Läcker(de)t?

Ett blött inlägg om papper.

---

 

Mycket papper blir det på en dag…

Papper kan en ha till mycket. Jag själv jobbar mest digitalt nu för tiden. Eller vid datorn. Men en och annan utskrift på papper blir det! Jag gillar inte att läsa via datorskärmen, även om mina nya brillor är jättebra. Det skulle aldrig falla mig in heller att läsa det som kallas e-bok eller lyssna på en bok – och det säger jag inte bara för att jag kände mig lurad av somliga kring den där kampanjen mot bokmoms på e-böcker som jag ställde upp på utan att få ett jota. Den som känner mig vet att jag älskar fysiska böcker. De ska läsas på gammalt hederligt sätt, de ska gå att ta på, lukta på och helst ska jag få stoppa dem i mina hyllor. På arbetstid läser jag förstås inte mina skönlitterära böcker. Fast jag har alltid med mig min bok på gång i jobbväskan för raster och toalettbesök. Nä, på jobbet läser jag mest annat. Idag blev det… väldigt mycket… Det är lite av ett Sisyfos-arbete. Så snart jag är klar så långt jag förmår är det bara att börja på nästa. Därför blir det en ny rapport i morgon.

Papper skulle jag emellertid ha behövt till Clark Kent*. Igår när jag åkte hem upptäckte jag att det var lite blött på golvet vid passagerarstolen fram. Idag var det torrt, men det blev blött på hemvägen. Det är ju själva F*N! Nu har jag äntligen fått ordning på mina läckande kranar här hemma – och då ska det vara nåt läckage i bilen! Jag kollade när jag kom hem i garaget och det är inte jätteblött och inget som luktar nåt. Hum… får hålla detta under uppsikt, helt klart. Men… om Clark Kent ”stannar” då lär även jag ”stanna”, för hur ska jag ta mig nånstans utan honom? (<== retorisk fråga).

Jag fick ett telefonsamtal på eftermiddagen som först gav mig nån sorts hopp. Sen blev jag besviken och undrade om den som ringde hade

läst men inte förstått.

Så i helgen ska jag sätta mig och skriva koncentrerat innan jag dammsuger. Troligtvis skriver jag ut på papper också. Det gäller att skaffa sig sitt på det torra, så att säga – utan att säga för mycket.

Dags för en McFest innan jag tar tag i kvällens måsten. Skogaholmslimpa rules!

McFest!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Säsongsstart: Gengångare 2

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Igår på lördagskvällen var det säsongsstart för franska TV-serien Gengångare på SvT (vars webbplats har blivit så kass, plötsligt). Jag följde den första säsongen och tyckte att den var

…urläskig…

Eftersom den krockade med filmen jag såg igår, spelade jag in den på DVD-hårddisken och tittade i kväll i stället. Och ja. Lille Victor är med den här gången också…

Victor fortsätter att gå igen.

Säsong två startar spännande. Jag är fast redan från början och undrar hur det ska gå med de bybor som är kvar, de gengångare eller återvändare, som de kallas, som stannat – och de nya som kommer… För det tar liksom inte slut… Det har nu gått sex månader sen de återvändande samlades för att försvinna upp i bergen.

Det låter som en märklig historia, detta att döda återvänder. Trovärdigt är det ju inte. Eller i vart fall inte logiskt. Men nog har väl DU som jag nån gång önskat en död tillbaka till livet? Hur tror DU det skulle vara? Och vem skulle DU vilja återvände? Jag skulle vilja att min… Nej… en ska vara försiktig med vad en önskar sig…

Toffelomdömet blir det högsta för det första av säsongens åtta avsnitt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mitt 2015

Ett inlägg om mitt år.

---

 

Det gamla året är snart till ända. Det har varit ett omvälvande år på flera sätt, mest kanske för att det inte började så bra, men att det i stället slutar bättre. Här nedan kommer en sammanfattning av några av mitt års toppar och dalar, redovisade månadsvis.

Januari

Toppar
Jag sökte hjälp
Den fina Leffe-mössan från I

Dal
Människor spred påhittade saker om mig i sociala medier

Februari

Toppar
Adas kaffestuga
Ett underbart bokpaket från vännen FEM
Besök av vännen I

Dalar
Författaren till boken Skuggsamlaren som häcklade mig i sociala medier (kan en inte ta kritik om sin bok ska en inte skicka den för recension)
Vården
Filippa Bark var inte rolig i Melodifestivalen (och det har en rätt att tycka. Sen behöver somliga inte gå till överdrift och håna.)

