Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fukt’

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en produkt hon har testat.


Häromdan kom ju ett spännande paket från Apoteket Hjärtat och Charlotte
. Igår testade jag den första av fotvårdsprodukterna i Hjärtats Apolosophyserie, fotsprayen.

Apolosophy fotspray
En oparfyrmerad fotspray.


Det var väldigt svårt
att läsa på flaskan hur man ska använda fotsprayen. Flaskan är genomskinlig och texten mikroskopisk. Men jag lyckades se att sprayen ska användas på rena fötter. Därför testade jag den direkt efter midsommarduschen igår och innan vi skulle traska iväg för att nicka pick. I vanliga fall brukar jag smörja fötterna med fotcrème.

Första känslan var en underbar svalka. Jag sprayade lite så där lagom. Nu lider inte jag av enorm fotsvett – varken lukt eller fukt – men… Jag gillar att gå mycket och nu när hälen börjar bli bättre ska också gåendet öka. Fotsprayen blir säkert skön att använda efter långpromenader med efterföljande dusch eller fotbad, just för att kyla ner fötterna och svalka av dem.

Apolosophys fotspray får en Toffla i avdrag för att det nästan inte går att läsa instruktionerna på flaskan. I övrigt, en toppenspray!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har åter varit en hektisk dag på jobbet. Jag fattar inte, det är som om nån har tryckt på nån sorts turboknapp i förra veckan, för sen dess har det varit sån fart! Men jag klagar inte, jag gillar att ha mycket att göra. Och så tränar jag på att säga nej på bra sätt. De flesta accepterar och är vänliga – vilket får till följd att jag ändå gör det de önskar. Fast kanske inte pronto utan mañana. Det funkar faktiskt! Jag blir bemött med respekt på den här arbetsplatsen och då bemöter jag också andra med respekt – utan att mesa.

Ingen mes, men respekt!


Den här kvällen skulle jag städa,
hade jag bestämt. Hur roligt känns det när Fästmön messar en bild på sin omtalade banankaka och undrar om jag kommer till Himlen och fikar? Men jag är ju så plikttrogen – även mot mig själv – så jag städade FÖRST och åkte ut till Himlen och pussades och åt kaka SEN.

Riktig go-fika blev det hos Anna och barnen med kaffe, chokladboll och banankaka.


Passade på att ta med mig
ett par säckar till mitt kallförråd från Anna. Hon har noll och intet förrådsutrymme – ett av barnen har ju lägenhetsförrådet som rum. Mitt kallförråd är nästan tomt, så det kan svälja en hel del prylar som inte är känsliga mot fukt och kyla. Det är dit jag ska bära mina balle-möbler* i helgen, till exempel. Tyvärr ligger kallförrådet ett par hus bort från min lägenhet, men ett par gånger orkar jag nog på i helgen.

Jag är jättetrött just nu och jag har ont, både i hälen och i magen. Förstod nästan att det skulle komma ett bakslag med hälen, så jag är väl inte alltför besviken. Det är ju i vart fall inget permanent tillstånd, utan det går över, lovade Nål-Janne igår.

Magen är det värre med och läkarbesöket närmar sig. Jag mejlade ut en fråga på jobbet om nån kunde tänka sig att transportera mig dit tur och retur från jobbet. Tänk vilka snälla människor det finns – det var tre stycken som bums hörde av sig och lovade ställa upp! Helst av allt hade jag kanske velat att Anna följde med och höll handen, men Anna är engagerad på ett annat evenemang, angående en annan familjemedlem exakt samma tid. Jag får försöka vara vuxlig och klara mig ändå. Jag är ändå så tacksam för att jag får hjälp med transporten!

Från och med nu ska jag fokusera mer på mig själv och rikta mina krafter mot Den Onde Alien som tagit min kropp i besittning i stället för att vara omtänksam mot andra. Tyvärr, det jag har nu räcker bara för mig själv. Och då får somliga kalla mig självfixerad och egoist om de vill – det stämmer ju alldeles på pricken! Det kanske somliga också skulle vara om de befann sig i mina jeans, så att säga. Nej, det är inget att vara avundsjuk på. Men jag vet att jag ska fixa det här. Jag har varit med om värre saker, jag har varit tusen gånger räddare – och se, jag har överlevt!


*balle-möbler = balkongmöbler


Livet är kort. Ja, jo, det kommer man ju inte ifrån…

Read Full Post »

Disdag. Det vore ett passande namn för dagen! Tre grader ”varmt” i morse och en hinna av fukt över bilen, träden, människorna. En sån där dag när ingenting blir synligt, när människor som jag vänder våra tankar inåt.


Snart ska jag stå här och blicka ut över sjön.

                                                                                                                                                         Vi var visst trötta allihopa i morse, men några av oss kom iväg. Första stoppet blev fritids med Elias, andra stoppet Fästmöns jobb och tredje stoppet mitt hem.

Just nu väntar jag på att vägledaren från Arbetsförmedlingen ska ringa. Man blir rätt låst av att sitta och vänta, men att vänta tycks vara min lott i livet. Jag försökte ringa henne vid minst fem olika tidpunkter igår utan att få nåt svar. Till sist gav jag upp och mejlade i stället och då kom det ett svar fram på seneftermiddagen.

De samtal jag ringde igår var ganska intressanta ur kundsynpunkt. Utan att berätta vart jag ringde kan jag säga att ett företag lät totalt ointresserat av nya kunder, ett annat företags representant satt uppenbarligen på toaletten och pratade (!), en tredje berättade enbart om sitt företags förträfflighet och hade inga som helst frågor till kunden. Ett fjärde företag ställde många frågor, men frågorna var otroligt svåra att uppfatta eftersom personen som ställde dem hade en brytning som uppenbarligen inte passade mina öron och min ordförståelse. Det blev ingen lyckad kommunikation.  Så fanns det företag som var bra också. Där man ställde de rätta frågorna, där man åtminstone lät intresserad och där man inom ett par timmar hade en idé om ett samarbete. Dessutom ringde man tillbaka inom avtalad tid. Sånt vinner i längden!

Längtar efter en dusch och hårtvätt, men tänkte försöka vänta ut telefonsamtalet från min vägledare. Kanske hinnter tvätta en maskin under tiden.  Jag funderar också på att åka och byta till sommardäck idag, men frågan är om jag hinner. Det beror ju lite på när hon ringer. Tyvärr är man alltid lite låst i tillvaron, även om somliga tycker att man inte har annat än tid… Det finns en dag i morgon också och då handlar det bara om att jag ska passa Elias från eftermiddagen till kvällen när hans mamma jobbar samt utfodra klanen. Det senare är helt klart det svåraste! Jag är ingen mästerkock och minerna är tämligen varierande på De Utsvultnas Skara när jag står vid spisen…

För övrigt har jag fått jordens böld på ett visst runt och bulligt ställe på min baksida. Det är otroligt oskönt att sitta, att ha kläder på sig och att röra sig. Jag bara går och väntar på en stor explosion. Nån som är avundsjuk?

Read Full Post »