött, troligen genom att den ena har skjutit den andra först och därefter sig själv. Vad är det för värld vi lever i? Är den helt på väg att skrumpna när vi inte ens kan ta hand om våra unga – förutom att vi struntar i vår gamla och våra arbetslösa? Sverige, 2014, som sagt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur det aldrig blir som man har tänkt sig.


 

Balett-tant

Visst kan jag vara flexibel, men det finns vissa gränser.

Nog kan jag var flexibel, men det finns gränser. Igår kväll ringde en man från naprapat-mottagningen och meddelade att jag inte kan få komma idag. Skälet är att ”min” naprapat har slutat. Eh..? Slutat? Från dag till dag? Det finns inget som heter uppsägningstid i naprapat-världen? Nån ny tid hos annan naprapat kunde jag få i nästa vecka. Och då går det ju inte. Måndagar och torsdagar har mottagningen kvällsöppet. På måndag ska jag börja jobba och behöver kanske jobba över eftersom jag har varit sjukskriven i två veckor. Och på torsdag är det röd dag. Mitt jobbkontrakt sträcker sig enbart april månad ut, så fredagen den 2 maj hade kanske funkat. Men fredagar är alltså de dagar som den naprapat som nu har slutat har ansvarat för. Nej, det blir aldrig som man har tänkt sig.

Nu finns det personer som tycker att jag ska gå till doktorn. Det har jag gjort. Det enda som händer är att jag blir sjukskriven – och det fungerar inte på grund av att jag vill avsluta mitt jobbkontrakt – och att jag får mediciner som inte fungerar: antingen är de verkningslösa eller så är de så starka att jag inte kan jobba. Jag har alltså varit hos doktorn, tro inte att jag inte har försökt få hjälp.

Den organisation i länet där jag bor som ansvarar för invånarnas hälso- och sjukvård har endast slutit ett (1) avtal med en naprapatmottagning i Uppsala där jag bor. Då är det ju liksom inte så konstigt att det blir så här. Och när den mottagningen heter Glädjeliv – fast på ett annat språk – och uppenbarligen hires & fires sin personal hur som helst, tja, då känns det inte riktigt seriöst. Som vanligt undrar jag hur Den Stora Organisationen tänker och gör när man upphandlar sjukvårdande behandlingar. Jag tror inte att man tänker alls. Eller också väljer man att sluta avtal med mottagningar som behandlar sin personal precis som man gör själv..?

Kyckling

Jag känner mig ungefär som den här kycklingen jag ritade som fyraåring.

Just idag, just nu, är min rygg inte lika jävlig som igår morse. Däremot har jag väldigt ont i magen och jag blir mer och mer övertygad om att de båda kroppsdelarna hänger ihop. Ja, jag vet – den ena tillhör min framsida, den andra min baksida. Men jag får väl hota igen med amputaion och bli en huvudfoting.

I morse vaknade vi runt sju.  Fästmön har veckans enda lediga dag idag och så pass länge som till sju höll gaphalsarna i huset sig ganska tysta. Sen börjades de skrika på sina barn, spika, flytta möbler och göra allt annat som de brukar göra tidigt på morgnarna. Nej jag överdriver inte. De ägnar sig verkligen åt allt detta, vanligen mellan klockan 6.15 och 7.45 varje morgon.

Men för min del gör det inte så mycket. Trots det avbokade besöket i vården ska jag ta mig med buss (!) in till stan och bjucka min äldste bonusson på försenad födelsedagslunch. För det har jag lovat. Samtidigt ska jag leta upp ett apotek med lite större sortiment än det som finns nära mig. Jag har fått ett tips på ett receptfritt läkemedel/behandling som kanske kan funka för ryggen. Jag är nämligen flexibel och testar olika saker. Tro inte att jag inte gör det. Är det nåt jag har lärt mig genom livet är ett att planer ändras. Ingenting är säkert – bara det faktum att vi alla ska dö.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om den eländiga ryggen, skrivandet och om en höjdpunkt.

 

rygg

Ajsan bajsan, vad det gör ont idag.

Nja, man kan väl inte direkt säga att jag sitter på en pinne och kvittrar. Fram till cirka klockan 16 har jag så jävla ont i ryggen att jag varken sitter på nån jäkla pinne eller kvittrar. Bästa ställningen är fortfarande skräddarställning på golvet, men det är liiite svårt att hitta på nåt att sysselsätta sig med där nere. Mer än att hitta skräp. Men jag kämpar på med mina övningar och min antiinflammatoriska gel, denna den sjätte dagen med ryggskott.

Jag försöker skriva på min bok. Idag har jag jobbat i nästan två timmar. Det blir inte bra. Jag pallar att skriva fem, tio minuter i stöten, sen måste jag röra på mig, gå omkring. Men jag håller i alla fall mitt mål i nedre kanten – fem kapitel som ram för helheten. I morgon är det dags för det femte, hoppas jag. Därefter har jag stakat ut hur jag vill ha det och det är bara att fylla på med ord – varav en del finns, andra måste läggas till. Bokskrivandet går framåt – om än långsammare än planerat! Jag hade tänkt sitta fyra timmar, åtminstone, varje dag och skriva koncentrerat. Det hade i slutänden kanske gett mig nånstans mellan tio och 15 kapitel. Men fem är OK, helt OK, med tanke på ryggen.

Igår eftermiddag strax efter 16 tråcklade jag in mig i bilen och åkte för att hämta Fästmön från jobbet. Hon behövde göra ett ärende i Himlen. Det gick hyfsat bra att köra bil – i alla fall i tio minuter. Vi fick dessutom goda nyheter när vi anlände. Önskar bara att det kunde ge lite flis för en som verkligen behöver det. Men så långt sträcker sig inte samhällets välvilja.