Mars

Toppar
Påfyllningen av god energi (som det blev av att bli vän med Elliots mormor)
Goda vännen Agneta (som en gång var min kollega, men som numera är min vän)
När livet vänder (flera riktigt bra program under våren)

Dal
Arbetslösheten (den sög typ hela tiden de delar av året jag var utan jobb, men på våren var det riktigt tufft)

April

Toppar
Påsken hos mamma (när vi bland annat tittade i Karl XII-bibeln)
Besöket hos I och H (med mamma)
Den finaste födelsdagen

Dalar
Min skuld (mea culpa)
Hån och myckettyckare

Maj

Toppar
Jag upptäckte Swish (en riktigt användbar app)
Vännen FEM:s besök (fyllt av loppisfynd och litteratur)
Hyll-fynd på Återbruket (två deckarhyllor till hallen)
Bokarvet från A

Dalar
Uppsala kommuns omstart av sin bostadsförmedling (det kunde ha blivit så bra, men när alla, som har köat hos förmedlingen kommunen en gång sålde, förlorar sin köplats OCH måste betala en årsavgift tycker jag att det är riktigt dåligt!)
Akassan Vision (som inte kunde lämna besked en minut i förväg utan uppenbarligen tycker att det är bättre att ett massmaskineri dras igång – för att sen stannas. Vilket slöseri med många människors tid…)
Clark Kent blev underkänd vid besiktningen
Tröttsamma människor (alltifrån avundsjuka till såna som ska ha rätt)

Juni

Toppar
Det årliga besöket i Gryttby (alltid trevliga utflykter)
Midsommarfirande på Morgonen

Dal
”Tyska” besökare (men bara sluta läs min blogg)

Juli

Topar
Blommor (de är en tröst)
Mamma fyllde 80 (och jag gjorde mitt bästa för att hon skulle få en fin dag – och hon blev nöjd! Vi gjorde också båda ett viktigt avslut.)
En dag med en vän (Lucille, den här gången)
Mordvandring i Nora (tack vare Sven-Bertil. Eller hette han Karl-Bertil???)
En dag med Elliot (underbara hund!)
Vår minsting blev tonåring

Dalar
Grillrök (jag tål den inte)
Pappersvändning (så mycket papper… i onödan…)
Mitt samarbete med Pronto (två gånger, aldrig mer)

Augusti

Toppar
Det BLEV Pride trots allt (och vi stannade kvar över en natt)
Sarah Dawn Finer-konsert och Stockholmstripp (med älskade Fästmön)
Ett återbesök på Den Bästa Arbetsplatsen (SLU i mitt hjärta)
Antikrundan i Uppsala (äntligen har jag gjort det – jag var där!)
Träff med en ny bloggvän (alltid lika spännande!)
Åtta år sen Annas och min första dejt (och det firade vi med hemmamiddag)
En ny vintage/antik/retrobutik i Uppsala (två trevliga kvinnor med massor av spännande saker)

Dalar
Twitter (nej fy, vilken sandlåda det har blivit!)
Arbetslösheten igen (jag vill bara jobba!)
Antikrundan i Uppsala (köa i sex timmar för tre minuter…)
Ensamhet (sån att en börjar prata för sig själv)

September

Toppar
Intervjun med Ilona och Lotta (tänk att som dem få göra verklighet av en dröm!)
Rökfri i elva år (att sluta röka är det bästa jag har gjort)
Kattungarna kom (och de botade min katträdsla)
Nya pengar (visserligen från den 1 oktober, men jag skrev om dem i september)
Blompresentkortet från Elliot (det kom en dag när jag var så ledsen, så ledsen)
Karl-Bertil gjorde det möjligt för mig att gå till optikern (så tacksam!)
Nytt jobb (å vad det var rätt och det är roligt och… jag bara älskar att gå dit!)

Dalar
Grannar som spikar med mera om natten (det är knappt nån som kan stava till hänsyn numera)

Oktober

Toppar
En grekisk afton (med Anna, förstås)
Roligt på jobbet och snälla arbetskamrater
Vänliga följare och en fästmö som ville göra mig glad (det handlar om böcker, förstås.)
Världens bästa kollega (det är min närmaste kollega, det!)

