Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tappa ord’

Ett inlägg om vår söndagspromenad.


Igår var vi ju ute från klockan tolv tills en bit in på kvällen.
Vi gick väldigt, väldigt mycket. Därför är fötterna – framför allt min vänstra, den med hälsporren – väldig ond idag. Det ska bli fotbad med massage efter middagen, ska bara vänta på att middagen lagar sig först. Äh, bara skojar!

Det otroligt vackra vädret håller i sig, men med onda fötter är det inte så skönt att gå. Vi skuttade därför iväg på söndagspromenad med Clark Kent* efter att jag hade telefonerat med min mor (som är mycket duktigare än jag och går promenader varje dag, numera).

Den otäcka reklamfilmen till trots åkte vi till Ö&B. Där såg jag ett och annat spöke, men inget som kunde skrämma mig.

Spöken

Spöken i klunga.


Anledningen var
att jag skulle köpa rengöringsmedel och tvättmedel, nåt jag inte hann med att titta på sist jag var där. Men som vanligt hamnade det mest en massa annat i varuvagnen…

Toblerone

En gigantisk Toblerone.


Det var riktigt pinsamt
, för naturligtvis kom en Grann-Katta med make förbi, så jag hade inte en chans att gömma den gigantiska Tobleronen mina varor… Men sen hittade jag ett fantastiskt fint diskmedel som är orange! Eller brandgult, som man faktiskt sa när jag var liten!!! Det hamnade förstås i varuvagnen tillsammans med Tobleronen.

Brandgul YES

Brandgul YES hamnade självklart i varuvagnen.


Sen fick ju då Fästmön för sig
att leka optiker…

VirrpAnna provar brillor

VirrpAnna provar brillor.


Det var idiotiskt,
för det satt ett fodral på alla brillor så det såg ut som om de hade solskärm. Jaa, hon såg faktiskt inte riktigt… klok ut…

VirrpAnna skrattar o provar brillor

Anna såg faktiskt inte riktigt klok ut med det där fodralet i pannan…


Ja till sist hade vi flamsat oss igenom affären
och for till nästa för att köpa lite som jag glömde köpa i fredags. Men mjölken står kvar i affären, så jag får väl dricka vin till maten idag (Anna dricker inte mjölk.)

Vi märker båda två att vi tappar ord och mitt närminne är ju som det är. Kanske dags att köpa en ny skalle..?

Skallemix

Ett nytt huvud bland skallemixen, kanske?


Nu ska jag laga söndagsmiddag
bestående av kyckling i söt och stark sås samt ris. Eftersom det var finväder igår tycktes hela gården ha grillat. Det stank gris i de delar av lägenheten där jag hade råkat lämna fönstren öppna. Nu är det utvädrat, tack och lov. Här äts baske mig ingen grismuskel! USCH!

Vad ska du äta eller vad har du ätit idag??? Skriv gärna några rader i en kommentar för som du vet är jag nyfiken på allt!


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort. Och mitt blir allt kortare för varje fin bild på Anna jag lägger ut…

Read Full Post »

Jag har väl skrivit ett antal gånger att jag är glömsk? (Eller har jag glömt det?) Jag har blivit glömsk på senare år och ett skäl till det är de brister jag har i mitt blod. Det blir liksom ett symtom och det är därför jag medicinerar. Under det första året tyckte jag att jag blev både piggare och bättre på att komma ihåg saker, men den senaste tiden håller jag på att falla tillbaka i glömska, så att säga. Att andra glömmer mig fort fick jag erfara på det där jobbmötet jag var på strax före jul. Den gången kunde jag inte hålla masken för mamma när jag kom hem.

Men också jag själv börjar glömma nu igen och det är inte bra! Jag har börjat tappa ord och jag hittar dem inte – eller så tar det väldigt lång tid innan jag hittar dem. Och under den tiden hinner jag få lite småpanik. Idag hade jag till exempel jättesvårt att komma på ordet

arbetsmoral.