Fanta

Fördrink igår.

Efteråt for vi till Mac Jack för att äta en allt annat än nyttig middag. Men god var den – kycklinggyros med stark sås för min del. Dessutom var stolarna anpassade för en med ryggskott – jag kunde i princip stå-sitta och äta! (Dock inte i skräddarställning på golvet!) Under fördrinken ringde chefen på min privata mobil – ja, han är betrodd och har fått det numret. Han ville att jag skulle göra en jobbinsats på kvällen, den andra jobb-insatsen sedan i fredags kväll. Men jag sa faktiskt nej med hänsyn till min rygg, inte till att jag har semester. Sen fick jag dåligt samvete och ringde upp när vi parkerat i garaget. Då hade chefen fått tag i nån annan som kunde utföra jobbet. Det kändes rätt bra. Vad jag vet finns ingen jourverksamhet i mitt avtal, men självklart hjälper jag till – i krissituationer och undantagsfall – om jag kan.

Kvällens höjdpunkt stod SvT för, När livet vänder, förstås, som jag har bloggat om. Extra roligt var det att få kontakt via Twitter med självaste redaktören och producenten före säsongsstarten. Och efteråt. En kontakt som dessutom ledde till ytterligare en kontakt med ytterligare en intressant person. (Tänk om jag finge intervjua nån av dem?!) Vem var det som kallade mig Asociala Klubbens ordförande, huh?!

Nu håller ryggen på att gå av och jag måste resa på mig och traska runt ett varv i lägenheten samt göra mina övningar ytterligare en gång före frukost och nästa antiinflammatoriska smörjning. Jag har varit uppe sen strax efter sju och säga vad man vill om övningarna, jag tänker i alla fall rätt bra när jag gör dem.

Ha en bra torsdag – trots att det inte är nåt Antikrundan i kväll!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett irriterat inlägg.


Mat, sömn, kärlek, vänskap och choklad…
Det är prylar jag inte kan leva utan. Men det finns saker jag kan leva utan. Här är fem av dem:

  • Lokalblaskan. Snälla, snälla, snälla sluta ring mig och försök få mig att bli prenumerant igen! Sen jag avslutade min prenumeration i början av mars i år (åtta månader) har jag fått minst sex samtal från säljare som vill att jag ska prenumerera igen. Senast idag kom ett samtal till min fasta telefon och därefter ett samtal till min mobil. När slutar ni ringa? När omfattas ni av NIX? Så här står det att läsa hos NIX:

[…] Ett kundförhållande enligt ovan ska anses bestå även en tid efter det att avtalet upphört, normalt minst sex månader därefter men inte mer än ett år, om inte särskilda skäl föreligger. […]

Jag skiter i om tidningen har blivit Årets dasstidning dagstidning och om det delas ut priser till höger och vänster för olika saker… En lokaltidning som ingår i en jättekoncern där alla nyheter blir likriktade och artiklar blir identiska i olika tidningar får mig att tvivla på att de anställda är journalister. Snarare Husbondens röst. Var är alla grävare nu för tiden???

  • Fars dag och all reklam jag får om dan. Min pappa finns inte längre i livet. Han gick bort på ett för familjen hemskt sätt. Fars dag firar jag inte längre, jag är bara väldigt ledsen den dan. Hur ska jag göra för att komma undan dan och all jäkla reklam som vill få mig att köpa presenter till en far som inte längre lever??? Nån som vet???

 

  • Telias säljare. Nä, telefonförsäljare är jag inte förtjust i. Men jag är kund hos en del företag som levererar teletjänster av olika slag. Telia är ett sånt företag. Eftersom jag är jobbsökande funderar jag mycket över hur jag ska dra ned på mina kostnader. Jag överväger att säga upp mitt fasta telefonabonnemang. Till den telefonen ringer bara säljare och mamma. Mamma kan jag styra om till mobilen. Telias säljare telefonterroriserar mig. Häromdan ringde nån som ville pracka på mig IP-telefoni. Alltså, det räcker om jag har en telefon. En mobiltelefon täcker i dagsläget alla mina behov. Men när man inte får sälja IP-telefoni försöker man med bredband. Hallå! Jag är inte bredbandskund hos er. Jag har bredband hos ett annat företag. Sluta tjata!!!
Svart bak

Den svarta baken är irriterad! Och det handlar inte om analklåda…

  • Parkeringsböter. Ja, jag åkte på 300 spänn häromdan. Idag läste jag i UppsalaTidningen (även den uppköpt av NTM-koncernen via Upsala Nya Tidning) att Uppsala ska höja avgifterna för p-böter från årsskiftet med ytterligare sköna hundralappar. Så bra! Nu är det snart ingen som tar bilen in till stan för att handla, till exempel. Ingen idé att etablera butiker som ska gå med vinst i centrala Uppsala, med andra ord. Vem storhandlar och fraktar på buss eller cykel? Den som inte har bil, möjligen. Varför inte införa flera parkeringsplatser och lägre avgifter i stället? Varför byggs det bara cykelbanor i den här stan???

 

  • Cykelbansfixandet här utanför. Alltså nu har här grävts och grejats och asfalterats och fixats i jag vet inte hur många veckor. Varje dag åker farthindren fram och man tvingas krypa fram i 30 kilometer samt trängas med lastbilar och grävskopor när man ska in och ut från sitt garage och sin parkering. Hur lång tid ska det ta att bygga en cykelbana längs cirka 300 meter väg, egentligen???

 


Livet är kort. Man kan tro att jag har PMS idag.

Read Full Post »

Older Posts »