Dal
Parkeringsböter (800 spänn som jag hade kunnat göra roligare saker för)

November

Toppar
Nya vänner på jobbet (va roligt!*)
Vår sjunde förlovningsdag
En 50-åring i familjen
Träff med FEM och Soffan i Stockholm
Besök i en hemlig trädgård och hos självaste Michelangelo

Dal
Inte en enda!!!

December

Toppar
Min fina penna fick nytt liv tack vare Närmaste Kollegan
Fina klappar från jobbet (i pappersform)
Mamma fick komma med riksfärdtjänst för att fira jul och nyår med mig (ingen av oss behövde sitta ensam)
En fin julafton med massor av fina julklappar
Finpost

Dalar
Bokus som skickar paket till Tjottahejti (hur svårt kan det vara och var är miljötänket?)
Ett kortvarigt bakslag

När jag nu på årets sista dag blickar tillbaka på 2015 kan jag konstatera att det var en lång prövning i början, men fick ett gott slut. Jag är så tacksam för mitt nya jobb, den glädje det ger mig, den gemenskap med fina arbetskamrater jag får uppleva, känslan av att vara behövd och efterfrågad och en lön som det går att leva på. Dessutom har jag gått ner sju kilo i vikt sen jag började jobba. Så nytt jobb är sannerligen årets topp. Sen är jag medveten om att det finns dalar i mitt liv – och alla är naturligtvis inte nedskrivna här med tanke på att det finns en del illvilliga element som läser den här bloggen (och de ska inte få veta vissa saker).

Under året har jag fått mycket glädje från litteraturens värld. Många vänner och även okända vänner har sänt mig böcker. En del har varit riktigt, riktigt bra. Årets bästa bok för min del blev Rött kort.

Den här bloggen har varit på väg att ta slut länge. Det återstår fortfarande sex procents utrymme. Jag har bestämt mig för att skriva slut på det, för de som vill mig illa, bland annat genom att få mig sluta skriva, ska inte avgå med segern. Segern är min! Här kan du läsa om mitt år som bloggare.

Till sist vill jag önska dig som har läst ett gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år, det vi skriver som 2016!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Asiatiskt, flygande tefat och däckad

Ett inlägg om vänner och bilar. Och träd!

---

 

Jag hann fota ett vackert träd innan solen gick ner igår. Detta siktades på Kungsgatan i Uppsala.

Tiden gick så fort igår kväll när jag träffade vännen Agneta för att äta asiatiskt. Eller kinesisk buffé, för att förtydliga. Min vän hade fyllt år för ett tag sen och eftersom det är välkänt att gamla tanter ibland glömmer att stänga av spisplattor och sånt ville jag se till att hon fick lite mat utan fara för sig själv och grannarna. Hon fick äta med bestick sen hon deklarerat att hon inte är utvecklingsbar vad gäller ätpinnar. Nej, en kan inte lära gamla hundar sitta, alltid. (Jag retas kärvänligt med min vän! Hon är inte mer vimsig i kolan än att hon klådde mig i vår senaste Wordfeudmatch. Hmpfff…) Agneta och jag har jobbat ihop och det var så roligt att få kontakt igen för ett par, tre år sen. Ibland är sociala medier bra. Jag är glad för vår vänskap, men känner att det blir ett visst tomrum om det skulle bli så som min vän hoppas att det blir i framtiden. Fast jag förstår hennes önskemål. Hade jag varit i samma läge, så… Nåja, Wordfeud kan helt klart spelas även i framtiden, om än på distans. Lite passande (?) fick jag följande ”meddelande” i min lyckokaka:

Passande meddelande..?

Tiden gick som sagt extra fort igår kväll. När mitt armbandsur visade 20 tyckte jag att det var lite lagom att bryta upp. Dels ville vi båda se Bron klockan 21, dels skulle jag upp extra tidigt för att åka till verkstan med min bil. Det var ju bara det att jag hade ställt om alla mina klockor till normaltid/vintertid – utom mitt armbandsur…

Ett flygande tefat..? Jag kände mig i alla fall som ett UFO, men min jääättelååånga lånebil var som ett flygande tefat. (Ingen logik i detta, men du fattar nog.)