Ja, jag skojar inte, jag hade verkligen svårt att hitta ordet! Det är emellertid inte bara ord jag glömmer. Jag glömmer vad jag ska handla, vem jag har lovat mejla till, vem jag har lovat ringa till och sånt. I morse glömde jag mitt armbandsur hemma. Hur irriterande var inte det?! (retorisk fråga)

På en av mina köksbänkar ligger ett stort block som fungerar som min privata kom-ihåg-lapp. Jag noterade idag att jag trots allt kan stryka en del saker, som att plocka bort julprylar. Det gick nämligen inte att låta bli stakarna när jag kom hem. Men inte hade jag en aning om att jag hade så många stakar… Nu återstår bara gröngölingen och den åker ut i morgon kväll eller lördag förmiddag.


Några saker har jag kunnat pricka för på kom-ihåg-listan i alla fall.


Idag var jag så arg och okoncentrerad
på jobbet att jag vet inte vad och hur jag skrev. Det är liksom omöjligt att skriva när nån pratar i telefonen alldeles intill eller avbryter när man som bäst sitter och skriver. Men situationen är ju som den är och det är bara att försöka härda ut. Jag känner mig redan uppträngd i ett hörn, mer eller mindre, och skulle föredra att lämna min stol och min dator redan nu. Fast det är ju det där med pengarna… Dem behöver jag ju. Januarilönen är ju det jag har att leva på tills… jag vet inte när. Ja, livet är verkligen stenkul – NOT! – och det är inte längre med glädje jag åker iväg om morgnarna. Tur att jag har så fantastiskt roliga kollegor! Tack vare dem får jag asgarva rejält på fikarasterna. Sen att det skrattet i vissa sammanhang är tillbakahållen gråt – eller hånskratt – är en annan femma. Och det vet ju inte mina kollegor, eller hur?! (JA, jag är utnyttjig!)

Jag har fått veta i förrgår och idag att företaget som jag blev intervjuad av i måndags har kontaktat flera referenter. Det låter ju väldigt positivt. Men några förhoppningar vågar jag förstås inte ha. (Fast det klart att jag får ändå…) Ett par trådar till har jag att dra i den närmaste framtiden och en av dessa är synnerligen intressant. Tänk om…

I badrummet mullrar den näst sista maskinen tvätt på ett tag. Den rena och torra tvätten är vikt och sorterad och väntar på att Nån ska stryka den. Jag ska försöka sätta mig och göra en hushållsbudget för 2012. Fatta vilket hästjobb det är, dårå, med tanke på att jag enbart kan lägga in en enda lön, den i januari?!  Jag känner hur trött jag blir redan innan jag har börjat…

Postboxen innehöll dessutom bara irriterande post idag. Jag menar hur kul är det att få Dimsyn, eller vad det nu är min facktidning heter, en uppgift på hur många tusenlappar försäkringsbolaget tänker autodra i slutet av månaden för blirförsäkringen och hemförsäkringen, reklam och så ett %&¤#/ brev från Pisskitlotteriet. Nä, nu går jag och sätter mig på toa bara för det!


F*n så arg och sur och irriterad jag är. Fortfarande. Trots att pappa tog bilden för ungefär 49 år sen. (Jag är cirka ett år.)

Read Full Post »

Idag är det den första decemberdagen. Den första dagen i årets sista månad. Jag kan inte hjälpa det, men jag tänker på de förhoppningar jag hade efter sommaren. Jag tänkte att den här hösten, den blir den bästa på länge. Och på sätt och vis blev den det. Men om 30 dagar är förhoppningarna grusade och jag balanserar redan på räcket.

Årets första decembermorgon var ett par grader på plus. Lite kylig, alltså med den nordliga vinden som blåste igenom frisyren. Himlen var vackert rosa och L, som agerade mottagningskommitté när jag kom till jobbet i morse, menade att det är snö på gång. Jorå, rosa himmel brukar betyda det…


Den första decemberdagens morgonhimmel 2011. 

                                                                                                                                                               L bjöd för övrigt på smaskigt morgonfika med tre sorters mjuka kakor, varav en helt nykomponerad – av misstag. Samtliga tre var alldeles för goda för att vara nyttiga, men jag var ju bara tvungen att smaka en bit av dem alla. Jag magrar väl sen när jag har slutat här.