I morse fick jag gå upp en halvtimme tidigare än vanligt – fast ändå en halvtimme senare. Ja, sommartid blev ju normaltid. Clark Kent* och jag for för hans årliga hälsoundersökning** och så skulle han bli vinterskodd***. Jag åkte från Bil 3:an med ett flygande tefat… Jaa, i morse fick jag sannerligen bjuda på min själv som dum blondin. Vid bokningen av servicen hade jag bett om en lånebil, specifikt en med manuell växel och inte automat. Jorå, jag fick en jääättelååång Avensis med sex växlar. Och startknapp och automatisk handbroms och en massa andra nymodigheter. Dum blondin… jo, jag blev som ett UFO när jag satte mig i bilen. Och bilen var som ett flygande tefat det också, alltså. Nä, bilar är inte längre mekaniska prylar utan datorer. Halvvägs över Dofternas bro insåg jag att jag hade glömt hur jag skulle göra för att stanna bilen – det fanns ju ingen nyckel att vrida om. Jag kom på svaret själv – det var samma knapp som vid start…

Arbetsdagen gick som den gick. Min närmaste kollega var tillbaka efter sin resa och det var kul att ses igen. Jag är förvånad över att jag så snabbt började gilla en annan människa, men det var nästan genast i det här fallet. Och en vecka utan glada och duktiga kollegan var lång och trist. På eftermiddagen hade kollegan genomgång med mig av saker som jag känner ligger lite utanför mitt kompetensområde. Men jag förväntas nog fixa detta och det bävar jag lite för. Det är tur att min kollega är en duktig pedagog!

Vid 7.30 lyckades ta den här bilden av ett vackert, höstligt pilträd vid jobbet. Sen hängde jag på en person med bättre passerkort än jag, så jag kunde jobba lite extra.

Genom seneftermiddagens bilköer körde jag den jääättelååånga lånebilen tillbaka till verkstan för att hämta min egen pärla. Slutnotan landade på 5 550 kronor – och då behöver jag ändå boka tid för ett rostskyddsarbete framöver. Det kostar ytterligare 750 kronor. Nu var det inte akut, men bör göras före besiktningen i maj. Så… jag får väl boka tid efter nästa lön så det blir gjort. Bye bye alla tusenlappar som blev över! Men tack för att ni fanns! Ni kommer till användning!

 

 

Nu känner jag mig rätt däckad. Min plånbok är betydligt lättare än i morse, för jag har ordnat parkering för ytterligare en månad vid jobbet. Det kostade 400 spänn. Sen tar det på en dålig Toffelrygg att kånka däck, men det känns mycket tryggt inför vintern med de nya däcken. I kväll ska jag läsa den sista av mina födelsedagsböcker – ja, jag hittade en till i min att läsa-hög! Och kanske ta en bloggrunda – det var längesen. Det är inte som förr, när jag tog minst en runda varje dag. Sen jag började jobba blir det inte oftare än en gång i veckan och bara besök hos bloggar vars innehåll verkligen intresserar mig.

I morgon ska jag handla efter jobbet. Min vän Elliot kommer på besök på onsdag kväll. I skåpet finns godsaker till honom, men jag tror inte hans mormor, som ju också följer med, äter hundgodis till kaffet…

En som vill cykla och handla är min vän Farid. Honom kan du se på bild i lokalblaskan här.

Vad har DU för dig då??? Om du har orkat läsa ända hit tycker jag att du ska lämna ett litet avtryck i form av en kommentar. 

*Clark Kent = min lille bilman, en söt liten Toyota Yaris
**årlig hälsounderökning = årlig bilservice
***vinterskodd = få på vinterdäcken

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Je vous en prier

Ett bönande inlägg.

---

 

Restez ici!

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Taking lives

Ett inlägg om en film.

---

 

Igår kväll flög vi hem från Fästmöns jobb för att se andra delen av 100 Code. Men lustigt nog följde en bra film på den, så vi satt uppe framför Kanal 5 alldeles för länge och såg Taking lives (2004).

Filmens story är ruggig, men ganska okomplicerad. Den franskkanadensiska polisen kallar in en FBI-profilerare för att hjälpa dem i jakten på en seriemördare. Mördaren är dock märklig så tillvida att han tar sina offers identiteter efter att han har mördat dem. Vi tittare får se alldeles från början när han som tonåring blir bekant med en annan tonåring som gett sig av hemifrån. När bussen får motorstopp bestämmer sig de två vännerna för att köpa en bil. Fast när den bilen sen får punktering och de stannar för att laga den… Då blir det… riktigt jävla otäckt, på ren svenska! Otäckt och kallblodigt.

Jag tycker att den här psykologiska thrillern är väldigt spännande och på flera ställen i filmen blir jag rädd. Mördarens identitet avslöjas inte förrän mot slutet, men filmen är inte slut med det. Det blir liksom ett extra slut, med en knorr. Angelina Jolie är förresten riktigt bra i rollen som profilerare – med drag från Saga i Bron…

Toffelomdömet blir högt, för det här är bra och spännande.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ledig? Sjuk?

Ett inlägg om småkrämpor, trötthet och lördagsnöjen.

---

 

En mugg kaffe är en bra start på min dag.

Ledig? Sjuk? Nej det kan du inte vara om du är arbetssökande. Då får du ingen a-kassa. Två intressanta jobb har jag hittat och sökt idag. Jag har dragits med en småmolande huvudvärk sen igår och jag är extremt trött. Men ledig och sjuk kan jag inte vara. Så jag gav mig lite sovmorgon i stället, för trötthetens skull. Jag vaknade 6.55. Huvudvärken försöker jag kurera med vatten och starkt kaffe, eftersom min mage ibland reagerar på huvudvärkstabletter. Den där första muggen kaffe varje dag är väl ljuvlig?!

Fortsättningen av dagen ska jag försöka ta det lugnt. Kanske läsa ut den bitvis rätt tradiga bok jag läser just nu. Om ögonen och huvudet tycker att det är OK, vill säga. Jag tror inte jag kommer ifrån att ta en tablett. På ballen* är det svalt och skönt fram till 16-tiden, så där blir perfekt att sitta. Nån timme senare ska jag hämta Fästmön från jobbet och skjutsa henne för att handla ett antal matkassar – i kväll kommer familjens tonåring hem till sin mamma för att stanna i två veckor. Jag åkte faktiskt till Äldreboendet och hämtade min sköna igår kväll vid 21-tiden för att skjutsa hem henne. Att jonglera med gamla en sån het dag som det var igår är nog ganska utmattande. (<== Jonglera är skämtsamt uttryckt. Anna är mycket försiktig med de boende!!!) Hon blev tacksam och jag fick massor av välkomna pussar. Det är alldeles för lite pussar i mitt liv just nu! (Därav huvudvärken???)

Jag laddar för morgondagen. Visst är det väl märkligt att det ska hända flera roliga saker exakt samtidigt? Ungefär som att det för det mesta är två bra TV-program under en vecka – och de går precis samtidigt… (Tur att mycket finns på Play!) Häromdan hörde min före detta kollega M av sig och undrade om jag ville följa med på Sigtuna litteraturfestival. Tyvärr fick jag tacka nej eftersom jag har andra planer i helgen. Men jag lovar dig att litteraturfestivalens program ser väldigt spännande ut…

Min plan, om huvet nu vill, är att åka ner till Vaksala torg i morgon förmiddag och köa för att komma in i Uppsala Konsert & Kongress. Där spelas nämligen Antikrundan in mellan 12 och 18, ifall du nu har missat det. Jag vill verkligen inte vara med på TV, men jag har ett par, tre, fyra, när jag tänker efter, litterära saker som jag vill få daterade och värderade och allmänt glodda på av expertisen. Gissningsvis är jag inte ensam som drar dit, så vi får se om jag orkar köa eller om jag mest strosar runt bland loppisborden på torget.

Vidare kanske jag stiger ur ledet och tar mig till Hjalmar Brantingsgatan 4 A, i torgets ena hörn, ungefär – om du har lite flexibel syn på saker och ting. Där öppnar nämligen Kommunalrådet en retro-, antik- och vintagebutik just i morgon. Öppettiderna är 10 -15 i morgon och kommande lördagar samt onsdagar och torsdagar kl. 15 – 18. Du som finns på Instagram kan få lite smakprov om du kollar in @ilonaszw  Självklart ska jag försöka hinna med ett besök i nya butiken också!