Jag har ägnat morgonen åt att inventera trycksaksförrådet och skriva en förteckning. Vidare har jag rensat en hylla med tidskriftssamlare och fördelat lämpligt antal ex trycksaker i var och en samt märkt dem, förstås. Så har jag justerat lite text, mejlat några rader hit och dit, granskat några webbsidor och några intranätsidor. I eftermiddag blir det blankettpyssel med S. Tiden rinner ut. Vi slutar båda två vid årsskiftet, men för S:s del innebär det att den 20 december är sista arbetsdagen, för min del är det den 21 december.

Det blev en tur ut på lunchen för att äta kycklingspett och läsa Sankta Psyko, min bok på gång. Det är en märklig bok. Det händer inte mycket i den, men stämningen är kuslig. Lite som mitt liv… Det känns som om det har börjat växa mossa på mig. Jag tappar ord igen och jag glömmer saker om jag inte antecknar ordentligt. Häromdan kom jag inte på ordet för blomman julstjärna…


Mossigt!..

                                                                                                                                                                 Fästmön messade på lunchen att jag hade låst in henne rejält i morse – med båda låsen. Hon trodde att jag hade glömt bort henne, men i själva verket ville jag ju spara henne för mig själv… Moahahahahaaaaaa….

Read Full Post »

Idag är det den sista dan jag gästbloggar i Skrivrummet. Under dan publicerar jag de tre sista inläggen, det allra sista kommer framåt kvällen. Det har varit en omtumlande vecka, en rolig vecka, en tuff vecka. Och jag bävar för att den ska ta slut. Vad ska jag göra nu?


Vad ska jag göra nu?

                                                                                                                                                       Under en veckas tid har jag skrivit om skrivande, språk, bloggande och böcker – ämnen som man kan skriva hur mycket som helst om… Ämnena jag har behandlat har varit allt från var man köper billiga böcker till yttrandefrihet, jag har skrivit om sagoböcker och om tecken som språk. Och jag har delat ut både kängor till några av dem som gjort mig illa samt en svart bak. DET har varit häftigt!

Men jag har INTE skrivit om skrivvånda eller skrivklåda, två ytterligheter som båda kan vara nog så plågsamma. En av mina största nojor just nu är nämligen att tappa orden, att tappa lusten att skriva. Skrivandet har nämligen betytt så oerhört mycket för mig sen tillvaron rämnade. Att tappa orden, att inte kunna formulera sig, att inte kunna få ur sig alla tankar som snurrar i huvudet – det vore det värsta straffet.

Tre inlägg publiceras alltså vid olika tidpunkter idag i Skrivrummet. De tre allra sista. Själv ska jag ägna dan åt att städa, bädda rent, tvätta… Det passar bra, för idag är det bild på mig och ett citat från mitt bloggande i Skrivrummet i papperstidningen igen och då blir folk så konstiga om man ger sig ut. 😉


Folk blir konstiga när man syns i tidningen. Den här bilden är tagen av Hans E Ericson. Och jag har snott den från lokalblaskans hemsida.

                                                                                                                                                             I kväll blir det förberedelser inför provtagningen i morgon. Jag bävar lite för detta, erkänner att jag är lite rädd för resultaten, men vill samtidigt veta. Det jag har fått veta hittills är att mina värden har åstadkommit trötthet, bleka läppar (jag VET att folk tycker att jag ser snipig ut), depressionsliknande beteende ibland, orkeslöshet, andfåddhet, dåligt minne med mera. Nu är jag på god bättringsväg även om det inte är helt klart vad som orsakar det hela och varför mina röda blodkroppar är som de är. Men allt ska klarna… Vem vet,jag kanske har ett syndrom som jag kan skylla min bukfetma på? 😉

I morgon ska jag också sätta mig med alla blanketter som ska skickas in till a-kassan. Ytterligare en dag närmare den totala förnedringen. Det är därför jag städar idag. Det handlar inte bara om att det behövs städa. Det handlar om att mota bort idiotiska tankar.

Igår kväll var jag så trött och slocknade som ett ljus i sängen över sudokut. Jag messade inte ens god natt till Fästmön. Dåligt av mig! Jag hoppas hon kryar på sig under dan. Hon får vara ensam med Slaktar-Pojken idag och jag tror att hon tycker att det är lite skönt att bara få vila och vara när hon inte mår bra.

Nu är kaffet klart och det blir en stund vid köksbordet med lokalblaskan innan jag river ur sängen.

Read Full Post »