Är du inte i Uppsala i morgon utan i Stockholm? Då kan jag tipsa om att Karneval förlag har gårdsförsäljning kl. 10 – 13 på Mäster Pers gränd 2 C i Vitabergsparken. Karneval är ett spännande förlag och bland annat har de gett ut Elisabeth Ohlson Wallins fina fotobok Ack Sverige, du sköna som jag recenserade här förra sommaren.

 

Men jag har packat min rygga med annan litteratur som ska med ner till stan och Antikrundans experter i morgon. Vi kanske ses om vi kan ta lite ledigt och inte är alltför kranka..?

 

PS För övrigt var det oerhört tråkigt att få veta att nån idiot tuttade eld på Elsa Andersons konditori vid tretiden i natt. Huset går inte att rädda. Varför ska man nu åka till Norberg???

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Start för säsong 2: Broadchurch

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

I kväll var det säsongspremiär för Broadchurchs andra säsong. Den som har råd att betala för TV4 Premium kan se alla åtta avsnitt genast och utan reklam. Själv såg jag på vanlig sändningstid, med reklam, i kväll. I morgon går avsnitt två och då spelar jag in på DVD-hårddisken och ser i efterhand. Reklamfritt, eftersom jag spolar framåt. Men hur var nu säsongsstarten???

Säsongsstart!

Det är dags för rättegång efter mordet på pojken Danny i förra säsongen. Alla inblandade åker förstås dit. Till allas stora förvåning – och förtvivlan – nekar plötsligt den anklagade Joe Miller till mordet. Detta innebär att det inte blir nåt snabbt avslut för nån, utan en full rättegång. Samtidigt hör Claire av sig till Alec och är orolig. Det visar sig att Alec håller Claire gömd från en, enligt Alecs mening, frikänd men skyldig mördare. Alec ber polisen Ellie om hjälp, hon som är gift med Joe Miller…

Ja, när jag stannar upp, backar och läser vad jag har skrivit verkar detta första avsnitt ganska snurrigt. Men det är det inte. Däremot inser jag att det onekligen lär bli komplicerat på grund av allas relationer till varandra. Till och med advokaten och domaren har haft en relation – som lärare och elev.

Det var en stark start och jag ska försöka se alla avsnitt så snart de visas eller åtminstone samma kväll. Det verkar som om TV4 kör fyra avsnitt den här veckan och de resterande fyra avsnitten på torsdagar.

Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Raseriet sägs härja fritt…

Ett ilsket inlägg med viss trafikinriktning.

---

 

Ganska arg Toffla.

Det var inte utan att jag kände igen mig när jag läste SvD-artikeln igår kväll om raseri i trafiken. I trafiken är det nämligen både vanligt och accepterat, enligt artikeln. Jag själv får horn i pannan när jag sitter bakom ratten. Gormar åt

idioter, puckon och såna som tror de har nio liv eller inte har bilar utrustade med blinkers

med flera. Fråga Fästmön och mina bonusbarn, får du höra att jag är allt annat än timid och talar vackert och mjukt när jag kör bil…

Men varför sitter jag i bilen och gormar? Jag – och många med mig. Enligt artikeln handlar det om brist på kommunikation. Ja… det är ju lite svårt att kommunicera när en befinner sig i en bil och en annan på gatan, kanske i en annan bil eller på en cykel. Det är ju inte precis så att en stannar sitt fordon och kliver ur för att diskutera med puck… med den andra parten. En sitter kvar i bilen och gormar, i stället, alltså.

Eevul Toffla – som egentligen är rätt snäll. Yngsta bonusdottern fixade den här bilden för fem år sen. Jag kan fortfarande le lika rart – om jag vill…

Samtidigt är det ju mer tillåtet – och lättare – att sitta i bilen och skrika. Det får liksom färre konsekvenser än om jag skulle ha klivit ur bilen och stått på gatan och gapat. Ensam i bilen kan det inte uppstå nåt gräl. Fast varför blir jag så arg? Egentligen handlar det, enligt artikeln, om att vi blir rädda när det uppstår knepiga situationer. Vi blir så rädda att vi blir arga, helt enkelt.

I eftermiddag är jag ute och kör bil igen med Anna. Vi har ett par loppisar kvar att beta av. Dessutom måste jag in till stan för att skaffa biljetter till anställningsintervjun jag ska på nästa vecka. Ja tänk! Igår ringde de från ett av de där drömjobben jag har sökt och vill träffa mig!.. Intervjun sker i Stockholm, ansvarsområdet är hela norra Mälardalen och placeringen är i Uppsala (med en del resor i regionen i tjänsten, dårå). Eftersom det är ett roligt skäl till att jag med bil måste snirkla mig in till gatugrävlingarnas centrum Uppsala idag kan jag väl inte bli arg i trafiken? Eller..?

Hur är DU i trafiken??? Är du olika beroende på vilket fordon du framför eller om du går??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grått eller roligt?

Ett inlägg i vilket Tofflan har landat något, i alla fall.

---

 

Grått… I alla fall är glaset i busskuren vid Centralen i Uppsala det.

Att uppleva saker utanför hemmet är berikande och stimulerande. Sen nekar jag inte till att det är lite skönt att komma hem igen också – även om jag gärna hade stannat ett par dar till. Extra tomt kändes det eftersom Fästmön och jag skildes åt vid Centralen i Uppsala för att ta olika bussar hem. Men idag får jag

låna

henne ett par dygn igen, fast hon ska också göra andra saker än hänga med mig hela tiden när hon är här.

Lite grått är det ändå att komma hem när dagarna har varit fulla av intryck. Dessutom vaknade jag inte till nån blå himmel och sol idag, utan molniga, ljusgråa skyar. Redan en kvart över sex vaknade jag av ett herrans liv borta vid nåt soprum. Kommer verkligen sopgubbarna så tidigt? Det är märkligt, men det är faktiskt mer

livat

här där jag bor än på självaste Ringvägen i Stockholm, där jag bodde i helgen… En intern rapport avslöjade också att det varit stark rökutveckling bland folkmassorna här i söndags. Jag är glad att jag inte var här. Samtidigt är jag glad att nån annan än jag kan

se problemet.

Nu är bara frågan hur jag ska hantera det. Uppenbarligen är ju alla inte pratbara. Det är så många som blir stötta när en uttrycker att de utför störande handlingar och liknande. Jag kan också bli förbannad när nån näpser mig, men om förhållandet hade varit omvänt skulle jag åtminstone ha försökt skärpa till mig. Hur roligt är det att veta att man faktiskt stör andra människor? Det är väl bara [och här tänkte jag skriva ett namn] som gillar det? (Fyll i valfritt namn inom parentesen om du vill. Jag tänker ett specifikt namn och undrar hur somliga mår sen, när den här bloggens utrymme är fullt – vilket det är om tio procent. Vem ska då trakassseras och förföljas, tro?)

ICA:s jumbokräftor brukar jag gilla bäst.

I kväll ska jag försöka att duka på ballen*, för vi ska ha kräftskiva. Det är ett sätt att göra tillvaron lite rolig. Jag har ICA:s jumbokräftor framme på tining. Dessa kräftor har inte alltid varit bäst, men det är ändå dem jag har köpt genom åren.

Till skillnad från somliga har jag ju inte tillgång till nåt fiskevatten,

sa hon grinigt.

Det gäller att hitta saker att se fram emot, träffa människor som tillför nåt och göra roliga saker som helst inte kostar nånting. (Jisses, så bra jag har blivit på det senare!) Framöver ska jag bland annat träffa bloggbekantingen Ewa för bokbyte (vi vann böcker hos varandra!). Vidare ska det bli ett besök på den bästa arbetsplats jag har haft för att träffa före detta kollegor och titta på deras nya, fina lokaler. Visst är jag ledsen att jag inte är kvar där, men vikariat och projektanställningar tar ju slut, de sups inte bort, som vissa puckons partners-när-det-passar påstår, ivrigt påhejade av puckot själv och en och annan trollpacka.

Men att skratta är roligare än att gråta, det tycker väl alla? Igår läste jag en artikel om hur vi skrattar i sociala medier. Det är Fejan som har undersökt amerikaner och hur de garvar i cyberspace.

Så här blev utfallet:

1. ha ha (över 50 procent)
2. en emoji (cirka 30 procent)
3. he he (13 procent)

Fantasifullt språk? Eh..? Det är mer alarmerande att bara 15 procent e-skrattar i veckan, tycker jag.

Nån som fortfarande använder tygpåsar för att skratta?

Här på bloggen lägger jag ofta ut en smiley, vilket torde vara likvärt med emojis, som jag använder när jag är social och skrattar via mobilen. Men hur skrattar DU i sociala medier??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »